fredag 30 april 2010

Bloggosfär med kontroll på hormonerna - också i valdebatterna

Nu kommer jag inte att röst på folkpartiet. Hade den otänkbara händelsen ändå inträffat är det inte helt omöjligt att personkrysset hade gått till Annika Beijbom. (men..som sagt...) Annika skriver i dag ett skarpt inlägg på Politikerbloggen. Annika poängterar att bloggosfären har inneburit en demokratisering och bemöter en del nedgörande statistik. Om det faktum att kanske fem procent av svenskarna bloggar svarar Annika:
Min retoriska fråga är: hur många procent av svenskarna producerar ”content” i gammelmedia?Utan att ha några statistiskt säkerställda siffror är det sannolikt betydligt färre än 5 % av svenskarna som jobbar med press och etermedia.
Inlägget är också ett försvar för bloggosfären och dess sätt att gå före en del "äldre" medier när det gäller "Ren bloggning". Kontrasten är kvällstidningen:
Onsdagens utgåva av pappers-Aftonbladet vittnar om en anlog-kronisk inställning till politiken där uttryck som ”striden börjar” och ”inga trick lämnas oprövade ” förekommer i rubriksättningen. Den typen av analog alfa-hanne-retorik förekommer knappt bland de politiska bloggarna.
Jag känner mig förstås hedrad att få omnämnas tillsammans med Mary Jensen som också idag har ett inlägg om bloggarnas betydelse. Bloggosfärden bör hålla den inslagna vägen med en ren och ärlig debatt. Oavsett om de ganska många som befinner sig AFK drar iväg debatterna med en radda av övertramp:
Jag uppmanar nätets alla digitala alfa-honor och alfa-hannar att fortsätta på den inslagna vägen med snyggt kampanjande och ren bloggning.
Bra, Annika!

Mer: bokprojektet Politik 2.0;  Webbplats och Facebook.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant ? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Dags att ompröva politiska varumärken i sjukvården

Ekot rapporterar om hur de kroniskt sjuka får stå tillbaks i vården när patienter som omfattas av vårdgarantier ska göra ett första besök. Det är förstås inte rimligt med "antingen eller" när det gäller vården. De svårast sjuka ska först få vård men i Sverige borde vi år 2010 ha resurser att också ha en god tillgänglighet. Det finns en del inslag i detta där jag har haft stor tveksamhet länge, en skepsis till "garantier" av olika slag som jag delar med många inom vården. Läkaretikens "bota de som är sjukast först" borde vara viktigare ledstjärna.

I Stockholms läns landsting kan den som stått i kö längre än vårdgarantin få hjälp genom ett vårdgarantikansli. Särskilda beställningar av vård görs också  för att klara uppgiften som egentligen borde ligga inom "ordinarie" och närmast självklara uppdrag. Jag reagerade på en uppgift för ett par år sedan om varifrån kansliets samtal kom. Det var en bild som, om jag minns rätt, var i närmast omvänd mot sjukligheten hos befolkningen. Ungefär: "ju friskare stadsdel - desto mer hjälp av vårdgarantin". Av någon anledning hittar jag inte längre några liknande uppföljningar, något som borde vara viktigt för att se om vården ges jämlikt och efter behov.

Även om allt görs i goda avsikter så finns det något i användningen av "garantier" som mer känns som politiska varumärken än verklig prioritering efter sjuklighet. Det är kanske dags att börja diskutera om själva systemet med vårdgarantier och särskilda kanslier för det verkligen är förenligt med viktiga vårdprinciper. En bra början är att beskriva hur verkligheten ser ut. Och inflation i garantibegreppet känns inte som en klok utveckling. 

Läs
fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Riktat stöd för ungdomskampanjer ett rimligt bötesstraff för missat mål

SvD granskar hur Socialdemokraterna lever upp till målet om unga på riksdagslistorna. Det som var en seger för SSU på partikongressen, själva målet om 25 procent yngre än 35 år, blir ett misslyckande när resultatet är klart. Ett valresultat idag skulle ge tio procent ledamöter inom det åldersspannet. Samtidigt saknas de äldre på riksdagsplatserna. Två perspektiv som verkligen behövs i politiken går förlorade samtidigt som två stora väljargrupper inte får den representation som kanske borde vara självklar.

Nu är det som bekant försent att rätta till. För partiet vill säga. Väljarna har ännu en chans att med sitt kryss på valdagen ge lyft åt de unga kandidaterna. Det minsta man kan begära är att de unga kandidater som ändå har placerats på listorna får ett bra stöd för att kunna bedriva person- och ungdomsinriktade kampanjer. Det är i och för sig oerhört svårt  att rätta till skevheterna men det missade målet när listorna komponerades måste rendera någon konsekvens.

Fler kommenterar:

- Jonas Morian som också citerar Göran Erikssons teori: "S behöver visa regeringserfarenhet".

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant  Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Yes we can - i september

Att till morgonkaffet hämta in en Dagens Nyheter som pryds av i det närmaste valsegerrubriker har sin tjusning. Dagens mätning visar ett ökat stöd för de rödgröna. En ledning med 8,1 procent när Första maj står för dörren. (S) kvar på ca 35 procent. Mp fördubblat jämfört med 2006. På den borgerliga sidan åker kristdemokraterna ut ur riksdagen. De främlingsfientliga, Sd, ligger precis på riksdagsspärren.

Ska man gissa om förklaringarna så ligger förstås jobbfrågan bra till. Det historiska vallöftesbrottet som det är att inte ha klarar jobblöftet måste helt enkelt slå igenom i valresultatet. Debatten om hur välfärden blir utan resursförstärkningar med de borgerliga har säkert också påverkat. Isolerat är inte heller skattefrågor något som väljarna ser så avgörande. De förmår koppla skatter till det som skatter betalar för. Det är mer än många skattesänkningsivrande på den högra sidan blockgränsen.

Jag tror inte bara sakfrågor förklarar ledningen för de rödgröna. Det handlar också om delar i politiken som förs som gör valrörelsen till en fight om värderingar. Människor önskar inte ökade klyftor. Svenska väljare gillar inte det förakt för svaghet och "du får skylla dig själv-" budskap som borgerligheten sätter på den som hamnar i ett utsatt läge som en arbetslöshet eller sjukskrivning nu kan vara. I SvD visar Sven-Otto Littorin vad jag menar:
Man höjer skatter som direkt slår mot jobben för att finansiera högre ersättning till dem som inte jobbar. Det är för mig en obegriplig avvägning.
Just det där "dem som inte jobbar" blev 2006 en positiv bild av alliansens ambitioner om "fler jobb". Littorins uttalande känns mer som "skyll dig själv-politiken", en väg som väljarna inte vill att Sverige ska gå. Debatten kring årsskiftet om försämrad sjukförsäkring som skulle betala för sänkta skatter, enligt borgarna, visade också på värderingsskillnader mellan partierna.

: hur ska nu Reinfeldt agera? Hur kommer retoriken att låta? En del är att Reinfeldt kommer att försöka låta som en oppositionsledare, att gå i opposition mot den politik han själv är ansvarig för. I det ligger också att måla upp den mörkare bilden av ett Sverige som styrs av en rödgrön regering. Så långt är allt okey. Det tillhör det politiska spelet och demokratin.

