torsdagen den 3:e januari 2013

Ett tack och farväl till bloggandet - Och en nystart.



Sent på natten den 31 januari 2007 postade jag det första inlägget på den här bloggen. Då hade jag under en tid haft en blogg på "gamla S-info". Steget till en fristående blogg på Blogger kändes "stort". Med upp- och nedgångar som kanske är naturligt sett över några år kan jag ändå sammanfatta åren som oerhört roliga men också med väldigt mycket tid investerat.

I de mest intensiva perioderna har jag varit uppe i gryningen och bloggat, ja till och med ägnat delar av semestrar till att formulera inlägg. (som en eftervalsanalys som gjordes vid poolkanten på Mallis som "värsta skräckexempel" på manin). Utbytet på det personliga planet kan man förstås fundera över. Den stora vinsten och behållningen är ju att få bidra till debatten, få skriva ner åsikter och reaktioner över dagspolitik och annat. I min syn på sociala mediers roll i politiken har det också handlat om att det måste vara en självklar del i kommunikation och dialog med dem som har valt mig som politiker. Om bloggandet sedan i någon mån påverkar något eller någon så är det en välkommen "bonus".

En del kvitton har jag fått på ett visst genomslag. Ett var på 2012 års bloggkonferens Nätrot 12 och ett seminarium med Johan Westerholm om att bryta genom det mediala bruset. I hans analyser visades att blogginlägg om Nya Karolinska hade påverkat mediers texter, medier som satte tryck på politiken, som i sin tur gjorde om en oerhört viktig upphandling av ett nytt akutsjukhus. Jag kan inte själv bekräfta eller dementera riktigheten i detta men jag tog självklart åt mig positivt av Johans analyser.

Bloggandet har också gett mig "cred" på fler sätt: Medverkan i Brit Stakstons bok "Politik 2.0". Radiointervjuer. Inbjuden till "Sveriges bästa gerilla-TV", GMA ett par år. Medverkan som utbildare och till och med ett jobb med bloggsamordning och bloggande på Sveriges största fackliga organisation. Almedalsvistelser, paneldebattmedverkan och konferensbloggande. Medverkan i träffar med politiska profiler. En massa nya vänner. Tidvis har jag toppat olika listor, bland annat Knuff, något som omnämndes av nuvarande moderata partisekreteraren Kent Persson i ett inlägg . Och sist men viktigast: Väldigt många som har läst mina inlägg, med eller utan reaktioner i form av kommentarer. Det är för er jag har skrivit och det har varit den riktigt stora drivkraften.

Nu är det dags att byta spår. Efter en höst med jobbsökeri och därefter nytt jobb ska nu tid och kraft läggas på nya engagemang. Det gör att tiden för bloggande här kommer att minska. I min nya roll som opinionsbildare på Lika Unika har jag en helt annan roll än tidigare och det gör att jag vill prioritera annorlunda. Bloggandet kommer att finnas med i min jobbvardag även framöver men då på den nystartade "Lika Unika-bloggen" som drar igång efter helgerna.

Det här lär vara det 3.308 inlägget. Det blir det sista i den här formen. Vad jag gör med "varumärket Med rätt att tycka" i framtiden ska jag fundera över. Klart är att energin som kan läggas på skrivandet framöver och inte minst inför nästa val 2014 kommer att vara på frågor om mänskliga rättigheter och funktionshinderspolitik på Lika Unika-bloggen. Kanske återkommer jag här med reaktioner om kommunpolitiska frågor. Kanske några inlägg av mer tankeväckande art. Kanske blir det inte mer än så här. Jag vet inte. Men ett stort tack så länge till dig som har läst mina inlägg och till dig jag i olika sammanhang har fått kontakt med i rollen som bloggare. Det har varit synnerligen givande. Jag avstår från att lyfta fram några enskilda namn. Dock är filmen nedan kanske ett uttryck för något av det bästa och trevligaste under alla år. På många sätt.

Ett
från hjärtat kommet stort och varmt tack!

Sammanställningen av inlägg år för år.
Uppdatering för test: Läs gärna första inlägget på Lika Unikas blogg.
Läs gärna:
Ett tidigare inlägg av mig om sociala medier. Jocke Jardenberg om den svenska bloggosfären.  Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 

tisdagen den 30:e oktober 2012

Lyft skoldebatten, Björklund! För elevernas skull!



