Dagen efter Reinfeldts skattesänkarkalldusch - men större skyfall finns på välfärdshimlen

Sent i går skrev jag ett inlägg om Reinfeldt och Borgs besked att man skjuter en del reformer på framtiden. Däribland regeringens enda hjärtefråga, ett nytt jobbskatteavdrag. Bedömare gissade precis som jag att det mer var rädslan för en parlamentarisk kris och till och med nyval som tvingade fram beskedet, snarare än att Reinfeldt själv ville stänga "skattesänkarboden", som han talade om för några år sedan.

En av mina funderingar igår var; vad säger alla de trogna alliansfantaster som alltid rycker ut till försvar? Jag skrev att det skulle bli intressant att se Svenska Dagbladets reaktion. PJ Anders Linder som varit en stark supporter till skattesänkningar oavsett dess benämning, gör faktiskt inte det jag kanske trodde: Kritiserar Reinfeldt direkt i sak. I stället skriver han i morgonens ledare att jobbskatteavdraget är "politiskt omöjligt". Det stärker min tro att det just är mer politik än krishantering som ligger bakom utspelet. PJ Anders Linder svävar ut mer svepande i någon slags desperation: "Vi behöver något annat!!" utropar ledarskribenten.

Dagens viktigaste budskap är trots detta inte, säger inte, att alliansen skjuter på, skrotar, gör om, sina tankar på ett femte jobbskatteavdrag. Det viktigaste är att påminna om hur politiken som helhet har slagit det femte förutan! Det är fortfarande en regering som omfördelar, som (måste säga det!) medvetet fattar beslut om ökade klyftor helt enkelt därför att den ideologi man lever efter säger att klyftor skapar drivkrafter som ger "det bästa" för alla. Adan Smith. Den "osynliga handen". Dynamiska effekter. Arbetsgivare som agerar snällt och schysst mot den arbetskraft som drar in pengarna.

Så är det inte. Reinfeldt och Borg och de andra i alliansregeringen har fram till igår slagit undan alla berättelser från 2011 års Sverige om hur människor far illa i sjukförsäkringen, hur FAS 3 förnedrar, hur fackliga medlemmar tvingats lämna efter dramatiskt höjda kostnader för medlemskap och regeringen har fram till i går önskat genomföra en reform som kostar lika mycket som att i stället utrota barnfattigdomen.

Sverige har förändrats. En sådan förändring är att det nu finns ett mycket starkt facklig-politiskt samarbete. Men inte det vi alla kanske tänker främst på, det mellan LO och Socialdemokraterna. Även om detta är starkt så har moderatregeringen och Svenskt Näringsliv ett oerhört starkt samarbete som när annat debatteras förefaller oantastligt. Arbetsgivarna slår nu hårt mot fackföreningsrörelsen och ska själva - om dom får som dom vill- bestämma lön. Utan fackets inblandning.

Jag hoppas att många ser vad som är på gång och att vi både politiskt och fackligt reser en kraftig opinionsmur mot den regering som igår fick krypa till det politiska korset. Men än är segern inte vunnen!

ps: jag tog igår exempel på regeringens argumentation. Där valde jag min bloggarvän Kent Persson som exempel för de två inriktningarna. "Ja till avdraget" o "Nej till avdraget": Jag menar att jämförelsen var rätt i de två perspektiven men till Kent fördel ska sägas att han själv, före Reinfeldts utspel drog kloka slutsatser. 

Bloggar;: LO-bloggen, Krassman, Sebastians tankar, Dagens Arena/Yonna Waltersson, Martin Moberg,  Alliansfritt, Jämlikhetsanden, Michael Granstedt, Mitt i steget,

Medier i övrigt: DN ledare, AB,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant  Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, jobbskatteavdrag, anders borg, tommy waidelich, alliansen,
 

Positiv trend men trots allt bara ännu en meningslös mätning

Det är företaget SKOP som har mätt svenska folkets förtroende för hur två personer "leder en regering". En av personerna har de facto lett en regering sedan 2006. Den andra hoppas iaf jag kommer att göra det. (Håkan Juholt) Å andra sidar har HJ bara varit partiledare i en och en halv månad. Politiken är inte i närheten av färdigspikad och det är ytterst tveksamt om Juholts kvaliteter som partiledare har kunnat observeras av väljarna. Och hur personer jämförs om deras kvaliteter att sköta ett uppdrag som enbart den ena faktiskt har fått visa sina färdigheter i är väl något som andra får besvara. För mig verkar det väldigt korkat.

Oavsett det verkar i alla fall Juholt lyfta jämfört med tidigare. Precis som att socialdemokraternas opinionssiffror stiger, så stiger också - tydligen - väljarnas syn att Juholt har ökat "regeringsledandets skicklighet" inom socialdemokratin. En bra början.

Jag ser fram emot det politiska slaget mellan alternativen. Det som handlar om hur folks vardag påverkas, om hur vård och skola ska kunna bli bättre och allt det andra. Då kanske det blir som tidningen Expressen antyder: Juholt som en "skräck" för den allians som så gärna önskar behålla makten. Sen må person Fredrik Reinfeldt vara hur skicklig han vill i att hålla en ordförandeklubba.

Läs: SvD, DN, AB;

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, alliansen, skop, håkan juholt,

En regering med Fas 3-elände och skolk i betyg

Jag ser två av dagens toppnyheter i mina morgontidningar och ser ett samband, trots de olika områden det handlar om. Ena nyheten är om fas 3, där DN berättar om Britt Mari Jakobsson som fått "riktigt jobb" så fort hennes chef struntade i Fas3-reglerna som förbjuder att man gör just "riktigt jobb." Den chefen, Per Holmqvist, har också skrivit till regeringen om detta med fas 3 och hur han har svårt att förstås att Britt Mari kunde placeras där. Samtidigt förstår landets statsminister ingenting av kritiken. Inte heller ledande moderata riksdagsledamöter eller andra statsråd. Regeringen verkar gå mot en ny förlust i riksdagen.

Samma regering har i stället fokus på andra frågor där piskor kan vina. "Skolk in i betyget" är en annan nyhet idag. Föga förvånande är det Jan Björklund som trots kritik från remissinstanser (som barnombudsmannen och skolinspektionen) vill genomföra det han själv ser som en viktig reform.

