fredag 31 augusti 2012

Vem har anledning av fira Alliansens åtta år?



Möjligen ligger det symbolik i det: Alliansens fyra partiledare firar åtta år som "Allians" med att utlova satsningar som Socialdemokraterna tidigare har föreslagit och som man själva har dömt ut om "oansvarigt". Det är förstås positivt att satsningarna planeras och blir en viktig transportförbindelse mellan huvudstaden och Norrköping / Linköping, klara att färdas på den dagen jag själv pensioneras. Nu var det inte bara tåginvesteringar som var temat för partiledarnas tågresa. Det var också tårta och firande av Alliansbildningen.

Egentligen var det ju de "gamla vanliga" borgerliga partierna som träffades. Men konceptet som i Reinfeldts initiativ döptes till "Allians för maktskifte", som blev "Allians för Sverige" som blev "Alliansen" gav en medial uppmärksamhet utan like. Alla företrädare hade liknande talepunkter och nämnde "Arbetslinjen" i alla kommentarer. "Arbetslinjen" blev i praktiken några "jobbskatteavdrag", FAS 3 och försämringar i sjukförsäkring och a-kassa. Arbetslinjen blev mest retorik alltmedan arbetslösheten som sådan bet sig fast. Trots det omvaldes de fyra år 2010. Nu kan man blåsa tårtljus.

Man kan onekligen fundera över vem mer än de fyra alliansledarna som har anledning att fira. Visst finns det grupper som ekonomiskt har tjänat på politiken. En del väldigt mycket. Andra har förlorat stort. Och Alliansen beskrivs idag, med Centerledaren Annie Lööfs ord, som en konstellation där "glöden har falnat". Så är också Alliansens Reinfeldts "skapelse" där hans eget parti är störst och bestämmer mest. Krismöte ska hållas i Småländska Maramö.

Tårta, tågresa och turné på årsdagen kombineras med nya opinionssiffror. Novus berättar att två av de fyra allianspartierna, Centern och Kristdemokraterna, inte skulle klara sig in i riksdagen om det vore val idag. Reinfeldt är glad utåt men måste inombords känna stor oro. Han leder en regering i minoritet, han har själv pressat fram att en statsminister avgår automatiskt efter val och det är på inget sätt självklart att Alliansen står sig efter valdagen. Inför valet 2006 var optimismen om samarbetet så  stark att man lät registrera en gemensam partibeteckning att gå till val på. Någon "Allians för Sverige" blev det aldrig i den meningen. Vilken kaka som ska ätas tio år efter Alliansens bildande är väl skrivet i stjärnorna.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots Politometern och  Intressant 

onsdag 29 augusti 2012

Arbetslöshetens politiska pris?

Igår kom nya siffror över arbetslösheten från SCB, och gäller andra kvartalet 2012. 425 000 går utan jobb, eller 8,3 procent. 114 000 är långtidsarbetslösa och av dem har hälften varit det i minst ett år. Bland de utrikes födda var arbetslösheten 15,8 procent, bland inrikes födda var 6,8 procent. Ungdomsarbetslösheten biter sig fast. Den var 27,4 procent i åldersgruppen 15-24 år. Av de arbetslösa ungdomarna var 52,1 procent studerande på heltid.

Det finns minst två sätt att använda de här siffrorna. Det ena är förstås kunskapen om läget för att man ska kunna sätta in rätt åtgärder. Det andra är att siffrorna ska användas för att utvärdera om den regering och riksdagsmajoritet som styr har lyckats eller inte lyckats med det man lovade väljarna.

Siffror och siffror. Arbetslösheten är så mycket mer. Arbetslösheten handlar om människor och om hur livet runt omkring förändras i dess spår. Jag läser Marinas inlägg "Fyfan vad detta suger". Det borde fler göra. Samma sak med bloggen Fasan som skriver om regeringens stora katastrofreform i arbetsmarknadspolitiken, Fas 3.

Med tanke på den retorik som Allianspartierna använde i såväl 2006 som 2010 års val så är det tveklöst så att arbetslösheten inte har minskat. Sysselsättningsökning, ja, men samtidigt har befolkningen och därmed arbetskraften som helhet växt. Utvärderingen av politiken kan inte baseras på  det utan måste utgå från formella löften eller det budskap som regeringen vann makten på. Det var, möjligen med viss överdrift, att vi inte skulle ha någon arbetslöshet bara Reinfeldt fick styra.

Jobbskatteavdrag, tal om att förenkla för företag och försämringar i a-kassa och sjukförsäkringen skulle få nya jobb att växa fram och få människor att välja arbete i stället för "bidrag". Med undantag av några större förbättringar för företag sjösattes politiken. Arbetslöshetssiffrorna förändras inte på samma sätt. De förtjänas att upprepas: Fakta är att Reinfeldt i sin första regeringsförklaring sa:

Över en miljon människor står utanför arbetsmarknaden. Trots stark tillväxt råder det 
massarbetslöshet.

Fakta är att Anders Borg i sin första budgetpresentation sa:

Vi har hög tillväxt, vi har låg inflation och vi har överskott i de offentliga finanserna – men det råder massarbetslöshet.

Det är två år kvar till valdagen. Mycket hinner hända och visst har regeringen en möjlighet att vända utvecklingen och vara offensiva, precis som man gärna vill ge bilden av i sina egna "tabellverk". Men möjligen är opinionsläget vi ser i dag väljarnas markering att man inte gillar utvecklingen. Det politiska priset för misslyckandet med jobbpolitiken kan komma att upprepas i september 2014.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots, Politometern Intressant 

tisdag 28 augusti 2012

Ett bästa innovationsklimat kräver engagemang av beslutsfattare

På ett sätt fortsätter Svenskt Näringsliv idag på Stefan Löfvens tema från sommartalet i helgen. På DN Debatt skriver Urban Bäckström och Tobias Kranz om innovationspolitik och företagande och berättar samtidigt om ett nytt index presenteras om företags, politikers och allmänhetens syn på innovationsklimatet. Generellt sett verkar politikerna ha en mer positiv uppfattning om "klimatet" än företagarna. Svenskt Näringsliv har en efterlysning.
Drivkrafterna för samverkan mellan akademi och näringsliv bör stärkas. Svenskt Näringsliv genomförde i fjol två undersökningar riktade till företagare respektive forskare. Inom båda grupperna fanns ett stort intresse för samarbete. Många forskare poängterade att samverkan med näringslivet inte uppmuntras i tillräckligt hög grad. Därför bör en innovationspremie riktad till universitet och högskolor införas.
Det är inte bara i Löfvens tal från söndagen man hittar mer support för den linjen. I en gemensam artikel mellan LO och Svenskt Näringsliv i helgen efterlystes samma sak:
Sverige har en fördel av att vara ett av världens forskningsintensivaste länder. All forskning kan inte och ska inte bedömas utifrån i vilken utsträckning den ökar tillväxten. Däremot behöver det göras mer för att tillvarata forskningens resultat samt använda och sprida de kunskaper den genererar.
Det här skulle kunna bli bra för Sverige. Tempot skulle och borde höjas. Samarbete och gemensamma mål och ambitioner skulle kunna förbättra förutsättningarna för nya jobb och nya produkter. Om det nu inte var så att dagens regering verkar ha en ytterst märklig syn på rätt och fel politik i sammanhanget och en alltför skeptisk syn på politikens roll i att skapa bättre villkor för forskning, innovationer och företagande. Det handlar inte bara om en nästan föraktfull syn på "näringspolitik". Hela grunden som bygger på utbildning får sig törnar, inte bara genom att klyftorna ökar i grund- och gymnasieskolan. Högskolan som är så betydelsefull och behöver nå fler, den hotas nu av neddragna platser. Dessutom spärrar regeringen genom sin politik många elever från att söka in till en högskola när man har försvårat för elever på yrkesprogrammen att gå vidare.

Idag berättar Ekot om hur den högre utbildningen har slagit igenom i praktiskt taget hela landet. Allt fler skaffar sig en högskoleutbildning och har också praktiska förutsättningar att göra det. Samtidigt är vi nog många som minns hur moderater talade föraktfullt om "bygdehögskolor" när högskolan växte runt om i Sverige. Lägg ihop den synen med den förda politiken, med Reinfeldts tal om näringslivet som "särintresse" och med skepsisen till politikens engagemang i näringslivsutvecklingen så får du en ganska bra bild av de politiska alternativen och deras förmåga att bidra till en positiv utveckling.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots Politometern och Intressant

måndag 27 augusti 2012

Löfvens tal mer färdriktning än hållplatsdetaljer



Regnet vräkte ner över Vasaparken i Stockholm och Stefan Löfven skulle leverera besked om Socialdemokraternas politik och färdväg framåt. Dagen efter talet skriver Svenska Dagbladets PJ Anders Linder en ledare som talar om att "Reinfeldt har fått en värdig utmanare". Talet har fått ledarskribent Linder på "gott humör". Sverige har, menar han, fått chans att präglas av en vettig debatt. Han syftar på Löfvens fokus på jobb, utbildning och svenska företags konkurrenskraft.