Det är lätt att bli uppgiven ibland. Ett tillfälle till frustration är när (i alla fall delar av) svensk politik tar sig an skolfrågor. En av de mest sorgliga förändringarna i vårt land är att ambitionerna om ett "livslångt lärande" har skrotats. Med större svårigheter att läsa på Komvux och större hinder för många elever att bli behöriga till högskolan stängs dörrar för många. Detta trista kombineras med (delar av) politikens nära nog totala ovilja att diskutera skolans problem på allvar. Som ofta i skoldebatten blir det som när Folkpartiet och Jan Björklund igår kom med nytt utspel i stället en debatt och ett fokus på mätning av kunskaper i stället för åtgärder mot skolans resursbrister, brist i stödet till alltför många elever och andra utmaningar som borde uppmärksammas.

Vi har sett det här sneda perspektivet många gånger förr. Jag tänker bland annat på när Skolverket pekade på att likvärdigheten i skolan har försämrats. Från höger till delar av vänstern kastades debatten in i en diskussion om och ett oreserverat försvar för valfrihet, i stället för att försöka diskutera problembilden som Skolverket berättade om och vad som kan göras åt den trista utvecklingen. Man behöver som bekant inte vara motståndare till valfrihet för att uppmärksamma ökade skillnader mellan elevernas resultat, något som (delar av) politiken verkar tycka. Gårdagens utspel från Folkpartiet ligger i samma "härad" av olyckliga inslag i skoldebatten som samtidigt blir till frånvaro av nödvändiga perspektiv.

Skolans resultat försämras generellt samtidigt som skillnaderna mellan elever ökar. Det borde leda till ett politiskt fokus på orsaker och på åtgärder för att vända utvecklingen. Hur kan vi stärka eleverna och stödet till dem som behöver? Vad behöver lärarna ytterligare i sina roller? Har skolledare de verktyg de borde ha för att kunna vara pedagogiska ledare och driva på utvecklingen? Nej, svaret från Björklund blir "ge betyg från fyran". Man suckar.

Att det är just ansvarig utbildningsministers eget parti som tröskar på i samma hjulspår, oavsett omvärlden, är extra allvarligt. Men som Centerledaren Annie Lööf visar med sin twitterkommentar är även regeringens splittrad i detta. "De första 6:orna har ju inte ens fått sina betyg än. Invänta & se" skriver Annie Lööf klokt. Och där kan man verkligen vänta. Däremot kan väntan inte gälla resten av skolpolitiken. Tvärtom är varje förlorad elev som inte når målen en förlust och ett misslyckande för skolpolitiken. Att utgå från den synen i skolpolitiken skulle möjligen höja ambitionerna till rimliga nivåer.

Mer: DN. SvD,
Bloggat: Röda Berget, Alliansfritt, Martin Moberg, Mattias Lundbäck, Hellberg tycker,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots Politometern Intressant 

