tisdag 26 juli 2011

Tragedin i Norge - Finns det politik i hemskheterna?

Jag har jobbat idag. Trots allt har den här tisdagen varit hyfsat normal. Kanske är vi så, vi människor att oavsett vad som händer, inom rimliga gränser, anpassar vi oss eller i alla fall går tillbaka till vardagen. Men lika självklart har offren från terrorattackerna i Norge funnits i mitt medvetande. Jag vet inte om jag påverkas i en riktning som Aktuellts utsände berättade från gårdagens Oslo. Den "rena sorgen" verkar vridas till mer av vrede.

Tisdag. Samma oerhörda gärningsman som i helgen. Men ändå så liten. Så väldigt väldigt liten han är. Eller, och det kanske skiljer mig och många andra från en liten grupp: vi dömer handlingar och gärningar. Inget får mig att vare sig älska, gilla eller ens respektera Anders Behring Breivik. Men det är i huvudsak hans idéer och tankar och gärningar som ska dömas, mer än individen.

Där skiljer vi oss åt. Några menar att det som påverkar individer inte har ett dyft med saken att göra. De tycker att dom själva kan dela terrormannens tankar i stort och smått men att det är handlingen som skiljer dom. "Det här är inte politik", har några sagt under dagen.

När Sverigedemokraternas ledare i dag skulle kommentera en del som sagts av partivänner i Sd tyckte jag att han upprepade det där. Ska kolla på nätet så småningom men det lät som en bekräftelse av teorin att det som hände i Norge inte har något med politik att göra. Intervjun gjordes för att rädda skinnet på ännu fler klantiga Sverigedemokrater. Idag var det Erik Hellsbom, kommunpolitiker för Sd från Varberg. Jag såg inlägget redan i gryningen. Då hade ett femtontal kommentarer getts till SD-företrädare. En hyllade "analysen". Resten som möjligen var partivänner som anade vart det skulle barka fördömde. Under dagen har inlägget raderats efter order från partiledningen. Men det lever kvar på nätet trots det.

Du vet nog som jag en del andra exempel på klantiga uttalanden från Sd-företrädare som tillsammans med en bekräftelse på att de gamla rötterna i "Bevara Sverige Svenskt" lever kvar. Och utan att på samma veckodag dra några som helst jämförelser: men vi har också nazisten från Filipstad som bytte till Sd och som menade att mångkultur är ett hot mot julafton. I går nämnde jag ett annat exempel, nonchalerat av ledaren Åkesson, där en Sd:are beskriver Romer som "gräshoppor".

Det är i den miljön, det är i den idévärden som massmördaren i Norge har verkat. I Norge blir Jimmy Åkessons "partivän", Fremskrittspartiets ledare, upprörd och menar att mördandet är lika allvarlig brott som den som antyder att det har med politik och med FrP eller för den delen SDs värderingar att göra. "Lika allvarligt." Betänk vilka referensramar en person har som uttrycker det.

Vi är väldigt många som gråter, sörjer och rent av blir förbannade efter det som har hänt i Norge. Många av oss, väldigt många, har bestämt oss för att till varje pris bekämpa de idéer och tankar som är grunden för terrorattentaten i Norge.

Det är INTE opolitiskt! Inte heller av Anders Behring Breivik. Han medgav så sent som igår att attentaten utfördes för att "ramma" socialdemokraterna i Norge och stoppa rekryteringen till partiet framöver. Därför såg vi - och imponerades - av en norsk statsminister som i minnesstunden och i alla sammanhang har påmanad det motsatta: Öka det politiska engagemanget och stå upp för solidariteten. Jens Stoltenberg har inte gjort partipolitik av terrorn utan står upp för hela det norska folket. Men utan att en tum vika ner i kritiken mot främlingsfientlighet. Icke ta partipolitiska poäng men samtidigt stå upp för de värden som Jens Stoltenberg talade om.

Som en liten avslutning: terrorn och morden i Norge, utförda av Anders Behring Breivik, drabbade mina partivänner i Norge. Ingen och ursäkta uttrycket, djävel, ska påstå att det är politik mot ett litet parti i Sverige som gör att jag skriver det jag gör. Det är sorg. Det är vrede. Det är vrede mot främlingsfientlighet, islamhat och rasism som får mig och inte minst Norges socialdemokrater att nu markera mot yttersta högern. I Norge samlas man över partigränser. Men så sker också i Sverige. Tänkt om vi framöver få se mer av samtal i riksdagen över blockgränserna som gör att vi gemensamt stänger ute de tankar om mångkultur som ett hot, som Anders Behring Breivik skrev om i sitt manifest, som var grund för hans illdåd men som också lever hos en del svenska ytterkantsrörelser.

Man ska inte göra politik, säger Åkesson. Nej, inte partipolitik. Inte som del i parlamentariskt spel. Men som Åkesson själv har fört fram tankar om massinvandring, om islamisering och annat som också varit basen för terrorangrepp. Då finns en politisk dimension. Där ljuger Åkesson av väldigt väldigt kända anledningar.

Fler som bloggar: Svensson, Röda Berget, Martin Moberg, Katarina Nyberg Finn, Roger Jönsson, Jämlikhetsanden, Thomas Böhlmark, Kent Persson, Scaber Nestor, Nikke Index, Fritt Ur Hjärtat, Annarkia, Christian Ottosson, Anna Wikström, Matilda Ernkrans, Sanna Rayman, Maria Ferm, Michael Granstedt, Sebastians tankar. Anna Ardin, Emma Opassande, Krassman, HAX; Peo,

Mer:
DN om överlevande 11 sept,.DN om advokatens syn på den han ska försvara. Svd om när terroristen visar sig vara blond, Daniel Swedin, Ab med ledare, Emanuel Karlsten om att älska mänskligheten




Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
  Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 25 juli 2011

Tankar efter tårar under en väldigt tyst minut



Nej. Jag tänker inte lura svensk fackföreningsrörelse. Denna första dag åter i LO-borgen efter två semesterveckor och en föregående almedalsvecka har inte varit topp-100-effektiv. Det erkänner jag. Förklaringen handlar inte bara om den där segheten som kan finnas hos oss alla efter semester. Det har också och kanske framför allt varit rena mentala sviter efter ett fortfarande pågående sorgearbete med andledning av attentaten i Norge. Idag med lunchen "förgylld" av en tyst minut på Sergels torg med några till. Tankar. Gråt i halsen. Obesvarade frågor. Men också en "djävlar anamma" att vara med och jobba mot alla krafter som driver fram världens ondska. Oavsett varifrån den kommer.

Idag har terrormannen och massmördaren Anders Behring Breivik genomgått de första förhören. Det var i slutet "sällskap". En del kom fram och förmedlades genom medierna. Det var bland annat att ABB berättade att hans mål var att "ramma" och göra största möjliga stopp för rekrytring till Arbeitarpartiet Norge. 68 unga (enligt nya siffror) dödades av attentatsmannen på Utøya. Idag samlades 150.000 människor i Oslo för att gråta och minnas tillsammans. Idag vid lunch stannade tåg, tunnelbanor, tystnade luchsamtal, stoppade människor sitt shoppande, avbröt FNs generalförsamling sitt arbete eller som jag stod tillsammans med andra på Sergels torg eller på andra platser runt om i Sverige. Alla samlade i tankar om offren i Norge. Men också, jag lovar!, med tankar om ett bättre samhälle.