Talet började med internationellt perspektiv där läget i Syren berördes. Det gled över till tal om Sverige och en ung generations förutsättningar i en globaliserad ekonomi och om ett Sverige i en omvärld med allt tuffare konkurrens. Löfven talade sedan om Stockholmsregionens villkor och utmaningar. "Vi behöver ett Stockholm som fungerar. Vi behöver bygga bort bostadsbristen, färdigställa Förbifart Stockholm och bygga tunnelbana både till Nacka och till Nya Karolinska". Ett starkt fokus i talet var åtgärder mot ungdomsarbetslösheten där utbildningsinsatser betonades. Skolan ska förbättras med de tre ledorden "Lärarna – likvärdigheten – långsiktigheten."

Löfven påminde om att utbildning, infrastruktur, forskning och företagande är sådant som stärker oss i den globala ekonomin. Det är det som skapar jobb i Sverige!  Där nämnde han också förslaget att slopa den andra sjuklöneveckan för företag. Talets avslutning kändes nästan som en känga åt de som talar med förakt om kultur, och som har svårt att de dess värde för samhället. Astrid Lindgren togs som exempel på  ”Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi. "Politikens uppgift är att skapa en brygga från individens tanke till samhällets verklighet, och göra den möjlig. Och vi vet redan idag vad som behöver göras."  Som en sammanfattning bands politiken ihop till en linje: Att bygga ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle. Där kom också det nya begrepp som Löfven hade i Almedalstalet. Om det socialdemokratiska målet att skapa en "hållbar frihet".

Möjligtvis blev en eller annan lyssnare besviken. Löfven gav sig inte in i resonemang om de frågor som en del medier "lanserat" som "nödvändiga" frågor att ge svar på, som regeringsfrågan, vinster i välfärd eller skatter. Det där är, tänkte jag på hemvägen från Vasaparken, som en bussresa. Jag vet att jag ska ta mig från Stockholms city. Jag vet vart jag vill, i mitt fall Huddinge. Jag vet olika resalternativ och jag kan olika vägsträckningar. Jag väljer att åka den röda SL-bussen men skulle någon fråga mig om alla hållplatser mellan Högdalen och Huddinge skulle jag dock gå bet. Det är målet och riktningen som avgör, för mig i alla fall, och jag vet att hållplatserna för det mesta ligger i den färdriktning jag önskar. I så motto höll verkligen Löfvens tal. De enskilda posterna, hållplatserna, på varje samhällsområde, kommer att konkretiseras framöver, ett första steg i höstbudgetmotionen.

Visst kunde Stefan Löfven haft ett större fokus på välfärdens brister, på jämställdhet eller på de klyftor som nu växer i Sverige. Han kunde ha talat mer om arbetslivets brister, om otrygga anställningar och annat. Men det är lite som DN:s ledare inleds med idag. Löfven behöver inte "skaffa sig meriter" i frågor om facklig kamp. Löfven behöver inte bekräfta att han "förstår vanligt folk" och löntagarnas vardag. Det ligger som en självklar grund när den före detta IF Metall-ordföranden talar. Det är inte etiketterna eller retoriken som är viktigast utan samhällsförändringen och att åstadkomma resultat i människors vardag. PJ Anders Linder har helt rätt. Löfven är verkligen en värdig motståndare och utmanare till Reinfeldt om statsministerposten och om uppdraget att leda Sverige.

Mer: Ekot, AB-ledaren,
Fler: Ulf Bjereld, Markus Mattila,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots , Politometern  och Intressant 

söndag 26 augusti 2012

Stefan Löfven med besked vrider kurvorna uppåt igen?



Sommartal av Socialdemokraternas Stefan Löfven i Vasaparken, Stockholm samma dag som partiet noterar en kraftig nedgång i SIFO:s opinionsmätning. Det är från en hög nivå, ned till acceptabla 34,3 procent. Men det är samtidigt en signal från väljarna, som verkar känna en osäkerhet om politikens inriktning framöver. Däremot kan mätningen inte tolkas som att väljarna i valet mellan Allians och de tidigare "Rödgröna" skulle föredra Reinfeldts regeringspartier. (S) nedgång verkar mer bero på att väljarna går till "Soffan", de osäkra" och till Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De "rödgröna får i mätningen 50,4 procent mot Alliansens 42,7.

Samtidigt är det ännu en mätning där Kristdemokraterna hamnar under spärren till riksdagen med 3,4 procent och en nedgång på 0,5 procent. Centerpartiet, som ju fått tala mer om fester i Regeringskansliet än politik, rör sig också nedåt spärren och får 4,6 procent. (M) landar på 28,5 och Fp på 6,2. Allianspartierna är redan i dag i minoritet i Sveriges riksdag. Blir dagens mätning valresultatet 2014 så avgår Reinfeldt och befinner sig då i det dilemma han försöker spela ut mot oppositionen. "Hur ser er regering ut?"

Socialdemokratins väg framåt och uppåt har avgjorts av partiledarbyte men sannolikt också på att människor delar partiets värderingar om samhället. Det är en bra grund att bygga vidare på. Men partiet får passa sig för att låsas in i interna diskussioner snarare än att utveckla politiken i dialog med väljarna. Det finns alltid en risk i att oppositionsrollen avtar om valet närmar sig och opinionen är till fördel. "Ansvar" är ett nyckelbegrepp i politiken och det är omöjligt att vinna val om det inte är kännetecken hos väljarna. Men risken finns för en alltför tidig växling av roller: Att Socialdemokraterna som är i opposition går till val som ett regeringsparti, medan Reinfeldt som är ansvarig och har makten framställer sig och sitt parti som i opposition mot samhällsproblem och på något sätt mot sig själv.

Socialdemokratin behöver budskap som möter de människor upplever som stora samhällsproblem och kräver politiska svar om. Jobben, forskning, infrastruktur, skolan, sjukvården, bostadsbyggandet, miljö och klimat. Men också större helheter, som hur de växande klyftorna ska brytas och hur stärker vi samhällets trygghetsnät för människor som blir sjuka eller arbetslösa?. Här finns inte bara möjligheter till bra politik i sakfrågor. Det ger också stora möjligheter att visa skillnader i politiken, en helt avgörande sak inför val. I jobbfrågan är det efter Reinfeldtregeringens misslyckanden med jobben en ren straffspark.

Då behövs mer än hittills. (S) borde på flera områden ha gjort på samma sätt som LO gör om jobben. Sätta målet högt, full sysselsättning. Erkänna att allt inte har varit bra och effektivt tidigare. Och därefter i öppen dialog med andra mejsla fram konkreta steg mot målet. På samma sätt kan inte "vinster i välfärden" vara den enda välfärdsfrågan som diskuteras! Viktig, men risken finns att man tappar fokus på själva utvecklingen av välfärden. Vi borde sätta höga mål om en skola där alla elever klarar målen och får stöd efter sina förutsättningar. Hur ska den konkreta vägen dit gå? Väljarna förefaller vara öppna och beredda att lyssna på en socialdemokrati som har besked att ge. Om sådant hoppas jag att Stefan Löfven talar idag.

Mer
: SvD, SvD-ledare, DN, AB, Karin Pettersson, Ekot,
Läs också: Peter Högberg, Göran Johansson, Martin Moberg, Röda Berget,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots, Politometern och  Intressant 

fredag 24 augusti 2012

LO och Svenskt Näringsliv uppmanar till blocköverskridande samarbete

Vi skriver fredagen den 24 augusti 2012, dagen när LO och Svenskt Näringsliv riktar en uppmaning till det politiska systemet att lägga stridsyxorna åt sidan i en rad frågor som är viktiga för tillväxt och jobb. Regeringen blir uppmaningens mottagare i artikeln i SvD och oppositionen är namngiven, Stefan Löfven, Socialdemokraterna.

Bakgrunden till LO / Svenskt Näringslivs artikel är kravet på långsiktighet i politiken om Sverige ska kunna stärka sin position som tillväxt- och välfärdsnation. Utbildningspolitiken lyfts fram som ett nyckelområde, också yrkesutbildning och sådant som underlättar omställning och omskolning. Forskning, infrastrukturinvesteringar, bostadsbyggandet och miljö och energipolitiken tas upp som exempel på angelägna samarbetsområden. I ett kort stycke nämnder de två organisationerna också vikten av att  förbättra villkoren för såväl enskilda anställda som företag när det gäller att hantera omställningar på arbetsmarknaden. Där har parterna ett stort ansvar, säger man.

