Vem tänker på en välfärdsarbetare?

I dag skriver Kommunals ordförande Ylva Thörn ett debattinlägg tillsammans med Ilija Batljan, kommunalråd i Nynäshamn och, om (S) valkonferens så bestämmer, sannolik ledare för en ny, rödgröna majoritet i Stockholms läns landsting. Temat är rätten till heltid för alla de (mest kvinnor) som idag finns i välfärdssektorn. De påtvingade deltiderna ska bort, det är inte barar ett krav från Kommunal utan också något som var tema på S-kongressen. I artikeln och i det samarbete som Kommunal och Nynäshamns S-ledning har drivit tillsammans har man också visat på god lönsamhet för arbetsgivaren med detta.

Visst kan man tycka att lönsamhetskalkyler inte skulle behövas som motivtext när det gäller att göra välfärdssektorn och kommunerna till mönsterarbetsgivare. De uselt låga lönerna som inte lär bli högre om sänkta skatter alltid sätts före är tillsammans med deltidseländet en skam och något som drar ner trovärdigheten och attraktiviteten för det offentliga som arbetsgivare. Att ett hundratal kommuner och landsting med rödgrön majoritet fortfarande släpare efter gör det förstås inte bättre. Med artikelns ekonomiska argument kanske också det kommunalråd som inte riktigt har köpt jämställdhetsargumenten kan vakna.

Svenska kommuner och landsting kommer inte att kunna rekrytera anställda med det gamla synsättet på personalen. Det borde vara ett egenintresse som i alla fall gör att man tar till sig budskapet. Jag vet att mycket är på gång: I S-budgeten för landstinget har vi sagt att heltider ska garanteras i samtliga verksamheter. Men här borde mer lyftas av de rödgröna till ett långsiktigt program för att utveckla kommuner och landsting till de bästa arbetsplatserna med den bästa personalpolitiken. Att byta politiska ledningar från blått till rött / rödgrönt i riksdag, kommuner och landsting SKA helt enkelt vara en väg till jämställdhet och bättre arbetsförhållanden. Nynäshamn har åter visat att det är möjligt om man har visioner och handlingskraft.

Fler bloggar på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, kommunal, kommuner, vård, omsorg, stockholms läns landsting, socialdemokraterna, nynäshamn, jämställdhet, mönsterarbetsplatser

"Den offentliga, katastrofala sektorn"

Precis som Robert Noord läser jag idag PJ Anders Linders kommentar i SvD om S-kongressens beslut kring vinster eller ej i välfärdssektorn. Inriktningen på Linders kommentar är både väntad och välkänd. Men hans slutsats är mer förvånande och rent av häpnadsväckande: Slutsaten är att de beslut som S-kongressen har fattat..

"..blir katastrof för den offentliga sektorn"

Varför det blir så förklaras inte närmare. När jag ser på utbildningsföretaget Academicas rapport från S-kongressen där de var utställare får jag en annan och positivare bild.

Tidigare har skattefinansierade välfärdstjänster skötts till 100 procent av offentliga aktörer utan vinstkrav. Med alla sina brister till trots kan man nog ändå se att det svenska folk som använt sig av tjänsterna generellt sett har gillat dem, och i mycket stor grad stött både finansiering över skattsedeln och den fördelning efter behov som ändå varit utgångpunkten. Åter, "trots sina fel och brister".

Under senare år har andelen privata alternativ ökad kraftigt, där det både finns non-profit-inriktade och välfärdsföretag. De har på många sätt utvecklat välfärden. I delar av landet, som i Stockholm, står dessa för en stor andel av välfärden. Så stor att frågan inte längre handlar om dess existensberättigandet. "Ska alternativ få finnas" är för många i vår region en helt irrelevant fråga. Mer handlar det om vilka krav som den som "betalar kalaset" kan och bör ställa.

Några få alternativ, men i storlek de dominerande, har vad jag förstått gjort ganska goda resultat som till sina ägare. Eftersom PJAL gör analysen att dessa vinster mycket väl kan skapas utan att kvaliteten blir lidande borde det vara "nada problem" med S-kongressens beslut. Signalen att skattepengar ska gå till verksamheter, inte främst till avkastining i stora riskkapitalbolag

Jag tror att det ligger en del "dynamit" framöver i tolkningen av den riktiga och viktiga principen: ta förskolan i min kommun som exempel: 3 av 4 barn finns i kommunal förskola. 1 av fyra barn i alternativ. Av de som har barnen placerade i kommunal verksamhet säger 93 procent (!) att de är nöjda med kvaliteten. Samma skattekassa betalar för de alternativa. Hur ser det ut där? Ingen aning, trots att vi är ansvariga. Kommunen har hittills inte följt upp kvaliteten i de alternativa verksamheterna vilket förstås inte är acceptabelt.

Problemet som kan uppkomma är om man tittar på den pedagogiska kompetensen och ser andelenen förskollärare som viktig för den kvalitetsaspekten. Huddinge har generellt en låg sådan, ca 34 procent. Inom alternativen är det mycket lägre, ca 27. Tolkningen skulle kunna göras att en lägre kompetens för vilket man betalar lägre löner ger de där marginalerna att skapa vinst till ägaren. Kan det accepteras? Så borde det förstås inte vara.

