söndag 31 maj 2009

Mona Sahlin vinner ju fler debatter hon får med Reinfeldt

[uppdaterad]Jag ser att Svenska dagbladet har gått på jakt efter skillnader mellan partierna. De kunde ha väntat till kvällens debatt mellan Sahlin och Reinfeldt. Åter blir politikens vägval så tydligt med reservation för den tidspress som alltid finns i TV-debatter.

Det är slående
hur Fredrik Reinfeldts statsministerpondus sjunker för varje debatt han för med Mona Sahlin. Även om man helt bortser från alla tråkiga lögner. Reinfeldt snavade precis som i Kvällsöppetdebatten på frågan om statsfinanser contra sänkta skatter. DÅ, i Kvällsöppet, blev han tyst och tittade ner. Idag fick tittarna se en suckande statsminister: Hur kan han tala om offentliga finanser utan att se att han själv har raderat ut överskotten därför att han har sänkt skatter han egentligen inte haft pengar till?

Frågan kopplas direkt till jobben."Vi har inte råd att hjälpa SAAB", säger statsminister trots att han själv har lagt förslag om garantier i riksdagen. Pengar som dock inte har använts. Så har jobbpolitiken havererat på punkt efter punkt när regeringen dragit ner på aktiva arbetsmarknadsinsatser och på utbildning. Samtidigt som de passiva bidragsutbetalningarna ökar. I Reinfeldts värld finns inte arbetslöshetens kostnader. Välfärdens kärna, som han säger, gröps ur när kommunerna tvingas avsätta mer till bidrag samtidigt som skatteintäkterna ökar.

Egentligen räcker det för Mona Sahlin att göra som hon gjorde: Hänvisa till regeringens egna experter som i grunden säger samma sak som oppositionen av behovet av investeringar och satsningar.

Den andra stora frågan med djupa klyfor mellan debattörerna var förstås synen på hur löntagarnas rättigheter och trygghet ska kunna garanteras. Reinfeldts budskap är inlindat men ligger ändå i samma säng som Svenskt näringsliv. Intimt: Synen är gammal som gatan: arbetsgivarens oinskränkta rätt att leda och fördela arbetet och att fritt antaga och avskeda arbetare. Inget är nytt under solen. Mona Sahlin var mycket tydlig på att det handlar om att stoppa utvecklingen mot lönedumpning och andra försämringar. Sånt som vi redan ser i Sverige när borgerligheten har både den ekonomiska och politiska makten.

Sen var debattinledningen talande: Det blev det segerrusiga Piratpartiet som fick vara andligt närvarande när debattörerna fick frågor om varför partiet tilltalar unga. Själv har jag lätt att förstå om unga tycker att politiken måste se nätet som en del av våra vardagsliv och inte som en "teknisk pryl". Däremot har jag mycket svårt att tro att man trots det lägger sin röst på ett parti som väljer att inte tycka något i de flesta stora frågorna i övrigt. Och Reinfeldt fick förstås försöka förklara varför de unga sviker hans eget parti. Där fick det retoriska flödet ett hastigt slut.


Läs mer:
- SVd debattrapport
- röd debattblogg, blå debattblogg, Kristian Krassman, Johan Ulvenlöv som fångat intressanta debattreaktioner, Alexandra Völker, Sandro Wennberg, Kulturbloggen, Mona for president.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Partikampanjer genom kommun och landsting helt okey

Jag skrev ett inlägg för en tid sen då jag försökte uppmärksamma en kampanj som nu pågår om vårdvalet i Stockholm. Inte för att jag haft någon större förhoppning om något "skoop" eller uppmärksamhet i gammelmedia. Men det kändes viktigt att föra upp frågan på dagordningen:
Är det rätt att partier använder kommuner, statlig administration och landstingsbyråkrati och deras pengar till att föra kampanjer i frågor som enskilda partier vill få uppmärksamhet kring?
Mitt exempel gällde att landstinget har dragit igång en stor kampanj om vårdvalets alla förträffligheter i en tid då samhällsbudskap inför EU-valet sköljer över medborgarna. Jag betecknar det som helt uteslutet att den politiska ledningen i landstinget varit helt utan inflytande över kampanjens förläggning i tid. Moderaterna har från början haft patientrörligheten i Europa som en huvudfråga. VIsst: alla tycker så men det skiljer i om landstingen ska kunna påverka beslut i frågan, där m vill att Brysselbyråkrater ska avgöra medan S betonar att vård efter behov och inte om du har tjock plånbok är det centrala.

Det viktigaste med Vårdval Stockholm är att den kritik som kommit från vårdens anställda, från forskare, patienter och politisk opposition tas på stort allvar och leder till förändringar. Det hindrar inte att också övertramp när det gäller hur makten använder gemensamma resurser till egen kommunikation måste belysas.

Frånvaron av reaktioner måste tolkas som att det är helt okey framöver att kommun- och landstingsledningar använder skattebetalarnas pengar till exempelvis kampanjer som är samkörda med vad man som parti driver för frågor. Jaja, själv tycker jag att det är smaklöst. Men om det så kallade "allmänna rättsmedvetandet" tycker att det ok så finns det ingen anledning för andra partier att avstå från dessa gratis tillgängliga medel för egna valkampanjer. Om Filippa Reinfeldt får och kan så varför inte andra?? Eller??

Mer om vårdval Stockholm här, Svds ledarblogg här. Korseld här.
Egna inlägg här ,här och här. Björn skriver r och Roger här.
Fet
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Låt Sverige och Europa rösta som de unga

I val till politiska församlingar lägger väljaren sin röst på stort och smått. Både värderingar och färdriktning OCH enskilda frågor. Så är det i alla val. När vi om en vecka röstar till Eu-parlamentet påverkar varje röst om EU ska styras av partier som står för värderingar om allas rätt, om det gemensamma ansvaret, om politik ska användas som förändringskraft. Eller ska stödet gå till partier som tycker att politiken ska dra sig tillbaks, sitta på läktaren och låta den så kallade marknaden sköta allt? Calle Fridén belyser väl att det vägvalet gäller Europa, inte bara de enskilda länderna. Med Piratpartiets framryckning kanske man ska lägga till: eller representeras av partier som helt öppet säger att man inte tycker något om det mesta.

Det kan låta stort och flummigt. Men det är viktigt när det kommer till sakfrågor: jobben, miljön, hotet mot klimatet och därmed faktiskt mot mångas överlevnad.
Vägvalet tycker jag att Johan Westerholm fångar i ett inlägg idag. Han skriver:
I grunden för att jag ser mer och mer vikten av att sätta människan före marknaden istället som dagens borgerligt dominerade Europa. Ett Europa där människan sätts på undantag för marknadens omättliga behov. Det är naivt att tro på den totalt avreglerade marknadens förmåga till hållbara lösningar, den vill alltid ha mer av allt vilket dagens jobb- och finanskris är ett mycket påtagligt bevis på.
Just där tror jag också att borgerliga anhängare missar något viktigt. Det gäller också dagens SvD-ledare som med oro i tonen resonerar om det massiva stöd som unga visar de röd-gröna i den svenska politiken. Här har alliansen och Reinfeldt inte mycket att hämta. Som Svd konstaterar:
I årets majbarometer från Sifo, däremot, får de rödgröna 67 procent mot de borgerligas 25
Precis som de unga röstar vänster behövs stödet också från andra. De senaste dagarna har många sossar vittnat om varför de röstar S den 7 juni (eller har förtidsröstat) Det känns viktigt att det mesta handlar om varför (s)-politiken är bra och mindre om att man ska rösta S för att borgerligheten är dålig. Tvärt om för moderaterna som redan på förhand bestämde sig för att göra valet till en nationalistisk fråga och spela ut det genom att slå på Mona Sahlin som person. Det tråkiga sättet att försöka vinna röster verkar misslyckas vilket är en seger för demokratin.


