DN: "Regeringen klarar inte jobblöftet"

Man ska kanske inleda med att slå hål på den där myten som ibland finns. Numera finns också forskning på området "hur politiker lever upp till vallöften". Axel Naver bloggade om det i höstas efter Elin Naurins forskningsrapport. Minns också att Henrik Oscarsson har bloggat om partierna och deras vallöften. Det är ganska tydligt att politiker till skillnad från det som kanske är bilden faktiskt genomför det de lovar.

Dagens DN-artikel om alliansregeringens misslyckande med jobbpolitiken pekar på ett viktigt undantag. (ej på nätet nu) Samtidigt är det nog den första kritiska artikel jag ser om detta i de borgerliga tidningarna. DN noterar om att det viktigaste vallöftet från 2006 var "fler ska arbetar och färr i utanförskap". "När valrörelsen drar igång är regeringen långt ifrån att nå upp till den ambitionen". Den som har läst min blogg vet att just den formuleringen som DN har idag har jag upprepat till viss leda. Så sent som tidigare i morse....

Henrik Brors bedömer i sin analys att det för alliansen är extra viktigt att leva upp till vallöften. "Socialdemokraterna har tidigare haft ett övertag i grenen regeringsduglighet" menar han. HB pekar också på att väljarna i höst faktiskt kommer att utvärdera en majoritetsregering som inte kan skylla på andra för sina tillkortakommanden. Kanske pekar gårdagens mätning av väljaropinionen på att väljarna redan börjar döma Reinfeldts mandatperiod...

Hur ser det då ut? DN påminner att Riksdagens utredningstjänst har påvisat att det är 70.000 fler i utanförskap nu jämfört med när regeringen tillträdde.  Den relativa arbetslösheten är enligt SCB 8 procent jämfört med 6,9 procent 2006. Kort. Koncist. Lätt att ställa mot vallöftet.

En sak: Visst kan förhållanden förändras. Visst kan omvärlden, utan vår påverkan, göra att mål inte går att uppnå. Men det är inte detta frågan gäller. Frågan handlar om att utvärdera resultat i förhållande till de löften som fick väljarna att ge alliansen mandat. Där fanns inte tillstymmelse till reservationer.


I artikeln talas om ett lägre utanförskap om andra definitioner används. Som jag och fler har bloggat om tidigare så är det en helt orimligt sak: att trolla fram ett "ok - vallöfte" genom att trixa och fiffla med siffror. Man måste jämföra äpplen med äpplen. Och den som börjat på på det tomma försvaret från allianspartierna att "S inte har någon politik presenterad" kan enkelt läsa på jobbkongressens sida på nätet. En hel kongress på bra politik för jobb, välfärd och rättvisa. Det du!


Läs också:
- Riktig jobbpolitik på de rödgrönas hemsida.
-
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?  
 Läs även andra bloggares åsikter om politik, DN, regeringen, fredrik reinfeldt, moderaterna, jobbävning, arbetslöshet, utanförskap, mona sahlin, socialdemokraterna, val 2010, valet 2010

Sahlin om ny jobbpolitik (S)

 

foto Linda Håkansson

Mona Sahlin skriver i dag på Göteborgspostens debattsida om en förnyad (S)-politik för jobben. Som bekant behövs det. Det som före valet var löften om fler jobb och färre i utanförskap blev ett mörkare "tvärtom". Därför är Sahlins utspel viktigt för att göra alternativen tydliga inför valdagen.

Att Mona lyfter en ny kompetensförmedling som ersättning för en ofta illa fungerande arbetsförmedling som idag tycker jag är strålande. Hon skriver också om två särskilda förslag för att parera den oacceptabla ungdomsarbetslösheten, rekordhög sett i EU-perspektiv:

Vi vill uppmuntra företag att anställa arbetslösa ungdomar. Vi föreslår ett riktat avdrag för alla som anställer en arbetslös ungdom. Hela arbetsgivaravgiften kan dras av för den som anställer en arbetslös mellan 20 och 25 år. Det ger unga arbetslösa möjlighet att få en anställning med avskaffad arbetsgivaravgift.

För att ge stöd åt de unga som står längst från arbetsmarknaden vill vi dessutom ge 4 000 ungdomar en möjlighet till jobb genom ett väl tilltaget förstajobbet-avdrag. De arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös ungdom kan dra av två tredjedelar av hela lönekostnaden under ett års tid.

För den som vill veta ännu mer om (S) jobbpolitik finns förstås allt om jobbkongressen samlat här.



Läs mer:
- Aftonbladet,

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant  Läs även andra bloggares åsikter om politik, mona sahlin, socialdemokraterna, jobbävning, val 2010, valet 2010, arbetslöshet, alliansen,

Den riktiga arbet(s)linjen

Är trots ett par dagars ytterligare semester uppe med den så kallade tuppen. Sverige är i förhållande till det Mallorca jag har spenderat tiden på i två veckor ett kallt land. Mycket kallt. Men inte bara vädermässigt har kylan tagit Sverige i sitt grepp. Den som drabbats av arbetslöshet eller sjukdom har de senaste åren märkt att kylan bildligt talat gripit tag också i dem.

Det har och har haft olika förklaringar. Den främsta har handlat om en ny politik där Alliansens så kallade jobbpolitik har haft sänkta skatter i fokus. Till delar (men bara till delar) har man sökt finansiering för sina sänkta skatter. Det har de sjuka och arbetslösa fått stå för.

Att socialdemkraterna och de rödgröna återupprättar a-kassan som en del av den svenska välfärden är viktigt. Kampen för jobben står först. Men där arbetslösheten sätter in ska tryggheten finnas, på vägen till något annat jobb. Sven-Erik Österberg skriver om detta på DN Debatt. SEÖ skriver:

Sänkta ersättningar, ökad byråkrati och administrativt krångel stärker inte människors möjligheter att komma snabbare tillbaka till jobb. Men en politik som är inriktad på aktiva insatser, utbildning och praktik innebär reella möjligheter att komma i jobb.

Förslaget handlar inte bara om att komma tillrätta med alliansens felsteg och felsyn som slagit igenom i systemet. Det gäller också att äntligen stoppa det systemhelvete som många arbetslösa har mött i form av oacceptabla väntetider på ersättningar. Den arbetslöses trygghet i fokus snarare än byråkratin, kan man säga. Det är mycket välkommet.

