lördag 28 februari 2009

Fria fantasier om dyster socialdemokrati

Ingenting verkar vara så inspirerande för redaktörer på borgerliga tidningar som att berätta om socialdemokratins interna spel, förmedla rykten om strider och inte sällan smeta detta som något negativt på partiledaren. I denna uppgift är DN:s H.Brors en flitig aktör. Därför är det förstås omöjligt att ett val av partisekreterare kan förbigås utan den typen av "avslöjanden". I krönikan stämplar Brors den nyvalde partisekreteraren som ett "tredjehandsval". Hänvisning sker till anonyma läckor där Brors verkar fått tag på någon ledamot (?) en tisdagseftermiddag utanför andrakammaralen:
Enligt läckorna har hon erbjudit posten till flera av de mest erfarna riksdagsledamöterna, men de har tackat nej.
Bara det är ett budskap. Mer "avslöjande" hade kanske varit uppgifter om folk som ville men inte fick. Här är det omvänt och kanske inte lika dramatiskt. Läser också listan över "mest läst" på DN.se. Del av en lista som också berättar en del. Brors spekulerar. Men när partiet självt gör sitt partisekreterarval sker det i enighet. Också det andra borgerliga språkröret, SvD, spekulerar.
Kritiken mot Mona Sahlin har också blivit fränare. När hennes val av partisekreterare – Ibrahim Baylan – presenterades så ifrågasattes hans lämplighet offentligt av aktiva socialdemokrater. Och Baylans könstillhörighet ansågs, av exempelvis Aftonbladets Lena Mellin, spegla Sahlins bristande jämställdhetsarbete
Ser i och för sig att H. Alexandersson ser just betoningen av enhälligheten som en bekräftelse på att det är ett "skakigt val". Och DNs krönikör berättar om krisstämning som råder i partiet.
Det första lär gå som oftast: före ett val av företrädare kan olika kandidater finnas, som ett uttryck för just mångfald och demokrati. Efter valet kör man vidare tillsammans mot den politiska huvudmotståndare som finns: moderaterna. Och om H. Brors ska hitta den krisstämning han talar om så lär han få leta...i alla fall om han ska åtfinna den hos den socialdemokratiska gräsrötter jag dagligen träffar. Och för att citera "Micke" som skrivit en kommentar på Alexanderssons inlägg "(S) i fritt fall":
Hur kan det vara fritt fall att ha haft övertaget konstant i opinionen sedan tre veckor efter valet?

Läs mer: Jonas Morian, Knuff
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Den ljusnande framtid är vår?

Det minst viktiga med DN:s redovisning av opinionsläget är väl den bild som ska illustrera läget. Jag förstår "tummen-upp"-bilden med Maud. Men vad har hon egentligen där att göra? Centerpartiets utveckling från valet 2006 som också redovisas är inte uppmuntrande: valet: 7,9 / jan: 6,0 feb: 5,2. Ska man se något positivt så är det väl också att S i valet -06 fick 35 procent och nu ligger på en nivå strax under 40. Det ligger en stor möjlighet för S om det stämmer att några väljare tillfälligt lägger sig på soffan. Här kan som ofta opinionsmätningar med negativ trend få partiarbetarna att ge lite extra och i många fall inse att det är dags att göra en insats.

Moderaterna gör som vanligt: drar på positivt i mätningar mellan valen men där pyser mycket av opinionsluften nästan allltid ut när det blir skarpt läge. I mätningen finns det två faktorer som oroar mig alldeles extra.

(S) lär enligt mätningen fortsätta nedåt i Stockholmsregionen. Håller den trenden i sig får det mycket stora konsekvenser för Stockholms län och dess nära 2 miljoner invånare. De senaste dagarna har debatten om vårdval Stockholm varit het. Det är en viktig fråga men också illustration på den utveckling mot ökade klyftor som den förda politiken leder till. Vi går mot ett län med starkt utanförskap i vissa delar. Att då behålla ett styre som inte vill göra ett skvatt för att minska utanförskap och klasskillnader är naturligtvis en katastrof för många.

Den andra trenden är möjligen ännu mer oroväckande. Visst: den "omvärldsmiljö" som mätningarna görs i har förändrats dramatiskt. Men det känns inte bra att s,v,mp-stödet var som störst när socialdemokratins mer interna arbete med politiken var fokus och krymper ihop kraftigt när resultatet av denna politiska diskussion ska presenteras för väljarna.

Jag tror, med viss insyn, att det där sista steget kommer på allvar först nu. Politiken har hittills varit mycket reaktioner på de försämringar och utspel som Reinfeldts regering har lagt fram. Nu är det dags att inte bara presentera sakfrågor utan i första hand visa att en rödgrön regering i riksdag, kommun och landsting är en framtidssatsning. Svenska folket kräver faktiskt, inte minst i kristider, att få besked om sakpolitik men också att få veta färdriktningen, visionerna och att det politiska alternativ man ger stöd till ger hopp om framtiden. Med andra ord, alla röd-gröna: det är dags att börja drömma högt om framtiden.

Läs mer:
Aftonbladet, Knuff,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

fredag 27 februari 2009

Mot avgrunden i krisernas Sverige?

I sitt första utspel markerar (S) partisekreterare Ibrahim Baylan på Newsmill att valet 2010 kommer att handla om jobben. Jag tror han träffar rätt. Han gör dessutom detta en dag när finansministern tvingas beskriva det ekonomiska läget som att "Vi befinner oss i en lång, kall och mörk vinter." Eller som i DN ekonomi, "det är tjäle". Samtidigt är han tillsammans med regeringskollegorna en man som bordlägger alla åtgärder. Svensk fordonsindustri - kollaps. Ärendet bordlagt. Svenskt byggande. Ras! Ärendet bordlagt. Svenska varsel i höjden. Åtgärder bordlagt. Hot om välfärdskris i kommuner och landsting. Ärendet bordlagt. Stora behov av investeringar i infrastruktur och ledig arbetskraft. Ärendet bordlagt?

Statsministern tillåter sinnet att falla till djupt bekymmer. Det är han som borde svinga klubban i regeringsbordet i högt tempo för att få fram åtgärder för jobb och tillväxt. Men här rockar det verkligen inte fett. Förhoppningsvis läser statsministern, eller i alla fall hans rådgivare, de frågor Ibbe ställer i sin Newsmill-artikel:
Varför vill inte regeringen rädda svensk fordonsindustri? Varför vill inte regeringen investera i välfärden så att inte de uppsägningar som nu hotar behöver genomföras? Varför har regeringen lagt ner 70 procent av all utbildning för nya jobb? Varför har regeringen trängt ut en halv miljon människor ur a-kassan och vad ska den göra åt det? Och när blev passivitet detsamma som regeringsduglighet?
Någon kanske tycker att det bara är taskigt att skälla på Reinfeldt och Borg. Det är ju en internationell lågkonjunktur. Visst. Men dels måste svenska folket kunna räkna med en regering som agerar i svåra tider. Det gör inte den nuvarande. Men man förtjänar också rejäla utskällningar eftersom hela maktbasen bygger på den krisbild man målade upp, som man hävdade att dåvarande regeringen ansvarade för och som i själva verkat var en kraftig högkonjunktur med växande antal jobb. Och de allvarligaste: Den borgerliga alliansen hade inte tillstymmelse till reservationer inför framtiden, att det skulle kunna bli kärvare, före valet. Det är nu utanförskapet kommer på allvar. Om detta har Reinfeldt och Borg pladdrat mycket och handlat väsentligt mindre.

