Framtid finns för (S) - men våga drömma högt om den också

Mona Sahlins tal till partikongressen i mars 2007 var signalen till en förnyelse och omprövning av socialdemokratins politik. Förhoppningarnas sattes högt. Rådslag startades som grund för partiets kongress i slutet av 2009. 450.000 personer fick på något sätt kontakt eller deltog i rådslagsarbetet.

Det "glitter" som ordet förnyelse fått ibland riskerar att dölja att verkligheten är mer komplicerad. Att bara rapa upp ordet ger ingen trovärdighet. Det fanns olika syn inom och utanför partiet på vad denna förnyelse skulle innehålla. Jag kan känna att det var ett valnederlag i sig som blev den tunga utgångspunkten i arbetet. Mindre av upplevda brister i samhället som svenska folket möter och som partier som vill överleva måste ha lösningar på.

Ett parti som vill vara stort och ha inflytande måste med nödvändighet vända sig till breda grupper. Ett parti som har rättvisa och jämlikhet som bärande värderingar måste klara en politik för detta även i ett "två-tredjedelssamhälle" där de utsatta som känner ett direkt behov av "politik" inte längre är i majoritet. Ett parti som vill ha folkets stöd måste se, tala om och ha lösningar för folkets upplevda vardagsproblem. Ett parti som vill överleva i ett urbaniserat samhälle måste ha något att säga till storstadens invånare.

För partiets motståndare var det nog mer ett tillfälle att köra in kilar mellan intressen. Enligt dessa skulle förnyelsen med nödvändighet innehålla lägre skatter, mindre i ersättning om man blev arbetslös, sämre anställningsskydd, fortsatta privatiseringar i vården och kanske till och med mobilförbud i skolan. Många medlemmar i partiet funderade över varför en omprövning åt det hållet var nödvändig, när till och med Reinfeldt sade sig förstå att socialdemokratiska värderingar hade fast förankring i Sverige. Det är på kongressen i oktober/november som omprövningens examensdag är.

Eftervalsdebatten har tagit rejäl fart sedan det nedslående resultatet från 7 juni blev känt.
Eller med andra ord: innan resultatet av det förra valnederlagets omprövningsarbete har spikats och klubbats så finns det ytterligare skäl att diskutera politiken. Ligger det här en dröm om att stora, braskande förnyelseprojekt a la Reinfeldt automatiskt leder till valframgångar? Kanske blir i stället en återuppväckt och ständig debatt ett resultat där politiken hela tiden prövas i dialog med väljarna? Finns det kraft att forma något långsiktigt? Eller drunknar den viktiga uppgiften i skuggan av EU-valets närmast tragiska resultat i exempelvis Stockholm?

Socialdemokratin har behov av att bli tydligare i värderingar och i sakfrågor. Där ligger resultaten från rådslagen. En del handlar också om att utveckla metoder för den ständiga kontakten med de som vi söker stöd hos. (dvs demokratins grundtanke) Om väljarna till mycket stor del tycker som S fast man inte riktigt vet att S tycker så borde förutsättningarna finnas till goda resultat. Att S inte lyckats mobilisera sina kärntrupper till valurnorna i juni 2009 måste vara en av de viktigaste organisatoriska utmaningarna.

Det oroar att partiet inte lyckas få väljarna att uppfatta budskapet. I den mån detta nu är "färdigförnyat". Eller har väljarna sprungit åt andra håll än partiets "tänkare" har lyckats upptäcka? Jag tror faktiskt inte det. Framtiden finns för socialdemokratin.Men våga drömma om den högt också.

Har du ett inlägg om förnyelse som jag inte sett? Kommentera med länk, please!
Bloggar om S och förnyelsen; Mona for president, Roger Jönsson, Rebella, Anders Johansson,
Jonas Morian, En ny giv, Tomas Agdalen, Johanna Graf, Robert Noord 1, Robert Noord 2,

Eget eftervalsinlägg.
Krönika av Niklas Nordström.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, förnyelse, socialdemokraterna, mona sahlin, val 2010