I morse följde jag upp ett inlägg på Aftonbladets ledarsida.  Det handlade först om främlingsfientlighet som idag har bekräftats vara en av orsakerna till att den norske massmördaren gjorde det han brutalt gjorde. "Multikulturen" skulle så att säga stoppas. Jag jämförde också det med att det parti som i svensk politik står mest för denna främlingsfientligehet och som nämns i mördarens "manifest" som ett föregångsparti, hade använt explosionen i Oslo så gått som direkt vid sprängningen till att insinuera vem som var ansvarig.

Jag ser i skrivande stund en norsk statsminister Jens Stoltenberg på NRK. Det är efter dagens manifestation där initiativet kommit från så kallat vanlig folk som vill sörja tillsammans. Det är fortfarande inte tillstymmelse till partipolitik DÄR och ska så heller inte vara. Det är en norsk samling, en ny "kärlek" och kanske en nytt varmare Norge som så att säga spirar ur krisen.

I allt detta må en eller annan försöka använda tillfället för egen vinnings skull. Det kommer inte att lyckas. Det som däremot kommer att vinna är en ökad insikt om behovet av solidaritet. Säkert också en uppslutning om att vi tillsammans oavsett bakgrund har samma värde och är viktiga för samhället. Kanske innebär det att främlingsfientligheten minskar, allt som en reaktion mot det mördaren önskade.

När jag avslutar hör jag NRK-sändningen över datorn. Norges kronprins talar och önskar ett land där man är tillsammans, inte i motsättningar. Jag är helt övertygad om att det som har hänt ändå bär frukt i form av mer värme och sammanhållning i Norge. Vi har i kortare perioder haft samma förändringar i Sverige, efter mordet på Olof Palme, på Anna Lindh och även efter 11 september och den fruktansvärda tsunamin. Vi blir i krisen ännu mer medvetna om att vi hör ihop, att vi är sårbara och att styrkan kommer när vi håller ihop.

Vi räcker ut en vänskapshand, och knyter fasta starka band, vi räcker våra händer till alla våra vänner, till alla på den vida jord...

Jösses vad jag skulle älska det om alla ställde upp på den drömmer. Så är det tyvärr inte idag. Men det kanske kommer.

Fler: AB ledarblogg, Katrine Kielos, Svd, SvD om manifestet, AB om manifestation, AB Högern, hotet, hatet
Bloggar: Katarina, Mikael, Peter (J), Martin Moberg, Göran, Sebastian, Jämlikhetsanden, Deshira, Thomas, RogerFredrik, Johan,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Förpassa hatretoriken bort från svensk politik

Förmodlingen surnar Sverigedemokraternas Ledare, Åkesson, till ordentligt idag. Hela det jobb han har lagt ner på att putsa partiet så glänsande vackert för att kunna smörja sig in i riksdagen riskerar att falna och smutsas ner. Den norske massmördaren Anders Behring Breivik har i sitt så kallade manifest lyft fram Åkessons parti som ett mycket gott exempel. Breivik menar, enligt DNs papperstidning, att Sd "fångat de flesta svenskars oro för landets invandrings- och integrationspolitik".

Idag har också Aftonbladet en viktig ledare där Anders Lindberg tar upp den politiska omgivning i vilket de tragiska dåden i Norge planerades och genomfördes. Hans slutsats är viktig också till svenska folket:
Bästa sättet att hedra de som dog i ­fredagens terroristattack är att gemensamt ta ansvar för att förändra det ­politiska klimat som gjorde hatet möjligt.
Det hatet, det vet några av oss bloggare, finns på nätet. Det hatet kommer som på beställning efter inlägg som det jag nu skriver. Det hatet drabbar enskilda och grupper, ibland brutalt och direkt. Kanske mer ofta i form av diskriminering och främlingsfientlighet. Det hatet spelar på och byggs upp genom att ställa grupper mot grupper, genom att utgå från att vissa är mindre värda en andra. Det hatet och det föraktet förklarar att en riksdagsledamot för Sd direkt efter explosionen i Oslo började insinuera vilka grupper som låg bakom. Det är sannolikt också ett sådant hat men betydligt mer tillslipat och nedtonat, som får Sd-ledaren att hylla denna sin riksdagsledamot, Kent Ekeroth. På samma sätt är det nog ett sådant hat mot vissa gruppers om får SDs Åkesson att inte ta avstånd från en Sd-medlem och fullmäktigeledamot i Trollhättan som kallat en viss grupp människor för "gräshoppor".

Relationen mellan hatets ideologier och de nu riksdagsinvalda Sverigedemokraterna har illustrerats mycket brar av partiets tidigare ledare i Filipstad. En man som varit engagerad nazist men som kommit till insikt om att det är en föga framgångsrik etikett om man vill påverka. Mannen som beskrev partiets uppgift som ungefär att försvara Sverige mot hotet mot traditioner. Som julafton och midsommar...

I tidigare inlägg har jag markerat att jag inte för en sekund tror att vare sig Åkesson eller andra i partiets riksdagsgrupp ger stöd åt terrordåd. Men viktigt är att se att det politiska samtalet påverkar. Att nu följa Jens Stoltenbergs råd om att prata mer politik, stärka demokratin, stärka solidariteten och satsa mer på unga som vill påverka samhället är oerhört viktigt. Att väljarna i kommande val samtidigt förpassar partier som talar om en del folkgrupper som "gräshoppor" långt bort från riksdag och lokala församlingar känns i det perspektivet också oerhört viktigt.

Mer: DN1, DN2, Michael Granstedt, Krassman, Sebastians tankar, Martin Moberg, Mitt i steget, Röda Berget, Emanuel Karlsten,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 24 juli 2011

Senkomment besked om tyst minut i Sverige - om Sahlins kamp och om dumdumkulor

Så har svenska regeringen vid halv åtta-tiden på söndagen utlyst tyst minut på måndagen. Senkomment. Men en självklar markering för vårt stöd till hela det norska folket.

Har nyligen sett Aktuellt och inslagen från tragedin i Norge. Ikväll med bla Mona Sahlin som gäst som beskrev sina känslor efter det som har hänt. En tiondels sekund hade jag tanken att: "Ja, jag tar över manteln efter Mona i kampen mot främlingsfientligheten." En miss, insåg jag. Mona må vara borta från den formella politiska scenen nationellt. Men hennes engagemang på det här området kommer inte att avta ett dyft! Mona som är omnämnd i Anders Behring Breiviks så kallade "manifest", som en av de som arbetar för det i terroristens ögon och hjärna så förhatliga mångkulturella samhället. Kram och tack för ditt fortsatta stora arbete, Mona!

Jag vet inte. Det ohyggliga i Norge är så fasansfullt utan att man behöver dra till det. Absolut inte överdriva. Men i all ohygglighet blir det ändå ännu mer fasansfullt när nu uppgifter kommer om att det är dumdum-kulor som har ansvänds av den norska terroristen. Som andra har jag ibland funderat över begrepp som "inhumana vapen". Ibland har jag också funderat över hur en del dödande i juridiska termer kan vara ett mildare brott än annat. Att använda kulor som så att säga exploderar inne i den kropp den träffar och därmed gör med skada - dumdum-amunition - har varit förbjudet sedan Haagkonventionen 1899. Några av oss tycker kanske att det inte skulle göra något med förbud av mycket av världens vapenförråd. Men den typen av förbjuden amunition som brukar benämnas "inhuman" säger nu läkarna att Anders Behring Breivik har använt vid de norska dåden.

