Debatten om Socialdemokratins politik inför nästa mandatperiod, och kanske till och med längre än så, har förts i vågdalar sedan valförlusten. Mycket har gjorts och skrivits internt. Mycket har gjorts i direkt kontakt med svenska folket, både som väljare och som företrädare för olika aktörer i samhället. Några känner att rådslagsarbetet innebar ett vacum i förnyelsedebatten. Men att nästan en halv miljon deltog torde vara ett mycket gott betyg.
Allt för att utröna: "Varför fick vi sparken?" "Hur ser människors behov ut idag". "Vad behöver justeras i vår politik, utifrån våra värderingar?
Ibland känns det som den mer öppna debatten fastnar. Ordet "förnyelse" och processen omkring den förefaller ta över själva sakpolitiken och de långsiktiga målen. Så är det inte med Magnus Hedbergs debattinlägg i Aktuellt i politiken.
Debatten har varit livlig, inte minst om vinster i vård och skola, om alternativa driftsformer. Sakfrågor hanteras i motioner till kongressen och i programarbeten. Här kan jag bli besviken på att den nya, färska, offensiva och framtidsinriktade politik som faktiskt ÄR fastställd glöms bort helt. Socialdemokraterna i Stockholms län har ett sådant program från kongressen i våras. (bloggat om det här) Det är en viktig del av partiets förnyelse i en del av Sverige som avgör valet.
Magnus skriver:
Men varken 2006 eller 2009 handlade valförlusten enbart eller ens i första hand om sakpolitik. En viktig del av förklaringen bör sökas i känslan av socialdemokratin som lite ur takt med tiden, utan attraktiva framtidslösningar.Frågan är om och i så fall vad som i den livliga diskussionen tar fasta på en sådan teori. Med andra ord: hur klok och förnuftig våra konkreta förslag än är, så finns det något annat som gör att orden, löftena, förslagen inte fastnar. Oavsett om vi är för eller emot vinster i friskolor går budskapet ut och in. Det kommer, för alltför många väljare, från en fullständigt ointressant källa.
Vårt tilltal fungerar speciellt illa mot vissa väljargrupper. Vi tappar, särskilt i Stockholm, förtroende hos den stora och växande medelklass som befolkar regionen.
Egentligen är det kanske så att svenska väljare, inte minst i Stockholm, har värderingar som ligger oerhört nära (S). Problemet är i så fall att partiet inte har lyckats berätta om detta. Är "förpackningen" fel, tilltalet, trovärdigheten? Tänk om det egentligen inte är en sakpolitisk kongress som borde genomföras utan mer en socialdemokratisk mässa som speglar framtidsdrömmarna, går igenom samtalsformer med väljare, helt enkelt en gigantisk agitationsutbildning?
Men visst. I min roll har man mycket stor förståelse för att motioner måste behandlas. Och möjligen behöver en eller annan grad på kursriktningen justeras...
Fler bloggar om detta:
- Robert Noord: "(S) måste fortsätta förnya politiken"
-
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, förnyelse, partikongress 2009, socialdemokraterna, mona sahlin, carin jämtin,
9 kommentarer:
Bra inlägg! Men det är en mycket finare balansgång än somliga tror - det är för väldigt många inte bara en fråga om plus eller minus. Det handlar om känsla - för mig är ett påstått glapp mellan de som leder partiet och de som vi förväntas företräda, rent olyckligt. Och ändå inte särskilt förvånande.
Ska nog skriva nåt eget om saken
Mitt i prick, Peter. Tycker som du.
Peter, det är ett bra inlägg och det är en balansgång, precis som någon kommenterar här ovan.
Jag tycker Magnus artikel är bra och ger en liten annan vinkling.
Jag tänker så här Peter.
Socialdemokraterna måste för det första sluta be om ursäkt för sin existens. Att i första bästa retoriska mothugg säga förlåt och vips vara på defensiven!
Stå kvar!!
Det måste bli slut på det beteendet. Om du tror på en sak, visa det, argumentera för det!
Klart som sjutton att partiet måste rannsaka sig själv, precis som alla andra partier måste göra det.Men inte till det pris att själen försvinner.
Dra paralleller till Moderaternas avslutade kongress. "Det statsbärande partiet". Är det det som är visionen?
Blir jag glatt uppmuntrad och känner att Sverige har äntligen en väg att gå?
Det jag kände efter att ha lyssnat till Fredrik Reinfeldts tal var åhh så bedövande tråkigt.Det var stort, stelt och helt utan passion och energi.
Socialdemokraterna måste förnya sig så de ligger i fas med sin samtid. Världen är föränderlig och det är viktigt som politiskt parti att känna av den föränderligheten.
Men, och det är ett stort men. Vad Sverige saknar är ett parti med visioner för Sverige,som kan förmedla den visionen för sina medborgare. Vi ska gå den vägen!
När jag lyssnade på Mona Sahlin i Almedalen så är det just den delen där hon vidareutvecklar visionen som talet fick nerv.
De rödgröna har blivit manglade ut och in i media, det gäller att inse att det finns en gräns för hur långt den manglingen kan gå.
Det kan inte vara så att Socialdemokratin ska reduceras till ett skällsord.
Här måste man välja väg, vara stolt över sitt arv, sina värderingar sina politiska åsikter. Ja vi har gjort fel i historien, men titta vad vi har lärt oss! Jmför detta med Moderaternas retorik, vi göra fel?!
Människor behöver hopp och visioner. Sverige är idag ett konsumerande materialistiskt samhälle där vi lever från dag till dag. " Min " skattesänkning blir viktigare än reflektionen hur har mina medmänniskor det?