Att stärka a-kassan som omställningsförsäkring handlar också enligt (S)-förslaget om att minska byråkratin för arbetsgivare, se till att reglerna passar dagens arbetsmarknad och att ta bort regler som diskriminerar bland annat unga: Sven-Erik skriver i artikeln:

•Regeringens diskriminerande särregler för ungdomar, som trots samma avgift får en kortare ersättningsperiod, och de särskilda undantagen för föräldrar till barn under 18 år är främmande inslag i ett inkomstbortfallsbaserat försäkringssystem. 

Fler jobb genom att ta krafttag mot arbetslösheten kommer först. Men i ett välfärdsland som Sverige finnas också nästa steg: den som ändå blir arbetslös har ett trygghetssystem som stödjer, inte motarbetar, att komma tillbaks. Bra, Österberg!

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern 
- Johan skriver också

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetesmarknad, socialdemokraterna, val 2010, valet 2010, alliansen, regeringen, sven-erik österberg, a-kassa, jobbävning, arbetslöshet

SAAB läggs ner - Vad betydde Reinfeldts "vi har gjort för lite"?

Jag ser att GM nu ska påbörja slakten av SAAB. Det är Reuters som kommer med uppgiften, återgiven av Aftonbladet och DN. Det är förstås en oerhörd mörk julklapp som i spåren av regeringens totala passivitet och nonchalans nu verkar leda till att tusentals jobb hotas inom SAAB och hos företagets underleverantörer. Och en ort som Trollhättan hamnar i ett oerhört svårt läge.

Regeringen som borde sett att riksdagens beslut om ett utrymme på 28 miljarder som avsatts kunde ha varit starten på något offensivt. Så har inte skett. Att Fredrik Reinfeldt i ett mycket sent skede erkänner att regerngen har gjort för lite, borde nu granskas ytterligare. Vad står det för? Vilken är hans analys så här när slakten ska börja? Hur ser han på regeringens eget ansvar, det som han antyder?? Svaren måste fram och Maud Olofsson har tyvärr inte tid med något julfirande.

Mer i Svd.

 - Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, saab, regeringen, general motors, maud olofsson, jobbävning, arbetslöshet, utanförskap, val 2010, valet 2010

I arbetslöshetens och utanförskapets spår

390.000 personer gick utan jobb i november. Åtta procent arbetslösa i ett Sverige med en regering som lovat "fler jobb och färre i utanförskap". Förra året var samma siffror 304.000 och 6,2 procent. Trots ökningen, inte minskning som lovats före valet, är arbetsmarknadsministern hoppfull. Det är slut på skitår, möjligen. De gladare tongångarna får också Svd:s PJ Anders Linder att om inte stråla så ändå uttrycka visst hopp i sin ledare. Det blir inte riktigt så farligt som det kunde ha gått.

Nu var det, som sagt, inte vallöftet. Internationell kris eller inte: vet man att det är en internationell kris så ska man inte ställa ut vallöften så slarvigt. Här finns också de talande exemplen på hur svårt det är för svenska medier att ställa regeringen mot väggen. Den regering i Anders Borgs skepnad, som ibland förklarar sitt misslyckande med "global finanskris", hånade faktiskt oppositionen i riksdagen när krisvarningar nämndes.

I SvD-ledaren uppmanas regeringen att "vikta om" politiken, bort från AMS-politik. Ännu mer av sänkta skatter ska ordna jobben, något oklart hur teorin som redan misslyckats helt plötsligt ska fungera. Det andra budskapet är tydligare. Nu måste facken se till att inte kräva löneökningar. I sig inget fel att i sund ordning förespråka reallöner. Det är inte det jag vänder mig emot. Det som oroar är hur arbetslöshet används som ett vapen. "Håll käften och var glad - du har ett jobb" ungefär.

Så har inte den framgångsrika svenska modellen sett ut förut. Framgångarna för ett ganska litet land som vårt har bland annat handlat om en hög beredskap och acceptans för förändringar och omställningar. Visst har "omstruktureringar" hela tiden gjorts. Då har tryggheten ändå funnits där: starka fackliga organisationer, arbetsmarknadspolitik som byggt på aktivitet snarare än bidrag och ett trygghetssystem också ekonomiskt. Och möjligen en faktor till som med några undantag har präglat Sverige. Regeringar som inte haft ett ideologiskt syfte att drämma till löntagarna. Regeringen har försvarat trygghet i anställningar och inte varit ideologiskt blinda i tron att "lite piska gör alla glada". 

SvD-ledaren skriver: " Det fackförbunden kräver får deras arbetslösa medlemmar betala". En motsättning som är efterlängtad av borgerligheten men som varit omöjlig att få till med en annan regering. Under alliansens tid vid makten har den trista strategin nu stöd av regeringen. Må de röstas bort!

- Något som Johan Westerholm visar inte alls är omöjligt...

 
- Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.

Intressant?   Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, alliansen, arbetslöshet, val 2010, valet 2010, fredrik reinfeldt, jobbävning, ams, svenska dagbladet

Uppdaterad: Självkritik av Reinfeldt,: Lunchblogg: S-förslag om SAAB och rykten att Maud Olofsson har räddat jobben

[uppdatering] Reinfeldt självkritisk om regeringens agerande. Så dags nu. Och jämför Olofssons positivare uttalanden nedan

En statssekreterare i USA för att försöka rädda en av svensk industris basnäringar. I alla fall en viktig del av dessa. Den frist som GM:s styrelse gav SAAB kan knappast tillskrivas vår regering. Eller? Ja, till TT/ DN säger Maud Olofsson:

det är bra att vi har lyckats övertyga GM om att de ska pröva de intressenter som nu finns och att vi har vunnit en del tid.

Mona Sahlin finns på plats i Trollhättan. "Räddaren Olofsson" ska väl dit? Det är i alla fall oppositionen som står för de offensiva förslagen, så mycket jag har sett. Idag är Sahlin tydlig om stöd till SAAB. De rödgröna bloggar om fler jobbförslag.

Ärligt talat, oavsett om vi tycker olika i sak om stöd till företag. (S) lägger i alla fall förslag och reagerar över de hot som finns. Jag saknar förslagen från den regering som styr. Har du sett några? Det lät annat förra året. Ett stödpaket presenterades. och bloggades också om. Nu är det skarpt läge, då pratas det bara.

Kd skrev exempelvis förra året:

– Regeringens stödpaket på 28 miljarder kronor till bilindustrin innebär att regeringen tar kommandot och ger fordonsindustrin förutsättningar att tillverka bilar som folk vill ha och motsvarar de krav en hållbar framtid ställer.