Men håll den politiska linjen! I veckan såg vi att "allt att vinna - inget förlora"-agerande kan smutsa till debatten rejält. Ett kristdemokratiskt parti som i mätningarna hamnar utanför riksdagen uppträder som alliansens "dirty gang". Kan man inte vinna på egen politik så kan man möjligtvis få motståndaren att förlora om man drar ner debattnivån. Odell visade att man inte alls är främmande för det. Johan Westerholm riktar av någon anledning uppmaningen till partivänner att vara "återhållsamma". Jag riktar på förekommen anledning samma uppmaning till alliansens valarbetare och företrädare.

För (S) är det en risk att de positiva rubrikerna ger en avmattning och "trygghetskänsla" - att valet på något sätt känns klart. Så är det inte förrän valdagen går mot sitt slut. Men visst: det är angenämare med "Uppåt" än "Nedåt". Men valdagen är en söndag i september. Då, först då, avgörs valet.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag 29 april 2010

Vården och valet: Gärna Ja till moderat debattinvit

Sjukvården kommer med stor sannolikhet att vara en av valets viktigaste frågor för väljarna. Förhoppningsvis förstår partierna det och satsar på att lyfta fram sjuvård och hälsovård så att alternativen blir tydliga. För tydlighet är det i Stockholms läns landsting. Nu.

S-alternativet som det såg ut när budgetdirektiven har beslutats har handlat om en skattehöjning på 17 öre nästa år. Det skulle ge ca 700 miljoner mer till vården och trafiken. Alternativet är den moderata linjen om sänkta skatter, tioöring för tioöring, som ger mindre utrymme för välfärdssatsningar. Det blev tydligt vad man röstar på.

Efter ett inslag i ABC där (utgår jag ifrån) mer långsiktiga tankar om vård, skatter och effektiviseringar vädrades kunde man få bilden av en politik som skulle gälla från omgående. Glädjerus uppstod i det moderata lägret och från det moderata landstingskansliet skickades en debattutmaning ut. Hittar den på den nystartade bloggen "Filippa och jag" som skrivs av FR:s pressis, Cherine Khalil. Även Catharina Elmsäte-Svärds blogg.

Nu ligger debattutmaningen där, samtidigt som (S) har förstått vikten av tydlighet. I ett pressmeddelande heter  det att
Landstinget står inför en situation där mer resurser behöver tillföras för att säkra kvaliteten inom vården och kollektivtrafiken. Därför behöver resurserna på kort sikt förstärkas genom en höjning av landstingsskatten med 17 öre som löser den akuta resursbristen.
Samtidigt finns tankar inför framtiden: Genom effektiviseringar inom både vård och trafik ska utrymme skapas för mer till vården och lägre skatt.

Hur realiserbart och önskvärt det sistnämnda kommer att vara framöver sett till behoven i vården lär de landstingsaktiva få ta i ganska snart inpå den nya mandatperioden. Möjligen kan en del skrapas ihop genom att skrota en gigantisk "leka-affär-organisation" som den beställar- och utförarmodell som landstinget lever med. Men man bör också minnas att mycket byråkrati skars bort redan 2003 och framåt...

Valdebatten måste koppla resurser och vård. De satsningar på barnsjukvården och de högre ambitioner med "vårdval" eller "hälsoval" som de rödgröna har ger en stor fördel i debattmöten med de borgerliga. Det är bara att tacka ja till debatten! Ja, jag tänker inte på den interna, alltså. Mot moderaterna förstås. Det är som bekant valrörelse.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant ? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

"Väljarna och skatterna" slutar ofta i välfärdsstöd

Efter gårdagens förslag från de rödgröna om bland annat miljöskatter ser jag att SvD:s Göran Eriksson följer upp med en analys. (ej nätet nu) GE påminner om att skatterna många gånger får politiker i spinn men sällan väljarna. Han påminner om att frågan ger adrenalinkickar därför att frågan handlar så mycket om "höger-vänster". Å andra sidan: väljarna sätter sällan frågan högt på listan av "viktiga frågor för mitt partival".

I och för sig handlar det sista mycket om vilka frågor som debatteras. Har för mig att det är en ganska tydlig koppling mellan mediadebatten och frågor som väljarna sen säger ha haft betydelse. Men det ligger också ett drag av förnuftighet i väljarnas bearbetning av sitt "beslutsunderlag" inför valdagen. De tenderar att, mer än en del politiska debattörer, att förmå koppla skatter till det skatter ska betala: välfärd och trygghet på områden där vi gemensamt betalar detta genom skatter.

Därför är jag nog, precis som Maria Wetterstrand, ganska lugn när jag läser den snabbt utkastade mätning som Aftonbladet redovisar idag. Det ligger kanske inte så mycket lust i att höra besked om sänkta skatter. Däremot kan njutningen bli något mer angenämn med bra hantering av skattepengarna till sådant som är viktigt för ens liv. Och utkastade vallöften utan finansiering ger på sikt bara stora bekymmer för folkhushållet. Som jag skrev i går, det är bra om politiken hänger ihop. Också med hur saker ska betalas.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 28 april 2010

En viktig dag

Åter nalkas midnatt. Undrar om inte historien kommer att visa sig att just den här dagen var viktig i svensk politik. Visst: jag kan ana en del småleenden mitt i en uppriktig ilska hos många alliansvänner: Skatter föreslås höjas. Det bryter hela den mentala och praktiska föreställningsvärld som har omgett varje borgerlig aktivist de senaste åren. Ilskan riktad mot att något annat tränger in innanför skattesänkarskalet. Men också det lilla leendet i en plötslig insikt: "höjda skatter är lika med valförlust". Möjligen har den tanken tänkts ganska frekvent idag.

Jag
är inte säker på det. Styrkan när de rödgröna idag tog nästa steg i politiken ligger i att den håller ihop, är ärlig och långsiktigt hållbar. Reformer nämns samtidigt som det talas om hur det ska betalas. Inslagen i skatteförslagen handlar också om att styra mot ett grönare Sverige. Där finns också inslag för att återuppväcka något av fördelningspolitik i Sverige.

Mantrat som ekat så tomt de senaste åren kan äntligen bytas ut mot ett mer dämpat tonläge men med effektivare, rättvisare och mer verkningsfull politik. Pratet om jobb och utanförskap kan bli skarp politik som också ger fler jobb. Pratet om välfärdens som så viktig kan kompletteras med verkliga resurser för att behålla och anställda fle personal. Det som hette satsning på låg- och medelinkomsttagare men som gav mest till redan ganska välbetalda kan verkligen bli en politik för de allianspartierna mest pratade om. Överskott i statsfinanserna som underminerats av sänkta skatter man egentligen inte hade råd med kan möjligen återrestaureras.

Just därför kan den här dagen vara viktig för svensk politik. Och för alla oss som bor här, förstås. Jag tänker förstås på en rödgrön valdag i september...

