måndag 31 januari 2011

Friskolans verkliga avarter - dags för borgare och mp att lösa eländet

Det vore att tänja på sanningen alltför mycket om jag intygade att jag har varit en anhängare av friskolor "så länge jag kan minnas". Tvärtom. Mina argument har varit stora och små. Det största för mig som kanske är det minst uppmärksammade generellt är hur Sverige långsiktigt förändras när skolan mer än tidigare delar upp elever i allehanda grupperingar. Visst. Den sammanhållna skolan var inte alla gånger så sammanhållen eftersom sergregationen i boendet alltid har slagit igenom. Men friskoereformen ger en kraftigare segregation. Detta otyg som enligt Skolverket också är en av de främsta anledningarna till den fallande kunskapsnivån i Sverige.

Därför var det med viss besvikelse jag noterade att miljöpartiet för några år sedan sprang och gjorde upp med den då borgerliga oppositionen. Regelverket för att starta och driva en skola blev för de "fria" synnerligen magert. Fri dragningsrätt på dina och mina skattepengar samtidigt som kvalitetskrav och insyn ofta var något som bara berörde de kommunalt drivna. Mycket ett storstadsfenomen men inte främst därför att storstadens invånare är mer intresserade av "valfrihet" än andra. Det var som vanligt att producenterna såg sina marknader som mest givande i det befolkningstäta och välbärgade delarna av landet.

De lockande vinsterna som skapat flöden av skattepengar till bland annat skatteparadisöar och riskkapitalbolag (förvisso också före detta löntagarfonder!) har tydligen fått andra ögon att titta på skolan som en väg till intäkter. Jag både hoppas och tror att det är mycket begränsat. Men varken jag eller ansvariga vet med säkerhet att dagens avslöjande i fyran och andra medier är ett undantag. En dömd pedofil och en dömt hallick, inblandad i en av landets största prostitutionshärvor enligt Tv4, har gjort pengar på friskoleeländet. Med det begreppet menar jag inte de många väl fungerande verksamheter som finns utan de avarter som verkar dyka upp där pengar finns att tjäna.

Ingen kan eller ska påstå att friskole-Sverige generellt är "brottslingars affärer" eller "styrs av pedofiler". Ingen kan med ett uns av trovärdighet i behåll hävda att folkpartiets Björklund, mp:s Valtersson eller andra i riksdag och regering som bär ansvaret för den usla insynen och den usla styrningen av friskolors etablering har önskat detta i skolSverige. Självklart inte. Men de har det politiska ansvaret att reda upp i eländet med brister i insyn och med brister i styrning av resurserna. Oavsett vilken syn man har på friskolors rätt att finnas och rätt till skattepengar. Det här är för mycket och borde ge fler en välbehövlig läxa.

Mer: SvD, DN, Exp,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Om gemensamt ägda egendomar

Sofia Nerbrands kolumn i dagens papperstidning verkar ännu inte finnas på nätet. Lite synd för den öppnar upp för funderingar om viktiga skillnader i politiken och i det här fallet om hur vi ser på gemensamt äga egendomar. Och hur vi ser på att värden som byggts upp under lång tid av oss alla ses och kanske till och med används som lockelse för kortsiktig påfyllnad av enskilda plånböcker. Stora utförsäljningar av statliga företag är det som argumenten idag gäller. Stödet för detta ska lockas genom att enskilda hushåll får ett ljus i ett kanske privatekonomiskt mörker. Aktier försäljs och människor blir glada.

Det är inte ens att tänka på att Svenska Dagbladets ledarsida tar med det där outtalade målet. Att det sedan länge finns aktörer som till de borgerliga partierna har den här beställda politiken i syfte att själva kunna göra mycket kraftiga vinster på utförsäljningar. Frågan är väl vad som händer sedan: Det extra tillskottet i hushållskassan verkar "gjutet" men här finns inga tankegångar om de nya ägarnas avkastningskrav, deras omtanke eller inte om "hela Sverige" eller liknande som har varit förklaringar till att viktig infrastruktur har ägts gemensamt. Samma tankegångar om "privat" bättre än "gemensamt" har styr mycket av bostadspolitiken de senaste åren där ombildningar av hyresrätter och utförsäljning av gemensamt äga fastigheter har motiverats av liknande plånbokslockelser. Värden som vi gemensamt har byggt upp tillfaller en liten grupp i just dagens generation och som vid ett visst ögonblick råkar inneha ett hyreskontrakt. Och affärer som Boultbee eller SvD:s viktiga serie om "slumvärdar" ger avarterna på den andra sida om utförsäljningar som SvD inte idag och inte heller framöver kommer att beröra på ledarplats. Jag tror jag förstår varför.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ibland får man det opinionsläge man beställer

Helt utan mer vetenskapligt underlag utan mer på egen känsla av de senaste månadernas nyhetsförmedling menar hävdar jag att dagens framgångar för SD i Synovatens mätningar är förutbestämt och en orsak av den kanske medvetna nyhetsförmedling som jag har uppfattat, inte minst i Svt. Det har verkat om om nyhetsredaktionerna har bestämt sig för att följa uppfattningen att Sd nu är ett parti som andra, invalda i riksdagen som de är. Deras mörka syn på andra människor och deras förankring i rasistiska och nazistiska organisationer ska förträngas. "Demokrati" i SvTs tappning är att krasst beskriva partiets arbete och göra smågulliga intervjuer med partiledaren.

Grovt
sett händer det i övrigt inte särskilt mycket i väljaropinionen. (S) ligger kvar på en usel nivå under trettio. (M) är störst och har intagit (S) gamla plats. Mp fortsätter något uppåt. C och Kd har stora problem och kd är under spärren.

För socialdemokratin lär siffrorna i bästa fall hålla sig på nuvarande läge ett tag till. Inte för att väljarna skulle ha tröttnat på välfärdspolitik eller ens på socialdemokratins ganska välförankrade grundvärderingar. Det stora problemet nu är att vi inte har tid, kraft eller ork att tala om dessa, mitt i all upptagenhet av egenterapi och ledarval. Ju förr detta är klart desto bättre.

Bloggar:
- Martin Moberg med uppmärksammade debattinlägg om (S)
- Roger Jönsson om Olof Palme
- Johan Westerholm om Egypten.
- Anna Vikström uppmärksammar Skolverkets rapport om insatser mot mobbning.
- HBT-sossen om bibliotek
- Peter Högberg med söndagstankar
- Röda Berget om Kamrad-attack
- Ett annat perspektiv om Maud.
- Kulturbloggen om yttrandefrihet och Twitter.
- Kent Persson om en värld som håller andan.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 30 januari 2011

Alliansen och Reinfeldts regering blir paranteser i svensk politik?

En av de viktigaste funktionerna med att byta namn på "borgare" till "alliansen" var för Reinfeldt att han kunde ge en bild av att de gamla spänningarna hade försvunnit. De borgerliga var år efter år, val efter val, inte ett alternativ för väljarna mycket beroende på att splittringen alltid trasslade till regerandet. Genom den "allians för maktskifte" som sedan skrevs om till det kanske mer populära och mindre provocerande Allians för Sverige gick värderingsskillnaderna att begrava för ett tag. I efterdyningarna till valet 2010 och moderaternas växande dominans börjar mer och mer krackelera i den reinfeldtska konstruktionen. Så sent som igår fortsatte det också med kritik mellan de "mindre": centern angrep kristdemokraterna i sjukvårdspolitiken. Allt ifrån det till en något mindre fråga, kanske: KD som nu bromsar en del allianspolitikers drömmar om rätt till gårdsförsäljning av vin.