Maud Olofsson framhöll:

– Staten ska vara aktiv men inte äga, underströk Maud Olofsson.

Det var som sagt ett år sedan.

Fler bloggar på NetRoots.
Martin Moberg, Peter Högberg,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, saab, trollhättan, GM, regeringen, maud olofsson, mona sahlin

Saab, jobbkris och Reinfeldts mamma

Under natten har den svenska regeringen, inte statsrådet utan statssekreteraren, träffat GM:s ledning. "Hoppet är inte ute" rapporterar Jöran Hägglund efter mötet. En ny ägare är vad många hoppas på och här spekuleras i att kinesiska företag kommer att gå in. Under dagen ska mycket avgöras. Tusentals jobb står på spel och därmed också överlevnad för orter som Trollhättan.

Men allt hänger ihop. Det är inte "bara" blåbyxejobb för arbetare som tillhör det för borgerligheten så förhatliga LO som står på spel. Ekonomin är sammanflätad, de moderna industriföretagens forskning och utveckling ger mervärden till hela samhället och omvänt: deras utveckling förutsätter att det gemensamma i exempelvis utbildningssystemet ligger i framkant.

För Fredrik Reinfeldts mamma, som Aftonbladets ledare skriver om, verkar det finnas goda möjigheter att förklara helheter. Hon borde göra det för sonen. I AB-ledaren berättas om "mamma Reinfeldts" ledarskapsföretag Hjuletmetoden AB med kunder i både Filippa Reinfeldts "vårdStockholm" och i klassiska industriföretag som Volvo Aero, granne med SAAB i Trollhättan. Frågan är om hon hinner berätta före ett nedläggningsbesked om SAAAB?

Fler bloggar på NetRoots.
- Lizzies vardag...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, saab, trollhättan, fredrik reinfeldt, mamma reinfeldt, val 2010, jobbävning, arbetslöshet, tillväxt, regeringen, alliansen,

Att möta ett växande utanförskap med iskall kyla

En sak är säker: det haglar inte förslag med åtgärder mot arbetslösheten och det allt växande utanförskapet från de regering som nu har makten. Det hindrar inte SvD-ledaren från ett halvlamt angreppsförsök på de rödgrönas förslag om "en dörr in".

I stället för, som t.ex. jag själv gjorde, ge konstruktiv kritik och förbättringsförslag, är ledaren bara gnällig. Och helt väntat smetar man in sedvanliga angrepp på sina favoritmål, idag "LO-borgen". Den hägrande drömmen om förstatligade a-kassor som minskar fackets roll - det är en av SvD:s stora drömmar, där den egna regeringen har sviktit. Och inte heller de rödgrönas ambitioner att lyssna på företagarnas organisaioner duger åt SvD.

(S) har en historia av, enligt min mening ganska obegripliga, tveksamheter till att olika "system" och myndigheter samordnas. Olika försök som "Finsam" och "Socsam" har mottagits ganska svalt. Det har inneburit att partiet utan onda avsikter har fastnat i försvar som ibland motarbetar de syften hela politiken har i övrigt. Den omprövningen borde kanske välkomnas av SvD men en sådan tanke är förstås främmande.

Att regeringen inte har förmått leva upp till parollen "Fler jobb - färre i utanförskap" är, oavsett de skiftande förklaringar, ett jättemisslyckande. Ett av regeringens misslyckanden är att inte räkna med arbetslöshetens kostnader. Det är detta som nu syns i till synes torr statitisk om ökade socialbidragsutbetalningar. Bakom varje siffra döljer enskilda och familjer. Deras julklappsbudgetar, för att tala med aktuella teman, blir om alls, väldigt snålt tilltagna.

Arbetslöshetens kostnader drabbar också välfärdens verksamheter. Det hindrar oss från att göra mer för en bättre skola och vård. Mindre pengar in när skatterna ha sänkts och mer "mer pengar ut" när socialbidragskostnaderna ökar, slår på så sätt mot oss alla.

Att ryggmärgsmässigt slå mot konstruktiva förslag bara för att de läggs fram av oppositionen är trist, tråkigt och säger mer om en själv än om förslagen. Att man sen själv inte bidrar särskilt mycket gör det inte bättre.

Fler bloggar om detta:
- Ett hjärta rött om att bidrag och nådegåvor ersätter socialförsäkringar...
- Martin Moberg om att kyrkorna i stället får ta emot de utsatta...
- Peter Högberg om utanförskapet nära...i Vimmerby ökar det.
- Johan Westerholm som väljer att inte "kasta pajer"...
- Kent Persson som väljer att främst tala om "skamlös retorik"...
- Utredarna som betecknar det nya som mer "bidragstungt"..
- Viktor Tullgren som reder ut frågan om "män(s)klig eller o(m)änsklig politik..
- Mitt egna inlägg om det vettlösa Sverige, som tvingar sjuka att gå till arbetsförmedlingen, en idioti som försvaras av Fredrik Reinfeldt
- Fler på NetRoots.
- S-buzz om fler inlägg om "en dörr in".

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialbidrag, socialdemokraterna, mona sahlin, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobbävning, arbetslöshet, val 2010, Svenska dagbladet

Hur går det för Aftonbladets låtsasarbetslösa Mogi?

Det är ganska dåligt med rapporter på Aftonbladets webb. Därför har jag nästan glömt historien med Mogi som jag bloggade om den 19 november. Modebloggaren som skulle ta ett två veckors avbrott i glamourlivet och i stället få "känna på" arbetslöshetens gissel. Inte nog med det: läsarna skulle få följa vardagslivets vemödor och plågor, precis det där som arbetslösheten framkallar. Hur skulle det gå för en ung tjej som normalt shoppar för 10 till 30.000 per månad?

Signerat Kjellberg påminner mig om Mogi. Hela grejen var svår att få grepp om. Kunde det vara positivt? När mina tankar hade bearbetat det klart mådde jag nästan illa. Inte blir det bättre av att följa bloggen, under de dagar som Mogi har levt i armod. Och precis som jag skrev i första inlägget: de reaktioner jag har är inte mot en till synes snäll, söt och ung kvinna som älskar att shoppa, festa på stadens inneställen och att blogga om mode och annat. Mina reaktioner vänder sig mot tidningen Aftonbladet, som började med en oerhört viktig repotageserie om arbetslöshetens Eskilstuna. Och vänder det till detta.