Att döda och skada, eller som jag skrev om i mitt förra inlägg, verkar inte ha varit den enda baktanken när han utförde dåden. Och med stor vetskap om att det för många är så att säga skit samma med vad en nära och kär har dödats, är det ändå en bild av en ännu mer kallhamrad eller kanske än mer sjuk person som har genomfört dåden.

Jag har till viss del tyckt att rapporter om hur det går för skadade på sjukhus har varit väldigt få under dessa hemska dagar. Det är en tanke att den "snåla" rapporteringen beror på att det för många är mycket osäkert, och till en del berorende av den förfärande ammunition som enligt uppgifter har används.

Helg övergår så sakta till vardag och ny arbetsvecka. Om än i semestertider. Det blir tungt: Det blir jobbigt med alla tankar från helgens händelser att bära på. Men då är, utan tvekan, Stine Renate Håheims, ord en tröst:

«Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen»

Mer att läsa: Ekot om tyst minut,
Fler som bloggar:  Tokmoderaten, Martin Moberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Rättvisans gång och marknadsföring av ondskans idéer

I skrivande stund samtalar man i NRKs direktsändning om hur vuxna i Norge ska förklara helgens händelser för sina barn. Jag beundrar alla som tar den oerhörda utmaningen och som ändå försöker förklara och försöker belysa det som vi alla har svårt att hantera själva. I alla fall jag själv.

Två andra nyheter idag gav mig obehagets ilningar genom kroppen. Dels NRK som under dagens sändningar har analyserat material och "manifest" från Anders Behring Breivik. Det verkar som den norska massmördaren ser de liv han har släckt och den skadegörelse han har orsakat för lång tid framöver som något av en parantes. Det centrala i attentaten är att marknadsföra de idéer som ABB har om det mångkulturella Europa och om "skadorna" med det mångkulturella. ABB är själv en "korsfarare" med uppgift att stoppa utevcklingen i en kamp som kommer att pågå länge, fram till 2083. Jag väljer att inte länka till eländet men för den nyfikne är det bara att googla på ex 2083, på namnet A European Declaration of Independence eller läsa Emanuels ordmoln.

Den andra nyheten idag var att attentatsmannen önskade en öppen rättegång. I en rättsstat som Norge har även Anders BB rätt till en advokat och en öppenhet i processen. Det är omistliga principer i ett modernt samhälle. Men principer som är till för att göra gott kan också föra med sig negativt. Det verkar som om just öppenheten i prövningen av brotten har varit en lika viktig kanal för gärningsmannen att marknadsföra idéerna som själva terrordåden.

Så, vi som inte en sekund är beredd att erkänna de mörka idéer som massmördaren i Norge så gärna vill sprida: Hur kan vi göra medvetna val i nyhetsförmedling, i aktiviteter på sociala medier och på annat sätt se till att gärningsmannens önskningar om tankegodset spridning kan begränsas så mycket som möjligt? Var och en har självklar rätt till yttrandefrihet. Åter: Självklart en rätt. Men även jag har ett ansvar för hur jag använder den. Hur gör jag bedömningar i mitt skrivande, talande och nyhetsförmedlande som kanske hellre går emot Anders Behring Breiviks önskemål än blir ett sätt att "medlöpa" (medvetet eller omedvetet)

Journalisten Emanuel Karlsten hann före mig med tankar om detta och inte minst analyserar han på Svt debatt hur medierna de senaste dagarna redan har gått i en fälla. Allt material som har använts är noga förberett av terrormannen själv. Alla uppgifter är tillrättalagda och all information ordnad till att bli en central del i ABBs "PR-verksamhet" som omsluter terrormorden och bomddådet. Var och en som är "aktör" i medier och sociala dito, bör nog tänka till över detta inför de fortsatta rapporteringarna från händelseutvecklingen i Norge.

För det handlar inte heller om journalistiska principer och yttrandefrihet. Hur mycket vi alla än förstår att terrorangreppen i Norge säkert fördöms av de flesta så ligger de tankar som terrormannen själv har som utgångspunkt för dåden i samma politiska "härad" som de främligfientliga krafter som agerar också i vårt land, också i svensk riksdag.  Jenny Lindahl twittrade om ett citat från Fremskridspartiets ledare. "Lika illa som det som hänt, är att medierna försöker hävda hans politiska hemvist i Frp" lär den norska partiledaren för Norges egna "Sverigedemokrater" har sagt enligt Jenny. Det där med "lika illa" är måhända att ta i. Grovt!

Precis som detta uttalande finns en rad uttalanden från svenska Sverigedemokrater som inger oro. Inte alls en tro från min sida att partierna Sd eller FrP nu står för en direkt våldslinje. Men utan någon som helst tvekan innehåller delar av Anders Bering Breiviks tanke- och idégods samma budskap som dessa två partier. Den som till äventyrs tvekar kan söka av nätet och jämföra eller exempelvis ta tel av Expos analyser.

Det vidriga i Norge ska nu få sitt rättsliga efterspel. Förhoppningsvis markerar alla partier nu sitt avståndstagande från främlingsfientlighet, hat mot socialdemokratin, "marxism" eller de islam-hat som bygger upp mycket av den yttersta högerns engagemang. Norge kommer att jobba stenhårt för öppenhet, för ett ökat politiskt engagemang och för värderingar om solidaritet. Sverige måste göra sitt!

Mer läsvärt i Expressen,
Fler som bloggar. Emanuel Karlsten om medierna, om ett manifest och om SD-utspel.
Beelzebjörn, Roger Jönsson om extremhögern i centrum av debatten, Lena Sommestad om hatets grogrund och språk, Johan Westerholm om främlingsfientlighet och utanförskap, Röda Berget om en attack mot socialdemokraterna, Thomas Böhlmark om ett socialdemokratiskt sår i själen, Torbjörn Jerlerup om terroristen Breivik, Anna Andersson om attack på demokratin, Anders Ågren, Martin Moberg, Sebastian Stenholm, Olas tankar,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En sorgesöndag och tankar om ett hårt angrepp



Lyssnar på Jens Stoltenberg som talar vid en minnesstund i en norsk kyrka. Sänds över NRK. Stoltenberg som under krisen i Norge har växt till en stor statsman och landsfader nämner att också han känner många av de döda från Utøya: en föreståndare och en ung lovande AUFare som nu båda har lämnat oss. Det är söndag efter katastrofen. Fortfarande dominerar sorgen. För vissa är fortfarande osäkerheten en enorm plåga om anhöriga som inte hörts av eller ligger svårt skadade på något sjukhus. I Norge, i Sverige och runt om sitter vänner till AUFarna som dog på Utøya.

Det kommer alltid, efter svåra kriser, ett skifte av perspektiv. Sorgen lever självklart i hjärna och hjärta. Men fokuset vrids inte sällan till frågor om hur saker har kunnat hända. Till skuld och kanske till och med straff. Eller möjligen som Jens Stoltenberg redan från timmarna efter dåden har talat om: Om att vi nu måste stärka demokratin, inte minska den. Om att nu prata mer politik, inte mindre! Om att nu ta kampen för varandra och för solidariteten.

