måndag 4 juni 2007

Till dagordningen för nästa regeringssammanträde...

Tjatigt? Nej, inte direkt. Snarare är mätningarna av väljaropinionen en sporre. Så också den som kom idag, från Novus Opinion, som presenterats av TV4. S 42,8. M 23,2. Därmed har moderaterna tappat var femte väljare sen april. Kvinnor och ungdomar flyr till S. Av regeringens "restpartier" kan noteras att folkpartier ökar något, möjligtvis en tankeställare för Lars Leijonborg som nu ser partiet öka just när han meddelat sin avgång.

En opposition är dömd till den positionen under den tid mandatperioden avser. Det är onekligen ett politikens eget helvete att sitta nedgrävd där samtidigt som väljarstödet så tydligt ökar. Men så är spelreglerna. Det är mer intressant att se allianspartiernas egna analyser och reaktioner. Till tv4 upprepar Schlingmann en förklaring jag hört förut. "Nedgången beror på våra tuffa åtgärder". Den minnesgode som mentalt återvänder till dagarna och veckorna före valet får anstränga sig rejält för att hitta något som beskrevs som kommande tuffa åtgärder.

Så, vad händer nu? Hur kommer debatten att föras? Vad gör alliansen? Det verkar faktiskt vara helt och hållet dött, där i regeringskvarteren. En och annan fest. En och annan som startar departementsblogg. Ett och annat utspel av Bildt. En statsminister som är...gör..? En allians som en gång fanns men som nu slutat gnistra som förr. Om man vill vara mer seriös borde ändå de kvarvarande sympatisörerna och medlemmarna kräva åtgärder. Och kanske till och med lämna de billiga förklaringarna att nedgången skulle bero på alltför få bussturnéer av de fyra partiledarna. Det kanske är dags för partierna att söka förklaringarna hos väljarkåren. För tänk om man faktiskt inte har deras förtroende att genomföra den agenda som nu sätts i sjön. Då kan det gå riktigt bra för Sverige, riktigt bra för socialdemokratin men ruskigt tokig väg för alliansen så snart väljarna ges chans att säga sitt igen.

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

Slaktaren som ville vara med på bild

Efter snart "en graviditet" med borgerlig regering verkar inte mycket ha fötts som ska stimulera nyföretagandet. "Ytterligare" kanske ska tilläggas med tanke på den expansion som faktiskt pågått ett tag. På Brännpunkt skriver i dag slaktaren Namir Zetali om behovet av förändringar. Med stort intresse läser jag inlägget men reagerar naturligtvis på innehållet.

Jag reagerar över att Svenska dagbladets debattsida använder samma bild på skribenten som finns i en broschyr från Svenskt näringsliv, utgiven i mars i år. Lyckade bilder ska naturligtvis användas men det retar i alla fall mig, den där kombinationen av SvD och näringslivets informations- och lobbygrupper. Det blir lätt så att trovärdigheten i budskapet minskar.

Naturligtvis är det främst på kommentaren om arbetsrätten och LAS som slaktaren Zetali tycker sig se som en "kvarleva från en tid med centralstyrning" där han också tycker sig se "spår av kommunistiskt tänkande..". Det som slår mig är nuvarande statsminister Reinfeldts tydliga besked när han blev vald till moderatledare, 2003. Arbetsrätten inget problem, var hans budskap, något jag i sak kan dela. Det vore naturligtvis befängt att ens antyda att Reinfeldt skulle känna sympati för kommunism och där har han och jag samma grundsyn. Men här ligger ett stort problem i det som i alla fall kan uttolkas vara kampanjinsatser från Svenskt näringsliv. Ja, Namir Zetalis budskap som idag finns på Brännpunkt kan också återfinnas i näringslivsbroschyren. Jag erkänner att jag blir lite störd över att det bara är floskler i inlägget. Det vore vällovligt om man i stället lyfte fram de som faktiskt drabbats av vansinnigheter i regelverk. All heder åt Namir Zetalis företagarinsatser men onekligen skär det sig i budskapet om den som träder fram för att slåss mot byråkrati faktiskt lyckats ganska bra under detta "ok".

För egen del funderar jag mer på vilket resultat det blir av Anna König Jerlemyrs fråga till finansministern där hon men stort engagemang driver på för att underlätta nyföretagandet. Känner naturligtvis stor sympati för att hon där tar exempel med före detta politiker som vill jobba som konsulter. I dag riskerar regelverkets krav på fler kunder redan innan man har kommit igång att få oss potentiella småföretagare att avstå från det. Bra initiativ, Anna. Jag ser verkligen fram emot finansministerns svar på frågan.