Förankringen av den gemensamma välfärden inklusive att det offentliga själv är producent verkar vara total hos de politiska partierna, i alla fall i retoriken. Det har varit tvärt om. Hela landstingets fokus har varit att privat vård ska etableras oavsett vad det kostar och oavett hur vårdens resurser fördelas om andra än politiken avgör det.

Hela PJAL:s budskap i SvD-artikeln bryter alltså mot den nya linje som också moderaterna har lanserat för framtiden. Visst: Det är mycket en fråga om att "prata för att inte skrämma väljare". I verkligheten är vårdvalets effekter inte i linje med "vård efter behov" eller "vård oavsett huvudman". De första stegen mot en privatisering av hur vi betalar för vården har tagits i Stockholms landsting. Eller som Mona Sahlin sa i sitt kongresstal:

Praktiskt inrymt, mitt i det skattefinansierade Södersjukhuset i Stockholm, ligger Arrhythmia. Där kan du genast få hjälp med störningar i hjärtrytmen, trots att väntetiden är sex månader. Om du kan plocka upp 150 000 kronor ur fickan. Så har de gjort. Då är det väl så de vill ha det

Den som är ansvarig Filippa Reinfeldt och moderaterna, vill enligt Filippa Reinfeldt inte har den utvecklingen. När den moderata politiken för framtidens vård beskrivs är huvudbudskapet att (m) tänker lämna det fokus vid huvudmannaskapets betydelse som präglat poltiken. Filippa Reinfeldt skrev:

Vi har under lång tid i allt för hög grad diskuterat formerna för sjukvården snarare än dess innehåll. Den offentliga debatten har handlat mer om ägarskap och finansiering än om kvalitet och tillgänglighet. Naturligtvis är formfrågorna inte oviktiga men vem som äger en sjukhusbyggnad kan aldrig vara lika betydelsefullt som vad som pågår där inne

S-kongressens beslut, som enligt SvD kan leda till katatstrof ligger ju i den linjen. Frågan är väl om det är PJ Anders Linder som är efter, i förhållande till sitt partis snabba förändringar. Eller är det i själva verket så att PJAL skriver det de moderata ledarna inte vågar säga? Men i själva verket tycker av hela sitt hjärta?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, svd, svenska dagbladet, moderaterna, sjukvård, skola, förskola, val 2010, kommuner, jobbkongressen, kongress, jobbkongress, socialdemokraterna,

Läraren som inte ville lära

På dagens Brännpunkt skriver Stefan Fölster med flera om den svenska skolans resurser. (med flera är Monica Renstig och Anders Morin, den sistnämnde också vad jag förstår folkpartipolitiker från Sollentuna vilket inte nämns i undertecknandet.)

En slutsats i artikeln är att det inte är resursbrister som orsakar de sämre resultaten i skolan.

Det är således inte resursbrist som är problemet utan hur resurserna används. Man måste rentav misstänka att myten om resursbristen blir till ett alibi i problemkommunerna och förlamar skolutvecklingen

Det går säkert att ha invändningar mot delar av resonemanget. Men i stort bör den tas på allvar och fördjupa skoldebatten. Ofta blir skolans problem automatiskt kopplade till resurser oavsett tillskott eller oavsett elevutveckling. Ofta blir också skoldebatten en orimlig ansvarsöverföring till den enskilda eleven. Mycket sällan ifrågasätts lärarens prestationer. Att det finns dåliga lärare i svenska skolor är en förbjuden tanke.

Jag tror inte att man ska förenkla verkligheten alltför mycket. För alla de elever som för att klara skolans mål behöver extraresurser men inte får det är det en klen tröst att pengar finns men slarvas bort. Kanske kan fakta om hur det ser ut bidra till ett fokus på det som är centralt: hur ska kvaliteten öka? Hur ska målen klaras utifrån varje elevs förutsättningar? Vilka förändringar behöver skolan genomföra om man ska greja uppdraget?

Automatiska rop på mer pengar i varje läge är möjligen naturligt men inte klokt. Andra "smarta lösningar" återkommer alltid som att "staten bör ta över ansvaret". Ovanpå detta den ständiga debatten om olika huvudmannaskaps fel och brister eller förträffligheter. Att utifrån Svenskt näringslivs rapport få en diskussion om hur skolan viktigaste resurser, lärarna, används måste vara lika viktigt. Att för en gångs skull göra det utifrån ett elevperspektiv vore ännu mer önskvärt. Att just Svenskt näringsliv är avsändare får man faktsikt ha överseende med.

Fler progressiva bloggar på NetRoots

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, svenskt näringsliv, kommuner, skolan, betyg, lärarförbundet,

Lägre löner, sänkta skatter, brister i välfärden och höga bonusar i en enda soppa

Publicerat efter blogghaveri :-(

Dagens DN debatt innehåller ett samlat budskap från arbetsutskottet i SKL. Det är ekonomisk kris. Regeringen har gett lite mer pengar men inte tillräckligt. Som arbetsgivare ska man ta ansvar. Avtalet med sjuksköterskorna kan komma att sägas upp. De har idag rätt till två (ynka från en ynklig nivå , min anmärkning) procent men även det kan bli för mycket att bära för de av krisen och arbetslösheten tyngda arbetsgivarna.