Det verkar vara en bild som träder fram, långt mer vidsträckt än till sakförslag och konkret politik. Värderingar om människor som i vissa skeden och situationer i livet behöver piskor och i andra stimulaser. Arbetslös, sjuk, svårigheter i skolan kvalificerar dig för gruppen "piskbara". Är du i stället väletablerad, välutbildad, har trygghet i jobbet, kanske utvecklingsmöjligheter, säkert inflytande och- jösses-  en hög lön: Då har du förtjänat din morot. Ju längre ifrån svårigheter och otrygghet du är, ju närmare "himmelriket" du befinner dig, desto mer av det goda ska du ha. Jobbskatteavdrag och Rut-avdrag exempelvis...

Mer:
- Ab ledare om fas 3
Bloggar.
- Anders Svensson, Sebastians tankar om en eko-kammare, Martin Moberg om segregation, Johan Westerholm om barnfattigdom, Edvin Alam om att kunskaper är viktigare än närvaro i betyg, Fredric Kjellberg om alternativ till Fas 3, Löntagarbloggen om en Fas3-delseger, Peter Högberg om fas3

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, betyg, fas 3, regeringen, moderaterna, välfärd, klyftor,

Välfärden - en förlorarfråga för borgerligheten

Efter ett halvårs politisk bakfylla börja socialdemokratin vakna. Först har persongalleriet formats på viktiga ledarnivåer. Valanalyser har jobbats fram. Nu återstår det som är själva kärnan och legitimiteten hos en politisk rörelse. Att formulera politiken för framtiden. Alltmedan detta sker har också regeringsmaktens aktörer, allianspartierna, hamnat i politiskt vardagströskande. Som inte minst tidningen Svenska dagbladet har tagit upp på ledarsidan, saknas en idédebatt, ja det saknas till och med politik och något som legitimerar allianspolitik om man inte alltid återerövrar anledningen till att man finns. Idag bidrar några borgerligt sinnande med bas i Timbro med tankar på DN Debatt.

Man ska nog tänka till ett par gånger innan man reagerar på det som skrivs. För egentligen är det ju en rejäl sågning av hela Reinfeldts alliansbygge när oerhört tunga och idémässigt aktiva autoriteter framhåller att

"Flera av de områden som är allra viktigast för väljarna är områden där borgerligheten saknar genomtänkta svar".

Timbrotänkarna skåpar också ut det mesta: Jobbpolitiken får plus som akut krishantering men sedan då? Här saknar man - och notera det - en politik för "fler nya företag, tillväxt och förbättrad konkurrenskraft". Integrationspolitiken beskrivs som näranog obefintlig: "Inget av de borgerliga partierna har presenterat någon övertygande politik för att minska utanförskapet bland invandrare. Här markeras också att alliansens överenskommelse med mp om migrationspolitiken snarare är i fel riktning för den som vill minska bidragspolitik. Frågor om rätts- och rättigheter, som FRA, döms ut vad gäller nuvarande positioner trots att det ses som "ett borgerligt kärnområde".

Om välfärdspolitiken saknar Timbrotänkarna det som måste beskrivas som Reinfeldt och Borgs inre önskningar om samhällsmodell men som av politiska och strategiska skäl har lagts på is. Ett tag.

Men fortfarande behandlas välfärdspolitiken som en förlorad fråga, alltför lätt retirerar borgerliga företrädare till defensiv argumentation om att de minsann vill satsa minst lika mycket skattepengar som vänstern. En åldrande befolkning och allt högre krav från medborgarna gör det nödvändigt med idéer om hur det offentliga åtagandet inom välfärden ska avgränsas och preciseras, och hur medborgarna själva kan ta ett större eget ansvar för delar av finansieringen.

Det vill säga, om inte helt och fullt ut, så eftersträvar de borgerliga tänkare samma utveckling som Reinfeldt och Borg tidigare har gett uttryck för. Reinfeldt menade i "ärliga svar och tydliga signaler till väljarna" att "välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion".

Timbrotänkarna vill ha mer fart på borgerligheten när det gäller att "avgränsa" välfärden. Eller med andra ord närma sig den välfärdskärna som allianspartierna talar om. Samtidigt "avrättas" nuvarande allianspartier retoriskt på centrala politiska områden. Socialdemokratin har förvisso haft problem men om DN debatt-artikeln läses av många så borde den ganska snabbt kasta in regeringspartierna i nya krissamtal.

Fler: Röda Berget,
AB  inför Sverigemötet.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, fredrik reinfeldt, moderaterna

Att tänka på sitt beteende även om man är regering

Slutorden från statsvetaren Olof Ruin lyder:

Dagens regering bör, trots att den i nuvarande ekonomiska läge åtnjuter stort förtroende, samtidigt inse att den har en svagare parlamentarisk ställning än under åren 2006–10. Det innebär också att den måste förhålla sig på ett annat sätt till oppositionen och mer än under förra mandatperioden är beroende av hjälp då och då.

Det är ord och inga visor. Budskapet i DN debatt-artikeln slår rakt mot Reinfeldts ledarstil. "Det håller inte som agerande", menar Ruin. Inte för en regering som är i minoritet i parlamentet. På ett sätt kommer den som en bekräftelse på mina egna tankar efter veckans Twitteraffär som jag ju menar handlar om så mycket mer. Och att regeringen inte har majoritet utan riskerar nedarlag på nederlag var väl också själva basen för den affären. oavsett fakta i "målet."

Fler: Peter Johansson.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant  Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, fredrik reinfeldt, riksdagen,

Två förluster i riksdagen för Reinfeldt- och en till i Rapport

Timbro. Den borgerligt inriktade tankesmedjan måste lida oerhört idag. Samma dag som en av Timbros tänkare" gör PR-ploj av regeringens tänkta försäljningar av statliga företag, så kraschar allt i Sveriges riksdag. Som bekant fick regeringen Reinfeldt inte stöd av en majoritet av väljarna i valet. Det gör att regeringen är beroende av riksdagen på ett helt annat sätt än tidigare. Men det är mycket svårt för regeringar att anpassa sig till. Maktfördelningen mellan de båda sidorna av Strömmen är inte helt enkel om man sitter på Rosenbads sida. Kanske enklare på andra sidan trots att man inte alltid där känner att man har makten fullt ut. Där i parlamentet är de faktiskt valda av oss alla för att sitta och besluta.