Fler bloggar om att rösta (S) Kristian Krassman som motiverar en röst på S för jobben och framtidsinvesteringar. Monaforpresident, Haningeposten, Robert Noord som dessutom kryssar Åsa, Anna Vikström om EU och brottsbekämpningen, S-buzz,

Bloggar på Knuff om mitt inlägg "Därför röstar jag S",
Bloggar på Knuff om andras inlägg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

lördag 30 maj 2009

Skräckexemplet bättre än Sverige

Vi är många vänstersinnade som har ett hjärta med blandad hat-kärlek till USA. Under åren har det negativa ofta tagits när den sociala tryggheten har diskuterats. Något har förändrats. Idag verkar till och med detta skräckexempel vara bättre än Sverige på några trygghetsområden. Försämringarna för svenska arbetslösa i a-kassan sänkt har Sverige till en bottenplats av länder som är jämförbara. Slovakien är tydligen bättre.

När man som bäst behöver ett starkt trygghetsnät, när krisen slår till, så har Reinfelds regering försämrat den. Det förrädiska talet om "jobb" och "utanförskap" banade vägen. Stödet från väljarna gavs för detta. Hela upplägget byggde på en skimär. Moderaterna hade aldrig för valet 2006 talat jobb. Socialdemokratin hade gjort det sen 1889. Moderaterna hade före valet alltid dömt ut den aktiva arbetsmarknadspolitiken, "AMS-politik". I praktiken ledde det till att de stora kostnaderna för arbetslösheten med moderat politik lade på passivt stöd. Moderaterna hade före valet alltid talat till de välbärgade och för en politik för dem. Efter valet har fokus varit lägre skatt för dem som tjänar mest. Det har man gjort trots att man egentligen inte haft råd. Retoriken, den tomma, om utanförskapet var bevisligen bara tomt valprat. Men som talesättet säger: "Intresset ljuger aldrig".

Den finansminister med tofssvans som verkar ha stort förtroende hos svenskarna vägrade lyssna på krissignalerna. Det som kunde ha byggts upp som försvar för jobb och välfärd vägrade Anders Borg ta till sig. Jobbkrisen är här. Massarbetslösheten nalkas. Fler hamnar i utanförskap och välfärden står på spel i krisens spår. Visst är det helt självklart: jobb är bättre än passiva bidrag och utanförskap. Nästa veckas val kan fler socialdemokrater röstas till Europaparlamentet. Nästa år kan socialdemokrater röstas till riksdag, kommun och landsting.
Där finns faktiskt konkreta program för det Reinfeldt bara kan prata om.

Fler bloggar om jobbävningen på Knuff.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Mängder av sossar på väg till vallokalen...

Dagens mätning av opinionen inför valet nästa söndag visar att det går mycket bättre för mitt parti än de tidigare krisrapporterna har antytt. Samtidigt behövs varenda röst!

Moderaterna verkar ha drabbats av det vanliga: att vara starka först och sen, för varje dag som valet kommer närmare, tappa stöd. En omfördelning inom det borgerliga blocket är väl en förklaring. Junilistan lämnar Bryssel. Piratpartiet ligger över 6 procent och får enligt en tidigare mätning två mandat.

Att min röst går till socialdemokraterna var något jag "avslöjade" i ett inlägg i går. Jag hade fokus på värderingar och att miljöfrågorna är viktiga för mig och för Åsa som jag kryssar. Det följdes glädjande upp med en rad kommentarer. (Knuff och trevligt också av Thomas Bodström.) Bland inläggen hittar jag Karins enkla men oerhört viktiga slutsats:
Men att rösstrejka är inget medel att använda för att visa sitt missnöje. Och Europaparlmentet kommer deffentivt inte närmare på det sättet, snarare mycket längre bort.Vi är med nu och då måste vi göra det bästa vi kan för det. Rösta och skicka dit personer som du tror kan och vill göra ett bra arbete i Bryssel.
I Claes Krantz inlägg idag lyfter han fram jobben som viktigast. rekordrasDetta om att jobben och kampen mot arbetslösheten måste finnas på dagordningen kunde inte ha kommit lägligare. Den som slår upp dagens morgontidningar ser läget i Sverige med rekordras i tillväxten, ser konkret Reinfeldts regeringsmisslyckande med den fråga han vann valet på. Svenska dagbladet skriver:
Skattesänkningarna har lett till mer sparande i stället för konsumtion och industrin går allt trögare. På arbetsmarknaden väntas fler varsel och en kraftigt ökad arbetslöshet.
Allt det här kokar ner till en slutsats som jag hittar hos Alliansfritt Sverige.
Berätta varför du väljer att rösta bort Alliansen som våra röster i Europa, tipsa oss och vi är glada att länka. Var röst för ett Alliansfritt Europa är värd att uppmärksammas.
Det krävs mer vänster i Sverige och EU. Ska kampen mot arbetslösheten vinnas så funkar inte högeridéerna. Det krävs mer rött i EU om klimat- och miljöhotet ska vändas till en positiv utveckling. Ska de gröna jobben komma och miljöproblemen mötas så funkar inte högerns politik att vänta på andra som sak ta ansvar. Det är oerhört viktigt att vidga målet om Alliansfrihet, från att gälla Sverige till att också placera allianspartier och deras gelikar i oppositionströskandet under långt tid framöver.

Läs också: S-buzz1, S-buzz2, Sandberg, Peter Högberg, Johan Westerholm, Anna Vikström,
Anders Löwdin,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

fredag 29 maj 2009

Därför röstar jag (S)

Jag vill avslöja en hemlighet: Den 7 juni går jag bakom vallokalens gröna skynke, tar den socialdemokratiska valsedeln, lägger den i kuvertet och lämnar över till valförrättaren. Precis som för mig är ditt val hemligt.

Men jag berättar gärna helt öppet varför jag väljer (S). Och varför jag kryssar Åsa Westlund.

Egentligen tror jag att de flesta av oss har känslan klar för oss. Hur vill vi innerst inne ha samhället? Vad är "rätt" och vad är "fel"? Även om inte alla detaljer är färdigtänkta så i alla fall riktningen. På samma sätt som när vi röstar i riksdagsvalet, väljer parti i landstingsval eller ska utse lokala ledamöter i fullmäktige så betyder rösten ett val av färdväg. Vänster eller höger?

Så är det också den 7 juni. För mig är det viktigt att EU-parlamentet har många socialdemokrater. Jag vill att Europasamarbetet ska styras av värderingar om allas lika rätt och möjligheter. Jag vill att EU ska gå före i miljö- och klimatarbetet. Jag tycker att det är otroligt viktigt att EU-länderna tar ansvar för jobb och tillsammans där man kan bekämpar arbetslöshet och utanförskap. Jag vill att Europa ska vara en plats där löntagarnas rättigheter inte försämras, tvärtom. När EU-länder
na tillsammans gör saker är det inte en ersättning av demokratin och politiken i de enskilda länderna. För mig är EU-samarbetet något som kan stödja det de nationella parlamenten själva beslutar om.