Det är märkligt på det sätt som också Edvin Alam har reagerat på. Även om han beskriver det som "Lite humoristiskt"

- Politiker (i det här fallet arbetsgivare) som är med och petar i avtalsrörelsen. Illmar Reepalu kommer ha det tufft på Socialdemokraternas kongress nästa vecka!

Det är mer en parantes av historiska skäl. Måhända också för att politiken direkt ska kunna styra det som är 90 procent av de kostnader som kommuner och landsting har. Lokalt gissar jag att det är få politiker som likt jag själv i mitten på 80-talet sitter och "petar" i lönelistor.

Jag förstås om landets välfärdsarbetare blir förbannade. När det gäller vårdens personal är det alltid kris. När det handlar om bonusar och sänkta skatter (som betalar sjuksköterskor och lärares löner) verkar det alltid finnas obegränsat med resurser.

En sak är uppenbar: framöver kommer politiker att vilja ge en ljus bild inför kommande val. En väg är att beskriva varje liten krona som läggs för att täcka kostnadsökningar som en ny satsning. Så gör t.ex. landstingets majoritet, också med bidrag i bloggosfären.

Hur man än vänder och vrider sig för att komma ut ur det dilemma man själv har skapat så är det solklart: Har regeringen valt att sänka skatter för nära 100 miljarder, så är det mindre pengar kvar till vård och skola. Har man som landstinget i Stockholm (dock ej 2010) och har man som min egen kommun Huddinge gjort samma sak så har man prioriterat skattesänkningar före välfärd eller möjligen att ge redan anställda rimliga löneökningar.

Det dilemmat kan SKL:s borgerliga ledamöter inte heller fly från, även om man hugger Ilmar Reepalu som "gisslan". (som möjligen i själva verket är en tradition i SKL att göra i förhandlingar..men ändå..)

Fler bloggar: Utredarna, Andreas.
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, kommuner, välfärd, SKL, skatter, val 2010, arbetslöshet, jobbävning, regeringen, alliansen,

Ekot: "Regeringens stöd går till socialbidrag"

Nej, för Stefan Andersson i Skinnskatteberg ger jobbskatteavdraget inget jobb. När krafttagen mot jobbkrisen uteblir och när ersättningarna till de arbetslösa inte går att leva på stiger kostnaderna för socialbidrag i landets kommuner. Det finns ju inget alternativ.

Ekot har kartlagt hur läget ser ut i landets kommuner. Läget är ganska kärvt, som många pekat på länge. Och när regeringen till slut fick ändan ur vagnen och skaffade fram pengar blir det inte några satsningar på jobb eller de viktiga kommunala verksamheterna. Det är mest bidragsförstärkningar.

Läs också: 253.000 utan jobb i ett Sverige utan jobbpolitik

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, arbetslösheten, regeringen, maud olofsson, fredrik reinfeldt, val 2010, rödgröna.se, socialdemokraterna,

Ingen anledning att snyfta över välfärdsföretagande

Ett perspektiv i den debatt som pågår om vinster i välfärden får jag efter att ha ögnat igenom SCB:s statistik över privat vård och utbildning. Statistikeftersläpning som gör att det är 2007 som är stoppår. Men dock.

I rapporten från SCB (pressmeddelandet) berättas om en god avkastning av välfärdstjänster, i Sverige, och kanske bör nämnas: med en ökning under hela 2000-talet. Stockholmsregionen sticker förstås ut och är "värst" / "bäst".

SCB skriver:

De privata företagen inom vård, skola och omsorg visar mycket god avkastning. Avkastningen på det totala kapitalet år 2007 låg på 19 procent för sjukvårdsföretagen, 16 procent för utbildnings- och 14 procent för omsorgsföretagen. För samtliga privata företag, utom de finansiella, ligger den genomsnittliga avkastningen på 10 procent.

Man kan förstås reagera häftigt och som "vänster" bli förbannad över att den här utvecklingen verkar ha skett under S-regeringar, om än med kommun- och landstingsmajoriteter som är borgerligt styrda. Jag gissar att mycket handlar om en - också under vår tid -alltför "nojigt" hyllande av en Lag om offentlig upphandling som på många sätt likställde köp av välfärdsinsatser med att upphandla engångsartiklar, vägbeläggning eller annat.

Däremot borde den som hittills har påstått att alternativ och privata alternativ inte kan frodas i ett rött, eller kanske rödgrönt, Sverige ha stor anledning att ompröva sin åsikt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vinst, välfärd, skola, sjukvård, socialdemokraterna, kommuner, upphandling, LOU, carin jämtin,

Svenska folket slår sista spiken i kistan på Timbroidéer om välfärden

Harpsund: bild från Wikipedia (fri)

Genom Johan Westerholms blogg, Mitt i steget, ser jag att TCO har släppt en snabbundersökning om svenska folkets syn på vad regeringen borde prioritera i budgeten. Egentligen borde man förundras över att opinionen ännu inte har svängt tydligare över till de rödgrönas fördel. En bastant majoritet av svenska folket ger sitt stöd till välfärden, långt före sänkta skatter.(62 mot 17 procent). En klockren likhet mellan de rödgröna och väljarna.