I dag sa riksdagen nej till utförsäljningar av statliga företag. Inte i närheten av något som kan beskrivas som omtanke om bolagen från regeringens sida. Inte ett uns av affärsmässighet. Bara en ideologisk tro och övertygelse att ägande inte är något för oss alla. Inte ens av det vi gemensamt har byggt upp och investerat i. Oavsett om det är i bostäder eller företag. I ett slag kan gemensamma egendomar och värden överföras till en annan ägare och detta inte alltid enligt full affärsmässighet.

Dagen visade sig vara mycket tung för moderatledaren Reinfeldt när han kommenterade i Rapport. Jag skrev en uppdatering på facebook om det, som var min känsla efter Rapports inslag:

Så vann Håkan Juholt den första mediematchen mot Reinfeldt. Den senare surar över icke försålda statliga bolag och en Juholt som argumenterade emot dumdristiga affärer på skattebetalarnas bekostnad. Spännande!"

Två tunga förluster för Reinfeldt, eftersom också förslaget om Datalagringsdirektivet får vila ett år, en kännbar regeringsförlust. Men en vinnare kan väl ändå sägas vara både "folket" och "demokratin".

Fler som bloggar:
Maria Ferm,
Mer: 
- DN1, datalagring, DN, Juholt kommentar, GP om tungt regeringsnederlag.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, reinfeldt, regeringen, alliansen, statliga företag, utförsäljningar, timbro

I borgerlighetens Sverige växer klyftorna

Det bästa hade varit om DN debatt-artikeln kunde visa hur den nuvarande regeringens icke-fördelningspolitik skiljer mot den linje som en ny S-regering skulle bedriva. Så är det nu inte i den kartläggning som (S) presenterar om hur det ser ut med "rättvisan i praktiken". Dels under alliansregeringens tid sedan 2006 och så S-regeringens tid 2002 till 2006. Oaktat det så är alla analyser av detta förstås mycket intressanta. Reinfeldt har alltför ofta fått uttala att de sänka skatterna går till "låg- och medelinkomsttagare" utan att bli emotsagt. Det blir han idag.

Under S-styret 2002–2006 fick höginkomsttagarna en inkomstutveckling som motsvarade 95 procent av den genomsnittliga inkomsttagarens utveckling. Under åren 2006–2010 fick samma inkomstgrupp 240 procent av genomsnittet.

Det räcker, som man skriver i artikeln, inte att göra de mer ytliga förnyelseförändringarna. Vem minns inte råden att moderater i offentlighetens ljus "tar av sig pärlhalsbanden" för att verkar mer folkliga. Den förde politiken har samma inriktning och samma målgrupper som gynnas respektive missgynnas som alltid har funnits när borgerligheten har fått styra. Tyvärr var det perspektivet av politik stendött inför valdagen, trots att många av oss gjorde ansträngningar för att lyfta debatten.

DN Debatt-artikelns slutkläm är förvisso viktig:

I en tid när socialdemokratins framtid och historia diskuteras och Moderaterna försöker inta den politiska mitten är det intressant att konstatera att fördelningsprofilen var avsevärt bättre 2002–2006 när Socialdemokraterna styrde jämfört med 2006–2010 när Moderaterna utformade den ekonomiska politiken.

Hur blir det då framöver? Är det inte det väljarna både vill veta och kommer att döma socialdemokratin för? Ibland har man kunnat tyda debatter som att (S) är på väg att acceptera en fortsatt frånvaro av fördelningspolitik? Ja, för den som lyssnade till Kriskommissionens Anna Johansson i P1 morgon finns ändå en befriande och bergfast övertygelse om både nyttan och behovet av fördelningspolitik och om stödet för densamma hos det så kallade folket. Nu gäller det bara att mejsla ut det konkreta i detta för framtiden.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, alliansen, klyftor, orättvisor, skatter, fredrik reinfeldt,

Alliansen och Reinfeldts regering blir paranteser i svensk politik?

En av de viktigaste funktionerna med att byta namn på "borgare" till "alliansen" var för Reinfeldt att han kunde ge en bild av att de gamla spänningarna hade försvunnit. De borgerliga var år efter år, val efter val, inte ett alternativ för väljarna mycket beroende på att splittringen alltid trasslade till regerandet. Genom den "allians för maktskifte" som sedan skrevs om till det kanske mer populära och mindre provocerande Allians för Sverige gick värderingsskillnaderna att begrava för ett tag. I efterdyningarna till valet 2010 och moderaternas växande dominans börjar mer och mer krackelera i den reinfeldtska konstruktionen. Så sent som igår fortsatte det också med kritik mellan de "mindre": centern angrep kristdemokraterna i sjukvårdspolitiken. Allt ifrån det till en något mindre fråga, kanske: KD som nu bromsar en del allianspolitikers drömmar om rätt till gårdsförsäljning av vin.

Centerledaren Maud Olofsson verkar backa från tidigare kritik om moderaternas dominans. Den tidigare salvan mot Reinfeldt mötte även kritik internt i centern. "Centerns problem är centerns problem" menade Magnus Anderssson. Så rätt och så riktigt. Men samtidigt måste man förstå reaktionerna. Utöver alla sakfrågor som nu orsakar gräl handlar det om moderaternas dominans men inte bara utifrån väljarstöd utan också med den arrogans som ibland lyser igenom. Som i artikeln med fyra moderatstatsråd som drar skrytvalsen om Sverige.

DN:s Peter Wolodarskri skrev strax efter valet en klok tanke under rubriken "varning för Täbysyndromet".

 Som regeringens starka part borde Reinfeldt vara särskilt generös mot sina mindre kolleger, om han vill förhindra att den moderata framgången leder till alliansens undergång. Nästa veckas regeringsbildning blir ett viktigt test på om statsministern tänker styra Sverige på ett annat sätt än Moderaterna styrt Täby.