Annars började det både bra och dåligt för Mogi. Det första hon gjorde var att betala sin mobilräkning på 1.700 kronor. Efter det skulle 142 kronor per dag räcka. Jag grubblar lite över hur lång tid det har tagit innan hon fick in "känslan" av att "gå arbetslös". Första postningen den 19 november har så skarpa kontraster.

Jag har fått email från massvis med 20 - 22 åriga tjejer som blivit sparkade från deras jobb och nu hamnat på A-kassa. Jag ska sätta mig ner och svara på varenda email jag får från er.

Tänkte även visa två halsband jag köpte i förra veckan från Forrest & Bob, dom är riktigt härliga.

De där halsbanden lär enligt Forrest&Bob:s hemsida kosta 550 spänn styck. Mogi köpte två. Morgonen efter var det pressfrukost som Bindefeldt ordnat. Ser förstås oerhört gott och trevligt ut, på bloggen. Jag skummar igenom och försöker se det där man upplever som arbetslös. Mogi funderar över vilka välgörenhetsorganisationer hon ska välja framöver. Nja, där kanske: Mogi ska tillsammans med ett team från Aftonbladet shoppa "

en outfit till lågt och bra pris". Just den kvällen skulle avslutas med att "fira att Sturecompagniet fyller 20 år"

Mitt i arbetslöshetens plågor rekommenterar Mogi mascaran Dior - Diorshow, tillsammans med vänner njuter hon av "riktigt goda snittar och sippade på lite bubbel."Mitt under denna svåra tid stannar Mogi upp och berättar om sin egen framgång och att hon har

"byggt upp ett företag som går strålande samt så har jag gjort kampanjer för stora företag som gett mitt företag riktigt bra inkomster

En dag tar hon tar promenad

"Vi gick förbi Smedslättsskolan där vi alla gick, det är även den skolan kronprinsessan Victoria samt Carl-Philip gick i, den var helt underbar".

Jag vill inte att någon ska drabbas av det som Mogi nu har ställt upp och lekt i två veckor. De saknar det som Mogi skriver i senaste inlägget...om stövlar, slutsålda på NK men hon har jagat återförsäljare..

"...nu har jag kommit över det sista exemplaret i storlek 40. Betala får jag göra först om 1 vecka när jag inte går på budget. Jag är så lycklig, jag har letat hela hösten efter ett par snygga stövlar men inte funnit några. Nu äntligen!"

Det där att se fram emot slutet av eländet hjälper nästan det värsta. Att leva på hoppet, att leva därför att man vet att eländet tar slut. Snart. Just det kunde Mogi göra. Så är det inte för alla.

Idag berättar socialstyrelsen om socialbidragsökningar på 23 procent. Arbetslösheten börjar synas just där, när människor hamnar utanför trygghetssystemen. Där kommer Aftonbladet att ha många uppslag till verkliga artiklar om verklighetens Sverige. Mogi kan återgå till sin värld, dramatiskt annorlunda än arbetslöshetens. Att det verkar ha gått mycket bra för henne är förstås strålande.

Jag önskar att fler unga och för den delen även äldre kunde få slippa arbetslöshetens helvete. Kanske "på lite sikt" som den ansvarige i riksdagens utskott för jobbfrågor, skriver i Aftonbladet. Det får gärna göras mer så det går väldigt mycket fortare framåt.

Och just där tar jag nog tillbaks en del av det tidigare skrivna. Med viss reservation för att jag inte känner henne inser jag att hon är en välavlönad företagare som "ser en skön kontrast när jag dricker champagne för 13 000 kronor en kväll, shoppar sönder min plånbok på Mathilde eller plaskar runt på fem stjärniga resorts på Mauritius

Med den bakgrunden borde hon ha haft någon form av känsla i kroppen. Men värdet för bloggen, företaget, av att få reklam i Aftonbladet var förstås lockande.

Mer att läsa:
Fredric Kjellberg skriver också på min favoritsida Second Opinion.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, modebloggare, mogis, mogi, jobbävning, aftonbladet, utanförskap, arbetslöshet, a-kassa, media, journalistik, second opionion,

Lunchnotis: om bidrag som tyvärr ökar i Sverige

I morse såg jag de rödgrönas konkreta förslag för att förbättra stödet till de som står längst från arbetsmarknaden. I ett Sverige där arbetslösheten ökar och allt fler fastnar i det som förr kallades utanförskap, kunde man önska sig en regering som gör mer för "fler jobb och färre i utanförskap".

Så lät vallöftet 2006.

Under tredje kvartalet ökade socialbidragen med 23 procent. Eller som Dagens samhälle skriver:

Sammantaget betalade kommunerna ut 2 722 miljoner kronor i ekonomiskt bistånd under tredje kvartalet. Räknar man bort introduktionsersättningen till flyktingar så är kostnaderna 2 153 miljoner kronor.

Spontant tycker jag att någon borde ha sett till att introduktionsstödet inte alls togs upp i det här sammanhanget. Till skillnad från en del annat trixande och fixande med statistik borde det vara tydligt vad som är kostnader på grund av utanförskapet. "Gör om och gör rätt".

Mer på socialstyrelsens webbplats.
Mer på Svd och Expressen
Fler bloggar (progressiva) på NetRoots.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobb, jobbävnining, socialbidrag, utanförskap, arbetslöshet, regeringen, alliansen, val 2010

Svenskt näringsliv har alltid jobbar för borgerliga valsegrar

Svenskt näringslivs ordförande, "Chipsdrottningen" och huddingebon Signhild Arnegård Hansen låter slående lik en borgerlig politiker när hon kommeterar granskning av rödgrön företagandepolitik....

När det på 70-talet riktades kritik mot att företagen gav stora bidrag till de borgerliga partierna ändrades strategin. Näringslivet bildade själva sina lobbygrupper, bokförlag och tankesmedjor. Dels för att tala direkt för de borgerligas förslag. Men också för att ligga steget före, vara lite i framkant om att förändra Sverige åt det håll de önskade. En annan förklaring var att SAF:s Sture Eskilsson lär ha tröttnat på att borgerligheten var så dåliga på att ta till sig näringslivets synpunkter. (Då som nu) Därför var också alla "celler" med propaganda viktiga.

Av det skälet tar jag ganska lätt på den kritik som Svenskt Näringsliv riktar mot de rödgröna. Att man har synkat kampanjerna så väl att Svenskt näringslivs kritik kommer samma dag som moderata skatteutspel görs på Brännpunkt är väl att vara lite väl "nojig". Det är nog mer ett svar på Centerns utspel i veckan om sänkta skatter. Moderaterna, de nya, har förvisso i retoriken lämnat övertron på skatternas betydelse men värderingsmässigt står man förstås kvar på samma fläck som förut.