På några områden avgör EU-samarbetet hur vi lyckas. Jag tror inte att den svenska riksdagen själv kan stoppa klimatförändringarna. Det måste göras globalt. Då behövs ett Europa där hänsynen till klimat och miljö påverkar alla beslut. Så kan EU gå före och vara en stark röst när miljöfrågorna ska diskuteras med världens länder. Jag tro inte att ett EU som har flest moderater i parlamentet blir särskilt drivande i miljöfrågor. Så har det inte varit hittills, något som Naturskyddsföreningen har berättat om. Det är också ett skäl att kryssa Åsa Westlund. (det finns många fler anledningar)

Valet till Europaparlamentet handlar inte om "JA" eller "NEJ" till EU-medlemskap. Tyvärr verkar en del tro det fortfarande. Att jag gör mitt för att socialdemokrater ska trycka på röstknapparna i EU-parlamentet, inte moderater, känns vikigt. Sverige är medlem i EU. Det finns stöd för detta hos nästan alla partier och hos svenska folket. Då kan inte diskussionen före ett val till EU-parlamentet handla om medlemskapet eller ej utan måste handla om vilken politik som jag ger mitt stöd. Samtidigt tycker jag att vi - som stått utanför de flesta krig - måste komma ihåg bakgrunden till Eu-samarbete. För många är faktiskt EU en fråga om att behålla freden i Europa.

Ibland verkar det krångligare än vad det faktiskt är. När jag röstar så handlar det om helt andra saker än att jag pluggat på om EU:s beslutsapparat. Min röst är viktigt även om jag inte kan rabbla fördragstexter utantill. Lika lite som när jag röstar till riksdagen i Sverige behöver jag först berätta om riksdagens utskott eller redovisa i vilka kvarter regeringskansliet sitter. EU är för mig politik - hur samhället ska se ut - inte juridik! EU må ha sin domstol och sin kommission. Men ytterst avgörs Europasamarbetet av oss alla när vi går in bakom valskynket och lägger vår röst. Som förhoppningsvis har framgått av inlägget tycker jag att det är viktigt att det står "Arbetarepartiet - Socialdemokraterna" högst upp på den valsedeln.


Bloggar: Anders Löwdin, Calle Fridén, Alexandra Einerstam, Johanna Graf, Anna Vikström, Alliansfritt Sverige, Johan Westerholm, Claes Krantz, Åsa Westlund, Robert Noord, Martin Nilsson, Peter Johansson,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 28 maj 2009

Du som ska rösta måste läsa det här!

Ser att SvD följer upp Naturskyddsföreningens granskning av partiernas och EU- parlamentarikernas miljöarbete. SvD berättar inte bara att de borgerlig är splittrade inbördes. Den fördjupade granskningen visar också:
Moderaternas kandidater har lägst andel svar som stämmer med Naturskyddsföreningens krav
Det förvånar kanske inte någon men det är viktigt att det är belagt ordentligt. Miljö och klimatfrågorna är tillsammans med jobben de viktigaste frågorna som väljarna ska ta ställning till på valdagen. En hel del viktig information till väljarna kom fram i gårdagens debatt mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. SNF:s granskning är något alla väljare borde läsa innan valsedeln läggs i kuvertet och innan kandidaten kryssas.


Mina tidigare inlägg om SNF:s granskning här, här, här.
Andra skriver: Karin Berg och hon nämner också att Åsa Westlund får högt betyg av SNF. Anders Löwdin, Johan på S-buzz som sammanfattar inlägg, Andra bloggar på Knuff
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

De nya (m) blir gamla (m) när votering är begärd och ska verkställas

Den förre S-ledaren, Göran Persson, sa vid något tillfälle att de vackraste ord han visste var "Votering är begärd och ska verkställas". Kanske något torftigt vid första anblicken men tänker man till är det ganska stort: hela demokratin kommer till uttryck just den där stunden då frågan ska avgöras av de valda. De väljare som nu verkar strömma i god takt till vallokalerna utser sina ombud och förväntar sig att det program som utlovats också genomförs och arbetas för. Nyckelfrågan är förstås: Hur kommer de "valda ombuden för Sveriges folk" att trycka?

En sak är klar: De moderater som vill verka så nya i Sverige kommer, som Mats Engström lyfter fram i Aftonbladets ledare, att bli som de gamla. Nja, gamla och gamla. Det var faktiskt inte särskilt länge sen moderaterna stod öppet för krav som "skattetryck i Europanivå" vilket då handlade om kanske 250 miljarder i lägre skatteintäkter med åtföljande dråpslag mot välfärden. Och internt finns kraven på det gamla i högsta grad levande. Mats skriver:

Moderaterna i Bryssel har inte ömsat skinn. De tillhör den gamla skolan. Varför skulle de rösta annorlunda nästa mandatperiod än de gjort hittills?

Efter den 7 juni kommer det moderata valmanifestets värde att falla snabbt. Då är det personerna vid röstknapparna som har makten, inte imageskaparna på det moderata partikansliet.

Ledande moderater. som Kent, invänder förstås. Men studera fakta om t.e.x miljöpolitiken och läs Naturskyddsföreningens granskning. Det är mycket retorik men tomt på praktik.

Det är främst partiernas program som väljarna ska värdera. Hur driver man jobben och kampen mot arbetslösheten i EU? Vad har man för förslag för att möta klimat- och miljökrisen? Som jag tidigare har bloggat om tycker jag att gårdagsdebatten var klargörande. Mona var tydlig om jobben, miljön, löntagarnas trygghet. Reinfeldt blev totalt stum när Mona pressade om varför regeringen säger sig ha för lite pengar till satsningar för att möta jobbkrisen men tydligen så mycket att man har råd att sänka skatter. Reinfeldt tittade ner, var tyst och måste rimligen har tappat mycket av det förtroendekapital han hade skaffat sig före debatten.

Efter Sahlin-Reinfeldt uppträdde en brokig skara småpartier. Schyman skarp som vanligt. Sd-företrädaren som förstås inte får väljas in i parlamentet. Och så den nya uppstickaren, Piratpartiet. Ser man aktiviteten och den entusiasm som verkar råda så går det att känna viss avund. Men det ska lika lite som "min rätt att ladda ner vad jag vill"- frågan garantera en plats i Europaparlamentet. Det blir så talande när Christian Engström tvingas sitta tyst i viktiga ämnen. Partiet har ingen politik på de flesta områden där knapparna ska tryckas.

Läser man om Pp:s strategi om man väljs in i riksdagen så ökar tveksamheten. Man skriver bl.a väldigt utförligt om hur man ska bete sig vid en regeringsbildning. Man
"släpper fram en regering. Troligen det block som fick minst röster i valet, så att de andra, "segrarna", känner sig snuvade på regeringsmakten
De nya moderaterna blir som gamla i EU-parlamentet. De nya partierna saknar heltäckande politik. Väljarna får inte veta vilken knapp deras företrädare trycker på när votering har begärts. En bra lösning är väl att rösta fram partier och kandidater som faktiskt vet vad de vill, står för värderingar som man känner till och som har en konkret politik att berätta om före valet.

