Dagen efter Reinfeldts skattesänkarkalldusch - men större skyfall finns på välfärdshimlen

Sent i går skrev jag ett inlägg om Reinfeldt och Borgs besked att man skjuter en del reformer på framtiden. Däribland regeringens enda hjärtefråga, ett nytt jobbskatteavdrag. Bedömare gissade precis som jag att det mer var rädslan för en parlamentarisk kris och till och med nyval som tvingade fram beskedet, snarare än att Reinfeldt själv ville stänga "skattesänkarboden", som han talade om för några år sedan.

En av mina funderingar igår var; vad säger alla de trogna alliansfantaster som alltid rycker ut till försvar? Jag skrev att det skulle bli intressant att se Svenska Dagbladets reaktion. PJ Anders Linder som varit en stark supporter till skattesänkningar oavsett dess benämning, gör faktiskt inte det jag kanske trodde: Kritiserar Reinfeldt direkt i sak. I stället skriver han i morgonens ledare att jobbskatteavdraget är "politiskt omöjligt". Det stärker min tro att det just är mer politik än krishantering som ligger bakom utspelet. PJ Anders Linder svävar ut mer svepande i någon slags desperation: "Vi behöver något annat!!" utropar ledarskribenten.

Dagens viktigaste budskap är trots detta inte, säger inte, att alliansen skjuter på, skrotar, gör om, sina tankar på ett femte jobbskatteavdrag. Det viktigaste är att påminna om hur politiken som helhet har slagit det femte förutan! Det är fortfarande en regering som omfördelar, som (måste säga det!) medvetet fattar beslut om ökade klyftor helt enkelt därför att den ideologi man lever efter säger att klyftor skapar drivkrafter som ger "det bästa" för alla. Adan Smith. Den "osynliga handen". Dynamiska effekter. Arbetsgivare som agerar snällt och schysst mot den arbetskraft som drar in pengarna.

Så är det inte. Reinfeldt och Borg och de andra i alliansregeringen har fram till igår slagit undan alla berättelser från 2011 års Sverige om hur människor far illa i sjukförsäkringen, hur FAS 3 förnedrar, hur fackliga medlemmar tvingats lämna efter dramatiskt höjda kostnader för medlemskap och regeringen har fram till i går önskat genomföra en reform som kostar lika mycket som att i stället utrota barnfattigdomen.

Sverige har förändrats. En sådan förändring är att det nu finns ett mycket starkt facklig-politiskt samarbete. Men inte det vi alla kanske tänker främst på, det mellan LO och Socialdemokraterna. Även om detta är starkt så har moderatregeringen och Svenskt Näringsliv ett oerhört starkt samarbete som när annat debatteras förefaller oantastligt. Arbetsgivarna slår nu hårt mot fackföreningsrörelsen och ska själva - om dom får som dom vill- bestämma lön. Utan fackets inblandning.

Jag hoppas att många ser vad som är på gång och att vi både politiskt och fackligt reser en kraftig opinionsmur mot den regering som igår fick krypa till det politiska korset. Men än är segern inte vunnen!

ps: jag tog igår exempel på regeringens argumentation. Där valde jag min bloggarvän Kent Persson som exempel för de två inriktningarna. "Ja till avdraget" o "Nej till avdraget": Jag menar att jämförelsen var rätt i de två perspektiven men till Kent fördel ska sägas att han själv, före Reinfeldts utspel drog kloka slutsatser. 

