En socialdemokrat kvar i Stockholm? Hur?

Från S-valvakan kunde jag berätta om de härliga glädjeyttringarna. Visst kändes det skönt att vi ändå höll ställningarna trots "krisrubrikerna" under våren. Det utesluter inte att (s) har saker att prata om. Viktiga saker. En är hur partiet ska se till att man finns i Stockholm också i framtiden. Puckad tanke kanske att det inte skulle finnas sossar i huvudstaden kanske någon tänkter. Frågan är väl bara: hur många?

Fyra citat som varje socialdemokrat borde fundera på. Det första från tidskriften R&D som för en tid sedan skrev:

Maktförskjutningen land-stad fortsätter. R&D:s sammanställning visar att de tre storstadslänen för första gången får över hälften av mandaten i riksdagen efter valet.

Det andra citatet hämtar jag från Robert Noord som idag skriver:

Resultatet visar att Socialdemokraterna går framåt i regioner som minskar och minskar i regioner som ökar. I Stockholms län är Socialdemokraterna numera tredje största parti. I Stockholm är situationen än värre, där är Socialdemokraterna fjärde största parti, efter Moderaterna, Folkpartiet och Miljöpartiet.

Det tredje läste jag på Karins blogg:

Sen tycker inte jag att vi, socialdemokrater, ska fokusera på moderaternas bakslag. Vi ska fokusera på varför vi ligger dåligt till i storstäderna och varför ungdomar och barnfamiljer inte röstar på oss. Vi vinner inget riksdagsval på att glädjas åt moderaternas dåliga resultat. Vi ska jobba med vår politik istället.

Karin har som oftast väldigt rätt. Och det fjärde citatet är kan bara uttolkas som en överlevnadsstrategi för Socialdemokraterna i stockholmsregionen och andra tillväxtregioner.
Jonas Morian skriver:

Och att socialdemokratin i Stockholm nu bara är fjärde största parti – efter moderaterna, folkpartiet och miljöpartiet – kan inte sägas vara annat än katastrofalt.

Redan efter riksdagsvalet 2006 slog s i Stockholmsregionen fast att man behövde göra insatser för att vara ett attraktivt parti även för storstadens medelklass. Den läxan återstår uppenbarligen fortfarande att lära.

Citaten hänger ihop. "S fjärde största parti" är naturligtvis ett skräckscenario för ett riksdagsval, men egentligen lika illa nu. Visst: förklaringar och analyser kan alltid presenteras. Men ta det på allvar! Vad är det som gör länsinvånarna så kallsinniga till vårt parti? Är det tveksamheter till politiken? Är det budskapet som inte når fram? Är vi alltför "mitten" och karaktärslösa för den växande storstaden där mer spets och färg krävs för att få uppmärksamhet?

Läser Swedenmarks inlägg. Någon gång måste det bli tillåtet att säga "Stockholm är viktigt" utan att samtidigt understryka att Sveg, Åmål, Flen eller för den skull Östersund är viktigt. Någon gång borde socialdemokratin som hela Sveriges parti vara hjärtligt engagerade i frågor som är speciella för storstaden. Segregationen. Klassklyftorna, Arbetsmarknaden. Samhällsplaneringen. Bostäderna osv.

En kvinna från en glesbygdskommun fick hjärtat att klappa på partikamraterna från Stockholm. Hon hade fått en tydlig bild av vad som händer om S förlorar Stockholm. Hon insåg hur viktigt det är att socialdemokratin ses som det bästa alternativet också (också!) för den som bor i regionen. Fakta fick henne att med känsla i rösten deklarera att hon aldrig mer skulle klaga på att partiledning eller andra pratade om hur viktigt Stockholm är. Härligt! Och tänk om just det egentligen handlar om partiets möjligheter att i framtiden påverka samhället.

Slutsats?

Läs mer:
Tvärdrag, Andreas Sjölander, Kristian Krassman, Mitt i steget, S-buzz, Ledarbloggen,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, eu-val, socialdemokraterna,