Timbrosvar på Timbrokritik med försvar för välfärdens kärna?

Tankesmedjan Timbro har fått mycket stryk efter publiceringen av rapporten "Långt ifrån lagom". En rubrik möjligen vald för att som symbol för "slöseriet" ta en sedan lång tid S-styrd kommun. Kritiken har varit massiv. Den har inte minst riktats från oss/de som vet att idéerna om att fram till årsskiftet 2010 slakta bort så mycket resurser från kultur och fritid att kraven på högre statsbidrag kan läggas åt sidan ofta är praktiskt omöjligt. Även om man skulle fått nippran och ställde upp på tokerierna.

Thomas Idergard lägger mycket kraft på att bemöta kritiken. Det ska premieras med i alla fall en virtuell applåd. Att själva innehållet inte stärker trovärdigheten och sansen i den ursprungliga rapporten och artikeln ska inte förringa Thomas ansträngningar på den punkten.

Intressantast är nog att Timbro som försvar för sin rapport använder begreppet "Välfärdens kärna". Samma år som Fredrik Reinfelds regering har anammat begreppet. Idergard skriver:

När vi sedan, i relation till kommunerna, talar om ”välfärdens kärna” så menar vi det som på det politiska språket sammanfattats med ”vård-skola-omsorg”, dvs ovanstående politikområden exklusive transfereringar och bidrag.

Jag vill hävda att det finns goda skäl för oss att använda denna politiska och avgränsade definition av välfärdsbegreppet.

I mina inlägg om Timbros "propositionsunderlag" inför regeringspartiernas budgetarbete (här, här och här) har jag pekat på de mycket nära banden mellan tankesmedjan och delar av regeringen. Det kan inte uteslutas att just talet om "kärnan" är resultatet av en dialog kring begrepp och kommunikation kring dessa samhällsområden.

Nyckelfrågan är väl vad mer regeringen och företrädarna på lokal nivå tar med sig av "vägröjaren" Timbro. Den funktionen har man med fler, som Skattebetalarnas förening som också citeras i Idergards försvarspromemoria. Notera att jag inte fördömer detta. Det är självklart att regeringen behöver en liten extra "tankehjärna" som hjälper till.

Thomas Idergards svar är värda att läsas och analyseras. Jag ska göra det i lugn och ro. För i hastigheten hittar jag faktiskt inte något om själva grunden för kommunerna: Vad är det som väljarna och skattebetalarna har beställt? Här rekommenderas en genomläsning av moderata lokala program /hela alliansen. Finns det något där om fritid / kultur? Har man gett väljarna en bild av leverans också där?

I en del fall flyttas i så fall perspektivet till min andra reflektion. Skatter in och skatter ut. Det är ju i Idergards, Timbros och regeringens värld en självklarhet att sänkt skatt /mindre pengar aldrig är något att förhålla sig till. Jag brukar tänka på Värmdö. Kustnära kommun i Stockholms län. Svd berättar:

invånarna i Värmdö folkomrösta om frågan: ville de ha en skattesänkning på 20 öre eller att pengarna skulle satsas på kultur och idrottsanläggningar? Värmdöborna, som då hade under det högsta kommunala skattetrycket i länet, valde bort sänkningen. 82 procent ville hellre ha kultur

Det verkar ligga en religiös aura över hur totalt främmande man är att ifrågasätta klokskap i att avstå från skatteintäkter. Lika främmande är det för Timbrogänget att tänka sig människor som faktiskt beställer och betalar för fritid och kultur som en del av välfärden. Det är en av de stora bristerna med hela alstret.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, timbro, thomas idergard, välfärd, fritid, kultur, kommunerna, statsbidrag, val 2010, moderaterna, fredrik reinfeldt