Svenska dagbladets artikel om avhopp från riksdagen är förstås viktig. Även om det ligger något i det Hans Engnell skriver. Om de som väljs att vara "svenska folkets ombud" inte trivs, inte tycker att de har en uppgift, ja då är det allvarligt för demokratin. Nu är det säkert inte det som förklarar de flesta avhoppen. Många har erbjudits andra, lockande uppdrag efter ett antal år i parlamentet. Att bli EU-parlamentariker, landshövding, finanslandstingsråd eller borgarråd behöver inte vara "sämre".En lösning som ganska ofta sägs "liva upp" och öka demokratin är att ta bort ett antal platser. Färre företrädare för svenska folket alltså. Möjligen en lösning, men jag tror inte att antalet är huvudproblemet. Snart kommer en direkt replik till de som menar att det inte är lockande att vara riksdagsledamot. Partierna ska ta fram sina listor inför valet. Namnförslagen kommer säkert att vara fler än antal platser som ska fyllas.
En tankvärd kunskap när man diskuterar politikens förtroende och roll är att undersökningar verkar bekräfta att valår är tillfällen då förtroedet ökar (politiker, riksdagen, partier). Vad står det för? Ja, när förtroendevalda i högre grad än annars finns ute hos väljarna så ökar det förtroendet. Riksdagsledamöter gör förvisso det som en självklar del jobbet. Inte alltid speglad i medierna. Men även för de är "valårspiken" av det utåtriktade viktig för förtroendet.
Ändå kan riksdagsarbetet säkert förbättras. Både själva arbetet men även ledamöternas arbetsförutsättningar och statusen på uppdraget. Det sista är ganska sorgligt, om statusen är (alltför) låg. Att vara vald av svenska folket borde vara det finaste uppdraget man kan få.
Jag kanske berörde en förklaring för någon dag sen, i ett inlägg om kommunpengarna. Att som ledamot i riksdagen ena dagen stå i medier och vara negativ till något (här kommunpengar) och dagen efter bli "överkörd" av ett statsråd som säger motsatsen är ingen höjdare. Att riksdagen kommer efter regeringen är kanske förklarligt men inte bra för demokratin eller för riksdagen som institution.
Vem ställs till svars för besluten? För många ledamöter är det en del av livet att ständigt ställas till svars i den egna valkretsen och av den egna lokaltidningen. Ett väl så viktigt inslag i riksdagsuppdraget. När riksmedier ställer beslutsfattarna tills svars är det mer sällan en utskottsordförande och allt oftare ett statsråd som får uttala sig.
Det mesta man gör syns inte. Bilden från riksdagsarbetet är ofta ganska katastrofal. En kammare med högst ett dussin ledamöter tillsammans med ett svarande statsråd. Viktiga debatter som i väljarens ögon - framför TV-rutan (ganska många faktiskt) inte intresserar deras valda ombud. Samtidigt görs grovarbetet i det dolda. Innanför utskottsrummens slutna rum eller till och med i riksdagscaféet. Väl så viktigt för kloka beslut. Men inget som når väljarna. Möjligen ska riksdagsstyrelsen och partigrupperna fundera mer över detta än att ständigt prata om närvaro vid voteringar eller inte. Hur får svenska folket större insyn i utskottens arbete utan att det skadar tanken med det "slutna" - dvs att ha goda möjligheter för breda överenskommelser.
Hans Majestät uttryckte något vid riksmötets öppnande som borde göra oss alla engagerade i hur riksdagsarbetet fungerar, vilka arbetsförutsättningar som riksdagens ledamöter har. Det är inte alltid himmelriket men det är stora uppgifter::
Som svenska folkets valda ombud har ni att värna om goda villkor för människors välfärd, säkerhet och trygghet. Det ni beslutar påverkar villkoren för medborgarna nu och i framtiden, och det är en grannlaga uppgift
Följ din ledamot också på Twixdagen.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om riksdagen, politik, demokrati, avhopp,
3 kommentarer:
Enda sättet att stärka demokratin i samhället är att decentralisera den.
Problemet med den centralmakt vi har idag är att den gör, finansiellt, socialt och politiskt, anspråk på att förstå och verka utifrån den enskilda individens intressen och behov.
Det är en paradox att påstå vi lever i ett demokratiskt samhälle när den faktiska verkligheten är att vi lever i en "byråkratisk diktatur" där regler, lagar, organisationer, lobbyism, kapital och vänskapskorruption avskärmar makten från folket.
En del säger att vår demokrati inte är perfekt men den duger.
För vem?
Alltfler känner ett större utanförskap inför politiken, inte bara p.g.a FRA och andra sociala och politiska övergrepp på det svenska folket.
Då är lagtexten inte förtjänt någon annan respekt än ett litet stycke "Paragraf teknisk litteraturhistoria".
"Hans Majestät uttryckte något vid riksmötets öppnande som borde göra oss alla engagerade i hur riksdagsarbetet fungerar, vilka arbetsförutsättningar som riksdagens ledamöter har. Det är inte alltid himmelriket men det är stora uppgifter::
Som svenska folkets valda ombud har ni att värna om goda villkor för människors välfärd, säkerhet och trygghet. Det ni beslutar påverkar villkoren för medborgarna nu och i framtiden, och det är en grannlaga uppgift"
HAHAHAHAHAHAHAHA
Markku
Kungen sa faktiskt sådär :-)
Sen tycker jag att alla övergrepp ska stoppas, också i Sverige. Likadant där vänskapskorruption, o annat du nämner förekommer.
Lobbyism är påverkan och den tycker jag hör till en demokrati. Däremot bör den i bland vara mer öppen än idag. Men att organisationer o andra träffar politiker för att påverka men argument och information - inte mutor alltså - tror jag behövs i en demokrati.
Att fler känner utanförskap inför politiken tycker jag är ett jätteproblem. Men inte olösligt. Men jag tror framför allt att partierna måste pröva nya vägar, förnya, och utgå från folks krav o möjligheter.
Sen tycker jag alltid att det är viktigt med jämförelser. Det vi med rätta diskuterar och klagar på..som måste göras bättre (dvs demokratin) är något som människor dör för varje dag runt om i världen när de försöker skaffa sig den rätten. Ibland kan perspektiv få en tänka till lite extra.
Skicka en kommentar