Ser ett inslag i Rapport från Delicato i Huddinge. "När företagen minskar personalen blir det mindre kakor i personalrummen. VD påminner mig om Olof Palmes exempel med Ludvig Svenssons gardinfabrik som gick så bra när byggandet hölls uppe. Inget av det tänket finns hos nuvarande regering.

Läs mer:
Knuff om krisen
Helle Klein, Ett hjärta rött,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Har verkligen vårdvalet förbättrat tillgängligheten i vården?

Ett svar på den avslöjande och kritiska rapporten om vårdval Stockholm som presenterades igår kommer idag i DN. Gissningsvis en liten planering av de styrande. Här redovisas siffror som påstår att patienterna är nöjda. Skälet är minskat antal klagomål om tillgängligheten till patientnämnden.

Det är knappast orimligt att tillgängligheten faktiskt har ökat i Stockholms innerstad där de flesta nya vårdcentraler har etablerats. Det går säkert att härleda till (det orättvisa) vårdvalet. Det borde inte förvåna någon. Det återstår för de styrande moderaterna att visa att vårdvalet också i resten av länet, vård i kommuner med så där en miljon invånare, har för bättrats. Och frågan är väl om just tillgänglighetsförbättringar i stort beror på vårdval? Om detta bloggade jag för en tid sedan i en replik till en ledare i Svd. I årsredovisningen från hälso- och sjukvårdsnämnden finns följande siffror som visar andelen patienter som säger att man dels har förtroende för vården, dels upplever god tillgänglighet:

Utvecklingen, förtroendet för vården
-01, -02, -03, -04, -05-, -06, -07, -08
51 , 51 , 53 , 55 , 59 , 62 , 63 , 66

Utvecklingen, tillgängligheten
-01 -02 -03 -04 -05- -06 -07 -08
70, 70, 71, 73, 76, 78, 79, 81

Som tabellerna visar infann sig faktiskt inte himmelriket när Filippa och Fredrik tog makten i landet 2006. Inte heller efter införandet av vårdvalet. På dessa två parametrar har en positiv utveckling pågått ganska länge. I alla fall från 2003 då det åter fanns en S, V, mp-majoritet i landstinget, då tillgängligheten dagligen fanns i fokus. Det gav ett positivs resultat.

Läs också: Sjölander, Eva, Alliansfritt Sverige, Arvid Falk,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ett vårdvalsförsvar intill dumhetens bortre gräns

Svenskans ledarsida har satt på sig farthjälmen och skygglapparna. Man trampar den retoriska gaspedalen i botten till försvar för det vårdval Stockholm som upprör personal, drabbade patienter och personal. Argument som borde ligga till grund för förändringar avfärdas. Alternativt hänvisas till att den moderatstyrda landstingsledningen redan sett problemet. Oj oj oj. Tvärr, SvD om så skulle vara fallet så gör man i alla fall inget åt de problem man sätt.

I SvD:s värld är det konservativt att kräva extra pengar dit områden där människor är mer sjuka och på grund av det behöver mer vård. Den rapport som S nyligen presenterade avfärdas. Problemet för tidningen är att man samtidigt kör på i full fart också mot en stor del av läkarkåren och andra personalgrupper som ser problemen.


Ett vårdval där ersättningssystem leder till att doktorer sätts som första linje och remitterar till andra personalgrupper försvaras blint. Ett vårdval där professionen varnar för att utbudet kommer att styra, inte behovet, betecknas som något heligt. Ett vårdval där 11-12 av 20 nya vårdcentraler startar i innerstan och ingen i 15 av länets kommuner försvaras till sista blåa blodsdroppen. Ett vårdval där personalen går på knäna, där kroniker och multisjuka får stå tillbaka, där vårdgivaren är det stora fokuset och där läkare till och med varnar för att den medicinska säkerheten är i fara är på något sätt en perfekt skapelse i Svd:s ögon.

Man kunde önska att Svd använder en kraftfull opinionsbildande ledarsida till att påverka sjukvårdens utveckling positivt. Då hade man greppat tag i de stora brister som gång på gång rapporteras om systemet. Men systemförsvaret och tron att de egna skapat det fulländade tar överhanden. I stället vänds kritiken som så många gånger förr mot just socialdemokraterna i stället för mot samhällsproblemet. Vi har läst liknande alster förr.

ps: SvD:s försvar för vårdgarantin är väl vällovligt men ger föga tröst till de 10.000 i köer till behandling och de 40.000 till mottagningsbesök som var fallet vid årsskiftet.

Andra bloggar genom Knuff.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 26 februari 2009

En ministers totala haveri

Kvällens sammanbrott i energiförhandlingarna /-samtalen är på många sätt märkligt. Jag ser bilden framför mig av "förtänket" när nån nyanställd och stureplanscenterkammad yngling som anställts som rådgivare lyckas få gehör för att leka lite med oppositionen. Och självklart allvar: Att använda kärnkraftsutbyggnad som ett sätt att försöka splittra. Extremt kort tid är nära nog bevis för att Maud Olofsson inte var seriös. Det totala fixeringen vid el från just kärnkraftsreaktorer. Till Aftonbladet säger MO:
Vi har känt att vi från vår sida haft en stor öppenhet i de här förhandlingarna men vi kan inte säga att vi har fått tillräckligt med besked för att vi ska kunna gå vidare
Man frågar sig om någon tror att regeringens energisamtal var seriöst menade när processen körs i en takt som omöjliggör en långsiktig uppgörelse. Men tänk om överenskommelsen faktiskt hade träffats i en förhandling. Där man ger och tar. Vad hade hänt med alliansen?

Kärnkraften har för all del varit en splittrande fråga sen 80-talet. Då gick centerpartisterna och kristdemokrater under paroller som "Vad ska väck - barsebäck. Vad ska in - sol och vind".
Det gällde som bekant inte bara under 80-talet. Och för långsiktigheten i energipolitiken betydde överenskommelsen från 1997 (!) mellan (s), (c) och (v) väldigt mycket. Det förnybara skulle fram. Det fossila bort. Kärnkraften avvecklas med start i Barsebäck. Precis som också Maud Olofsson underströk i början av sin mandatperiod som näringsminister.