Redan valresultatet gav nog Reinfeldt en läxa: han leder en regering i minoritet. När nu de egna leden börjar muttra finns det stor anledning för moderaterna att tänkta till. Om inte, kan denna allianskonstruktion och därmed Reinfeldts parti, bli allt annat än "sahällsbärare". En parantes i svensk politisk historia som har öppnat dörren för blocköverskridande lösningar där, för mig självklart, en återkomstens socialdemokrati är en viktig aktör. Spännande!

Fler som har bloggat.
- Peter Högberg om centern som överger landsbygden
- Röda Berget om en sluggerfest och om en Olofsson som gör reträtt.
- Per Ankersjö om centerns eftervalsanalys
- Kent Persson om att hålla ihop allianser

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, fredrik reinfeldt, socialdemokraterna, centern, centerpartiet,

Centerpartiets valanalys om alliansskugga och finansdepartementet

Det som kommer att uppmärksammas mest av medierna av centerpartiets valanalys som nu har kommit blir säkert förslaget att stärka partiledningen med en vice. Ordinarie partiledare ska i alla sin upptagenhet av regerandet kunna delegera arbete till en vice. Men minst lika intressant är Annie Johanssons uttalanden i Ekot. Begreppet "alliansskugga" berättar om en stor moderat "kloss" i regeringen som lägger de övriga i skugga. Och en intressant iakttagelse: Annie Johansson tycker inte att ett parti som centern ska vara en "satellit till finansdepartementet".

I sak inget nytt att svensk politik på allvar påverkas av Finansdepartementet, finansministern och inte minst de tjänstemän som går under namnet "finansens budgetavdelning". Vi kan med säkerhet slå fast att även socialdemokrater genom åren har tvingats anpassa budskap till de regler som i och för sig riksdagen har bestämt men som de plikttrogna tjänstemännen upprätthåller med emfas, och ibland tillåts det styra alltför mycket av politikens budskap. Men att enskilda partier i sin eftervalsdebatt lyfter fram finansens makt är väl ovanligt, minst sagt. Oavsett detta går det aldrig att skylla på någon tjänsteman. Det är alltid politiken som äger frågan, som har makten och som klubbar besluten.

Det gäller också sjukförsäkringen där centern ser frågan som en förklaring till det skrala valresultatet. Jag kan i och för sig inte förstå varför just centern och inte de ledande moderaterna har drabbats av väljarförluster på den frågan.

Svensk politik är sannerligen inne i ett intressant skede. Kristdemokraterna och centern har tillsammans med vänsterpartiet fått syna riksdagsspärren på nära håll. Mitt eget parti står för sina utmaningar. En regering som inte har egen riksdagsmajoritet och ett främlingsfientligt parti som "ställer till det". Och ovanpå det ett stort moderat parti som totalt dominerar just nu och som riskerar självblindhetens grundstötning. Så sent som i skrivande stund framhåller delar av panelen i SvTs morgonsoffa att det förr hade varit otänkbart att det ser ut i medierna som i veckan: Fyra moderata ministrar som får stå för "en ny bild av Sverige". Och som bekant kan grundstötning både ge läckage, vatteninflöde och till och med undergång.

Fler som bloggar.
- Martin Moberg om allianspartier och välfärd.
- Roger Jönsson om socialdemokratins framtid
- Helen Pettersson om Maud Olofsson och elpriser
- Annarkia om vem som byggde landet
- Ett hjärta rött om några som är ute och cyklar
- Christian Ottosson om att förnya alliansen
- HBT-sossen om en partiledarkandidat (S)
- Mats Engström om partiledarkandidater (S)
- Storstad om den apolitiska samtiden
- Kristina Persdotter om tusenlappar.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, centern, annie johansson, eftervalsdebatt, alliansen, finansdepartementet

Efterlängtade mothugg mot Reinfeldts skattesänkarbod

Man kan väl säga äntligen. Även om mothuggen som kommer mot Reinfeldts ständiga sänkningar av inkomstskatterna med jobbskatteavdrag ibland framhåller andra sänkta skatter. Om man inte som Svenska dagbladets ledare använder ord som "samtidigt" och "också". Där är det marginalskatterna, värnskatten, som lyfts fram. Centerns framtidshopp Annie Johansson säger till Ekot att "fler jobb" måste ställas mot jobbskatteavdraget och menar då arbetsgivaravgifterna. I samma Ekointervju säger folkpartiet att områden som skatten på kapital "också" ska sänkas och "infrastruktur" måste tillföras mer resurser- Alltså en tillväxtsatsning som ställs i alla fall mot det sjätte jobbskatteavdrag som Reinfeldt ser framför sig. KD uppges enligt Ekot lyfta fram pensionärernas sänka skatter.

Man kan först tycka att det är utmärkt att Reinfeldt äntligen möts av offentligt mothugg från de egna. Detta enda tal om skatter visar att Reinfeldt har en potential att på samma sätt som företrädaren Bo Lundgren fastna i ett evigt tal om skatter, samtidigt som behoven av välfärd och investeringar kräver sitt. Och mer. Som utanför placerad sosse kan man måhända hålla skadeglädjen tillbaka. Den borgerliga alliansen talar trots allt politik och framtidsprioriteringar. Jag avundas detta.

Mer:
- mitt inlägg i går om skattesänkarboden.
- Kulturbloggen om politikerförakt.
- Martin Moberg,
- Razztyckertill om "Ännu lägre skatter"

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, moderaterna, skatter, jobbskatteavdrag, centern, folkpartiet, alliansen

Upprepningar av fakta om fiaskot vårdnadsbidrag

I sak är det faktum att svenska folket verkar vara ointresserade av vårdnadsbidraget inget nytt. Dagens nyheter om en "hemlig" SCB-rapport som skulle bekräfta ointresset och de sneda effekterna av bidraget inget nytt. Detta alliansens undantag från den annars så hyllade "arbetslinjen" är att beteckna som en "koalitionskostnad". Men utöver att vara ett fiasko i sig och något folk inte vill att vi lägger pengar på, har det andra effekter: Det ger Göran Hägglund rätt i sin antydda kritik, något som internt i partiet ställde till med avgångskrav före jul. Samtidigt är det ett problem för hela alliansen när KD:s enda fråga visar sig vara så svagt kort gentemot väljarna. Om inte det duger - vad ska då KD tillåtas få för "egen fråga", det som ger legitimitet åt partiets existens? Inte är det det misslyckade vårdnadsbidraget i alla fall. En tredje effekt är att KD framöver får svårt att beteckna sig som "verklighetens folk" när man verkar leva så långt från detta folks vardag och önskemål. Det sista kvarvarande argumentet har man redan kört med och är möjligen lite svagt: "Vårdnadsbidraget är en princip så det spelar ingen roll om det är en, två eller tjugoåtta procent som använder det..."