Just där har några redan börjat tvivla. "Gör inte poliitk av detta" säger en del, och mest illamående blir jag av Sd-företrädares reaktioner. Nej. Här ska inte göras partipolitik i termer av att deltagande och medverkan i sorgearbete begränsas. Det är och måste vara självklart att rätten att sörja och gråta efter något som detta gäller alla, efter vars och ens känslor. Det är inte politik i form av något kallt beräknande av möjliga röstprocent eller att kriser ger god jordmån för att värva medlemmar! Absolut inte. Men du som en sekund ifrågasätter att det som har hänt i Norge har med politik att göra. Tänk till en gång till. Eller läs Anna Ardins blogginlägg om att det visst handlar om politik. På Aftonbladets ledarblogg skriver Anders Lindberg:
PM Nilsson skriver på Newsmill att Fremstrittspartiet, Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti nu har ett särskilt ansvar att fördöma terroristattacken i Norge.  Jag tycker inte det räcker.
Hetsen mot muslimer. Mot det mångkulturella samhället. Hetsen mot AUF och andra vänstergrupper är inget norskt fenomen. Det finns i hela norden. Och det måste få ett slut. För det har vissa större ansvar än andra.
Attackerna av Anders Behring Breivik riktades mot AUF och därmed mot den norska socialdemokratin. I dokument och dagbok verkar ABB ha verkat utifrån teorin att den socialdemokratiska rörelsen måste "mötas" /stoppas direkt i ungdom/barndom. Därav det skrämmande dödanet på ön. ABB har genom bombattentatet i Oslo slagit till mot det noska samhället och mot dess politiska ledning, i dag företrätt av norsk socialdemokrati. Att påstå att det skulle vara irrelevant i sammanhanget är bara inte möjligt.

I skrivande stund lyssnar jag på ett steg som lär följa mer framöver. Det är Expos medarbetare som intervjuas i NRK om Anders Behring Breiviks dagboksskriveriet men också kopplat till värderingsgrunder som ABB har rört sig i. ABBs idéer drog sina värderingar och tankar till en fasansfull praktisk handling. Ingen kan med fog påstå att mer "etablerade rörelser" som Sverigedemokraterna och Fremskrittspartiet ställer upp på dåd som en del i kampen. Men, som Expo-företrädaren framhöll, har Anders Behring Breivik kännt dessa högerpartiers värderingar ligga väldigt nära de egna och anslutit sig. (för att sedan lämna därför att han upplevt "kampen" som alltför lam)

Nar jag och många andra följer Jens Stoltenbergs och andra uppmaning att prata mer politik och att slåss ännu mer för solidaritetens värderingar kommer säkert många att följa. Och visst är alla partier och medborgare välkomna i det arbetet. Däremot tror jag inte att alla vill vara med. Kampen mot främlingsfientlighet, rasism och för ett solidariskt Sverige, Norge, Europa och världen kommer att tas av väldigt många, av de flesta men inte av riktigt alla. De som ställer sig utanför kommer att möta motstånd, politiska argument och får finna sig i att granskas. Det var viktigt långt före de förfärliga händelserna i Norge och har verkligen verkligen inte minskat efteråt.


Mer att läsa: DN; Peter Wolodarski, DN om erkännande,  AB, Jan Guillo, AB ledare, Expo, DN om ny polisinsats, Svd, Svd om dagbok,
- Håkan Juholt om händelserna i Norge.

Skriv på VGs upprop "hand i hand"

Fler som bloggar: Cattis, Roger Jönsson, Rebellabloggen, Jämlikhetsanden, Högbergs tankar, Ulf Bjereld,
Enmansutredningen,


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 23 juli 2011

Tankar från hjärtat dagen efter och tillbakahållen vrede

Går och lägger mig och har då följt mediernas berättelser om en tragik och katastrof i Norge. När jag vaknar igen på lördagen är katastrofen total. Inte sju utan 91 döda. Flest offer på AUF-lägret på Utøya. Precis som oerhört många andra känner jag smärta och en oerhörd sorg.

Frågorna jag ställer mig tillsammans med en hel värld är förrstår varför? Och hur kan det hända? Och varför just AUFs unga medlemmar? Men också funderingar om Oslobomben. Men så här dags får spekulationer vara för min del. Fakta verkar ändå vara att det är en norsk gärningsman som är gripen och som medier skriver om. Anders Behring Breivik. Nej, det verkar alltså inte vara som antyds i DN, och Henrik Brors så kallade analys: att det är en "vanlig" terrorism kopplad till Norges engagemang i ex Libyen som har kommit till Norge. Ingen "muslimsk" terror som en del på svensk politisk ytter-höger-kant skrev om på Twitter direkt efter smällen i Oslo. Det verkar i stället vara dess motsats. En person djupt engagerad i nationalistiska rörelser och anti-islam-rörelser.

Jag låter det vara just för tillfället. Jag har hört statsminister Jens Stoltenberg som på ett oerhört starkt sätt tala om att terrordådet inte ska mötas med hat utan med ännu starkare demokrati. Jag har alldeles nu hört AUFs ordförande uttala: "Vi ska tillbaka till Utøya".

Någon har beskrivit att det det i varje stad och varje fylke i Norge finns någon som på något sätt känner någon som har drabbats. En reporter beskriver att Norge kanske drabbas av samma fenomen som efter 11 september i USA: Hela grundtryggheten i livet raseras.

Stoltenberg markerade att det idag handlar om att ta hand om varandra. Nära och kära. Grannar och vänner. Det ÄR tillåtet att "bara" sörja", bara gråta och bara vara en dag som den här. Vi har nog alla tänkt tanken eller sagt att "livet måste gå vidare". Hur svårt man än tycker att den insikten är idag så blir det så nu också. Där kommer oerhört många perspektiv in. Hur påverkar tragiken vardagslivet i Norge? Det är ett enormt slag mot demokratin och inte minst mot norsk socialdemokrati. Därmed också ett dåd mot värderingar om öppenhet och demokrati. Ingen av alla oss som nu gråter efter gårdagen kommer att sitta still och tyst om demokratin hotas!

Så långt för nu. Det kommer att finnas oerhört mycket att säga om detta. Det där i rubriken om "vrede" handlar förstås om gärningsmannen och inte minst de idéer han verkar ha stått för. Men också därför att ledande SD-politiker under dagen har försökt använda detta på ett mycket tidigt skede för sina syften. Om detta återkommer jag garanterat. Men inte nu. Nu har alla, även jag, rätt att bara sörja.

Mer om detta
: DN om gärningsmannen, DN2 om detta, DN om Reinfeldt, DN om räddningsarbetet,
DN om Stoltenbergs presskonf, SvD med Ali Esbatis ögonvittnesskildring. AB; AB,ledare.

Bloggar: Camilla om att ha mördaren som FB-vän. Peter Högberg, Sebastians tankar, Fredrik Antonsson, Kent Persson, Leines blogg, Helena Ericson, Björn Andersson, Jinge, Röda Berget, Mattias Lundbäck, Kristian Krassman, / Jämlikhetsanden / Johan Westerholm , Signerat Kjellberg med bilder,. Martin Moberg, Ulf Bjereld, Peter Högberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

fredag 22 juli 2011

Norska katastrofen och vår sårbarhet

En friidrott från Monaco som säkert är intressant och spännande på många sätt. Men händelserna i Oslo tar över tankarna och fokuset. En tidig middag på en restaurang i Huddinge där en måsunge tar över fokuset från matavnjutningen. Ungen har kanske trillat ur boet. Över centrum flyger de vuxna måsarna för att följa den lille ungens vandringar fram och tillbaka på Sjödalsvägen. Nästan i kryss mellan förbipasserande bilar. En måsunge, så utsatt och så ömtålig. Så beroende av tryggheten från det hemmabo den har trillat ut ur. Och så känsliga och utsatta känns det som om vi människor också kan vara denna fredag.

