Carl Bildt, Wikileaks och ett mörkare Sverige

[uppdaterad]Vill minnas att det förra "vändan" av läckor från Wikileaks hade något dokument som "avslöjade" att Sveriges statsminister skulle styras av sin hustru. Rätt eller fel i det mer flummiga och möjligen "halvt söta" fallet så är dagens uppgifter, om dessa stämmer, en oerhört trist och skandalös historia. Jag avslutade gårdagen med ett inlägg om det "varma" Tomelilla. Orten som nu sluter upp till stöd för en kvinna som har utsatts för våldsangrepp och stenkastning. Ett hårdare samhällsklimat som möjligen också får en mycket trist politisk plattform i den svenska riksdagen i form av Sverigedemokraternas inträde. Men om dagens Wikileaks-läcka är korrekt blir plattformen för främlingsfientlighet ännu bredare. Då har den på något sätt förgreningar ända in i Arvfurstens palats allra ljusigaste salonger.

Veckans oacceptabla utvisningar av irakier verkar ha en politisk koppling. Migrationsmyndigheternas bedömning som inte lär stämma med UNHCRs rekommendationer verkar ändå få stöd av utrikesminister Bildt och också av Tobias Billström. Skälen sägs enligt Wikileaks handla om att de människorna "drar" hedersrelaterat våld till Sverige. Svenska folket, säger Wikileaks-papper, skulle kräva detta. Vidare verkar inte svenska ledamöter av regeringen ha någon högre tilltro till detta folk från Irak, enligt läckorna. SvD skriver:

Ministrarna ska enligt amerikanerna dessutom ha påpekat att de flyktingar som anlänt till Sverige efter 2003 var svårare att integrera i samhället, eftersom de kom ”blottställda, lågutbildade, och utan yrkes- eller språkkunskaper”.

En "förfärlig retorik" säger fp:s EU-parlamentariker Cecilia Wikström som inte vill tro på uppgifterna. Carl själv verkar inte blogga om uppgifterna.

I en aktionsuppmaning skriver Amnesty om bakgrunden till sin reaktion: Sveriges agerande när det gäller utvisningar i direkt motsättning till UNHCR:s uppfattning:

The Swedish authorities have maintained a policy of enforcing returns of Iraqis whose asylum claims have been dismissed, despite clear guidelines from the UN Refugee Agency (UNHCR) to the contrary. During 2009 and 2010 Swedish authorities forcibly returned Iraqis whose asylum claims were rejected on charter flights organized jointly with other European states, including Norway, the Netherlands and the UK. As recently as 15 December 2010, Sweden forcibly returned about 20 Iraqis to Baghdad. The UNHCR, reiterating its objection to such forced returns on 17 December, noted that there were five Christians originally from Baghdad among those forcibly returned. Christians have faced kidnapping and killing by armed groups. Dozens were killed in 2010, especially in Baghdad and Mosul, and churches were bombed.

Man ska nog inte automatiskt sätta likhetstecken mellan Wikileaks-papper och "sanningen". Men onekligen krävs en förklaring under dagen från den svenska regeringen. Skulle Sverige avvisa flyktingar till Irak i strid mot FN:s flyktingmyndighets bedömning av läget utifrån en syn att flyktingarna i fråga bär med sig hedersvåld och dessutom är "lågutbildade", ja, gisses. Då har Jimmy Åkessons värderingar fått tentakler långt in i maktens boningar.

Mer:
- Ekot, DN, DN2 SvD, AB, AB2  Exp,
Bloggar:
- Scaber Nestor om fel partibeteckningar.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, wikileaks, carl bildt, främlingsfientlighet, regeringen, irak, amnesty,

Från regering till riksdag?

Igår besvarade finansministern en interpellation i riksdagen från Gustav Fridolin, (mp) om Regeringskansliets svällande volym. Frågan var ställd till statsminister Reinfeldt men hade alltså överlämnats. Svaret var ett bastant försvar för resurstilldelningen.

I SvD skriver Sanna Rayman om en anna diskussion som pågår om Anders Borgs kostnadsställen. Det gäller det finanspolitiska råd som är regeringens experter om finanspolitiken och på ett oberoende sätt ska tycka till och ge råd. Den som har följt rådets arbete vet att det inte alltid är hyllningsramsor som presenteras efter rådets arbete. Det har till och med förekommit kritik mot alltför ljusa bilder av jobbskatteavdragets effekter, något som sannolikt har retat gallfeber internt i regeringen.

Detta lite kaxiga råd under Lars Calmfors ledning vill nu få mer pengar och dessutom bli ännu mer fristående. Rådet har till och med mage att i en skrivelse till regeringen antyda att det borde överföras till riksdagen i stället. Rådet skriver

Nuvarande resurser och arbetssituation för rådet medger inte en uthållig verksamhet av hög kvalitet. Ordförandeskapet bör utformas som en deltidstjänst och det behövs ett tillskott av resurser. Rådets situation idag står i konflikt med de principer för finanspolitiska råd som börjar bli internationellt etablerade.

Det är två olika bilder av "spara och slösa": ett regeringskansli som växer, som enligt Rapports inslag inte blir föremål för en "vanlig" granskning om effektivitet och resursanvändning. Ett regeringskansli som nyligen har fått en nyinrättad tjänst som "propagandaminister" för att bilden utåt ska bli så ljus som möjligt. Sanna Rayman menar i SvD-ledaren att det "antyder att diskussionen om regeringskansliets storlek ändå inte är obefogad. Samtidigt ett viktigt och lite småkaxigt finanspolitiskt råd med, enligt sig självt, alltför knappa resurser.