Läs
fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Bidragspartiet

Kristdemokraterna är för ett fördubblat vårdnadsbidrag till mamman som väljer att vara hemma med barnen i stället för att söka plats i förskolan. Även om Kd-skribenterna riktar udden mot oppositionen så måste man fråga sig varför man inte börjar med en liten intern lobbying mot Reinfeldt och andra regeringskamrater. Det borde väl vara enklare. Varför kristdemokraterna lyfter fram en liknelse med förskolans kostnader (sägs vara 12.495 kr per månad) kan man spekulera om. Finns det inom Kd ett långsiktigt mål att skicka mer bidrag till de hushåll som väljer bort förskolan?

I stort är det en icke-fråga för de flesta, undantaget Kd. I Huddinge kommun handlar det om föräldrar till 83 barn varje månad och en kostnad på tre miljoner per år. Här är kanske inte beloppet viktigast. Ibland förs ganska tuffa debatter om hur skattepengar ska användas. Bidrag eller verksamhet? Skattesänkningar eller välfärd? Sjukersättning eller höjd a-kassa eller kanske både och?

SvD har en ledare om "utgiftsrallyt". Även om den spetsigaste kritiken riktas mot oppositionen borde den gälla också allianspartierna. Exempelvis Kd:s idéer att öka bidragen till några få svenska hushåll. Sen kan man med minst lika stor tyngd ta debatten om hur vårdnadsbidraget i stället skulle kunna ge kvalitetshöjningar i förskolan. Om än väldigt begränsat med tanke på de ytterst få som utnyttjar bidraget. Men ändå...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant?  Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ett kramande över blockgränsen bättre sent än aldrig

Skulle man ställa frågan till väljarna är deras svar nog ganska glasklart: "Samarbeta mer". Det gäller nog inte bara sjukvårdspolitiken utan är något som i väljarnas ögon är positivt på många områden. Det innebär verkligen inte att svenska folket är naiva och lever i tron om politik som ett område utan motsättningar. Däremot finns det områden som helst inte borde rivas upp och göras om så fort ett nytt styre ska ta över. Jag tror att sjukvården tillhör de områden där man helst ser samarbeten.

Det gick inget vidare när vårdval Stockholm skulle införas i raketfart. Vi som tillhör oppositionen fick knappt beslutsunderlagen. De förslag till förändringar i systemet som vi trots allt hann lägga blev tomma slag i landstingsluften. Trots att mycket av vår argumentation var sådant som alliansen i andra landsting hade dragit viktiga slutsatser om. I Stockholm blev lösningen på människors olika vårdbehov en debatt om en ersättning till tolkar.

Nu verkar något vara på gång i en positiv riktning. Ilija Batljans brev om ett blocköverskridande samarbete om vårdval Stockholm verkar ha mottagits positivt av alliansen. I svaret, också omnämnt av Gustav Andersson, skriver man enligt DN att det...
vore bra om det framåtsyftande arbetet med utvecklingen av vårdvalet kunde ske i bred politisk enighet".
Positivt. Eller? Det finns en del som tyder på att det mer är politik än ett ärligt svar på ett viktigt brev. Det gäller "småsaker" som att man nu ger sken av att ha varit lyssnande tidigare, något som verkligen inte har nått fram till oppositionspartierna. Om det heter Vårdval även framöver eller byter namn till det rödgröna "Hälsoval" är möjligen en skitsak om innehållet förändras i rätt riktning.

Det stora är att man redan i svaret ger förutsättningar som handlar om viktiga principer för vad som ska påverka fördelningen av sjukvårdsresurserna. Och om det är enskilda vårdgivares behov eller patienten som ska styra. Den etableringsfrihet som alliansen i andra landsting också säger nej till är i  Stockholm så helig att det sätts som förutsättning för samtal. En invit och dörrlåsning i samma andetag?

Nya kvastar ska förvisso sopa i landstingskorridorerna. Må de också lägga kraft och tid till att sopa där det är som lortigast.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 27 april 2010

Tankar om en valdebatt som Odell fört till bottenslammet - med Timbromanus?



Det här inlägget handlar, oavsett om jag nämner det eller ej, om:
- Ett statsråd och ett uttalande
- PR-firman Timbro som lanserar kampanjen "Enpartistaten"
- PR-firman Timbro som på Newsmill är explosivt snabbt ute till försvar för Mats Odell
- PR-firman Timbro som ordnade Almedalsmöte med "kungen av negative campaigning
- Moderatkvinnorna och Sahlin som djävul
- En gammal valaffisch från 1928 om att en röst på (S) är en röst på "Moskva"
- En borgerlig tidning med viss anknytning till PR-firman Timbro, som ser rödgröna som ansvariga för segt stöd till Haitikatastrof....- Ett falskt brev från en PR-byrå - inte Timbro

osv...


Jag
hade inte kunnat förutse just den vändningen. I morse skrev jag ett (ja!) positivt inlägg om de rödgrönas besked om resurser till välfärden. Med rubriken "skärper valkampen" menade jag nog politiskt. Alliansen hade sagt nej till välfärdspengarna. De rödgröna skulle åter kunna ta initiativet i det som är valrörelsens avgörande fråga, tillsammans med jobben. Att detta "skarpa" skulle bli ett plumt uttalande om "tobleronepolitik" av statsrådet Mats Odell fanns inte i mina prognoser.

Mats
Odells av-mina-skattepengar-betalda-arbetstid borde mer ägnas till det som morgonen började med. Förslag om hur vård, skola, omsorg och annat i samhället ska bli bättre. Och om hur det ska betalas. Och om prioriteringar: vad kommer först, vad kommer sen och kanske till och med vad kommer tyvärr inte alls nu för vi har inte råd. Just de valen behöver och kräver väljarna att få ett "beslutsunderlag" om inför valdagen.

Min tanke är ändå: är uttalandet verkligen en tillfällighet? Något där tungan slant? Och är det ett harmlöst påhopp om man ser till vad "toblerone", denna utsökta chockladbit står för som HELHET i svensk politik? Och för Mona Sahlin personligen? Man ska vara bra novis i svensk inrikespolitik om man inte kan tänka ett steg till. Just det tror jag att Mats Odell har haft folk till att tänka på. Det vill säga. Dagens uttalande var i högsta grad medvetet. Det där var retoriska frågor från min sida. Jag har, precis som Johan Ulvenlöv idag, bloggat en rad inlägg om just det medvetna: en trist planering för att medvetet slå till politiska motståndare med sånt skit som också påverkar väljaren när han/hon lyssnar till politiska budskap av den "nedskitade".

Visst kan man spekulera och dra ut trådarna till mycket avancerade strategier. Som Karl Rove, han med de negativa kampanjerna, som också lär har lärt ut bloggandets konster till de som besökte Timbroseminariet.  Karl Rove uppmanade Reinfeldts regering att skaffa sig en bloggstrategi och säger:
Det handlade om att ett par personer hos oss gick in och kommenterade frågor i sak och i ett korrekt och lågmält tonläge på olika bloggar. År 2006 arbetade vi för första gången aggressivt mot bloggosfären i samband med debatten om hur immigrationspolitiken skulle reformeras.
Det korrekta och sakliga. Precis så som vi (och väljarna) förväntar sig se och höra de som ska leda landet eller kommunen. Men också en allt högre grad av det vi inte (säger oss) vilja ha. Skitpratet, lögnerna, de personliga påhoppen och retoriska avrättningarna.