Jag minns en forskningsrapport från 90-talet,, "Konsten att vinna ett val". I den drar Anders Håkansson slutsatsen att man ska "samarbeta i majoritet och opponera i opposition" om man ska nå framgångar i politiken. Visst stämmer det också med en del försök från Reinfelds sida om att mer framställa sig som en "ny Tage Erlander" än som stridbar moderatledare. Frågan är om det, trots detta, inte är Stefan Löfven, oppositionsledaren, som redan har prövat de mest seriösa stegen att möta kravet från arbetsmarknadens parter? En mening ur talet i Almedalen från i juli får symbolisera det.

"Trots att alla aktörer inte alltid har exakt samma intressen, har vi ofta samma mål. Och om vi ersätter visionslösheten med vilja, särintressen med samarbete, så finns det få saker vi inte kan göra tillsammans. Sverige är ett litet land, men om vi samarbetar är vi ett väldigt starkt land."

Det är nog tyvärr på den "andra sidan" som svårigheterna ligger att nå breda överenskommelser. Just nu sitter regeringspartierna och förhandlar om budgetposter, alla med sina egna önskemål och krav. Annie Lööf ställde till med oreda och osäkerhet genom att tala om en allians där "glöden har falnat" och med inbjudan till något som kan beskrivas som krissamtal. Reinfeldt tackade ja och talade om  gemensamt idéprogram som Göran Hägglund tackade nej till. Det och det faktum att vi närmar oss val talar möjligen emot alla drömmar om enighet över blockgränsen. Dörrar har stängts förut av Reinfeldt i långsiktiga frågor, som om energipolitiken.

Behovet är stort av långsiktiga spelregler, av utrymme för långsiktiga investeringar som inte brytas av maktskiften och av ett klimat där Sverige som nation får bättre förutsättningar därför att vi samarbetar. Det förtar inte behovet av att politiska vägval och skillnader lyfts fram i sakfrågor inför väljarna. Samarbete i strategiska frågor bryter inte ideologiska meningsmotsättningar mellan partierna. Blocköverskridande samtal och överenskommelser kommer inte att "ställa in" den politiska kampen om att styra Sverige och nationens kommuner och landsting. Men det finns områden där vinnarna är många om man håller ihop. Där har LOs Ingela Edlund och Svenskt Näringslivs Annika Lundius en viktig poäng med dagens debattinlägg.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern

torsdag 23 augusti 2012

Restaurangmomsjobb eller ännu ett haveri för "arbetslinjen"?

Idag ser jag att Alliansfritt och Viktor Tullgren har fått ihop ett inlägg värt att uppmärksamma. Temat är jobben inom restaurangbranschen och till skillnad från Visitas pressmeddelande om en växande och nyanställande bransch talar Alliansfritt om en färre anställda. Stämmer den uppgiften så skulle det betyda att de över fem miljarder som regeringen har kastat ut till näringen har blivit just ett utkastande av skattepengar, men utan att det har gett det som utlovades. Fler jobb.

Visita, som alltså är branschens arbetsgivarorganisation, tar siffror från Arbetsförmedlingens inkomna jobb för förmedling inom restaurangbranschen. Där uppvisas enligt Visita en ökning. Alliansfritt gör som jag själv gjorde före sommaren: Tittar på SCBs statitisk, "kortperiodisk sysselsättningsstatistik". Förändringen det andra kvartalet 2012 jämfört med andra kvartalet förra året är tydlig. En minskning totalt med -4,3 procent. En ökning av visstidare med 1,9 procent. Det ger summa minus 2,6 procent för hotell- och restaurangbranschen.

Jag har ingen sparad anteckning från min egen hastiga genomgång av siffrorna som jag gjorde efter en twitterdiskussion med "Momsbloggen", Mats Eriksson. I den kollen av siffrorna från de kortperiodiska statistiska uppgifterna bakåt några år såg jag stora variationer, uppåt och nedåt, positivt och negativt. Något år var uppgången nästan lika stor som den som gällde för (tror jag...) april 2012. Detta utan att momsen vid den tidigare tidpunkten hade sänkts. Det finns således inget som helst trovärdigt underlag som bekräftar att sänkningen som kostat 5,4 miljarder har medfört det som tanken var: Fler jobb. Snarare tvärtom, om nu kopplingen alls ska göras mellan jobb och moms.

Så där har det sett ut med det som så högtidligt har kallats "arbetslinjen" och som i grunden handlat om några jobbskatteavdrag, meningslösa åtgärder som FAS 3, dyra åtgärder som arbetsgivaravgiftssänkning generellt för unga och så försämringar i trygghetsnätet, det vill säga sjukförsäkring och a-kassa. Den nivå på arbetslösheten som Reinfeldt och Borg kallade "massarbetslöshet" 2006 biter sig fast, trots vissa ljusglimtar.

Mot den bakgrunden är det ganska befriande att läsa Magdalena Anderssons (S) debattinlägg på DN Debatt idag. Det handlar om inrikningen på S-budgetförslaget och om den S-märkta finanspolitiken framöver. Överskottsmål, ansvar, ordning och reda, spara i goda tider och satsa i sämre, satsningar på det som ger nya jobb, forskning men också på den service som är förutsättningen för att kunna jobba. Bra barnomsorg och äldreomsorg, exempelvis. Man skulle kunna lägga till bostäder, vägar, järnvägar och en i övrigt fungerande kollektivtrafik till den listan.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern 

onsdag 22 augusti 2012

Bostadspolitiska förslag - men tyvärr inte från regeringen


Den gångna helgen lyftes bostadspolitiken igen. Skälet är att höstterminen börjar och för många studenter skakas studieinspirationen av det praktiska problemet att inte ha någonstans att bo. Men studentbostadsbristen är bara en del i bostadsproblemet. Det saknas hyresrätter också för andra bostadskonsumenter. Så sent som igår rapporterade min egen kommuntidning Mitt i Huddinge om många sökande och samtidigt en stor brist på bostäder. Dels byggs knappast några nya hyresrätter och dels har kommunens bostadsföretag Huge av de styrande Allianspartierna tvingats omvandla delar av beståndet till bostadsrätter.

I juli presenterade Socialdemokraternas Veronica Palm ett antal förslag för att få fart på byggandet. Statliga kreditgarantier, byggbonusar för studentbostäder och särskilda storstadskommissioner för storstäderna var förslag i en första rapport. I dag kommer fler förslag men då från Miljöpartiet. Man vill använda AP-fonderna som en hjälp för dem investeringarna. Rätt eller fel förslag, så presenteras i alla fall tankar och idéer. På DN Debatt  skriver också "bostads-professor" Hans Lindh om investeringar för att få fart på byggandet.

Från den regering som har ansvaret för politiken och för bostadspolitikens förfall hörs inte ett knyst. Det senaste med antydan om något är från Almedalen och då i form av generella utspel om "utredningar". I övrigt har bostadsministern tidigare lyft fram kommunernas ansvar och tagit fram förslag om avdrag för uthyrning av delar av en bostad. Så mycket mer är det inte. För den som står i bostadskön måste den initiativfattigdomen och oviljan till handling vara oerhört jobbig att beskåda.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern 

tisdag 21 augusti 2012

Falsksång när Sten Nordin sjunger Stockholm i mitt hjärta



Hans uttalande förtjänar ett lite längre bemötande än de tre tweets jag skrev på Twitter. Sten Nordin, det moderata finansborgarrådet i Stockholm, har bloggat om socialdemokraters relation till Stockholm. Det är efter en intervju DN med Stefan Löfven som Nordin tar till tangenterna och skriver. Dels handlar det om Förbifart Stockholm. Nordin är säkert nöjd över det besked som Löfven lämnar. Men spekulationerna vävs in lite finurligt, allt för att skapa osäkerhet om hållbarheten i beskedet. Och slutkommentaren handlar om att Socialdemokraterna aldrig blir ett parti för huvudstaden. Nordin har fel. Men det finns förstås förklaringar till utspelet.

Det går trögt för regeringspartiet och Alliansen. Centerledaren Annie Lööf menar att "glöden har falnat". I opinionsmätningarna ligger man efter och riskerar att förlora regeringsmakt och inflytande. Moderatledaren själv såg ett gemensamt idéprogram för de fyra partierna som viktigt men fick nej av Göran Hägglund. Arbetslösheten i landet är högre än när Reinfeldt och Borg betecknade läget som "massarbetslöshet". Det som är den sista utvägens strategi är att göra allt för ett så bra valresultat i Stockholm som möjligt. Därför talade Reinfeldt nästan ingenting om jobben i sitt sommartal. Därför gick han in som den främste kommunpolitikern och lovade en tunnelbana som hans eget parti har motarbetat. Därför vill Sten Nordin beskriva de som hotar hans egen stadshusmakt som Stockholmsfientliga. Ingenting kan vara mer fel.