Jag har förstås själv svårt att döma i frågan. Resurser ska man hushålla med, samtidigt som jag är beredd att försvara att regeringen har rimliga arbetesförutsättningar. I det läget är det försvårande om inte ens statens egna organ för granskning har studerat verksamheten. Å andra sidan: de "politiska kostnaderna", som bla Dagens samhälle skrev om nyligen, är ytterst en fråga om hur väljarna dömer på valdagen. Måhända teoretiskt eftersom knappast RK:s budget tillhör de hetaste ämnena i valdebatter. Möjligen finns i resurstilldelningen samma poäng som Finanspolitiska rådet tar upp om en koppling till riksdagen: efter valet kommer vårt parlament att bli mer centralt än under tider med majoritetsregeringar. Det kan möjligen motivera att resurser snarast borde tillföras riksdagen och kanske på RK:s bekostnad. Kanske.


Mer:
- Eget blogginlägg om kommande omröstning om budget för Regeringskansliet
- DN om finanspolitiska rådet, SvD analys
- Bloggar: Alliansfritt, Anna-Stina Nordmark Nilsson, Annika Högberg, Martin Moberg, Johan Westerholm,




Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringskansliet, anders borg, finanspolitiska rådet,

Svällande byråkrati i regeringen ingenting för Reinfeldt

Ett av de mest uppseendeväckande installationerna av nya medarbetare i Regeringskansliet var väl "propagandaministern", Schlingmann. Annars kom ju nyligen uppgifter om att Reinfeldts egen byråkrati har svällt ut ganska rejält under de fyra åren som gått. Jag skrev om det i ett annat inlägg:

Nyligen avslöjades en kraftig utökning av kostnaderna för Reinfeldts Regeringskansli. Kostnaderna har ökat med 20 procent sedan 2006. Då kostade Göran Perssons verksamhet 5,4 miljarder. Fyra år senare har Reinfeldt dragit upp notan till 6,6 miljarder, en ökning med över 20 procent. Varför så sker ska statsministern få svara Gustav Fridolin, (mp) i en interpellationsdebatt.

Hur statsministern ser på frågan får vi möjligen inte veta. Inför svaret den 9 november har statsminister Reinfeldt, inte första gången, överlämnat till något annat statsråd att "ta smällarna". Den här gången till finansministern. Gustav Fridolins fråga är hur just statsministern tänkter agera för att begränsa byråkratin.

PS: Han brukar som sagt överlämna. Förra riksmötet såg det ut så här.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, byråkrati, demokrati, regeringen, fredrik reinfeldt,

Reinfeldts regeringsförklaring

"Arbetslinjen ligger fast", sa moderatledaren i Regeringsförklaringen. Argumentationen kunde säkert ha hämtats från många tidigare statsministrar med S-stämpel. Det som borde vara Reinfeldts stora trovärdighetsproblem, den ökande arbetslösheten under hans tid vid makten, fick ju inget genomslag i väljarkårens bedömning av alliansens trovärdighet på valdagen. Därför kunde statsministern hålla fanan den blå hög också på detta område.

Reinfeldts besked om fortskatta skattesänkningar inramades med utvägar för att kunna säga nej om man ser det ekonomiska utrymmet inte finns. Sjukförsäkringen togs upp i förklaringen. Regeringen ska se över det som ger "icke önskvärda konsekvenser" för enskilda. Med det och genom att förändringar i regeringen med bland annat att sparka sin socialförsäkringsminister avlastar Reinfeldt sig själv från ansvaret från det hans tidigare regering har drivit igenom. Smart, kanske några tycker. Oanständigt, menar möjligen andra.

Man kan notera att regeringsföklaringen bekräftade att man vill "fortsätta korta vårdköerna". Ett upprepat löfte f rån 2006 då det talades om "köfri vård". Reinfeldts löften om ökade satsningar till kommunerna.   Som tidigare blev bostadsavsnittet ganska patetiskt i förklaringen. Regeringen vill som förra gången satsa på att hushåll med "överytor" ska hyra ut dessa till unga som söker bostad. En trist effekt av den borgerliga valsegern är definitivt att bostadspolitik framöver kommer att vara ett undanskymt område. 

Reinfeldt ska ha beröm för de tydliga markeringarna att ett mångkulturellt Sverige berikar oss. Sändningen från riksdagens kammare visade strax därefter en bild av Sd-Åkesson som dock satt kvar i kammaren. Under biskop Eva Brunnes tal om rasism i Storkyrkan gick man ju ut.

Jag gissar rakt ut och utan källhänvisning att detta var en av de längsta regeringsförklaringarna någonsin. Det politiska innehållet var dock knappast i paritet med tidslängden.


Mer: SvD: Ny mätning, ganska ointressant så här efter valdagen.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern  
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringsförklaringen, fredrik reinfeldt, alliansen, val 2010

Reinfeldt kvar vid makten tvingas skaffa ny justitieminister

Det verkar som affären med justitieminister Asks färgglada brev till misstänkta, inte bara dömda, sexbrottslingar har klingat av. Ask är kvar men inte bara som person. I regeringen finns det kvar en syn på rättsamhället som är ganska skrämmande. Så tycker också den blivande moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamsson. På sin blogg döms ministern ut helt och hållet. Maria skriver om det som statsministern kallade "glåpordssamhälle":

I en sådan grundläggande rättssäkerhetsfråga får en justitieminister helt enkelt inte sväva på målet. Men sväva på målet är precis vad Beatrice Ask har gjort. Det tog flera dagar innan statsrådet backade på regeringens hemsida (24/3). Dagen därpå förklarar justitieministern sitt misstag med att det är valår och raljerar över att politiker då tydligen bör avhålla sig från att delta i diskussioner. Så mycket var den pudeln värd.