När striden handlar om vår gemensamma framtid har vi inte råd att ligga kvar i gamla partipolitiska skyttegravar, eller göra energipolitiken till en bricka i regeringsspelet. Kanske kan vi lura oss själva att genom politisk förslagenhet vinna enskilda nationella segrar, bara för att allt för sent upptäcka att och slagfältet numera är europeiskt och globalt.

Min avsikt med alliansöverenskommelsen var dels att flytta fokus från det som skiljt oss åt till det som förenar, och dels genom en bredare samling skapa förutsättningar för stabilitet över mandatperioderna.

Vid talet på energitinget i mars 2007 varnade Maud Olofsson för kärnkraftens faror:
Nyhetsflödet understryker ständigt sambandet mellan civil kärnkraft och risken för kärnvapenspridning.
DN:s Henrik Brors tror att kärnkraften blir en valfråga. Detsamma gäller för Svd:s Göran Eriksson som också "läst" de borgerliga strategernas tankar. Vi får se hur landskapet ser ut då, Men det är sorgligt att Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt låter en så viktig framtidsfråga som omställningen till ett hållbart energisystem bli en pusselbit i spelet om makten.


Läs andra:
Bloggar via Knuff. Ankarsjö som är glad. Jan Andersson skriver också.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Lyssna på oppositionens och läkarkårens vårdvalskritik

Läser i DN att moderaterna nu - först nu - öppnar dörren för oppositionen och vill lyssna på vår kritik mot vårdvalet. Bra det, även om det är lite väl sent för att det ska bli bra från början. Innan systemet sjösattes i panik vädjade vi om det från landstingets talarstolare, i debattinlägg och intervjuer. Resultat: noll.

Bloggat om artikeln i DN finns i skrivande stund ett inlägg. CES själv. Hon förklarar att problembilden med vårdvalet som beskrivs i rapporten handlar om ett skevt urval, bara landstingsdrivna vårdcentraler har ju granskats. Det är möjligen inte konstigt. Sannolikt har faktiskt tillgängligheten ökat i Stockholms innerstad, dit nästan alla nya vårdgivare har sökt sig. Till de områden där problemen är som svårast efter moderaternas skrotande av de särskilda anslagen för vårdtyngd/socioekonomiska faktorer, har de privata inte valt att söka sig. 15 kommuner helt utan nya vårdcentraler.

Bra om moderaterna och stödpartierna vill lyssna på oppositionen. Men lyssna också på vårdens
hjältar och hjältinnor som kan berätta om en tuff vardag. Lyssna på deras fackliga företrädare som i stort har samma kritik som oppositionen.

läs också Karins värld, Esbati, Ett hjärta rött, Bitten, Dagens arena-bloggen

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Finanskris som räddande undanflykt?

Det kommer dramatiska rapporter om haveri i bostadsbyggandet. Sveriges Byggindustrier befarar att 20.000 byggjobb försvinner. Redan när mina första trevande tangettryckningar som bloggare gjordes var bostadspolitiken ett huvudämne. Det var sådär tre månader efter valförlusten då jag blev av med jobbet som politiskt sakkunnig för Mona Sahlin och där sysslade med bostadspolitik.

En huvudorsak till mina inlägg var den då nya moderatledda regeringen. Bostadspolitiken lades på hyllan, utförsäljningar av hyresrätter tog fart och redan på valdagen stoppade en del bostadsföretag sina satsningar på hyresbyggande. Regeringen avskaffade investeringsstöden, Skanska gav upp planerna på att satsa på hyresrätter och av ideologiska skäl skrotades många planer runt om i kommunerna på att bygga just hyresrätter. Samtidigt har Mats Odell, ansvarig minister, haft följande ingång i sitt jobb:
– Vi har ju inget lastbilsdepartement för lastbilsfrågor eller någon lastbilsminister. Varför skulle vi då ha ett för bostäder?
Sen dess har finanskrisen slagit till, jobbkrisen är här och rapporterna om minskade skatteintätäer för kommuner och landsting förebådar välfärdskrisen. När detta elände ändå är här så kan det för en misslyckad bostadspolitik vara en undanflykt att ha som förklaring. "Alla förstår väl att byggandet rasar..." osv.

Nähä, Odell. Försök inte smita från ansvar....

Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 25 februari 2009

En verklig hjältinna i vårdvalets Stockholm

Elisabet Svensson, Vårby vårdcentral, är på ett sätt en hjältinna. Sedan 1988 har hon varit chef för vårdcentralen i Vårby. Under mina 7 år i landstingspolitiken har jag flera gånger sett hennes försök att få upp politikers ögon på de särskilt tuffa villkor som gäller när man ska bedriva vård i ett område med mycket höga ohälsotal. Vårdval Stockholm har dramatiskt förändrat och försämrat förutsättningarna för att hon och andra ska lyckas i den kampen.

Idag intervjuades Elisabet i Radio Stockholm. Bakgrunden är en rapport från socialdemokraterna som berättar om effekter av vårdvalets första år:
  • Tillgängligheten ökar inte. Telefonkontakter ersätts med besök, läkarbesök ersätts med sjuksköterskebesök – allt för att få ihop vårdcentralens ekonomi.
  • Arbetsbelastningen har i snitt ökat med 27 procent på vårdcentraler i utsatta områden.
  • Läkare gör sjuksköterskors arbete. 2007 gick det 2,4 läkarbesök per sköterskebesök. 2008 var det 2,7 läkarbesök per sköterskebesök. Störst är förändringen i utsatta områden.
  • Sjuksköterskor och undersköterskor har försvunnit från utsatta områden.
  • Vårdcentraler i utsatta områden har i snitt förlorat nästan fem anställda per vårdcentral.
Den 27 januari i år försökte Elisabet också ge riksdagens socialutskott del av sina erfarenheter och kunskaper. Utskottet ordnade en öppen utfrågning inför beslutet förra veckan om en nationell "order" att införa vårdval. I protokollet finns Elisabets berättelse.
Min kollega hade då snabbakutmottagningen. Han behandlade 19 patienter med 19 diagnoser för vanliga åkommor som skulle ha läkt av sig själva om patienterna inte hade kommit. Tidigare hade de ringt till vårdcentralen, fått råd av sjuksköterskan och hade inte behövt komma.
Den har dagen har Elisabet själv har
sex patienter. Tillsammans har de haft 30 diagnoser.
K är en 52-årig kvinna som kommer i rullstol. Hon har ALS, sömnapné, KOL, diabetes, blodfettsrubbning, hypertoni och depression. Det är sju diagnoser för allvarliga sjukdomar.
A är en 50-årig kvinna från Turkiet. Hon behöver tolk, men tolken dyker aldrig upp. Hon har en levercirros på grund av hepatit B, insulinbehandlad diabetes och hon klagar över trötthet. Det visar sig att hon håller på att sanera tänderna, och därför kan hon inte tugga. Hon lever därför på flytande föda. Flytande föda för henne är söta juicer och söta drycker över huvud taget. Hon har i dag ett skyhögt blodsocker. Hon hade fyra diagnoser, men språksvårigheter
I Filippa Reinfeldts vårdval skiljer det i hur stor ersättningen man får för dessa patienter.
för de 19 akutpatienterna som kanske inte egentligen behövde träffa doktorn fick vi drygt 9 000 kronor. För de sex multisjuka som verkligen behövde träffa doktorn fick vi knappt 3 000 kronor.
Med Vårdval Stockholm förlorade vi de extrapengar som vi tidigare hade fått på grund av hög sjuklighet och även tusen passivt listades kapiteringsersättning. För att få samma ersättning skulle vi öka patientantalet, besöksantalet, med 50 procent.
Det sägs nu att moderaterna är villiga att lyssna. Jag vill inte döma ut en sån dialog. Men efter alla de försök som vi gjort för att få den borgerliga ledningen att lyssna...så kan man vara skeptisk till seriositeten i signalerna. Men visst: Ett tips till moderaterna och dess stödpartier är väl att läsa på Dag Larssons beskrivning av hur vårdvalet slagit. Förvisso en bild som skrämmer...men sån är verkligheten ibland.