Sten Nordin och Moderaterna styr ett Stockholm som är stort och befolkningstätt men som kunde ha ännu fler invånare. Att många, inte minst studenter, inte kan flytta hit, beror på att Nordins parti har försummat byggandet, inte minst av studentlägenheter och billigare hyresrätter. Där tycker jag att Socialdemokraterna som har en aktivare bostadspolitik har ett betydligt mer kärleksfullt förhållningssätt till invånarna. För många känns nog Nordins egen politik ganska vass.

Sten Nordin och Moderaterna leder den största kommunen i en region som mycket rikedom, många välbärgade och många välutbildade. Hit kommer jobben, här är arbetslösheten förhållandevis låg och tillväxten god. Men samtidigt leder Nordin ett parti i en region med de skarpaste klyftorna mellan människor och mellan stadsdelar. Ingenting i Moderaternas politik leder till minskade klyftor. Tvärtom. Ett parti som vill minska klyftor, stärka trygghetsnätet för sjuka och arbetslösa, ge elever med större svårigheter i skolan ett tillräckligt stöd och stärka arbetsmarknadspolitiken har en politik för alla i Stockholm. Inte bara för en del.

Sten Nordin och Moderaterna styr Stockholms och landstinget i en region där allt fler blir friskare och får bättre hälsa. Samma region har också stadsdelar med betydligt större ohälsoproblem hos invånarna. Dit borde resurser till primärvård och förebyggande insatser verkligen styras. Sten Nordin och Moderaterna låter etableringar och resurser flöda fritt och då hamnar de innanför "tullarna" och med en dålig relation till vårdbehovet. Därför är inte Nordin trovärdig i sitt bloggande. Man ser inte passivt på när ohälsoklyftor ökar utan man använder den politiska makten till att möta brister. Det kunde Nordin ta med sin partivän Filippa Reinfeldt.

Sten Nordin och Moderaterna styr Stockholm men har också ansvaret för övriga delar av länet. Att partiets trafiklandstingsråd pressar fram en spårväg mellan NK och Djurgården före andra angelägna satsningar på trafiken är talande. Samtidigt som turisterna kan glädjas åt Spårväg city tvingas vi andra sitta fast i stillastående pendeltåg, stappla upp för trappor när rulltrappor står still, vänta på försenade tåg eller trängas i fullsatta vagnar. Var är satsningarna här, söder om Slussen? Var är satsningarna som får våra liv att bli lite enklare? Det kunde Sten Nordin ta med sin partivän Christer G Wennerholm.

Till skillnad från Sten Nordin skulle jag inte peka finger och tala om andra som mindre kärleksfulla till vare sig Stockholm, Stockholms län eller Sverige. Jag skulle kritisera politiken där så krävs men inte ifrågasätta engagemanget för den plats där man lever och verkar. Sen kan jag som aktiv sosse tycka att Nordin och Moderaternas politik slår fel för väldigt många Stockholmare och invånare i vår region.

"Stockholm i mitt hjärta, ja" och säkert också i Sten Nordins. Men sången får onekligen en viss ton av falskt när Nordin dömer ut dem som faktiskt har lösningar på de problem han själv borde ta på största allvar.

Fler som bloggar: Martin Moberg, Mikael Andersson, Röda Berget, Thomas Böhlmark,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern

Aktivt bostadsbyggande en förutsättning för tillväxt och jobb



Så sent som i gårdagens nyhetsflöde uppmärksammades bristen på studentbostäder. I ABCs nyheter blir både krisen för studenterna tydlig precis som hur bostadsbristen måste betecknas som ett direkt brott mot vallöften som har getts till väljarna. Alliansen i Stockholm lovade 4.400 nya studentlägenheter. Hittills har 86 byggts. I ABCs repotage erkänns misslyckandet av Sten Nordin, medan hans "underlydande borgarråd Joakim Larsson försöker släta över något mer i den efterföljande utfrågningen. I regionen finns 80 000 studenter men bara 12 600 studentbostäder.

Nu är bostadsbrist inget som enbart slår mot studenter. Efterfrågan finns av hyresrätter till en rimlig hyra men av outgrundliga anledningar prioriteras inte byggandet av sådana när planerna görs upp i länets kommunalhus. Undantag möjligen för kommuner med en S-ledning, som Sigtuna. Bristen på vilja och handlingskraft gör att Handelskammaren i sin konjunkturbarometer redovisar en kraftig försämring av sektorns aktiviteter och kräver politiska initiativ. Samtidigt som det sker kommer rapporter om hur den renovering och upprustning av miljonprogrammet som S-regeringen tog upp som en viktig prioritering inom bostadspolitiken verkar ha lagts i malpåse.

Ska fler studentbostäder byggas, ska försörjningen av bostäder i stort kunna tillgodoses och ska renoveringen av redan befintliga bostadsområden ta fart så behövs en aktiv bostadspolitik. I det läget styrs vårt land av en alliansregering som har presenterat en ny "reform". Du ska få avdrag på skatten om du har en stor bostad och är beredd att hyra ut delar av den". Det är alltför ynkligt.

Det finns en rad förklaringar till haveriet som börjar redan vid bristen på planering och brist på vilja att prioritera alla upplåtelseformer. Det handlar om skevheter i skattebelastning, möjligen om en ovilja från aktörer att ta ansvar för långsiktig förvaltning av bostäder men också om effekter av en ideologisk bortrensning av stödet till byggande av exempelvis hyresrätter och studentbostäder. Det saknas, enligt min mening, hållbara argument och trovärdig forskning som styrker att den nuvarande inriktningen av politiken skapar förutsättningar för byggandet. Däremot finns erfarenheter av motsatsen: vi vet att tidigare investeringsstöd till hyresrätter och studentbostäder hade en positiv effekt. Boverkets uppföljningar talar om att utan investeringsstöd under åren 1993 till 2004 så hade högst en tredjedel av bostäderna byggts utan stöd. Även om nyare former av stimulanser inte kommer att ha exakt samma utformning nu som då måste ändå erfarenheterna tas tillvara. Så görs inte.

Bostäder och bostadsbyggande är viktigt för att människors liv ska funka och för att studenter ska kunna plugga. Det går också, som Klas Eklund med flera gör i dagens SvD Brännpunkt, att lyfta det till ett större perspektiv. I en artikel om hur regeringen bör vakna upp och utarbeta en ny innovationspolitik för Sverige nämns också en modern bostadspolitik som angelägen, en sedan tidigare välkänd sak men bra att betona i det sammanhanget. Sveket i bostadspolitiken slår således inte bara mot enskilda i deras roll som drömmande konsumenter av bostadstjänster. Det slår också mot tillväxt och därmed jobb, inte minst i storstäderna. Så kan vi inte ha det.

Mer: SvD,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/bostadspolitik" rel="tag">bostadspolitik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/stefan+attefall" rel="tag">stefan attefall</a>, <a href="http://bloggar.se/om/tillv%E4xt" rel="tag">tillväxt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/innovationer" rel="tag">innovationer</a>, <a href="http://bloggar.se/om/regeringen" rel="tag">regeringen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/stockholm" rel="tag">stockholm</a>, <a href="http://bloggar.se/om/" rel="tag"></a>

måndag 20 augusti 2012

Hägglund gör tummen ner för Reinfeldts idéprogram för Alliansen

I lördags svarade moderatledaren Fredrik Reinfeldt på Annie Lööfs inbjudan om en träff i Småländska Maramö. Bakgrunden var ju den känsla som Centerpartiets ledare har om en allians där glöden har falnat. Reinfeldt tackade ja, både i DN-artikel och i sitt tal i Gustavsberg. Där lanserade han också förslag om arbetsgrupper, om en valkommitté och om ett gemensamt idéprogram. Idag säger Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund nej till det gemensamma programmet i vilket de värderingar och utgångspunkter som allianspartierna har tillsammans skulle presenteras.

Det är på många sätt förklarligt att Hägglund säger nej. Men det är ändå obegripligt att man låter den splittrande bilden nå ut igen till väljarna. En partiledare, Annie Lööf, som talar om "glöd som falnat" och ser behov av något slags krismöte. Och ovanpå det en moderatledare, Fredrik Reinfeldt, som inte kan ha berättat om ett utspel för sina samarbetspartners. Dessutom inför ett utspel om att spegla gemensam idéologi, ett ganska stort steg. Och så då Göran Hägglunds nej tack.