Bloggar;: LO-bloggen, Krassman, Sebastians tankar, Dagens Arena/Yonna Waltersson, Martin Moberg,  Alliansfritt, Jämlikhetsanden, Michael Granstedt, Mitt i steget,

Medier i övrigt: DN ledare, AB,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant  Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, jobbskatteavdrag, anders borg, tommy waidelich, alliansen,
 

Efterlängtade mothugg mot Reinfeldts skattesänkarbod

Man kan väl säga äntligen. Även om mothuggen som kommer mot Reinfeldts ständiga sänkningar av inkomstskatterna med jobbskatteavdrag ibland framhåller andra sänkta skatter. Om man inte som Svenska dagbladets ledare använder ord som "samtidigt" och "också". Där är det marginalskatterna, värnskatten, som lyfts fram. Centerns framtidshopp Annie Johansson säger till Ekot att "fler jobb" måste ställas mot jobbskatteavdraget och menar då arbetsgivaravgifterna. I samma Ekointervju säger folkpartiet att områden som skatten på kapital "också" ska sänkas och "infrastruktur" måste tillföras mer resurser- Alltså en tillväxtsatsning som ställs i alla fall mot det sjätte jobbskatteavdrag som Reinfeldt ser framför sig. KD uppges enligt Ekot lyfta fram pensionärernas sänka skatter.

Man kan först tycka att det är utmärkt att Reinfeldt äntligen möts av offentligt mothugg från de egna. Detta enda tal om skatter visar att Reinfeldt har en potential att på samma sätt som företrädaren Bo Lundgren fastna i ett evigt tal om skatter, samtidigt som behoven av välfärd och investeringar kräver sitt. Och mer. Som utanför placerad sosse kan man måhända hålla skadeglädjen tillbaka. Den borgerliga alliansen talar trots allt politik och framtidsprioriteringar. Jag avundas detta.

Mer:
- mitt inlägg i går om skattesänkarboden.
- Kulturbloggen om politikerförakt.
- Martin Moberg,
- Razztyckertill om "Ännu lägre skatter"

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, moderaterna, skatter, jobbskatteavdrag, centern, folkpartiet, alliansen

Reinfeldts skattesänkarbod

Om man skulle tillåta sig att stjäla uttrycksätt från Olof Palme om Reinfeldts regeringens politik så kanske det skulle låta: "Den gamla tidens höger var ärliga: De sa rakt ut att de ville sänka skatterna för sina grupper - höginkomsttagarna - för att vara snälla. För att möta deras krav. Den nya högern är mer oärlig. De skjuter låginkomsttagarna framför sig, som motiv för sänkta skatter....Jag är mycket medveten om att politiken sedan det något omformulerade citatet uttalades har förändrats. Högern är större och omfattar fler väljargrupper än på Palmes tid. Men själva kärnan håller fortfarande.

I går medverkade Reinfeldt i Rapport och återkom då till sitt partis (fortfarande) enda hjärtefråga: sänkta skatter. Kom då att tänka på dom som den senaste tiden har betonat att den där Reinfeldt och de nya moderaterna ska tas på allvar. Det var i och för sig ingen nyhet, det som ikväll kom fram i Rapports lite längre intervju med statsministern. En något stelare Reinfeldt, tycker jag. I inslaget ställde Reinfeldts ut löften om fler, kommande sänkningar av skatter i form av jobbskatteavdragets femte steg. På området sänkta skatter tycks inga gränser existera. Och för att citera Aftonbladet om relevansen i det där "Palmecitatet":

Jobbskatteavdraget är meningen att fungera som en morot för att få de med låg inkomst mer motiverade att arbeta.– Vi menar att det är det bästa sättet att stimulera deltidsarbetare och låginkomsttagare till att vilja jobba mer. Vanligt folk som jobbar ska märka det i plånboken, säger han till Rapport.

Minns du var Reinfeldt talade om som nyvald moderatledare? De skattesänkningar där det fanns en baksida i form av välfärd. "Varje krona i sänkt skatt är en utebliven krona till välfärden." Med den omstöpningen av sitt parti gjorde han "nya moderaterna" till ett politiskt alternativ också för många med socialdemokratiska värderingar. Just därför var också valrörelsen 2010 en upp-och-ner-kampanj när det gäller skatter. Mycket hade redan genomförts men partiets hjärta säger "mer och mer". Därför svajade Reinfeldt hit och dit. I Almedalen var budskapet att nu var det välfärden som står på tur. Senare, i sommartalet vid Slussen, hade Reinfeldt åter gått tillbaka till skattesänkarfokuset. "Skattesänkarboden" håller fortfarande öppet. Samtidigt är det tyst om välfärden. Den har idag delats upp i två delar: verksamheter och det regeringen gärna kallar "bidrag". (dvs trygghet vid tex sjukdom och arbetslöshet) Det är den senare "tårtbiten" som får stå för de stora försämringarna när de sänkta skatterna ska betalas. Och vad gäller den förstnämnda: skola, vård och omsorg sker förvisso ingen "slakt". Men det finns helt uppenbart brister i verksamheter (låt oss ta exemplet tågtrafik och underhåll) Och i skolan, i sjukvården och äldrevården finns också många som upplever behov av förbättringar. De lär vi får vänta på så länge sänkta skatter är DET ENDA för det ledande regeringspartiet.