Andra bloggar, också på Knuff. Läs också Sjölander, Dag,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Låt oss slippa ett groteskt Sverige

Att vårdval Stockholm har slagit hårt mot boede i utsatta områden visas tydligt i en ny granskning av Socialdemokraterna i landstinget har gjort.Socialdemokraternas Dag Larsson säger i DN.
- Det ekonomiska systemet bakom Vårdval Stockholm har lett till groteska orättvisor
Jag ska med spänning läsa rapporten mer ingående. Min övertygelse är att de tidigare inlägg jag har haft om vårdvalet kommer att visa säg stämma ganska bra med den dystra verklighets- bild som granskningen avslöjar. DN berättar att rapporten lyfter fram Rinkeby som exempel:

Ett exempel som ges i rapporten är Rinkeby vårdcentral, som ligger i ett av länets mest utsatta områden. Där har intäkterna minskat med 32 procent, trots att patienterna är lika många som tidigare. Personalstyrkan har halverats och arbetsbelastningen bedöms ha ökat med 43 procent.
För en vecka sen beslutade riksdagen att vårdval ska kunna införas i alla landsting. Förvisso är jag nog inte så orolig att övriga landet kommer att kopiera Stockholms modell. Faktum är ju att Halland var före och de införde en mer sund variant än den mycket marknadsliberala modell man valde i huvudstadslandstinget. Den nu redovisade granskningen avskräcker.

Läs hela rapporten här.

Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
.

Miljarder minde till välfärden

Landstingshuset i Stockholm glider in i mörker. Den jobbkris som regeringen inte lyckats tygla ger minskade intäkter till välfärden. Visst är en del av detta självförvållat. Moderaterna och deras stödpartier valde skattesänkning före vård och kollektivtrafik i årets budget. 800 miljoner mindre till vården i landstinget. Det ser ännu mörkare ut nu. Nyligen presenterades prognoser från Sveriges kommuner och landsting om skatteintäkternas utveckling. Om detta bloggade jag här.

Har nu sett hur det slår för landstinget. Det är en mörk bild. Det handlar om hot om dramatiska nedskärningar i vården. 2009 minskar resurserna ungefär en halv miljard och 2010 nästan en miljard.
Utan den borgerliga skattesänkningen hade läget varit ljusare för vården.

Det går inte att prata bort det allvarliga läget. Skattehöjningar i Stockholms läns landsting kommer inte att kunna möta hotet. Den regering som nu styr måste helt enkelt ta ansvar och ge besked om höjda statsbidrag.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Rojalistisk yra - en valvinnare?

Kärlek och politik hänger ihop. Den som tvivlat har en chans att se detta på allvar inför nästa års val. Inte för att jag på något sätt tror att borgarna har beställt ett kungligt bröllop. Så långt sträcker sig inte regeringsmakten ( i alla fall inte i praktiken) och en sån antydan är naturligtvis att grovt kränka det som är äkta kärlek mellan två personer som råkar vara kungliga.

Men visst kan bröllop och kärlek påverka val. I alla fall detta. Jag langade ut något skämt- liknande på Twitter, som en liten lustighet.(?) Tanken var att på något sätt ge en reaktion över ett kommande kungligt bröllops faror för det demokratiska samtalet inför valet 2010. Min tanke var att det under 2010 kommer att vara svårt med den seriösa debatt som krävs inför ett val. Visst kanske man som sosse kan söka hopp och tröst i att det valet 1976 som också föregicks av kungabröllop innebar maktskifte. Men 2010?

Redan samma dag som förlovningen tillkännages kan statsministern "skämta till det"I dagens SvD berättar Göran Eriksson att statsministern faktiskt använde det som sannolikt hade varit en helt otänkbar lustighet bara några timmar före. SvD skriver:

"Hade du några frågor om Saab?" sa Fredrik Reinfeldt till Ekots reporter direkt efter den tv-sända presskonferensen i Rosenbad.
Tusentals jobb på spel. Tusentals familjer som riskerar att hela livet grusas. Oro och vanmaktskänslor när hoten om arbetslöshet blir verkliga. Om detta skämtar inte en svensk statsminister. I vanliga fall.

I normala fall finns det en klokskap i väljarkåren som ofta underskattas. Man dömer efter handling. Man röstar efter värderingar snarare än efter enskildheter eller person. Man tar politik mycket seriöst och lägger valsedeln efter att ha prövat alternativ. Kommer det att gälla 2010? En vår där allt vad höger-vänster, jobbkris och välfärdskris heter riskerar att slås ut av rapporter om bröllopsförberedelser. Suck.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

tisdag 24 februari 2009

Vanvård i svensk sjukvård?

När jag skrev det de första inläggen om moderaternas sjukvårdsprogram (här och här) så var min källa den presentation som Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann gjorde på Newsmill. Nu har rapporten lagts ut på moderat.se och har bland annat lästs av DN ledarredaktion som kommenterar under rubriken "Rapport om vanvård".

Redan rubriken bekräftar att mina kommentarer från början stämde. Man har döpt rapporten till "Jämlik vård". Det saknas helt resonemang och förslag som utgår från de klassorättvisor som idag råder i vården där den nära vården i ex Stockholm lättare etablerar sig i välbeställda områden samtidigt som vårdens resurser är otillräckliga där ohälsotalen är högre. I stället tar moderaterna skillnaderna mellan landstingen som exempel. Det sista förvisso viktigt men det första väl så viktigt. Att partiet saknar förslag för att möta de skillnaderna mellan människor är ganska skrämmande.

DN:s stora kritik handlar om att m nu vill "förstatliga" vården. Nationell lagstiftning ska slå fast det mesta och frånta mycket av landstingens självbestämmanderätt. Till viss del håller jag faktiskt med moderaterna. Det KAN inte vara så att brister i vården skyfflas undan med hänvisning till ett decentraliserat ansvar. I rapporten verkar moderaterna också "avrätta" folkpartiets viktigaste sjukvårdspolitiska dröm: att husläkaren ska vara utgångspunkten i vården. M öppnar för att andra än läkare ska kunna vara den fasta vårdkontakten. Det är bra!
Samtidigt innebär det en spricka i den borgerliga alliansen.