Om inte landets justitieminister står upp för rättssäkerheten, vem på politisk nivå ska då göra det? Och vad blir följden om de som i sin dagliga verksamhet ska värna rättssäkerheten – domare, åklagare, poliser osv – upplever att de i en central rättssäkerhetsfråga saknar stöd från den högsta politiska ledningen?

Svar: Det blir i längden en ohållbar situation.

Fler bloggar
- Peter Johansson, Röda Berget
- Farmor Gun i Norrtälje.
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, beatrice ask, moderaterna, straff, brott, val 2010, fredrik reinfeldt

Vem kan fråga Reinfeldt om "glåpordssamhället" ska införas?

Ask-affären rullar vidare. Det var bra att moderatledaren Reinfeldt satte retorisk punkt för Ask:s dumheter när han var med i Ekots lördagsintervju. Om att peka ut misstänkta offentligt tyckte Reinfeldt då:

"jag tycker dock det är viktigt att särskilja en sak. Här måste vi alltid lära oss att skilja på de som är dömda och de som är misstänkta.. annars få¨r vi ett glopordssamhälle .."
Fortfarande är dock frågan är vilken slutsats som Reinfeldt drar av Asks utspel men framför att av hennes syn på rättsamhället. Sanna Rayman skriver om "öppet mål" för Bodström. Avångskraven slår han bort med hänsyn till att Asks företrädare inte alltid har avgått när något har hänt. Men för att repetera: Reinfeldts deklaration i lördagsintervjun var en tydlig markering att Ask:s förslag leder till "glåpordssamhälle". Om det nu inte ska införas: vilken slutsats drar moderatledaren av sitt resonemang? Kan någon ställa frågan?

Några fler som bloggar:
- Anna Troberg som instämmer i avgångskravet.
- Göran Widham om en statsminister som väntar på lugnet...
- Peter Johansson om affären sett med ledarskapsperspektiv.
- Annarkia om ett rött kort..

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, brott, kriminalpolitik, beatrice ask, fredrik reinfeldt

Sverige kan inte ha en laglös justitieminister som inför glåpordssamhället

Att ett halvt år före valdagen få en regeringskris där ett statsråd avgår är inte bara illa för en regering. Det är något av katastrof. Att Thomas Bodström som (S) talesperson i "brott o straff"-frågor kräver avgång är en sak. Om än rätt så kanske väntat. Gör man det som borgerlig bloggare eller som Svenska dagbladets Sanna Rayman idag på ledarsidan, vittnar det inte bara om politiskt mod. Det vittnar också om en syn på politiken som ska ses med respekt. Värderingar och principer är viktiga och kan inte alltid få stå tillbaks av valtaktiska skäl. Sanna skriver om "affären Ask" jämfört med annat:

Mediedrev triggas uppenbarligen bara när ministrars vandel är i fokus. Vad är väl ett svek mot rättsstatens grundidéer mot en obetald tv-licens, liksom?

Ask andas uppgivenhet, menar Rayman och pekar på vad det riskerar att leda till:

Det är då man låter sig förföras av idéer om straff utöver straffen, som är värre än straffen själva.
Det är då man börjar sudda ut gränsen mellan dömd och oskyldig.
Det är då man vredgat börjar drömma om att ta lagen i egna händer.

Tydligare än så kan det knappast bli. Möjligen ligger ett citat från Reinfeldt i Ekots lördagsintervju på samma höga tydlighetsnivå: Cirka 15.20 in i lördagsintervjun säger moderatledaren

"jag tycker dock det är viktigt att särskilja en sak. Här måste vi alltid lära oss att skilja på de som är dömda och de som är misstänkta.. annars få¨r vi ett glopordssamhälle .."

Jag delar Reinfeldts syn.

Mer läsvärt;
- DN om affären
- Lena Mellin, Aftonbladet, var budskap är...??
- Expressen noterar..
- Eget inlägg från igår.
- Peter Johansson resonerar...
- Tokmoderaten om att släppa ut en pudel..
- Peter Karlberg om hets...
- Thomas Hartman om intergritetspolitiken i sammanhanget, som öppnar för PP
- Peter Högberg om avgångskraven.
- Kulturbloggen om Asks alternativ
- Johan Westerholm om "vämjeligt"

- Tidigare länkade inlägg:
- Göran Widham på Newsmill. GW utvecklar resonemanget och kritiken på bloggen.
- Magnus Andersson bloggar om CUF-protesterna.
- HBT-sossen skriver och länkar till andra som kräver Asks avgång: "I bloggosfären höjs röster för att hon ska avgå. "
- Sanna Rayman på SvDs ledare.
- Fredrik Pettersson om en facebook-grupp på temat "avgå..." Med SvD-ledarstöd...
- Mia som skäms för Ask.
- Niklas Frykman om ett idiotiskt förslag.
- Louise Perssons inlägg är sedvanligt knivskarpt. Adjöss, Ask.
- Hanna Wagenius skriver på Aftonbladet och bloggar om lila kuvert

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, brott, kriminalpolitik, beatrice ask, fredrik reinfeldt

Bodström och SvD-ledarredaktionen kräver Asks avgång

[uppdaterad] Skrev direkt efter fyrans nyheter kl 19 ett inlägg om Beatrice Asks upprepning av att endast en misstanke ska räcka för att de färgglada kuverten ska börja spridas för att peka ut möjliga sexförbrytare. Jag skrev inlägget utan att inslaget var utlagt, efter ett par bekräftelser att mina öron inte hörde fel. Nu ser jag att Thomas Bodström, som i en kommentar var ganska förlåtande, nu kräver återtagande av upprepningen eller avgång. Detsamma som SvD:s ledarskribenter.