För en tid sen satte jag "kvalitetsmärket" Ren bloggning" på min blogg. Man kan och får visst blir förbannad på mina politiska åsikter eller reagera över slarviga fakta eller annat jag missar i blogghetsen. Men ingen ska (framöver) kunna hitta det som kan betecknas negative campaigning här. Det var ett svar, dels på egna tankar och eftertänksamhet, reaktioner från andra men också ilska över "prasselmediernas" återkommande skandalrubriker. Nu kan det lika gärna stå som markering mot regeringspartier.

Så till Timbro
, igen. Karl Roves värd. Skribenter på Svenska dagbladet. Första linjens försvar för Odell. En PR-byrå som i en ny kampanj ska beskriva följande om socialdemokratin.
Det är en berättelse om maktfullkomlighet, korruption och nepotism. Gränsen mellan staden och Rörelsen suddas ut, det förekommer maktkoncentration och mobbning, relationen mellan Ilmar Reepalu och stadens näringslivstoppar är  oroväckande intim och oppositionen är alltför anpasslig och medgörlig.


Ingen övertygar mig om att det inte finns beröringspunkter...

Fler som bloggar:
- Johan Westerholm om Odells uttalande som nivå för alliansens retorik
- Peter Johansson med brev till Göran Hägglund.
- Rödgröna bloggen.
- Calle Fridén med kort kommentar...
- Kent Persson om förloraren på smutsdebatter...
- Mary Jensen som inte vill ha ett "martyrval".
- Annika Högberg om bottennapp,.
- Ylva Johansson om en mosa-kampanj.
- Nattis 2.0 om lägre än Glocalnet.
- Sebastian Bjernegård, folkpartiet, som härmed hedras för sin bloggpost.
- Peter Högberg om behov av städutrustning
- Stefan Wikén om kemtvättsbehov .
- Ulf Bjereld om absolut bottennapp

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant ? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Massarbetslöshet får rödgröna stödet att öka igen

Det borde väl inte gå att skriva ett debattinlägg om "massarbetslöshet" idag. Det gör LO:s chefsekonom Lena Westerlund på DN Debatt (omnämnt i SvD) och hon gör det med verkligheten som utgångspunkt. Det var i vallöftet från 2006 som allt skulle bli så ljust. "Fler i jobb och färre i utanförskap", du vet. LO-ekonomernas beskrivning av hur regeringen hanterar krisen är bland annat detta.
Arbetslösheten är svensk ekonomis största problem och det måste mötas med betydligt mer effektiv ekonomisk politik. Regeringen har förvisso stimulerat ekonomin genom krisen, men huvuddelen av stimulanserna 2009–2010 består av ineffektiva permanenta skattesänkningar och inte av tillfälliga åtgärder som upprätthåller jobb i en efterfrågekris, till exempel statsbidrag till kommunerna. Skattesänkningarna görs av ideologiska skäl, inte för krisbekämpning.
Det är inte bara de ofinansierade sänkta skatterna som kritiseras i inlägget. Även den bostadspolitik som nu har havererat därför att man har skrotat investeringsstöden till hyresrätter lyfts fram som en negativ faktor som bromsar tillväxten. Just där jobben kommer först har människor svårt att bosätta sig. Korkat!

LO-ekonomerna kommer också med kritik mot de RUT-avdrag som ibland framhålls som den "absoluta" lösningen för fler jobb. Man gör det också med ögonen på fördelningspolitik, något som fanns förr men som idag är en stendöd fotnot i regeringens dokument. Om hur avdraget användes helåret 2008 skriver Lena Westerlund:
Vi har gjort en analys på siffror över det senaste året med helårsstatistik, 2008. Då fick 90 400 individer, eller bara 1,2 procent av alla vuxna i Sverige, del av denna skattereduktion 435 miljoner kronor. Mindre än 1 procent av dem som hade en taxerad förvärvsinkomst på mindre än 300 000 kronor per år gjorde avdrag av hushållstjänster. Men hela 15 procent av dem som hade en taxerad förvärvsinkomst på mer än en miljon kronor utnyttjade möjligheten.
Det var lätt, då 2006, att ställa ut vallöftet om fler jobb och färre i utanförskap. Sen har alliansens fokus låsts vid att få ner skattenivåerna som en rent ideologisk sak, frikopplad från behoven i välfärden och utan konkret svar på frågan: Hur ger det fler jobb? Uppenbart inte. I dagens mätning från United Minds ökar de rödgröna sin ledning. Jobbfrågan skulle kunnaöka avståndet ännu mer.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vårdköer i retorik och praktik

Ser att moderaterna har vårkampanj om bland annat sjukvården. Från affischer i mitt centrum förmedlar den ansvariga för sjukvården i Stockholm budskapet att allt går åt rätt håll. Den  förnuftige väljaren frågar sig förstås om budskapet stämmer. Filippa Reinfeldt är inte bara moderat affischprofil utan också ordförande i landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd som idag har möte. Till detta har vi bland annat ett ärende från revisorerna som kräver svar om vad landstinget gör för att hålla vårdgarantin.
Tabellerna visar att det fortfarande finns problem i sjukvården. I tabell ett visas hur stor andel av besök och behandling inom kirurgi respektive ortopedi som görs utanför det den nationella vårdgarantin säger. I tabell två visas samma resultat men då ställt i förhållande till den vårdgaranti som gäller i Stockholms län, en tuffare garanti än den nationella. Köerna till vård och behandling är sannerligen inte borta.

Å ena sidan har allt fler vårdgivare börjat rapportera köer, ett krav som funnits länge men som vårdgivare helt enkelt har struntat i många gånger tidigare. Det är bra att landstinget gjort reglerna hårdare om vite för den som inte sköter rapporteringen. Å andra sidan: vi såg i höstas inför utdelningen av regeringens sjukvårdsmiljard att det trixades och fixades med köstatistiken. Det blev ett sätt att få del av pengarna. Genom begreppet "självvald väntan" kunde många patienter "trollas bort" från köstatistiken. Tog man hänsyn till det i Stockholm hade köerna under Filippa Reinfeldts ledning fördubblats. Även regering tog lärdom av fifflet och markerade redan vid utvärderingen att systemet måste göras om.

Det är bra att vården byggs ut i Stockholm. Vårt län växer och då krävs fler vårdcentraler och resurser till sjukhusen. Tillgängligheten till våra vårdcentraler har blivit bättre, en utveckling som pågått långt före vårdval Stockholms tid. Men det går inte att slå sig till ro nu och möjligtvis skriva käcka budskap på valaffischer. Allt för många av Stockholms läns patienter står fortfarande i vårdköer. Det är en konkret sak där också dagens utspel från de rödgröna är så viktigt. Att välja doktor är en sak. Men lika viktigt är att välja att stärka välfärden före sänkta skatter, när bristerna är så tydliga.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant  Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
F

Rödgrön välfärdsbudget skärper valkampen

Det allra viktigaste med de rödgrönas förslag om förstärkningar av kommunernas verksamheter är förstås att resurserna behövs för kvaliteten i välfärden. Runt 20.000 anställda har fått gå och ytterligare så många jobb försvinner under året. Ska skolan klara av kunskapsförmedling, sjukvården ge oss vård när vi behöver det och om barn och äldre ska få den bästa omsorgen, ja då behövs resurserna. Men förslaget innebär också att valkampen hårdnar om ett område som väljarna ser som viktigast när de gör sitt partival.

