I en sådan tror jag att bilden av utgångsläget är viktigt. Exempel: En utgångspunkt att "S-politik är katastrof för företag och "allianspolitik det positivt omvända" är inte konstruktiv. Hittade ex i S-rapporten om jobben (se nedan) en bild som kan v
ara en utgångspunkt för att inte hamna i den typen av politiska slagväxlingar:
De tio mest konkurrenskraftiga länderna i världenGöran skriver själv: Det finns säkert fler idéer, men vid min snabba översikt i diskussionen bland bloggare så hittar jag sex framåtriktade idéer:
1 USA
2 Schweiz
3 Danmark
4 Sverige
5 Tyskland
6 Finland
7 Singapore
8 Japan
9 Storbritannien
10 Nederländerna
Källa: World Economic Forum’s Global Competitiveness Index 2007
(den som menar att detta år 2007 är resultat av borgerlig politik sen början av 2007 bör fundera en gång till)
- Begränsa visstidsanställningarna
- Öka rörligheten på arbetsmarknaden
- Förändra reglerna om anställningsskydd (ev samma sak som punkten ovan)
- Satsa på de växande företagen (ev samma sak som punkterna ovan)
- Riktade utbildningsinsatser mot unga arbetslösa
- Uppmana till eget företagande
Goda idéer begravs ibland idag. Jag är helt övertygad om att en konstruktiv dialog skulle göra att man till exempel tar tillvara förslag som finns och som skulle vara en styrka för Sverige, förslag som skulle leda till fler jobb och bättre förutsättningar för unga att komma in på arbetsmarknaden. Ett exempel: att arbetsgivarens krav på att ha rätten att "fritt få anta och avskeda medarbetare" (dvs "skrota LAS) har funnits med i alla fall sedan decemberkompromisssens tid 1906.
Vi borde kunna nå längre i Sverige, ett land som faktiskt har färre konflikter /lägre kostnader på arbetsmarknaden därför att det finns spelregler som inkluderar de anställda. Fokuset kring "avskaffa LAS och "sänk skatterna" låser den kreativa diskussionen. När hela diskussionen upptas av hur arbetsgivaren ska kunna bli av med anställda som inte gör det de ska, (vilket förvisso går också med LAS) så blir inte "miljön" särskilt konstruktiv. Jag är också övertygad om att det här finns ett pris man betalar om man för alltid bestämt sig för att personalens företrädare ("facket") alltid är en motkraft. Jag tror att svenskt näringsliv betalar ganska dyra pengar på att inte involvera utan exkludera de anställdas organisationer.
Ett samling för fler jobb i Sverige måste bygga på åtgärder som både stärker strukturer och är konkret. Det förstnämnda, förutsättningar för fler jobb, handlar om de mer grundläggande förutsättningarna: om de goda spiraler som den ekonomiska politiken i stort svarar för. Det ÄR ett problem att hushållen inte har vågat konsumera. Till en del som en följd av en ökad osäkerhet inför framtiden.
Om trygghet på arbetsmarknaden och trygghet att man har en rimlig ersättning om man förlorar jobbet är något som bidrar till att man vågar ta steget, om investeringar, bostadsbyggande, ombyggnad och renovering. För S del måste en förändring vara att om inte lämna omtanken om de stora företagen så i alla fall se till att bredda till att se de små och medelstora som en viktig drivkraft för jobb. Och även om det gjorts förut så är signalerna viktiga att markera ännu tydligare. Gärna i form av konkret politik.
Men lösningarna måste också finnas i den gemensamma sektorn. Teorin att en verksamhet som drivs med skattepengar av en privat aktör är "lönsam" och tillväxtskapande" medan exakt samma sak som görs av ex landstinget är "tärande" är helt är orimlig. Att utveckla välfärdssektorn, öka kvaliteten och möta fler behov som finns är en grund för att samhället och ekonomin i övrigt ska fungera. Den som bestämmer vilken skattesats som ska gälla behöver tänka på det.