S-buzz skriver också, liksom Ab,Svd
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, kriminalpolitik, sexförbrytare, beatrice ask

Bea Ask upprepade: "Misstanke" ska räcka för att berätta om möjliga sexförbrytare

Ska uppdatera när TV4 lägger ut 19-sändningen. Men jag uppfattade inslaget med justitieministern som att hon upprepade att det ska räcka med misstanke för att uppgifter ska spridas till "grannar" och allt var det var. Detta trots den skarpa kritiken, och till och med avgångskrav från borgerliga ledarredaktioner och från CUF. Det här handlar inte om att avstå från att göra allt för att stoppa övergrepp, som Ask antydde. Har man inte förstått bättre än så säger det det mesta.

Läs mer:
- Göran Widham på Newsmill. GW utvecklar resonemanget och kritiken på bloggen.
- Magnus Andersson bloggar om CUF-protesterna.
- HBT-sossen skriver och länkar till andra som kräver Asks avgång: "I bloggosfären höjs röster för att hon ska avgå. "
- Sanna Rayman på SvDs ledare.
- Fredrik Pettersson om en facebook-grupp på temat "avgå..." Med SvD-ledarstöd...
- Mia som skäms för Ask.
- Niklas Frykman om ett idiotiskt förslag.
- Louise Perssons inlägg är sedvanligt knivskarpt. Adjöss, Ask.
- Hanna Wagenius skriver på Aftonbladet och bloggar om lila kuvert

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, beatrice ask, sexköpslagen,

Reinfeldts privatsamtal med Turkiet om folkmordsbeslutet

Det verkar påkallat med ännu en kommentar om de mer parlamentariska turerna med anledning av riksdagsbeslutet att erkänna folkmordet på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker   som riksdagen tog i veckan. Läser efter tips på Gunilla Svantorps blogg  på SvT:s hemsida:

Statsminister Fredrik Reinfeldt försäkrade dessutom i ett telefonsamtal på lördagen med den turkiske premiärministern Recep Tayyip Erdogan att han inte var överens med riksdagen i dess beslut att beteckna övergreppen mot armenier som folkmord.

Man funderar förstås först vad som händer i Sverige. Den svenska riksdagen har fattat ett beslut. Parlamentariskt har det förstås samma "status" som vilket annat beslut som helst. Men det verkar i alla fall som att den regering som Reinfeldt leder har ett tolkningsföreträde som står över det mesta i vårt land. Ser att Lars-Erick har en reaktion som är berättigad i sammanhanget:

Självfallet måste riksdagen få framföra åsikter, det är faktiskt så att riksdagen är utsedd av svenska folket i allmänna val och regeringen sitter endast på riksdagens mandat, regeringen har att rätta sig efter riksdagen. Vill den inte det ska den avgå.

Som jag skrev tidigare i veckan, också nedtecknat av Alliansfritt Sverige, har också Reinfeldt före förra valet gett tydliga besked om den svenska linjen. Jag spekulerar inte i om det gjordes för att säkra olika gruppers stöd på valdagen eller inte, utan noterar bara att det utlovades en linje som nu riksdagen har beslutat om. Trots det beklagar nu Reinfeldt beslutet som han gillade förut, och nu idag har han ändrat sig helt. I alla fall om "timingen" för beslutet. "Grottar" man lite i riksdagsarkiven så finns det signaler om att riksdagsbeslutet egentligen har ännu bredare stöd än vad man kan tro av veckans votering. En sexpartimotion från 2000 exempelvis.

En stilla fundering sveper igenom hjärnan: hur mycket är svensk utrikespolitik präglat av demokratiskt fattade beslut och hur mycket är mer eller mindre privatsamtal som det Reinfeldt nu har haft på en linje till Turkiet?

Fler bloggar: Olov Lindquist, Gulan Avci, Annika Beijbom, 
Mer: Armeniska riksförbundet, (S) hemsida, Urban Ahlin i GP om frågan
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, folkmord, turkiet, fredrik reinfeldt,

Reinfeldts löfte om erkännande av folkmord

[uppdaterad2] Riksdagens beslut om att erkänna folkmordet på sarmenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker har framkallat starka reaktioner. Sverige har fått en diplomatisk konflikt med Turkiet. Själva sakfrågan är förstås det viktiga. Men vid sidan av detta har beslutet också en parlamentarisk dimension: Regeringen med statsminister Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt har faktiskt fått pisk av riksdagen i en särskilt känslig fråga. Inte bara detta. Som Alliansfritt Sverige idag påminner om har Reinfeldt tidigare sagt sig vilja verka för just det beslutet som riksdagen fattade. Mot regeringen Reinfeldts uttalade önskan.