Utredarna sammanfattar några punkter. När man ser till alla "välfärdspunkter" vill

- "..81 procent heller satsa på välfärden än fortsätta sänka inkomstskatterna.
- 58 procent anser att regeringen inte gör tillräckligt för att bekämpa arbetslösheten.
- Mer pengar till kommunerna för skola och omsorg anses vara den viktigaste åtgärden när regeringen ska lägga fram sin budget.

Kommunerna, straffskatten på pensionärerna bort, arbetsmarknadsåtgärder och miljöinvesteringar är punkter högt på väljarnas lista och högt på S, V, Mp-alliansens. Men vad händer då på Harpsund? Partierna har presenterat sina krav. Att moderaternas sänkta skatter får sopstryk av både väljarna och de tre koalitionspartierna är tydligt.

Men jag förvirras av Odell. Vad säger han egentligen? I Ekot säger han sig förstå kommunernas problem. 225 kommuners ekonomichefer räknar med att ekonomin går back.
Prognoserna visar att det handlar om underskott på 7,6 miljarder. Ska jämföras med vad t.ex. centerns förslag till sänkta arbetsgivaravgifter på tre mdr ger kommunsektorn. Och då, vad jag förstår, är enkäten inte sänd till landstingen. Odell säger först att KD vill satsa och sen börjar han slira. Fortfarande verkar Odell inte riktigt ha koll på pengarna.

De senaste dagarnas debatt om "Timbrorapporten" har också bekräftat att det helt saknas stöd hos svenska folket för att sätta välfärden på spel. Även om Thomas Idergard håller sin vindslitna fana högt så är väljarnas dom, som många gånger förr, hård över den som slår ner på olika delar i välfärden. Detta och åtgärder för jobben kan inte regeringen undvika att tala om på Harpsund. Och gärna göra mer än tala.

Fler bloggar om detta:
- Berit Högman: "Svart på vitt".
- Krassman: "78 % av kommunerna går back".
- Magnus Johansson: "Är fritidsgården i välfärdens kärna?"
- Dick Erixson om centerns förslag.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, harpsund, regeringen, alliansen, centern, budget 2010, välfärd, timbro, thomas idergard, TCO, skatter, jobbävning, val 2010

Timbrosvar på Timbrokritik med försvar för välfärdens kärna?

Tankesmedjan Timbro har fått mycket stryk efter publiceringen av rapporten "Långt ifrån lagom". En rubrik möjligen vald för att som symbol för "slöseriet" ta en sedan lång tid S-styrd kommun. Kritiken har varit massiv. Den har inte minst riktats från oss/de som vet att idéerna om att fram till årsskiftet 2010 slakta bort så mycket resurser från kultur och fritid att kraven på högre statsbidrag kan läggas åt sidan ofta är praktiskt omöjligt. Även om man skulle fått nippran och ställde upp på tokerierna.

Thomas Idergard lägger mycket kraft på att bemöta kritiken. Det ska premieras med i alla fall en virtuell applåd. Att själva innehållet inte stärker trovärdigheten och sansen i den ursprungliga rapporten och artikeln ska inte förringa Thomas ansträngningar på den punkten.

Intressantast är nog att Timbro som försvar för sin rapport använder begreppet "Välfärdens kärna". Samma år som Fredrik Reinfelds regering har anammat begreppet. Idergard skriver:

När vi sedan, i relation till kommunerna, talar om ”välfärdens kärna” så menar vi det som på det politiska språket sammanfattats med ”vård-skola-omsorg”, dvs ovanstående politikområden exklusive transfereringar och bidrag.

Jag vill hävda att det finns goda skäl för oss att använda denna politiska och avgränsade definition av välfärdsbegreppet.

I mina inlägg om Timbros "propositionsunderlag" inför regeringspartiernas budgetarbete (här, här och här) har jag pekat på de mycket nära banden mellan tankesmedjan och delar av regeringen. Det kan inte uteslutas att just talet om "kärnan" är resultatet av en dialog kring begrepp och kommunikation kring dessa samhällsområden.

Nyckelfrågan är väl vad mer regeringen och företrädarna på lokal nivå tar med sig av "vägröjaren" Timbro. Den funktionen har man med fler, som Skattebetalarnas förening som också citeras i Idergards försvarspromemoria. Notera att jag inte fördömer detta. Det är självklart att regeringen behöver en liten extra "tankehjärna" som hjälper till.

Thomas Idergards svar är värda att läsas och analyseras. Jag ska göra det i lugn och ro. För i hastigheten hittar jag faktiskt inte något om själva grunden för kommunerna: Vad är det som väljarna och skattebetalarna har beställt? Här rekommenderas en genomläsning av moderata lokala program /hela alliansen. Finns det något där om fritid / kultur? Har man gett väljarna en bild av leverans också där?