Centerledaren Maud Olofsson verkar backa från tidigare kritik om moderaternas dominans. Den tidigare salvan mot Reinfeldt mötte även kritik internt i centern. "Centerns problem är centerns problem" menade Magnus Anderssson. Så rätt och så riktigt. Men samtidigt måste man förstå reaktionerna. Utöver alla sakfrågor som nu orsakar gräl handlar det om moderaternas dominans men inte bara utifrån väljarstöd utan också med den arrogans som ibland lyser igenom. Som i artikeln med fyra moderatstatsråd som drar skrytvalsen om Sverige.

DN:s Peter Wolodarskri skrev strax efter valet en klok tanke under rubriken "varning för Täbysyndromet".
 Som regeringens starka part borde Reinfeldt vara särskilt generös mot sina mindre kolleger, om han vill förhindra att den moderata framgången leder till alliansens undergång. Nästa veckas regeringsbildning blir ett viktigt test på om statsministern tänker styra Sverige på ett annat sätt än Moderaterna styrt Täby.
Redan valresultatet gav nog Reinfeldt en läxa: han leder en regering i minoritet. När nu de egna leden börjar muttra finns det stor anledning för moderaterna att tänkta till. Om inte, kan denna allianskonstruktion och därmed Reinfeldts parti, bli allt annat än "sahällsbärare". En parantes i svensk politisk historia som har öppnat dörren för blocköverskridande lösningar där, för mig självklart, en återkomstens socialdemokrati är en viktig aktör. Spännande!

Fler som har bloggat.
- Peter Högberg om centern som överger landsbygden
- Röda Berget om en sluggerfest och om en Olofsson som gör reträtt.
- Per Ankersjö om centerns eftervalsanalys
- Kent Persson om att hålla ihop allianser

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Partiledarkandidaten

Gårdagen bjöd på ett par inslag i svenska medier inför det stundande valet av (S)-ledare. Om man rent generellt kan säga att saker är tydligare får väl var och en värdera. Om man som medlem som nu ska välja ombud som ska välja Sahlins efterträdare kan påverka utvecklingen är väl ett perspektiv i samma läge. Det är inte lång tid kvar. Och ännu är det svårt att för den breda allmänheten att lista kandidater som faktiskt vill ta uppdraget. Valberedningen ska nu ha spikat de krav som ska gälla. SSU kommenterade i går i TV 4 och den något hårddragna tolkningen av intervjun med Jytte Guteland blev att "SSU inte vill ha Österberg". Mer korrekt är nog att han inte mot bakgrund av SSU:s krav kan ses som "önskekandidat".  

Möjligen uppfyller Veronica Palm SSU-kraven. Kvinna. "Yngre". Veronica medverkade i Ekots lördagsintervju dit hon bjudits in som en av de mest populära kandidaterna. Man kunde önska att det var resultatet av en medveten strategi att på ett positivt sätt få kandidater att säga vad de vill inför framtiden. Gissningsvis hade programmet närmast motsatt bakgrund. En tystnad som gjort medierna till de som känner ansvar för att inför väljarna driva öppenheten. Att på något sätt pressa fram tankar och åsikter från tänkbara S-ledare före kongressen. Möjligen är fler kandidater inbjudan och då säkert personer som är tänkta att svara tvärt emot Veronica Palm på ett antal utkastade ja och nej-frågor.

Ibland sägs det att en ny partiledare ska "konkurrera med Reinfeldt och Borg". Spelplanen görs till personval. Så enkelt tänker nu inte väljarna, något som ändå bådar gott för framtiden. Det i det närmast krig som en del hade förutspått mellan "höger" och "vänster" i partiet har helt uteblivit. En trend just nu är att prata värderingar, framtid och konstruktivt om sakfrågor, där personer som Lena Sommestad har bidragit till något mycket värdefullt och på så sätt tagit ett stort ansvar för partiets möjligheter i framtiden. Såväl dessa tankar om intervjun med Veronica verkar sluta i samma tankar om mina egna och som partiet fått till råd av exempelvis moderaternas förre statssekreterare Ulrica Schönström. Det handlar om att hitta tillbaks till rötterna, till de egna värderingarna och att utveckla sättet att prata om det man vill. För på många områden vill väljarna faktiskt exakt detsamma som socialdemokratin. Bra att inte det "förnyas" bort.

Fler som blogga
r.
- Cecilia Dalman Eek om förnyelse och mötesformer
- Marta Axner om mitten i svensk politik
- HBT-sossen om en kandidat, och detsamma gör Martin Moberg

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 29 januari 2011

Framgångar på klimatområdet kräver bättre kollektivtrafik

Jag har letat och letat men det verkar inte ha kommit ut något från Högsta förvaltningsdomstolens prövning av Förbifart Stockholm och miljökraven som jag bloggade om tidigare i veckan. Oavsett det läser jag debattinlägget från resenärsföreningen Kollektivtrafikant Sthlm med intresse. Man riktar skarp kritik mot Trafikverket, den skrala satsningen på kollektivtrafik och därmed på att förbifarten i nuvarande form "mal sönder regionplanen".

Om det verkligen är den flerkärniga regionen eller förbättrade nord-syd-förbindelser som föreningen vill uppnå är kanske tveksamt. Men det finns läsvärda inslag värda att kommentera i artikeln.

Kollektivtrafiken behöver öka om regionen ska kunna växa samtidigt som miljöinsatser kan föras för att nå klimatmålen. Under hela processen med "Stockholmsförhandlingen" och andra överenskommelser om trafiklösningar har det funnits skillnader mellan partierna. Den allians som har lett arbetet har prioriterat kollektivtrafiken lågt och vägar högt. Detta trots att en förbättrad kollektivtrafik är förutsättningen för en hållbar utveckling. Jag ser exempelvis utvecklingen de senaste åren av huddingebornas resande med kollektivtrafik som minskar i ett läge när det i stället borde öka. Jag tror att vi måste veta mycket mer om detta men det beror säkert både på otillräckliga investeringar, kapacitetsproblem och att människor väljer bort pendeltåg som inte kommer och i stället tar bilen.

Det andra
perspektivet är förbifarten i sig där föreningen lyfter fram en svag närvaro av kollektivtrafik på förbifarten. Jag har svårt att bedöma riktigheten i det. Trafikverket redovisar skälen till varför det saknas särskilda filer för busstrafiken på förbifarten och det torde mer vara bristerna på satsningar i form av linjer, bussfordon och pendeltåg som tillsammans med förseningar eller uteblivna investeringar i spårväg Syd drar ner kollektivtrafiken. Det snarare än vilken asfaltsstump som fordonen rör sig framåt på.