Intressant: Andra bloggar om: , , ,

söndag 3 juni 2007

DN-beställd förnyelse inget som önskas av svenska folket

Nu börjar det nästa bli patetiskt. Ledarredaktionen på tidningen Dagens nyheter tar idag ytterligare utrymme till klagosång över det man kallat inställd förnyelse inom socialdemokratin. Det är verkligen inte oväntat, snarare tvärt om. Men det får ett start skimmer av töntighet när utgångspunkten hela tiden är att nagla fast ordet förnyelse inom ramen för en borgerlig definition. Och graden av löje i den retoriska linjen ökar naturligtvis om man ser till hela alliansens utgångspunkter för politiken och för moderaternas retoriska slakt av den egna politiken. Att Reinfeldt vann valet efter en anpassning av det politiska budskapet till socialdemokratiskt välfärdsförsvarande är nog alla överens om. En läxa har lärde sig på 90-talet och skrev böcker om. De svenska väljarna som var så mentalt handikappade av socialdemokratiska värderingar, som han då uttryckte det.

Detta har Dagens nyheter inte ögon för. Så länge socialdemokratin inte säger sig stå för sänkta ersättningar i a-kassan, för sämre anställningstrygghet, för kamp mot mobiltelefoner i stället för kloka lösningar för kunskaper i skolan, för avskaffade skatter för de mest välbeställda...ja så länge kommer partiet utan tvekan att få kritik av den tidning som under epitetet "oberoende" går som en medial knähund till svensk borgerlighet.

Det är därför talande av DN inte inleder sitt inlägg med att fundera över varför Socialdemokratin nu är större i opinionen än de fyra borgerliga partierna tillsammans. En sådan utgångspunkt skulle naturligtvis underminera trovärdigheten i de teorier och slutsatser man bestämt sig för att publicera. Därför blir det inte partiets starka stöd som blir artikelns ingång utan i stället att det är någon procentenhets nedgång. Man har svårt att hålla sig för skratt.

Jag har, som sagt, skrivit några inlägg om politikens förnyelse tidigare, närmare bestämt 26 stycken med olika infallsvinklar. Och fortfarande kan jag inte för mitt liv begripa det som nu DN åter för fram som en merit: Fredrik Reinfeldts sätt att kasta hela det moderata idéarvet och den konkreta politiken på retorikens sophög för att i stället gradvis tala som god sosse. Detta borde ju för DN och andra vara i det närmaste högförräderi. Så icke fallet. Makten är vunnen. Därför kan sådan överses med. Det är ju dessutom bara tillfälligt och i ord....Värderingarna har man, som också uttalats, inte lämnat åt sidan.

Socialdemokratin måste ständigt förnyas i takt med det samhälle som partiet verkar i. En bra grund för detta är Reinfeldts egen slutsats som utgår från att svenska folket i mångt och mycket är sossar i själen. Denna "marknadsledande" roll i politiken kräver också ett särskilt ansvar. Att finnas i hela samhällsdebatten. Att se och ta tag också i de svåra frågorna utan att alltid kunna räkna med att få omedelbart credit för detta. Internationellt engagemang. Men också en förankring i människors vardag, se och ta till sig de problem männikor möter. Göra något åt dem genom att använda politiken som verktyg. Eller om man vill bli flummigt högtravande: öka friheten för folk, minska klassklyftorna, öka jämlikheten och solidariteten.
De ramarna för förnyelsen finns inte i Dagens nyheters sinnevärd...därav dagens ledarsida.

Intressant: Andra bloggar om: , , , ,

Valfrihet i vården för patienten eller vårdföretagaren?

Det ska väl erkännas att mina blogginlägg oftast utgår från egna reaktioner och värderingar. Inte alltid kan de ta avstamp i särskilt ingående detaljkunskaper om enskilda sakområden. På så sätt är jag nog som de flesta bloggare, och det gäller också ledarskribenter förstår jag när jag läser dagens SvD-ledare. PJ Anders Linders inlägg under rubriken Låt medborgarna fixa vården är just så: ett tyckande som för all del ska mötas med respekt i debatten, men som visar stora brister i kunskaper om vad som faktiskt händer i Stockholms läns landsting. Jag delar Linders kritik mot att vården i alltför hög grad är förmål för upphandling. Som bekant är vården på många sätt speciell och kan inte behandlas som vilken vara som helst. Att så sker kan möjligen kopplas till tidigare lyckosamt lobbyarbete av PR-byråer till vilka Linders band ännu är knutna...?