- Aftonbladet har nu fångat upp nyheten.
- Under dagen också DN,  SvD
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, folkmord, turkiet, fredrik reinfeldt,

Sabuni: Sanning eller konsekvens om anitsemitismen i Malmö?

[uppdaterad] I kvällens Aktuellt får statsrådet Sabuni frågan om de hot som riktats mot judar i Malmö har varit kända i regeringskansliet. Sabuni menar att "lokalpolitiker måste berätta". Själv har regeringen inte fått någon information om hoten, påstår Sabuni. Jag får en känsla av att Sabuni nu medvetet försöker bidra till att riktigt fult hänga ut Reeplau av politiska skäl. Varför annars påstående? Sanning? Eller konsekvens? "Visste du om det här tidigare om Malmö": Sabuni svarar:

Jag vet ju det nu  nu när journalisterna meddelar att det är så.

För några år sedan fanns informationen i regeringskansliet. SÄPOs rapport citeras bl.a i folkhälsorapporten från 2008:

Av Säpo:s senaste rapport Brottslighet kopplad till rikets säkerhet framgår att polis-anmälningar där bakgrunden kunde antas vara antisemitisk ökade med 44 procent mellan 2003 och 2004. Judar i Sverige är utsatta för direkt hot.

Och i folkpartiet. Frågan om säkerheten tog Cecilia Wikström upp i en allmänpolitisk debatt 2005:

Den här hösten, fru talman, har jag ägnat mig åt att sätta mig in i hur det är att vara jude i Sverige. Jag har talat med de judiska församlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö och fått veta att en fjärdedel av medlemsintäkterna går till säkerhetsåtgärder. '

Statsrådet Sabuni har inte koll på regeringskansliets inkommande delar som berör minoritetsgruppers säkerhet, tydligen? Sabuni har inte heller, verkar det, tagit tillvara partivänners engagemang och kunnande om de utsatta judiska församlingarna. Sabuni bara vänder sig till lokalpolitikerna....Uselt!

uppdatering: När Sverige har en s-regering ser oppositionen den regeringen som ansvarig. När Sverige har en borgerlig regering förs ansvaret automatiskt från regeringen - till "lokalpolitiker.."   ?


Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, malmö, antisemitism, nyamko sabuni,

Finns det gränser för handelsministerns affärer?

Ser på bloggen Alliansfritt Sverige att de svenska övervakningssystemet MSS 6000 ska exporteras till Libyen. Det väcker en hel del frågor. Statsrådet Ewa Björling är en minister som oftast verkar i det tysta. Den här gången har tassandet bakom ridåerna varit på ytterst tveksam mark. Som AS beskriver handlar det om något som kan beskrivas som att Migrationspolitiken överlåts till Libyen. De som flyr gör det från förhållanden som regeringen själva har beskrivit i bilder som verkligen skrämmer.  Det finns nog anledning att Carl Bildt återkommer till frågan i kommande utrikespolitiska deklaration i riksdagen.

Läs också: Amanda Brihed  
 - Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, vapenexport, fredrik reinfeldt, val 2010, libyen

Sjukskrivna jagas - varför inte sätta åt skattesmitare också?

I dag kallade Reinfeldt till presskonferens i en miljö som såg ganska ny och pampigare ut. Lite "USA-presidentinspirerat" kanske. Han trodde häromdagen att de dåliga siffrorna och kritiken mot sjukförsäkringen berodde på att han själv inte hade deltagit i debatten. Nu ska allt rättas till.

Problemet är att många förbannade väljare kommer att "se" en bristande sjukförsäkring så fort Reinfeldt talar. Enligt Reinfeldt är mediernas exempel inte mycket att utgå ifrån, något som var och en förstås får bedöma. När borgarna har försämrat sjukförsäkringen har det handlat om att få ihop pengar till skattesänkningarna. Det har regeringen genom statsrådet Husmark Pehrsson bekräftat. Ibland har en annan förklaring uttryckts. Att stoppa fusk.

Jag tycker det är bra. Ett system kan bara få stöd av folk om reglerna följs. Och internationellt sett är Sverige ett land med få fuskare. Jag gör bara en slarvig snabbsökning och hittar RFV:s uppgifter i Ekot 2004. "Få fuskar". Trots det tas detta upp ganska regelbundet i den politiska debatten. Jag vill minnas att fuskbeloppet har redovisats till en miljard ungefär.

Men en sak nämner borgerliga företrädare väldigt sällan. Skattefusk. Samma brott mot samma lagstiftning. Och ett brott som totalt kostar oss alla och faktiskt låter våra skatter ligga kvar på högre nivåer än vad som annars vore möjligt. Om man nu inte använde det till välfärdsförbättringar. 130 miljarder.

Varför är de borgerliga partierna så intensivt nitiska om fuskbekämpning på ett område men helt avstår från att ta upp det när det gäller skattefusk? Märligt. Och ruskigt svårt att förstå.

By the way..håller jag med Johan Westerholm i berömmet av Ceclilia Malmströms insatser i dagens utfrågning i Europaparlamentet. Även en sosse måste kunna berömma...Och kolla också in Åsa Westlunds kommande bloggning om detta så att Tv-intrycket också fanns i parlamentet. Ser att Marita Ulskog har skrivit om vissa brister i Malmströms "att göra"- record...