Jag tittar snabbt igenom (S) rådslagsrapport om jobben och kanske framför allt det långsikta arbete som S i Stockholm har i sin jobbkommission:(idérapport) och slutrapport. Några av förslagen anar jag på förhand kommer att mötas av ganska svala reaktioner från debattörer. Men det är inte bara tankar som kommit fram i något sammanträdesrum på S högkvarter på Sveavägen. Det är också resultat av hundratals träffar och samtal med företagarna själva. Att slå bort S-förslagen utan att tänka till över dem på ett konstruktivt sätt att att slå bort företagens egna idéer. Jobbkommissionen lägger förslag inom sju områden, 7 K:n:
Kompetens · Kultur · Kreativitet · Kommunikation · Kapital · Klimat · KonkurrenskraftHär finns både "stort" och "smått": om att stimulera det mångkulturella, kulturen, utbildningen, bostadsbyggandet, kollektivtrafikinvesteringarna, den gröna omställningen, utveckla den starka besöksnäringen osv osv.
Mitt eget första fasta jobb kom efter några års sommarjobb. Det är en fråga där S-kommuner tagit initiativ, exempelvis Nynäshamn. Det kan förstås breddas så att kommuner och näringsliv gemensamt ger alla unga en koppling till arbetsmarknaden.
Lärlingsutbildning har i visa fall varit naturligt på arbetsmarknaden. Borde det inte gå att hitta lösningar där den modellen kan kombineras med att alla faktiskt har möjligheter att gå en högskoleutbildning? Att hindra något som kan betyda jobb för unga därför att man år 2009 vill tillbaks till en skola för utbildning av "antingen arbetare eller tjänstemän" är tragiskt.
Högskolan som en naturlig del av lärandet. Det är en ambition som jag menar att Sverige inte har råd att vrida tillbaks. Som de senaste rapporterna visar slår den snålhet som regeringen uppvisar på högskoleområdet mot de som i stället för jobb/ gå i arbetslöshet vill ta chansen att utbilda sig mer.
Koppling stadsutveckling / segregation / företagande: Idag är våra bostadsområden från miljonprogrammet nästan bara tänkt som sovplatser. Det går att göra mycket mer i ombyggnaden av områdena genom att planera in småföretagandet från början. Det möter också andra behov: en del av att jobba mot segregationen och utanförskapet är att ta tillvara den tradition av egen verksamhet som många med utländsk bakgrund har.
Spräng bort alla system och strukturer som stämplar en arbetslös eller person med utländs bakgrund som oduglig. Det är inte rimligt att personer med hög utbildning som behövs i näringslivet "bara" erbjuds att sälja SL-biljetter som spärrvakt. Är man civilingengör med gedigen erfarenhet så får inte rena, dumma och tragiska fördomar stämpla ut någon från ett jobb. Det gäller förstås också andra: därför är S-förslaget om att skrota dagens arbetsförmedling och i stället utveckla en kompetensförmedling viktigt.
Stimulera initiativ också vid arbetslöshet. Akassa är viktigt och nivån måste gå att leva på. De försämringar som nu görs att förödande för många. (se resonemanget om trygghet ovan) Men att under a-kasseperioden vara låst i ett system av "överhet" är många gånger förödande. Det kan inte bara vara hänvisning till en arbetsförmedling som gäller. Det måste gå att utveckla ersättningsformer så att också start av egen verksamhet kan kombineras med tryggheten under arbetslösheten. .
Nu blir det för långt. Igen! Här sätts punkt. Men debatten är oerhört viktig så jag återkommer. Men som sista ord kan en hänvisning till rubriken på det här inlägget och SSUs krav (idag kongresstart) vara passande. Även om Anders Håkanssson vid Lunds universitet i boken "Konsten att vinna ett val" hade det strategiska rådet: "Samarbeta i majoritet - kritisera i opposition" så är det så viktigt att valstrategin får stå tillbaks.
Andra inlägg jag har sett:
Kristian Krassman, Björn Pedersen, Svart på vitt, Claes Krantz, Edvin Alam, Li Jansson, Alliansfritt Sverige,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, ungdomsarbetslöshet, regeringen, socialdemokraterna, val 2010, LAS, LO, Svenskt näringsliv