I en del fall flyttas i så fall perspektivet till min andra reflektion. Skatter in och skatter ut. Det är ju i Idergards, Timbros och regeringens värld en självklarhet att sänkt skatt /mindre pengar aldrig är något att förhålla sig till. Jag brukar tänka på Värmdö. Kustnära kommun i Stockholms län. Svd berättar:

invånarna i Värmdö folkomrösta om frågan: ville de ha en skattesänkning på 20 öre eller att pengarna skulle satsas på kultur och idrottsanläggningar? Värmdöborna, som då hade under det högsta kommunala skattetrycket i länet, valde bort sänkningen. 82 procent ville hellre ha kultur

Det verkar ligga en religiös aura över hur totalt främmande man är att ifrågasätta klokskap i att avstå från skatteintäkter. Lika främmande är det för Timbrogänget att tänka sig människor som faktiskt beställer och betalar för fritid och kultur som en del av välfärden. Det är en av de stora bristerna med hela alstret.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, timbro, thomas idergard, välfärd, fritid, kultur, kommunerna, statsbidrag, val 2010, moderaterna, fredrik reinfeldt

Är din blogg också godkänd av Timbro?

Jag har fått ett vänligt svar från Thomas Idergard på min enkla inbjudan. Det handlade om att han på plats i Huddinge skulle berätta om hur kommunen skulle tillämpa hans idéer. I ett svar på Facebook svarar TI:

Jag har ingen möjlighet att komma till er den närmaste månaden men jag är ganska säker på att ni med de expertresurser ni förfogar över i Rörelsen ganska lätt kan ta essensen i min DN-artikel och översätta det till en bra budgetpolitik för Huddinge.

Om jag kan hitta det skulle du också som inspiration kunna få den budgetinriktning som jag jobbade fram i kulturnämnden i Västerbottens läns landsting på 90-talet och som under en treårsperiod skulle avveckla all bidragsgivning till studieförbund och spara landstinget en del pengar som kunde ägnas åt annat.

Men å andra sidan så kan ni ju ta detta som idéinriktning också och sedan skicka över er egen kommunala variant av den politiken så kan jag få se. Som sagt, det är egentligen bara att sätta igång och ni behöver nog invänta ngt möte med mig för det. Politik är ju att vilja, som Olof Palme uttryckte det. Vill ni så kan ni! Lycka till!

Tack ändå, Thomas. Det ska bli intressant att se om någon med god kännedom om Västerbottensidéerna har något att säga.

I anslutning till just Timbrorapporten har det bloggats rejält. Timbro, som är en modern tankesmedja, har förstås länkar till bloggar som gjort inlägg i debatten. Inte som tidningarna, en koppling till Twingly. Nej, i stället verkar tankesmedjan ha ett visst urval av de bloggar man ser som läsvärda.

Under rubriken "Medier och bloggar om Idergards DN Debatt-artikel och rapporten 'Långt ifrån lagom". Här finns tre tidningsbloggar: HD; Ystads allehanda och UNT. De 14 "vanliga bloggarna" förefaller helt sakna någon Timbrokritisk inriktning. En betecknas som "vänster" av sig själv. Henrik på Flutetankar protesterar möjligen om jag petar in honom under "borgare". Detsamma kan gälla Magnus Callmyr. men i övrigt verkar följande bloggar och inlägg vara ackrediterade av tankesmedjan.

- Dick Erixson 1: "Kultur och idrott för viktiga för att vara politiska lekstugor"
- Dick Erixon 2: Kommuner prioriterar inte skola och omsorg"
- Robert Gidehag (skattebetalarna) "Det är inte synd om kommuner"
- Kent Persson: "Förhoppningsvis startar Timbro igång en nödvändig debatt!"
- Peter Lindén: Kommungubbar som vill leka med skattebetalarnas pengar"
- Hans Engnell (Motpol): "Allt åt alla"
-Christermagister: "Prioriteringar".
- Fredrik Axelsson. "Svåra tider"
- Johan Folin: "Skeva prioriteringar i Sveriges kommuner".
- Gryningsräd: "Kommuner är ekonomiskt inkompetenta"
- Edvin Alam: "Idegard äter barn till frukost".

Så var det med det. Jag tittar lite efter Icke ackrediterade inlägg:
- eget: Ett stilla höstregn av rapporter mot Sveriges kommuner
- eget: Timbro och blomsterprakten i Karlstad
- Johan Westerholm: "om den underbara helheten".
- Sjölander: "Det är inte varje dag, men idag håller jag med en moderat"
- Meeri Wasberg: "Kommunala aktiviteter"
- Kulturbloggen: Thomas Idergard – en äkta bakåtsträvare – bevare Sverige för hans mentalitet
... och många fler.

Man kanske kan få önska sig en lite bättre funktion hos Timbro. En tankesmedja mår bra av ett inflöde av tankar också vid sidan om de egna tankebanorna.

Jag ska väl tillägga, så ingen annan avslöjar det, att jag själv omnämns på Timbros sida. Då i länk till ett inlägg om regeringskansliet som propagandaapparat. Men det är en helt annan sak.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, timbro, bloggar, länkar, twingly, thomas idergard, moderaterna, kommuner, välfärd, lobbying, tankesmedjor,

Stäng igen kommunen!

