tisdag 23 juni 2009

Samhällsdebattens kollektiva schizofreni om hur vi får råd med välfärden

Det kan tyckas schizofrent: å ena sidan ett viktigt debattinlägg som tar upp problemet: hur ska vi betala för den välfärd vi så gärna vill ha och som de flesta tycker ska ges på lika villkor och efter behov? Å andra sidan ökade krav på den minskande kakan: inom den ska rymmas inte bara grundläggande välfärd till alla. Ovanpå det ska vi tillföra mer valfrihet och dessutom sänka skatter, något som självklart värderas högt inom moderaterna men också förs inom S. Om än som undantag.

Sjukvården står för en betydande andel av de gemensamma åtagandena. Där finns också stora utmaningar: köer som ska betas av, ständigt nya behandlingsmetoder som föder förväntningar och ökade behov. Samtidigt visar exempelvis långtidsberäkningar i Stockholms landsting att gapet mellan kostnader och intäkter kan bli drygt 30 miljarder år 2025 om utvecklingen fortsätter. På något sätt känner man att en punkt borde läggas åt sidan på en gång, av alla: Förslag om sänkta skatter.

På samma sätt är konstlade idéer om att förändrade huvudmannaskap skulle göra underverk bara drömmar. Att tro som SvD:s ledare att allt löser sig bara staten tar över vårdansvaret tillhör det som vi också borde kunna avföra som lösningar på de stora utmaningarna. Och de gräddfiler tidningen gärna försvarar leder inte till lägre kostnader men ökar klyftorna. Den idén borde vara dubbelt avförd som lösning. Inte heller SvD:s syn på att välgörenhet ska kunna vara grunden för finansieringen är väl rimlig?

Filippa Reinfeldt har som ledare för moderaternas sjukvårdspolitiska grupp gett besked att försäkringslösningar inte är framtidens lösning. Även om man där för ett dubbelspel - dvs i prat säger en sak och i handling gör motsatsen - så innebär beskedet en stängd dörr för att gå från skattefinansieringen som grund.

Efter valfrihet nu är en självklar (?) rättighet inom offentlig verksamhet kan det inte vara en lösning att återinföra rätten för det allmänna att direkt avgöra var den enskilde ska botas eller i vilken skola barnen ska gå. Eller? Möjligen ger den ekonomiska verkligheten i alla fall ett spelrum för lite sunt förnuft också vad gäller "rätten att välja".

Här borde i alla fall något kunna göras för att inte hamna i valfrihetsträsket* som i extremfallet USA lett till att 50 miljoner invånare står utanför sjukvårdssystemet men att USA samtidigt haft vårdkostnader som vida överstiger Sveriges i relation till BNP. Men kanske kan en större insikt få fäste att valfrihet inte är gratis. Kanske kan till och med borgerligt sinnade politiker inse att politiker måste ha ett inflytande över hur de resurser vi avsätter fördelas. Oavsett om det är skolor, förskolor eller vårdenheter så har inte svenska skattebetalare råd att låta stora (eller små) företag i "välfärdsbranschen" ha fri dragningsrätt på skattepengar.

Effektivisering inom sjukvården som hänger ihop med den medicinska utvecklingen kan vara rena befrielsen för patienten. Att slippa ta en vårdsäng i anspråk under lång tid utan i stället få en behandling som man går hem från direkt är sånt som har sparat pengar och förbättrat för enskilda. Varje sådan sak är förstås positiv om den inte leder till det motsatta vilket har hänt och händer. Att göra saker smartare i vård, omsorg och utbildning måste göras med kvalitetskraven som utgångspunkt, inte i avsikt att uppnå x eller y miljoner i sparade kronor.

Skatter kan och ska inte höjas i oändlighet. Men ibland är såna förslag viktiga för att få ekonomin att gå ihop. Och skatterna har alltid ett mastodont stöd hos svenska folket varje gång som de inte debatteras som separat fråga utan som en del i hur vi betalar för viktiga verksamheter. Den rävsax som Per Borg, ESO, tar upp i DN-artikeln måste tas på allvar. Och de politiker som inte bara talat skattesänkningars lov utan också genomfört dem har all anledning att rodna. Det gäller inte minst statsministern själv.

* med "valfrihetsträsk menar jag ett samhälle som är så trångsynt att den formella rätten att välja blir valfrihet för vem som helst att driva vad som helst på pengar man automatiskt får av kommun, stat eller landsting, samtidigt som ingen hänsyn tas till behov, till hur fördelningen ser ut eller till kostnadsutveckling.

Bloggar: Sidvind, Edvin Alam, Lars Bjurström,SSK-bloggen.
Knuff.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Nosententia sa...

Jo, intressant artikel på så sätt att Per borg kräver 150 miljarder samtidigt som vi har fått 100 miljarder i skattesänkning av moderaterna. Hur det sen går ihop att vi inte längre kan höja skatten för att finansiera välfärden förstår inte jag.

Mrs. Patricia sa...

Min son var offer för en mental spännande sjukdom som kallas schizofreni inte kan skilja mellan fantasi och reality.And Jag har sökt lösning, gav honom Seroquel, Zyprexa och många mediciner, men de var alla förvärrat situationen, var allt hopp förlorat innan jag träffade en man som regisserade mig där jag fick min medication.It är en växtbaserade läkemedel, är det en riktigt bra för schizofreni behandling, är det bättre än de jag har använt genom åren, om du har schizofreni för råd och nödvändig lösning, kontakta (rodwenhill080@gmail.com)