Det finns inte något som talar för att den nu förda politiken stimulerar företagande eller skapar nya jobb. Däremot är S-jobbkongressens fokus på jobb, företagande och enstrprenörskap viktigare för tillväxt och jobb än retoriska rapporter från näringslivets politiska avdelningar på Storgatan, Östermalm. Just där är väl dessutom de allra flesta personer som i ett socialdemokratiskt Sverige har fått ganska bra fart på sitt företagande, tack vare eller till trots, kan vi lämna därhän. Bara notera att...

Fler bloggar på NetRoots.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, svenskt näringsliv, företagarna, moderaterna, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, jobbkongress, jobbävning,

Regeringens val av "inget att göra"-linjen

På nätet finns det förstås en webbsändning av dagens frågestund med statsminister Reinfeldt. Det första ämnet var nästan självklart: SAAB:s möjliga nedläggning och den kris som svensk industri, tillväxt och jobb står inför om det sker.

Mona Sahlin hade en viktig poäng när hon pekade på regeringens talarmanus när man svarar på frågor om krisen. Det svaren handlar alltid om vad regeringen inte ska göra. "Vi vill inte äga bilindustrier" är i princip det enda beskedet man ger. Så också om en kris som kostar tusentals jobb och sätter människor i personliga krissituationer, på många sätt. Som Mona också pekade på är andra regeringar engagerade i hur man i krisläget försöker se framåt. Reinfeldt och Olofsson säger bara "nej".

Lars Ohly följde upp. Att det Reinfeldt påstår är "satsningar" är egentligen bara att regeringen utökar utbildningssatsningar till den nivå Sverige hade i högkonjunktur. Det säger de flesta att det i vanliga fall krävs mer nu. Låter man svensk bilindustri gå under lär avsevärt mer krävas.

Regeringen får idag berättigad kritik från SAAB-VDn. Han lär ha talat på ett "Framtidsforum" som skulle handla om visioner för ett Trollhättan som nog för tillfället kan ses som dödshotat. Att kriser kan föda lösningar och vända till optimism visar Nynäshamn under Ilija Batljans ledning. En optimism som säkert fortsätter även med hans efterträdare, som bloggar på "Annas betraktelser". Nu är vare sig Trollhättan liktydligt med SAAB men inte heller med Nynäshamn. Förvisso en bit från city men dock i huvudstadsregionen. Jag vet inte men gissar att läget är något mörkare i trakterna kring Trollhättan.

Regeringen kunde ändå peppa, driva på, stimulera, ta initiativ. Men icke något.

Fredrik Reinfeldt är statsminister därför att han ställde ut löften om fler jobb och färre i utanförskap. Man kan förvisso diskutera hur det beräknas. Eller man kan ta bort gamla beräkningar och införa nya, allt efter den profil som önskas.
Resultatet blev trots trixandet färre jobb och fler i utanförskap. Effekterna av SAAB kan inte trixas bort. Eller är de till och med så fräcka om ödestimmen kommer?

Fler som bloggar, utöver progressiva på NetRoots är t.ex Alliansfritt Sverige som har liknande postning, Hartman som har hittat högerfolk som hellre ser sossar rodda SAAB.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, saab, regeringen, fredrik reinfeldt, mona sahlin, riksdagen, jobbävning, arbetslöshet, val 2010

Centerpartiet och alliansens alla fail

Det är mycket som går fel för Maud Olofsson och Centerpartiet just nu. Vattenfail, Jobbfail, Vindfail, SAABfail och spel med tusentals jobb, Skattefail...

I kölvattnet börjar en intern debatt ta fart. Och en liten sak som ger en mycket tydlig bild av problemen är att partiet nu sänker sina mål för valresultatet nästa år. Från 16 procent till 10 procent.

På gårdagens DN debatt ville Maud ha lägre ungdomslöner och försämrat anställningsskydd för unga. Brännpunkt skrev centerpartister om partiets nya inriktning av skattepolitiken. Man vill ta över moderaternas gamla positition och vara skattesänkarna nummer ett. Följande analys gör partiet:

Låga skatter tog Sverige från 1800-talets misär till 1900-talets välgång.

En förnuftig reaktion kommer idag i SvD från alliansvännen "folkpartiet" där Johan Pehrson säger:

–Att det var låga skatter på 1800-talet som ledde till Sveriges välståndutveckling är väl att gå lite väl långt. I det sammanhanget finns det en hel del andra faktorer att lyfta fram

Alliansvännerna i övrigt sågar förslagen.

Paniken att åka ut ur riksdagen har gjort Centern till ett vilt rusande kreatur som skuttar omkring på politikens höger-vänster-skala i ivern att finna den position där varje möjlig ny väljare finns. Det skapar otydlighet. Det skär säkert i hjärtat på en eller annan äldre centerpartist med förankring i det som kallades "centerrörelsen".

En varning bara: det finns en risk att debatten och centerns svåra position ger någon form av automatisk fokusering på just centern i alla "misslyckandefrågor". I sak riktigt och rätt. Men det är moderaternas partiordförande Fredrik Reinfeldt som är statsminister och ansvarig för alliansregeringens alla "fail". Det ansvaret ska också utkrävas.

Mer läsning:
- Henrik Brors analys i DN.

Fler bloggar föruom alla på NetRoots:
- Peter Högberg om "utnämningsfail".
- Johan Westerholm om samma "utnämningsfail".
- Stefan Wikén om att skylla på andra...
- Ygeman om det som kan bli regeringens "KlimatFail".
- Jytte Guteland om Trollhättan och näringsministern
- Veronica Palm om slag mot jobben...
- Kulturbloggen om en förändrad värld
- Utredarna om avsaknaden av industripolitik..
- Röda Berget med ett avgångskrav...
- Esbati om turordningsförslag och låga löner-förslag...
- SvD-ledarblogg. De ena som uppmanar att lyssna på centern?
- Annarkia om SAAB-minnet...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, maud olofsson, skatter, centern, centerpartiet, jobbävning, arbetslöshet, saab, vattenfall, trollhättan, LAS, vindkraft,

En inriktning på integrationspolitiken som garanterar haveri

Läser idag om regeringens nya inriktning på den politik som ska öka integrationen. Den arbetsförmedling som egentligen borde sprängas och göras om till något bättre, som inte idag klarar uppdraget, ska alltså få ansvaret. Att förslaget möter kritik från SKL är självklart. Och trots misslyckandet med coacher verkar det vara modebegrepp i Regeringskansliet. Också här återkommer "coachandet" som lösning på ett samhällsproblem. (S) har tidigare föreslagit att Arbetsförmedlingen ska göras om till mer av en kompetensförmedling. Jag tror att det är en bättre väg.