Bloggar: Sandro Wennberg, Sara Yazdanfar, Tord Oscarsson, Claes Kranz, Haningeposten,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det bortglömda haveriet

Den förra S-regeringen bedömde att Sveriges behov av bostadsbyggande borde öka och ligga på ungefär 40.000 nya bostäder per år. På "den tiden" fanns det en aktiv bostadspolitik. Det var och är nödvändigt, inte minst i de delar av Sverige där bostadsbristen är omfattande som i Stockholm.

Efter valet skrotades bostadspolitiken. Investeringsstöden till hyresrätter drogs bort. Odellplattorna blev en illustration av en minister som hade ansvar för något han egentligen ville avskaffa helt. Därför är inte haveriet på bostadsmarknaden enbart en kriseffekt. Det är en konkret och påtaglig effekt av en medveten politik. Detta som "någon" ska ta ett politiskt ansvar för omnämns alltför sällan.

Det är bra
om Socialdemokraterna är tydliga inför valet 2010. Investeringsstöd behövs för att få upp hyresrättsbyggandet. De bostäderna behövs förstås för att möta enskilda människors behov av att bo bra. Men de behövs också för tillväxten och varje stoppat bostadsprojekt riskerar att bromsa en viktig utveckling.

Bostadspolitik tillhör tyvärr inte de frågor som lyfter i valrörelser. Möjligen är det nu de bostadslösa, de kvarboende vuxna, de trångboende eller de som vill sälja villan och skaffa sig en hyresrätt som får betala priset av tystnaden om bostadsfrågorna före förra valet. Mitt i bostadseländet får man väl ändå säga att Odell och Reinfeldts regering har gjort en sak bra: man har gjort mycket tydligt för svenska folket på skillnaderna i synen på politikens ansvar för människors boende.

Bostadspolitik på Knuff.
Hyresgäster som accepterar annat hyressättningssystem.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Skatter bedövar och trygghet blockerar?

Min favoritinspiratör till blogginlägg, SvD:s ledarsida, slår till idag. Främst tänker jag inte på att artikeln till 99 procent handlar om borgarna medan bilden i papperstidningen visar en något trött Wanja Lundby-Wedin. Nästan samma insinuanta påhopp som Reinfeldts inledning i Kvällsöppetdebatten. För artikeln är väl egentligen ett första uttryck för kritisk hållning till Reinfeldts regering. Jag har väntat.

Ledaren går igenom några pinsamma moderata felsteg men balanserar det med att lyfta positiva bilder av borgerligheten. Här höjs också ett varningens finger för att den nuvarande oppositionen förvisso är moloken nu men möjligen rycker upp sig. Artikelns huvudbudskap kommer i slutet där SvD uppmanar Reinfeldt att "inte lägga reformpolitiken på hyllan".

Nej nej. "Reformpolitik" i Svd-tappning är inte vad det har varit. Ett barnbidrag där. En föräldraförsäkring här. Någon satsning på skolan, vården eller omsorgen. "Reformpolitik kan nu för tiden vara helt andra saker. Sänkta skatter och försämrat anställningsskydd t.e.x.
Det krävs en kraftfull reformpolitik för att göra Sverige bättre, och inte bara vilja att bevara det som uppnåtts. Utanförskapet finns kvar därute, och kan inte åtgärdas utan aktiv politik. Regelverken på arbetsmarknaden blockerar ännu jobb och tillväxt. Skattetrycket bedövar fortfarande folks företagsamhet.
Reinfeldt får bassning av tidningen när det gäller valsveket om jobben. Nu uttrycks ju detta försiktigt. Det här är minerad mark! SvD avstår från att lyfta fram att det var löften om jobb och minskat utanförskap före valet - det blev färre jobb och fler i utanförskap efter. Det borde man ha gjort. Men att man faktiskt skriver att utanförskapet finns kvar tillhör höjdnivåerna av regeringskritik dessa dagar. Det är bra. Det verkar också som SvD precis som oppositionen har noterat bristerna i politik. Även om det rätta nog är att regeringen för fel politik.

Det SvD önskar sig av Reinfeldt bekräftar också att de moderater som började kalla sig för nya för att nå maktens pidestaler finns kvar i sin gamla hederliga skepnad. Som öppet erkänner att man tycker trygghetslagar på arbetsmarknaden "blockerar" företagandet. Som öppet deklarerar att sänkta skatter är prioriterat därför att de "bedövar". Som bekant har ju den politiken retoriskt lagts in i arkivet av Reinfeldt. Möjligen är dagens SvD-ledare en start på en mycket spännande intern idédebatt inom det ledande maktpartiet. Då tydliggörs också skillnaderna mellan Reinfeldt och Socialdemokraterna. Det är mycket bra.

Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 27 maj 2009

Mona mot Fredrik-debatt med rejäl Sahlinsk poängseger

[uppdaterad] En bra debatt, i huvvudsak. Ganska sakligt hållen även om Reinfeldt mycket medvetet och enligt order av strategerna "nämnde" Wanja i första meningen därför att dagens nyhetsrubriker talar skandal igen. Solklart ett sätt att på ett ganska fult sätt "kasta skit" på Mona. Men i stort var det sakfrågor som gällde och en bra diskussion. Den som räknar poäng - om det nu går att göra så enkelt i debatter - borde få ihop fler för Mona än för Fredrik.

Reinfeldt blev direkt svarslös vid ett par tillfällen när han hävdade ledarskap och ansvarstagande vad gäller ekonomin men fick repliken från Mona att han själv valt sänkta skatter i stället för ordning och reda. Han förnekade inte det. I stället gick han till motangrepp om S-förslag att också låta pensionärerna få del av de reformer som andra grupper får. Reinfeldt försökte också vända debatten till sin fördel genom att betona att han för mycket lång tid framöver inte ser något reformutrymme. Ett uttalande som bör sparas till valrörelsen. Debatten klargjorde att moderaterna kommer att ha mycket svårt att hålla skenet av ekonomiskt ansvarstagande uppe.

Det hänger förstås ihop med jobben. Klarar vi inte jobbkrisen så kostar det för hela samhället. Därför, framhöll Mona, måste vi passa på att investera och satsa framåt. Inte bara Sverige utan också EU-länderna gemensamt. Och dessutom på ett sätt som behåller den riktiga svenska modellen med trygghet i jobbet, rimliga löner, lika lön för lika arbete och fackliga rättigheter. Reinfeldt fastnade helt i ord, när det kom till jobben. Det märktes att han i grunden tycker att EU inte ska bry sig om detta, en syn som bygger på ideologin att politiken ska hålla sig borta. Då infinner sig himmelriket.


Miljö och klimatfrågorna gav definitivt poängövervikten till Mona. Reinfeldt försöker fortfarande ta poäng på att moderaterna nu har upptäckt miljöfrågorna och "sätter sig in i dem". Nästan direkt kraschar hela trovärdigheten också på klimatområdet när han tycker att eget ansvar i Sverige är "klimatnationalism". Han vill som bekant själv skeppa över ansvaret till andra länder. "Sverige har ju knappt någon skuld för utsläppen" har moderaterna fått lära sig.

När så Mona framhöll Naturskyddsföreningens granskning och dom över de moderata parlamentarikerna verkade det nästan som om Reinfeldt insåg att miljöfrågor aldrig kan bli en moderat vinnarfråga. Trovärdigheten är för låg. Förslagen är för bristfälliga. Knapparna som trycks på har helt fel färg i Europaparlamentet.

