(S)torstadsliv engagerar - alternativet då?

Det blev mest konstruktiva inlägg som följde gårdagens artikel om S-politiken för Stockholms län. Många har bloggat (också jag) om den med kloka synpunkter. Johanna Graf, exempelvis, som sammanfattade budskapet klockrent. Janne Andersson svarar klokt de som har haft negativa reaktioner.

Omfamningarna av de fyra artikelförfattarna kan också ha andra, mer dolda motiv. Visst förstår jag att DN:s och Svd:s ledarredaktioner blir glada för varje tecken från socialdemokrater som antyder gott hos alliansenpartierna. DN skriver

De fyra socialdemokraterna vågar tala klartext i frågor där till och med regeringen hukar.

Men visst kan kramandet av de som har idéer om S-förnyelse också ha en funktion som splittrare av den farligaste motståndaren.

Kontrasten ska i första hand inte ställas, "sosse mot sosse" eller ens de tre samarbetspartierna emellan. Det var som svenska väljare ska göra om ett år kommer att handla om valet höger mot vänster, "den gamla alliansen" mot "den nya framtidsalliansen". Att som DN spekulera i en socialdemokrati sönderklämd mellan miljöpartister och Sverigedemokrater visar att tankarna flyger iväg lite väl långt i de spelteoretiska spekulationerna.

Moderaterna bestämmer. Med sin tyngd sätter man dagordningen för politiken. Reinfeldt talade som bekant i Vaxholm i helgen. Då berättade han om omfattande sänkta skatter i stället för förstärkningar av välfärden. Detta vill vare sig svenska folket, övriga allianspartier eller oppositionen.

Reinfeldt kopplar det till jobb men delade samtidigt ut ett papper som visar hur svårt alliansen har det med löftet om "fler i jobb och färre i utanförskap". I valet talades om 1,5 miljon i utanförskap som skulle "in". Reinfeldts politik ger med det nya skattesteget 20.000 jobb (om man tror på teorierna, vill säga), och 70 ´på lång sikt.

När det alliansledande partiet har förslag som väljarna helst vill slippa är det naturligt att man hellre skriver om teorier kring socialdemokratins problem. Men tror man att det är "problem" för S så riskerar man verkligen att gå på en rejäl mina.

Jag tror nämligen inte att en socialdemokratisk kongress kommer att "ersätta" utan "komplettera" med punkter ur de fyras artikel. Det går att i ett tillväxtens Stockholm län ha en dröm om både fler småföretagare och minskad segregation (kan till och med hänga ihop).

Det går att drömmar om god kvalitet i skola och förskola samtidigt som valfriheten finns hos medborgarna. Det går att slåss för hyresrätten för unga samtidigt som socialdemokratin också i sin bostadspolitik utgår från bostadsdrömmar om eget hem och lyssnar till de problem som bostadsrättens boende möter.

Det går att slåss för fler jobb och minskat utanförskap samtidigt som man "spränger" nuvarande, illa fungerande arbetsförmedling och skapar något nytt. Det går att slåss för jämlikhet också i Stockholms län samtidigt som politiken ökar möjligheter för människor att nå sina drömmars liv. Den kombinationen, inte alternativet, gör att nedräkningen för Reinfeldt har börjat på allvar.


ps: DN har i sin pappertidning en för bangolfare* helt vedervärdig teckning där bangolfaren* har med
sig en golf-bag med en uppsättning klubbor. Bangolfare* byter inte klubba utan bollar!!. För mig som tidigare
tävlingsspelande i denna sport* är illustrationen ett hån. Ush!

* Så kallat vanligt folk använder fortfarande ordet "minigolf" ibland trots att "bangolf varit namnet sen 1982. Visste du föresten att max antal slag är 7 per bana? Ingen "kringla" existerar alltså!!

Fler nya blogginlägg:
- S-buzz med länkar till progressiva bloggare.
- Fler på Knuff.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, bangolf, socialdemokraterna, mona sahlin, stockholms län, partikongress 2009, val 2010, alliansen, fredrik reinfeldt, skatter, välfärd, jobbävning, arbetslöshet, sommartal, förnyelse