Det har gått knappt en natts sömn mellan mitt inlägg om kommunernas eventuella slöseri och jag ser Malin Siwe i DN som nu har vaknat. Här har konkurrenstidningen funnit en "grej" att köra, bäst att hänga på, verkar Siwe ha tänkt. Nu är det kommunalt kursdeltagande som ska stryka på foten tillsammans med ett skrotat internationellt engagemang. "Se din egen kommun, sedan dö". "Stäng ner kommunen" känns det som man vill säga.

Den som har sett kommunala förskollärare ansöka om fortbildningsresor kanske har en annan bild. Det är tämligen spartanska förhållanden man rest under, i alla fall i vår kommun. Säkert under den nivå Siwe själv kan acceptera. Om nu det kommunala konferensandet är högre än i privat näringsliv (räknat snitt) så är det minst lika skevt fördelat.

Hade effektivitetskampanjen stått för sig själv hade det varit en helt annan sak. Varje skatteutgift ska vara motiverad. Också om det sker genom en privat entreprenör. Det finns ingen anledning att en sekund försvarar slöseri och misshushållning.

Det som retar mig nu är att Svenskt näringsliv och Timbro, bland annat med hjälp av närstående Skattebetalarna som anställt "besparingskonsult", får skribenterna på mina morgontidningar att springa som yra höns efter att peka ut smågalenskaper och lätt angripbara oförnuftigheter som man hittar i rotandet i kommunerna. Må ansvariga kommunledningar ta till sig detta. Men de kan berätta att detta inte kommer att förta behovet av att regeringen skjuter till extra resurser till kommunerna. Icke!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, kommunerna, välfärd, timbro, skattebetalarna, Malin Siwe, DN, SVD,

Ett stilla höstregn av rapporter mot Sveriges kommuner

Ett litet svenskt konsultföretag hade gjort beräkningar till ett mindre partis budgetförslag. Det lilla lilla konsultföretaget gav det lilla lilla partiet en i sitt tycke god idé: "spara pengar genom att Huddinge kommun sänker sina socialbidragskostnader ner till Täbys nivå"

Visst. Låter sött. Men har ingenting med verkligheten att göra. Har ingen koppling till hur de människors behov ser ut som bor i den granskande kommunen. Så erbarmligt uselt.

Det finns säkert mycket att fortsätta effektivisera i kommuner och landsting. Jag är helt övertygad om det. I juni beslutade Huddinge att slå ihop social- och äldreförvaltning. 4,6 miljoner och på sikt ännu mer sparas. Men just här ligger också dilemmat: Det är mycket pengar. Men det ersätter inte på långa vägar behovet av ökade statsbidrag för att klara en plats för dem som behöver förskola, för eleverna i skolan som behöver det extra stödet eller den äldre som inte klarar sig utan mer stöd.

Att försöka få "byråkratieffektiviseringar" att framstå som en trovärdig ersättning för de resurser till välfärd som behövs är nonsens och intet.

Man kan spekulera om denna flod, eller i alla fall ett stilla höstregn, av rapporter om hur slösaktiga de svenska kommunerna är. Thomas Idergard med sina "skrota fritid/kultur-rapport. Svd:s ledare med upprepade ledare om samma slöseri. Idag Svenskt näringsliv med rapporten om slösande och sparande kommuner. Och den bygger i sin på rapporter som t.ex. Skattebetalarna har gjort.

Att det här är kretsen kring näringslivet med nära relationer med inte minst moderaterna är inget nytt. Jag tycker inte det är fel heller, så länge det är öppet. Att försöka påverka politiken är vars och ens rättighet. Även LO:s kanske man ska tillägga. :-)

Men är det sant? Och kanske själva kärnfrågan: går det att med de besparingar som antyds kunna rädda svenska kommuner klara välfärden?

Visst ska kommuner vara så effektiva som möjligt, pressa kostnader, använda så mycket som möjligt till det man möjligtvis kan kalla "direkt produktion". Men i mycket finns en annan sida. För medlemmarna i SKTF är exempelvis socialsekreterare en grupp som inte upplever något överskott av administrativ personal.

Men det handlar inte om enbart administration som något "kalt", ointressant. Deras och många andra i kommunal administration finns där för att garantera rättsäkerhet, för att se till att man får vård, förskoleplats eller hemtjänst. Finns där för att betalar löner eller anställa vikarier eller se till att städningen inte blir någon ny Akademiska sjukhus-skandal.

Man kan inte bara prata om att effektivisera. Man måste vara konkret. Som i boken jag läste om kommunal effektivitet (har glömt titel och författare) "Varför", undrade författaren, "hade kommunen en kassaavdelning när ingen kassa fanns att betala ut kontanter ur"`?

Möjligtvis ska kommuner göra en särskild granskning på hur näringslivsanpassning har kostat. Kommundirektör i stället för kommunchef. "Controllers" i stället för duktiga kommunala revisorer. Konsultkostnader där väldigt många ger kommunerna mycket men långt ifrån alla. Och dessa ständiga "nyckeltal, som tar sikte på att upptäcka just det Svenskt näringslivs rapporter tar upp. Kanske till och med byråkratin med dessa i sig viktiga jämförelser har expanderat alltför kraftigt?
Kanske är det surheten över att näringslivet inte får tillräckligt stöd från regeringen som gör att man nu slår mot kommunsektorn. Just det antydde ju Stefan Fölster. Men jag kan faktiskt hålla med UNT:s ledarblogg: Det är skillnad på rapporter och rapporter. Idergards och Timbros, som fått så mycket hyllningar hos en del bloggare, bygger bara på "slaskargument".