Mer att läsa:
- De rödgrönas förslag till en rättvisare sjukförsäkring presenterades i dag.
- Veronica Palm bloggar om förslaget.
- Nästan skämmiga kommentarer från den regering som har lagt det tidigare eländesförslaget om sjukförsämringen.,,,


Ännu fler bloggar: Mitt i steget, Johan Westerholms blogg, Röda Berget, Innerstadens S-förening i Landskrona, Robert Noord, [ s-buzz ], Fredrik Pettersson, Kent Persson (m) blogg, Ulrika Falk, SOLIDARITET & RÄTTVISA, Högbergs tankar, Mark Klamberg, Martin Mobergs blogg, Under den lugna korkeken, annarkia, In Your Face, Ett hjärta RÖTT

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?

 Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, skattefusk, sjukförsäkring, val 2010, socialdemokraterna, fredrik reinfeldt,

Den politiska tågresan mot kända mål?

Dagens SvD-artikel om läget inför valet tar tågresan som illustration. Det blå tåget. Det rödgröna tåget. Både text och bild lockar till kommentarer. SvD beskriver de svagaste korten i varje "tågset". För de nu styrande borgerliga partierna är det KD som ses som det svagaste. För de rödgröna förstås vänstern. Det bygger på SIFOs sista mätning för 2009. Jag får förstås en rad tankar när jag läser.

Den direkta protestkänslan är förstås det mindre, gröna draglok som (utan att på bilden vara fastkopplad med den stora röda vagnen) ska föra tågsetet framåt. Det är väl tveksamt om det är en rättvis beskrivning. Att ett parti med nära 37 procent av väljarstödet enbart kan beskrivas som en passiv vagn är att ta i. Visst: det är glädjande att miljöpartiet också når framgångar. Om den, som Krassman analyserar, lilla mätningen från Demoskop blir verkligt valresultat, så bildar S och Mp regering. Jag tror som Krassman att Vänsterpartiet kommer igen. Det finns en bubblande rättviseopinion i Sverige som handlar bland annat sjukförsäkringen och människors reaktioner på regeringspolitiken. Jag blir glad om (S) vinner stöd. Men det kommer också att dra (v) över spärren.

Att Kd är svagt kort stämmer. "Verklighetens folk"-temat blev, som jag också bloggade om, något som väldigt få begriper. Kd:s närmast panikslagna försök att komma bort från den religiösa stämpeln har misslyckats rejält. Möjligen straffar väljare också partiet för de stora löftena före valet 2006 om sänkt bensinskatt och avskaffad fastighetsskatt. Det senare som, något överdrivet beskrivet, blev ett namnbyte. Artikeln nämner centerpartiets liknande svåra läge men här finns partiet på 5,2 procent. Den kris- och panik som säkert råder efter Demoskop-mätningen lär inte förbättra för (C).

Tågbilden av valrörelsen inbjuder till ganska många tankemässiga utsvävningar. Kanske kan det blå tåget liknas vid Arlanda Express? Det var ju också dåvarande Kd-minister Odell som valde den privata lösningen. Det kostar några hundra att åka. Det är, så att säga, inte "folkets vardagståg". Lite glassigt, här läser man Dagens industri och det leder till en ganska klimatanstängd verksamhet som flyget. Det blå tåget som håller sig till politiska spår som ger "mest klirr i kassan". Nu sensast till en sträckning genom Stockholms mer välbärgade gator.

Det billigare rödgröna pendeltåget som ibland störs av det statliga banverkets växelfel och spårfel. Men som ändå är till för hela folke, som är miljövänligt, som täcker hela regionen och som får vardagen att fungera för människor. Jag stannar bildspråket där för just pendeltrafiken inbjuder också till ganska många trista beskrivningar. Den rödgröna färdvägen och resan är betydligt angenämare än så. 

Valrörelsen har börjat på allvar. "Superveckan" är snart här. Än så länge har de medier som ska spegla de politiska alternativen bara bristfälligt berättat om de felstyrningar, fel spårval och de stillaståenden som det blå tågsetet är ansvariga för. Det viktigaste i veckan var DN-artikel om att man har tagit fel väg om jobben och inte når fram till den station man lovade resenärerna.


Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?    Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, alliansen, regeringen, moderaterna, socialdemokraterna, miljöpartiet, mona sahlin, fredrik reinfeldt, kristdemokraterna, maud olofsson, centern, verklighetens folk

DN: "Regeringen klarar inte jobblöftet"

Man ska kanske inleda med att slå hål på den där myten som ibland finns. Numera finns också forskning på området "hur politiker lever upp till vallöften". Axel Naver bloggade om det i höstas efter Elin Naurins forskningsrapport. Minns också att Henrik Oscarsson har bloggat om partierna och deras vallöften. Det är ganska tydligt att politiker till skillnad från det som kanske är bilden faktiskt genomför det de lovar.

Dagens DN-artikel om alliansregeringens misslyckande med jobbpolitiken pekar på ett viktigt undantag. (ej på nätet nu) Samtidigt är det nog den första kritiska artikel jag ser om detta i de borgerliga tidningarna. DN noterar om att det viktigaste vallöftet från 2006 var "fler ska arbetar och färr i utanförskap". "När valrörelsen drar igång är regeringen långt ifrån att nå upp till den ambitionen". Den som har läst min blogg vet att just den formuleringen som DN har idag har jag upprepat till viss leda. Så sent som tidigare i morse....

Henrik Brors bedömer i sin analys att det för alliansen är extra viktigt att leva upp till vallöften. "Socialdemokraterna har tidigare haft ett övertag i grenen regeringsduglighet" menar han. HB pekar också på att väljarna i höst faktiskt kommer att utvärdera en majoritetsregering som inte kan skylla på andra för sina tillkortakommanden. Kanske pekar gårdagens mätning av väljaropinionen på att väljarna redan börjar döma Reinfeldts mandatperiod...