Jag har ett par gånger använt ett exempel som jag tycker att tydligt. Att det hämtas från den sjukvård i Stockholms län där Filippa Reinfeldt är ansvarig är inte heller helt fel. Det är hennes egna tjänstemän som beskriver verkligheten och läget inför nästa år, i ett underlag till en tidigare sjukvårdsnämnd:

De ekonomiska förutsättningarna för HSN 2011 är mycket strama. Det ekonomiska ökningsutrymmet 2011 enligt landstingsfullmäktiges beslut i budget 2010 uppgår till 1,0 procent att jämföra med faktisk kostnadsökning 2009 på 5,1 procent och budgeterat ökningsutrymme 2010 på 3,2 procent.
Alliansregeringen har på senare tid, ju närmare valdagen vi kommit, börjat tala om välfärdsbehoven. Den praktiska politiken har i stället inneburit att de sänkta skatterna har setts som allt annat överordnat. När vårpropositionens innehåll blev känt visade sig de viktiga statsbidragen till kommuner och landsting saknas.

Utan de extra resurserna som nu föreslås hade många fler kommuner och landsting inte bara behövt skriva om kärvare tider utan också om verkliga försämringar i verksamheterna. Men vare sig valdag eller politisk retorik suddar bort realiteter och det är mycket troligt att såna bilder av Sverige läggs åt sidan till efter valdagen. Men då är det som bekant försent.

Mer i Ab,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant?  Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

måndag 26 april 2010

Rättviseka(m)panj - på förhand dömd att misslyckas

Gissar att du också har följt "språkstölden"? Det stora "rovet" var förstås 2006 års val. Talet om jobben och kamp mot arbetslösheten som gav allianspartierna valsegern. Retorik är en stark kraft, inte minst när det står i kontrast till annan. Dåvarande S-ledarens besked: "Jobben är ingen fråga" gav ytterligare styrka i Reinfeldt invasion av vänsterns spårterritorium. Vi har sett en del också efter valet. Det senaste i moderaternas vårkampanj där man vill lägga beslag på ordet "rättvisa".

Det var i och för sig inte populärt ens i allianslägret. Av någon beskrevs det som "oborgerligt. Och vem vet vad den breda, ganska demonstrationsovana skaran av borgerliga väljare tänkte om en m-kampanj där - låt vara tecknade moderater, men ändå - släpar omkring på något som OMÖJLIGT kan vara något annat än "såssarnas" plakat som brukar vädras till första maj!

Precis som med jobben och ord som "färre i utanförskap" ligger det politiskt explosiva inför valdagen i hur orden förhåller sig till verkligheten. Med jobben blev det motsatsen. Vi vet också hur det har gått om man använder den mer konventionella tolkningen av rättvisebegreppet. Krassman har en postning som möjligen ger
en bra bild av vad jag menar.

Idag har Stockholmstidningen berättat om väljarnas syn på just moderater och rättvisa. Resultatet kan tolkas som att m-kampanjen har kommit av sig långt innan den ens har börjat sätta sig. Väljarna dömer totalt ut begreppet som något passande för moderaterna. Bara 14 procent gör den kopplingen medan över dubbla andelen väljare ser begreppet "orättvisa" mer passande. 

Centerns Chriser Jonsson hade nog rätt. "Rättvisa" är lite "oborgerligt". Novus mätning som visar att Stockholmarna hellre vill ha Carin Jämtin som ledare snarare än Sten Nordin. De är kloka, väljarna.

Fler som bloggar:
S-buzz postar också om detta, Alliansfritt likaså och Martin Moberg gör detsamma.
För övrigt hittar jag ingen kommentar från vännerna på allianssidan om detta.....

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Väljarindex, minoriteter och Tommy Möller

Sverige har fått ett nytt diagram med opinionssiffror att hålla koll på. SvT har idag lanserat sitt Väljarindex, vars motsvarighet i "Poll of polls" tidigare har tagits fram av Ekot ( Svensk väljaropinion). För den politiska nörden - en högtidsdag. För många med mer normal läggning, ännu något som kan dra kraften från sakfrågorna som man egentligen vill ha svar på mer än opinionsläget.

Oavsett det så ser det ut som "förr". De rödgröna i en klar ledning. Om än med mindre marginaler. Mitt i kampen mellan de rödgröna och alliansen finns Sverigedemokraternas som ger huvudbry med sin återkommande placering på "fel sida" om riksdagsspärren. Det gjorde att statsvetarprofessor Möller idag spekulerade vilt i SvT:s Aktuellt: Kommer SD in så spricker blocken, spår professorn och ser utväg: "Låt Maria, Maud och Jan styra Sverige". 

Något
ska man väl säga för att få ett arvode från SvT, om nu så är fallet. Men inte är det särskilt sannolikt och inte särskilt bra för Sverige heller. Men okey: En svårt situation för Sverige kan uppkomma. Blockpolitiken kan bli omöjlig. Men för egen del menar jag nog att demokratin får sig en törn om partier som är ojämförligt stora inom de två konkurrerande blocken skulle ställas vid sidan om. På grund av Sd!

Sverige har förvisso mycket lång erfarenhet av minoritetsregeringar med S-märkta statsråd. Jag vill minnas att det bara har varit 4-5 år som (S) har styrt i majoritet. Men Möllers nya gäng? Nej. Det finns bättre lösningar.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En insikt om både kollektivtrafikens och bilens betydelse

Jag skrotade min bild för cirka tio år sen. Bor man en minut från pendeln, är det problem med parkeringsplatser och om man kan göra en av de viktigaste miljöinsatserna som går att göra så är det väl en bra lösning. Att vara bilfri. Det innebär inte att jag avstår mina känslor för bilen som transportmedel och som ett verktyg för att uppleva frihet och rörlighet. Vägar behövs. Men så också kollektivtrafik.

I dagens DN Debatt tar de rödgröna ledarna upp satsningar på tågtrafiken. Det är ett välkommet besked. Kraftigt ökade anslag i det rödgröna alternativet där synen är att båda systemen är viktiga:  De rödgröna vill
skapa ett sammanhållet system av järnväg och kollektivtrafik som gör skillnad i vardagen.
Konkreta objekt lyfts fram.

Ostlänken. Höghastighetsjärnväg mellan Stockholm och Linköping.
Göteborg–Borås. Höghastighetsjärnväg via Landvetter flygplats.
Norrbotniabanan. Byggstart för en ny kustnära järnväg mellan Umeå och Luleå.
Sundsvall–Gävle. Påbörjad dubbelspårsutbyggnad på Ostkustbanan.
Tomteboda–Barkarby. Utbyggnad till fyra spår med tunnel under Sundbyberg.
Samtidigt finns insikten om bilens betydelse. I artikeln heter det:
Vi inser att bilen, inte minst i kombination med andra transportslag, under överskådlig tid kommer att vara en förutsättning för att människors vardag ska gå ihop.
Det är en välkommen deklaration som tillsammans ger både miljövinster, smidigare transportlösningar och samtidigt ett erkännande av bilens - en miljövänlig sådan - betydelse.