För egen del tycker jag att skattepengar ska användas försiktigt och varje reform måste prioriteras mot annat. I min prioritering kommer förstärka resurser till förskolan för mindre barngrupper och en högre pedagogisk kompetens hos personalen före vårdnadsbidraget. Tyvärr har koalitionsbildningen "Alliansen" gjort att prioriteringen blivit den motsatta, trots att det egentligen inte finns något stöd för vårdnadsbidraget vare sig hos riksdagspartierna i övrigt eller hos svenska folket. 

Mer:
- SvD: Vårdnadsbidraget ett fiasko.
- AB,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, vårdnadsbidrag,

Reinfeldts skattesänkarbod

Om man skulle tillåta sig att stjäla uttrycksätt från Olof Palme om Reinfeldts regeringens politik så kanske det skulle låta: "Den gamla tidens höger var ärliga: De sa rakt ut att de ville sänka skatterna för sina grupper - höginkomsttagarna - för att vara snälla. För att möta deras krav. Den nya högern är mer oärlig. De skjuter låginkomsttagarna framför sig, som motiv för sänkta skatter....Jag är mycket medveten om att politiken sedan det något omformulerade citatet uttalades har förändrats. Högern är större och omfattar fler väljargrupper än på Palmes tid. Men själva kärnan håller fortfarande.

I går medverkade Reinfeldt i Rapport och återkom då till sitt partis (fortfarande) enda hjärtefråga: sänkta skatter. Kom då att tänka på dom som den senaste tiden har betonat att den där Reinfeldt och de nya moderaterna ska tas på allvar. Det var i och för sig ingen nyhet, det som ikväll kom fram i Rapports lite längre intervju med statsministern. En något stelare Reinfeldt, tycker jag. I inslaget ställde Reinfeldts ut löften om fler, kommande sänkningar av skatter i form av jobbskatteavdragets femte steg. På området sänkta skatter tycks inga gränser existera. Och för att citera Aftonbladet om relevansen i det där "Palmecitatet":

Jobbskatteavdraget är meningen att fungera som en morot för att få de med låg inkomst mer motiverade att arbeta.– Vi menar att det är det bästa sättet att stimulera deltidsarbetare och låginkomsttagare till att vilja jobba mer. Vanligt folk som jobbar ska märka det i plånboken, säger han till Rapport.

Minns du var Reinfeldt talade om som nyvald moderatledare? De skattesänkningar där det fanns en baksida i form av välfärd. "Varje krona i sänkt skatt är en utebliven krona till välfärden." Med den omstöpningen av sitt parti gjorde han "nya moderaterna" till ett politiskt alternativ också för många med socialdemokratiska värderingar. Just därför var också valrörelsen 2010 en upp-och-ner-kampanj när det gäller skatter. Mycket hade redan genomförts men partiets hjärta säger "mer och mer". Därför svajade Reinfeldt hit och dit. I Almedalen var budskapet att nu var det välfärden som står på tur. Senare, i sommartalet vid Slussen, hade Reinfeldt åter gått tillbaka till skattesänkarfokuset. "Skattesänkarboden" håller fortfarande öppet. Samtidigt är det tyst om välfärden. Den har idag delats upp i två delar: verksamheter och det regeringen gärna kallar "bidrag". (dvs trygghet vid tex sjukdom och arbetslöshet) Det är den senare "tårtbiten" som får stå för de stora försämringarna när de sänkta skatterna ska betalas. Och vad gäller den förstnämnda: skola, vård och omsorg sker förvisso ingen "slakt". Men det finns helt uppenbart brister i verksamheter (låt oss ta exemplet tågtrafik och underhåll) Och i skolan, i sjukvården och äldrevården finns också många som upplever behov av förbättringar. De lär vi får vänta på så länge sänkta skatter är DET ENDA för det ledande regeringspartiet.

Läs mer: DI, Ekot, Exp, DN, SvD
Fler som bloggar:
Roger Jönsson, Mattias Lundbäck, Kent Persson, Peter Högberg, Thomas Böhlmark,


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, regeringen, fredrik reinfeldt,

I socialdemokraternas Sverige kommer du hem

Har som väldigt många andra läst dagens ledare i Aftonbladet, signerad Katrine Kielos. En text som på ett lysande sätt ger sammanhang och kopplingar, väl värda att fundera över. Ledaren ska läsas och inte sammanfattas av den här bloggen. Ska man ändå ge ett par citat är det kanske dessa.

Kaos och galenskap. Elände och undergång. Bara tågen står still.

Och där sitter vi: räknar ut hur mycket vi har fått i jobbskatteavdrag, gläder oss åt att den svenska statsskulden är lägst i Europa och fortsätter rösta på Fredrik Reinfeldt. Det enda alternativet i svensk politik. Men hem kommer vi inte.

Samhället, både vi som individer och vi tillsammans påverkas av varandra. Avsätter vi mer till oss som individer blir det med nödvändighet mindre till att lösa gemensamma problem gemensamt. Så har socialdemokrater alltid tänkt och agerat. De "nya moderaterna" tog det som sin första "sosseanpassning" när de under en nytillträdd Reinfeldt rensade bort en oppositionsbudget som  byggde på "dynamiska effekter". Luft, alltså. 

Katrine visar med ledaren också hur (S) omprövningsarbete borde ta sitt avstamp. I helheter och kopplingar. I en sammanhållen berättelse om hur Sverige borde förändras. Möjligen med viktiga kontraster mot alliansen. "I socialdemokraternas Sverige kan du fira julafton på julafton. I socialdemokraternas Sverige kommer du hem". Ingen dålig vision. Inte!