måndagen den 29:e oktober 2012

Alliansen i riksdagen oense med alliansen i regeringen om jobbpolitiken

För en tid sedan lyfte LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson fram ett antal förslag för en återupprättad jobbpolitik. I de fem punkter han tog upp på SvD Brännpunkt var en "återupprättad arbetsförmedling värd namnet" en av punkterna. En mycket angelägen sak och helt nödvändig om insatserna mot arbetslösheten ska kunna vässas ett antal snäpp. Men regeringen är nöjd. I ett flummigt svar till Thorwaldsson svarade arbetsmarknadsminister Hillevi Engström:
Många av de viktiga insatser som Thorwaldsson efterlyser finns redan i dag. Arbetsförmedlingen jobbar mer aktivt med arbetsgivarkontakter, vi har infört och förstärkt olika former av anställnings- och handledarstöd, möjligheterna till praktik, studiemotiverande insatser och utbildning har ökats
Eller kort och gott. "Vi gör redan allt". Svaret lämnas i en tid då varslen duggar tätt och arbetslösheten ligger på den nivå som även Reinfeldt och Borg har betecknat som "massarbetslöshet". Sex dagar efter arbetsmarknadsministerns "Joho-jaha"-svar till "Kålle" skriver Kristdemokraternas arbetsmarknadspolitiska talesperson i riksdagen, Andreas Carlson, på samma tidnings debattsida:
Att Arbetsförmedlingen inte fungerar tillräckligt effektivt har varit känt länge. Sedan 2007 har 18 miljarder som staten anslagit till Arbetsförmedlingen inte nyttjats för jobbskapande åtgärder, utan betalats tillbaka till staten. Riksrevisionen riktar kritik mot att flera arbetsförmedlingskontor inte bedriver effektiv verksamhet. Medborgarnas nöjdhet med myndighetens service är låg. Arbetsförmedlingen ligger i botten av kundnöjdhetslistan i en jämförelse mellan 13 myndigheter, som Svenskt Kvalitetsindex årligen genomför.
Utan att kommentera KDs förslag i sak, för övrigt fem punkter också det, så är det intressant men samtidigt oroväckande att det verkar finnas en splittring mellan alliansen i riksdagen och alliansen i regeringen om jobbpolitiken. Kristdemokraternas förslag verkar delvis utgå från samma kritik som LOs dito, en kritik som av regeringen fick detta "icke"-svar. Regeringspartiet Kristdemokraterna upplyser om att förmedlingens ineffektivitet "varit känd länge", något som inte bekräftas av ansvarigt statsråd.

Att det i ett sådant krisläge som Sverige befinner sig i finns en tydlig glipa i synen på vad som behöver göras mellan den regering som leder landet och den majoritet som samma regering bygger makten på i Sveriges riksdag är olyckligt. Sverige behöver en skarpare jobbpolitik som möter krisen och arbetslösheten. I spetsen för den utvecklingen borde en arbetsmarknadsminister gå.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots, Politometern Intressant 

fredagen den 26:e oktober 2012

Opinionsläge med oroande Sd-uppgång och förfall i regeringskvarteren



Den första snön har fallit. Hösten är på väg bort och hit till vårt vackra land i norr kommer vintern med sin kyla, sitt mörker och sin...snö. För det politiska opinionsläget i nationen Sverige har det länge sett ut som att årstidernas gång inte påverkar väljarna så särskilt mycket. Gårdagens mätning från TV4/Novus innehöll inte några större avvikelser när det gäller trender från vare sig andra mätningar i närtid eller från det som gällde före sommaren. Det tydligaste har varit att (S)-uppgången har mattats av och, som setts de senaste mätningarna, att Sverigedemokraterna oroande nog ökar.

Det bekräftas av dagens mätning från DN/Ipsos. Sd placerar sig som det tredje största partiet med 8,5 procent, en uppgång med 2,7 procent. Det är knappast en tidig effekt av Jimmy Åkessons ambitioner att byta ut bilden av partiet som en samling "arga, unga män". Närmast till hands är tolkningen att Sveriges Television och Agenda med sitt val att frågeområde i senaste partiledardebatten har legitimerat SDs centrala fråga. Det är helt okey att nu diskutera "hur mycket invandring Sverige tål". Precis så gjorde public service-TV när Ny Demokrati fick drag under sina galoscher. Oerhört tragiskt. SvTs Agenda gör det dessutom i en tid när varslen ökar, oron gnager och sliter på människor samtidigt som trygghetssystemen försämras. Det skapar alltid grogrund för partier som Sverigedemokraterna.

I gårdagens mätning fick de "rödgröna" 48,6 mot allianspartiernas 44,2. Det var ännu en mätning där Kristdemokraterna och Centerpartiet hamnar under riksdagsspärren med 3,1 respektive 3,9 procents väljarstöd. DN/Ipsos antyder stödröstande från ett moderat parti som backar något. Kristdemokraterna är fortfarande under spärren, Centern något över med 4,2 och Folkpartiet som tappar en procent, noterar 5,3. Alla de tre "småborgerliga" ligger således nära att trilla ut ur riksdagen. Blockläget idag är 48,3 för de rödgröna mot 42,7 för Alliansen. Socialdemokraterna får 34,8, Vänsterpartiet går framåt till 6,3 och på den sidan är det Miljöpartiet som rasar med 2,7 procent till 7,2.

