"..men är fortfarande största parti med 32,8 procent av sympatierna. Moderaterna backar 0,6 procentenheter till 28,2"Om delar av den kritik som förts fram efter valnatten är riktig så blir det den andra meningen som S internt fokuserar på. "M backar". Det stora är ändå att mätningar nu måste slå fast att "S är största parti". För inte alls länge sen hade det närmast betraktats som en lustighet att antyda annat.
Sanna Rayman, SvD, kommenterar det hon ser som S och Mona Sahlins tystnad som ett framgångsrecept. Jag vet inte riktigt om det stämmer. Det är väl minst lika mycket mediernas vilja att berätta om S-förslag och annat som avspeglas i "tystnaden". Tidningen har också ringt runt och kartlagt stämningen hos de socialdemokratiska distriktsordförandena. Sammanfattningen är punkter som jag själv tror stämmer:
Jag ser två jättefaror: den ena är förändringen av partiets självbild och ambitioner som riskerar att följas av valresultatet. Att nivån runt 25 procent blir ny måttstock för ett parti som borde sträva efter att hålla kvar vid 40-strecket. Visst förändras verkligheten. Visst kommer nya politiska strömningar. Men att själv dra ner ambitionerna till att moderaterna blir "norm" är ingen framtid.• Det var inget bra val. Men med tanke på den svåra våren så kunde det ha ännu gått värre.
• I ett EU-val tar väljarna ut svängarna mer. Då förlorar de etablerade partierna röster.
• Mona Sahlin har skött sig bra och har partiets fulla förtroende.
• Det är glädjande att valdelta gandet ökade och att Sverigedemokraterna inte fick en plats i parlamentet.
• Det är i storstäderna S har sin stora huvudvärk. Och vinner de inte där, så är valet 2010 förlorat.
Den andra faran handlar om en socialdemokratisk tendens vid förlustval: när partiet vinner är det politiken som fått stöd av väljarna. När partiet förlorar är det på grund av ombudsmän som har tryckt otydliga flygblad, slöa förtroendevalda som inte knackat tillräckligt många dörrar, ett ord i en hushållsfolder som stavats fel, en sminkning av en kandidat som gjorde företrädaren alltför onaturlig, en valaffisch som saknades på något biltät gata eller andra, mer operativa förklaringar till nederlaget.
Även om jag själv kanske kan betraktas som jävig i sammanhanget, säger jag bara: Jag blir så innerligt trött. Socialdemokratin kan bara bli starkare med en kombination: att bli tydligare i framtidsdrömmarna, att berätta om konkreta förslag som går åt det hållet, att vara genuint trovärdig som "regeringsalternativ och att göra tydligt vad som är alternativet. Självklart måste det berättas på ett sätt för storstadens invånare som når fram.
Socialdemokratins stora utmaning nu handlar om att vinna storstädernas väljare, både den allt viktigare medelklassen och de av partiets kärnväljare som inte lika lätt släpar sig till vallokalen. Det kommer inte att räcka med att, som en intervjuad i SvD uttrycker det, "det blir fler sossar på gatorna".
Mycket folk på gator är förstås trevligt. Men det räcker inte! Jag tror att Sven-Erik Österberg, gruppledare för S i riksdagen och ordförande för partidistriktet i Västmanland, pekar på en viktigare förklaring och därmed en nödvändig förbättring av kommunikationen. Han säger till Svd att "
i Stockholm har krisen inte känts av på samma sätt än. Där är det i stället klimatfrågan som berört folk och det måste vi ta till ossÄven om krisen faktisk kan känna in på skinnet också för Stockholmarna nästa val så ligger det mycket i detta. En svårighet (?) är måhända om mp:s stora förtroende inom miljöområdet gör att varje samtal om miljö och klimat leder till att väljaren automatiskt kopplar det i och för sig viktiga S-budskapet till mp. Men so what?
Ska socialdemokratin vara trovärdig krävs förstås en stark miljöpolitik inte bara i skrivna förslag och program utan också i väljarnas ögon. Ska S återvinna regeringsmakten 2010 krävs att det sker på alla centrala politikområden. Då krävs både ock. Politik och flygblad. Visioner och sakfrågor. Gator och internet.
Mer att läsa:
Rolf Gustavsson om grenen "bortförklaringar."
Socialdemokratisk debatt, Aftonbladet,
Bloggar: Alexandra Einerstam, Calle Fridén,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eu, eu-val, val 2010, mona sahlin,
2 kommentarer:
Betyder det något att Synnovate, Temo och Sifo har samma styrelse.....
Carl: Ok..nytt för mig att det är så. Förhoppningsvis borde inte styrelser agera operativt så att mätningar på något sätt samkörs eller så. Men man vet väl aldrig.
p
Skicka en kommentar