Vid sin födsel mötte de borgerliga partierna i ny skepnad, Alliansen, en närmast unik medial uppmärksamhet. Att politiker träffades till möten gjordes till stora mediala händelser. Lördagens debattartikel och tal av Reinfeldt är ett försök att återuppliva intresset för regeringspartiernas sammanträden, kallelser och tillhörande fotoarragemang. Däremot var det tämligen tyst i Reinfeldts tal om jobb och arbetslöshet.

Att en av de få konkreta punkterna som moderatledaren hade inför framtiden, en gemensam idégrupp, nu har fallit känns inte som någon bra start på "Allians 2 komma noll" som Annie Lööf benämnde nyrenoveringen av de borgerliga partierna.

Mer; AB, Lena Mellin

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/alliansen" rel="tag">alliansen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/g%F6ran+h%E4gglund" rel="tag">göran hägglund</a>, <a href="http://bloggar.se/om/fredrik+reinfeldt" rel="tag">fredrik reinfeldt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/annie+l%F6%F6f" rel="tag">annie lööf</a>, <a href="http://bloggar.se/om/" rel="tag"></a>

Opinionen: "Alliansen backar mest – nu drar rödgröna blocket ifrån"



Det är i och för sig små pilar uppåt för Kristdemokraterna och det Centerparti som ju har uthärdat den politiska och mediala snålblåstens kraftfulla vindar den senaste tiden. Båda partierna placerar sig över spärren till riksdagen i dagens mätning från United Minds som presenteras i Aftonbladet. 4,1 respektive 4,8 procent. Det hjälper nu inte Reinfeldt, moderatledaren som redan i dagsläget leder en minoritetsregering. De rödgröna partierna når upp till 48,2 och hans egen allians bekräftar att även väljarna verkar se en "falnande glöd": 41,8 procent. Socialdemokraterna noterar fortfarande höga 34 procent medan Reinfeldts moderater hamnar på 27. Förändringarna är dock små för samtliga partier, vilket kanske är ett uttryck för sommarstiltje och semestrar.

Ett undantag: Det är Folkpartiet som slås ned av den kraftigaste minskningen, -1,7 procent. Vad som orsakar det är en liten gåta med tanke på Centerpartiet och festskandalerna och med tanke på att Björlund presterade det bästa av alliansledarnas tal i Almedalen. Men möjligen handlar det dels om "kamrat rädda Alliansvänner" och dels om min (och andras) teori att skandaler sällan slår mot ett enskilt parti utan mer mot politikens trovärdighet i stort. Möjligen skadar det, som en mätning Novus har gjort, Annie Lööfs egen trovärdighet.

Mätningen verkar bekräfta Annie Lööfs känsla av en trött allians där glöden har falnat. Möjligen ger alliansväljare henne visst stöd för kritiken i Almedalstalet där hon bjöd in övriga partiledare till Småland för att försöka tända lite fyr på entusiasmen. I lördagens tal i Gustavsberg tackade Reinfeldt ja till inbjudan.

Socialdemokraterna har sommartalsdag nästa söndag. Stefan Löfven håller sitt första sommartal i Vasaparken, Stockholm och den samlade mediala kåren kommer med stora öron att lyssna efter nyheter i talet. Hur blir det med de konkreta förslagen för jobben? Hur blir det med frågan om vinster i välfärden? Hur mycket kommer (S) att satsa i sitt budgetförslag? Hur ser regeringsfrågan ut på den tidigare "rödgröna" sidan? Och mycket annat. Det har varit sommar alltsedan Löfvens tal i Almedalen. Några större politiska program har med stor sannolikhet inte arbetats fram. Fokus är inriktat på just höstmotionen till regeringens budgetproposition. Därför ska man nog inte se fram emot några mer konkreta programdeklarationer ännu.

Det kan förstås möta kritik och då gäller det att minnas: Politik handlar om förtroende. Förtroende byggs upp av mycket mer än konkreta förslag på olika områden. Förtroende är ett uttryck för erfarenheter av hur ett parti har agerat tidigare och av förväntningar från väljarnas sida om en riktning av politiken och om ansvar för Sverige. I förtroendekapitalet ligger säkert också en kontrast jämfört med det väljaren känner för allianspartierna. Man kan spotta ur sig alldeles så många konkreta förslag utan att vinna väljarnas förtroende och man kan vinna det genom att uppträda som Löfven har gjort.

Ska de återvunna väljarna stanna kvar och ska ännu fler ansluta så räcker inte tidigare prestationer eller ens värderingar som väljarna gillar. Men det är knappast sommartalet som konkretiserar vägen framåt. Den ivrige får nog ge sig till tåls tills riksdagen öppnar igen, och det är inte särskilt långt till dess. Dagens mätning från United Minds ska nog snarare ses som en väckarklocka att den politiska höstterminen börjar och att jobbet med en framtidsinriktad politik inför valet 2014 kan utföras med nyfikna och positiva väljare som väntar med intresse på ett hållbart politiskt alternativ. Må det komma.

Fler: Thomas Böhlmark,.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/opinionen" rel="tag">opinionen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/opinionsl%E4get" rel="tag">opinionsläget</a>, <a href="http://bloggar.se/om/val+2014" rel="tag">val 2014</a>, <a href="http://bloggar.se/om/alliansen" rel="tag">alliansen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/stefan+l%F6fven" rel="tag">stefan löfven</a>, <a href="http://bloggar.se/om/socialdemokraterna" rel="tag">socialdemokraterna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/" rel="tag"></a>

söndag 19 augusti 2012

Vinster i välfärden - Ett debattinlägg


Jag har en dröm. Den handlar om varje människas möjligheter till ett gott liv. Där är en trygg omsorg, en skola som ger den bästa grunden för livet och en bra, tillgänglig och förebyggande hälso- och sjukvård centrala delar. Ska min och andras drömmar om denna utvecklade välfärd bli verklig så behöver mer göras. Vi är långt ifrån färdiga med välfärden. Trots ambitioner om jämlikhet och om vård och omsorg efter behov ser vi dagligen att brister finns. Trots ambitioner om en skola för alla så förstärks segregationen och många elever klarar inte målen. Det har många förklaringar men en är att elever inte får det stöd de borde ha rätt till. När jag vill veta hur vi gör för att nå dessa välfärdsdrömmar, när jag söker svar på hur politiken vill angripa problemen, möts jag ofta i dessa dagar av en ganska ensidig och förenklad välfärdsdebatt. "Ska privata företag få plocka ut vinster"? Det verkar ha blivit den välfärdspolitiska kärnfrågan. Den är oerhört viktig men långt ifrån allt! 

I ett Sverige där skolans resultat försämras borde det vara fokus. I ett Sverige med generellt bättre folkhälsa men med växande ohälsoklyftor borde vårdens resurser fördelas mer, inte mindre, med hänsyn till det. I ett Sverige med stora framtida behov av resurser och allt mindre utrymme för skattehöjningar torde ett nytt inslag i välfärden, krav på vinster, snarare bli en börda.

Det finns också inslag i välfärden som ger mig rysningar och som illustrerar värderingar som jag inte vill ha i vård, omsorg och skola. Ett exempel kom från företaget Legevisitten, en stor vårdgivare i Stockholms läns landsting. I ett brev till landstinget krävde man förtida upphörande av ett vårdavtal. Skälet var att patienterna som listats på vårdcentralen var alltför gamla och sjuka. Så skrev man, och hänvisade till att andra vårdcentraler kunde ta över patienterna. Jag vill inte ha aktörer i svensk välfärd som inte är beredda att ta ansvar för helheten. Jag vill inte ha vårdgivare eller skolor som för att skapa så höga marginaler som möjligt för sina ägare skickar över de tyngsta patienterna eller de elever som behöver extra resurser till andra. Då har man inte kvalificerat sig för att verka i mitt välfärdssystem.

Det syfte man har med debatten är viktigt. Ursprunget till utvecklingen med fler privata alternativ och till vinstuttagen i välfärdsverksamheter går att spåra till en målmedveten beställning från näringslivet att öppna upp välfärdssektorn. Drömmar har säkert funnits längre än så men den målmedvetna opinionsbildningen för att få politiken "med på tåget" startade på allvar på 70-talet. En av aktörerna i detta var Peje Emilsson, då på Kreab, och nu ägare till en av de största aktörerna på privat välfärdsmarknad, just Magnora med bland annat Kunskapsskolan i "portföljen".