Flera har dödats av explosionen i Oslo. Samtidigt kommer uppgifter om fyra döda vid norsta SSU, AUF.s läger på Utøya utanför huvudstaden. När detta skrivs har Expressen uppgifter från "ögonvittnen" om 30-talet döda. Det verkar väl mycket troligt att de två händelserna hänger ihop. Aftonbladet skriver om det senaste:
Precis efter klockan 19 grep polisen en misstänkt skytt. Enligt NRK handlar det om en man med nordiskt utseende.
Oavsett vad, vem eller varför är dagens händelser i Oslo och Utøya djupt tragiskt. Det tog ett tag innan det blev klart att det handlade om ett attentat. Redan innan polisen gav besked pekades vissa grupper ut på Twitter som gärningsmän. Ett sätt att utnyttja en tragisk situation på ett helt ovärdigt sätt!

Terrorns ansikte har åter nått oss och vår närhet. Just nu ser jag uppgifter på twitter att polisen bekräftar en koppling mellan den gripne för skottattentatet vid AUF-lägret och bomben i Oslo. Kanske är det en enskild persons illdåd. Kanske en del av något större. Det känns oavsett vad, som om mänskligheten är som en skör måsunge utelämnad till att omgivningen uppträder utan hotfullhet. Mer kommer att skrivas och bloggas om Oslo-händelsen framöver. Men jag, som väldigt många, vill veta vad som egentligen har hänt, hur många som har skadats och till och med dödats och om det går att ge någon som helst förklaring. I väntan på det, en helt ofokuserad titt på friidrott, en tanke på kvällens sårbara måsunge och en handfast kramp i hjärteroten därför för att sårbarheten har kommit väldigt nära oss i kväll. Igen!

Mer att läsa: SvD, SvD minutrapportering, SvD om AUFs läger, AB1, AB2, DN1, DN2, DN3, DN4, Exp,

Fler som bloggar: Peter Högberg, Roger Jönsson, Martin Moberg, Sebastians tankar, Mattias Lundbäck, Beelzebjörn, Carl Bildt,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant  

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Olycka eller bombattentat i Oslo - Regeringsbyggnader som mål?

Det är väl bra att man i alla fall bryter golfsändningarna för nyheter. Har precis sett nyhetsflash om att Oslo har drabbats av bombattentat. Flera byggnader skadade, totalkaos i staden, uppgifter om blödande och skadade människor. "Kaos", var sammanfattningen i Rapports sändning. Svd uppger att "stadsministerns kontor" är drabbat. Twitterflödet om Oslo är högt men de flesta frågar förstås vad som har hänt. Har kollat twitter och facebook där bla Jens Stoltenberg finns men än så länge inte uppdaterat. Jag tänker inte bidra till spekulationer om terrorattentat, men det är onekligen det som tränger sig på i de första tankarna om detta. Jag lär få återkomma...

Mer att läsa: DN. AB, Aftenposten, NRK, Exp

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Sociala medier, Politik 2.0 och en bloggares nystart

Sista semesterdagen. Sedan helg och därefter åter till jobbet under fyra veckor för att sedan ta en tredje semestervecka på Mallorca. Därefter höst på allvar. Det här året har semesterbloggandet varit ytterst sparsamt, precis som det var under halva våren. Jag tappade gnistan, inspirationen och trots flera försök att göra omstarter rann det ut i allt längre bloggfria perioder. Det var nog nyttiga avbrott efter ett par år av nästan oavbrutna serier av inlägg. I Almedalen blev mitt avbrutna bloggande till och med omnämnt i webb-TV. "Godmorgon Almedalen". Möjligen var det något som lade inspirationens bränsle i bloggar-maskinen. Det där sista kanske föresten förklarar en del. Om bloggande blir just en maskinell sak där volym blir lika eller kanske till och med viktigare än kvalitet och innehåll, då kan det lika gärna få vara. Men jag tänker ta några steg framåt i stället.

Jag har fyra utgångspunkter för mitt skrivande. 1) Det är ett sätt för mig att få kommentera aktuell politik, mest det som skrivs om i nationella medier och debatteras "brett". 2) Dels är det lite av plikt att som förtroendevald använda alla tänkbara kanaler för att ha kontakt, dialog och återkoppla till väljarna, dom som har valt mig. Utöver de två sakerna ser jag mitt bloggande som del i något som fler gör för att väcka debatt utifrån de värderingar som vi delar. Talar förstås om socialdemokratiska värderingar och den roll som nätet har att förmedla sakfrågor och idéer. 3) Utan att skämmas en sekund ser jag en del av det som "kampanjbloggande", något som alla partier gärna vill lyfta till en hög nivå. 4) Men den andra utgångspunkten är lika angelägen för mig. Att på något sätt bidra till att det totala underläge som arbetarrörelsen har i opinionsbildande resurser kan vändas något lite. Att, tillsammans med många andra, kunna vara en liten motvikt till det som dagligen förmedlas från borgerliga ledarsidor ut över nationen.

Det finns ett femte skäl: Jag vill bidra med mina erfarenheter och kunskaper till att de sociala mediernas roll fortsätter att stärkas i svensk samhällsdebatt. Här är bloggen vars och ens egna publiceringsverktyg, vars och ens rätt och möjlighet att få medverka. Ingen, säger ingen, har rätt att med vare sig argument som att "bloggen är dålig" eller "skriver om fel saker" rycka undan det verktyget för någon, undantaget rena lagöverträdelser. De där tankarna i Politik 2.0 om hur partier och politska företrädare använder sociala medier i dialogen med sina väljare måste hela tiden finnas med i diskussioner och på "att-göra-listor". Det är långt ifrån ett färdigutvecklat område!!

Det är väl inte så värst mycket mer att skriva om detta. Bloggpausen är över. En intensiv politisk höst börjar snart och då är det bara att ge järnet.

Mer att läsa
:
- LO-bloggen som dessutom är mitt arbete en tid framöver.
- Edvin Alam om bloggandets intensitet sommar och höst.
- Mary 2.0 om sociala medier. 
- Majanens world om bloggande

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 21 juli 2011

Annie, Anna-Karin eller Anders leder Centerpartiet?

Det blir för första gången under min "karriär" som bloggare ett tredje inlägg i rad om Centerpartiet. Det är för alla oss som följer och gärna vill debattera svensk politik veckans hetaste fråga och självklart att skriva om. Alla håller inte med mig. Jag har sett en del halvförvirrade kommentarer men också debattinlägg i stora tidningar som menar att det skulle vara märkligt att personer från alla politiska läger följer och kommenterar ett byte av partiledare.  Så är det förstås inte. Och för egen del handlar det inte, som några toner i debatten antyder, ett dyft om att "skåpa ut" just Centerpartiet. Visst kan alliansen får ännu större problem om Centern förpassas ut ur riksdagen. Men chansen /risken att partiet kommer att ta röster från vänster ser jag som väldigt små. Även om centerpartister själva ser blockbytare som framtidsräddningen.

Dagen har bjudit på besked om tre kandidater som ställer upp i en månadslång process som ska leda fram till förslag om Maud Olofssons efterträdare. Här ger jag beröm. Det sätt som Centern jobbar med frågan bildar mall för andra partier också framöver, med viss reservation för att något parti redan har prövat varianten med fler kandidater (som miljöpartiet). Vi andra får rodna en aning.
Annie Johansson, Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson är kandidater som nu ställer upp. Borta är (iaf nu) Andreas Carlgren och Eskil Erlandsson.

