Jag får en känsla av att ha sett bilden förr. Dagens papperstidning av DN har en traditionell riksdagsbild över ledaren. Rubriken "Riksdagens kris" blir sannerligen inte bättre av bilden från åhörarläktaren med ett fåtal personer, alla på något sätt blundande, gäspande och allmänt frånvarande.
Visst kan luften däruppe hos åhörarna ta slut. Kanske värmen efter heta debatter stiger uppåt och tröttar åhörarna. Men de ständigt återkommande sömnbilderna i TV och tidningar gör inte vårt parlament särskilt attraktivt i väljarögon. Partierna själva tar den så kallade krisen ganska lugnt. Och visst: de avhopp som redovisades i går (bloggat om det här) känns långt i från något uttryck för kris. Att man hoppar av för att i stället verka i EU-parlamentet, som borgarråd eller som finanslandstingsråd är knappast någon krissignal.
Däremot kan ingen organisation, inget företag eller ens riksdagen upphöra med att alltid självkritiskt se över sina arbetsformer. Man gör mycket bra, något som borde kunna kopieras av andra församlingar som landsting och kommuner. Med den reservation att riksdagsledamöterna är det på heltid, till skillnad från de fritidsengagerade i kommun och landsting. Men visst bör krislarmen avblåsas.
Andra bloggar: Johan Westerholm, Arvid Falk, Mona for president,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, demokrati,