, om inte jobben känns som en fråga han kan driva med trovärdighet när misslyckandet är så krasst och naket hemma: När inte miljön och klimatfrågorna är möjliga frågor som kan hissa partiet. Och som aldrig: inte heller trygghetsfrågor för löntagarna är en möjlig moderatfråga. Vad har Fredrik då kvar???

Mer intressant: sara, saras sammanfattning, majas sammanfattning, (se oxå övriga inlägg på Majas debattbevakning!!) Sandro,

, Aftonbladet, DN, Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Äntligen får Filippa Reinfeldt befinna sig i korseld om sjukvården

Filippa Reinfeldt ska vara med i SvD/Aftonbladets korseld. En trevlighet med Sannas och Katrines web-tv-program är att tittarna kan bidra till det frågebatteri de laddar upp med inför korselden. Det saknas inte källor att ösa ur när man skapar sin lista. Ett antal tänkbara har jag själv berört i de cirka 80 sjukvårdsinläggen.

Annars är väl huvudområdena givna: detaljer och illustrationer kan man säkert utveckla frågorna med. Ta köerna i vården som exempel. Moderaterna har lovat köfri vård. Så är det inte. Tusentals stockholmare köar till besök och behandling. Tiden har rimligen snart passerat när man kan hänvisa tillbaks till tidigare majoriteter. Filippa Reinfeldt har ansvaret.

Intimt kopplat till vårdens brister är de pengar man valt frivilligt att avstå från i form av skatteintäkter. Visst kan alla älska sänkta skatter, om målen vi har för den gemensamt finansierade välfärden har nåtts. Så är det inte här heller. De 700 miljoner eller så som skattesänkningen omfattade hade behövs för att kunna förbättra vården och korta köerna.

Vårdvalet, Filippas stora skötebarn. Där pågår ju nu också en stor kampanj i Stockholm. Jag skulle definitivt fråga om den. Självklart också ta upp de stora brister med vårdvalet som har förts fram av personal, patienter och opposition. Bara det att 15 av länets kommuner inte ens fått del av de nya vårdenheter som tillkommit (hälften av vad man påstod för ett år sen) är anmärkningsvärt.

Men allvarligast är den syn på begreppet "vård efter behov" eller jämlik vård som moderaterna har. Man talar om det i teorin. Med vårdvalet ryckte man bort stödet till områden där människor har högt sjuktal. Där finns också mindre utbud av vård än i delar av Stockholm där invånarna är friskare. Filippa brukar beskriva att "det inte är hus som är sjuka".
Hon missar dock att människor med liknande social situation ofta bor i samma områden.

Ska målet om jämlik vård nås så måste de delarna av Stockholms län tillföras -inte undandras - vård som nu sker efter vårdvalets införande. Den nödvändiga styrningen (ja, faktiskt!!) av vårdens resurser som krävs har havererat totalt. I just den delen är stockholmsmoderaterna ganska ensamma. I andra "Allianslandsting" ser man fortfarande hur viktigt det är att politiken tar ansvar för att alla får vård efter behov. Så är det inte i Stockholms län idag.

Läs mer:
Sanna Raymans ledare om vården. Mitt eget blogginlägg som lite replik till detta.
Läs mer om vårdval och vårdval Stockholm.

intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Är ditt parti och din kandidat en stjärna på miljön?

Rapport körde i kväll ett inslag om Naturskyddsföreningens granskning av kandidaterna till EU-parlamentet. Bra att det sändes, även om det kom ett bra tag efter mitt eget inlägg om granskningen. Rapporten kändes extra trevlig när SNF redovisade Åsa Westlunds goda insatser för miljön:

Åsa Westlund har varit miljörapportör oftast bland de svenska parlamentarikerna och har agerat som en miljöröst inom den socialdemokratiska gruppen i parlamentet (PSE), och ofta fått med sig övriga svenska socialdemokrater att rösta emot PSE- gruppen till förmån för miljön

Betyget är något som varje väljare som sätter miljö- och klimatfrågorna högt borde rösta efter. Och väljarna är kloka. Undersökningar visar att klimatfrågor och miljön ligger i topp tillsammans med frågor om jobben.

Inför valet den 7 juni måste man ställa sig frågan vad som händer om partiet bakom reklamen på bilden vinner framgångar. Moderaternas förstanamn, Gunnar Hökmark, är inte någon större miljöprofil. Och om moderater i allmänhet drar SNF följande slutsats om de moderata ledamöterna. Där höjs omdömet om
Charlotte Cederschiöld något och hon får:
..åtminstone ett något bättre betyg än sina svenska moderata partikamrater – som alla i övrigt får lägsta betyg och genomgående röstar klart sämst för miljön.
Där i botten återfinns Fjellner. Möjligen är det skälet till att de moderata och andra borgerliga toppolitikerna satte igång att sprida rena lögner. Något som hedervärt berättades av Sofia Arkelsten och kommenterades av Åsa Westlund.

Extra pinsamt är det kanske för moderaterna att skylten på bilden befinner sig i Solna. Där ska nu skövlas i sjönära naturläge mitt på en strandpromenad i Huvudsta. Om detta skriver Johanna Graf här. I samma kommun vill man ju också etablera "Mall of Scandinavia" - ett köpcentrum som medför ytterligare ca 40.000 (!) biltrafikeringar per dag genom stan. För den som vet att köpcentrum är en stor klimatbov är detta motsatsen till en politik som är miljö- och klimatsmart.

Så verkar moderater när de har en dominerade ställning. Och framför allt: så agerar de om ekonomiska intressen talar högt. Då får alltid miljön vika, vilket kanske förklarar en del av det usla betyget från Naturskyddsföreningen.
Det ligger möjligen något underförstått i reklamaffischen, när man uppmanar till valdeltagande utan att rakt på säga att just (m) bör få rösten. Vi förstår varför. Och som Lena Mellin uppmanar i Ab: "Kliv upp ur soffan". Rösta!

Åsa Westlund presenterar för övrigt en ny, sevärd och viktig kampanjfilm idag.
Fler skriver om Åsa här.
Bloggar på Knuff, om EU-valet.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Hägglunds vårdsverige har sina brister

Jag läser i tidningen om det goda med Hägglund. Socialministern har talat inför vårdföretagare. SvD berättar att
"socialministern försäkrade att det inte var hans ambition att låta de privata vårdgivarna bli ”en liten utväxt” på landstingen. Han vill ha något större – och svaret på ”Hur stort?” ska ligga i patienternas händer"
Jag tänker direkt: undrar om statsrådskollegan och partivännen (kd) Odell var där. Odell har ju samtidigt som han är statsråd gjort sig
känd som framgångsrik och vinstinbringande vårdföretagare. En skandal i Reinfeldts Sverige som inte blev någon större sak i media. Man funderar lite över vad Hägglund menar med "utväxt".