En positiv kursändring som moderaterna verkar genomföra är synen på det förebyggande arbetet. När riksdagen för några år sen beslutade om den nationella folkhälsostrategin avfärdades den, precis som folkhälsoprogrammet i Stockholms landsting, av att den enskilde själv är ansvarig för sin hälsa. Visserligen är det också första meningen i rapportens del "hälsosamma Sverige". Därefter lyfter man ändå fram ett antal konkreta folkhälsoområden att arbeta med. Det är en ny och positiv insikt som andra haft länge.

Mindre bra är det vårdvalstvång som moderaterna vill införa. I och för sig hänvisas till den nya lagen som riksdagen antog förra veckan. Men partiet öppnar också för att systemet ska läggas fast nationellt. Man frågar sig hur de otroliga skillnaderna i tillgång till vård som finns i Sverige ska hanteras där. Skillnader som inte beror på politik utan på det faktum att Stockholm är en magnet också för vårdens personal.

DN:s ledare träffar rätt när i en kommentar som på samma sätt som mina inlägg kopplar rapporten till det faktum att Filippa Reinfeldt själv är ansvarig för vården.
”ett mänskligt sjukvårdslotteri där den som har turen med sig får rätt behandling medan den som drar nitlotten blir förpassad till sämre läkemedel” Det är hårda ord, och de kommer således från den person som har det yttersta ansvaret för Sveriges största sjukvårdsorganisation. Man måste oroligt fråga sig hur hon har det på jobbet".
Jag frågar mig detsamma. Vi har sett hur den vårdgaranti som FR själv ansvarar för har spruckit när tusentals fastar i landstingets vårdköer. Vi kan se effekterna av vårdvalet som styr den öppna sjukvårdens resurser totalt fel, från områden med stor ohälsa till Stockholms redan välförsedda delar. Vi ser som en följd av detta hur människor med större vårdbehov faktiskt inte får den del av vårdens resurser som deras sjukdomsbild faktiskt kräver. Det är ett område där den moderata rapporten faktiskt behöver skrivas om.

För dig som vill debattera sjukvård: Gå med i Facebook-gruppen "Vårddialogen".

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 23 februari 2009

Ett försäkringsbolags krossade drömmar om vinst

Försäkringsbolaget Trygg Hansa är nervösa. Jag gissar att man vid regeringsskiftet 2006 såg en ljusnande framtid i sikte: den nyvalda moderatledda regeringen skulle självklart öppna Sveriges sjukhusdörrar på vid gavel för privat finansiering. När folket strömmade till för att skaffa sin försäkring skulle goda och lönsamma affärer förgylla balansräkningarna. Säkert fick många försäkringsbolags-VDar bilder av champagnesprudlande och glittrande bolagsstämmo-middagar.

Det började så bra. Öppnandet av barnsjukhuset Martina ett viktig steg. Regeringen/riksdagens borttagande av stopplagen och att privata försäkringar kunde betala vård också i offentliga sjukhus en öppning för branschen. Så skriver helt plötsligt Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann en artikel på Newmill.
"sjukvården ska vara solidariskt finansierad via skatten"
Svar låter inte vänta på sig. Kent Andersson, Trygg-Hansa svarar snabbt i ett lång inlägg på Newmill. Han tar avstamp i finanskris och varsel, pekar på det gap som snabbt växer mellan kostnader för vården och intäkter för att betala den. Lösningen är nära nog himmelsk, kan man förstå:
"...den här vägen har bara vinnare. Arbetsgivarna får ökat ansvar för sjukfrånvaron och möjlighet att påverka den. Landstingen får mindre belastning i takt med att fler tecknar privata försäkringar. Sjukvården kan bli en framtida dynamisk tillväxtbransch med entreprenörer, där ny teknik snabbt förs in i verksamheten. Men framför allt får den enskilde möjlighet att välja sjukvård..."
Det räcker inte med det, i det Trygg-Hanska himmelriket. Trots den inledande analysen om stora gap i vårdens finansiering skriver Kent Andersson fast en attraktiv del av sitt förslag:
Då öppnas möjligheter att antingen sänka landstingsskatten eller att lägga skattepengarna på andra angelägna områden
Men stopp och belägg, säger jag. Någonstans finns här en hake. Försäkringsbolagen själva är flitiga i debatten. Karaktären är mer samhällsdebatt än "reklam" som det rätteligen borde betecknas. Och någonstans har jag svårt att förstå hur det kan vara ett samhällsekonomiskt
om pengar inte bara ska få från svenska folket till vårdgivare utan i stället, i form av försäkringspremier, via Trygg-Hansa. I artikeln varnas för skattehöjningar. Vad jag förstår så tenderar också försäkringsbolag att ta till detta, fast det då kallas "höjning av premien". Ibland som berättades i höstas, ganska chockartat. Om försäkringen används för mycket ska premierna upp. Om folk är för sjuka ska det kosta mer.

Det värsta är att rätten till vård efter behov riskerar att smulas sönder. Ibland beskrivs det som ett A- respektive B-lag. Jag kommer att tänka på tiden innan facken skaffade kollektiva hemförsäkringar. I vissa LO-förbund saknade en mycket stor andel av medlemmarna en hemförsäkring, vilket ledde till katastrof när något hände. Jag vill inte ha samma utveckling när det gäller svensk hälso- och sjukvård.

Redan idag, med en trots allt väldigt liten egenavgift i vården, avstår många från att söka vård trots behov. Inte sällan har det en direkt koppling till ekonomi. En rapport från SLL visade att Bland mottagare av ekonomiskt bistånd hade 35 procent avstått från sjukvård jämfört med 5 procent i befolkningen i stort
. Det ofta använda exemplet håller också här: USA med 40 miljoner utanför sjukförsäkringen trots en avsevärt högre del av BNP till sjukvården än i Sverige. Det är förvisso bra att Trygg-Hansa öppet driver frågan trots att det är lätt att inse skälen till detta. Det gör dock inte att systemet man förespråkar blir ett dugg bättre.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ännu ett jobbmisslyckande för Fredrik Reinfeldts regering

Regeringen vaknar denna morgon upp och möts av rapporter om ytterligare ett bakslag för sin s.k. jobbpolitik. De flesta av oss andra kunde förutse det. Men alliansregeringen var benhårt fastkedjad vid sin teori: försämrar vi a-kassan så blir det fler jobb. DN redovisar idag en analys som bekräftar bakslaget. Den regeländring som gjordes från april 2008 innebar en begränsad rätt att deltidsstämpla till 75 dagar. Alliansregeringen påstod att det skulle ge fler jobb, minska utanförskapet och ge fler heltidsjobb. Arbetsförmedlingen visar nu i kartläggningen att det blev tvärt om:
Deltiderna har snarare blivit fler och heltiderna färre sedan lagändringen.
Som jag tidigare skrivit inlägg om är det vara hög tid att från grunden avslöja hela den bluff om jobb, utanförskapet och de konkreta förslagen som faktiskt gav valseger till högeralliansen 2006. Man misslyckas totalt, på punkt efter punkt i sin absolut viktigaste fråga. Dagens DN-kartläggning slår sönder hela teorin att "sänkta bidrag ger fler jobb", som de brukar säga.