Det finns ibland röster som verkar tala emot varje liten vägbit som byggs utan att tänka på att vägytan också används av kollektiva färdmedel. Hur som helst är debatten viktig och den måste utgå från de fakta vi har om behovet, om hur tillväxt och jobb i regionen kan öka och om hur vi samtidigt klarar ambitiösa miljömål. Vi har inte råd med politiska beslut som ytterligare sänker förutsättningarna för en utbyggd kollektivtrafik. Svaret kan aldrig vara att blunda för att bilar och transportfordon, såväl som bussar, behöver gator att åka på. Men svaret kan vara att satsa långsiktigt och mer på regionens samlade trafiklösningar där kollektivtrafikandelen uppgraderas. Annars kommer den nedåtgående kurvan som i alla fall finns i Huddinge över resandet med kollektivtrafik att fortsätta nedåt. Det är inte bra för vare sig miljö, klimat eller för regionens utveckling. 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 28 januari 2011

Centerpartiets valanalys om alliansskugga och finansdepartementet

Det som kommer att uppmärksammas mest av medierna av centerpartiets valanalys som nu har kommit blir säkert förslaget att stärka partiledningen med en vice. Ordinarie partiledare ska i alla sin upptagenhet av regerandet kunna delegera arbete till en vice. Men minst lika intressant är Annie Johanssons uttalanden i Ekot. Begreppet "alliansskugga" berättar om en stor moderat "kloss" i regeringen som lägger de övriga i skugga. Och en intressant iakttagelse: Annie Johansson tycker inte att ett parti som centern ska vara en "satellit till finansdepartementet".

I sak inget nytt att svensk politik på allvar påverkas av Finansdepartementet, finansministern och inte minst de tjänstemän som går under namnet "finansens budgetavdelning". Vi kan med säkerhet slå fast att även socialdemokrater genom åren har tvingats anpassa budskap till de regler som i och för sig riksdagen har bestämt men som de plikttrogna tjänstemännen upprätthåller med emfas, och ibland tillåts det styra alltför mycket av politikens budskap. Men att enskilda partier i sin eftervalsdebatt lyfter fram finansens makt är väl ovanligt, minst sagt. Oavsett detta går det aldrig att skylla på någon tjänsteman. Det är alltid politiken som äger frågan, som har makten och som klubbar besluten.

Det gäller också sjukförsäkringen där centern ser frågan som en förklaring till det skrala valresultatet. Jag kan i och för sig inte förstå varför just centern och inte de ledande moderaterna har drabbats av väljarförluster på den frågan.

Svensk politik är sannerligen inne i ett intressant skede. Kristdemokraterna och centern har tillsammans med vänsterpartiet fått syna riksdagsspärren på nära håll. Mitt eget parti står för sina utmaningar. En regering som inte har egen riksdagsmajoritet och ett främlingsfientligt parti som "ställer till det". Och ovanpå det ett stort moderat parti som totalt dominerar just nu och som riskerar självblindhetens grundstötning. Så sent som i skrivande stund framhåller delar av panelen i SvTs morgonsoffa att det förr hade varit otänkbart att det ser ut i medierna som i veckan: Fyra moderata ministrar som får stå för "en ny bild av Sverige". Och som bekant kan grundstötning både ge läckage, vatteninflöde och till och med undergång.

Fler som bloggar.
- Martin Moberg om allianspartier och välfärd.
- Roger Jönsson om socialdemokratins framtid
- Helen Pettersson om Maud Olofsson och elpriser
- Annarkia om vem som byggde landet
- Ett hjärta rött om några som är ute och cyklar
- Christian Ottosson om att förnya alliansen
- HBT-sossen om en partiledarkandidat (S)
- Mats Engström om partiledarkandidater (S)
- Storstad om den apolitiska samtiden
- Kristina Persdotter om tusenlappar.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kristdemokratiska kommundagar på förvirrad grund

En suddig Göran Hägglund,
Det kanske inte är så knepigt att förstå varför kristdemokraterna tvingas samlas i Norrköping denna helg i tider med ganska uselt väljarstöd. Den som idag lägger upp Svenska dagbladets uppslag med ledaren till vänster och Brännpunkt till höger vet vad jag menar. PJ Anders Linder intervjuar Uppsalas Kd-stjänskott (!) Ebba Bush. Redan där blir budskapet en mix mellan åttiotalets unga moderater och något svagt drag av medmänsklig, kristen etik a la Alf Svensson. Ebba Bush talar spydigt om hur långt det "offentligas ansvar ska sträcka sig". Men vad står det för i sak? Är det bara fler privata företag som verkar med offentlig ersättning som EB önskar? Är det lägre offentliga kostnader och att samhället gör som partivännen Attefall antydde: Drar bort den "våta filt" av välfärd som svenskarna i den bilden nästan sägs lida under?  Ebba Bush tycker att en bra offentlig förskola och äldreomsorg bra men att det lurar in oss i ett läge med mer stat och kollektivism. Jaha, så vad blir slutsatsen?

På tidningens högersida skriver Göran Hägglund ännu en intetsägande text. Den här gången har tal- och artikelskrivaren bytt ut det otydliga "verklighetens folk" mot "relationslinjen". I en första anblick verkar det vara KD:s sätt att lägga kritik mot tokigheter i den egna politiken i en vidare ram, väva in det man är missnöjd med i lite bomull så att Reinfeldt inte ska bli alltför arg. Både Hägglund och Bush har budskapet att det Reinfeldt talar om som en arbetslinje är bra men med en kritisk punkt: Den sjukförsäkring som kristdemokrater applåderade till i riksdagen och som moderat gjorde vågen för har inte blivit helt klockren. För att uttrycka sig mycket milt. Hägglund skriver om det kristdemokratiska uppdraget: 
Jag är övertygad om att vår uppgift som kristdemokrater framöver mycket kommer att handla om att strida för relationernas plats i politiken. Att komplettera arbetslinjen med en fungerande relationslinje. Där människors behov av att känna sig behövda, av att bryta ensamhet och isolering, är minst lika viktigt som att alla ska ha ett lönearbete. Människans värde och behov av samhörighet med andra bestäms inte av statiska krav på 8 timmars arbetsdag, för alla, oavsett livssituation.
Så? Det var inte bra att cancersjuka som tvingades till jobb i stället för att få en rimlig ersättning blev en mörk symbol för regeringens politik. Så långt verkar man förstå. Förvisso gör KD:s Emma Henriksson saken och kritiken något tydligare i sina uttalanden men det räddar inte tydligheten hos partiledaren. Och mitt i det kommer det som verkligen inte behövs i KD: Något av partiledarstrid där Hägglund utmanas och det av den från regeringskansliet utsparkade Mats Odell. Han som var bostadsminister men inte ville vara det med motiveringen att landet inte heller hade något statsråd för lastbilstillverkning. Nu har han nominerats som partiledare av Uppsaladistriktet, där som bekant Ebba Bush verkar men också Ja till livet-grundaren och KD-politikern Mikael Oscarsson som nu uttalade sig i morgon-TV. Den grenen av Kd, den kristna högern, skrev Anders Lindberg om i Aftonbladet i veckan.

Även efterträdaren gör Kd til ett luddigt parti på bostadspolitikens område. Också.
Stefan Attefall som ju talade om den våta filten av välfärd säger sig önska fler hyresrätter. Av skarp politik blir det dock ingen återgång till en riktig bostadspolitik utan en utredning.

Kd behöver sannerligen träffas för att klara ut sin väg framåt. I vilken riktning de nu ska vandra.

Mer att läsa:
- Eget inlägg igår om kristdemokraternas högerfalang.
Bloggar: Alliansfritt, Krassman om fler Kd-snurrar,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

En välmotiverad retorisk retur om politiskt ansvarstagande

Under min arbetsdag med efterföljande avkoppling på "jazzpub" med ett storartat band har märkliga turer utspelat sig. I den eftervalsdebatt i mitt parti som den senaste tiden verkar ha lyft föll på något sätt ännu djupare ner än tidigare. I dag ställdes inte bara medier till svars för att "skriva alltför lite positivt" om (S) Inlägget mot Karin Pettersson innehåller också något som jag har uttryckt farhågor mot sedan valdagens resultat. Att det som ibland blir "flygblad" och en eller annan anställd som pekas ut och får ta ansvar. Så är det aldrig i tider av framgångar.

