Med vinsten som drivkraft ska vårdköerna avskaffas, vårdkostnaderna sänkas och vårdkvaliteten förbättras. Inget av detta är dock nödvändigtvis sant. Köerna kan bara avskaffas om tillgången på vård styrs av efterfrågan, men i ett offentligt och solidariskt finansierat vårdsystem är det inte efterfrågan som styr utan behovetHans avslutande tes är:
Vi vårdar inte våra sjuka och svaga därför att vi kan tjäna pengar på att göra det. Vi vårdar våra sjuka och svaga därför att vi som samhälle mår bättre av det. Det är den verkliga vinsten i vården.
Inlägget är nog lika mycket en replik på Pernilla Ströms hyllning av vinsten som drivkraft som ett stöd för Carin Jämtins krav på vinstbegränsningar. PS menade:
Och det är just privata vinstintressen som har fått skolor och andra offentliga verksamheter att lyfta sig i håret, ifrågasätta invanda mönster, ompröva och effektivisera.
Den som för ett ögonblick vågar lägga debattlusten åt sidan och tänka till om sakfrågan hinner också se ett annat perspektiv: läkaretikens, moralen i ett välfärdssamhälle, svåra prioriteringar och ett sätt att få behov, efterfrågan och tillgängliga resurser att balansera. Om detta har t.ex PC Jersild skrivit.
Det mest extrema exemplet är förstås USA där kanske 15 procent av BNP används till vården (Sverige 8-10%) samtidigt som nästan 50 miljoner människor står utanför vården. Vi har förstås avvägningar att göra i Sverige också. Ett exempel är förstås effekterna av Vårdval Stockholm.
Hur ser vi på det förebyggande arbetet, högt i prioriteringsordningen (enligt riksdagen) men kanske en vård som produceras men inte direkt efterfrågas? Men som är hälsomässig och ekonomiskt lönsam investering.
Hur avvägs resurser till den hemlöse med många sjukdomar jämfört med den välavlönade mannen från Danderyd som genom kontakter med vårdgarantikansliet får något av en förtur till vård? Vad gör vi åt att vården i vissa fall överproducerar på grund av efterfrågan, men som inte har någon medicinsk nytta? (exempelvis överkonsumtion av läkemedel eller så kallad inopportun screening) Och hur ser vi på att vårdens resurser ínte aktivt styrs geografiskt till områden där sjukligheten är högre utan i stället koncentreras till friskare stadsdelar med större möjligheter till "konsumtion" av vård?
Göran Rosenberg tycker sig se en
förskjutning av vårdens resurser och inriktning från allmänvård till specialistvård, från vård som relation till vård som vara, från behov som prioriteringsprincip till efterfrågan.
Att kasta sig över Rosenbergs artikel i iver att försvara vinster som drivkraft i sjukvården kanske är en bedrift som ger stjärna i någon retorikutbildning. Men på ett område som handlar om liv och död, om avvägningar, om begränsningar och om behov som finns men som inte möts och tvärtom är det inte till någon större hjälp. Risken är att man slänger sig över potentiella patienter med fullständigt fel syften.
5 kommentarer:
Bra, mycket bra Peter!
Kan bara hålla med ett mycket bra debattinlägg.
Släng ut månglarna ur templet.:-)
Problemet med denna debatt är man salmar allt under namnet vård och så drar man till sjuka och gamla som då med automatik är försvarslösa. Ingenting kan vara mer felaktigt. Vården är en mångfasetterad verksamhet som måste delas upp i sina beståndsdelar för att kunna analyseras rätt:
Akutsjukvård har inget med en starr operation eller höftledsbyte eller primärsjukvården heller.
Dagens system gynnar bara en kategori människor: De nya adeln som lever på att ställa tillrätta det som vi själva kunde göra. Lägg ner landstingen som har en 50% administrativ överbyggnad så är det en bra start.
tack alla.
Visst är vården mångfacetterad. Men problembeskrivningen håller nog ändå. Vi vet att ex akutsjukvården har en jämnare fördelning och inte samma direkta sociala skillnader som i primärvården. Kanske beror på att just akutvården ..är akut. Det finns oerhört mycket mer att säga om detta....
Bra. Lögnerna om hur vinster uppstår inom vård duggar tätt. Kostnaderna inom t.ex. äldreomsorg består till 80 procent av personalkostnader. Varför är de fem stora (och en hel del mindre) ägda av offshorebolag där det saknas aktiebok, d.v.s. upphandlare vet inte vilka som äger bolagen. Om det är svenskar=olagligt vilka svenskar är det, jobbar man i såfall som politiker eller offentliga upphandlare?
Skicka en kommentar