Min egen tolkning är att det handlar om styrning som inte ska finnas. Begreppet sjukvårdshuvudman ska i praktiken avskaffas och vårdföretagaren har fri dragningsrätt på skattebetalarnas pengar. Prioriteringar av vårdens resurser behöver inte göras trots hälso- och sjukvårdslagen. Att vårdföretagaren gärna vill växa beror säkert ofta på stort engagemang. Men möjligen borde också Hägglund fundera över hur lockelsen av snabba pengar påverkar vårdens kvalitet. När exempelvis missbruksvården uppvisar brister samtidigt som privata vårdföretag kan plocka ut miljoner i vinster borde alla, inklusive Hägglund, reagera. Om inte av ideologiska så ändå av ekonomiska skäl. Men icke.

Det omvända finns också. De vårdföretag som startat nytt i Stockholm har uppenbarligen upptäckt att de ersättningar som lämnas för primärvården inte är tillräckliga. Nyligen berättade Dagens medicin om hur hälften av de nya vårdcentralerna går knackigt och till och med har konkursat.

SvD-ledaren (Sanna Rayman) lyfter fram Vårdval Stockholm fram som en bra reform. Som "alla" har pekat på så är detta en sanning med viss modifikation. "Alla" i det här sammanhanget är media, (inte minst Svd), den politiska oppositionen, personal, forskare och därtill allianspolitiker från andra landsting. Samfällt kritiseras bl.a. att ersättningssystemen inte tagit hänsyn till vårdbehov och att det i Stockholm är fri etableringsrätt. De som ansvarar för vården tappar helt möjligheten att påverka hur skattepengarna används och att möta brister som denna nya "marknad" inte klarar av att ta ansvar för själv.

Sanna skriver så riktigt att
Landstingspolitikerna måste hela tiden följa upp och revidera ersättningssystemen med målen för ögonen – en effektiv, tillgänglig och god vård med patienten i fokus. Lite som man gör här i Stockholm, alltså
Problemet är att det som hänt efter införandet av de ersättningar som vårdvalet ger har förutspåtts av "omvärlden". Tyvärr var Filippa Reinfeldt och alliansen tondöva inför varningar. Direkta korkade inslag som att ersättning till tolk skulle väga upp det nya ersättningssystemet avfärdades liksom varningar om att ersättningen för de äldre inte gavs tillräcklig ersättning.
Det finns en total avsaknad av vilja att styra vård från delar av regionen där det ÄR överetaleringar till delar där sjukligheten är högre och vårdresurserna inte tillräckliga.

Uppföljningen är oerhört viktig. Delvis görs den av landstingsrevisorerna som i Stockholm ska hyllas för sitt arbete. Problemet är när felaktigheter redovisas: inte sällen blir beslutet "till handlingarna" i stället för omprövning. Och jag befarar att tolkningen av rapporter och uppföljningar är djupt färgade av en önskan att detta flaggskepp Vårdval bara måste bli succé.

SvD hinner också med att nämna köerna till vården, om än i en ton som gör det lätt att tro att Stockholm inte har kvar några köer.
Faktum är att det har hänt väldigt mycket bra saker på sjukvårdsområdet under Alliansens tid vid makten. Kömiljarden som sporrar landstingen att korta köerna med villkorade morötter ser hittills ut att fungera
Nu är verkligheten mörkare än så för många Stockholmare. Tusentals tvingas fortfarande vänta på behandling och besök. Tusentals tvingas vänta mycket längre än den vårdgaranti som gäller. Man ska, som bekant, alltid beteckna saker vid dess rätta namn. Här heter det vårdkö.


Mer om vårdvalseffekter i DN.
Inlägg om vårdval på Knuff.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Medborgarinformation eller ren och blå moderat kampanj?

Kommer in från en stunds lufthämtning på balkongen. Nedanför lyser den neongnistrande affischen upp omgivningen. Det är Stockholms läns landsting som kampanjar. Temat är det vårdval som de som nu styr har sjösatt. Inte utan invändningar från läkare, annan personal och medborgare. Inte kritikfritt från oppositionen. Men inte heller utan varningar från partivänner i andra landsting som de styrande har fått.

Hur kommer det sig att landstinget, mitt i en period med valrörelse och ett ökat flöde av samhällsinformation, väljer att tala om just vårdvalet? Borde inte en kampanj få bättre effekt en annan tidpunkt? Varför så viktigt just före valet?

Vi frågade Filippa Reinfeldt förra hälso- och sjukvårdsnämnden och fick svar från en tjänsteman, som vad jag förstår tidigare har jobbat med information för Filippa Reinfeldt i Täby. Men de bakomliggande beställningarna av kampanjen belystes inte.

Jag söker lite på nätet och hittar Johanna Nylanders inlägg om tidigare sammanblandningar mellan t.ex moderater och myndigheters information / dolda politiska kampanjer / förtäckt partistöd. När AMS körde nystartsjobbskampanj med moderatlayout, exempelvis. Det finns fler exempel.

Vårdval Stockholm som illustration av hur M säger sig vilja ha en större patientrörlighet i EU har ingått som huvudnummer i den moderata kampanjen inför Europaparlamensvalet. De flesta är med på det, men de som strävar efter en rättvis sjukvård som ges efter behov, inte efter plånbokens tjocklek, ser till att landstinget kan ge förhandsbesked.

Den 7 april skrev ex Gunnar Hökmark och Catharina Elmsäter-Svärd en
debattartikel som inleddes "
Sedan drygt ett år tillbaka har vi fritt vårdval i Stockholms län." Så, lite närmare valdagen, kommer alltså landstingets vårdvalskampanj, initierad av tjänstemän under den förvaltning som Filippa Reinfeldt arbetar med.

Jag kommer att tänka på förra vårens moderata kampanj om vårdvalet. Där fanns faktiskt en liknande pil uppåt som symboliserade "+ 40 nya vårdcentraler" som påstods ha tillkommit efter vårdvalet. Det visade sig vara en grov felaktighet, alltför vidlyftigt skryt. Men pilen upp minns jag. Också där har landstingets kampanj av något skäl hamnat väldigt väldigt nära moderaternas. Jag tror inte det är en tillfällighet. Men att använda sig av förvaltningar i kommun och landsting är inte bara att använda resurserna fel. Det är också ett förtäckt partistöd.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 26 maj 2009

En opinionsmätning som oroar

Väljarmätningen från Aftonbladet/United Minds framtvingar en huvudfråga som också Helle Klein och Peter Swedenmark lyfter. Kommer moderaterna vid ett jämviktsläge efter valet 2010, där sverigedemokraterna blir vågmästare, att bilda en ny regering på Sd:s stöd? Risken för att Sverige får extrema krafter som på ett eller annat sätt är med och styr Sverige får inte underskattas.

De röd-gröna har gett besked. Det blir ingen sverigedemokrat som kommer att vara underlag för en S-v-mp-regering. Reinfeldt har hittills duckat. Folkpartister som ska hyllas i den del som alltid markerar mot mörkerkrafterna men som har en annan falang och en partiledare med batongen i ständig beredskap. Därifrån växer ständigt floran av folkpartistiska utspel som Sd mycket lätt kan ställa upp på. Det oroar förstås!

Tack och lov verkar det finnas ett tryck inom moderaterna att ta detta på allvar. Att söka majoritetsregering, som t.e.x. Kent efterlyser. Men frågan är om trycket håller om makten står och faller vid ett stöd eller inte från de polerade från yttersta högerkanten?