Helt klart är att ledningar, chefer och andra som inte förstår och tar sin ledarroll bör ompröva sina åtaganden. En ledning som använder de egna anställda som skyddsmur för sig själva gör alltså omvänt det goda ledarskapet där jag som chef tar eventuell kritik mot medarbetare internt och med självklarhet det fulla ansvaret utåt. Så icke här. Tvärtom.

Karin Pettersson besvarar lågvattenmärket / angreppet med en hyfsat skarp replik:

Hans Hoff, ledamot i socialdemokraternas partistyrelse, framför i sin artikel en rad synpunkter på Aftonbladets ledarsida och mig personligen. Hans Hoff tycker att vi skriver för negativt om de personer som är kandidater till partiledare för Socialdemokraterna. Jag gissar att han syftar på den kritik vi framfört mot Sven-Erik Österberg som enligt våra källor har stöd i bland annat Hans Hoffs partidistrikt Halland. Vi bör i stället skriva ”på ett mer positivt sätt”, tycker Hoff. Aftonbladets ledarsida tar inte, och kommer i framtiden heller inte att ta, order från socialdemokraternas partistyrelse om hur vi ska skriva. Att Hans Hoff ens tror detta visar på hur djup krisen inom delar av S är.
Hans Hoff vill i stället diskutera min roll som kommunikationschef i Socialdemokraterna, en tjänst jag slutade den 1 oktober förra året. Min och alla andra tjänstemäns roll under valrörelsen utvärderas efter vad jag förstått av den socialdemokratiska kriskommissionen. Att jag skulle utvärdera mig själv är inte aktuellt. Det får andra göra. Däremot hoppas jag att Hans Hoffs inlägg inte betyder att eftervalsdebatten inom S kommer landa i att de förtroendevalda skyller ifrån sig nedåt i organisationen på tjänstemännen. Det vore i så fall ett trendbrott.
Karin Pettersson, politisk chefredaktör
Fler bloggar förstås
.
 Sandro Wennberg, Johan Westerholm, Röda Berget, Thomas Böhlmark, Peter Högberg

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 27 januari 2011

Förbifarten ja eller nej?

Ja eller nej? Före valdagen, på den moderata valaffischen, var alternativet solklart. (S) = nej och (m) = ja. En ren lögn eftersom (S) hade tagit ställning för vägen. Det hindrade dock inte att moderaterna drev en kampanj med motsatt information till väljarna. En eller annan tog säkert intryck att felaktigheterna. Denna dag kan erbjuda en helt annan verklighet än den moderaterna försökte spegla före valdagen. Alltså ett bastant moderat styre då det blir nej till förbifart Stockholm

Om detta vet vi ännu inte svaret. Men föreningen Rädda Lovön ska tillsammans med andra miljöintressen föra talan mot vägen när prövningen görs idag i Högsta förvaltningsdomstolen. (fd Regeringsrätten) Några av de punkter där man invänder mot bygget sammanfattas i SvD:
•Vägverket har – i strid med lagen – i ett för tidigt skede av utredningen valt bort alternativa trafiklösningar för att knyta ihop regionen, exempelvis det så kallade kombinationsalternativet, som har ett större inslag av kollektivtrafik.

•Vägverket har, i strid med praxis, räknat lågt på förväntade utsläpp av kvävedioxid och koldioxid från Förbifart Stockholm, och bland annat gjort glädjekalkyler när det gäller den framtida tekniska utvecklingen på bilar. Den beräknade mängden luftföroreningar har, enligt de sökande, varit avgörande för om motorvägsprojektet kunde godkännas.
Vi får se vad ett eventuellt kvällsinlägg om detta får för innehåll. Jag vill minnas att min reaktion när miljökonsekvenserna redovisades var att till och med Naturskyddsföreningen hade en ganska blek reaktion mot bygget. De punkter som förs fram om nuvarande Trafikverkets sätt att beräkna förbifartens klimatpåverkan måste självklart klaras ut. År 2011, med ett akut klimathot rakt framför oss, måste politiken vara konsekvent och trovärdig. Det hotet kan inte övervinnas med medvetna felräkningar. Detta även om en lösning på regionens igenkorkade trafik verkligen är viktig.

Fler som bloggar:
Supermiljöbloggen,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Halv seger för motståndet mot alliansens råsop mot idrotten

[uppdaterad] Hör nu på ABC-sändningen att alliansen i Stadshuset har bestämt sig för att backa. De kraftiga protester som kommit från föreningsrörelsen över förslaget att dra in 10 miljoner från bidragen ändras. I stället blir nedskärningen fem miljoner (i stället för en nödvändig satsning, ska man komma ihåg) Stockholm är ju redan före besparingshotet sämst i regionen på detta, om jag har uppfattat rätt.

Det är förstås välkommet att man backar. Redan från början försökte ansvarigt borgarråd Regina Kevius göra besparingen till en "satsning", något som blev helfel i medierna. En fråga som Stockholms väljare ändå har att fundera lite över, även om alliansen backar är: Vad står det för, de där idéerna om "sponsring" och "en fjärdedel bort"? Vad är det för värderingar som nu härskar i stadshuskorridorerna? Men åter: att backa från korkade beslut är inte fel.

Mer:
SvD.DN

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Begravningsentreprenören tar kommandot i KD

Illustrationen är total, tycker jag. Hon har tidigare jobbat som begravningsentreprenör. Det är Dagens samhälle som i nya numret presenterar kristdemokraternas tillträdande partisekreterare, Acko Ankarberg Johansson. En välkänd kommunpolitikerprofil som nu tar steget in i den nationella politiken och vars första uppdrag måste vara att rädda ett sjunkande skepp och hantera en intern opinion mot partiledaren.

Partiledaren
Hägglund som antytt att vårdnadsbidraget borde avskaffas. Samma bidrag menar Acko Ankarberg Johansson kan beskrivas som en succé. Om man inte ser till antalet som använder det.

Kristdemokraterna
ska i helgen försöka ordna upp sin strategi för framtiden. Inför den tillställningen skrev Anders Lindberg ett inlägg på Aftonbladets ledare i dagarna där han tar upp den kristna högern.
Den kristna högern är på frammarsch i Kristdemokraterna. Målet är att sopa bort de spår av liberala inslag som finns och bygga ett högerkonservativt parti kring frågor som abortmotstånd och kamp mot homosexuellas rättigheter.
Lindberg berör något intressant. Sverige har sällan sett rörelser i det politiska livet som själva har betecknat sig som någon "kristen höger". Men den som har ett något längre perspektiv på svensk politik vet att partiet under Alf Svenssons ledning var ett parti som nästan hela tiden har talat öppet om att "värna det ofödda barnet" och drivit abortmotståndet. Det var främst de sista åren under Svenssons ledning som man insåg att den positionen satte KD på ett ytterkant och började ändra retoriken. Idag kallas traditionella kristdemokratiska positioner för "kristen höger". Inte alls fel men väl värt att komma ihåg för den som vill bedöma partiet.