Den stora missen i inlägget är Linders påstående att tjänstemän nu sitter och skruvar på detaljerna till ett kundvalssystem. Det är helt fel. De sitter nu i nära panik för att få hela systemet snabbkonstruerat till januari nästa år av en enda anledning. Att den politiska majoriteten bestämt just det datument utifrån en politisk agenda, inte utifrån vad som är bäst för vården eller bäst för patienterna. Att sedan just Hallands län rekommenderar andra att vänta och se deras utvärderingar av ett system de införde från januari i år, och som under borgerlig ledning tog tre år att utarbeta, är också att notera. Det finns en rad invändningar på ledarinlägget:

För det första: Linder talar bara om den rätt att välja vårdgivare som alla partier redan är överens om. Hur valmöjligheten tekniskt ska se ut kan diskuteras. Redan i dag slås rätten fast i de avtal som landstinget tecknar med vårdgivare. Där brister tillämpningen, både före valet och efter. Det finns anledning att stärka valfriheten. Men nu handlar omläggningen om betydligt mer än så. Hela primärvården ska drivas av privata vårdföretag, oavsett vad medborgarna tycker, oavsett hur det påverkar vården. Det är utgångspunkten.

För det andra: LInder talar inte med ett ord om den landstingsdrivna vården. Samma brist finns hos den politiska ledningen. För de stockholmare som fritt väljer en landstingsanställd doktor måste det upplevas som helt obegripligt. Vad vill man med egendriften? Hur ska vården förbättras? Hur ska tillgängligheten förbättras? Linder talar i sitt inlägg om vikten av långsiktighet för att kunna utveckla vårdverksamhet. Hur ska de egna verksamheterna (om de finns kvar...) kunna göra det när man samtidigt inför en ständig utmaningsrätt? Privata vårdföretag som när som helst kan ta över en landstingsdriven, också väl fungerande verksamhet? Där saknas svar förutom slutsatsen att den som inte är nöjd ska kunna byta. En otroligt passiv hållning till sitt ansvar som medborgarnas företrädare.

För det tredje: Moderater verkar i allmänhet ha en inbygd allergi mot konsekvensbeskrivningar. Det som egentligen betyder att man försöker bedöma vad som händer om man fattar ett viss beslut. Kommer vården att finnas kvar i socialt utsatta områden där ohälsan är större men intäkterna blir mindre av systemet? Vad händer med närakuterna, som är så enormt uppskattade av stockholmarna? Vad blir effekterna av politiken i sin helhet, både kundval, privatisering av delar av sjukhusen och att försäkringspengar ska kunna blandas med den offentliga finansieringen? Vad händer när vårdcentralen inte har ett områdesansvar för sina patienter? Hur påverkar rätten att "lista sig" hos barnläkare och geriatriker vården? Vilka krav ska ställas för att bli godkänd vårdleverantör hos landstinget? (skattepengar!), hur ska viktiga beslut som fattas kunna implementeras av vårdgivarna framöver? Och en viktig punkt: I Halland behåller man (allianspartierna) den politiska prövningen av om etableringar utgår från ett vårdbehov. Det är klokt men väljs bort av samma allians i stockholm.

Många frågor - ännu är svaren ganska tunna...

Det mest graverande är ändå att hela systemet genomförs på det sätt som nu sker. Man får faktiskt leta ganska frenetiskt om man ska hitta ett liknande fall där ideologin tillåts ta över på samma sätt, och förblinda förnuft och politiskt ansvar. I sommar går brev ut till kanske 500 möjliga vårdföretag. Kraven som de utgår från när de ansöker är ännu osynliga. Allt ska sedan bestämmas på en vecka i september. De som är sjukvårdspolitiker i landstingets lokala styrelser eller medicinska programberedningar får inte en chans att påverka, av tidsskäl ligger hela frågan på landstingsstyrelsen. Att nära 80 procent av stockholms läns invånare tycker att
det bör vara ungefär som idag vad gäller fördelning privat offentligt bryr sig landstingsledningen inte om. Eller för att helt fräckt citera mig själv i ett tidigare inlägg:

Men samtidigt har jag aldrig under drygt 20 år i politiken sett ett enda protest eller kravbrev från invånare om detta. Den mest frekventa floden av förslag och rapporter om att öppna vården för "Vårdföretagande" har alltid kommit från konsult- och PR-byråer i Stockholms innerstad, som inte sällan haft mycket starka band till moderaterna eller Svenskt näringsliv. Konstigt? Nej, inte ett dugg! Att få in foten och sedan hela sin lekamen på en marknad där inkomsten för företaget garanteras av skattepengar är naturligtvis en oemotståndlig dröm. Nu kan den, trots Kd:s positiva utspel i medierna, vara på väg att bli en sanndröm.

