Jan Björklunds förslag till ny skollag väcker stark och berättigad kritik. Förslaget att begränsa rätten att läsa upp betygen på Komvux handlar inte om "sund ekonomi" eller att hindra "fri dragsningsrätt" på skolans resurser. Genom Björklunds penna sipprar i stället hans och regeringens starka antipati för hela komvux-idén. Det är minst lika mycket det som förslaget i sig som upprör mig. Men också hela Björklunds sätt att göra partipolitik av frågor som borde vara mycket långsiktiga. Som exempelvis en skollag. Att han har uteslutit samtal med oppositionen om lagen riskerar bara att slå mot eleverna.
Hela Björklunds betoning utstrålar "batong" och handlar om sorteringsskola i stället för en skola för alla. Men i förslaget finns också bra saker som S-regeringen redan hade börjat jobba med. Det handlar om åtgärdsprogrammen: att stärka elevers rätt att överklaga om man inte får de resurser som krävs för att klara skolgången. Det handlar om skolhälsovården, att också fristående skolor ska jobba efter samma förutsättningar och att tillgång till skolbibliotek slås fast.
De goda ambitionerna riskerar att spricka därför att man inte varit villig att lyssna på andra. Ska det goda bli verklighet så krävs resurser. Vi vet att kommunerna framöver står inför stora besparingar därför att regeringen i år inte ger mer resurser och nästa år och framöver ger otillräckligt. Det innebär risker för att den nya lagen ska börja gälla i ett läge då skolan verkligen har börjat känna av svångremmarna. Det är olyckligt, minst sagt.
Att regeringen inte tar upp frågan om ersättningssystem riskerar att öka skillnaderna i skolan. Elever är olika och kräver olika stöd. Bostadsområden och stadsdelar har olika förutsättningar. Det är skillnader inom delar av Sverige. Att inte belysa det och lägga förslag som också slår fast principer kring fördelning av skolans resurser är mycket olyckligt och gör förslaget ihåligt.
Skollagsförslaget hade stärkts och blivit bättre med överläggningar med oppositionen. Och visst kan jag se att partitaktiken går igen; det bra med förslaget att sätta åt kommuner som inte kan fixa förskoleplats är ett sådant. Men det lyser igenom att Björklund har letat runt efter just S-kommuner med köer. Han kunde lika gärna ha valt alliansstyrda Huddinge som exempel.
Läs mer: Roger Jönsson, Fredrik Olovsson, Mammans blogg, Stefan Stenudd, Jinge, Eva Rundkvist, Mona for president,
SvD:s sammanfattning av förslagen.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, förskola, skollag, jan björklund, regeringen
1 kommentar:
Förslaget att utdöma vite till kommuner som inte erbjuder barnomsorgsplats i tid var också ett sådant förslag som den förra s-regeringen jobbade med i skollagskommittén - den kommitté som till skillnad från Björklunds bjöd in såväl de andra partierna som lärarfacken och elevorgansiationerna. Men den kommittén saknade ett parti - folkpartiet, därför att Björklund som då var partiets talesman i skolfrågor vägrade vara med. Orsak: De andra parierna och parterna var rätt överens om mycket, och deras åsikter stod ofta skarp kontrast mot Björklunds egna natttstånda åsikter. Då passade inte galoscherna herr B, som hoppade av.
Håller med dig Pter om att Björklunds solorace riskerar att slå hårt mot långsiktigheten i svensk skolpolitik.
Skicka en kommentar