Anders Lindberg nämner en kristdemokratisk "fraktion" som "vill bort från den "socialliberala mittfåran". FFFF, ”Frihet, Familj, Flit, Företagssamhet” med bas på nätet. Ett titt på facebook och jag noterar att ett antal för mig välkända kristdemokrater verkar känna lockelsen till just den grenen av partiet. Men kanske valet av lokal för ett evenemang om Röpkes tankar säger en del om partiets problem. Att Timbro får hysa de engagerade förnyarna av KD talar möjligen ett tydligt språk och sätter också fingret på huvudproblemet. Varför ska KD finnas när "orginalet moderaterna" finns? Hur många partier behöver Svenskt näringsliv för att driva sina intressen? Räcker det inte med ett? Just där har också Lindberg en poäng med ledaren. En utveckling mot "kristen höger" ger onekligen en egen profil.

Det senaste och misslyckade försöket att stärka partiets "aktier" var temat "Verklighetens folk". En talskrivare med förmåga att beskriva saken på ett annorlunda sett kallades in. Göran Hägglund började tala om det men ramen om kristdemokraterna som det enda partiet för "vanligt folk" kunde inte fyllas med mer konkreta innehåll än vårdnadsbidrag och allmänt tal om politikens gränser. Något som kraschade mot just verkligheten: när partiet talade om att politiken tog över för mycket slogt samtidigt människor i magen av sämre ersättningar i sjukförsäkringen. Kristdemokraterna satte politikens gräns på ett sätt som blev alltför uppebart hårdfört i just verkligheten för många. Och den nuvarande bostadsministern illusterade gränsen med att tala om "välfärdens våta filt" över Sverige. En filt som hindrade människor. "Händige fixaren" som hjälper gamla i hemmet skulle bort som en konsekvens av KD:s nya inriktning. Fel här också.

Och så bilden ovan
. Samma Attefall som talade om den "våta filten" och avskaffande av händige fixaren i kommunerna. Jag tror säkert att Stefan Attefall har ett vällovligt syfte med sina tankar om gudstjänstlokaler. Men det finns något i partiets sätt att agera och kommunicera som bara blir fel. Och på partiets hemsida blir budskapet sannerligen, säger jag er, inte heller klockrent. KD: ett kristet parti med mycket konservativa värderingar, förvisso ibland med en känsla för dom som har det svårt men som inte i praktisk politik har något större att tillföra. Just så verkar det som om väljarna också tycker. Begravningsentreprenören har en del jobb att göra. Det är inte självklart att det uppdraget kan lyckas.

Bloggar:

Johan Westerholm, Martin Moberg, Alliansfritt,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 25 januari 2011

"Politisk katastrof" - I Reinfeldts Sverige förtidspensioneras rekordmånga unga

 Först - när det gäller min egen syn. Jag är med i Samordningsförbundet HUSAM i Huddinge, som bland annat jobbar med de unga som står långt från arbetsmarknaden. Alltså: vi snackar om MÅL för jobb - när Reinfeldts parti styr - på att kanske 30 procent ska komma ut i jobb eller utbildning. Höga mål! Det är grupper och individer som har särskilt höga murar när de ska söka sig ett jobb. Inte av fusk eller lathet som den bild alliansen har satt utan därför att de har andra problem och svårigheter.

De får det inte bättre med sämre villkor och ersättningar. Tvärtom. Men tvärt emot det regeringen pratar om visar nu siffror att förtidspensioneringarna ökar när det gäller unga.
1990 förtidspensionerades omkring 1500 unga. 2006 var antalet 4500, och i fjol var siffran 6700, enligt preliminär statistik från Försäkringskassan – en ökning med nära 50 procent under förra mandatperioden.
Jag tycker att trygghetssystemen ska vara verkligt goda. Jag ser inte ner på den som behöver stöd, rehabilitering och andra insatser för att komma ut, så mycket man kan, i "livet": På den här punkten har regeringen Reinfeldts förakt för svaghet slagit tillbaka ännu mer. Svaga har blivit ännu svagare. En synnerligen mörk fläck på välfärdslandet Sverige.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det politiska ansvaret för slumvärdar och usla bostäder

I oktober 2009 skrev moderaternas riksdagsledamot Anti Avsan i SvD om avskaffandet av den så kallade förvärvslagen. Benämningen på det som ändå var tänkt som någon form av trygghet för hyresgästerna mot oseriösa hyresvärdar var "papperstiger". Men någon verkningsfull efterföljare verkar, om man ska tro SvD:s allvarliga och upprörande repotage om "slumvärdarna" inte ha kommit.

SvD avslutar (?) serien idag (ännu bara i papperstidningen) med att koppla de rena förfallen av människors boende som har uppmärksammats till just politikens val att dra sig undan ansvar från bostadsmarknaden. Det har gällt stöd till byggandet av hyresrätten och bostadsförsörjningsansvaret. Det handlar här om hur förvaltningen av bostäderna sköts.

Ser att Botkyrkabyggens VD Ulf Nyqvist bloggar om SvDs serie:
För oss som arbetar inom branschen är de här frågorna inte nya. Vi har sett konsekvenserna av bristande underhåll och dåligt förvaltade fastigheter. Delar av den privata fastighetsmarknaden i c-lägen är ett finansrace där ingen vill bli sittande med Svarte Petter och behöva ta ansvar för att faktiskt underhålla kåkarna.

Vänsterpartiet har ställt en fråga till bostadsminister Attefall om detta och det ska bli väldigt intressant att se svaret. Redan före det svaret kan den som vill chatta med bostadsministern via SvD.

På fredag finns kanske något om chatten i papperstidningen och själv går jag på första styrelsemötet med HUGE Fastigheter AB. En välskött företag, prisbelönt flera gånger för de goda vitsord som det kommunala bostadsföretaget får och länge har fått av sina hyresgäster. Ett ödets ironi eller inte men just nu råkar den moderata riksdagsledamoten Anti Avsan också vara ordförande i den styrelsen.

Ibland kan man som politiker göra mer för att erfarenheter på ett ställa ska överföras till andra. Att förhindra slumvärdar och deras spekulation och i stället skapa bättre villkor för seriösa fastighetsägare som exempelvis de kommuanla företagen är, kan vara ett tips.

Mer att läsa:
- Barbro Engman om bostadsbrist som den enskildes ansvar.
- Barbro Engman om en arbetslös bostadsminister
- SvD om tidigare reaktioner på artiklarna.
- Anders Löwdin om rätten att bo bra
- Eget inlägg om hur det blir om man ser bostäder som "investeringsprodukter".
- Alliansfritt om "slumvärdar"
- Terje Gunnarsson bloggar om Svd-repotagen



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Twittrares råd till Nuder om hur "nej" ska fattas som "nej"

Det låter på stackars Pär Nuder som Ekots samtal kommer mycket, mycket tidigt på morgonen. "Nej. Det är allt jag har att säga", väser Pär fram. För vilken gång i ordningen? Några av oss twittrare ger, efter initiativ av Katrine Kielos, en rad råd till Pär Nuder, råd om hur nejet bör formuleras för att omgivningen ska fatta. "Nej". Katrine startade med:
vad kan killen egentligen säga för att de ska tro honom? http://bit.ly/dZ0uZk "Nej, aldrig i helvete! Fattar du långsamt?"
Sanna Rayman, som idag utvecklar tankar på SvD-ledaren:
sannarayman "Ni kan ta ert jä-a plusjobb och..."
Mitt eget bidrag på min twitter peter_andersson blev till två:  "nej, tack, Inte med de opinionssiffrorna" och "NÄäEE! Fan, trodde jag hade NIXat"
JohanIngero
"Nej, mitt nya livsprojekt är att bygga ett hem för övergivna sommarkatter."



