Medan Sverige är upphetsat av bonusdebatter - i sig viktigt när det är som det är - tror jag att något större än så är på gång att hända. Något som i stället eller i alla fall i högre grad borde vara fackföreningsrörelsens fokus för tillfället. Högern, dvs de borgerliga partierna med moderaterna i spetsen håller tillsammans med Svenskt näringsliv på att vinna en storseger. Trelleborg i Forsheda har valt sänkta löner för de anställda.((Abladet) Hotbilden har varit tydlig: "välj det eller så får 35 jobbarkompisar gå". Öppningen kom naturligtvis med IF Metalls uppgörelse med arbetsgivaren.
Varför händer detta i Sverige 2009? Varför kan arbetsgivaren flytta fram positionerna så pass kraftigt att sänkta löner är möjliga? Att vi har en moderatledd regering är en förklaring. Att arbetslösheten nu seglat upp som ett hot för många är ett annat. Frågan är vad det här leder till på lite längre sikt.
I den svenska modellen ingick att företagen betalade avtalsenliga löner. Om inte detta bar sig så försvann man från marknaden. Nya företag i nya branscher växte fram och med dem de nya jobben. Samtidigt fanns samhället där med en arbetslinje i arbetsmarknadspolitiken och med utbildning och kompetenshöjning. Men också med direkt hjälp till den som drabbades i form av a-kassa som skulle täcka en rimlig del av den tidigare lönen. Den regering vi nu har valt, har på några få år rivit sönder ett fundament i hela välfärdspolitiken. Det är nämligen inte sunt för samhället med företag som använder sänkta löner som konkurrensmedel. Därtill drar det ner hela ekonomin i en olycklig spiral när människor faktiskt blir fattigare.
Var sätter vi gränsen? Vi vet att nästa år blir mycket svårt för kommuner och landsting? Ska vi tillgripa lönesänkningar, Ylva Thörn? Vi vet att handeln drabbas när folk har mindre att konsumera för? Lönesänkningar, Lars-Anders Häggström? Vi ser effekter av Mats Odells skrotande av bostadsbyggandet? Sänkta löner, Hans Tilly?
Jag tänker inte döma ut de fackliga företrädare som sliter som djur för att på något sätt försöka ta tillvara medlemmarnas intressen. Och kanske har man inte haft något som helst val. Men även då måste man vara rysligt medveten om att detta inte är någon krisåtgärd utifrån arbetsgivarens perspektiv. Det är en förändring av svensk arbetsmarknad som näringslivet och de borgerliga partierna har drivit oavsett konjunkturläget. Prata gärna bonusar ett tag till, som på något sätt blir än mer orimligt utifrån lönesänknings"vågen". Men var ohyggligt medveten om vad som händer i folkhemmet Sverige.
Jobbävningen är oerhört viktig i sig, för att bidra till att regeringen vaknar. Det handlar om familjers och enskildas försörjning, men också om delaktighet, självkänsla, utvecklingsmöjligheter och annat. Det räcker som drivkraft för att också bloggare engagerar sig i jobbävningen. Att arbetslösheten därtill används som ett sätt att kasta om hela den svenska välfärdsmodellen (i alla fall på sikt) gör dessa inlägg livsviktiga!
Röda berget, Johanna Graf, Eva-Lena, Åsa Westlund,
Johan har uppdateringar om jobbävningen.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin, lönesänkningar, bonusar, Wanja
1 kommentar:
Peter, det handlar inte om att arbetsgivarna har flyttat fram sina positioner utan att verkligheten har kommit in i Sverige. Den Svenska modellen fungera inte i en globaliserad värld och detta har som tur är vissa inom LO fattat även om man som organisation inte gått ut med det än. Självklart så måste alla länder sänkas och framförallt den offentliga sektorn effektiviseras nu kraftigt vilket är fullt möjligt då så många i köttbergsgenerationen går i pension.
Skicka en kommentar