Fler: Alexandra Einerstam, Peter Högberg med krönika,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, aftonbladet, katrine kielos, Sj, tåg, kollektivtrafik, jobbskatteavdrag, alliansen, fredrik reinfeldt

Småalliansare krisar vidare

I de skuggor som ett växande moderat parti skapar inom delar av borgerligheten har nu tankarna om att slå ihop två små till ett, i alla fall teoretiskt större, återupptagits. Före helgerna i Liberal debatt och i dagarna av de berörda ungdomsförbunden, CUF och LUF. På Newsmill skriver Magnus Andersson och Adam Cwejman att folkpartiet och centern bör slås ihop. Svårigheterna i dag menar de två är bland annat att "Väljarnas förtroende är inte på topp och många undrar vad båda partierna står för". Därför menar skribenterna att:

Det behövs en stark liberal röst som verkar för en förändring av arbetsmarknaden, större integritetsskydd, en kraftfull liberal miljöpolitik men kanske framförallt skapar visionen om ett liberalt samhälle.

Den riktigt stora förändringen, att göra alliansen till ett samlat borgerligt parti, verkar helt avförd från dagordningen. Redan 2006 registrerades partibeteckningen för en samlad allians men har inte, om jag förstår det rätt, lett till mer formella diskussioner. Nu ser det ut som om undanträngningen av de små och skuggen av den "stora jätten" driver fram en dellösning.

Jag tror att Ulf Bjereld gör en klok bedömning av det orealistiska i förslaget. Till SvD säger han:

Centerpartiet bildades som en mobilisering efter skiljelinjen mellan stad och land i svensk politik. Den skiljelinjen finns fortfarande kvar, och Centerpartiets väljare har en stark landsbygds- och jordburkarprägel jämfört med övriga partier. Risken är att dessa centerväljare inte skulle känna sig hemma i en sammanslagning med Folkpartiet, och i stället söka sig till Kristdemokraterna eller Moderaterna.

Man vrider analysen av sina problem bort från kärnfrågan: att väljarna inte ser någon större anledning att lägga sin röst på sitt parti där bakom skärmen i vallokalen. I stället verkar man räkna matematik: ett plus ett blir tre. "Alla vinner".  Men att försöka lösa politiska knepigheter med organisatoriska förändringar kan vara som att sätta på sig badbyxorna i båten i stället för att täppa till läckan.

Mer: DN, SvD, AB,
Fler som bloggar: Hanna Wagenius, Per Ankersjö, Christian Ottosson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, newsmill, alliansen, centern, centerpartiet, folkpartiet, liberalism, eftervalsdebatt

En allians i uppluckring?

Om socialdemokratin nu genomgår en kris så har den i alla fall en fördel jämfört med allianspartier i samma situation. Bara det faktum att man innehar regeringstaburetter kan förta lite av självinsikten, lite av förnyelsetrycket och därmed pressa tillbaks allt det man måste göra för att överleva. Till den förstnämnda krisen återkommer jag. När det gäller alliansens "övriga partier" har diskussionerna nu kommit igång på allvar. Det gäller både vad "småalliansarna" ska göra och analysen av moderaterna. Dagens DN-ledare sätter fingret på en något nedtystad frågeställning som moderatledaren Reinfeldt säkert inte önskar debatt om: Moderaterna = maktpartiet.

DN skriver
Utan den borgerliga alliansen hade Fredrik Reinfeldt aldrig kunnat bli statsminister och utan stödet från de andra borgerliga partierna hade Moderaterna aldrig sprungit om Socialdemokraterna. Ändå visar M oroande tecken på att utvecklas till ett maktparti – Socialdemokraternas tidigare paradgren – vars främsta idé är att samla makt och ansvar omkring sig. Om trenden håller i sig kommer den borgerliga alliansen förr eller senare att spricka. Det vore inte bra för Sverige.

Om den sista slutsatsen kan man ha olika uppfattningar. På många sätt vore det bra om blockpolitiken luckrades upp, om långsiktighet kunde prägla en del politikområdet och om samarbete för Sveriges bästa hade mer fokus. Inte minst Sverigedemokraternas riksdagsnärvaro kräver det.

I gårdagens Rapportsändning avfärdade förvisso Maud Olofsson andra konstellationer än den nuvarande alliansen. Samtidigt är det en överlevnadsfråga för henne och Kd/Fp att hitta egna profilfrågor. Olofsson, som nu borde vara fullt upptagen med energikrisen, försökte hitta ett profileringsspår med frågan om elevers rätt att betygsätta lärare. Något som nu döms ut av kritiker. I samma parti har lanseringen av "fettskatten" blivit het fråga, något som SvDs ledare i dag förklarar med att partiet nu har letat fram sina företrädare genom att "skrapa på botten av tunnorna". Utöver svårigheterna att profilera sig gentemot moderaterna har centern också en inre förtvining i kampen mellan stad och land och försöken att plantera centerklövet i asfalten kring Stureplan. En inte alltför framgångsrik utvidgning av trädgårsnäringen.

Det andra allianspartiet i kris, KD, har gått igenom en första prövning när ledaren Hägglund ville skrota vårdnadsbidraget. Deras krisgrupp, "framtidsgrupp", har pekat på 22 förklaringar tilll bakslagen som KD har gått igenom. I dagens intervju i SvD är det mer aktuella och, får man väl påstå, populistiska utspel som kommer: hårdare straff för så kallade "terroranhängare". Intervjuns avslutning visar också att partiet inte har skrotat sitt hittills misslyckade projekt att tala om "verklighetens folk" även om begreppet nu saknas. Nu, samma år som väljarna har visat rekordhög tilltro till politik och demokrati, vill Kd fortsätta med sin märkliga strategi att vara "gränspolis" för politiken. Dock inte i frågan om hur mycket sämre ersättningen till sjuka kan få vara, uppenbarligen.

Sverige har nyligen haft val. Det ger viss tid för partier i kris att formera nya laguppställningar och fila på skavanker och ojämnheter i politiken, ja, till och med för att riva ut, renovera och bygga nytt. En fråga som sannerligen inte bara handlar om socialdemokraterna.