Mitt i denna flora av goda råd och mitt i den nästan hysteriska stämning som råder i medierna kan man på ett sätt känna tillfredsställelse: Socialdemokratin är utan ett uns av tvekan en politisk kraft som väcker intresse. Det är i alla fall inte tyst kring partiledarvalet. En god grund om och rättare sagt när partiet kan börja prata färdriktning och sakpolitik på ett trovärdigt sätt med dem man gärna vill ha stöd av.

Det återstår en hel del fram till den tidpunkten. Valberedningen ska nu jobba fram konkreta namnförslag utifrån de krav som partidistrikten ställer. En del krav är möjligen enklare än andra. Mitt gamla hemlän Sörmland kräver en partiledare med ett "rörligt intellekt", en punkt som det vore ohyggligt spännande att få höra samtalen i valberedningen om. Annars lär god kommunikatör, samlande, ideolog, erfarenhet och liknande finnas ganska tätt återkommande i kravspecarna.

Stockholms arbetarekommun menar att Det krävs en större förändring av partiledningen. Det räcker inte med att bara byta partiledare eller partisekreterare. Partidistriktet i länet menar att den nya ledningen måste jobba med "livskvalitetfrågorna", det som en gång blev ett "butlerförslag". Kravlistan ser ut så här:

 * Analytisk förmåga
• Förmåga att formulera och utveckla politiken
• Styrka och mod att tänka nytt
• Karisma
• Förmåga att entusiasmera och engagera
• Att personen är en god debattör och talare
En sak är klar. Inom kort kommer socialdemokratin att ha en partiledare och i alla fall delvis ny partiledning som kommer att kasta sig över uppdraget att utveckla politiken och säkert börja bedriva en efterlängtad oppositionspolitik. Det är mycket välkommet.

Mer läsning

- Roland Poirier Martinsson om kvittrande fåglar.
- SvD om partidistriktens profilkrav*
- DN om samma profilönskemål.
- AB om att Nuder säger.....
- AB debatt, Petter Larsson om S-panink.
- Expressen om att Nuder säger...
- SvD-analys, Göran Eriksson
- SvD med sedvanlig "statsvetare tycker till.."
- DN Ledare kommentarer om kriterier.

Fler som bloggar
- Johan Ingerö med fler citat 
- HBT-sossen med kriteriekravsinlägg.
- Partistaten med facit på "så ska S-ledaren vara"
- Röda Berget om en valvinnare..
- Mitt i steget om en humlas flykt...
- Mats Engström om kandidat och miljö
- Kulturbloggen om Nuders ja till något...
- Peter Högberg om att leda
- Sandro Wennberg om Nuders programförklaring
- Johanna Graf om lyssnande till...?
- Martin Moberg om ett nej från Nuder

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 24 januari 2011

Partiledarnamn till valberedningen

Vid sidan av de mediala spekulationerna om Sahlins efterträdare jobbas det på i de mer formella processerna. Idag ska partidistrikten lämna sina krav på en kommande partiledare till valberedningen. Möjligen ligger de förväntningarna i linje med det Sahlin kommenterade i TV efter sitt tal vid förtroenderådet och som morgonnyheterna nu påminde om: En efterträdare som kan hålla ihop partiet, ge en skarp oppositionspolitik och modernisera socialdemokratin.

Att ge egna synpunkter på namn på en partiledare tillhör det som ligger utanför den gräns jag har för mitt bloggande, så länge jag nu är anställd av detta parti. På något sätt innebär det per definition att oavsett de valdas beslut i frågan "gillar jag det". Och jag följer förstås som alla andra den debatt som förs, de ja och nej som uttalas och de spekulationer som plitas ner i gott eller mindre gott syfte.

Möjligen kan jag känna att de heta namndebatterna har fått en betydligt större utrymme än det som valberedningen har haft som sin första önskan: att få veta vad partiet förväntar sig att den blivande partiledaren ska ha för uppdrag, profil och krav på sig. I medier och även om nätdebatterna har det steget i många fall passerats till förmån för de direkta namndebatterna, något som känns som en svaghet i processen. Och från morgonens löpande omröstning på SvD noterar jag att de allra flesta av när 10.000 röstande tror att "Någon annan" än de heta, nämnda kandidaterna till slut kommer att väljas. Den dagen ett ja blir ett ja, alltså.

Mer:
- SvD om partidistriktens nomineringar
- DN om partidistriktens synpunkter
- Aftonbladet: "Nuder blir tillfrågad".
- Expresssen med Veronica Palm-intervju

Fler som bloggar:
Calle Fridén, Johanna Graf, Roger Jönsson, Kent Persson, Aurora Gullberg, Lena Sommestad, Martin Moberg, Peter Högberg, Mats Engström, Johan Westerholm, Partistaten,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Gröna folkhemmet kan inte bordläggas

Ibland nämner jag dom i samband med att det pratas om rätten att vara kritiker inom ett parti. Han (oftast så i det här fallet::) som kom fram när partiet fanns på torget. Ur fickan vecklade han upp ett sönderläst och solkigt tidningspapper, inte sällan en artikel ur DN. Bitvis kunde texten vara markerad med överstrykningspenna. Han budskap: "Det går åt helvete om vi inte gör något". De där människorna, av en del sedda som "rättshaverister", har ett antal år senare fått stöd av hela den samlade forkarvärlden (i princip) och i stort sett av alla världens länder. Medvetenheten om en företående miljö- och klimatkatastrof om vi inte gör mer. Och förhoppningsvis medvetenheten om att vi inte länge till kan leva med det resursslöseri vi dag gör.

Om detta skriver Stockholm Environment Institute idag på DN Debatt.

Slutsatsen blir att vi nu nått en punkt där vi överskrider flera gränser för jordens förmåga att generera social och ekonomisk utveckling på lång sikt. Vi har inte bara en klimatkris att hantera utan även en global ekosystemkris.
För att kunna möta hoten ger man tre konkreta förslag som ska ge oss bra förutsättningar att driva på den nödvändiga omställningen i internationella sammanhang. En vetenskaplig kommission för globala miljöförändringar, en ”chief scientist” i regeringen och en samordning av internationella processer för att till exempel klimatfrågan integreras med förvaltning av ekosystem, energiförsörjning och fattigdomsbekämpning.

Hur Reinfeldts regering läser inlägget idag vet jag inte. Jag hopppas självklart att man på allvar ändrar den syn som moderatledaren så sent som valet 2006 gav uttryck för i medierna när han deklarerade att miljön aldrig har varit någon stor fråga för partiet.

Socialdemokraterna har mycket stor anledning att återupprätta diskussionen om det gröna folkhemmet och lyfta det perspektivet högst på dagordningen. Ja, jag vet: En och annan kan invända med att "miljöfrågor inte är valvinnande" eller att "miljön är inte vår fråga -det är miljöpartiets". I sak är det ointressant. Varje parti som vill ha en trovärdig lösning för framtiden måste helt enkelt ha ett grönt perspektiv. Dessutom är grundtanken med det gröna folkhemmet i dess ljusa delar att den gröna omställningen genererar nya jobb och därmed tillväxt. Men det finns också ett omvänt perspektiv av hållbarhet och det gröna folkhemmet. Det är inte bara "sött, gulligt och positivt" utan också beskaffat med direkt överlevnadsperspektiv. En fråga om liv och död. Klarar vi inte omställningen ligger vi alla väldigt illa till. 

Läs också:
- SvD: Grönlands is smälter.