Kanske Peje Emilsson själv, trots allt, har börjat fundera på utveckling. "För höga vinster leder till minskad legitimitet", säger han i en intervju med SvD. Med Emilssons egna utgångspunkter borde därför ramen för debatten kunna snävas in. Det finns ända in i "direktörsrummen" på privata välfärdsmarknader synen  att vinster inte kan vara för höga. Man kan diskutera när dessa nivåer är nådda. En illustration är kanske en SCB-uppgift som jag läste i ett riksdagsprotokoll. "Enligt SCB var avkastningen på totalt kapital för de offentligt finansierade företagen inom vård, skola och omsorg 15 procent 2009, att jämföra med genomsnittet för alla företag, som låg på 8 procent."

I kretsar som politiskt står "till höger" finns också en växande insikt om hur utvecklingen har gått i Sverige. Även DN skriver om Sverige som "extremt". Tidningen Expressen har krönikor om att vinster inte hör hemma i skolan. Kända "icke-socialistiska" debattörer som Göran Rosenberg lyfter faror och problem såväl som PC Jersild och sjukvården. Forskare återkommer med beskrivningar av hur vinstintressen i vården slår mot dem med störst behov. Inge Axelsson vid Mittuniversitetet berättar till och med om forskning som visar på högre dödstal i vård med vinstkrav än i non-profit-driven vård. Det är inte rimligt att alla dessa åsikter och kunskaper slås undan med enkla retoriska paroller som "rätt att välja". En reglering av hur resurser används i välfärden rycker inte bort möjligheterna att organisera verksamheterna med valfrihet som utgångspunkt, vare sig inom kommunala eller non-profitverksamheter. Sådana argument är inte trovärdiga. 

Politiker och andra har en självklar rätt att driva frågor enligt sina intressen och ställningstaganden. Det kan ingen ta ifrån dem. Men det är högst rimligt att känna till en utgångspunkt: Folk till stor del motståndare till vinster i välfärdssektorer. "Mer än sex av tio alliansväljare" är motståndare. Oavsett om man själv är "för" eller "emot" är det ganska tydligt  att svenska folket har en tydlig uppfattning. Den kan man inte undgå att förhålla sig till.

Politiken ska förvalta skattepengarna och prioritera. Politiken ska sätta kvalitetskrav och utvärdera. Det måste göras oavsett vem som driver vård, skola eller omsorg. Politiken måste då lägga kraften också på hur de egna verksamheterna fungerar och sätta höga krav och mål för egenregin. Men politiken har inte uppgiften att med skattepengar stimulera framväxten av välfärdsföretag genom att skattepengar avsätts till vinstutdelning. Privat affärsverksamhet har ingen självklar dragningsrätt på skattepengar. Ibland kan man få intryck av att det är så.

För mig är dock inte vinsten som sådan problemet. Alltför många verksamheter har under åren haft det motsatta, med underskott som tvingat fram nedskärningar i välfärden. Däremot är det faktum att varje skattekrona som går till annat än det som avsetts innebär att någon eller några elever inte får det stöd de borde har rätt till. Patienter som borde ha en snabbare behandling men som får vänta. Avgifter som borde kunna sänkas men som i stället höjs. Äldre som borde kunna få mer tid för promenader men som inte får det därför att personalstyrkan hålls nere för att skapa vinstmarginaler.

Om nu "vinstförbud" är den tekniskt bästa vägen kommer säkert att diskuteras framöver, även i den ganska breda grupp "debattörer" som i grunden är motståndare till att skattemedel går till att förgylla privata balansräkningar. Överskott (vinst) kan ju användas för att kommande år utveckla en verksamhet. Med krav på att överskott återförs till verksamheterna finns i realiteten rimligen ett de facto-förbud och en styrning av skattepengar till det de är avsedda för.

Sen var det frågan: Finns en skillnad mellan att å ena sidan tycka illa om, hata, avsky eller kanske tycka mindre bra om vinster i välfärden och å andra sidan ha ansvar för skola, vård och omsorg där en rad aktörer redan är etablerade? Är ens praktiskt möjligt att i de delar av landet där privat verksamhet är mer etablerad hantera effekterna av de nya spelregler som ett vinstförbud faktiskt innebär? Hur hanteras de juridiska frågorna om det finns långsiktiga avtal? Skadestånd? Och verkligen inte minst:
Hur svarar politiken alla dem som har barn i fristående skolor, sina föräldrar på privat äldreboende eller själva väljer en privat aktör, exempelvis vårdcentral, därför att man upplever att kvaliteten är bättre? Eller komplicerar jag för mycket? Är det så enkelt att klubbslaget om vinstförbud kan falla?

Debatten kommer att fortsätta. Har du tankar om det här, skriv gärna i mitt kommentarsfält till den här bloggposten. 


Fler som skriver:
- Ylva Johansson med blogginlägg.
- Piteå-tidningen; bl.a LOs Tobias Baudin om stopp för orimliga vinstuttag.,
- Dagens Arena om debatten om vinster.
- DN Debatt. Widar Andersson,
- LO-bloggen, Kjell Rautio med replik till PJ Anders Linder, SvD.
- Tomas Rudin (S) om offentlighetsprincip som följer skattemedlen.
-
Läs fler artiklar från SvD om vinster i välfärden.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/vinster" rel="tag">vinster</a>, <a href="http://bloggar.se/om/v%E4lf%E4rden" rel="tag">välfärden</a>, <a href="http://bloggar.se/om/socialdemokraterna" rel="tag">socialdemokraterna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/LO" rel="tag">LO</a>, <a href="http://bloggar.se/om/skola" rel="tag">skola</a>, <a href="http://bloggar.se/om/v%E5rd" rel="tag">vård</a>, <a href="http://bloggar.se/om/omsorg" rel="tag">omsorg</a>, <a href="http://bloggar.se/om/sjukv%E5rd" rel="tag">sjukvård</a>, <a href="http://bloggar.se/om/" rel="tag"></a>

Jonas Sjöstedts sommartal ett lyft för Vänsterpartiet?

Jonas Sjöstedt. Bild: Vänsterpariet

Nu ska du inte missförstå rubriken på det här inlägget. När Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt höll sitt sommartal i Umeå idag så var innehållet knappast oväntat, det förvarnade knappast om några dramatiska förändringar av partiets politik och på många punkter kan jag ställa upp på de ambitioner och förslag som partiet har. Men just det är kanske ett problem för V. Ambitionerna att ligga så nära (S) som möjligt utan att stöta sig med särskilt många tar också ifrån partiet den pådrivande roll man skulle kunna ha. Det blir lite uddlöst och därmed också profilsvagt. Vänsterpartiet är enligt Sjöstedt både ett parti för arbetarklassen, för småföretagarna och ett riktigt "Landsbygdsparti". Och självfallet feminister.

Frågan om vinster i välfärden lyftes av Sjöstedt med de kända markeringarna mot kapitalets inträde i välfärden, allt toppat med kravet om vinstförbud. Vänstern vill se ett Sverige med en självständig röst i utrikespolitiken, inte ett eko av Washington. Västsahara ska erkännas liksom det fria Palestina. Sjöstedt tog också upp arbetsmarknadsfrågor som krav på avveckling av FAS 3-eländet och att göra något åt de otrygga anställningarna i bland annat vård och omsorg, med deltider, visstider och osäkra vikariat. Här tog Sjöstedt också upp krav på tuffare regler gentemot bemanningsbranschen. Han underströk behovet av en reformerad och återupprättad sjukförsäkring.

Det blev nog mer en uppläsning av en politisk önskelista än ett agitatoriskt vänstertal. Och om jag nu inte missade det så fanns inte ett spår av den ganska trista väg att profilera partiet som Sjöstedt andades om när han tillträdde. Att göra det genom att utse (S) till någon form av huvudmotståndare. Nu var det tydligt att högerpolitiken är det. Det är bra. Varje politiskt engagerad som jobbar på för att byta ut den nu styrande regeringen med Reinfeldt i spetsen år 2014 gör en viktig insats. Om sedan Sjöstedt och partiet är mogna för regeringsansvar om så skulle bli aktuellt är väl alltför tidigt att sia om. Ansvarstagande också för ekonomi och tillväxt är en förutsättning och där blir partiets budgetalternativ mer tydligt än ett sommartal i Björkarnas stad. Förhoppningsvis.

Mer: SvD, Ab,
Mina tidigare inlägg om årets sommartal: Jan Björklund, Fredrik Reinfeldt,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/v%E4nsterpartiet" rel="tag">vänsterpartiet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/jonas+sj%F6stedt" rel="tag">jonas sjöstedt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/" rel="tag"></a>

lördag 18 augusti 2012

Reinfeldts båt i krock med bryggan - och så ett tal som saknade mycket



Sätter på livesändningen på Expressen. "Euforia" med Loreen spelas. Det är snart dags för Reinfelds sommartal. Båtens resa fram till Gustavsberg har inte gått på bästa sätt. Elisabet Marmorstein skriver på Aftonbladet Live något som naturligtvis ger möjligheter till politiska illustrationer: "Framme i Gustavsberg. Båten med Reinfeldt körde in i bryggan". Det blir också Reinfeldts första ord i talet, säkert väl medveten om hur incidenten kan användas. "Båten hade lite bråttom, hörrni"

Jag gillade inte talet som helhet. Det är något med krock här också. Den statsminister som gärna vill framstå som en internationell statsman och som börjar sitt tal med situationen i Syrien faller strax till lägre nivåer. Låga skämt om oppositionen, en ton som i mina öron är arrogant och ett hoppande från fråga till fråga utan direkta svar och knappast med någon avstamp i en problemanalys. Så gjorde Folkpartiets Jan Björklund i Almedalen. Reinfeldt är långt ifrån den kvaliteten.