Det är ingen tvekan att centerpartister denna dag måste känna att processen ändå kan bli ganska tuff. Annie Johansson som har burit favoritskapet och som jag själv skrev om i går, får en klar utmanare i Anna-Karin Hatt som med sitt tal vid presskonferensen verkar ha väckt många nyfikna och kanske till och med imponerade sympatisörer. Det var ett retoriskt mycket starkt tal som kombinerade erfarenhet, närhet till makten, förhandlingsvana och regeringserfarenhet med nära förankring i människors både svåra vardag och framgångssagor. Hennes avslutning, att påminna om att hon som chef hade anställt en av motkandidaterna, var ju också ett retoriskt skickligt sätt att placera sig över i "rang".

Men trots det vill jag varna också centerns anhängare (såväl som mina egna partivänner tidigare) om att personfrågan räcker för att rädda ett parti eller för att höja sig upp till en nivå som ger politiskt inflytande. Det centrala är trovärdigheten i den egna politiken och att den är ett tydligt alternativ i svensk politik. Här ser jag dagens tal av kandidaterna bära spår av stora problem för Centern. Läs tex gårdagens innehåll i DN-artikel från lokala centerpartister. Det är friheten mer än politiken med alla sina trygghetssystem som ska bära centern framåt. Jag tror att en tonvikt idag låg på väldigt utsatta människor, minst lika framträdande som sänkta skatter eller LAS. Mest uttalat kanske i Anna-Karins berättelse om erfarenheter av att växa upp med en psykiskt sjuk pappa. Centern är ett parti för de svaga och dessutom för hållbar utveckling, var budskapen hos alla tre. Där markerade också Anders att välfärdsfrågorna hade hamnat i bakvattnet. Utan att nämna att partiet ett antal år har haft ordförandeposten i socialutskottet i riksdagen.

Om jag på något sätt skulle leva upp till misstankar om att önska kasta mörka skuggor över Centern så finns utan tvekan stoff till detta. I dagens Studio Ett i radion fick partiledarkandidaterna frågor om kärnkraften. Här markerades förstås uppslutning kring alliansöverenskommelsen men ändå att Centerpartiet i grunden har en politik som bättre passar med de rödgröna. (så sas inte rakt ut!)
Helt motsatt gällde för LAS och turordningsregler där Centern näranog ensamma i svensk politik tror att sämre villkor för anställda ger fler jobb. Och, kan man notera: även partierna LO och Svenskt näringsliv har en mycket mer nyanserad samsyn till detta än centern.

Jag tycker att barnläkaren Anders W Jonsson gör en väldigt viktigt insats för svensk demokrati. Han är i princip chanslös i partiledarkampen men kandiderar öppet med en egen programförklaring. Fler som Anders behövs oavsett om de är centerpartister, sossar, vänster eller annat. Jag själv har ett hjärta som, precis som väldigt många andras, klappar för Annie Johansson. Hos mig INTE , säger INTE, av politiska skäl utan mer vänskapliga. Men jag tror att Anna-Karin Hatt idag tog väldigt många steg framåt genom sitt skickliga tal. Det kommer att bli en tuff kamp om makten i Centerpartiet!


Mer att läsa: Ekot, Dagens Industri, Dagens Media om Annie Johansson, DN, SvD om personstrid, SvD om stort och brett parti. SvD om kampen, Hela Gotland om Annie Johansson,

Fler som bloggar: Annie Johansson om kandidaturen, Mikael Andersson, Roger Jönsson, Martin Moberg, Sebastians tankar, Rickard Nordin, Johan Hedin, Staffan Danielsson,



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Att leda Centerpartiet in i....vad?

Den här dagen offentliggörs ju vilka som är centerpartiets tre ledarkandidater och detta diskuterades i SvTs Gomorron Sverige. Därav min tidiga uppgång, alltså, trots semeserveckan. I studion diskuterades ledarfrågan av DNs Peter Wolodarski, av förre centerledaren Olof Johansson och av CUFs Hanna Wagenius.

Den förre c-ledaren, Johansson, ger i ett uttalande i diskussionen en bra bild av ett av centerns stora problem. Han menar att det är svårt att vara centerpartist därför att motståndet liksom kommer från alla håll. "Så är det att vara i mitten". Det tangerar det jag tror är centerns stora utmaning: att inse att man faktiskt inte är navet i svensk politik från vilket allt utgår, vare sig det gäller nya idéer eller praktisk politik. Centern verkar ibland ha problem med sin självbild ganska dramatiskt, inte minst när det kan låta som att man snarare är ett 35 procents-parti än har det lägre väljarstöd man uppnått i mätningar och valresultat (6,56) Centerpartiet måste inse att huvudproblemet snarare är att man inte framstår som så särskilt attraktiv av vare sig väljare eller andra partier som ska utse sin huvudmotståndare. Möjligen är borgarrådet och bloggaren Per Ankersjös tal om "hälsoråd från ett lik" mycket talande för att beskriva detta centerproblem. Det värsta för partiet självt är väl att man inte inser att det är ett problem.

I den vilsenheten är det lätt att springa bort sig ännu mer. En av de irrvägarna som delar av partiet verkar traska in på är det som några företrädare i dag skriver om som den "frihetliga". Ibland har det beskrivits med en geografisk punkt, Stureplan i Stockholm, som utgångspunkt, något som inte alls gillas av partiets sympatisörer. För den som har debatterat frihet med forna tiders ungmoderater är det inte alls svårt att känna igen retoriken. Den delen av centerpartiet ser positionen till höger om moderaterna som ett tomt utrymme där man kan spela roll. Problemet blir att man hamnar på en punkt av politikermisstro omstöpt till frihetsretorik som ligger nära Kd:s misslyckade tal om "verklighetens folk". Att detta och tidigare moderata försök att växa på misstro mot politiska lösningar har misslyckats borde vara varningsklocka för Centern.

Peter Wolodarski nämnde kort miljöpolitiken som en viktig fråga. Här hakade Olof Johansson på med teorin att centerns framtid och därmed vilken "sida" som styr avgörs vilket av de "två gröna partierna", Centern och Miljöpartiet" som kommer att lyckas. Jag tvivlar på hållbarheten i teorin. Som miljöpolitiker önskar jag förstås att Wolodarski och Johansson hade rätt. Men miljöfrågorna rasar i vikt hos väljarna samtidigt som medierna i princip har slutat skriva om det. Det gör att miljön knappast kommer att ha det fokus framöver som vore önskvärt. Och för att blanda mig i den där kampen om "mest-gröna-parti" som verkar föras ibland: Ska man tro mätningar som ex Westander tog fram före valet 2010 är det i ex klimatfrågan en dramatisk skillnad i förtroendet för Mp och C. Miljöpartiet som upplevdes vara "bäst" av 43 procent medan Centern i denna den viktigaste miljöfrågan uppnådde fem procent...

En av huvudteorierna i debatten är att centern har vunnit i inflytande på alliansen men förlorat väljarstöd för sitt parti. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: väljarna vet inte vad partiet vill efter flera vändor av samarbeten med andra partier där de egna karaktärsdragen har tunnats ut, ja kanske till och med förlorats. Väljarna ser inte någon skillnad på Centern i förhållande till andra allianspartier.
En utmaning för den nya ledaren är att måla centerpartiet i tydligare färger och gärna attraktiva sådana.