Fler bloggar:
- Kristian Krassman: "Spara&slösa med Fölster".
- Dick Erixon: "Slösaktiga kommuner inte bäst på välfärd"
- Kent Persson: "Alla kommuner och landsting är sannerligen inte effektiva"
- Löwdin i Bromma: "Högerns vargar jagar vidare".
- Ewa Thalén Finné: "Hur mycket kan man spara"
- Den hälsosamme ekonomisten: "Ge bidrag för minskat utanförskap"
- Edvin Alam: "Välfärdens suger daddy"
- Johan Westerholm "Om välfärdens fokus och Ecce homo"

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, kommunerna, välfärd, skola, vård, sjukvård, Stefan Fölster, Timbro, Svenskt näringsliv,

En inbjudan till Thomas Idergard - och vad händer mellan regering och riksdag??

Den där Strömmen som är gräns mellan den svenska riksdagen och regeringskansliet kan användas i guidningar för att visa skillnaden. Riksdagen som folkets valda. Regeringen som, om de inte tolereras av parlamentet, får packa ihop. Men det blir inte bra om vattendelaren också förstärker skevheter i maktfördelningen. Det blir aldrig bra om folkets företrädare är alltför mycket efter den utsedda regeringen. Jag tycker att ett demokratiskt problem verkar finnas i kontakterna mellan de två. Jag tänkter på de besked som har getts om mer resurser till kommuner na eller inte.

När kristdemokrater i går krävde högre statsbidrag till kommunerna eller större möjligheter att försämra i välfärden blev det ett avvisande besked från riksdagens finansutskotts ordförande, Stefan Attefall (kd). Till Ekot sa Attefall att:

Men ingen kan komma undan att vi har ett mycket mycket besvärligt statsfinansiellt läge också.

Han gav sitt - förståeliga - stöd till Anders Borg att invänta ett bättre beslutsunderlag för att utlova mer satsningar. Rimligen borde det beslutsunderlagen ha anlänt till finansdepartemetet så där under natten. Eller så har regeringen inte gett finansutskottets ordförande ny information. För tidigt dagen efter, strax efter 10.30 i medier, gör Anders Borg sitt utspel, vad jag förstår vid sommarregeringens pressträff. Då har siffrorna blivit ljusare. Tiden är inne för satsningar.

Det var ett rasande snabbt scenarioskifte. Det är positivt om Borgs bedömningar är riktiga. Det är mycket positivt om han äntligen har tagit till sig budskapet från oppositionen, från de egna experterna, från storbankerna och andra. Men det väcker funderingar varför Stefan Attefall tvingades säga nej till de egna kommunalrådens krav bara några timmar tidigare.

Dagens debatt hos bloggarna har väl varit den som iscensattes av Thomas Idergard på DN debatt. Budskap: "spara in på ex. kultur och fritid så fixar ni ekonomin. Det behövs inga ökade anslag". Jag reagerade med ett inlägg på detta. Nyfikenheten hur en del av de förändringarna ska kunna genomföras till budget 2010 är väldigt stor. Nyfiken är jag också på det politiska modet (eller dumhet) att slakta viktiga delar av kommunal verksamhet som folk både betalar för genom skatten och önskar ha kvar. Om man tror annat så...försök. Men den linjen har ju alla, i princip alla, nu övergivit.

Jag vill med det här inlägget också bjuda in Idergard till en träff med dubbelt syfte: jag vill lyssna till hans råd om hur Huddinge kommun ska genomföra hans idéer. Men jag är minst lika nyfiken på hur landstinget ska fixa det. En budget, nu i direktiv, för 2010 som ger mindre pengar än vad som borde krävas med hänsyn till befolkningsökning och ökade behov. En budget som kräver besparingar redan nu i verksamheterna. Idergard. Jag hoppas att vi ses igen för en träff om detta, och jag kommer att lyssna väldigt intensivt på dina råd.

Medan jag väntar på svar kan jag med visst hopp ändå se att ögonen synes öppnas på Sveriges finansminister. - Mer om detta: Aftonbladet, SvD,
- Bloggar:
- Johan Westerholm: "Säg inte nej, säg kanske kanske kanske.."
- Tommy Rydfeldt: "Får kommuner och landsting skylla sig själva"?
- Annarkia: "Värna välfärden"
- Kent Persson :"Ansvar måste vara ledstjärnan"
- Makthavare.se: "Borg inte optimistisk"
- Edvin Alam: "“Idegard äter barn till fruskot”
- Haninge-posten: "Tomas bor inte i Haninge kommun"
- Pennelinas ordbruk: "kommunerna kan spara utan att dra ner på välfärden..säger.."