Statsminister Reinfeldt har nog förstått allvaret. Även om den egna retoriken har handlat om att fråga om Stefan Löfvens och Socialdemokraternas regeringsunderlag så är han medveten om läget. Därför har han också i intervjuer och debatter varit noga med att lyfta fram "småpartiernas" bidrag till politiken. Utan att det ger några större utslag i väljarnas partisympatier, verkar det. Att två av fyra regeringspartier riskerar att åka ur riksdagen  är anmärkningsvärt och frågan inställer sig igen: Med vem ska Reinfeldt bilda regering om detta blir valresultat?

Problemet som Reinfeldt har med sin regeringsbildning uppmärksammas i dag på debattutrymme i Svenska  Dagbladet. Där skriver de två moderata riksdagsledamöterna Maria Abrahamsson och Krister Thelin att allianspartierna borde göras om till ett riksdagsparti. "Om bara två eller tre lyckas, tvingas också de packa ihop och flytta från Rosenbad". Deras slutsats är inte alls ny eftersom de slår bort tanken på att bilda gemensamt parti. Den registrering som riksdagsparti som de två talar om har gjorts sedan länge men aldrig blivit verklighet.

Det är inte räkningen av röstförluster som är det mest intressanta med artikeln som skrivs strax efter att allianspartierna har ställt in det möte i Småland som Annie Lööf i Almedalstalet tyckte var så nödvändigt för att råda bot på den "glöd som har falnat" i allianssamarbetet. Abrahamsson/Thelin är skarpa och "talar klarspråk". Partiegoistiska utspel inom alliansen måste läggas åt sidan. Detta av respekt för alla de borgerliga väljare för vilka en omvald alliansregering 2014 betyder mycket mer än vad Centerpartiets, Kristdemokraternas eller de andra två partiernas noteringar i opinionsmätningarna gör.

Det mest talande och kanske trista är hur svensk borgerlighet har tunnats ut på alternativa idéer till Moderaterna. Det är makten och röster som räknas. Bort kan gärna det gröna miljöperspektivet fara, bort kan socialliberala tankar om att stötta svaga fara, bort kan det mesta utanför den Moderata bunkern fara. In ska bara komma sådant som ger plus i antal röster på valdagen, som säkrar Reinfeldts tid vid makten, en tes som förefaller leda till slutsatsen "håll käft och gör som Fredrik säger". Det är kanske inte märkligt att det går som det går.

Mer: Ekot, AB, Makthavare,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots Politometern Intressant 

onsdagen den 24:e oktober 2012

Något är tokfel i högerns syn på kulturen


Det är väl kanske inget nytt, men förtjänar att upprepas: Relationen mellan politikens höger och kultur verkar inte vara särskilt kärleksfullt, snarare tvärtom. När Svenska Dagbladets ledarsida idag kommenterar S-förslaget till budget i huvudstaden så är det en kulturpunkt i förslaget som får ledarsidan att håna och reagera. Punkten om "Offentliga ateljéer – Ytor för gatukonst" beskrivs med tung ironi bakom orden som en  "humörhöjare".

Den som scannar av nätet eller söker i moderata programtexter kan säkert hitta mycket mer. Det är kanske ingen tillfällighet att partiet hoppar på de estetiska programmen i stället för att fråga sig själva varför jobbpolitiken har misslyckats. Svenskt Näringsliv tjuvstartade politikerveckan i Almedalen förra året med krav på slopat studiestöd för esteter och konststuderande. Nyligen blev Oliver Rosengren "uppmärksammad" på Twitter för kommentaren ovan: "Så länge det finns en kulturnämnd finns besparingspotential".

Det vore illa nog om de utspel som görs bara var just retorik. Men problemet är att det på många håll får praktisk tillämpning i politiken. Ett område är terminsavgifter för att få gå i kommunernas musik- och kulturskolor. Som Lärarförbundet skriver: "Terminsavgiften varierar från 0 kr till 1700 kr/termin. Kommuner med 0 kr i avgift är, Karlstad, Luleå, Sundsvall och Älvkarleby. Kommuner med höga avgifter är Lidingö, Danderyd, Vaxholm och Täby. Att de riktigt tunga M-kommunerna i Stockholms län placerar sig högst på avgiftslistan verkar således ha en direkt koppling till en syn på kulturen som är allt annat än positiv.

