söndag 16 augusti 2009

Medierna om Sahlins sommartal

Att studera gammelmedias reaktioner på ett partiledartal är alltid spännande. Är det en analytisk genomgång av budskapet? Sätter man sökarljuset på ihåligheter och ofinansierade löften? Kort sagt, blir en vägledning för väljaren samtidigt som man utför sin uppgift att granska makten?

När Mona Sahlin nu har talat får man säga att det är mycket av flygbladsledare. På förhand givna negativa bilder. Just idag kanske Expressen är ett undantag. De väljer i sin artikel att bekräfta sin egen betydelse. Linjen är "det finns fattiga barn i Sverige. Expressen har skrivit om det. Mona Sahlin pratade om det. Expressen förändrar världen". Nåväl: inte så tokigt ändå.
Däremot upprätthåller Marie Söderqvist rollen att bevaka att den negativa bilden av Sahlin upprätthålls, i sin text om "sänket Sahlin."

På nyhetsplats berättar DN om Sahlin fokus på jämställdheten. Henrik Brors och DN:s ledare dömer förstås ut Sahlin. Jämställdhet - dvs det mål som handlar om att avskaffa skillnader mellan människor på grund av kön - ses inte som någon vinnarstrategi. "Gårdagens tal har inte stärkt de rödgröna.." tycker DN. I GP lyfter ledaren upp att Sahlin inte drog någon finansieringsanalys av innehållet i sitt ta. (suck)

Inte ett dugg förvånande är att Peter Wolodarski tar tillfället, inte att skriva om talet, utan på temat "Farväl till historien". En krönika om några Sahlinska motgångar i det politiska liv som PW menar att Mona Sahlin har byggt på "Plikt- och karriärskäl var en minst lika viktig drivkraft som politisk övertygelse". Ibland förvånas man av redaktörer som inte verkar ha några som helst krav på sina produkter.

Svenskans Paulina Neuding har ett budskap i sin kommentar som går ut på att visa hur ointressant Mona Sahlins tal var. Frånvaron av några S-företrädare, väntande bussar och mycket folk på närliggande ICA tas som "bevis" för att skåpa ut såväl Sahlin som hennes parti. Man får tillåta sig skadeglädje om det visar sig att de rödgröna faktiskt vinner nästa år.

Helle Klein bloggar om talet. I den debatt om vinster i välfärden som förts inom S skriver hon:
Här kunde hon vara tydligare. Just nu är det en lika tafatt inställning som folkpartiets skolpolitiska grupp har. Socialdemokraterna bör tydligt säga att eventuella vinster bör återinvesteras i skolan.
Man kan i kommentarer notera Resursbloggens saknad av besked till de sjuka och utförsäkrade. Det där tillhör ju de stora skillnaderna mellan alternativen framöver. Regeringen som argumenterar med jobblinjen för att försämra. Varför bloggen och dess upprop i stället ser S som motståndare kan möjligen förvirra en och annan.

Däremot förstår jag helt och fullt att Dick Erixon skriver ner Sahlin under rubriken "Mona Sahlin höll platt sommartal inför liten publik". Han gör också en sammanställning över ledarkommentarer kompletterat med egna finurliga tankar.

Bloggar:
- Helle Klein, Aftonbladet: "Statsministerkandidaten i Sickla".
- PJ Anders Linder, SVD: Alliansen måste ge Sahlin svar på tal"
- HBT-sossen, "Dagens citat".
- Johan Westerholm: "Om lågt hängande frukter och en rättvisande ..."
- Anna Vikström: "Mona Sahlins sommartal om jobb och jämställdhet"
- Mona for president: "Mona Sahlins sommartal".
- Lilla O: "Nu snackar vi"
- Veronica Palm; Jämställdhetsglasögonen gör politiken tydligare"
- Sandra Åhs: "Jasså du Mona"
- Norrblogg: "Jämställdhet och framtiden"
- Peter Karlberg: "Tydligt av Sahlin".
- Johan Westerholm: "Om rättvis och rättvisande"

Mina tidigare postningar om talet:
- "Mona Sahlins sommartal - några tankar"
- Sahlin: Sommartal: Jämställdhet, vinstdebatt, Reinfeldt och Sverigedemokraterna.

Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Kraxpelax sa...

Ja, den här följetongen Mona Sahlin gör precis allt hon kan för att leda in den politiska debatten på oväsentligheter. Varför?

Man måste genomskåda politikens smutsiga spel och verkliga motiv. De sämre ställdas politiska representanter har bildat en egen samhällsklass med ett egoistiskt särintresse som skiljer sig från de egna väljarnas. På en senaste tiden har det kommit en så pass uppseeneväckande radda av impopulära utspel från rödgröneriet att ett mönster framträder. Fullt så korkade kan de inte gärna vara; vad det handlar om är att de börjar få kalla fötter, och nu kämpar hårt för att se till att förlora också nästa val, för att på så sätt kunna fortsätta att leva gott på folkets bekostnad utan att behöva arbeta och ta ansvar för någonting. Det hela är bara f-ö-r grovt för att vara trovärdigt.
.
Först ut Miljöpartiet med Yvonne Ruwaidas vettlösa förslag:

http://www.newsmill.se/artikel/2009/07/27/dags-normkritisk-politik
.
Därefter Lars Ohlys floskelspäckade litania:
.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/15/vaga-se-strukturerna-bakom-mor...
.
Sedan följande bisarra lovsång till en måttlöst impopulära Mona Sahlin:
.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/16/darfor-bor-feminister-stodja-m...
.
Allt medan folkets verkligt brännande problem ostentativt ignoreras. Fallet Samuelsson illustrerar hur en rögrön potentat avpolletteras och lönas för sin foglighet med en sinekur där hon kan sitta och lata sig allt framgent.
.
Konspirationsteori? Snarare handlar det om ett utbrett tyst samförstånd i insikt om et krassa egenintresset. Den bittra sanningen är att rödgröneriet en gång för alla är slut som levande politisk kraft, de sämre ställa har ingen politisk representation överhuvud tagetoch en borgerliga sidan har uppnått ett önskeläge med realt maktmonopol
.
http://newsmill.se/artikel/2008/09/02/om-de-okande-klyftorna-i-det-svenska-samhallet
.
- Peter Ingestad, Solna

feminix sa...

Även trogna sosseväljare gillar inte Mona. Själv slutade jag rösta på s när de tog bort den familjevänliga beskattningen och införde dagistvång för alla utom de rika. Nu är jag bara enormt besviken på vad ett förr så fint parti har blivit idag...