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, kommuner, statsbidrag, anders borg, regeringen, riksdagen, thomas idergard, timbro,

Kommunpengar: Igår nej från Attefall - idag njae från Borg

Finansministern kommenterade i Ekot alla de krav som ställs på regeringen om mer resurser till välfärden.Trots att nyheten om de glada finansministerminerna fanns över nyheten om "allt fler företag i konkurs" så valde han utspelet idag. Visst är det en ingång i budgetarbetet. Frågan är väl hur de kommuner som nu försöker få greppet om 2010 ska få ihop allt med så vaga besked. "Det kan vara välfärdens kärna, det kan vara utbildning, det kan vara åtgärder mot arbetslösheten", som Borg uttryckte det.

Idag efterlyser också bankerna mer resurser till kommunerna. I går var det Kd-politiker och tidigare har också folkpartiledaren gjort detsamma. Tillsammans med politisk opposition, konjunkturinstitutet och regeringens finanspolitiska råd.

Hur argumentationen ska kunna gå Tomas Idergards väg är obegripligt. Morgonens utspel på DN debatt som jag kommenterade här, verkar mer vara en försöksballong för att flytta gränser för debatten högerut. Timbro har i sin analys av läget inte stöd av någon annan.(än Dick Erixon) (offentligt i alla fall) För övrigt gillar jag Maria Ferms analys om varför inte Vellinge har någon kultur- och fritidsnämnd:

Men vad konstigt då. De snyltar ju på Malmö och Köpenhamns kultur- och fritidsutbud. Utnyttjar det kulturutbud och de arbetstillfällen Malmö och Köpenhamn tillhandahåller och tar stadsjeepen tillbaka till Vellinge och betalar skatt.

Jag tänker inte klaga om den massiva opinionen vinner över Timbros tokerier. Nu verkar det vara på gång i alla fall. Även om det nu verkar som att finansminister Borg vill satsa på något medan KD:s Stefan Attefall menade så sent som igår att det var för tidigt att lova något.

Bloggar: Jan Andersson, Kulturbloggen, HBT-sossen, Kent Persson, Alliansfritt Sverige, Rabulist, Johan Ingerö

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, kommunerna, välfärd, regeringen, anders borg, skola, sjukvård, val 2010, regeringen, alliansen, Timbro, Tomas Idergard, moderaterna

Det yttersta ansvarets yttersta konsekvenser

Enligt lagen har kommunen "det yttersta ansvaret" för de medborgare som vistas där. Det är socialtjänstlagens text men handlar om mycket annat i välfärd och för att samhället ska fungera. För att kunna betala för detta tar kommunen ut skatt. Eftersom alla medborgare har rätt till service oavsett om man bor i stad eller glesbygd, om man är rik eller fattig, så omfördelas också pengar. Den vänliga staten ser också till att kommunerna för vissa ändamål får lite extra pengar.

Samtidigt har staten genom lag sagt att kommunen, som inte alldeles själv kontrollerar det, ska ha balans i sin ekonomi. Här är staten själv lite osäker på vad man menar och återkommer ibland med översyner om detta så kallade "balanskrav" och hur det ska beräknas. Här finns ett par hakar: Om lagen bara kan följas genom att spara i välfärden får man så att säga "skit" från staten. Och från medborgarna, särskilt i deras roll som väljare en söndag vart fjärde år.

För den som har fått förtroendet av vara kommunpolitiker kan situationen bli ganska hopplös. Ansvar. Krav att inte höja skatten. Krav att sänka kostnader. Krav på fler elever som klarar skolmål. Krav på fler förskoleplatser. Krav på mer och bättre äldrevård. Krav på mer till kultur och fritid. Krav på god infrastruktur. Krav på att ta hand om de allt fler arbetslösa som tidigare fick jobb, en åtgärd av arbetsförmedlingen eller en högre a-kassa men som nu behöver kommunens sociala pengar. Alla dessa krav och uppdrag förekommer inte sällan samtidigt som starka önskemål finns om sänkta skatter, om än från ett mindretal medborgare. "Den enskildes frihet", ni vet.

Regeringen med Odell som kommunminister är ingen lyckoframbringande församling utifrån kommunperspektiv. Nu visar man näven mot kommunerna och kräver ordning. Samma församling som så sent som i april lade ramar för en budget för staten nästa år med en bråkdel av extra stöd till kommunerna jämfört med behov. Därtill inget mer 2009, något som lägger en bas för kommande underskott. Grunden ÄR inte i de flesta fall att man kommunalt har byggt drösvis sportanläggningar som drar ner ekonomin.

Nu slår kostnader för arbetslösheten och de minskade intäkterna som jobbkrisen för med sig igenom. Som också Alliansfritt Sverige berättar idag håller man i stället för att göra något åt problemen på med sifferjollrande och fejk för att allt ska se ljusare ut.

Arbetslösheten är grundproblemet också för hotet mot välfärden, något som borde förlänga regeringens sammanträden på torsdagarna ordentligt framöver om både enskildas situation, kommunekonomierna och alliansens möjligheter i nästa års val ska kunna förbättras.

ps: som bekant finns några kommuner och landsting där politikerna, oftast det blåa laget, har ett direkt ansvar för att pengarna inte räcker till välfärden. Där har man ibland valt att ta ut mindre skatt trots vetskapen om att behoven egentligen kräver att man har mer pengar! .

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, kommuner, skl, regeringen, mats odell, val 2010, huddinge, solna, underskott, balanskrav, välfärd,