Det är anmärkningsvärt att så lite i sommartalet handlar om arbetslösheten och vad Alliansen och Moderaterna vill göra åt den konkret. I ett Sverige där det råder massarbetslöshet, allt enligt Reinfeldts egen definiton från 2006, borde konkreta förslag redan finnas klara. Det är bra att Reinfeldt har insett hur starkt Stefan Löfvens fokus på tillväxt och forskning är i jobbfrågan. Att det nu utlovas forskningssatsningar och infrastrukturinvesteringar är en nödvändig bas för tillväxt och jobb. Det är föredömligt av Reinfeldt att rikta kritik mot en arbetsmarknad där allt fler arbetsgivare drömmer om att anställa en erfaren välutbildad 25-åring medan resten av kompetensen i form av äldre medarbetare ställs åt sidan av drömmen om den perfekta arbetskraften. Det som saknades där är väl konkreta åtgärder mot situationen?

Några av mina anteckningar i punktform från talet
-  Valkommitté, gemensamt mellan allianspartierna.
-  Idéarbetsgrupp och konvent inom alliansen.
-  Fler arbetsgrupper...
-  Sänkt bolagsskatt, oklart hur mycket
-  Nej till sänkta löner, något som Folkpartiet och Centern driver för unga
-  Tunnelbana till Nacka (utlovades redan den 15 mars av (m)
-  Parantes i talet om "fler bostäder..." Oklart.
-  Utrymmet ska användas till forskning och infrastruktur i hela landet.

Talade Reinfeldt mer om sin egen politik än den tid han ägnade åt slängar till oppositionen? Jag vet inte men det kändes väl som femtio-femtio i relation. Talet om oppositionen lär fortsätta även framöver. Oavsett hur många politiska besked som Socialdemokraterna och Stefan Löfven lämnar så kommer Reinfeldt att påstå att "Löfven är tyst". Reinfeldt leder själv en minoritetsregering idag. Två av fyra partier i Alliansen ligger i opinionsmätningarna farligt nära riksdagsspärren. Regeringsfrågan är sannerligen ingen säkert plusfråga för honom. Att använda splittring hos oppositionen och enighet i det egna "gänget" är klassisk retorik. Men trovärdigheten i angreppen gröps ur hos alla dem som vet Reinfeldts och de borgerliga partiernas opinionsmässiga problem.

En till synes torr, trist och formell fråga är vad Reinfeldt har tänkt att alla arbetsgrupper ska göra? Vad ska det möte leda fram till, där i Småland, mötet som Annie Lööf tyckte behövdes eftersom alliansglöden hade falnat? Vad ska idékonventet fylla för funktion? Tanken är väl att det ska resultera i en politik som presenteras för väljarna? Den politiken för kommande mandatperiod är ett oskrivet kort och det är helt naturligt ett par år före ett val. Men då kan rimligen inte kraven ställas på andra om att redovisa färdiga kataloger med politik.

Oklarheterna i hela politiken kan också brytas ned till frågor om sakfrågor, som hur blir det inom jobbpolitiken, sjukvården, skolan, skatterna, bostadsbyggandet, miljö- och klimat, sjukförsäkring, a-kassa, LAS, sänka löner för unga. Listan kan göras mycket längre.

En skärgårdsbåt med den samlade pressen och med moderatledaren som huvudperson krockar till med bryggan i Gustavsberg. Ett tal med världsoroligheter och låga skämt. Ett sommartal utan visioner om framtiden och utan skarp samhällskritik. Ett tal med mer av arbetsgrupper, valkommittéer och möten i Småland. Det är tveksamt om dagens tal var ett starkt bidrag till den Allians 2.0 som Annie Lööf så tydligt har efterlyst. Det är väl också tveksamt om väljarna vill ha en sådan kvar vid makten.

Mer: SvD, AB; AB-ledaren,
Bloggat: Helene Hellmark-Knutsson, Annarkia,
Eget inlägg i morse om Reinfeldts DN -debattinlägg.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/fredrik+reinfeldt" rel="tag">fredrik reinfeldt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/alliansen" rel="tag">alliansen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/moderaterna" rel="tag">moderaterna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/sommartal" rel="tag">sommartal</a>, <a href="http://bloggar.se/om/val+2014" rel="tag">val 2014</a>

Reinfeldt med sommartal och nya arbetsgrupper


"Gemensamma arbetsgrupper för att utveckla alliansens politik..
.". Det är ett löfte från moderatledaren Reinfeldt i en artikel i Dagens Nyheter. Det är inte den höga arbetslösheten eller de växande klyftorna mellan människor som fått honom att ta till pennan. Dagens artikel är ett svar på den kritik som Centerpartiets Annie Lööf levererade i sitt tal i Almedalen i juli. För att råda bot på det dystra läget föreslog hon ett möte med de borgerliga partiledarna  i Småland. Till det tackar Reinfeldt ja. Annie Lööf var inte nådig i kritiken. I talet beskrev hon känslan av att som ny partiledare träda in i Reinfeldts Rosenbad.

Men jag saknade något. Från början kunde jag inte ta på det. Men efter ett tag förstod jag. Det saknades reformtempo. Reformiver. ..Det gemensamma projektet har tappat fart. Projektets glöd har falnat. Samtidigt som det finns ett antal stora utmaningar som återstår.

Kritiken från Almedalen handlade om utanförskapet, det vill säga den stora fråga som de borgerliga vann valet på 2006. Här behövs göras mer, menade Lööf. Och svaret idag från Reinfeldt blir väl inget annat än en bekräftelse på att "arbetslinjen" i sin praktiska politik har misslyckats när arbetslösheten fortfarande är på höga nivåer. "Massarbetslöshet" som det beskrevs av Reinfeldt 2006. Han skriver själv i svaret att "alltför många människor är arbetslösa. Unga och utrikesfödda har det särskilt svårt". Tyvärr saknas tankar om hur politiken ska vridas om. Möjligen är det det som nya arbetsgrupper ska göra något åt. Klimatet, tillväxten, välfärden och landsbygdens utveckling var andra punkter som Lööf lyfte fram i talet. Reinfeldts svar nämner de punkterna utom landsbygden. Den verkar Centern få sköta själva.

Dagens sommartal innehåller säkert en del från debattinlägget i DN. Det var ju i ett sommartal, då i Vaxholm, som Reinfeldt första gången lanserade "Allianstanken". "Allians för maktskifte". Men Reinfeldt måste också möta andra förväntningar och utmaningar. Just nu diskuterar regeringspartierna vad höstens budget ska innehålla. Från våren vet vi att det enda skarpa förslaget har handlat om avdrag för uthyrning av en del av bostaden. Nu signaleras investeringar i forskning och infrastruktur och förslag om att bolagsskatten ska sänkas. På en rad andra punkter finns också olika syn på prioriteringarna.

"Alliansen har gjort en fantastisk resa". Så avslutar Reinfeldt artikeln i DN och möjligen kommer det också i sommartalet. Det riktigt allvarliga är att det inte gäller för många av de människor i Sverige som har berörts av politiken på nära håll. Om Reinfeldt har några nya besked till de många i arbetslöshetsköerna, till alla dem som tvingats in i FAS 3, till de som direkt, hårt och konkret har fått sin livssituation söndertrasad av försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen eller i sjukförsäkringen, lär vi få återkomma till efter talet. Jag har tyvärr inte några större förhoppningar på den punkten.

Kanske fångar Fredrik "Tokmoderaten" Antonsson bilden av Reinfeldts ledarskap i ett inlägg på SvT Debatt. 
Partiet byter kulör som en kameleont, för att passa in i omgivningarna. Partiet byter nisch för att alltid verka vara relevant och för att möjligtvis kunna optimera populariteten bland väljarna. Partiet förnyar sig mest hela tiden och innan ett gäng arbetsgrupper levererat sina funderingar kan ingen vara riktigt säker på vad de nyaste av de nya Moderaterna egentligen tycker nuförtiden…
Av Reinfeldts inlägg på DN debatt verkar den inriktningen som Antonsson beskriver även gälla framöver.