Partiet själva, Moderat idéforum, beskrev det så här inför en träff om partiets kulturpolitik i våras som fått rubriken "Hur ska framtidens moderata kulturpolitik se ut?"
Moderaterna anklagas ofta för att ha en fantasilös eller rentav destruktiv kulturpolitik. Partiet ifrågasätter ofta den breda offentliga finansieringen av kultursektorn och betonar att även kultur måste kunna bära sig själv
En klok analys. Förhoppningsvis ledde träffen till mer konstruktiva ståndpunkter, men mot bakgrund av det ovan skrivna kanske sannolikheten är liten. Svenska Dagbladets ledarsida får väl fortsätta söka underlag för spott och spe om kulturen i andra partiers budgetar än moderata dito.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots Politometern Intressant 

tisdagen den 23:e oktober 2012

I spåren av Vårdval Stockholm: När gynmottagningen stänger ner tittar de ansvariga på



"Att begära att Hälso- och sjukvårdsnämnden förändrar regelboken för Vårdval Specialiserad gynekologi så att en vård på lika villkor blir möjlig för alla kvinnor i Stockholms län".

Så löd vårt socialdemokratiska förslag när Sjukvårdsstyrelse Söder igår behandlade ett ärende om "förtida upphörande av vårdvalsavtal om specialiserad gynekologisk vård". Så heter den lite mer formella rubriken.

I praktiken innebär det att många av de kvinnor som har gått till Ultragyn Sverige AB i Hallunda får oerhört mycket svårare att komma till vården och till gynmottagning. Företaget begärde att få upphöra med verksamheten eftersom ersättningssystemet i vårdvalet är alltför skral. Företaget själva visste detta redan när man gick med i vårdvalet och hoppades i ett brev till ansvariga att beslut skulle fattas som gör att "man även inom ett socialt mycket utsatt område ska kunna erbjuda befolkningen den vård på lika villkor som är en hörnsten i Hälso- och sjukvårdslagen".

Ultragyns mottagning öppnade 2006. Då startade man efter initiativ av landstinget som såg ett stort behov av en (helst) kvinnlig gynekolog i området. Nu stängs alltså verksamheten, något som är sorgligt i sig men särskilt plågsamt att se när man samtidigt får uppleva de ansvarigas passivitet i frågan. Till styrelsen fanns ett kort papper där det beskrivs som "beklagligt", att det finns "stort behov" och att "utbudet av gynekologisk vård kommer att vara begränsat i sydvästra Stockholm". Det lär enligt uppgifter finnas 26 mottagningar inom Stockholm gränser men endast 5-6 på Södertörn. En usel snedfördelning jämfört med behovet.

Anna Marsk som är VD och vårdcentralschef avslutar sitt brev till politikerna: "Med sorg i hjärtat har jag därför nu sagt upp vårt hyresavtal med Locum. Vi kommer per den 31/12 2012 inte längre kunna verka i Hallunda centrum". Idag får möjligen den högst ansvariga för sjukvården, Filippa Reinfeldt, en fråga från Dag Larsson (S) om detta vid landstingets möte och man kan hoppas att det blir mer av ansvarstagande för vården i alla delar av länet jämfört med den passivitet som uppvisades igår. Om detta har jag dock väldigt små förhoppningar.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots Politometern Intressant 

Regeringen om jobben. "Vi gör redan allt"


Om det är ointresse, okunskap eller bara en nonchalant och pliktskyldigt skriven replik får var och en bedöma. Men när arbetsmarknadsminister Hillevi Engström svarar på LOs ordförande i dagens Brännpunkt är det med en (kort) text som tillhör det mest oengagerade och flummiga jag har läst av ett statsråd. Det var för några dagar sen som Karl-Petter Thorwaldsson krävde fler och aktivare insatser mot arbetslösheten. I fem punkter uppmanade LO-basen regeringen att göra mer för att möta den 7,5-procentiga arbetslöshet som nu biter sig fast på nivå som Reinfeldt och Borg har betecknat som "massarbetslöshet".