Intressant: Andra bloggar om: , , ,

svenskar, danskar och bloggar om Maud..

Det har onekligen tagit både en och två timmar att smälta eländet. Först en rejäl "kick för sverigehjärtat". Sen nagelbitande när danskarna satte ettan, tvåan och så också tredje målet bakom det som till slut blev ett före detta svenskt försvar. Å så stjärnsmällen på en hel idrottsvärld. Inte bara Poulsens nävdunkande i svenska magar innanför straffområdet utan också den i sverige boende danske supportens anfall på domaren. Matchstopp. 3-3 blir 0-3. Svensk seger men ett nederlag för idrotten.

Försöker komma ifrån känslorna genom att ge mig ut i bloggarnas paradis. Plötsligt dyker en notis upp från politikerbloggen som "avslöjar" (fniss) att Carl Bildts bloggeri får konkurrens av Maud Olofssons departement som börjat blogga under namnet "vi på departementet". Tittar på den lite, allt medan det scenerna från fotbollseländet fortfarande återkommer. En liten lätt släng av avund går genom hjärnas mer plikttrogna delar..så borde vi också ha gjort, tänker jag...vi som var där i korridorerna då....före valet. Detta nya sätt att se maktens inre direkt på nätet kan möjligen verka lockande. Och säkert kommer en hel del initierade berättelser att finnas där vartefter.

Just nu..vet jag inte riktigt om förväntningarna blir särskilt höga. (jodå, det finns läsvärt redan nu. KOlla tex Håkans inlägg om 2010 blir Youtube-val) Och föredömligt korta inlägg förvisso, men lite väl mycket av politikens Se & hör, kanske...Men man får i alla fall veta att "
tempot går ner något utan Maud på departementet." Jo,jo.

När jag så snubblar till med ögonen på meningen "Maud syns mycket och är Sveriges främsta kvinnliga politiker" bestämmer jag mig raskt för att avsluta dagens efterbearbetning av den idrottsliga skandalen i Köpenhamn. Men möjligen kommer ett blogginlägg om att idrottsminister Olofsson agerat kraftfullt i ärendet. Inte för att jag ens då kan ställa upp på citatet ovan (jag har andra kanditater) men en ros är hon ändå värd i så fall...för en verbal, svensk skalle i protest mot dansk vekhet och flathet mot idrottshuliganismen. Suck.

Intressant: Andra bloggar om: , ,


fredag 1 juni 2007

De kloka väljarna kan aldrig luras med retorik...

45 procent i Temo. Socialdemokraterna större än de fyra allianspartierna tillsammans. Tillsammans med v och mp har vänsterblocket stöd av 55,2% av väljarna och regeringspartierna (!) av 40,8%. Om detta upprepade underkännande av den förda politiken som väljarna ger uttryck för kan DN idag berättar om. Samtidigt kan vi bloggare tillsammans med medierna debattera friskt om förklaringar och orsakssamband, hitta enskilda förklaringar i sakfrågor, i uppkomna medieskuggor och annat. Gång på gång kan vi bli överens om teorin: det är valresultat som räknas, intet mätningar. Men ändå....

Även den mest förblindade alliansanhängare borde ägna en tanke åt de besked svenska folket faktiskt ger i mätningarna. Visst ligger det nära tillhands att retoriskt lägga förklaringen på ny partiledare...Det kan möjligen stämma i viss mån men den som läst sin politiska teori vet att väljarna inte har det som den tyngsta premissen när man väljer parti. Det stora problemet för alliansen och därmed möjligheterna för socialdemokratin är att väljarna inte gillar politiken, framför allt inte färdriktningen. Den som tidigare läst mina inlägg vet att jag brukar framhålla att detta också var Fredrik Reinfeldts hela bas för framgången. Insikten om borgerlig politiks bristande stöd samtidigt som stödet för den socialdemokratiska välfärdspolitiken var så bastant....Ok..Reinfeldt kallade svenskarna för mentalt handikappade, men han lärde sig läxan.

Det stora Alliansdilemmat sedan maktövertagandet är att det inte längre går att ha en politik i
ord och skrift och en annan i verkliga livet, som påverkar människor i deras vardag. För den som har läst mina inlägg tidigare vet att jag alltid utgår från en annan tes och sanning: De svenska väljarna är verkligen inte dumma.....

Intressant: Andra bloggar om: , , , ,