I morgon-TV talade Hanna Wagenius om den decentraliseringsideologi som centerpartister alltid har talat väl om men inte alltid levt upp till själva. Redan under Palmes tid illustrerades det ofta av den då till centerpartiet närliggande bonderörelsen och dess ständiga centraliseringar. En gång ett nedlagt mejeri i Oskarshamn om vilket Olof Palme talade: "På mejeriets tomt står bara centerpartiets skylt kvar: "Jämlikhet genom decentralisering". Möjligen ligger det i den bilden en eftertankens illustration också för den nyvalda centerledaren år 2011.

Mer att läsa
: DN, lokala centerpartister skriver, DN om centerspel, SvD, Aftonbladet, ledare,
Fler som bloggar:
- I inlägg i går skrev jag mer om mina tankar inför partiledarvalet.
Johan Westerholm, Per Ankersjö, Röda Berget, Anna-Karin Hatt, Johan Hedin, Peter Högberg, Sebastians tankar,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 20 juli 2011

Svensk politik och Centerpartiets framtid

Till skillnad från tveksamheter som bloggaren (m) Thomas Böhlmark verkar ha om att S-märkta kommenterar centerns val av ny ledare menar jag att det är ganska självklart. Inte bara en "fascination" som Böhlmark beskriver det. Att ett av riksdagspartierna byter ledarskap är självklart intressant. Att det är ett parti i den borgergliga allians som har makten gör det ännu mer intressant. Detsamma därför att det är ett parti som väljarna placerar utanför riksdagen i en del opinionsmätningar och framtiden kan avgöras av partiledarvalet. Blir en redan svag allians starkare eller svagare efter ledarskiftet? Vad är det för slags centerparti som skapas framöver av ett nytt ledarskap? Står man fast i den inhängnad, den rentav andningsnödsframkallande tillvaro och kanske till och med en situation nära självutplåning som centern befinner sig i?

För egen del tycker jag att morgonens besked med den efterföljande processen inom Centerpartiet är spännande och intressant. Lite av mina tankar går också igen när Leif Pagrotsky skriver i Expressen. Bland annat att

Å ena sidan skulle jag välkomna ett traditionellt och starkt Centerparti som luckrar upp den blockpolitik som jag och många väljare ogillar, en Center som kan göra upp med andra partier i sakfrågor av gemensamt intresse. Det skulle göra svensk politik mer effektiv.

Om det skulle få vara det som avgör (vilket det förstås inte är för flertalet centerpartister) så väljer man nog inte favoritkandidaten Annie Johansson. När Expressen frågar läsarna är det, låt vara få svarande, men ändå en mastodont ledning i förtroende som Annie har om ledarskapet. Min gissning är att det skulle vara en val som välkomnas av Reinfeldt. Det ger mer eller mindre självskrivna mandat till alliansen. Det är inte så att det sker utan motkrav men Reinfeldt lär inte tror att "runt-fyra-procents-partiet" -kommer att lyckas vända styrkeförhållandena genom en politisk retorik till höger om Reinfeldts eget. Den "Stureplanscenter" som växt fram må ha gett några platser i landstinget och en borgarrådspost i Stockholms Stadshus men är knappast en väg framåt för den som vill hålla ihop Sverige eller i alla fall Centerpartiet. Oavsett val av kandidat måste "partiet hållas ihop" och det går inte om man försöker sig på den retoriska och kanske ideologiska högerförflyttning som en del av Stockholmscentern har försökt sig på.

Kanske kan jag som sosse anklagas för att skriva om Centerns läge utifrån hur valet påverkar mitt eget parti. Måhända är misstankarna välgrundade men det är faktiskt mer av allmänpolitiskt intresse som gör att jag skriver. Jag tycker, helt privat och utan att ge något som helst stöd för det politiska bagaget, att ett val av Annie Johansson, skulle vara spännande för politiken. En del tecken finns dock om att delar av centerpartiet gärna väntar lite med ett val av Annie och låter någon "äldre man" få ta posten under en övergångsperiod...

Dessutom tycker jag att (S), trots egna tillkortakommanden, får stå som "skyldig" till att parti efter parti nu gör valprocesser allt mer öppna. Undrar om så hade varit fallet utan (S) interna brister på det området som ändå fick stor uppmärksamhet i debatten och påverkan på andra. Med de demokratiska glasögonen påsatta var morgonens artikel om valberedningens arbete i (C) välkommet. Tre kandidater är tänkbara. Ännu inte namngivna. Imorgon kommer svaren och därefter startar någon form av "valkampanj" av kandidaterna. Vad resultatet än blir kommer det på ett eller annat sätt att påverka svensk politik. Fler blogginlägg om centerpartiet är närmast givna!

Mer att läsa: DN-debatt från centerns valberedning, Expressen1, Expressen KG Bergström, SvD om tre kandidater, Centerpartister förordar Annie Johansson,

Fler som bloggar:  Mikael Andersson som också hade länkat: Magnus Andersson, Christian Ottosson, Johan Hedin, Ring Broman, Roger Jönsson, Mina moderata karameller, Jerker Nilsson, Kent Persson, Den hälsosamme ekonomisten, Thomas Böhlmark, Röda berget, Martin Moberg, Hannes Hervieu, Tommy Rydfeldt, CUF Blekinge, Peter Högberg, Johan Westerholm



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 10 juli 2011

Håkan Juholt och socialdemokraterna vann Almedalen

Idag har det varit avslutningsdag av almedalsveckan. Tal av Jimmie Åkesson när de allra flesta redan är åter på fastlandet. Om det talet reflekterade jag i förmiddags. I morgon kommer en rad företag, partier och organisationer att börja utvärdera sitt deltagande. Ska man lita på Retrievers undersökning som man har gjort för TT har Håkan Juholt och socialdemokraterna all anledning av vara nöjda. I mätningen visas att (S) syntes mest i media och hade störst publik vid talet. Och enligt en mätning i tidningen Expressen lyfter man också i opinionsmätningar.

Jag tycker att Juholt får en rättvis "seger" i det mediala kriget omkring veckan i Visby. Själv hörde jag bara Reinfeldt och Ohly på plats, delvis Olofsson, missde Björklund och har hört Håkan, miljöparti-rören och Hägglund i TV. Juholt höll ett mycket bra tal med djup ideologisk förankring och visade att värderingar också handlar om framtiden. Det utgick redan från starten från "löntagarnas bästa" som när det är utgångspunkten ger "det bästa" också för andra. En idé om "social demokrati" som varit bärande länge: En investering, inte bärmhärtighet eller välgörenhet! Talet var också konkret på många punkter. Tre viktiga sådana var lagstiftning om rätt till heltid, nolltolerans för dödsolyckor på arbetsplatser och avskaffandet av det aktivitetsförbud som idag gäller innan de unga för en insats på förmedlingen. Men också om insatser mot barnfattigdom, tryggare anställningar, välfärdssatsningar före det jobbskatteavdrag som "hela Almedalen pratat om". Och mycket annat.

TT berättar att av de andra talarna blev Maud Olofssons tårar en stor nyhet. Vänsterpartiet fick inte utdelning på grund av talet av Ohly utan mer handlade det om att två andra utmanade Ohly som partiledare samma dag som han höll sitt tal.

Veckans kanske största haveri tycker jag att moderaterna har stått för. Först en Reinfeldt som höll ett tal som började i rymden, landade i budskap om socialdemokrater som sjuttiotal och så plötsligt tog slut med "tack för mig". Tidigare på dagen hade Reinfeldt lanserat en statlig utredning där fyra borgerliga partiledare skulle leda ett utredningsarbete snarlikt det som det nu skrotade Globaliseringsrådet skulle göra. Ovan på det avslutade (m) veckan med att strax före Juholts tal lansera en ren smutskastningskampanj. Inget eget liv. Inga svar på vardagsproblem och samhällsutmaningar. Bara trött och enformigt tragglande.