Fler som bloggar
- Supermiljöbloggen om bromskloss i regeringen.
- Miljödoktoranderna om konsumism.
- Karins miljöblogg om miljöfrågor.
- Martin Westin om kunskap om systemförändringar

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 23 januari 2011

Stockholmsidrotten ska inte tvingas fly från Stockholm

Två mycket trista nyheter under dagen. Samtidigt ett mycket trist upprepande. Och en glad nyhet som ändå ger mig ganska trista tankar. I morse kunde jag läsa i SvD om att Spårvägens IF är på väg att söka sig bort från huvudstaden. En förklaring är det bristfälliga i lokalsituationen och inte minst de hot som föreningslivet står inför i form av dramatsikt sänkta föreningsbidrag. Samma dag kommer nya larmrapporter om en allt sämre kondition hos unga. Något som rimligen en idrottsrörelse man satsar på är oerhört viktig för att kunna möta.

Den trista upprepningen är förstås ansvarigt borgarråd som åter för fram att det nu är sponsorpengar i stället för kommunalt stöd som ska rädda föreningslivet. Handbollsledaren i klubben suckar och berättar om alla de timmar som redan nu läggs ner på att fixa reklamskyltar och hissa sponsorflaggor, allt för att kunna ta in de intäkter som krävs. Gissningsvis blir en fjärdedel lägre intäkter ett verkligt dråpslag mot föreningslivet. Stoppa eländesförslaget!

Ps
: den glada nyheten är förstås dagens resultat i handbollen mellan Sverige och Kroatien. Man kan med ganska hög trovärdighet koppla ihop frågan om en levande idrottsrörelse med föreningslivets förutsättningar. Något som idag gav en positiv utdelning och frågan är väl hur framtida idrottsframgångar ser ut med försämrade villkor för föreningarna.


fler: Röda Berget, Christian Valtersson, Ungt närverk, Stockholms FF
Regina Kevius bloggar här.
- Ett av mina tidigare inlägg här.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Grundvärderingar och historiskt förtroende ger nära 30 procent?

Att Svenska Dagbladet på ledarsidan talar om socialdemokratins "Waterloo" handlar inte bara och kanske inte ens främst om politisk analys. Tidningens ledarredaktion har som den stora missionen att bidra till de borgerliga partiernas möjligheter att behålla makt. För att nå detta är dels kommunikation av de egna värderingarna och målen viktiga men också att så att säga "trasha" socialdemokatin. Att skriva den ledartext som PJ Anders Linder gör idag är ett sätt att försöka bidra till det. "Socialdemokraterna har mött sitt Waterloo", även om det senare i texten finns en reservation för att partiet visst kan komma tillbaka. Peter Johanssons poäng är också viktig att reagera över. När Svenska dagbladet till och med hyllar splittring när det gäller allianspartierna men "gottar sig" när det gäller andra partier är det värt att notera och komma ihåg.

Annars visar dagens SIFO en liten men dock ökning för (S). Snudd på 28 procent trots att väljarnas bild av politiken och ledarskapet helt enkelt måste vara mycket suddig. Kanske är det så att socialdemokratins grundmurade förtroende hos väljarna och dess grundvärderingar är så starka att enbart den basen ger nära på 28 procent av väljarstödet. Att det därmed finns stora revanchmöjligheter med ny ledning och en uppdaterad politik är solklart!

Moderaterna ligger kvar på en hög nivå, om än med en liten nedgång. Av de övriga allianspartierna har centern och kd fortfarande farligt nära till riksdagsspärren men samma läge också för (v). 4,3 v ,4,7 c, kd 4,4. Fortfarande noterar mätningarna en uppdelning i "alliansen" och "rödgröna".

En liten märklighet i den politiska debatten contra opinionssiffror tycker jag centern står för. Socialdemokratins ledare ska avgå, i vänstern debatteras Ohlys framtid och i krisande KD har Göran Hägglund upplevt avgångskrav. Det verkar som det centerparti som är i minst lika allvarligt förfall som övriga har längre kvar till ett offentligt ifrågasättande av ledningen. SvD skriver att "C har en vikande trend och jämfört med valet är nu tappet signifikant." Partiledare Olofsson har försökt möta den mörka utvecklingen genom egna soloutspel vid sidan om alliansregerandet men det ger föga utdelning i opinionen. Hur länge står partiet ut med spärrens ständigt hotande närvaro? När börjar ifrågasättandet av anpassningen till storstadsliberalismen en mer högljudd öppen kritik?

Man kan i alla fall säga att det stundar tider av intressant, svensk politik under detta år. Det ordet kan knappast användas för det ämne som Kent Persson berör i sitt inlägg och som är oerhört viktigt. Hur kommer debatten att påverkas av SD:s riksdagsnärvaro? Jag är också orolig över detta, inte minst efter de senaste Wikileaksturerna: först avslöjanden om citat som alltid kan ifrågasättas men sen den fullständigt usla klantigheten i svaret på frågor om uttalanden som ger stor anledning att vara orolig. Orolig därför att svenska regeringsföreträdare faktiskt har åsikter som ger SD ett större utrymme för sin mörka politik än vad som oftast kommer fram i mer offentliga uttalanden. Ett möjligt, tragiskt Waterloo för ett Sverige där tolerans och sammanhållning är bärande värderingar hotar möjligen bakom krönet. Det skrämmer mig.

Fler som bloggar.
- Thomas Böhlmark om att söka en identitet.
- Nemokrati om dubbelmoral.
- Rasmus Lenefors om osympatiska tider...
- Magnus Andersson om centerns utmaning.
- Jonas Sjöstedt kommenterar.
- Johan Westerholm om det politiska landskapet.
- Marika Lindgren Åsbrink med tips om Godmorgon världen-inslag

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

lördag 22 januari 2011

19 gånger talregel med Billström och Bildt

Gårdagens stora nyhet rullar vidare. Regeringens herrar Bildt och Billström får berättigad uppmärksamhet och kritik för uttalanden om Sverige och irakiska invandrare. Wikileaks är källan till dessa avslöjanden och som den ena, Billström, noga understryker: det är "tredjepartsuppgifter". Fick någon form av spader framför nyhetsprogrammen i går när jag hörde detta. Ministrarna har avslöjats med oerhört bestickande åsikter om invandring från främst Irak, och i det sammanhanget också framfört några märkliga synpunkter på hedersvåld.  För att i någon mån kunna svara på kritiken har regeringskansliet utarbetat talregler. (ett papper "så här ska du säga) I går upprepades detta lilla papper ett otal gånger inför kameror och mickar i utsändningar till folket. 19 gånger, minst. 
Carl Bildt bloggar om en "synnerligen intensiv gårdag" men ämnet handlar förstås om annat. 

Det här är en riktigt knivig situation för Reinfeldt och hans regering. Man behöver bara påminna om det så kallade "valstugerepotaget" i 2002 års val som var en av förklaringarna till moderaternas bakslag i det valet. Hur utvecklingen går efter detta lär visa sig men kortfattat man säga att affären inte är bra för herrarna Bildt och Billströms trovärdighet. I går skrev jag på flera ställen reservationen "om det Wikileaks nu påstår är sant vilket inte alls är självklart. Statsrådens märkliga upprepningar av talregeln har gjort att jag mer och mer tror att läckorna faktiskt avslöjar något korret och mycket trist.


