"Hut går hem". Det var SAS-chefen Mats Janssons teori om hur de åtgärder som företaget ska vidta för att få ordning på torpet ska få fackligt stöd. Utan att ta just SAS som utgångspunkt här tror jag ändå att Mats Jansson illustrerade en illavarslande utveckling i Sverige. Just därför ska man läsa dagens texter i de borgerliga morgontidningarna med eftertanke.Det är nämligen ett urgammalt budskap som de båda upprepar. "Det gör inget med en svag fackförening". "Det är inte självklart dåligt" som DN skriver. Att SvD: Per Gudmundsen hakar på de sjunkande medlemstalen i facken förvånar ingen. De båda tidningarna har sagt det länge.
Jag har bloggat tidigare om de avtal om lönesänkningar som ett tag tycktes svepa fram som en flodvåg över Sverige. "Hut går hem" blev, när jag hörde det i Rapport, en spegling av hur en maktförskjutning sker i Sverige. I vanliga fall handlar maktbalansen om arbetsgivare och arbetstagare. Det finns tre punkter som påverkar denna balans alldeles extra just nu:
- Sverige har en borgerlig regeringKrisen och arbetslösheten har den här gången slagit till samtidigt som en (tillfälligt) borgerlig regering ska effektuera beställningar från sin "uppdragsgivare". För även om Svd/DN och de borgerliga partierna under hela sin historia har sett det facklig-politiska samarabetet som DET röda skynket så har man själva exakt samma kopplingar till fackföreningsrörelsens motpart.
- Sverige är på väg mot massarbetslöshet
- Sverige har nu uslare ersättningar när man drabbas av arbetslöshet
Kanske med en viktig skillnad: att socialdemokratin och LO har en färdriktning för samhällsutvecklingen som är gemensam, antagna av medlemmarna i stadgarna. Att facklig- politisk samverkan har handlat om att det inte arbetstagare får igenom i förhandlingar är något som politiken i stället kan lagstifta om - exempelvis anställningstrygghet- har arbetarrörelsen jobbat med sedan facket bildade partiet. Och partiet bildade LO.
En regering som höjer avgifter till a-kassan vet att många medlemmar tvingas ur den. En arbetsgivare som verkar i arbetslöshetstider vet att det är lättare att ställa krav som annars är omöjliga för de anställda att acceptera. Det "lugn" och "win-win" som Saltsjöbadsandan" har gett Sverige jämfört med andra länder rivs därmed upp.
Den modellen har byggt på en a-kassa som ändå är acceptabel. Man vet att man överlever vid strukturförändringar som leder till att man förlorar jobbet. Att samhället har funnit där med en aktiv arbetsmarknadspolitik och utbildning för omställning har bidragit i hög grad till att svenskt näringsliv har blivit ganska framgångsrikt. Därför tror jag att svenskt näringsliv skjuter sig själva i foten om man "pressar tillbaks" fackföreningsrörelsen.
Ingen överlever på gamla meriter. Nya generationer måste erövras på nytt. Nu är det möjligen svårare när många av de samhällsbrister som facket har jobbat för att få bort också ÄR borta. Men det är inget snack om att samma konfliktytor finns kvar som förr. I projekt som "Facket i sommarland" lär sig unga både om fackets roll och om sina rättigheter. Konflikterna blir tydliga också för en ny generation. "Hut går hem"-strategin som nu verkar så populär kan i stället visa sig vara en väckarklocka för vanliga svenska löntagare. Det är bra.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, facket, LO, TCO, SACO, Svenskt näringsliv, regeringen, alliansen, saltsjöbadsavtalet, arbetsrätt, LAS, medlemsras, jobbävning, arbetslöshet,
5 kommentarer:
Det känns lite felaktigt av dig att påstå att vi har en borgerlig regering, när vi i själva verket har en nyliberal regering.
I övrigt håller jag med.
Josefin, viktig synpunkt om min postning kan tolkas som att det är de flyende medlemmarna som är problemet mer än facket självt.
Har en rad om att "Ingen överlever på gamla meriter" men huvudsyftet är att peka på en maktförskjutning som båda väldigt illa.. Att fackföreningsrörelsen måste öppna ögonen och granska sin egen verksamhet om unga flyr är solklart.
Lika viktigt, och möjligen en pusselbit i ovanstående, är att vara uppmärksam på positionsförflyttningarna. Viktigt med en modern fförening då.
aug.palm: ok..jag noterar ditt förslag till benämning av de styrande :-)
Det är fel att göra det till en politisk fråga att organisationsgraden minskar. Det är mer samhälls- och attitydförändringar det handlar om. Ökad individualism, minskad kollektivism, social uppsplittring, avindustrialisering och hegemoniförlust för (s)i spåren av det ovanstående. Plus facklig passivitet åren 1995-2005.
Se samhällsförändringarna. Om (s) har skygglapparna uppe för dessa kommer partiet aldrig tillbaka.
jag får tänka till bättre i kommande inlägg om detta är otydligt. Det är skrivet utifrån rapporterna om färre medlemmar i facket..och kopplat till den olycka det är om man ser till just samhällsförändringarna. Då behöver verkligen den där starkare organisationen.
I så motto är det politik med medlemsminskningen att - och det är ingen tvekan om det - många har lämnat av kostnadsskäl. INgen som helst tvekan att just det beslutet har påverkat anslutningsgraden negativt.
Sen kan man gissa och spekulera om det har funnits en sån avsikt också. Jag minns bara att borgarna förra gången avskaffade avdragsrätten för fack-avgiften men behöll den för arbetsgivare.
Men i huvudsak är alla organisationer ansvariga för sin egen utveckling, inklusive facket. Förstås.
Ja jag tror nog också att avgiftshöjningarna haft viss betydelse för att facket tappat. Men bara till en mindre del. Det är mycket annat i samhällsutvecklingen som har större betydelse. Den ökande individualismen och "satsta på dig själv"-andan t.ex.
Skicka en kommentar