- Mer i Expressen, SvD och Aftonbladet.
Fler bloggar
- Tokmoderaten hyllar de rödgröna (!)
- Peter Johansson, Röda berget, om framtiden...
- Rasmus Lenefors om en storsatsning..
- Johan Ulvenlöv tipsar om nyheten.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Snart börjar granskningen av makten. Eller?

[uppdaterad] Ekot har låtit Infopaq granska mediernas bild av de två huvudkandidaterna till statsministerposten, Sahlin och Reinfeldt. En är utmanare. Den sistnämnde är dagens makthavare. Föga förfånande visar sammanställningen att mediernas bild av Sahlin är negativ medan statsministern/moderatledaren Reinfeldt kommer undan med hälften av den negativa rapporteringen.

Nu är ju maktföhållandena det omvända. Ett val närmar sig och man kunde förväntat sig en mer kritisk granskning av hur regeringen har skött sitt uppdrag. Visst ska valet i september handla om framtid. Men det är också väljarnas tillfälle att "döma av" hur regeringen Reinfeldt har skött sig och i vilken grad de vallöften som ställdes ut 2006 har infriats.

Det borde gälla den fråga som så totalt blev Reinfeldtregeringens vinnarfråga, jobben. Här lovades "fler i jobb". Här lovades "färre i utanförskap". Det fanns inga reservationer till löftena eftersom Sverige vid valet 2006 var inne i en högkonjunktur. Sannolikt, är min egen tro, var Reinfeldt så övertygad om de egna teorierna att sänkta skatter ger fler jobb att han inte såg någon anledning till reservationer. Vi ser nu att det blev tvärt om. Så sent som i går kom rapporter om hur åtgärden arbetspraktik ger färre övergångar till fasta jobb. De stora problemen för unga på arbetsmarknaden fortsätter.

Expressen
har under helgen berättat om Reinfeldts kritik av de rödgröna. Också här  får Sahlin "ta smällen" i det första och svara sen. Helle Klein skriver på Aftonbladets ledarsida om att svaren saknas från alliansen om sin egen framtid. Och hon tipsar om ett repotage i Fokus som sammanfattar alliansregeringens dominanter: "Reinfeldt sprider rädsla, Borg har för mycket makt, Schlingmann är ytlig. Och var är politiken?

Om detta borde medierna  berätta. Kanske också om de ökade klyftorna, de ofinansierade skattesänkningarna, effekter av de uteblivna resurserna till kommuner och landsting. Jag är inte helt säker på att den positiva bilden av Reinfeldt då hade varit så kraftig. Men ärligt talat har jag börjat tappa tron på att någon ansträngning kommer att göras från fler "prasselmediernas" sida att granska makthavarna som faktiskt har regeringsmakten. Det finns bara en förlorare på "gullandet" med Reinfeldt. Det är väljarna.

Uppdatering:
Tycker förstås att dagens mätning från Westander om förtroenden eller ej för jobbpolitiken ger mig rätt i det här inlägget. För mig (i alla fall) är det helt obegripligt att den klyfta mellan löften och resultat som moderaterna har presterar renderar i ett positivt utfall när väljarna dömer. Nu är det förstås valdagens betyg som är det viktiga...
Förtroenden för jobbpolitiken...
Moderaterna: 32 procent (23, 28, 24)
Socialdemokraterna: 27 procent (32, 35, 25)
Folkpartiet: 2 procent (4, 2, 5)
Vänsterpartiet: 2 procent (3, 4, 2)
Centerpartiet: 2 procent (1, 2, 3)
Miljöpartiet: 2 procent (1, 1, 2)
Kristdemokraterna: 0 procent (1, 0, 1)
Tveksam/vet ej: 31 procent (34, 28, 37

Fler bloggar:
- Roger Jönsson om liknande tema.
- Edvin Alam med kritik mot delar av jobbpolitiken.
- AB, Ex, DN om Westanders undersökning

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant ?   Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Hedersam uppgift att vara spärr mot Sd

har ännu en helg passerat, ännu en med ganska svag närvaro på nätet och med färre blogginlägg än vanligt. Det lär vara så ett tag framöver. Och det ger utrymme för andra att krypa upp på den Knufflista som jag"en gång" toppade. Både Kent Persson och HAX lär kunna passera mig.  So what. Listor är ganska betydelselösa ingredienser i mitt liv, så också Knuff. Men kan jag, som i dagens Svd, få vara exempel på en av några som visar att Sverigedemokraterna inte äger hela nätet så är det väl en uppgift som är väl så meningsfull. Krassmans veckolista över de progressiva på Knuff:

1. Alliansfritt Sverige (oför)
3. Peter Andersson (-1)
11. Mitt i steget (-6)
12. Kulturbloggen (+5)
16. Röda Berget (-3)
18. Peter Högberg (-4)
19. In Your Face (+2)
21. HBT-Sossen (-1)
24. S-buzz (-6)
27. Ett hjärta rött (-1)
31. Jinges Web&Fotoblogg (NY)
33. Claes Krantz (+1)
35. Storstad (oför)
36. Martin Moberg (+1)
42. Veronica Palm (oför)

SD "regerar" verkligen inte överallt. På Twitter har Gudrun Schyman ledningen. Göran Hägglund som god tvåa. (S) toppar Youtube-närvaron. Vad gäller Facebook leder Sd skyhögt. Men (S) siffra har nog ändrats sen artikeln skrevs och "störs" eftersom partiet har bytt till fansida. Den förra gruppen har 5.423 medlemmar nu och fansidan 6.101.

Det om "rålistor". Förhoppningsvis är det innehållet som räknas och som är viktigaste för de möjliga väljare som tar del av det partierna förmedlar på nätet. I SvD-artikeln säger Brit Stakston att Sd:s besökstal delvis kan förklaras med publicering av misstänka i brottsmål. Hon säger också om Sd och nätet:
- Deras strategi är att tycka synd om sig själva för att de inte får komma till tals. De uttalar stark personkritik och upplevs snabbt som hotfulla
Det där kan säkert intygas av många med hög nätnärvaro. Och Nikke Lindqvist som är sökordsoptimerare visar skillnander mellan SD och Piratpartiet: 
- Piratpartiets sympatisörer dyker också upp i stora kluster, men skillnaden är att piratpartisterna nästan alltid uppträder under namn och med länk till sin blogg. I SD:s fall är de påfallande ofta anonyma med påhittade namn
Listor eller inte. Det finns en rad anledningar för riksdagspartierna att fortsätta sina satsningar på nätnärvaro. Av flera skäl. En anledning är att nätet blir bättre spegling av hur det faktiskt ser ut AFK med väljarnas politiska stöd. Där har SD ännu inte nått upp till spärren för riksdagen.