Annars är siffrorna 46,7 och 44,8 intressanta. Den förstnämnda är S-V-Mp tillsammans. Den andra- och lägre - visar väljarstödet för Fredrik Reinfeldts allians. När de talar kan man tro att det är minst det omvända som gäller och att den blåfärgade stapeln pekar rakt upp i skyn. Så är det inte. Frågan är hur länge den nästan snövita manteln som döljer skavankerna i Reinfeldts regerande kommer att bestå. Jobbkrisen och sveket från de vida vallöftena om fler jobb och minskat utanförskap är en riktig rejäl nedåtbomb för moderaterna om bomben väl får brisera.

Mer i DN.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Vådan av kollegial försvarsmakt eller journalistikdebattens död?

Det finns en rad problem med det som nu pågår i svensk media. Eftersom det är just där händer - och inte i politikens värld - så är fenomenet emellertid sådant att kritik mot det är mycket olämpligt. En del av tillståndet i medierna är i högsta grad vanligt förekommande. När en viskning höjs som antyder "stopp och belägg, är det sant, är det relevant", ja helt enkelt frågor som - gissar jag - grundläggande journalistutbildning tar upp så höjs fingret till tystnad. Det förefaller som om journalistkåren slår det mesta när det gäller att hålla inne med kritik mot det egna skrået. När den företeelsen kombineras med sedvanligt rännande efter samma skoop, det så kallade drevet som Magnus så väl har analyserat, blir det riktigt illa.

Det är i Sverige accepterat med kritik av tillämpad journalistik. Det är under en förutsättning: Att denna kritik uttalas, inom vissa ramar, av journalisterna själva. Kommer andra med inspel, synpunkter och kanske till och med kritik i stämman så tystnar samtalet.

Det finns något som trots denna öppning till debatt inte får hända. Det som är helt utan varje rimlighet är att kritik mot journalister uttalas av p o l i t i k e r . Sker detta har anständighetens bortre gräns passerats på ett sätt som inte under några som helst omständigheter kan accepteras.

Varför är detta ett problem? Tillhör inte journalisten en yrkesgrupp som borde vara "fredad"? Behövs inte journalisten som mellanled mellan folk och valda för att förklara vad politikern säger och menar egentligen? Ska inte journalisten granska
m a k t e n ?

Just där ligger min stora invändning. Den kollektiva noja som verkar ha drabbat landets samlade medier innebär att granskning av makten upphör. Visst har LO makt. Visst är socialdemokratin -trots medierna - Sveriges största parti. Men man har slutat granska Reinfeldts regering. Man har slutat granska den ekonomiska makten. Jobbkrisen och framför allt jobbkrisen i relation till Fredrik Reinfeldts löften före valet hålls tyst om. AMF Pension - en pensionsskandal där enbart fackföreningsrörelsen fick stå till svars - inte den minst lika ansvariga delägaren Svenskt näringsliv. Behandlingen av regeringen för Sverige tillbaks till något som kan liknads vid den tid då dåvarande finansministern Sträng fick en 20 minuter i den enda TV-kanalen att tala om "budgetpropositionen."

Till det ska läggas såndant som i bästa fall blir notiser. Tibblegymnasiet: lagbrott när kommunen skiter i domstolsbeslut. Reinfeldts kampanjledare som får köpa friskola billigt. Mats Odell som säljer sitt eget behandlingshem till sig själv. Filippa Reinfeldt som genom landstingets informationsfolk (några tidigare med samma uppgifter i Täby) tapetserar Stockholms län med rena landstingsbetalda valaffischer ett par veckor före Europaparlamentsvalet: vårdvalet ska fram som en positiv reform - det råkar ju också vara en fråga som moderaterna vill profilera. (ingen kan inbilla mig att detta är en tillfällighet)

Skandaler kommer från lite varstans. Men skandaler medialt är övervägande kopplade till arbetarrörelsens företrädare. Dagens "avslöjande" tar inte fasta på Reinfeldt och regeringens uppmaning att underlätta för pensionärer att arbeta. Dagens skandal är bara en tråkig fortsättning på det patetiska drev som framför allt tidningen Expressen sysslar med men som också engagerar mer eller mindre seriösa kollegor i branschen. Häpnadsväckande nog hittar jag
inte "nyheten" på DN. Det hedrar verkligen tidningen.

Politiker och andra makthavare ska granskas. Skandaler ska avslöjas. Svenska journalister behövs om - så att säga - "sanningen ska fram". Men var placerar vi skandalbegreppet? En IT-kunnig pensionär vars arbetet också tas tillvara av andra organisationer? En statsminister som lovar jobb och före valet men accepterar massarbetslöshet efter? Ett statsråd som köper en bostadsrätt? Eller ett statsråd som gör vårdbolagsaffärer med sig själv? Ett parti där en av medlemmarna sitter i en styrelse som klantar sig om ett pensionsavtal? Eller ett parti som använder kommun eller landstingets resurser för att bedriva kampanjer?

Kanske skitsamma. Men det måste vara saken som är det centrala. Inte att "nyheten" kommer från den ena sidan ( skandal) eller den andra. (största....möjliga..ttyyyssst...."


Bloggar: Knuff,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Låt höger vara höger och sossar vara sossar

Den samlade högern i Sverige har nu både den politiska och ekonomiska makten. Idag uppvisar man förvisso en något splittrad syn på läget för Sverige, en splittring som också verkar finnas inom regeringen. Samma dag som statsrådet Leijonborgs Globaliseringsråd talar för sänkta skatter betonar finansministern att så icke är möjligt för tillfället.

Den linje för framtiden som moderaterna verkar ta ser ut att vara en fortsättning på den politik man faktiskt har fört men en jättevändning i hur man talar om den. M vann inte valet på löften om skattesänkningar utan på löften om jobb och minskat utanförskap. Som bekant blev det tvärt om: fler i arbetslöshet och fler i utanförskap. Arbetsförmedlingen berättar att

Antalet långtidsarbetslösa ökar vecka för vecka. Den senaste vecka 21 blev 697 fler långtidsarbetslösa och jämfört med vecka 21 2008 har antalet ökat med 22 334. Den totala arbetslösheten har ökat med 93 905 till 216 755.

Samtidigt sänktes skatterna med 85 miljarder med en profil där den som redan har mest har fått mest i sänkta skatter. Och lika allvarligt: med den prioriteringen har inte skolan, vården och omsorgen fått de resurser som krävs för att höja kvaliteten.

En moderat regering och högre arbetslöshet pressar utan tvekan tillbaks löntagarna. I krisens spår passar näringslivet på att kräva frysta löner. Om detta gäller näringslivets egna bonusbadande direktörer är väl tveksamt. Man använder krisen till att försöka slå sönder den ganska starka position som de anställda trots allt har haft i Sverige. Och man gör det med fullt stöd av regeringen.

Det finns en stor fördel jämfört med förra valet: väljarna kan få tydliga besked om vad som är vad i politiken. Att höger är höger och vänster är vänster bör sägas tydligt också i ord. Det retoriska bedrägeriet som moderaterna har sysslat med - att låta som sossar därför att man vet att väljarna uppskattar det - måste upphöra. Kanske valet 2010 kan kännetecknas av att en moderat låter som en moderat. Problemet för dem är väl att väljarna inte vill höra budskapet.