Mest sorg över förslaget känner jag därför att politiken aldrig verkar lära sig. Den som ska öka integrationen och bryta segregationen kan inte göra det på ett isolerat område. Det har försökts tidigare. Det har varit "invandrarpolitik". Det har varit "bostadspolitik". Det har varit "fler jobb och färre i utanförskap". Det har knappast blivit bättre. Helt enkelt därför att problemen sammanfaller (också med andra). Ska integrationens lyckas krävs mer på flera områden samtidigt. Inklusive att möta och mota den diskrimiering som ställer väldigt komptenta människor utanför arbetsmarknaden trots behoven av deras komptens.

Med regeringens nya förslag börjar man om på ruta ett. Men integrationspolitiken kan inte lösas av ett statsråd. Inte ens av Nyamko Sabuni.

Fler bloggar på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, segregation, integration, ams, arbetsförmedlingen, nyamko sabuni, regeringen, alliansen, jobb, jobbävning, utanförskap,

Den bästa politiken för sjuksköterskor och metallare?

I ett kort inlägg på SvD-ledaren lyckas PJ Anders Linder få in kritik av oppositionen. Omvänt blir inlägget ett helt felaktigt budskap till exempelvis sjuksköterskor och metallare.

I och för sig tror jag att både de grupper som SvD nu gärna vill vända sig till med alliansbudskapet har en mycket god kunskap om hur svensk politik ser ut. Vad gäller metallarnas partisympatier har jag inte minsta tvekan: de vet att Linders allians inte är ett alternativ och de vet hur viktigt det är med både det fackliga engagemanget och att Sverige styrs av politiker som står på löntagarnas sida. Så är det inte idag.

Att Sveriges alltför lågbetalda sjuksköterskor skulle sluta upp bakom Linders och alliansens sänkta skatter betvivlar jag. Inte för att skatter ska vara något självändamål. Tvärtom. Men skatter betalar välfärden. En del (ganska stor sådan) går till löner. Oavsett om det är kommunalt eller privat drivet. Sjuksköterskor påverkas som andra välfärdsarbetare både av om det finns skatter att öka löner för och om det finns skattepengar till fler anställda. I Linders, SvD:s och Alliansens drömvärld finns det mindre av allt.

Linder har efter ett par månaders läsning av en rödgrön granskning av alliansen hittat en punkt att skriva om. Genom att vrida och vända på siffror och att utelämna en del viktig info har han hittat slagläge. De siffror som pekar på allianspolitikens totala brist på fördelningspolitik är hämtade från riksdagens utredningstjänst och sen bearbetade. I rapporten står det:

Den fjärdedel av befolkningen som har de högsta inkomsterna har alltså erhållit nästan hälften, 49,2 procent av de borgerligas skattesänkningar. Den fattigaste fjärdedelen fick drygt 6 procent av pengarna.

Linders siffra 80,6 procent till "de rikaste" är beräknad på mer än inkomstskatter.

De stora effekterna beror delvis på att fastighetsskatten har förändrats och förmögenhetsskatten avvecklats. Dessa skatter betalades framför allt av de övre decilerna, eftersom folk med höga inkomster ofta bor i dyra fastigheter och har stora förmögenheter.

I Alliansens, SvD:S och PJ Anders Linders värld är sänkta skatter utan hänsyn till fördelningseffekter alltid önskvärt. Genom att som alltid tala sänkta skatter utan koppling till det skatterna betalar pläderar SvD också för en inriktning av politiken som inte har stöd hos svenska folket.

Ett tillägg möjligen: i retoriken från alliansen har de sänka skatterna denna gång inte handlat i första hand om "mer frihet". I retoriken har löftet varit att de sänkta skatterna ska ge "fler jobb och färre i utanförskap". Där ligger alliansregeringens absolut största misslyckande. Skriv gärna om det, också.

Fler bloggar på NetRoots.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, svenska dagbladet, alliansen, skatter, val 2010, jobbävning, arbetslöshet, moderaterna, fredrik reinfeldt

Behöver Aftonbladet modebloggaren MOGI som "lekande arbetslös?"

foto: Magnus Wennman

Det är verkligen reaktioner upp och ner i magen som framkallas när jag ser hur Aftonbladets viktiga repotageserie om arbetslöshetens Sverige och Eskilstuna byts till något helt annat.

Daniel Scythe bloggar om samma olika känslor som jag själv hade om modebloggaren MOGI (Malin Richardsson) från Bromma som under två veckor ska "belysar hur det är att leva på a-kassa."

Om det kommer att upplevas riktigt rätt om man som Mogi bor hemma hos föräldrarna. För alla dem som lever på bara a-kassa är ju hyran extremt stor del av det som pengarna ska räcka till. Den psykiska pressen som detta tillsammans med allt annat i en arbetslös vardag framkallar är väl tveksamt om hon kommer att känna av.

Aftonbladet skriver: Nu tar hon en paus från glamouren. Under två veckor ska hon leva på motsvarande en a-kassa – 3770 kronor.

Normalt kan hon köpa en handväska för 7 000 kronor. Nu ska modebloggaren Mogi testa att leva på a-kassa i två veckor. – Det ska nog gå bra. Jag tror att jag kan fortsätta att njuta av livets goda, men jag får göra det lite billigare, säger hon.

Mina inledande känslor är alltså nära sura uppstötningar över Aftonbladets nya vinkling. Sverige behöver inte folk som "leker" arbetslösa! Dom finns tyvärr på riktigt.

Men är det inte så att hon når läsar som verkligen inte skulle läsa Aftonbladets repotageserie? Kan en modebloggare få upp jobbkrisen på allvar i debatten? Har chefredaktören Jan Helin några bra svar hur tanken är att byta verklighet till en två veckors inställd shopping av modekläder och svindyra handväskor?

I en postning i dag skriver hon själv på bloggen:

Har precis betalat min mobilräkning på 1700 kr så nu har jag 2000 kr kvar att leva på de kommande 14 dagarna. Det blir 142 kr att leva på varje dag. Jag vill även tacka alla er som skickat email till mig och öppnat upp er och berättat om er situation, det var precis det som var tanken när jag tog detta uppdrag. Jag når ut till en helt annan målgrupp än Aftonbladet.

