[upptaterat från tidigare i år] Svt:s Rapport har granskat arbetsförmedlingen och upphandling av så kallade jobbcoacher för tre miljarder (!).
Man ska vara positiv. Därför är det väl alltför tidigt att döma ut satsningen. Ser också bloggare som har känt stöd och peppats. Intrycket är ändå att det påminner om vissa mer eller mindre bortkastade pengar på 80-talet då företagen storsatsade) med statliga pengar/avdrag för att "vidareutbilda". Jag deltog själv i en 15 gånger 3 tim talarkurs utifrån en positivitetskurs av Napoleon Hill.
I början av 2009 skrev jag följande blogginlägg. Efter dagens repotage om jobbsökandets nav i Sverige kände jag att jag behövde "omposta" det. Även om det var före positivitetsstuket, förstås.
"Äntligen" tänkte jag vid morgonkaffet när jag såg debattinlägget av Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo. Förvisso är min egen erfarenhet av arbetsförmedlingen ganska begränsad. Min period av arbetslöshet och a-kassa blev i jämförelse med andras mycket kort: två veckor under hösten 2007. Men det räckte! Visst hade jag varit anmäld ett år, direkt efter valförlusten och "sparken" från regeringskansliet. När ett år runnit ut...blev läget skarpt och just arbetsförmedlingen min tilltänkta trygghet.
Så blev det inte. Man kan bli irriterad på småsakerna som på något sätt kändes kränkande. Likt små barn och mycket gamla som intervjuas i TV skulle jag skriva "Peter" på lapparna för att bli uppropad. Något efternamn behövdes inte. 97 procent av tiden inne hos handläggare ägnades till att handläggaren, som jag under två veckor hade tre stycken, fyllde i något för mig obekant på datorn. Några jobbförslag förekom inte.
Som arbetssökande ska man vara aktiv. Till det räknas att inställa sig vid informationsmöten. Klockan 9.15 låstes dörren till vindsrummet där vi var inhysta. Ingen skulle slippa in (eller ut) efter utsatt till. Avdrag på a-kassan var ett självklart straff för den som t.ex. drabbts av pendelstågsförsening.
Kvaliteten på informationsmötena kunde varit högre. Bland annat var det en tvångsmässig genomgång av förmedlingens hemsida.."klicka här...klicka här". Hade i och för sig fixat det själv ett halvår tidigare. Info om jobbkampanjer som att bli dagbarnvårdare. Ok, har all respekt men tycker min kompetensbild inte stämmer för jobbet. Att hålla tider gällde dock inte för arbetsförmedlingen själv som vid ett tillfälle sköt upp ett informationsmöte en vecka.
Efter två veckor (hade jag fått nog) fick jag jobb. Samma morgon låg ett stort vitt kuvert i brevlådan. Ahaaaaa tänkte jag: handlingar till Huddinge samordningsförbund som jag sitter med i. Icke! Handläggaren hade nu varit "effektiv". Från datorn hade han/hon kört ut 110 olika så kallade anvisningar. Allt noga varvat: Jobbtitel med löpnummer. Annonsen. Redovisnings-blanket. Jobbtitel med löpnummer. Annonsen. Redovisningblanket. osv.
Jag trodde en anvisning var något helt annat. En kontakt mellan en arbetsgivare och förmedlingen. "Här har vi en person som ni ska träffa". Så var inte fallet. 110 jobb, varav några redan var inaktuella, några hade jag redan sökt själv och, som i ett fall, fel kompetenskrav: "Söker informatör med kunskaper i holländska".
Arbetsförmedlingen behöver förändras. Förslagen från Sven-Erik och Luciano är en bra början.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbcoacher, socialdemokraterna, regeringen, arbetsförmedlingen, samhälle, arbetslöshet, jobbävning, jobbkris