Hur ser det då ut? DN påminner att Riksdagens utredningstjänst har påvisat att det är 70.000 fler i utanförskap nu jämfört med när regeringen tillträdde.  Den relativa arbetslösheten är enligt SCB 8 procent jämfört med 6,9 procent 2006. Kort. Koncist. Lätt att ställa mot vallöftet.

En sak: Visst kan förhållanden förändras. Visst kan omvärlden, utan vår påverkan, göra att mål inte går att uppnå. Men det är inte detta frågan gäller. Frågan handlar om att utvärdera resultat i förhållande till de löften som fick väljarna att ge alliansen mandat. Där fanns inte tillstymmelse till reservationer.


I artikeln talas om ett lägre utanförskap om andra definitioner används. Som jag och fler har bloggat om tidigare så är det en helt orimligt sak: att trolla fram ett "ok - vallöfte" genom att trixa och fiffla med siffror. Man måste jämföra äpplen med äpplen. Och den som börjat på på det tomma försvaret från allianspartierna att "S inte har någon politik presenterad" kan enkelt läsa på jobbkongressens sida på nätet. En hel kongress på bra politik för jobb, välfärd och rättvisa. Det du!


Läs också:
- Riktig jobbpolitik på de rödgrönas hemsida.
-
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?  
 Läs även andra bloggares åsikter om politik, DN, regeringen, fredrik reinfeldt, moderaterna, jobbävning, arbetslöshet, utanförskap, mona sahlin, socialdemokraterna, val 2010, valet 2010

Negative campaigning hittar du hos moderatkvinnorna, Per

Det är inte Per Ankersjös postning i sig jag blir mest förbannad på. Maud Olofssons semester i Sydafrika under SAAB-krisen har jag inte bloggat om och ger en förklaring på Helenes blogg. Däremot blir jag rejält förbannad på det Per för fram i rubriken och det inledande stycket. Rubriken som varit mycket exponerad på bl.a. Intressant påstår att S står för det negativa. Han fortsätter: 

i brist på egen politik, egna idéer och med en sönderfallande rörelse så måste man fokusera på en utomstående fiende. Och sedan se till att kasta så mycket skit man bara kan hitta. Och när skiten är slut fortsätter man kasta vad man kommer över.

Jag kom precis hem från en kväll med S-valledare i Stockholms län. Vi har pratat valrörelse och metoder. Men förstås också politik. Och visst har våra motståndare nämnts, ja till och med Fredrik Reinfeldt. Men ingen, säger ingen, tar upp metoder för att prata skit, "sämre karaktärsdrag" som vi ska framhålla. Det är den politiska debatten vi tror är vinnande. Både därför att vi tror på vår egen politik och därför att vi ser att människor börjar tycka att det räcker med allianspolitik.

Ankersjö talar om negative campaigning. De enda som har haft konsulter på besök för att lära ut det är allianspartierna och Timbro. Inte vem som helst: världens främste på smutskastningskampanjer, Karl Rove. Kanske ser man resultatet av det besöket på valårets hittills värsta exempel. Moderatkvinnorna som på sin hemsida presenterat en rapport som talar om Sahlins "dödssynder". Allt med djävulsbild och allt..(bloggade om det här)

Jag hoppas att Ankersjö så gott han kan hjälper till att hålla liknande övertramp borta från valrörelsen. Det, Per Ankersjö, är negative campaigning, långt mer än att tycka att näringsminister borde åka hem om många tusen jobb försvinner.
 
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?  Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, negative campaigning, socialdemokraterna, mona sahlin, val 2010, valet 2010, karl rove, per schlingmann

Sahlin räddar sjukförsäkring i Sverige vid valvinst - men redan nu i Norge?

Ser på NRK att det Mona Sahlin får vänta med i Sverige till efter valseger är hon på väg att göra redan nu i Norge. "Rädda hem" en sjukförsäkring som bygger på trygghet och på individens behov. Inte det system som nu slår så hårt mot sjuka i Sverige. Norge verkar ha studerat Sverige. Kanske också tagit del av de sjunkande sjuktalen under flera år. Den svenska modellen har förut, med alla invidivuella undantag som tyvärr alltid tycks drabba människor,  lyckats kombindera trygghet, rimliga ersättningar med att utveckla rehabiliteringen. Även sjuka har efter tillfrisknande fått nya chanser.

Jens Stoltenberg backar nu från tankar på att införa de delar i det svenska systemet som har slagit så hårt mot enskilda. Ett system som svenska väljare är rejält förbannade på, även vi friska och arbetande. En ovärdig försämring för människor som regeringen själv säger görs för att betala sänkta skatter. Ett system som ger tre timmars mindre sjukskrivningstid, enligt vad jag ser på L-O Petterssons läsvärda blogg. Ett system som gjort att alliansen tappat, kanske, en halv miljon väljare. (350.000 enligt mätningar, jag tror de är fler nu)

Att Sahlin kanske bidrar till att Norge slipper eländet är bra. Bäst om hon också får göra samma "räddningsaktion" hemma i Sverige efter valet i september.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?  

Fler bloggar:  Ett hjärta rött, Roger Jönsson, Karin Bergh, 
 Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkring, försäkringskassan, regeringen, alliansen, val 2010, valet 2010, sjukpenning, utanförskap,

Alliansens nya Försäkringskassa - the movie

hittat på Y-tube..lite äldre men ändå giltig.