Mer: Anders Lindberg, AB-ledaren, AB2Expressen, SVD, SvD2, SvD Göran Eriksson,
Bloggar: Alliansfritt, Why I act, Maria Ferm, Svensson, Roger Jönsson, Annarkia, Claes Krantz, Röda Berget, Mitt i steget,
Paul Ronge om havererad mediehantering.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ett ja från Österberg

Sitter på försenat pendeltåg och passar på att testblogga från Iphonen. Vad är mer passande än att då notera ett ja (nästan) från en huvudkandidat till S-ledare. Sven-Erik Österberg. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8449709.ab

Bloggar senare om en del fler positiva signaler i ledarproxessen. Bland annat har ju den kandidat som kanske mest har bidragit med konstruktiva analyser och id'eer till S Framtidsdebatt, Lena Sommestad, fått en egen Ja-kampanj. Det händer saker!


mer: AB

Det här inlägget skrivs på min Iphone....
 Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 21 januari 2011

Politikens ansvar för en sämre skola

"Det är som att vända en Atlantångare. Min prognos är att resultaten kommer att fortsätta sjunka under de kommande fyra, fem, sex åren.."
Efter ständiga utsvävningar till "hårdare tag-politik" återkommer utbildningsminister Björklund trots allt ibland till skolans kärnuppdrag - att ge eleverna kunskaper för livet. Nu går utvecklingen åt fel håll på det området. Redan 2009 slog Björklund fast att den negativa trenden skulle fortsätta. "Det tar tid att vända.." var hans teori. Och säkert ligger den en sanning i detta. Vare sig skolpolitik, politik i sig självt eller de samhällsbrister som många av oss vill att den ska lösa, låter sig avgränsas av enskilda mandatperioder när det gäller effekter. Kritiken mot Björklund och alliansen ska inte handla om att man inte vänder "atlantångare" snabbt utan att man för fel politik och har alltför låga ambitioner när det gäller att möta det som leder till de sämre resultaten.

Sanna Rayman citerar Ohly på ledarsidan i SvD. Vänsterledaren har anklagat regeringen för bristerna i skolan och där hänvisat till, inte Reinfeldts regering, utan beslut som fattats för sådär 15 år sedan. Jag ger Sanna Rayman rätt i kritiken att det inte är rimligt att regeringar i nutid ställs till svars för något som ligger utanför dess möjligheter att påverka. Politiker oavsett parti ska få ta ansvar för de beslut de själva fattar. Eller inte fattar. Men det finns onekligen en koppling som är viktig i det Ohly säger och något som den mandatbundna politiska debatten på ett olyckligt sätt inte tar till sig tillräckligt. Det gäller verkligen skolan. Elevers skoltid kan, i alla fall teoretiskt, omfatta regeringar och lokala styren av olika kulört.

Där kommer mina egna erfarenheter från Huddinge kommun in. Utvecklingen här är som i riket. Resultaten i skolan försämras. Det gäller inte för alla elever. Koncentrationen av problemen är till vissa stadsdelar. Eleverna just där tycks inte ha fått det stöd och den hjälp som de borde ha haft för att kunna prestera. I många fall har de bristerna varit tydliga redan i förskolan. Här är poängen viktig. De elever som idag slutar högstadiet började i en förskola som under 90-talets mitt inte hade återhämtat sig från de förödande besparingar som genomfördes, i Huddinge också i förskolan. De stora försämringarna gällde områden som skulle ha haft stor betydelse för att ge elever i områden som Flemingsberg och Vårby bättre förutsättningar i livet. Modersmålsträning i förskolan. Mer stöd, gärna efter behov. Mindre grupper på fritids. Mindre klasser och hög kompetens på lärarna i skolan. I "dråpslaget" som besparingar på 250 miljoner i en budget handlade om 1993 grundlades tveklöst en del av de problem som elever har 2011 i Sverige. Som aktiv politiker är de långsiktiga perspektiven viktiga.

Jag tycker
att Björklund ska få ta ansvar för det han och hans regering gör nu. Jag menar att alliansmajoriteten i Huddinge ska få ta ansvar för den tiden de har makten. Men att se och förstå kopplingar och sammanhang i tiden är inte alls oviktigt.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Carl Bildt, Wikileaks och ett mörkare Sverige

[uppdaterad]Vill minnas att det förra "vändan" av läckor från Wikileaks hade något dokument som "avslöjade" att Sveriges statsminister skulle styras av sin hustru. Rätt eller fel i det mer flummiga och möjligen "halvt söta" fallet så är dagens uppgifter, om dessa stämmer, en oerhört trist och skandalös historia. Jag avslutade gårdagen med ett inlägg om det "varma" Tomelilla. Orten som nu sluter upp till stöd för en kvinna som har utsatts för våldsangrepp och stenkastning. Ett hårdare samhällsklimat som möjligen också får en mycket trist politisk plattform i den svenska riksdagen i form av Sverigedemokraternas inträde. Men om dagens Wikileaks-läcka är korrekt blir plattformen för främlingsfientlighet ännu bredare. Då har den på något sätt förgreningar ända in i Arvfurstens palats allra ljusigaste salonger.

Veckans oacceptabla utvisningar av irakier verkar ha en politisk koppling. Migrationsmyndigheternas bedömning som inte lär stämma med UNHCRs rekommendationer verkar ändå få stöd av utrikesminister Bildt och också av Tobias Billström. Skälen sägs enligt Wikileaks handla om att de människorna "drar" hedersrelaterat våld till Sverige. Svenska folket, säger Wikileaks-papper, skulle kräva detta. Vidare verkar inte svenska ledamöter av regeringen ha någon högre tilltro till detta folk från Irak, enligt läckorna. SvD skriver:
Ministrarna ska enligt amerikanerna dessutom ha påpekat att de flyktingar som anlänt till Sverige efter 2003 var svårare att integrera i samhället, eftersom de kom ”blottställda, lågutbildade, och utan yrkes- eller språkkunskaper”.
En "förfärlig retorik" säger fp:s EU-parlamentariker Cecilia Wikström som inte vill tro på uppgifterna. Carl själv verkar inte blogga om uppgifterna.

I en aktionsuppmaning skriver Amnesty om bakgrunden till sin reaktion: Sveriges agerande när det gäller utvisningar i direkt motsättning till UNHCR:s uppfattning:

The Swedish authorities have maintained a policy of enforcing returns of Iraqis whose asylum claims have been dismissed, despite clear guidelines from the UN Refugee Agency (UNHCR) to the contrary. During 2009 and 2010 Swedish authorities forcibly returned Iraqis whose asylum claims were rejected on charter flights organized jointly with other European states, including Norway, the Netherlands and the UK. As recently as 15 December 2010, Sweden forcibly returned about 20 Iraqis to Baghdad. The UNHCR, reiterating its objection to such forced returns on 17 December, noted that there were five Christians originally from Baghdad among those forcibly returned. Christians have faced kidnapping and killing by armed groups. Dozens were killed in 2010, especially in Baghdad and Mosul, and churches were bombed.
Man ska nog inte automatiskt sätta likhetstecken mellan Wikileaks-papper och "sanningen". Men onekligen krävs en förklaring under dagen från den svenska regeringen. Skulle Sverige avvisa flyktingar till Irak i strid mot FN:s flyktingmyndighets bedömning av läget utifrån en syn att flyktingarna i fråga bär med sig hedersvåld och dessutom är "lågutbildade", ja, gisses. Då har Jimmy Åkessons värderingar fått tentakler långt in i maktens boningar.

Mer:
- Ekot, DN, DN2 SvD, AB, AB2  Exp,
Bloggar:
- Scaber Nestor om fel partibeteckningar.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,