Fler som bloggar:
- Mary Jensen om tävlingar och internet
-Ann-Sofie Wågström om vem som dominerar.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant?  Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

söndag 25 april 2010

Om social medier och journalistik när naveln inte bara är en punkt på kroppen

Först lite reklam (igen). Snart lanseras boken "Politik 2.0" som tar upp de sociala medierna och politisk debatt. Utan att ha läst mer än hemsidan, en egen text och på Facebook-fansidan har jag stora förväntningar på innehållet. Och på att den kommer att bidra till mycket positivt när det gäller det politiska samtalet på nätet. (Politiker som bidrar med erfarenheter: se nedan)

Dagens mest kommenterade artikel i "prasselmedia" berör också detta. De blir säkert Sanna Raymans utskåpning av bloggosfären. Om Svd skulle ha bidragit till konstruktiv kritik av bloggandet, hade man hellre kunna ta Mary Jensens inlägg som ledartext. Till skillnad från att helt okritiskt skåpa ut alla de som är engagerade i debatt på nätet hade det både lyft fram värdefull kritik och värdefulla tips om hur bra bloggar arbetar. Seved Monke skriver mycket bra. Bland annat detta, i ett försök att peka på den syn som "vissa" har på bloggosfären:
Ja tänk, nu kan vem som helst ta del i den politiska debatten, kreti och pleti, kan stötta varandra och på så sätt vara med och sätta agendan. Att Rayman ser detta som en kvalitetssänkning säger mer om hennes och gammelmedias syn på människor förmåga att bidra till debatten än om kvaliteten på det som skrivs.
Sanna Rayman har förvisso kritik också mot moderata bloggare, men det verkar vara NetRoots som får adrenalinet att svämma över och nära nog stänga ner hennes egna sociala-medier-konton. Om detta kan mycket sägas. Men jag tror att hon utgår från en tanke att "prasselmedierna" som demokratins yttersta kännetecken behöver bloggare att hitta något nyhetsstoff hos.

Principen att en människa som kör över en älg inte är en nyhet men det omvända innebär ett "scoop". Överfört till politiska bloggare: ett hundratal enskilda som skriver politiska inlägg ses som en skock ointressanta karaktärer. Först om någon av dom antyder att "Mona Sahlin är dum" eller "mitt statsråd bör avgå" blir det journalistiskt intressant. "Människor som tycker till om saker finns det tillräckligt av", verkar vara den ganska skrämmande demokratisynen.

r egen del kommer jag att  fortsätta skriva. De smällar man får ta av inlägg från mer eller mindre mörka hörn i bloggosfären uppvägs med råge av de positiva reaktioner jag möter också från personer jag inte tidigare har träffat. Jag kommer, oavsett debatten, att fortsätta blogga, även om det säkert finns en eller annan som hest ser att jag stänger ner och håller käft. Jag kommer att  fortsätta länka. Det är en del av bloggandet. Och till skillnad från Raymans kritik gör jag det till bloggar som skriver om ämnet som jag tycker är läsvärt och oaktat om det är en (S)-blogg eller inte.

Visst finns det förhållande som "likriktar" också länkandet där den viktigaste faktorn är att bloggar som skriver med samma intensitet och med samma intresseområden blir mer frekvent länkade. Omvänt länkar jag ytterst sällan till bloggar som skriver om trädgårdsodling. Och omvänt bryr jag mig väldigt lite om den partifärg som den som länkar till mina inlägg har.

Nästa steg blir troligtvis det som Brit Stakston twittrar om:

Det finns dragningar i bloggosfären som gör det lätt att tappa fokus. Lägger man mycket tid på närvaro på nätet finns risken att man utan att mena illa agerar som en liten, intim krets. Brits råd är en viktig påminnelse.
Jag skulle önska att fler hade den syn som Annika Beijbom förmedlade i ett inlägg i veckan. En hyllning till bloggare som Erik Laakso som står för sina åsikter, vid sidan av det som är etablerat inom ett parti. Men också en hyllning till politisk debatt i stort, även från bloggare som är aktiva i sitt parti.

Raymond Svensson skriver bra om detta:
För att inte tala om att det blir fler mötesplatser för samtal om framtid och samtid. Det har också skapat möjligheter för förtroendevalda som är partiaktiva att öka sin egen synlighet i det politiska samtalet. Detta är kanske de två viktigaste effekterna av bloggandet; det blir fler arenor och människor som för ett offentligt samtal i viktiga samhällsfrågor.
I den andan tänker jag fortsätta. Hade en kort dialog med en annan politisk motståndare men, som jag ser det, bloggvän, på förra landstingsmötet. Förhoppningsvis återkommer jag tillsammans med Gustav Andersson med en del tankar om bloggdebatter framöver. Kreativt, konstruktivt, viktigt i en demokrati. "Prasselmedier" må hacka i kör om detta och "göra ner" samtal på nätet som också gör att deras egen roll som "förmedlare" av politiska budskap gröps ur. Med viss risk för att överdriva, men kanske Raymans artikel ska ses som ett överlevnadssprattel av ett slags journalistik som möter en säker död eller i alla fall försvagning när människor kräver tvåvägskommunikation. Enkelriktningens vändpunkt. Det må även bloggare som jag själv dra lärdomar av.

- Politik 2.0
Medverkande politiker, aktiva i sociala medier:
Maria Ferm, Anders Wallner (mp), Eva-Lena Jansson, Peter Andersson (s), Rossana Dinamarca, Ali Esbati (v), Mary X Jensen, Kent Persson (m), Annie Johansson, Fredrick Federley (c), Lilith Svensson, Göran Hägglund (kd), Annika Beijbom, Seved Monke (fp), Gun Svensson, Johnny Olsson (pp)

Andra som skriver om Sanna Raymans mer negativa artikel
- Johan Westerholm om sitt eget bloggande och om NetRoots.
- Peter Högberg som ger löfte att länka både "blått och "rött".
- Maria Haglund, Kumla, om bloggen som en av många fler kanaler för väljarkontakt.
- Kent Persson har en ganska trist kommentar/tråkig känga om att min blogg bara länkas av (S)-märkta. Jag ser att Kents egna länkare enligt politometern är följande: (i den mån det är någon som intresserar sig...)
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

lördag 24 april 2010

Att vara framtid eller dåtid i svensk politik


Ser
på Mary Jensens blogg att moderatledaren har gjort ännu ett märkligt utspel på temat "Socialdemokratisk politik". Reinfeldt verkar ivrig: sedan länge har han återkommit med samma utspel. Sedan länge har han också känt till datumet för oppositionens budgetförslag, den tredje maj. I Expressen irriteras han över att det är regeringens politik som debatteras.

En sak kanske man ska börja med: oavsett krav på alla partier att berätta om sina förslag för väljarna, kommer Reinfeldt aldrig undan det som gäller för den som har makten: (det har han) Valdagen är också en utvärdering av den sittande regering. Har man hållit det man lovade? Har man skött uppdraget? På en viktig punkt vet alla vad Reinfedlt tycker: "regeringen kommer att dömas av hur man klarade jobben", som han själv uttryckt det.