Just den målgruppen som drabbats hårdast i arbetslösheten, de mellan 20 till 24. Jag har fått email från massvis med 20 - 22 åriga tjejer som blivit sparkade från deras jobb och nu hamnat på A-kassa. Jag ska sätta mig ner och svara på varenda email jag får från er.

Visst verkar det ärligt och uppriktigt. Men jösses - det är på LEK!

Och ser precis en sen postning, att "arbetslösa" Mogi skriver om en tidig morgon på "Apotekets pressfrukost". Vad betalar en arbetslös för en sån tillställning?

Jag tänker inte skälla ut Mogi som person eftersom jag inte vet vad hon står för. På bloggen verkar hennes avsikter ärliga. Men tidningen Aftonbladets skifte, från att beskriva hur Sverige faktiskt ÄR för många, till att göra modegrej av det, arbetslöshet, a-kassa kombinerat med svindyra kläder, halsband osv: Nej. Det är smaklöst. Eller för att använda AbsolotJohans ord:

Jag blir arg, jag blir förbannad och jag hoppas hennes pengar tar slut imorgon så hon på allvar inser hur det är att vara arbetslös dag in och ut. Inte i futtiga två veckor, helst minst ett år så hon får känna på det livet på riktigt! Ingenting annat än ett jävla hån rätt upp i våra arbetslösa ansikten.

Fler som bloggar om Mogi: Tove från Kungsholmen som tänker följa, Mogi om ett "liv på a-kassa och om halsband, The Victor Report som tänker undefär som mina första tankar - möjligen också efter att ha läst Viktors kommentar.

"Arbetslösheten känns som en lite för viktig fråga för att flamsas bort i taffliga länkfiskartricks.

Ännu fler: No more Mr Nice guy, har en del uttryck som jag inte använder. Men reaktionen är nära min första... Kim Müller som tycker grejen är ovanligt tramsig och har en av Galenskaparnas youtubefilmer!!

Fyra nyanser av rosa bloggar också kritiskt och får kommentarer som inte är nådiga, bla från Popruta: Hon får nästan 4000 att leva för dessa 2 veckor, med nästan inga utgifter alls. Det vore rena himmelriket för mig som student!

Cornucopia har samma reaktioner som jag hade..och åter börjar ha. Nattis bloggar också..precis som Lizalicious. 2k bloggar också om Mogi,

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, modebloggare, mogis, mogi, jobbävning, aftonbladet, utanförskap, arbetslöshet, a-kassa, media, journalistik,

S i Solna: Nolltolerans mot ungdomsarbetslösheten

Läser och vill gärna tipsa om ett nytt inlägg om jobben från Johanna Graf. Hon berättar bland annat om S-förslag i budgeten för Solna att ha nolltolerans när det gäller de ungas arbetslöshet. Johanna skriver:

I vår (S)-budget för nästa år föreslår vi sossar att Solna ska införa nolltolerans mot ungdomsarbetslöshet. Idag svarar majoriteten med nyheten att ungdomsarbetslösheten i Solna minskat med en halv procent senaste månaden, från straxt över 200 till straxt under 200.

Visst kan någon reagera över alla dessa "nolltoleranser" som ska tillämpas inom olika samhällssektorer. Men utan tvekan har S i Solna hittat ett område där det verkligen är både motiverat och möjligt. Om viljan och förmågan finns. Det är skillnad på ambitioner i jobbpolitiken, inte bara på riksplanet.

Eget jobbinlägg som Johanna länkar till här.
Johan Ulvenlöv om regeringens "jobbfail".
Fler progressiva inlägg på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslösheten, arbetslöshet, utanförskap, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, val 2010, solna, johanna graf

Batongfäktare och socialliberaler drar till Växjö

Idag startar folkpartiet sitt landsmöte i Växjö. Från landets alla hörn söker sig såväl Björklundinspirerade batongfäktare som mer sociala liberaler för att prata ihop en politik inför valet. Ett landsmöte som kanske ska avlyssnas av de rödgröna med särskild omsorg. Om Sverige efter valet nästa år får ett parlamentariskt läge med SD som vågmästare behövs dialog och bredare samförstånd där fp kan vara en pusselbit. Kanske det var en av tankarna bakom den nu så flitigt uppvaktade Maria Wetterstrands artikel på Newsmill i går.

Mest förvånande är väl att fp verkar bordlägga jobbfrågan och hänvisa den arbetsmarknadspolitiska gruppens rapport till partistyrelsen senare i höst. Där skiljer det förstås mot (S) vars hela kongress hade jobben som tema. Annars finns det mycket att göra: Folkpartiet ingår i den allians som lovade fler jobb och färre i utanförskap. Folkpartiet är med och styr ett land där det blev tvärtom.

Den som i dagarna läser Aftonbladets serie om jobbkrisen inser om inte förr hur förödande det är för enskilda och för samhället. Varför verkar inte fp-ledningen tycka att jobbpolitiken är viktigare? I stället finns det en opinion mot lagen om anställningsskydd och mot fackföreningsrörelsen som verkar bli tyngdpunkt på landsmötet. Inget av detta ger fler jobb.

Till folkpartiets andra ansikte hör ändå ett socialt engagemang där man också har en förmåga att kommunicera och en vilja att driva politiska frågor som kan te sig "smala"men betyder mycket för människor. Vi minns kravet om "eget rum i långvården". Idag skriver folkpartiets Björklund och Barbro Westerholm om förslag kring äldre pars rätt att fortsätta leva tillsammans när en av dem behöver på på ett särskilt boende. Rätten finns redan idag men kan, enligt folkpartiet förtydligas också om den ena partnern egentligen inte behöver ett särskilt boende.

Förmodlingen (?) lyfter partistyrelsen bort något förslag om sänkta skatter för att reformen ska kunna betalas. Eller?

Fler bloggar:
- Christoffer Fagerberg bloggar om att i morgon börjar landsmötet. '
- Robstens blogg om att en del tidigare fp-löften verkar ha kommit bort...
- Annika Carp är ombud och bloggar...
- Linnea Darell mot större LAS-förändringar men för inskränkningar i konflikträtten

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, folkpartiet, jan björklund, socialliberalism, liberalism, val 2010, alliansen, jobbävning, arbetslöshet, utanförskap

Dagens Nyheters utskåpning av Alliansens politik

Själv har jag förstås presterat ett antal inlägg här på bloggen som haft en kritisk ton mot den politik som Reinfeldts allians för. Men frågan är om något varit lika skarpt som den avrättning som dagens kolumn av Niklas Ekdal är av inte minst näringspolitiken. Ekdal gör efter rubriken "Tärande politik" analysen att för

"ägare och främjare av företag är regeringen en besvikelse. Listan över missarna var lång redan före kortslutningen i Vattenfall."

