Ett folkparti utan Lars Leijonborg gör varken till eller från

Lars Leijonborg avgår. Han vill inte bli landshövding. Han borde skriva memoarer säger han, men vet inte om han orkar. Han var heller inte så engagerad i den senaste valrörelsen, berättade han på den nästan extremt korta presskonferensen. Vad ska han göra nu? Ja, det var LL förtegen med. Det verkade som han hade något på gång.

Livet har inte alltid varit glatt och muntern för folkpartiets egen Leijonkung: Som Sydsvenskan skrev i april 2007.

”Leijonkungen” har fallit. När de två största länsförbunden – Stockholm och Skåne – ville slita kronan från hans huvud hade han inget val.

Det var en märkbart trött och skakad Lars Leijonborg som med mörka ringar under ögonen tvingades meddela att han abdikerar vid landsmötet i september.

Lars Leijonborg ville ju så gärna fortsätta. Som partiledare. Som en av fyra motorer i den allians han var så stolt över att ha varit med att bilda.

Vad händer med folkpartiet utan Lars Leijonborg? Ingen skillnad, skulle jag säga. De har en valframgång i ryggen att leva på ett tag. Jan Björklund har tagit över med batong och pekpinne och ser säkert till att det blir ordning och reda både i skolan, Sverige och i folkpartiet. Den som saknar den socialliberala folkpartiådran har för länge sen gett upp hoppet att Leijonborg ska göra några underverk. Det är bara att bida sin tid och vänta på rätt krafter. Vem vet: kanske kan blockpolitiken i Sverige då luckras upp.

Vad blir avtrycken av Leijonborg i den svenska politiska historien? Avskaffandet av kårobligatoriet kanske? EES i Lund? Eller möjligen, som Lena Mellin säger i Ab:

Lena Mellin menar att hans största misslyckande var hans första val som partiledare. Men hon tror att Lars Leijonborg kommer bli ihågkommen för valet 2002.

– Om man ska vara elak flörtade han med främlingsfientliga krafter och om man ska vara positiv ville han ha ordning och reda. Folkpartiet krävde att man skulle kunna tala svenska för att bli svensk medborgare.

Alliansen som vann valet 2006 hade Leijonborg som en av motorerna. Förmodligen är väl den framgången också LL:s största bidrag. För mig kommer han dock att vara ihågkommen som den minister som sköt drömmarna i sank om Södertörns högskola som universitet
Man får för hans egen skull hoppas att dessa sakpolitiska insatser präglar eftermälet och inte minnet av medverkan i halvpatetiska Tv-program. Viss risk finns faktiskt att det är det som har satt sig i människors minne.

SvD analys.
Henrik Brors analys.
Lena Mellin skriver.
Bloggar: Ledarbloggen, Krohniskt, Niklas Frykman, Alliansfritt Sverige,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, lars leijonborg, folkpartiet, regeringen, liberal, liberalism, Leijonkungen