Fler som bloggar:
- Anders Löwdin, Johan Hedin,  om fettskatten,
- Helen Törnqvist om centerns liberalism
- Alliansfritt om ironi i politiken
- Johan Westerholm om kampen för liv...
- Röda Berget om brutna löften.
- Annarkia om Olofssons haltande verklighetsförankring.
- Mary Jensen med lärar-betygs-kommentar
- Martin Moberg om ett förslag i papperskorgen.
- Annie Johansson med kloka ord om "tjockskatt"
- Thomas Böhlmark om Kd:s stora utmaningar.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, moderaterna, centern, maud olofsson, kristdemokraterna, göran hägglund

En propagandaminister imponerar inte

När moderaternas förre partisekreterare utnämndes till "propagandaminister" av Reinfeldt använde jag beteckningen i ett inlägg. Ser idag att det verkar ha spridit sig ända till Svenska Dagbladets ledarsida som använder beteckningen i något av kritik till det som nu pågår i alliansen. En bubblande rörelse som inte verkar riktigt hemma när "sossefieringen" av de borgerliga håller i sig. SvD fortsätter debatten och skriver om läget i Regeringskansliet:

Att Per Schlingmann har blivit ”propagandaminister” är ett tecken i tiden. Regeringens budskap ska ut. Med ett hårddraget maktpolitiskt perspektiv finns dock en påtaglig risk för att idéer hamnar i skuggan till förmån för pragmatisk konfliktminimering. Ser vi fram mot valet 2014 behöver Alliansen mer borgerlig sälta.

SvD:s Claes Arvidsson ser kristdemokraterna och talet om "verklighetens folk" som den där sältan inom borgerligheten. Dessvärre för såväl kristdemokrater som för borgerligheten verkar ju väljarna på valdagen ha gett uttryck för något helt annat. Och den nya funktionen som propagandaminister för att kommunicera regeringens politik verkar inte imponera ens på SvD. 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, svenska dagbladet, kristdemokraterna, verklighetens folk, per schlingmann

Statsrådsskifte gör inte sjukförsäkringen mer human

Statsministern lät ödmjuk i sin regeringsförklaring.

Stora förändringar, likt sjukförsäkringsreformen, kan leda till att enskilda drabbas av orimliga och icke avsedda konsekvenser. Det är viktigt att vara ödmjuk inför detta. Regeringen kommer fortsatt att följa utvecklingen. Vi kommer att se över om regelverken och deras tillämpning fått icke avsedda konsekvenser för enskilda individer. En parlamentarisk utredning har tillsatts

Till och med han ger alltså, att par veckor efter valdagen, rätt till den opposition som så länge har pekat på absurda och omänskliga effekter av försämringarna i sjukförsäkringen. Allt medan regeringens egna partiföreträdare har gjort vågen och riksdagsledamöter applåderat. Men ett skifte av statsråd på posten som ansvarar för eländet räcker inte. Jag menar förstås att väljarna borde ha varit hårdare i sin dom mot hela regeringen för det slag man utdelade mot de sjuka, allt för att, enligt den sparkade ministern, finansiera sänkta skatter. Det är inte minst Reinfeldts personliga ansvar som nu inte kommer att utkrävas. 

"Icke avsedda konsekvenser." Så benämner moderatledaren det elände som ändå får fortsätta och som en knapp men ändå majoritet av väljarna på något sätt har gett acceptansen till. Det är orimligt att som Reinfeldt försöka smita från ansvar och skylla på andra, nu kanske på en sparkad minister eller försäkringskassan.

Fler som bloggar:
Martin Moberg, Kulturbloggen, Alliansfritt Sverige , Johan Westerholm , Ett hjärta RÖTT, Ann-Sofie Vågström / Martin Moberg2, Veronica Palm, In your face, Rasmus Lenefors, 

Media
Försäkringskassan replikerar i DN; Centerföreträdare utan ansvar??


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringen, fredrik reinfeldt, alliansen,

Propagandaminister Schlingmann

Här gäller det att se upp! Många tog det kanske för givet att Per Schlingmann skulle få en statsrådspost när han lämnade över partisekreterarjobbet till Fia Arkelsten. Men inte. I stället fick vi vänta ett par dagar extra på beskedet: Schlingmann blir ny PR-chef hos statsministern, en sorts alliansregeringens propagandaminister, kan man tänka.

Under den förra mandatperioden hade Reinfeldt uppenbara problem med kommunikationen. Tidvis märktes frustrationen påtagligt. Som när Regeringskansliets politiska ledning träffade radions ekoredaktion för överläggningar. Eller som när Reinfeldt plågades av frågan om sitt förhållningssätt till Sverigedemokraterna: "Sossarna ringer runt till redaktioner", var motangreppet.

Det ska bli slut på de mediala missarna nu. Med den förre partisekreteraren ska kommunikationen bli mer samordnad och slagfärdig. Här gäller det för den opposition som så gärna vill få uppmärksamhet på kritik av regeringen i vissa frågor och på sitt alternativ att se upp ordentligt. Redan i ingången är högerns dominans total när det gäller resurser för kommunikation. När Schlingmann nu ska samordna också den främsta regeringstaburettens formella offentliga kommunikation blir säkert resurserna ännu större och mer samlat, stat och parti. I det här fallet stat och moderater. Lägg till det hela näringslivets propagandaresurser och vi ser en framtid där kommunikationen glider ihop, där det är svårt att se skillnad mellan parti och stat och där den ekonomiska och politiska makten samlat, läs Reinfeldt och den politiska högern, lägger grunden för att på allvar styra samhällsdebatten. För oppositionen och dess begränsade resurser är läget värt eftertanke. Det behövs sannerligen motkrafter även till "propagandaminister" Schlingmann framöver.

Mer att läsa:
Svd,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern  
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, per schlingmann, fredrik reinfeldt, moderaterna, netroots,

Ska politiker eller "köksbordet" styra och ställa med familjelivet?

[uppdaterad] Regeringen Reinfeldt utfärdar nu ett dekret: "Var och en som från ett äktenskap vill separera underställs av staten påfordrat och obligatoriskt samtal utifrån en av lämplig myndighet fastställd samtalsmall". Typ. För egen del tycker jag att samtalsmodellen är viktig och att det görs därför att det handlar om barnens liv. Svenska kommuner har under lång tid haft oacceptabelt långa köer till familjerådgivning, något som sannolikt har stjälpt en hel del förhållanden som skulle kunna "räddas" med samtalsmodellen.