Sen börjar uppläxningen:

* Näringsdepartementet skickar folk som inte kan engelska att förhandla med amerikanska biljättar i Detroit

* Trots fagra löften har man inte underlättat företagandet.Var tredje småföretagare tycker att krångliga regler hindrar expansion,

* Regeringen bara levererat en tiondel av utfästelsen om 25-procentig minskning av företagens administrativa kostnader.

* Globaliseringsrådets slutsatser har spelats ned. Intresset för den dynamiska tjänstesektorn är på sin höjd förstrött, till exempel när det gäller satsningar på forskning.

* Storkapitalet stryks medhårs som alltid, genom generös behandling av bankerna, medan nyföretagandet behandlas styvmoderligt.

* De omtalade jobbskattesänkningarna inverkar föga på marginaleffekter, företagande och arbetslöshet. Hittills är det studenter och pensionärer som ökat sitt utbud av arbetskraft, eftersom de har mest att vinna.

* Till denna besvikelsernas lista kommer hanteringen av de statligt ägda företagen.

* Näringsdepartementets behandling av Josefsson har varit en sällan skådad uppvisning i dubbelspel. Maud Olofsson kände väl till både det tyska avtalet och planerna på att sälja av kraftnätet, genom sin representant i styrelsen.

*I ett par års tid försökte Josefsson få träffa näringsministern, ägaren, utan att beviljas audiens. I stället kommunicerade hon via medier­na, utan att passera styrelsen som var satt att kontrollera bolaget.

Till den listan med näringspolitiska misslyckanden kan man lägga fler exempel bara ur dagens morgontidningar som borde få den mest entusiastiske allianssympatisör att bli orolig. DN berättar om försäkringskassans redovisning av sjukersätttningar/förtidspension där man har granskat åren 1991–2006. Under den granskade perioden har andelen förtidspensionerade nästan dubblerats i åldersgruppen 40–49 år.

Siffrorna har inte förändrats nämnvärt sedan 2006

Kanske blir siffrorna mer användbara för att visa minskningar efter årsskiftet. Men det beror på att 54.000 sparkas ut ur systemet och där regeringen har tvingats till panikåtgärder. (rödgröna alternativ finns) Fler i utanförskap, inte färre som regeringen lovade före valet 2006.

Lägger man ovanpå detta att arbetslösheten har ökat blir förstås misslyckandet totalt. Det var ju den stora uppgiften, sa man. Före valet. Som jag skrev i ett inlägg igår handlar det inte främst om kalla siffror utan om människor vars hela livssituation sätts i gungning.

Och de två åtgärder man har räknat med, att försämra för sjuka och arbetslösa och att utan finansiering sänka skatter är två misslyckade åtgärder. Johan Ulvenlöv har tre postningar som också passar in här: han skriver om "jobbfail", "vattenfail" och "vellingefail". Efter gårdagens bakslag för Reinfeldt inför klimatmötet i Köpenhamn som jag bloggade om här kan ännu en rubrik sättas, "klimatfail".

Det finns förstås mycket mer att hämta i den granskning som de rödgröna gjorde av de tre första - och sista - alliansåren vid makten. Failinläggen kan som synes bli många, många fler.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, alliansen, fredrik reinfeldt, val 2010, klimat, miljö, maud olofsson, centern, centerpartiet, vattenfall, vellinge, jobbävning, arbetslöshet, dagens nyheter,

Arbetslöshet är så oerhört mycket mer än bara kalla siffror

Lagom till starten av Aftonbladets artikelserie om jobben och arbetslösheten ser jag nya siffror (dystra sådana) om läget på arbetsmarknaden.

Siffror? Förvisso viktigt. Men den som möter Pernilla Åström från Nyfors i Eskilstuna i Aftonbladets artikel inser att det är f-n så mycket mer än kalla och nakna siffror. Det är människor. Familjer, Framtid. Brist på framtid. Ekonomiskt utanförskap. Socialt utanförskap. Mentalt utanförskap. Inte alltid förbättrat av förmedlingsSverige som nu också försetts med coacher.

Under tredje kvartalet minskade antalet sysselsatta med 2,8 procent. I tillverkningsindustrin, en minskning med 12,4 procent. 80.300 färre anställda i den sektorn än förra året samma period. I går kom varselsiffror: varslen på en lägre nivå än förra året men arbetsförmedlingen visar också:

I slutet av förra veckan var 250.576 personer inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen. Det är en minskning med 2.557 personer jämfört med veckan före och 89.060 fler än motsvarande vecka i fjol.

Medan regeringen är upptagen med...annat, kommer också TCO-ekonomerna med sin månadsrapport. Här skjuts hela fundamentet i regeringens politik i sank.

Regeringens utbudspolitik vilar på en bräcklig grund. Enligt nationalekonomisk teori leder generösa ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen till hög arbetslöshet, via höga lönekrav och minskad sökaktivitet. Men hur ser det ut i verkligheten?

En titt på utvecklingen i Sverige de senaste 50 åren ger inget som helst stöd för denna hypotes. Förändringarna av ersättningsnivåerna i a-kassan kan inte förklara sysselsättningsgradens eller arbetslöshetens utveckling.

Jag undrar om jag inte har bloggat om något liknande förut också, då om de sänkta skatterna. Samma teorier man mixtrar med, som dunderkurer är de tänkta att lösa allt. Resultatet låter vänta på sig.

Och åter hör jag Karins röst: hon som ringde telefonväkteri strax efter sommaren och pressade Anders Borg på konkreta förslag om hur "deras politik ger fler jobb". Utan att acceptera några högtravande ekonomiska teorier till svar. Det vill säga de teorier som TCO idag slår sönder.

För mången gång i ordningen finns det anledning att upprepa att löftet "fler jobb och färre i utanförskap" blev färre jobb och fler i utanförskap. Det finns politiska alternativ, något som allt fler upptäcker.

Läs mer om alternativet i politiken. Resultatet av socialdemokraternas jobbkongress.
Fler progressiva bloggar på NetRoots.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslösheten, arbetslöshet, utanförskap, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, val 2010