Mer i DN:s ledare, Aftonbladet,
Bloggar på Knuff. Alliansfritt Sverige,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 25 maj 2009

Mona Sahlin lyfter S-bloggare

På torsdag träffar jag Mona Sahlin tillsammans med ett antal andra S-bloggare. Nej, du. Tänkte du tanken att här ges "order" om utspel och annat så var det fel ingång. Så fungerar det inte. Hos de över 340 aktiva bloggarna på NetRoots finns däremot en uppsjö av tankar, idéer, erfarenhet och kunnande som motiverar en timmes träff med partiets ordförande, strax före slutveckan i valkampanjen. Det är också ett värdefullt tillfälle för Mona att få vårt perspektiv och tankar kring bloggarnas värld och för oss att få reaktioner från Mona om nätets roll i det politiska samtalet.

Betydelsen av kampanjer på nätet har diskuterats i såväl medier som på bloggar. Åsa Westlund tillhör S-kandidaterna inför Europaparlamentsvalet som lägger kraft på nätaktiviteter men naturligtvis kombinerar det med valkampanjens mer traditionella metoder. Några har kanske som Erik Laakso invändningar mot just "kampanjbegreppet". Oavsett detta är de "nya" sociala medierna viktiga länkar mellan partier och väljare.

Johan Ulvenlöv på S-buzz skriver om nätaktivismen:
jag lyfter fram fokrörelsearbetet och att inget parti blir bättre på nätet än vad dess supporters, nätrötter och medlemmar gör det till.
Johan har också gjort en intressant sammanställning där socialdemokraternas aktiviteter i sociala media jämförs med moderaternas. Det är inget snack om att (s) ligger väldigt långt fram. När det gäller bloggar redovisar Johan följande
Antal bloggare inom NetRoots: över 340 st aktiva bloggar
Antal bloggar på moderat.se: 143 st
Att Mona prioriterar bloggarna precis inför den sista veckan av valkampanjen känns strålande. Det känns som socialdemokratin med det inte bara förnyar och utvecklar politiken. Också våra arbetssätt och våra metoder för respektfulla samtal med väljarna förnyas. Och oavsett om man som partiaktiv gillar att dela flygblad, knacka dörr, ringa väljare eller blogga så gör man något betydelsefullt.

Samtidigt bör man ha Niklas Nordström analys i Göteborgsposten av Obama-kampanjens framgångsrecept i bakhuvudet
Att hans kampanj lyckats få så många engagerade beror INTE på de tekniska lösningarna via webb och mobil. Det beror på att Obama haft ett budskap som attraherat och engagerat.
Det viktiga är att vinna förtroende för en annan färdriktning för Sverige och Europa. Om metoden som används för att vinna det förtroendet är ett samtal på torget, en dörr som knackats eller ett blogginlägg som förmedlat något viktigt kan väl vara mindre viktigt. Det som betyder något är att socialdemokratin nu på allvar ser de nya medierna som självklara inslag i en valrörelse och i kontakter med de väljare vars förtroende vi gärna vill vinna.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Nej tack till S-förnyelse a la Reinfeldt

Svd-ledaren ägnas i dag åt socialdemokratin och partiets förnyelse. Nja, riktigt så står det inte. SvD beskriver den idédebatt som pågår inom S som sökande efter
"recepten för hur uppståndelsen från den döda politiken ska gå till"
Man kan börja med att ifrågasätta själva utgångspunkten, "den döda politiken". Visst förlorade S valet. Det kräver omprövning. Men "död politik"? När motståndaren snor bit för bit av S-förslagen torde en riktig beskrivningen snarare vara att den är mer levande och attraktiv än vanligt. När i alla fall runt 30% påstår att man ska välja S till Europaparlamentet, så borde ändå några punkter vara så lockande att faktiskt en tredjedel av väljarna ändå uttalar detta. "Död politik"?

På en punkt stämmer det. Just det där varnade jag lite för i ett antal inlägg före S-kongressen 2007. Svd och socialdemokratins motståndare har någon form av lista för "godkänt" när det gäller S förnyelsearbete. Syftet är naturligtvis inte välvilja om arbetarrörelsen utan mer ett inslag i politiken mot socialdemokratin. För att få "godkänt" ska förnyelsen innehålla sänkt skatt, försämrad anställningstrygghet, betyg från första dagen i skolan och mycket annat av klassisk moderat politik. Så kommer det inte att bli. SvD må bli sura för det.


Jag har tyvärr inte
hunnit läsa de nyutkomna debattböcker som Svd nämner:
Snart går vi utan er –Brev till socialdemokratin och Den grå vägen – Tankar om en ny socialdemokrati. Men kanske det här är något obekant för tidningen? Att kreativa debatter förs inom ett parti. Att det ur det ideologiska samtalet föds inte bara överlevnad utan politisk initiativkraft. Och omvänt: att det utan detta samtal riskerar att leda till den "död" som påstås prägla S.

Moderaterna "förnyades" (retoriskt) med mer av ordergivning och påbud under den nye partiledaren Reinfeldt. Här fanns inte utrymme för någon idédebatt och vägvalsdiskussion. Snarare präglades förändringen (i ord) av den då nytillsatte "VD:n" Reinlfeldt under devisen "Förändra eller dö- (retoriskt"). Själv hade Reinfeldt under en tid som gruppledare i riksdagens Finansutskott skrivit under på moderat politik av modell Bo Lundgren. Den tvärvändning (i ord) från allt man tidigare hade stått för som gjordes när han valts till ledare fick inte ifrågasättas.
Om vi möter någon som säger att de inte känner igen sitt gamla parti ska vi svara: Tack. Hälsa från mig och säg tack!
Upproret internt inom (m) kunde tyglas därför att Reinfeldt själv viskade ungefär:
"Vi förändras inte på vänster-högerskalan. Vi står fast men man har sagt mig att val i Sverige vinns genom att låta sossiga..därför måste vi låta så...men bara i ord. Lugn, partivän...vi är fortfarande riktiga moderater.."
Vi ser det konkret i den politik han nu för som statsminister.

Jag tror inte på en av ledningen beordrad förnyelse
av ett parti. Jag tror att moderaternas sätt att "förnya" skulle passa den stora folkrörelsen socialdemokraterna mycket illa. Hela partiets styrka har varit och är att förnyelsen, utvecklingen och moderniseringen av politiken sker hela tiden, i samklang med omvärldens förändringar, nya krav och med medlemmar och väljare. Ibland brister det på viktiga områden, som inför 2006 års val. Människor var oroliga för jobben. Svenska folket vill inte ha utanförskap och orättvisor. Vårt besked var att "jobben kommer". Oron togs inte på allvar. Där har förnyelsen gått vidare.


På samma sätt är det med välfärden som skolan. Det går inte att slå bort bristerna i skolan och i elevernas resultat, något vi möjligen gjort alltför lättvindigt tidigare. Där har politiken behövts förändras. Vi har mer att göra både på det området och på andra. Min utgångspunkt som jag hade redan efter valförlusten tänker jag behålla: det finns ingen anledning i världen för socialdemokratin att få dåligt samvete för sina grundläggande värderingar.

Tvärtom. Att Sverige har en regering som sitter där därför att den lät som en god socialdemokrati stärker mig i övertygelsen att Reinfeldt hade rätt i sina ungdomsböcker. "Svenska folket är socialdemokrater" och "det går inte att vinna val i Sverige utan att vara sosse". Det är en ganska bra utgångspunkt för socialdemokratisk idédebatt. Låt den leva!


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,