Onsdag med partiledardebatt i riksdagen och samtidigt SCB:s stora partisympatiundersökning. Det blir en spännande dag, alltså. Möjligen kommer mätningen att påverka det politiska samtalet före Almedalen och under sommaren mer än själva riksdagsdebatten. En redovisad nedgång och "S-kris"-drevet drar igång sitt maskineri igen. Tänk om analyser av politiken kunde få vara i fokus. Något som också påverkar de ständiga mätningarna.
Mona Sahlin, Lars Ohly och Peter Eriksson kan träda in i kammaren med stort självförtroende. Det är dagen efter det historiska gemensamma gruppmötet mellan partiernas riksdagsgrupper, någon form av reinkarnation att alliansbyggandet till vänster är inne i skarpt läge. Men det måste vara en jätteskillnad på detta och hur det var när de "vanliga" borgerliga partierna blev Allians för Sverige. Då var formen, PR-konsulterna, arragenmangen och politikernas mys med medierna det centrala. För de rödgröna får det gärna utebli: det måste vara framtiden för Sverige, samtalen med väljarna, färdriktningen i politiken, jobben, miljön, klimatet och rättvisan som sätts främst. Gullandet med stjärnreportrar vid köksborden kan vänta.
Precis som Johan Westerholm skriver är väl jobben den givna frågan. Som bekant utlovades utan reservationer fler jobb och färre i utanförskap före valet 2006. Det var med det löftet som Reinfeldts regering vann valet. Det blev tvärtom: högre arbetslöshet, fler i utanförskap och bidragsutbetalningar som ökar. Vad vill partierna nu göra för fler jobb? Hur ska tryggheten i jobbet kunna försvaras mot de som nu tar chansen i krisen och vill spela ut löntagare mot varandra för att kunna försämra den svenska modellen? Hur ska den mörka framtid som många ungdomar både känner och faktiskt drabbas av kunna vändas till en ljusare?
Välfärden, som sjukvård och skola, borde få stort utrymme. Det behövs förbättringar och det behövs mer resurser för att hålla kvaliteten än den nuvarande regeringen har satsat. De är låsta därför att de har gjort sig av med viktiga intäkter i form av sänkta skatter. Därför hotar besparingar, inte satsningar, något som går emot väljarkåren i stort. Det visade FSI-rapporten i går. Ett självklart tema för partiledardebatten.
Klimatfrågorna går inte att hoppa över ett år som detta. Klimathotet måste alla, också Sverige, ta ansvar för. Regeringen pratar mycket men gör mindre. En regering som träffar petroliumlobbyn och sen lägger en klimatproposition med lägre ambitioner än vad som krävs måste ställas till svars. Där är det rödgröna alternativet outstandning i trovärdighet och när det kommer till effekter.
Jonas Morian berättar att vi tack vare makthavare.se får en granskning av vad som sägs i debatten. För den som vill "ladda" extra gör också SvD på idrottsmanér en genomgång av formen hos partierna.
Bloggar: Följ inlägg genom S-buzz.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, regeringen, jobbävning, miljö, klimat, välfärd, val 2010, partiledardebatt, opinionen