Att prata sig till en valframgång?

I gårdagens Aftonbladsledare intervjuar Katrine Kielos socialdemokraterna och kampanjgurun Bosse Krogvig. Med viss reservation för att "sanningen" kan handla om kombinationer, kanske S-folket ska ställa sig frågan: är det i en förändrad politik eller en bättre kommunikation som nyckeln till valframgångarna ligger?


Att förnyelsen av politiken varit nödvändig på några områden är klart. Det måste alltid göras, särskilt efter ett förlustval. Valförlusten 2006 handlade mycket om jobben: S hade "bordlagt" frågan som icke aktuell. Den nybildade alliansen (de gamla borgerliga partierna) körde den stenhårt, i allt, och lyckades vinna. De får ett helt annat utgångsläge nästa år: Även där krävs tankearbete.

I goda tider, som det var då, kan väljarna tänka sig att chansa på det nya och fräscha. Vad som i väljarens ögon är rätt eller fel, fräsch eller unket, avgörs i mångt och mycket av den politiska kommunikationen och den bild som sätts. Både av det egna alternativet och av motståndaren. Krogvig menar att

Det går inte att ha en kommunikationsstrategi som söker en politik

Hemarbetet med programmet måste göras av partiet självt. Berättelsen om färdriktningen måste vara tydlig. Här vet (s) att den svenska väljarkåren i stort delar partiets värderingar. Det vet också alliansen. Enskilda frågor är större utmaningar än andra. Skolpolitiken som nu debatteras flitigt är ett viktigt "förbättringsområde" för S. Men i mångt och mycket är problemet att väljarna tycker som S men inte vet att S tycker så. Här är faktiskt metoden att kommunicera politiken och vägvalen central om man ska ha en chans att vinna väljarnas stöd.

Dessutom menar Krogvik att

– Folk måste tycka att bilden du ger av dig själv är mer spännande än den bild motståndaren ger av dig

Möjligen kan man tillägga också den andra delen: Folk måste tycka att den bild du ger av motståndaren är mer korrekt (skräckinjagande, skulle Karl Rove kanske säga) än den bild motståndaren sätter av sig själv) Det låter sig sägas men inte alltid lika lätt att genomföra.

Valet 2010 kommer säkert att slå rekord satsningar på de "nya medierna". Om det säger Krogvig:

– I varje teknikutvecklingsskifte har alla varit fixerade vid tekniken. Men teknik är bara kanaler. Det intressanta med nätet är att det möjliggör för många fler möten mellan människor.

Just att nätet möjliggör för folk att göra saker på sina egna villkor är, menar Kronvig, särskilt svårt för mogna organisationer som socialdemokratin att ta till sig.

Om detta kan säkert Obamakampanjen lära oss mycket. Även Piratpartiet har en metodutveckling och kanske ännu viktigare, än "partikultur" och en självklarhet till nya medier som är viktig. Socialdemokraterna ligger bra till. Det gäller att vara varsam så att lärdomarna inte enbart handlar om metoder. Obama stod också för framtidstron, visionen om det bättre. Det blev en kontrast till den impopuläre Bush. Det väckte känslor hos de amerikanska väljarna.

Krogvig avslutar med något som för Katrine att sätta rubriken: "Bla bla bla bla".

– Och man måste hitta nya ord. Politiken tar sältan ur så många ord

"Alla ska med". "Sverige kan. Bättre". "Tillsamans kan vi göra ett bra land bättre". "Erfarenhet och förnyelse".
"Dags för förändring": Orden är viktiga i politiken, framför allt när de utgår från den bild av verkligheten som folk upplever och tar sikte i en riktning dit väljarna önskar. Frågan är väl vad detta ska vara 2010?

Fler bloggar om detta:
Norah4you´s weblog,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Strategi, politisk kommunikation, Bo Krogvig, socialdemokraterna, val 2010, alliansen, förnyelse, opinionen, opinionsläget, mona sahlin