"Kålle" föreslog en återupprättad arbetsförmedling, kraftigt utbyggd arbetsmarknadsutbildning, insatser för att ge arbetslösa som inte klarat gymnasiet sin viktiga gymnasiekompetens, fler subventionerade anställningar och mer av arbetsplatsförlagd utbildning. Därtill en återupprättad a-kassa som underlättar omställning. I sitt svar skriver Hillevi Engström att den nyligen lagda budgeten "motverkar att arbetslösheten biter sig fast". Men regeringen "följer utvecklingen noggrant" och för i övrigt en politik som gör att vi "behåller jobb och investeringar i Sverige". Det är allt.

Med lite god vilja kan man ändå ge Engström ett erkännande för att ge samma budskap som i söndagens Agenda då hon jobbfrågan mot Mikael Damberg. Då var svaret också "vi gör allt". Damberg pressade ministern om hon var beredd att öka beredskapen för ett sämre läge. Engström upprepade "vi gör allt". Samtidigt var Agendadebatten en ytterligare bekräftelse på den nära nog religiösa övertro som regeringen har på sänkta skatter som verktyg mot allt. Verklighetens rubriker om fler varsel och fler utan jobb verkar ha svårt att tränga in genom Rosenbads bastanta väggar.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Fler bloggar om Politik

torsdagen den 18:e oktober 2012

Ett Sverige i kris behöver en regering- Inte dubbla oppositioner



Hur blev partiledardebatten i riksdagen igår? Ja, jag skrev ett inlägg i förväg med vissa förhoppningar om svar när det gäller jobben. Mycket riktigt präglades debatten av varselvågen som nu drar över Sverige, så sent som i går i form av ett omfattande varsel från Telia Soneras sida om 2000 anställda.

Det verkar som om alliansregeringen har missförstått ett par förhållanden. Det första är att deras gärningar som regering inte i första hand ska bedömas utifrån hur de har klarat jobben jämfört med Europa i övrigt. Visst är jämförelser intressanta och visst visar det att Sverige har haft nytta och glädje av den stabilitet som finns i svensk ekonomi, något som även Reinfeldt brukar hänvisa tillbaka till den tidigare S-regeringens politik. Alliansregeringens insatser ska bedömas utifrån hur resultatet ser ut i förhållande till deras egna vallöften. Från ett läge 2006 som de själva kritiserade som "massarbetslöshet" har en större andel av arbetskraften blivit arbetslösa och går utan jobb.

Varför det gick så fel och varför inte de kraftigt sänkta skatterna, de generösa bidragen till krogbranschen i form av sänkt moms eller subventionerna för att anställda unga har fungerat är nyckelfrågan som borde få ett svar. Detsamma gäller förstås lösningarna framåt. Regeringens budget är utformad med sänkt bolagsskatt som främsta reform och det antyder att det blir "more of the same". Mer av samma inriktning som inte har fungerat. Mer av sänkta skatter som inte är tillräckligt konstruktiv politik för att ge fler jobb.

Det andra missförståndet handlar lite om tonen och fokuset i debatten. Även om S-gruppledaren i riksdagen, Mikael Damberg, gjorde bra i från sig och får beröm från borgerliga ledarsidor så framstod regeringsföreträdarna också som opposition. I ett läge med hög arbetslöshet och en strid ström av varsel beter sig Sveriges regering som oppositionspolitiker och ägnar tid och kraft åt att kritisera S-motionen i stället för att lyfta fram egna lösningar på arbetslösheten. Reinfeldt återkom från en något frånvarande skepnad i Agendadebatten till den Reinfeldt som uppträder ganska arrogant och stöddigt. Men några analyser av vad som har gått fel i den egna jobbpolitiken fanns inte.