Mycket är kommunikationsproblem. Man kan inte prata visioner, framtidsdrömmar om man inte tror på det. Om man i första andetaget blygt stammar-förlåt, jag är Socialdemokrat!
Lär av alla reflektioner på forum,bloggar om "det statsbärande partiet"
Kul? Inte ett ögonblick!
Ledarfråga? Också! Kommunikationssätt? Skulle tro det!
Om jag vore Mona Sahlins personliga rådgivare skulle jag säga.
Mona, sluta se så förbaskat seriös u. Du vinner på att le och skratta.
Prata visioner, visioner, visioner och visa det är kul!
Se inte så rädd ut! Vi tolkar det som osäkerhet. Stå för det du tror på.
Visa att Socialdemokraterna är ett kul och häftigt parti! Stolen för det "statsbärande partiet" är upptaget och gud så tråkigt.
Ny kommunikationsstrategi, bums!!
Släpp fram de enskilda individerna - det finns säkert en mycket intressant mångfald inom partiet - att ha dem under s-bloggar är ok fast urtråkigt, under netroots lite bättre men som enskilda bloggare också - profilera många personer. Det är säkert många som har egna bloggar men jag tror man kan profilera många enskilda socialdemokrater och låta dem var för sig också uttrycka sin särskilda tonart. Betongstämpeln och pampväldet måste bort.
Sen det här med A-pressen, varför såldes den. Det var väl ett fullständigt onödigt misstag. Anledningen till den borgerliga dominansen är ju inte minst mediadominansen. Det börjar bli ganska besvärande tycker jag.
Så kloka synpunkter från er alla.
Och Karin, tack för tacket.
Calle. tror att du har en jättepoäng med det där om "Känslan". Skriv något om det. Tycker att det ligger nära det mycket kloka som Peter skriver, som jag "kokar ner" till ...stolthet, ha kul, le, ("gladast vinner"). Hörde också många efter Monas tal i almedalen som sa: "Så ska det låta": Det vara drömmar o värderingar men också sakfrågor, känsla osv.
Det som tycks hända nu är att Reinfeldt verkar mer stolt över det samhälle som socialdemokratin har byggt upp än vi själva är.
Har fått en tanke om det är så att yttre krav på "ny politik" gör att vi tar för många steg åt det hållet. Kanske saknade många just den socialdemokrati som vi känner förnyelsebehov av men som vi glömde att kommunicera med folk.
KAnske tom Reinfeldt kommunicerade detta bättre, i en del väljares öron.
Visst finns det områden som vi både har och måste utveckla. Men samtidigt finns det områden där vi får säga att "det här är vår syn" även om en majoritet inte tycker så.
En del ser möjligen något demokratiskt i "vindflöjlar" som vänder sig vartefter väljaren styr sina åsikter. Såna politiker blir väldigt sällan långlivade.
Väldigt bra skrivet Peter, och skarp iaktagelseförmåga. Läste själv senaste AiP och det finns en del pärlot och öppningar där. Hoppas bara att den här insikten inte kommer försent, att partiets diskussion verkligen lyfter sig och börjar angå verklighetn för vanligt folk, för diskussionen utanför tullarna behöver också lyftas, skillnaden mellan stadewn och landet är inte så stor som vissa verkar tro.
Fortsätt så Peter!
Enligt min känsla så spelar (s) försvarsspel och Alliansen har (fortfarande, fast det borde vara tvärtom) ett mer offensivt spel. Alliansen har i alla fall idéer, sedan får man tycka vad man vill om dem. Hittills har (s) inte presenterat någonting som vanligt folk (utan politiskt intresse) pratar om.
Hoppas att (s) kan komma med en bred och genomtänkt politik. Är rädd att det bara blir en massa slagord som "Alla ska med". Ord som inte säger någonting.
Du har helt rätt det där med agitationsutbildningen, men samtidigt så är det tyvärr försent att börja bedriva agitation i November året före ett val - hade vi bedrivit ett stenhårt agitationsarbete då ordförandevalet va klart våren 2007 så hade vi kommit en bra bit på vägen vid det här laget. Men så ere inte nu. Om vi får igång något agitationsarbete så blire bara nån månad innan Första Maj och valrörelsens start. Det blir egentligen inget annat än en lite tidigarelagd valrörelse.
Samtidigt så behöver vi fatta varför vi verkligen förlorade valet 2006. Och jag anser att det är värdelöst att peka på alliansen - peka på soffan istället, det var ju där massa sossar satt sig för att protestera emot en trött och arrogant socialdemokrati som gick till val på att "lugn och ordning råder" då vi i själva verket hade upplevt ökade klassklyftor, ja klyftor överlag, i samhället under "Persson-eran". Och nej, "folket" kommer inte köper inte snacket om "90-talskrisen". 90-tals krisen hade vi gjort upp med redan '98-'99, vad gjorde vi då mellan '00-'06? Här får ledande partiföreträdare under perioden faktiskt vara lite jävla självkritiska och erkänna att klyftorna, om inte ökade, så iallafall cementerades under den här perioden. Socialdemokratin förvandlades till förvaltare: förvaltare av en sönderslagen välfärdsstat som sakta men säkert vittrade sönder. Och då har jag inte ens tagit upp maktförskjutningen under perioden.
Men ja, agitation är nog en del av lösningen, men då måste det ske vid sidan av valrörelsen, för agitation och valrörelser är två skilda ting!
Skicka en kommentar