onsdag 27 februari 2008

Var är den halva miljarden till förskolans kvalitet, Fredrik Reinfeldt?

Ett par veckor före segervalet 2006. Alliansens partiledarkvartett samlas i Sundbyberg. Aftonbladet dokumenterar. Ytterligare utspel ska göras för att säkra valsegern. Valet av plats, det så stabila SosseSundbyberg, har säkert valts med omsorg. Här presenteras ett samlat alliansprogram om familjepolitiken. Bland i och för sig bakåtsträvande förslag som vårdnadsbidrag finns också viktiga vallöften till Sumpans och Sveriges barnfamiljer. Mer pengar till förskolan är ett centralt och viktigt löfte.

Drygt 18 månader efter utspelet saknas förslag om den halva miljard för att stärka förskolans pedagogiska kvalitet som Alliansen lovade i sitt familjepolitiska program. Den som med iver försöker finna pengarna kanske upptäcker alliansens egen hemsida. Här finns en genomgång av infriade vallöften i grönt, (ganska få), av förslag som förpassats till utredning och förslag man inte har tagit itu med. Här nämns 800 miljoner för fler barn och "valfrihet". Men inte ett ord om det utlovade pengarna: "
I ett första steg tillför vi 500 miljoner kronor för att stärka den pedagogiska förskolan."

Inte heller riksdagens ledamöter får besked. I en interpellationsdebatt för en tid sedan besvarade Jan Björklund en rad frågor om förskolans kvalitet. Inte heller där något om satsningar:
Regeringens avsikt är att stärka förskolans pedagogiska uppdrag. Det kommer att ske genom en översyn av förskolans läroplan och i samband med arbetet med förslaget till en ny skollag.

Visst är förskolans läroplan oerhört viktig. Men det förtar verkligen inte behovet av ökade resurser till förskolan för att minska barngruppernas storlek och satsa mer på fortbildning av personalen osv. Pengarna behövs, precis som de lovade före valet.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , ,

tisdag 26 februari 2008

En aldrig sinande kritikerstorm mot Vårdval Stockholm

Den kraftiga kritiken mot det snart två månader gamla Vårdval Stockholm fortsätter. Idag med rapport från PRO och i .SE som berättar om vreden hos vårdcentralschefer som nu säger upp sig i protest mot den orättvisa fördelningen av vårdens resurser. I ABC tvingades kristdemokraten Pia Lidwall till försvar, något som verkligen är en tuff och omöjlig uppgift. Det märkliga är att man fortfarande biter sig fast vid sitt förutbestämda budskap, trots verkligheten. Envist upprepas att vårdetableringar sker i områden som mest behöver det. Sanning är att de flesta nya startas där det redan finns mest och där befolkningen också är friskast. Östermalm och Bromma är sådana stadsdelar i Stockholm. 15 kommuner blir helt utan nya vårdcentraler och av de vårdgivare som fått tillstånd att starta lär inte alla göra det. (landstingets redovsining av läget efter en månad finns här)

PRO-rapporten berättar samma vittnesmål som patienter: tiden hos doktorn kortas ner. Fler patienter måste in och ut för att vårdcentralens ersättning ska räcka. Detta oavsett behovet av vård och oavsett hur "multisjuk" patienten är. Samtidigt tar PRO också upp det viktiga och riktiga med ökad valfrihet men också behovet av att politiken måste kunna styra vårdutbud. Helt enkelt därför att det inte finns ett enkelt samband mellan sjuklighet och vårdutbud. Friska patienter som gör korta och många besök är guld värt numera. Och just det ligger bakom protesterna från vårdcentraler i områden med höga ohälsotal, som förlorar stora resurser samtidigt som vårdtyngden består. Jag förstår reaktionerna!

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,

söndag 24 februari 2008

Timbroriksdag roligare än folkvald..?

Min tänkta rubrik för detta inlägg, "Har vi rätt journalister", var naturligtvis upptagen. So what. Att SvD:s Per Gudmundson inte får stå okommenterad efter lördagens debattinlägg är viktigare än rätt rubrik. Man kan naturligtvis ifrågasätta att anställda på en statssubventionerad ledande tidning ägnar arbetstiden till bokläsning. Men i sak är det självklart en fråga för arbetsgivaren.

Än värre är väl dock det budskap som framstönas i artikeln. Möjligen är inte tanken att hoppa på enskilda riksdagsledamöter. Men även om syftet är att peka på behovet av starkare koppling mellan väljare och valda så blir de ganska raka påhoppen på oppositionsledamöter tråkiga. Per G verkar dessutom tröttna snabbt på att frågestunden med statsministern upptas av något så patetiskt som klimatfrågor. Det verkar som hans övertygelse är att mer personvalda riksdagsledamöter skulle ställa andra, och för Per G mer spännande frågor till statsministern.

Det är säkert en tillfällighet. Medan SvD-journalisten ibland blickar ut över kammaren under sin läsning av Timbro-rapport, får också statsminsitern en fråga där nere...om slutsatserna i en annan Timbro-rapport. Finn Bengtsson (m) undrar om statsministern vill sträva efter att var och en kan ha minst en årslön på banken, "såsom en äkta frihetsbuffert.
" Här utdömer Per G inte några negativa omdömen, som han gör om de ledamöter från oppositionen som tar upp klimatpolitiken. Man börjar onekligen fundera över hur vanligt det är med Timbrotexter..till
borgerliga ledamöter av parlamentet som skriver motioner, frågor och interpellationer.

Att besöket i riksdagen fyller en debattsida kring konstitutionella frågor och personvalstankar ska nog inte i sig klandras. Men att den delvis skattefinansierade tidningen väljer att slå på tre namngivna ledamöter som enligt tidningen verkar ta upp "fel" frågor är anmärkningsvärt. Och oavsett personvalskryss har de valts in i parlamentet på en bas av förtroende hos sina partier. Det folkliga stödet saknar Timbro och deras rapporter, en insikt som Svenska Dagbladet möjligen har svårt att ta till sig. Jag har själv svårt att tro att Timbos alster gör riksdagen så mycket häftigare och så mycket roligare.

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , ,