Den politiska oppositionen ska nog inte dra allt för stora växlar på den "oenighet" som rapporteras inför förhandlingarna om höstens budget. Partier inom en koalition som positionerar sig och säger vad de vill. Det kommer att hända också i framtiden. Men är det så enkelt den här gången? Ja, jag har ingen som helst förhoppning om en regeringskris ett år före valet. Men det är onekligen intressant att se konfliktpunkterna.Kommunpengar: här vill tre allianspartier ge mer pengar till kommunerna. Centern vill hellre sänka arbetsgivaravgifterna. Det intressanta är förstås också vilket belopp det handlar om. Centers förslag är tre miljarder, vilket med ett grovt men beprövat nyckeltal motsvarar två till kommunerna och en till landstingen. Två miljarder motsvarar 200 miljoner för Stockholms stad och 20 miljoner för Huddinge. Det kan knappast beskrivas som någon större satsning.
Att tre fjärdedelar av alliansen nu är beredd att (ett år senare) följa råden från oppositionen och de egna experterna är väl bra. Blir det regeringens förslag kan ändå det största nederlaget tillskrivas de som har pläderat för kraftfulla besparingar i stället för satsningar. Timbro och Thomas Idergard, till exempel. På Second opinion hör vi, måhända, sista sucken om den linjen.
Skatterna: Att moderaterna nu som enda parti vill fortsätta skattesänkningslinjen är intressant. Det bekräftar att den Bo Lundgrenska linjen inte är övergiven. I belopp är vi snart där, på de 130 miljarder som Lundgren förlorade valet 2002 på. Det är bara retoriken som måste låta annorlunda därför att väljarna inte vill ha den politiken. Det är också ett ideologiskt haveriet: tron att sänkta skatter per automatik ger fler jobb.
Något som förstås är fel och som leder fram till det som borde vara den stora frågan: Jobben och det ökande utanförskapet. Som Kent Persson pekar på; Alliansens vinnarfråga - 06 och ett område som har kraschat rejält. Ett nytt jättehot är förstås regeringens nej till SAAB som ger förluster i jobb och skatteintäkter. Sverige, med en bilpark som av miljöskäl skulle behöva skrotas ut, tar inte det tillfället i akt att kombinera satsningar på miljövänliga bilar och att behålla jobben.
I stället blir det, för att citerar Bildt, "baaara bidragsjobb". Arbetsförmedlingen, denna otympliga instans, där jag själv delar andras tvivel om dess möjligheter, kräver nu en miljard extra. Det är utan tvivel så att man måste göra mer. Där är nog satsningar på utbildning och andra program som oppositionen fört fram lika viktiga som antalet Ams-handläggare.
Nu startar förhandlingarna. Möjligen kan Reinfeldt redan i sitt sommartal ge någon hint om hur politiken ska pusslas ihop.
Fler bloggar:
- Martin Moberg: "Vaddå, värna o(m) jobben".
- Andreas Limber: "Sysselsättning".
- Maria Jinx Larsson: " Arbetsförmedlingen behöver effektiviseras?"
- Johan Westerholm: "Kan botten luta nedåt?"
- Krassman: "Den borgerliga politiken fungerar"
- Calle Fridén: "Sista funderingen".
- Anders Löwdin: "Högerns vargar jagar vidare"
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, alliansen, budgetförhandlingar, jobbävning, välfärd, kommunerna, timbro, saab, arbetslösheten, bidragsjobb, arbetsförmeedlingen, maud olofsson, skatter
