Den där Strömmen som är gräns mellan den svenska riksdagen och regeringskansliet kan användas i guidningar för att visa skillnaden. Riksdagen som folkets valda. Regeringen som, om de inte tolereras av parlamentet, får packa ihop. Men det blir inte bra om vattendelaren också förstärker skevheter i maktfördelningen. Det blir aldrig bra om folkets företrädare är alltför mycket efter den utsedda regeringen. Jag tycker att ett demokratiskt problem verkar finnas i kontakterna mellan de två. Jag tänkter på de besked som har getts om mer resurser till kommuner na eller inte.
När kristdemokrater i går krävde högre statsbidrag till kommunerna eller större möjligheter att försämra i välfärden blev det ett avvisande besked från riksdagens finansutskotts ordförande, Stefan Attefall (kd). Till Ekot sa Attefall att:
Men ingen kan komma undan att vi har ett mycket mycket besvärligt statsfinansiellt läge också.Han gav sitt - förståeliga - stöd till Anders Borg att invänta ett bättre beslutsunderlag för att utlova mer satsningar. Rimligen borde det beslutsunderlagen ha anlänt till finansdepartemetet så där under natten. Eller så har regeringen inte gett finansutskottets ordförande ny information. För tidigt dagen efter, strax efter 10.30 i medier, gör Anders Borg sitt utspel, vad jag förstår vid sommarregeringens pressträff. Då har siffrorna blivit ljusare. Tiden är inne för satsningar.
Det var ett rasande snabbt scenarioskifte. Det är positivt om Borgs bedömningar är riktiga. Det är mycket positivt om han äntligen har tagit till sig budskapet från oppositionen, från de egna experterna, från storbankerna och andra. Men det väcker funderingar varför Stefan Attefall tvingades säga nej till de egna kommunalrådens krav bara några timmar tidigare.
Dagens debatt hos bloggarna har väl varit den som iscensattes av Thomas Idergard på DN debatt. Budskap: "spara in på ex. kultur och fritid så fixar ni ekonomin. Det behövs inga ökade anslag". Jag reagerade med ett inlägg på detta. Nyfikenheten hur en del av de förändringarna ska kunna genomföras till budget 2010 är väldigt stor. Nyfiken är jag också på det politiska modet (eller dumhet) att slakta viktiga delar av kommunal verksamhet som folk både betalar för genom skatten och önskar ha kvar. Om man tror annat så...försök. Men den linjen har ju alla, i princip alla, nu övergivit.
Jag vill med det här inlägget också bjuda in Idergard till en träff med dubbelt syfte: jag vill lyssna till hans råd om hur Huddinge kommun ska genomföra hans idéer. Men jag är minst lika nyfiken på hur landstinget ska fixa det. En budget, nu i direktiv, för 2010 som ger mindre pengar än vad som borde krävas med hänsyn till befolkningsökning och ökade behov. En budget som kräver besparingar redan nu i verksamheterna. Idergard. Jag hoppas att vi ses igen för en träff om detta, och jag kommer att lyssna väldigt intensivt på dina råd.
Medan jag väntar på svar kan jag med visst hopp ändå se att ögonen synes öppnas på Sveriges finansminister. - Mer om detta: Aftonbladet, SvD,
- Bloggar:
- Johan Westerholm: "Säg inte nej, säg kanske kanske kanske.."
- Tommy Rydfeldt: "Får kommuner och landsting skylla sig själva"?
- Annarkia: "Värna välfärden"
- Kent Persson :"Ansvar måste vara ledstjärnan"
- Makthavare.se: "Borg inte optimistisk"
- Edvin Alam: "“Idegard äter barn till fruskot”
- Haninge-posten: "Tomas bor inte i Haninge kommun"
- Pennelinas ordbruk: "kommunerna kan spara utan att dra ner på välfärden..säger.."
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, kommuner, statsbidrag, anders borg, regeringen, riksdagen, thomas idergard, timbro,