Bloggas om av bl.a. Carls konsumentblogg, Kaela

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 22 februari 2009

Olyckligt stöd för svarte-petterspel om sjukskrivna

Läser och grubblar över Sanna Raymans ledarinlägg i Svd. Vilka infallsvinklar jag än försöker med så kan jag inte fatta hur just sänkta ersättningar till de som är sjuka ska kunna lösa de problem som beskrivs. Hela det resonemanget bygger på att socialförsäkringarna i vårt land är för generösa så att människor tar "långsemester" och lever på bidrag i stället för att vilja arbete. Just där har också regeringen lagt huvuddelen av sin kraft.

Ledaren har ett dubbelt förhållningssätt: å ena sidan så blev det inte så skrämmande som Sossarna sa. Å andra sidan är det fortfarande märkligt att man blir sjuk i Sverige. Underförstått att Husmark Pehrssons politik med sänkta ersättningar är den rätta.

SR är sen tydlig: det är inte de sjuka som ska drabbas utan landstingen som behöver en spark för att komma igång med rehab-arbetet. Hon pekar på att Stockholm i veckan beslutade börja.. Det är en sanning med mycket stor modifikation. Som framgår att det beslutsunderlag som fanns nä hälso- och sjukvårdsnämnden tog beslutet i måndags, så startade SLL ett ganska ambitiöst arbete redan 2004. Ja, Socialdemokrater fanns då i ledningen av landstinget. Utgångspunkten vara de två stora diagnosområdena smärta och psykisk ohälsa skulle omfattas av en rehab-garanti.

Nu kan detta utvecklas. Grunden är de erfarenheter och den evidens av metoder som tidigare utvecklats. Eller för att utveckla det enklare: Vad funkar och vad funkar inte när människor ska rehabiliteras och återkomma i jobb i stället för att stämplas ut för evigt?

Det här hade kunna vara mycket mer utvecklat i Stockholms läns landsting. Några kommuner har tillsammans med landstinget, försäkringskassan och arbetsförmedlingen bildat särskilda samordningsförbund. Deras uppdrag är ofta att hitta metoder att få de som står absolut längst från arbetsmarknaden rehabiliterade och redo för ett arbete. Tyvärr har borgarna varit mycket sega när det gäller att avsätta pengar för fler såna samarbetsgrupper. Följden blir att försäkringskassan fortsätter för sig, arbetsförmedlingen för sig osv.


Sanna Raymans ledare pekar onekligen på problem som måste tas på allvar. OCH lösas av alla inblandade gemensamt och inte genom att hela tiden försöka få andra att "ta kostnader".
Även enligt de gamla reglerna skulle arbetsförmågan prövas mot andra jobb (dessutom kunde det ske mycket tidigare förut än nu). Men det gjordes för sällan och alldeles för sent – efter cirka ett och ett halvt år. Ett och ett halvt år utan att staten visar något intresse för dig och din situation. Av dem som så småningom prövades stannade fyra av fem i sjukskrivning eller förtidspensionerades. Människor gömdes och glömdes. Alternativ som arbetsträning, andra jobb eller studier lyste med sin frånvaro.
Jag kan ibland känna ganska stor besvikelse över att politiken, inte ens med S-styre, har lyckats slå sönder den myndighets- och ibland till och med förtryckarmentalitet som drabbar enskilda som blir beroende av ex F-kassan eller arbetsförmedling. Om egna erfarenheter av detta bloggade jag här. Precis som andemeningen är med hela rehab-arbetet så borde man hjälpa, inte stjälpa. Delar av Sanna Raymans artikel kan med lite god vilja tolkas utifrån samma grundsyn. Undantaget då det som förefaller vara stöd för regeringen övertygelse att slag mot de sjuka i form av sänkta eller förlorade ersättningar är en förnuftig metod.

På en punkt till tycker jag att inlägget har en stor brist: genom att ställa sig på "den nya försäkringskassan sida" och rikta kraven enbart mot landstingen. Det politiker och för all del också journalister gemensamt borde göra nu är att rikta krav att alla inblandade parter gemensamt använder kunskap och goda exempel för att hjälpa sjuka att efter förmåga åter komma in i arbetslivet. Med ensidiga slängar mot landstingen får myndigheten Försäkringskassan ett olyckligt stöd för att köra ett eget race. Det är mycket olyckligt för de sjukskrivna.


J.N bloggar om detta, liksom Dick E.

Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Del 2: Du har mer att göra i Stockholmsvården, Filippa

Moderaterna får ett visst genomslag i dagens medier för den så kallade ändrade inriktningen i sjukvårdspolitiken som man i en artikel på Newmiss aviserade. DN och Svd har notiser i frågan och jag reagerade själv i ett inlägg. Socialdemokraterna Ylva Johansson uttalar:
– Inte ett enda lagförslag inom sjukvårdsområdet har tidigare handlat om att garantera en likvärdig kvalitet
En av de moderata ledamöter i gruppen är Kent Persson,. I en kommentar ger han en ganska tydlig bild av strategin bakom "förnyelsen".
Ett ökat förtroende i sjukvårdsfrågorna för moderaterna kommer innebära att (m) på allvar kan ta upp kampen med (s) om vilket parti som kommer bli det stora dominerande partiet i svensk politik de närmsta åren
Christer Jonsson, landstingsråd för Centern i Kalmar, har en intressant kommentar.
Summa det moderata förslaget ser politiskt opportunistiskt vackert ut, men det är en politisk lösning som skapar mer problem än den löser. Tyvärr!
Min huvudinvändning mot Filippa Reinfeldt är att man i Stockholm redan har privatiserat så mycket att det "uppdraget" nu är genomfört. Därför kan man kosta på sig att ta andra steg. Men jag menar att man glömmer att ojämlikheten i vården inte bara finns mellan landsting utan i hög grad inom F.R:s eget landsting Stockholm. Här står moderaterna och allianskamraterna i landstingsledningen helt utan förslag.