För egen del har jag inte några större problem med utspelet om det sker med barnperspektivet. Nu vill jag minnas att kristdemokraterna har haft en sådan reform på dagordningen under urminnes tider. Där var nog ursprungstankarna andra och i stil med: Det äktenskap som ingåtts är ett förbund med Gud och detta ska inte så lätt kunna brytas".

Men jag är otroligt nyfiken på alliansbloggarnas reaktion på förslaget. "Obligatoriska, av staten påtvingade samtal före separation. Jag vet att centern och Maud Olofsson talar om Cuba och Nordkorea när det gäller Apotek. Det talas om köksbord och "röda" som vill styra när det gäller vårdnadsbidrag. Vad är då detta? Men från överenskommelsen noteras också att KD inte har lyckats får "vårdbidragstvång" på kommunerna och inte heller något fördubblat dito. Ser att det inte verkar betecknas som något misslyckande för att frågan inte har varit på banan...Så viktigt och ideologiskt laddad är det tydligen inte ens för KD, trots ständiga överord mot (S) om familjepolitiken.

Uppdatering:
..efter en synpunkt..Vad jag ser i familjepolitiska rapporten används inte ordet "obligatorisk", det som var upphovet till detta något retsamma ::-) inlägg. DN-artikeln har med ordet "överallt" inklusive i "omröstningsfråga". Att tolka ordet "obligatoriskt" som frivilligt torde var ganska knepigt. Men med detta faller förstås en del av syftet som dock hade en allvarlig baktanke. Att i alla fall peka på att tal om att "Politik ska hållas borta- köksborden bestämma själva" inte är en ideologisk dogm som präglar ansvarsfulla politikers arbete. Möjligen anförde Ulf Kristersson sådanat "håll politiken borta-argument i de debatter vi hade som ungdomsförbundare. Men idagens DN säger han så klokt:

samhället ska lägga sig i hur vi tar hand om våra barn.

Och kanske framför allt: När "vi" inte tar tillräckligt väl hand om våra barn.

Mer
- Alliansens familjepolitik.
- Monica Green,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, familjepolitik, alliansen, kristdemokraterna,

Vill vi göra något åt de växande klyftorna mellan människor? Del 2

Brukar som bekant skriva en del efter inspiration från SvD:s ledarredaktion. Idag känns det nästan som omvänt: den korta artikeln om utanförskapet skulle kunna vara en replik till mig. I ett inlägg ställde jag frågan om vi faktiskt har ett gemensamt mål att vilja minska klyftor och utanförskap. Samma perspektiv hade Marika Lindgren Åsbrink i ett inlägg. Jag kom till ett svar på frågan i rubriken: För socialdemokratin har samhällsbrister alltid varit och alltid kommer att vara utgångspunkten för politiken. Vi har målet att få bort klyftor och utanförskap och där använda politiken som verktyg.

Min slutsats är att allianspartierna inte har det målet och därför inte heller de konkreta förslagen. Det är därför Nyamko Sabunis artikel var så innehållslös och Carin Jämtins replik så mycket trovärdigare. Det handlar, skrev jag,

inte om att borgerliga skulle sträva efter ökad fattigdom. Men man bär helt enkelt på den nu gällande överideologin om klyftor som drivkraft, den "osynliga handen" som alltings lyckogivare och - allt mer-  att politiken i det sammanhanget är en negativ motkraft. Det brukar i bland omsättas i tal om "köksbord".

SvD-ledaren försöker idag sätta datum för utanförskapets upp- och nedgångar. Visar pilen uppåt när  den ena eller andra regeringskonstellationen styr? Carl Bildt ansvarig eller möjligen Göran Persson? En avhandling som jag gissar är densamma som var nyhet för två år sedan används av SvD för att "bevisa" tesen: "utanförskapet är sossarnas fel".

Carin Jämtin har ett nyktert sätt att se på detta:

Den socialdemokratiska politiken misslyckades med att öka jämlikheten och lyfta människor ur fattigdom. Det är smärtsamt att inse att skulden för detta vilar även hos mitt eget parti. Men inte under någon tidigare period har Rinkebyborna drabbats så hårt som de senaste fyra åren

Får vi se motsvarande insikt från alliansföreträdare? Jag tror inte det. Har man synen att klyftor är drivkrafter som på sikt ger "lycka åt alla" så finns det ju inget problem att skriva om.

Det kan sen vara lite knepigt att datumsätta variabler i samhällsutvecklingen. Ibland blir politiken en fråga om fyra år medan de problem som samma politik ska ta tag i kan skapas under en längre period. Ta som exempel skolan och de sämre resultaten. Jag har under många år varnat i min lokala "sfär" att de försämringar som drabbade barnen i  förskolan under 90-talets början skulle ge de en svagare grund att stå på i det fortsatta liver. Det handlar om personaltäthet, om modersmålsträning och i skolan modersmålsundervisning, om särskilt stöd och mycket annat. Det är just de barnen som idag bidrar till det statistiken visar om sämre resultat i skolkan. Göran Persson var statsminister under den längre perioden medan det var Carl Bildt som styrde när nedskärningarna sjösattes.

Så min slutsats: lägg mer av analys och debatt på att granska och eventuellt kritisera dagens politik än att med "datumpolitik" försöka nita en politisk motståndare. Det är Fredrik Reinfeldt och Nyamko Sabuni som under ett par månader till är ansvariga för Sveriges samhällsutveckling. Den går åt rejält fel håll och vare sig alliansen eller Svenska dagbladet har några som helst ambitioner att göra något konkret åt eller skriva om växande samhällsklyftor. De tycker helt enkelt att klyftor behövs.

Mer att läsa:
- Riksrevisionens kritiska rapport om "utanförskapet".
- Röda Berget om straffskatt..
- Svensson med perspektiv på klassamhällets utveckling..
- Emilias tankerum skriver om Sabuni-artikeln.
 -Staffan Lindström om "ideologiska rötter"

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fattigdom, majblomman, jämlikhet, klyftor, val 2010, regeringen, alliansen, nyamko sabuni, carin jämtin, Svenska dagbladet