Idag ska den samlade moderatstämman i Västerås diskutera sjukvård. Inför den presenterar Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann på DN debatt de förslag som partistyrelsen lägger. Tidigare har de två skrivit om förslagen på Newsmill.I Newmill-artikeln betonade man också en förändrad syn på vem som ska driva vården och hur den ska betalas: det är inte viktigast med vem som driver vård. Vården ska betalas med skatter, inte med privata sjukvårdsförsäkringar, sa man.
Det finns bra omsvängningar i programmet. Det är ingen tvekan om att (m) har påverkats av förtroendet som socialdemokraterna har i vårdpolitiken. Precis som man skriver i artikeln så har också svenska folket en bergfast uppfattning att vård ska ges på lika villkor, efter behov. Att politiken förändras efter opinionen är vanligt inom de "Nya moderaterna". Så även här.
Men det är väl självklart att man också vill uppnå viktiga mål med vården. Partiet har svängt ordentligt i sin syn på det förebyggande folkhälsoarbetet. Fram till nu har man varit emot mycket av den politiken med hänvisning till "individens frihet". Man har reservationer kvar om detta med inriktningen av "Hälsosamma Sverige" är en välkommen reträtt från blind ideologi.
Att man nu börjar tala om rättvisa och jämlikhet får väl också betraktas som en framgång för dem som alltid hävdat den inriktningen. Kanske också ett resultat av en mastodont "folkrörelse" mot de orättvisor som Vårdval Stockholm" har skapat. I ett motionssvar skriver man också
Vår utgångspunkt är att den ska vara solidariskt finansierad via skatten, ges efter behov och vara tillgänglig för den som behöver den. Vi vill se en ökad mångfald i vården men en viss driftsform har inget egenvärde.På samma gång lockar artikeln fram vissa obehagliga känslor. När moderater börjar använda ord som "jämlikhet" och "rättvisa" måste man också ställa krav på att politiken ska leva upp till det. Och i dagens diskussion är jag glad för att man talar om rättvisa i hela Sverige men rädd för att Filippa Reinfeldt inte har någon som helst självkritik för hur det ser ut på hemmaplan, där hon själv är ansvarig.
För där är det tvärtom. Till skillnad från moderaterna i Halland valde Filippa Reinfeldt att inte låta politiken styra vart etableringar av vård ska göras, efter behov. I Stockholms län blev det fri etbableringsrätt som en del av vårdvalet. Det har lett till en kraftig koncentration av ny vård till områden som redan har ett tillfredsställande utbud.
På samma gång har ersättningssystem urholkat, ja försämrat vården, i områden där människor är mest sjuka. Filippa har försvarat det med att "det är inte husen som är sjuka". Må så vara men i hennes eget landsting har vårdklyftorna ökat. Resurser har gått i omvänd riktning; från sjukare till friskare. Att tala om rättvisa i Sverige men inte där man själv styr leder till en försvagad trovärdighet.
Hur vården ska betalas framöver är skrivet i stjärnorna för många vårdpolitiker. De jätteglapp som riskerar att uppkomma mellan kostnader och intäkter är enbart i Stockholm gigantiskt. Den medicinsk-tekniska utvecklingen gör samtidigt att allt mer kan behandlas, kraven ökar, fler liv kan räddas och människor ställer högre krav. Att då samtidigt tycka att viktiga resurser som skulle kunna användas till vården i stället ska gå till sänkta skatter är obegripligt sett till vårdens behov.
Jag hoppas att de moderata stämmodeltagarna får en givande diskussion och att inte privatiseringskramare och skattesänkningsivrare går alltför hårt åt Filippa. Men möjligen ska hon ligga lågt med att ta exempel från det egna landstinget. Risken finns att någon alert journalist börjar gräva efter verklighetsexempel från Filippa Reinfeldts eget landsting.
Mer om detta:
- Kent Persson: Dags för Moderaterna att bli Sveriges bästa sjukvårdsparti!"
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, filippa reinfeldt, moderaterna, vårdval, vårdval stockholm, socialdemokraterna, val 2010, stockholms läns landsting, nya moderater,