Och vad kommer nu att hända? Den som jämför vården på ex vårdguiden vet att bland de vårdcentraler som får bäst omdöme finns också landstingsdrivna. Om det nu är som Filippa Reinfeldt säger borde väl dessa väl fungerande vårdcentraler inte tvångsförsäljas utan i stället värnas? Om det ligger något seriöst i Filippa Reinfeldts nya inriktning så kommer hon kanske nästa hälso- och sjukvårdsnämnd att för första gången lägga program för hur den kvarvarande egna landstingsdrivna vården ska förbättras? Ok, jag tror det först när jag får se handlingarna med sådana förslag. Men ärligt talat: jag betvivlar att något sådant trillar ner i min brevlåda.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Välkommen till Facebook-gruppen "Vårddialogen" och fortsätt debatten.

lördag 21 februari 2009

Du har mer att göra i Stockholmsvården, Filippa

[UPPDATERAD] "Lägg först de förslag som blir svårast för sossarna att riva upp". Det var en viktig strategisk punkt inför det maktövertagande som Fredrik Reinfeldt planerade för mycket tidigt. Ett område där den strategin har följts av Filippa Reinfeldt, är sjukvården i Stockholms län. Steg för steg har den första och viktigaste delen i moderat sjukvårdspolitik satts i sjön: Öppna upp vården för privata företag. Avknoppa landstingsdriven vård. Sälj ut det som går att sälja. Se till att privat finansiering av vård tillåts.
Nu har mycket genomförts. Därför kan Filippa Reinfeldt i dag i Ekot deklarera att privatiseringar inte längre är central fråga.
När den stora missionen om det som rör privata aktörer är sjösatt så kan andra steg tas. Här verkar INTE ingå att korrigera ojämlik vård inom exempelvis Stockholms län. "Vård på lika villkor efter behov" är förvisso något lagen säger men detta tonas ner, ja till och med göms undan i Filippa Reinfeldts politik.

I fokus ska nu ojämlikheten stå i centrum, definierad som att få bort olikheter mellan landsting. Därtill betonas patientens eget val och de egna rättigheterna. Öppna jämförelser ska utvecklas. Delar av detta är jättebra och något jag kan ställa upp på också. Det som irriterar mig är det som saknas: Filippa Reinfeldts säger:
Som patient beror det på var man bor i Sverige i dag, om man ska få rätt till den bästa behandlingsmetoden. Och det är inte att erbjuda en rättvis och jämlik sjukvård.
Jag har all respekt för att hon nu jobbar i en nationell grupp för hela Sverige. Men logiken borde kräva ett uttalande också i det och om det egna landstinget där hon är ansvarig. Kanske...
Som patient beror det på var man bor i Stockholms län i dag, om man ska få rätt till den bästa sjukvården. Och det är inte att erbjuda en rättvis och jämlik sjukvård. Det blev fel - förbaskat fel - när vi genomförde Vårdval Stockholm. Det ska vi göra något åt.
Visst, Filippa: ägna gärna tid till den nationella vården i moderata arbetsgrupper. Men glöm inte bort att du har mycket mer kvar att göra i Stockholms län för att öka, inte som nu minska, orättvisorna i vården.

Ser efter första publicering att Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann också har ett inlägg på NEWSMILL. Där utvecklas tankarna bakom m-förslagen. Läs också Anders Nilsson
här. Tord Oscarsson här. Eller inlägg här..

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kd utan riksdagsplats öppnar samarbete Reinfeldt-Sd?

I Novus opinions mätning för februari (läs här) hamnar Kd utanför riksdagen, med 3,4 % av väljarna bakom sig. Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Det röd-gröna blocket leder med 7,4 % och varje alliansvalarbetare lär minnas Arne Modigs kommentar:- Gapet är inte ointagligt. Socialdemokraterna får stöd av 36,7.

Om "alliansen den blå" håller i trenden, tar in och går förbi och så småningom i september 2010 får uppdrag att bilda regering. Hur gör då Reinfeldt? Med Kd utanför riksdagen och Sd som nytt riksdagsparti? Kommer Fredrik Reinfeldt att hålla sig fastklamrad vid makten med Jimmy Åkessons stöd? De röd-gröna har gett besked. Samarbete med det främlingsfientliga Sd är helt uteslutet. Mona Sahlin sa i riksdagens partiledardebatt i januari:
Men framför allt är vi tre partier rörande överens om att aldrig samarbeta med ett totalitärt och främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna. När kommer beskedet från den blå alliansen om det?
Fredrik Reinfeldts svar uteblev. Dagens mätnings viktigaste uppföljare måste bli ett tydligt besked från statsministern: Kommer Fredrik Reinfeldt att samarbeta med Sverigedemokraterna eller inte?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Första hjälpen för ett parti i dödsångest?

Siffror om sjunkande medlemsantal får alltid en partiombudsmannasjäl att gråta. Åter en kartläggning har kommit som förstärker sorgen. DS (också redovisad i DN) har kartlagt läget:
- nästan 9.000 medlemmar gick från riksdagspartierna förra året
- moderaterna tappar över 6.400 medlemmar
- kristdemokraterna förlorar drygt 1 100
- folkpartiet tappar 900.
- Socialdemokraterna minskar 519 medlemmar, detta efter att förra året gjort ett rekordtapp på 19.000
-Miljöpartiet ökar faktiskt 65 medlemmar
Den första frågan man måste ställa sig är om den negativa utvecklingen har nån betydelse? Eller är det bara en partiintern fråga? Jag tror att det är viktigt för oss alla. Den svenska demokratin bygger i mångt och mycket på partierna. Och att bygga ett folkstyre på något som inte finns eller i alla fall försvagas måste naturligtvis vara en krissignal till hela samhället. Undersökningar bland annat när den stora demokratiutredningen gjordes visade att en ganska stor andel av svenska folket kan tänka sig att ta ett politiskt uppdrag. Andra visar att intresset att bli medlem i ett part faktiskt inte är så obetydligt. Och ännu viktigare: Svenska folkets politiska intresse är stort! Min insyn i andra partier nästan noll. Däremot vet jag ganska mycket om socialdemokratin. Jag tror inte skillnaderna är så enorma. De som söker sig till partierna har en självklar och samstämmig förväntan: att få påverka sitt närsamhälle och politiken i stort. Att få säga sin åsikt och få sina idéer seriöst prövade. Därför måste man fråga sig om partierna idag lever upp till förväntningarna.

Nej. Jag vågar lova att det också hos ledare finns en stark önskan om fler och mer aktiva medlemmar. Problemet är inte att nya "stoppas". Problemet är den vida och djupa klyfta som har skapats mellan medborgarnas ökade kunskaper och krav att få medverka och partiernas ganska ålderdomliga arbetsformer. När arenan inte finns för påverkan lämnar man. När fokus läggas på mer eller mindre intressanta interna formaliadiskussioner i stället för politik så lämnar man. När den kreativa demokratiska debatten och utformningen av förslagen sköts på andra ställen än i partiföreningen, då lämnar man.

Vad gör man åt det? Ja, grunden handlar nog inte i första hand om att "flytta rutor" i partiernas interna organisationer. Jag utvecklade en gång några tankar på min S-info-hemsida.