Det kunde egentligen vara ganska enkelt. Friska har ansvaret att försörja sig. Är man sjuk men efter vård och behandling kan jobba igen så ska man göra det. Krävs ett lugnare tempo och anpassning till en återgång borde ett modernt Sverige kunna ordna det. Är man sjuk ska man också ha tryggheten att friskna till med en rimlig ersättning.

Nu är det inte så enkelt. Sjuk är inte längre sjuk. Politiken har valt att genom riksdagen sätta datum för när friskheten inträder. Det som borde vara individuell prövning blir regler som alla förutsätts leva efter, oavsett sjuklighet. Det får orimliga effekter och människor får hårda smällar av den politiken.

Och borgerliga bloggare och statsråd må skriva och prata bäst de vill. Regeringen har bekräftat att förändringarna görs för att få utrymme för sänkta skatter. Men visst: det ligger säkert någon form av värdering i politiken också. Nära det förakt för svaghet som på ett eller annat sätt visar sig på många områden i ett samhälle som inte har råd med solidaritet.

Kanske har vi som opponerar oss mot politiken alltför lite talat om det som "Salomos" kommenterar på till Veronica Palms utmärkta artikel i Aftonbladet. Hans teori är att den kraftiga misstro som Försäkringskassan nu drabbas av när reglerna slår hårt mot enskilda leder till ett nästa steg:

Nu kan steg 2 inledas och sjukförsäkringen som Allmän tas bort för att ersättas av ett privatiserat dito?


Det är inte alls otänkbart att han har rätt. Det driver upp efterfrågan och utbud av privata försäkringslösningar. Den som betalar privat vill helst slippa att också betala andras försäkring över skatten. Den gemensamt finansierade välfärden ersätts steg för steg med privata försäkringslösa. Där kanske den mer välbetalde tjänstemannen får en hyfsat bra försäkring. Hur det går för vårdpersonalen eller andra med tunga jobb och större risk är ganska tydligt. Det samhället vill inte jag ha. Tillbaks.

Ett hjärta rött skriver om kvällens Uppdrag granskning som jag missade. Edvin Alam har ohyggliga förhoppningar. Han bloggar om att en kommunikationsstrategi skulle kunna förändra människors upplevelser - konkreta, riktiga "på-allvar-upplevelser" av allianspolitiken. Jag tror inte slagen mot de sjuka går att kommunicera bort. Alliansen har förlorat kanske en halv miljon väljare på sjukförsäkringspolitiken. Inte främst på debatten utan därför att enskilda drabbas och det Sverige vill inte väljarna ha. Det blir sannolikt inte bättre efter denna dag.

DN, Ledarbloggen, Ab,
- Läs också Rogers inlägg med mer fakta och Krassman med analys. Helena som börjar räkna på sin utförsäkring, Johan Westerholm med liknelsen Tom tit, men också en replik till Kent Perssons inlägg. Tankar i lösvikt, Nemokrati, Marlene, Jerker och Sjumilakliv skriver också om eländet. Det gör också Marina och förstås Röda berget och Peter Högberg.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?   Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkring, försäkringskassan, regeringen, alliansen, val 2010, valet 2010, sjukpenning, utanförskap, uppdrag granskning

Fel förslag vid fel tidpunkt kan straffa sig

Strax innan sömnbehovet gör sig märkvärdigt påkallande ser jag nyheten som verkligen signalerar valår. Med versaler. Moderaten Tomas Tobé lägger förslag om omfattande skattesänkningar: bolagsskatt, utdelningsskatt och vinstskatt ska sänkas kraftigt. Men inte bara det. De så kallade "reformerna" går vidare:

• Utbyggt jobbskatteavdrag.
• Sänkta sociala avgifter för företagen, genom ett grundavdrag.
• Rut- och rot-avdragen bör kompletteras med ett så kallat rit-avdrag som gör it-tjänster i hemmen billigare.
• Marginalskatterna ska ned genom höjd brytpunkt i skatteskalan så att färre betalar statlig inkomstskatt. Värnskatt ska bort på sikt. 

Nu är det inte "krånglet" att starta företag som är något problem. 

– Problemet är inte att det är svårt att starta företag i Sverige. Problemet är lönsamheten. Fler måste bli framgångsrika som företagare, säger Tomas Tobé.

Timingen av förslagen kunde knappast ha varit sämre. Nyligen har Tobés parti tagit debatten för kraftiga försämringar i sjukförsäkringen. En politik som gjort att alliansen har förlorat 350.000 väljare. Jag gissade i ett inlägg i går att det tappet nu är ännu större. Samtidigt har pensionärerna retats upp ordentligt genom sämre pensioner. Tack och lov är alliansen splittrad. Man var det om det fjärde steget i jobbskatteavdraget men där var (m) för tunga att stoppa. Frågan är vad en omvald alliansregering kommer att göra för prioriteringar.

Förslaget tycker jag är ett bevis på att talet om "nya" framför partinamnet moderater handlar om retorik, inte om det politiska innehållet. Man fick så att säga dyngtorsk av väljarna förra gången man vågade tala om detta. Då hette partiledaren Bo Lundgren. Efterträdaren Reinfeld talade i andra tungor men Lundgrens politik, ja den genomför han tämligen metodiskt.


- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? - Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, alliansen, skatter, företag, val 2010, valet 2010