Valdagens viktigaste tema gäller framtiden. Ett parti kan aldrig be väljarna om förtroende på gamla meriter. Erkänner att jag fick en viss orostagg i hjärnan när vår kampanjbuss rullade in framför partihögkvarteret strax efter gryningen. Jag menar, ett val som gäller framtiden: hur smart är då sloganden "Tillväxt sedan 1889". Jisses!  
Jag börjar ändå tycka att sloganen fyller en funktion, trots det inbygda mossiga som årtalaet kan ge sken av. Om man genom de historiska gärningarna kan ana vad man vill inför framtiden. Som sosse har jag den där stolheten över det som har gjorts och att det parti jag tillhör har haft ett sånt unikt starkt stöd hos svenska folket under så lång tid. Jag tillåter mig betvivla att moderatledaren med samma känsla kan studera sitt eget partis historiska gärningar.

Reinfeldt nämner några  exemepel där har kräver svar av de rödgröna. Det mest utmanande är förstås att han vill att de visar upp en gemensam politik som skapar jobb. Idag har de bara en dålig repris på Perssons bidragspolitik. Snälla herr statsminister: Vi talar nu massarbetslöshet under ditt styre. Vi talar om att allianspartierna inte på en enda punkt visar HUR de sänkta skatterna ger fler jobb. Vi talar om att en tro på sänkta ersättningar ska fösa ut människor i jobb som inte fungerar, bara slår. Vi talar om ett Sverige där socialbidragen ökar i spåren av Reinfeldts och jobbkrisens spår. Nej. Allt är inte regeringens fel. Men en hel del kunde gjort annorlunda.
Ett påstående att det saknas politik från oppositionen är förstås bara politisk retorik. På ett eller annat område ska den göras tydligare. I en eller annan fråga kommer säkert de rödgröna att vara oeniga, precis som moderatledarens formation av borgerlighet. Men det räcker att Reinfeldts medarbetare kan knacka sig fram till www.rodgron.se  så går det redan i dag att hitta mycket. Och mer kommer.

Väljarna
ska ha och måste få alla besked av de partier som söker makten i valet. Det gäller för de rödgröna och det gäller för Reinfeldts allians.


Ibland är historien illustrationer över värderingar som också gäller idag..



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Förbifart Stockholm och miljövänliga partier

Ibland växlar perspektiven oerhört hastigt i politiken. Ett förhållande som ena sekunden är katastrof blir nästa sekund något av frälsning. Det raka "ja" eller "nej" ses som alltings ära. Perspektiv, eftertänksamhet och avvägningar blir till vankelmod och svaghet. Lite av det ser vi när de rödgröna nu har sagt: "Vi låter folket tycka till om Förbifart Stockholm".

Centerledaren skriver så självklart om vägdragningen i dagens Brännpunkt. Den politiska retoriken är ett försök att så att säga framstå som alliansens "miljöparti". Jag tror att Olofsso på den punkten har mycket svårt att lyckas i matchen mot det rödgröna laget, oavsett folkomröstning och förbifarter. Vid sidan om politikens ibland ganska skarpa ordflöden rullar det politiska hantverket på vid sidan av. Som när regeringen skulle pröva det projekt som Olofsson nu tycker är lika självklart som att jorden är rund. Minns när regeringen underkände Vägverkets underlag. Det blev "gör om"-order och visst var det precis så som ansvariga politiker ska agera.

Hur ska det betalas?  Moderaternas motion för bara några år sedan är en totala nedsabling av det som nu ska finansiera förbifartens stora andel. Det hårda motståndet mot trängselavgifter under flera år blev tydligt i åtskilliga utspel och politiska förslag. Kanske mest i en riksdagsmotion om just "trängselskatten". Och här skrev Reinfeldt:
staten har ett grundläggande ansvar för finansieringen av dessa projekt. Att stifta en lag om införande av trängselskatter kan inte överskyla det ansvar som staten har för förseningen av väsentliga infrastrukturprojekt i Stockholm.
Jaja. Nu har mer än trängelskatter tillkommit i form av "kommunala" och annan "medfinansiering. Men klart är att det inte hade blivit någon Förbifart Stockholm med moderat politik. Nu finns den möjligheten om de flesta röstar ja och inte nej i en folkomröstning.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Diplomat PR, Kreab och ett falskt brev

Dagen har gått och jag har inte förrän nu haft koll på dagens "negative"-nyhet. Expressens avslöjande om det förfalskade Sahlin-brevet. Det upprör förstås mig och andra som tillhör Sahlins parti. Men (egentligen ganska väntat) är avståndstaganden från mer borgerligt sinnade bloggar ganska obefintliga. Förutom Mary Jensen som tar avstånd och samtidigt kanske förklarar varför Mary är en ledande moderat blogg.

Folkpartiets Peter Eriksson försvarar inte bara brevet utan har själv "för någon vecka sen" fått en variant av brevet.

Expressen berättar om kopplingen till PR-byrån Diplomat.

En av dem som skickat brevet vidare är Gunnar Fröroth, delägare i PR-byrån Diplomat PR, styrelseledamot i Centerpartiets tankesmedja Fores och tidigare aktiv i Folkpartiet.
S-buzz bloggar med rubriken "Vem debiteras för smutskastningen": Jag ser också att Johan Westerholm har haft samma ingång som min tanke var: Hur agerar nu Diplomat PR? En byrå som i sin filosofi tycker sig bidra till att stärka varumärken och inge förtroenden har med dagens "affär" solkat ner trovärdigheten. Vem vill anlita en byrå vars delägare ägnar sig åt det mest negativa sidorna av politiken i Sverige? Och, som Johan Ulvenlöv frågar sig; Vem debiteras?

Denna fredag kan jag inte hitta någon form av dementi från byrån. Ägaren ska kanske just idag kopplas bort från samröre med sin byrå, vars affärer kan påverkas av övertrampet att aktivt medverka med "negative campaigning".

Det borde finnas minst lika stor anledning för de borgerliga att, som Mary, markera avstånd från det "studentikosa" (milt sagt) som tydligen skett på den ledande PR-byrån. Ser att nuvarande VD:n har varit Sverigechef för KREAB, som är intimt och sedan länge kopplad till moderaterna. Carl Bildt har bl.a. varit styrelseordförande. Ett motsvarande övertramp från låt oss säga Arbetarrörelsens tankesmedja låter helt osannolikt och verklighetsfrämmande. Men visst hade samma kritik då varit befogad. Diplomat PR behöver verkligen tvättas.

Efter mitt beslut att sätta REN BLOGGNING-märket, och anpassa mina texter till den hållningen, gjorde jag ett försök att tillsammans med flera bloggare väcka "prasselmedias" självgranskning och etikdebatt. Föga framgångsrikt, kanske. Nu har tydligen kommit till PR-byråernas mer dolda verksamheter. REN PR - något för passande lansering i Almedalen, kanske.

Fler har bloggat under dagen
:
- Hannah Bergstedt om skit..
- Ulrika Falk om argument som tryter.
- Röda Berget om brevet.
- Krassman om en PR-konsult.
- Martin Moberg kommenterar...
- Thomas Gustafson som ryter "Vet hur".
- Johan Pettersson (CUF) är milt kritisk mot det han menar är ett "lågmält" övertramp
- Claes Krantz upplyser om att brevet nått regeringskansliet.
- Peter Högberg vill inte vara med om det är så här.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Fler bloggar om Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,