- Förtydliga partiernas "affärsidéer". SSUs "Samla, Skola, Påverka" kan stå som gott exempel. - Återskapa verkliga arenor/mötesplatser för att varje medlem på riktigt ska kunna delta i debatt och påverka politiken. - Öppna upp partier för dem som inte ännu vill ta det ganska stora steget att bli medlemmar. - Gör om arbetsformer och använd ny teknik för att passa 2000-talet.
- Gör en total omställning av fokus från interna processer till dialog med de medborgare partierna finns till för.

Ska man vara en folkrörelse, ett kampanjparti eller kanske både ock? Ett parti som bestämmer sig för att strunta i medlemskap och i stället lägga all kraft på kampanjande kan säkert som Greenpeace växa och vara slagkraftigt. Utan aktiva medlemmar! Jag tycker att man rent teoretiskt kan ha respekt för ett parti som väljer den strategin. Däremot tror jag inte det kan gälla för socialdemokratin. Att kombinera den folkrörelse som socialdemokratin är med en professionell kampanjorganisation är viktigt, nödvändigt och i högsta grad önskvärt. Inte minst därför att det sätt vi jobbar på måste utgår från våra värderingar: Alla ska med. Alla ska kunna påverka. Allas röst är viktig.

Visst kan man avfärda krisanalysen. Visst kan man sluta ögonen och drömma sig tillbaks till folkrörelsesveriges stolta historia utan att se att samhället och individer har förändrats och ställer nya krav. Visst kan man med en dåres envishet och utan analys av läget hävda att allt faktiskt är bra. Problemet med det är att ingen första hjälp i världen då kommer att kunna återuppväcka ett parti som obevekligen går en säker död till mötes.

Andra bloggare jag läst om detta: Björn Andersson.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 20 februari 2009

En segerviss socialdemokrati eller parti i kollektiv depression?

Jag hittar till Karins inlägg i Fokus genom Jonas Morians blogg.
"varför, varför, varför är sossarna så dystra?"
"S är uppenbart inne i en uppslitande identitetskris, där man tvingas göra upp med bilden av partiet som Partiet"
Jonas skriver själv ett inlägg med rubriken "Vad händer med socialdemokraterna". Bland annat skriver han att
socialdemokratin är väldigt dåliga på att hantera oppositionsrollen. Vi tenderar att hamna i protesfacket där snart sagt alla politiska utspel handlar om att Alliansregeringen gör för lite, för sent, och ökar orättvisorna.
Jag tror möjligen att den bilden till en del är en oundviklig. I oppositionsrollen ligger just att opponera. Konsten är väl att inte fastna där utan att samtidigt beskriva det man själv brinner för. Men ofta görs det, utan att självklart förmedlas vidare.

Svar på Jonas inlägg kommer snabbt från Bengt Silfverstrand som dömer av någon obegriplig anledning ut just Morian och
Erik Laakso som "dysterkvistar. Om detta ÄR den svenska socialdemokratin strax före en valrörelse som kommer att sträcka sig fram till september 2010, ja då blir man väldigt orolig. Men stämmer bilden? Man kan naturligtvis inte påstå att någon har fel. Känner man dysterheten så gör man. Jag tror däremot att den politiska depressionen är mer individuell än kollektiv. Den som hade förmånen att delta vid framtidsdagarna i Västerås borde veta vad jag menar.

Tyvärr når positiva vibrationer sällan ut från folkets hus- salarna eller mässhallarna. Debatterna, ofta konstruktiva, om den egna politiken och den egna framtidsvisionen stannar oftast innanför. Rapporteringen blir spelet, de utmålade (och förstås ibland verkliga) konflikterna. Protesterna mot regeringen når lättare svenska folket än de egna S-förslagen.

Redan när partiet förlorade valet 1976 försattes man i nån form av kollektiv sorg. Memoarböcker beskriver hur Palme bara hatade oppositionstiden. Den som är med och lägger förslag efter förslag och alltid för avslag kan förstå den reaktionen. Det är pest!

Men pest eller ej så börjar valkampanjandet nu. Vid den här tiden inför förra valet slutformerades den borgerliga alliansen. Ruab presenterade i mars en mätning där moderaterna som första parti någonsin var större än socialdemokraterna. Det var drag i opponerandet och inom socialdemokratin fanns tröttheten. Valet ett år senare förlorades.

Vi lever i en demokrati. Alla har rätt att tycka och tänka. Alla får om de så önskar gå omkring och skälla, sura och bara vara ilskna. Den rätten kan ingen ta ifrån någon. Men visst kan man som engagerad sosse vid tröskeln till en väldigt lång politisk maktkamp med borgarna som huvudmotståndare tycka att det borde vara lätt att rikta kraften och energin på den kampen snarare än på det interna. Varenda kolhydrat kommer att behövas för att orka den resan. Och ännu har ingen visat att surmulenhet är en framgångsfaktor för politiska partier.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Välfärdshotet

Redan innan eventuella SAAB-effekter visar sig så är läget mycket allvarligt: Ams redovisar dystra siffror:
Under januari varslades 17 000 personer om uppsägning, att jämföra med 3 600 i januari föregående år. Detta är den högsta januarinivå som uppmätts sedan jämförbar statistik infördes på 1970-talet.
Som en följd av jobbkrisen drabbas också välfärden i skola, sjukvård och omsorg. Skatteintäkterna minskar dramatiskt kommande år. Samtidigt riskerar kostnader för olika stöd till hushållen att öka, inte minst efter försämringarna i a-kassan. Sveriges kommuner och landsting skriver:(och omnämns i DS)
Konjunkturbilden har förändrats i negativ riktning. Det märks tydligt i dagens prognos som medför att kommunsektorns skatteintäkter nu beräknas bli 5 miljarder kronor lägre i år och nära 11 miljarder kronor lägre nästa år än i vår förra prognos strax före jul
Trots det uppenbara hotet mot välfärdens kärna väljer regeringen att ligga lågt, också i denna fråga. Kommunministern, Mats Odell, har svarat på fråga i riksdagen om detta. Hans besked är att regeringen följer frågan och återkommer i april med en bedömning.
Regeringen följer utvecklingen noga. Nya bedömningar av den ekonomiska utvecklingen kommer att presenteras i den ekonomiska vårpropositionen. Som jag tidigare framhållit kan jag inte föregripa detta arbete.
Ser att Thomas Östros har kommenterat detta.
De minskade skatteintäkterna motsvarar cirka 15 000 färre anställda i år och 33 000 färre anställda nästa år. Nu hotas kvaliteten i välfärden. Efter att den här bomben har släppts kommer alla ekonomiansvariga i landets kommuner och landsting att tvingas föreslå betydande besparingar.
Sammantaget är jobbkrisen och de minskande skatteintäkterna en riktig tickande bomb. Främst för svenska folket som får känna av de sämre tiderna. Men också för en alliansregering vars främsta vallöfte 2006 var just jobben, kampen mot utanförskapet och "välfärdens kärna".
Illa! Riktigt illa!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,