Med mitt utifrånperspektiv på Almedalen borde allianssympatisörer känna oro. Efter gårdagens Björklund-utspel som något som handlade om sänkta löner för ungdomar är det idag centerpartiets tur att dominera. Risken är väl där att minnet också handlar om en sämre politik som slår mot ungas möjligheter. Inte minst brinner ju Olofsson för att försämra LAS, den "mentala blockeringen". Frågan är väl hur mycket framtid ett centerparti år 2009 har? Att morgonen inleddes med förslag från centerns framtid, CUF, om att slås ihop med folkpartiet antyder möjligen att krafterna börjar rinna ur.Kanske har omvandlingen från ett parti med solid förankring på landsbygden till ett Stureplansanspassat parti utan egentlig chans att platsa i de nya kvarteren tagit för hårt? Visst, man finns på Twitter men är man tillräckligt moderna politiskt? Och är kontrasterna till dem man konkurrerar med -andra allianspartier- tillräckligt skarpa? Opinionsläget talar inte för det.
Skulle jag få frågan om vad jag tänker på när jag hör namnet "Maud Olofsson" så är det tre saker: dels hennes förmåga att alltid verka brinna för något. Självklart ett positivt drag. De två andra är mindre positiva: hennes närmast maniska fixering vid socialdemokrater som "onda". Och hennes fullständigt hämningslösa sätt att göra allt till en Centerpartiidé: exempelvis förra regeringens arbete med förnybart, träffar med USA:s energiminister som Mona Sahlin var på för att bygga samarbete - det är nu centerns egna hantverk om man lyssnar till Olofsson.
Just där, energi och miljöområdet, har ju centern bidragit tidigare. Visst finns det i center"rörelsen" en icke-Stureplans-variant som brinner för miljöfrågor. Hur de goda idéer som ibland kommer fram ska kunna genomföras med ett annars ganska miljöointresserat parti i toppen vete tusan.
Jag skrev om det för ett par år sen: Fanns Sverige innan centern blev regeringsparti? Hennes ivriga och energiska försök att göra Centerpartiet till det stora företagarpartiet har väl också gett tveksamma framgångar? Faktiskt röstade ju fler företagare på (s) än på Olofssons parti, till och med i EU-valet nyligen.
Minns lite av Björn Elmbrandts bok om Fälldin som berättar om när Tage Erlander hade fått updraget av partiet att, som han uttryckte det, "ta itu med Hedlund." Denne legendariske centerledare som fångade S-väljare. Det gjorde sannolikt ont i Erlander att få det uppdraget. Senare skulle Hedlund uttrycka sin besvikelse över att efterträdaren, Fälldin, "med tiden hade fått en alltför stark dragning åt höger". Då när Fälldin blev statsminister 1976, fick centerpartiet 24,08 procent. Nu kryper man strax över den spärr som avgör om man har en riksdagsplats eller inte . Vi får se vad dagens tal och utspel från Olofsson kommer att hjälpa eller stjälpa ett tynande bondeparti i en ny tid.
Läsvärt: DN-chatt med Maud Olofsson. C läge i opinionen. (DN), Centern och idéer om klimatåtgärder. (AB)
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, maud olofsson, almedalen, almedalsveckan, klimat, miljö, fälldin, gunnar hedlund