Fler: Röda Berget, Thomas Böhlmark, Roger Jönsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/alliansen" rel="tag">alliansen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/val+2014" rel="tag">val 2014</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Fredrik+Reinfeldt" rel="tag">Fredrik Reinfeldt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Annie+L%F6%F6f" rel="tag">Annie Lööf</a>, <a href="http://bloggar.se/om/" rel="tag"></a>

fredag 17 augusti 2012

En partyregering med problem


Jag ser Annie Lööfs positiva statusuppdatering på facebook:

I morgonbitti kl 7.15 ser ni mig i TV4:s morgonsoffa - ett givet tema är mitt ansvar i den översyn jag initierat på Näringsdepartementet, men hoppas också få prata om politik, centerpartiets prioriteringar i budgetförhandlingarna och hur vi skapar nya och gröna jobb i hela Sverige. Vi ses i rutan.

Så hade nog Annie Lööf inte tänkt sig en start på hösten. I Almedalen talade hon, inte utan trovärdighet, om en Allians där "glöden har falnat". Det behövdes en nystart, menade hon och aviserade att övriga partiledare ska bjudas till hemmet i Maramö, Gnosjö. Redan där ökade problemen för moderatledaren Reinfeldt som ju i ett huj förminskades något som alliansledare.

Det gick inte som Lööf hade tänkt sig. I stället för tal gröna jobb och miljö, skola och vård, har den egna regeringens Näringsdepartement och deras underlydande myndigheter som Tillväxtverket dominerat i nyhetsflödet. Det har skrivits spaltmetrar om festernas innehåll. Men den tydligaste illustrationen är väl Stiftelsen för strategisk forskning som betalat miljoner till festfixaren Bindefeld där enbart kostnaden för ballonger till fest i Blå hallen uppgår till över 138 000 kronor.

Brist på etik och moral? Eller chefers och verksamhetsansvarigas ovilja att ta ansvar? Eller en inbyggd kultur som präglar politiken, med företrädare som alltmer fjärmar sig från dem de företräder och från deras värderingar? Eller kanske en överföring av kultur från näringsliv till offentliga verksamheter? Oavsett vad och oavsett förklaringar så är de senaste avslöjandena om ett alltför aktivt festliv i "maktens boningar" ovärdigt en fungerande demokrati. Den bygger ju på makthavarens förankring  hos "folket". Den bygger på ansvarstagande för gemensamma resurser.

När medier avslöjar "spritskandaler", som enligt den mediala vinklingen förekom på Näringsdepartementet, är det lätt att överdrifter tar över. Jag tror att få svenskar missunnar anställda på ett departement att någon gång per år ha en julfest inom rimliga gränser. Jag tror att man till och med tycker att det okey att en politisk ledning på ett departement har möten med festligare inslag. Men raden av misstag och övertramp över de etiska och moraliska gränserna verkar den här gången kunna räknas till antal som gör det svårt för ansvariga att återfå förtroende.

Tillväxtverkets utsvävningar till bland annat Grand Hotell var bara toppen av ett isberg, visade det sig. Krishanteringen var katastrofal och omplaceringen av generaldirektör Lugnet blev oundviklig. När sedan medierna berättade om liknande övertramp av den politiska ledningen som försökt visa handlingskraft i Tillväxtverket-affären blir situationen ohållbar. Kostnaderna i sig är inte allt. Genom bokföringstrixande, fakturaschabbel och försök att förklara bort att skattebetalarna fått stå för notan trasslade regeringen och Annie Lööf in sig i ett nystan som är oerhört svårt att tar sig ur. Hade det enbart varit myndigheter eller stiftelser som misskött sig hade kanske Lööf som statsråd kunnat agera med trovärdighet i att gå till botten med slöseriet. Men hur reagerar människor nu när även granskaren behöver granskas?

Skandaler av det här slaget slår sällan mot ett enskilt parti. Förtroendet får sig en törn och det slår mest mot politiken i stort. Demokratin förlorar. För Centerpartiet kan det vara förödande. Under lång tid har man svävat strax över spärren till riksdagen. Nu blir det ballonger och festfakturor i stället för den möjliga (?) politik man hade kunna presentera som tar över, kanske inte bara i kvällstidningarna utan också i väljarnas medvetande. På Centerns hemsida radas utspel efter utspel upp i syfte att göra skandalerna till en tillgång och visa "öppenhet". Det är högst osäkert om det räddar partiet ur den gröt man har fastnat i. Ett festat sig till.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/centern" rel="tag">centern</a>, <a href="http://bloggar.se/om/centerpartiet" rel="tag">centerpartiet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/tillv%E4xtverket" rel="tag">tillväxtverket</a>, <a href="http://bloggar.se/om/val+2014" rel="tag">val 2014</a>

onsdag 15 augusti 2012

"Säg det du vill ha sagt nu innan det är för sent!" - Så tänker jag minnas Carina Moberg

Carina Moberg på möte i Huddinge 2012

En så kort, så ofattbar och så förfärlig mening. Men den stämmer och den har en smärtsam innebörd, så ohyggligt svår att ta in. Carina är död. En vän, en stark personlighet, en kvinna, en mamma, en maka, en dotter, en syster och en strålande företrädare för "sitt" parti. Den Carina har lämnat oss idag och även om vi är många som sörjer så känns det plötsligt ensamt.

Det är tragiskt när döden rycker någon ifrån oss, oavsett vem det gäller. Men känslorna får andra dimensioner och vassare egg när det drabbar något som borde ha fått leva så många år till. Döden är obeveklig i alla dess former. Den cancer som Carina drabbades av och som till slut ryckte henne från oss känns så oerhört grym, helt omöjlig att tygla. Jag vet att det inte gäller alla. Väldigt många överlever eländet. Många blir friska efter sin behandling. Jag önskar att det också hade fått gälla Carina.

Min egen sorg och saknad får jag leva med. Sorg och saknad kan med tiden ersättas av de egna, personliga minnena. Och det finns oerhört mycket gott att minnas Carina för. Hon var en absolut ärlig person i ordets allra djupaste mening. Hon var det i egenskap av politiker och hon var det som person. Hon sa alltid vad hon tyckte men gjorde det alltid med stor hänsyn, med en ovilja att såra och med en ständigt närvarande omtanke och beredskap att stödja andra.

Hon blev förtroendevald i SSU:s förbundsstyrelse, fullmäktigeledamot i Huddinge och hon blev riksdagsledamot. Under en period gruppledare i riksdagen. Det var ingen tillfällighet. Carinas syn på demokrati var något som alla tal, alla minnen och alla ord om henne borde beröra. Demokrati, medlemsinflytande eller för den delen varje riksdagsledamots roll och betydelse. Demokratin var hennes genuina grund i den politiska vardagen och i relationer med andra människor. De ord som många idag minns Carina med handlar om vänskap, värme, föredöme, vägledare. Ord som påminner om en Carina som alltid satte andra för sig själv, som alltid gav stöd i politik och privat. Så var hon och så minns vi henne.

Carina har varit min vän i 22 år. Det har både varit privat och i politiken. Jag har sett henne som aktiv SSU:are i Huddinge och senare som ordförande för partiet i Huddinge. Jag har funnits i fullmäktige tillsammans med henne och jobbade med henne i riksdagen under några år, hon ledamot och jag anställd på kansliet. För mig kommer de värderingar som hon brann för att leva vidare. Eller uttryckt med det citat av Carina som har delats av många på Facebook under dagen, hämtat från ett minnestal för offren på Utöya. 

Demokratin är vårt vapen! Engagemanget vår styrka! Ett slocknat liv bär sin historia och betyder mycket för många! Låt oss aldrig glömma de som funnits - de lever i våra hjärtan och finns kvar i vår minne! Dom är!

Eller Carina. Som du själv skrev på din sida på Facebook som favoritcitat: "Säg det du vill ha sagt nu innan det är för sent!"  Det levde du själv efter och det är ett råd du önskade att andra skulle följa. Du inte bara önskade: Du peppade och stöttade andra i din omgivning att göra precis så. Du fick människor att växa. Samtidigt var du oerhört ödmjuk inför dina egna roller. Du hade och du visade respekt för oss som fanns i din omgivning. Det gjorde du av helhjärtad ärlighet, en ärlighet så långt från överdrifter och påklistrad fasad man kan komma. Så kommer jag att minnas dig och de minnena delar jag med många, många fler.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
  Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/socialdemokraterna" rel="tag">socialdemokraterna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/carina+moberg" rel="tag">carina moberg</a>, <a href="http://bloggar.se/om/minnesord" rel="tag">minnesord</a>, <a href="http://bloggar.se/om/" rel="tag"></a>