Mikael Damberg satte också debattens andra huvudämne med frågan till alliansen: "Varför väljer ni gång på gång bort skolan"? Damberg syftade säkert på att man i varje budgetbeslut har ett val. Att exempelvis sänka bolagsskatten, något som främst gynnar storföretagen och bankerna, eller att exempelvis satsa på skolan. Det senare borde rimligen vara en viktigare prioritering i tider när resultaten i skolan sjunker och klyftorna mellan elever ökar. Det borde rimligen vara viktigare när Sveriges möjligheter till tillväxt och fler jobb avgörs av en hög utbildningsnivå. Inriktningen från regeringen är i stället att sänka ambitionerna, att prioritera annat, att tala som "sänkta trösklar" och att införa eländiga system som Fas 3. Det är otillräckligt, minst sagt.

Gårdagens partiledardebatt visade i första hand på behovet av en regering. En aktiv, framåtblickande och initiativkraftig regering som kan möta arbetslösheten, hålla ihop Sverige och leda landet framåt. I stället fick nationen ytterligare en politisk opposition, en opposition som har fokus på sin egen förträfflighet och på det man beskriver som tillkortakommanden hos motståndaren. I så motto var partiledardebatten en stor olycka för Sverige även om den samtidigt visade att det finns en alternativ politik att rösta fram så fort man får chansen.

Mer: Ekot, Ekots direktrapport, Folkbladet, Lena Sandlin, Aftonbladet, DN,
Fler: Peter Högberg, Johan Westerholm, Röda Berget, Martin Moberg, Katarina Nyberg Finn,.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots, Politometern Intressant 

onsdagen den 17:e oktober 2012

Partiledardebatt och konsten att vinna val med det negativa



Det är inför Harpsundsöverläggningarna som Svenska Dagbladet skriver om allianspartiernas olika önskemål om hur ett eventuellt reformutrymme ska användas. Ett parti vill si. Ett annat vill så. Ett tredje och fjärde parti som också har sina olika krav. Tänk dig en sammanräkning av dessa önskelistor från en sådan ganska normal budgetförhandling. Tänk sen att den används i politisk debatt för att visa hur orealistiska och verklighetsfrånvända ett parti är. I seriösa sammanhang skulle det inte hända. Men det gör det idag på Aftonbladets debattsida. De fyra allianspartiledarna är undertecknare och det av ett inlägg som handlar om att skrämma väljare. "Se upp, oppositionen vill skrota arbetslinjen" är rubriken.

De fyra alliansledarna gör utspelet inför dagens partiledardebatt i riksdagen. Reinfeldt kommer direkt från gårdagens stormatch mellan Sverige och Tyskland och är säkert uppfylld av att ha sett hjältebragden. Möjligen gnager en tanke att framgångar för Sverige i fotboll också kan användas för egen parti-PR? Till den PR-insatsen och till det vanliga talet om sin egen politik lägger Reinfeldts Moderater och övriga allianspartier nu den negativa kampanjens trista inslag. Moderaterna har siffertrixat under lång tid. Minns vårens partiledardebatt där Reinfeldt påstod att 300 000 jobb hade skapats under hans tid. Efter kritiken som kom var siffran i förra veckans Agendadebatt 200 000. 

Nu är det dags igen. I Aftonbladet-artikeln skriver de fyra att "summeras effekterna av oppositionens olika förslag, enligt gängse beräkningsmetoder, hotas mellan 50 000 och 100 000 jobb på lång sikt". Det "gängse" metoderna är lite oklara men när ingenting går att hitta i officiella papper brukar man hänvisa till "interna beräkningar på Finansdepartementet". I det här sammanhanget må så vara: Det riktigt tråkiga är att allianspartierna väljer smutskastandet som politisk metod i stället för att ta ansvar för en rak och ärlig debatt. En förklaring är möjligen att man har haft USA-rådgivare som är mästare på sådant.

Man kan förstå att nervositeten är stor. Moderaterna och alliansregeringen har inte lyckats med jobben. Förtroendet hos väljarna om vem som bäst klarar jobben och att bekämpa arbetslösheten har gått över till Socialdemokraterna som där har ett ganska kraftigt försprång på Reinfeldt. När den egna politiken inte har fungerat ska man alltså i stället skrämmas med oppositionen. Det är en mycket trist utveckling av den svenska politiska debatten.