Veckans verkligt stora besvikelse menar jag var redan den första dagen. Strax före almedalsveckan, det vill säga gissningsvis när de två "rören" - Fridolin och Romson-  satt och plitade på sina almedalstal, visade mätningar ett ras i väljarnas intresse för miljöpolitiken. Med den vetskapen avstod ändå de nyvalda rören för miljöpartiet från att tala miljöfrågor! I ett av de allra viktigaste sammanhang som det borde talas i!  Arrangörer i Almedalen vet det! Miljö- och klimatfrågorna tillhörde de ämnen som dominerade. Att mp i det sammanhanget gör politiska valstrategier som att enbart prata skolfrågor till sin linje är trist.

Mer:  Svd, AB,
- Hela Håkan Juholts tal här.

Bloggar:
Martin Moberg, om mörkerkrafter, Leine Johansson Roger Jönsson om en allians utan framtid efter Almedalen?, Johan Westerholm om kd minoriteternas minoritet. Peter Högberg om Sd, Lena Sommestad efter Juholts tal, Sebastians tankar, Marias utsiktstorn,


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Jimmie Åkesson dumpar retoriken om invandrarpolitiken?

Strax innan han ska inleda det sista talet under årets Almedalsvecka ser jag på Twitter att Sverigedemokraterna har tappat en tredjedel av väljarstödet. Allt enligt en ny mätning från SKOP. En annan mätning i Expressen från Demoskop visar att (S) har det största stödet på över ett år. Tecken? Och kanske är också att regnet börjar falla över Huddinge när Åkesson talar i Visby ett tecken.

I början av talet gjorde Åkesson som en del andra Sverigedemokrater: talade svenska helger. "Julafton kom också i år" påminde Åkesson men verkar missa att det faktiskt är Sd-företrädare som sagt sig finnas till för att rädda just julafton! Jag kom då att tänka på ett par inlägg jag skrivit tidigare. Om SDs ledare i värmländska Filipstad som berättade om de hot som Sd tyckte sig se och fanns till för att stoppa: Hotet mot traditioner och helger i Sverige. Det var före valet 2010. Eftersom partiet nu sitter i riksdagen, trots allt, är det väl bra att bli mer strikt i analysen av partiet. Det är inget skämt att man kan nå politiskt inflytande även med de rasistiska och nazistbefläckade rötter partiet har. (exempelvis "mannen i Filipstad)

Idag skriver Åkesson i SvD  om att lämna den här enkelspåriga linjen om invandringen som den enda frågan. Även i dagens tal anpassade sig Åkesson till detta genom att nästan inte alls tala om det. Ändå lyser det igenom på punkt efter punkt, även i de traditionella och så ofta absurda förvanskningar av fakta som SD gör för att legitimera sin främlingsfientliga politik. I dagens tal med att tala om svenska våldtäkter i världsledande nivå. "Bara Lesotho ligger högre". Och som bekant handlar det inte om att debattera våldtäkter utan om en mörkerretorik för att spy ut främlingsfientliga teser över landet.

Åkesson vill vara den "mittenkraft" som balanserar höger och vänster, säger han. Därmed tar han också kampen mot främst Miljöpartiet. De gröna verkar ju vara på väg att få statsminister Reinfeldts inbjudan till maktens korridorer. Frågan är om han har en chans. Ska man lyssna till Reinfeldt är det nej. Men samtidigt har Sd till allra största del röstat som den borgerliga regeringen. Och nu är Reinfedts stora dröm att kunna genomföra ett femte jobbskatteavdrag. Åkesson markerade idag att han gärna kan ställa upp på detta. SD menar som Reinfeldts regering, att jobbskatteavdragen har "haft en jobbskapande effekt".Det blir utan tvekan en intressant politisk höst.

Sverigedemokraterna må försöka förändra retorik och förändra bilden och spackla till sig med politisk  "make-up" för att befästa sina platser i riksdagen och därmed behålla ett politiskt inflytande. När man gör det försöket med citat av socialdemokratiska ledare, talar folkhem samtidigt som hela grunden för politiken tar utgångspunkt i förakt för människor av annan härkomst, ja då mår jag illa. Dagens förhoppning är väl att vädertecknen är just tecken om mörker för Sd, inte för Sverige, och att SKOP-signalen om att Sd har tappat en tredjedel av väljarstödet visar något om en ljusare framtid.



Mer: AB, DN1, DN2, DN3, Svd, Svd2, Exp, GP,
Fler som bloggar: Tokmoderaten om Nalle Puh, Lena Hörngren, Leines blogg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

onsdag 6 juli 2011

S lanserar näringspolitik för 38 socialt utsatta stadsdelar


En pressträff i Almedalen om socialdemokratiska förslag för fler jobb också i de mest utsatta delarna av Sverige. Ja, det är förklaringen till mitt första inlägg på min egen blogg på ett tag. Almedalsveckan som pågår, och jag är där i jobbet. Socialdemokraterna presenterar ett antal förslag för att de som kanske står längst bort från arbetsmarknaden ska kunna komma i arbete. Det var partiets Luciano Astudillo som presenterade nylanseringen.

Som man visar är arbetslöshet och utanförskap en företeelse som i vissa stadsdelar och bostadsområden i Sverige är en fråga av helt annan kaliber än på andra håll. Och svårare att finna vägar ut ur. Rapporten innehåller bland annat ny statistik ifrån SCB. Den visar att drygt 40 % av befolkningen i åldern 20-64 i de mest socioekonomiskt utsatta områdena (de s.k. LUA-områdena) varken arbetar eller studerar.
Den kom på pressträffen förstås en fråga om vad förslagen kostar. En signal om hur partiet nu tänker finns i rapporten. Den innehåller bland annat en ny beräkning från Riksdagens Utredningstjänst som visar att de totala skatteintäkterna skulle ha ökat med nästan 10 miljarder kronor år 2009 om sysselsättningsgraden skulle ha varit lika hög i våra städers utsatta områden som i riket i stort.

Eller med andra ord: Arbetslösheten kostar och insatser som funkar och som leder till jobb är mer att se som en investering än kostnad.
De konkreta förslagen handlar om insatser för jobb, ökad handel, färre i bidrag och grön upprustning.
  • En modell för uppskjutande av reavinstbeskattning vid återinvestering i aktier i onoterade företag bör prövas.

  • En lånefacilitet med statsgaranti för onoterade företag genom bankerna bör prövas.

  • Ett tillfälligt anställningsstöd för personer med försörjningsstöd som börjar arbeta bör införas. Syftet ska vara att stimulera övergång till arbete genom att reducera effekterna av den avräkning fullt ut som idag sker av försörjningsstöd mot arbetsinkomst.

  • En garantimodell där staten, eventuellt tillsammans med berörd kommun, får garantera lån för upprustning av lägenheter i flerfamiljshus inom en ram på totalt 20 miljarder kronor med möjlighet att subventionera garantiavgifter i socioekonomiskt svaga områden bör införas.

    Fler som bloggar:
      Röda Berget,
    - Socialdemokraternas hemsida
    - Hela S-rapporten
    -  Powerpoint-bilder från pressträffen.

    Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
    Intressant
    Fler bloggar om Politik