Jag hoppas att partiledardebatten ger väljarna raka och viktiga svar på de frågor de ställer om jobben, välfärden, trovärdigheten i den ekonomiska politiken och på andra områden. Ett föredöme är (S) Mikael Damberg som ju som gruppledare delar i riksdagsdebatten därför att Löfven inte sitter i riksdagen. Idag skriver Damberg i DN om S-politiken för att stärka utbildningen. Det är konstruktivt. Det är att berätta om samhällskritik och om hur man själv vill lösa problem. Det är att se framåt.

Att belysa skillnader mellan partier är det sammanhanget inte ett dugg märkvärdigt eller fel. Tvärtom, det tillhör politiken och är en viktig del av politisk debatt. Men att använda siffertrixande och förvanskande på det sätt som allianspartiernas ledare gör är orimligt. Sakfrågorna och värderingarna bakom politiken bör vara i fokus i stället.


Fler som skriver: Thomas Böhlmark, Maria Abrahamsson,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots Politometern och  Intressant 

tisdagen den 16:e oktober 2012

Kraven på jämlik vård står kvar efter blek vårduppgörelse

I Stockholmsregionens morgonnyheter får Filippa Reinfeldt stoltsera med en uppgörelse med Miljöpartiet om Vårdval Stockholm. I DN skriver alliansen och MP om en överenskommelse som "Tryggar fritt vårdval" inför framtiden och som "kan hålla över tid och valresultat". Till sitt innehåll är det som presenteras inte tillräckligt. Särskilt allvarligt är att det inte föreslås något förstärkt system för kvalitetskontroll och uppföljning. Primärvårdens resurser kommer att fördelas ungefär som nu också i framtiden och det är icke acceptabelt. Men möjligen når Moderaterna en politisk framgång byggd på retorik mer än att det finns anledning att belöna en praktisk politik.

Den som har följt debatten vet hur det lät när Vårdvalet infördes. Från (S) sida var det inte rätten att välja doktor eller vårdcentral som var kritikens kärna. Huvudinvändningarna handlade om att resurserna fördelades på ett sätt som inte tog hänsyn till patienternas behov. Det skulle leda till ett system där vården byggdes ut i områden med tämligen friska invånare och redan gott utbud samtidigt som den försvagas eller inte stärktes tillräckligt där människor har större ohälsa och samtidigt sämre vårdutbud. Den kritiken kom från oppositionen men också från läkare, sjuksköterskor och patientorganisationer.

Alliansens svar blev då: "Vi tar med en särskild ersättning för tolk". Det kritiserades kraftigt men kritiken slogs bort. Året var 2007 när förslaget togs fram och gällde från 1/1 2008. Vi skriver 2012 och efter flera år av envisa upprepningar av kritiken skriver så allianspartierna och Mp: "Vi ser ett behov av att utveckla besöksersättningen så att den tar större hänsyn till patienternas olika vårdbehov, exempelvis kroniskt sjuka och multisjuka. Ett första steg införs under 2013". Talar man om senfärdighet i politiken så är detta ett lysande exempel.

Jag har personligen fäst mig vid två illustrationer av vårdvalets effekter, den ena en riktigt skrämmande utveckling men som hänger ihop med det andra. Det första gällde Ormängens vårdcentral i Hässelby. Företaget som drev mottagningen skrev till landstinget och begärde förtida upphörande av avtalet med landstinget. "Patienterna har blivit alltför sjuka och gamla", skrev vårdgivaren och "tipsade" landstinget om att andra kan ta över dessa patienter som föreföll vara både dyra och oönskade. Det är något sjukt i vården när sådant alls förekommer.

Det andra handlar om flera orimliga inslag i och följder av systemets utformning. Landstinget som ansvarig för vården avstår från ansvaret att bedöma var behovet finns av vård. I vårdvalets spår följer tyvärr också ett ointresse för den egna, landstingsdrivna vården. Vi har heller inte ett enda steg närmare målet och lagens krav om en jämlik vård efter behov när friska patienter med korta besökstider premieras och det omvända gäller för dem som faktiskt mest behöver vårdens resurser.

För den som önskar en jämlik vård efter behov kvarstår uppgiften att driva på för en annan politik i landstinget även efter dagens DN Debattinlägg, signerat Alliansen och Miljöpartiet.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots Politometern Intressant Fler bloggar om Politik