Läs mer: DI, Ekot, Exp, DN, SvD
Fler som bloggar:
Roger Jönsson, Mattias Lundbäck, Kent Persson, Peter Högberg, Thomas Böhlmark,


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, regeringen, fredrik reinfeldt,

Sluta jobba- börja chilla

Nattsömn, trots allt en god sådan, efter läsning av Expressens skatteträskledare. Frukost till SvD:s kolumnist Elisie Claesson som skriver veckotidningsliknande krönika med fotbollsliknelser. Budskapet är att politiken alltför ofta tror att de själva ska göra mål, i stället för spelarna. Nej, skriver SvD ungefär, i min sammanfattning, "ha tilltro till spelarna, sno inte hela tiden våra skattepengar, se på Fryshuset som gör det gratis och hylla de ungas syn att det "lilla" är viktigt. Med Alliansen och Anders Borg "kan vi jobba mindre utan att sänka lönen".

Åter en upprepning av det som såväl jag själv som Johan Westerholm hade invändningar mot i går. Ett allmänt flum och antydningar om skatter utan att gå vidare till den så kallade "pudelns kärna": Om man nu talar skatter och dess fördärvlighet och pläderar för sänkta eller (som det i bland låter) som helt borttagna skatter: Visa oss då vad som ska bort av det skatterna betalar för. Här finns ingenting om "synvillan", det som slår hårt mot ungas självförtroende, ekonomi och möjligheter till ett boende: ungdomsarbetslösheten. Att "chilla" räcker tydligen som livsuppgift för unga enligt krönikören, som parantetiskt har en enda länk på den hemsida som nu är under uppbyggnad. En länk till HARO, "hemmafruarnas" organisation.

I krönikan tas ett välkänt exempel. Fryshuset. På det seminarium som EC tydligen har varit på med Fryshuset "dominerade välfärdens unga frivilliga eldstjälar, som inte krävde skattebetalarna på miljarder". 

En hyllning till Fryshuset är väl utdelad. Men så ser faktiskt en hel del av fritidssektorn ut. Föräldrar som ställer upp med skjutsning till träning och matcher, föräldrar som sköter en klubblokal eller "roddar" föreningsstyrelsen. Inom äldreomsorgen brukar en del tala om att 80 procent av omsorgen om de äldre görs av anhöriga, oftast kvinnor. Så blir den offentligt finansierade omsorgen mer av ett komplement, inte all, välfärd.  Fryshuset, för att återgå till dem, hade år 2008 följande intäkter enligt årsredovisningen:

Skolbidrag avseende gymnasieskolan Fryshusets Gymnasium, 81,1 mkr, (81,4 mkr) motsvarande 40,0 % (44,8%) av årets omsättning.
Försäljningsintäkter från sålda tjänster, t.ex. Lugna Gatan, utbildnings-och konsultintäkter, evenemangsintäkter 55,8 mkr,( 45,6 mkr) samt hyresintäkter, 6,9 mkr, (10,4 mkr) motsvarande
30,8 % (30,8%) av årets omsättning.
Projektfinansiering/bidrag från fonder 38,6 mkr, (19,4 mkr) motsvarande 19,0 % (12,3 %) av årets omsättning.
Gåvor från sponsorer och privatpersoner 5,7 mkr (7,0 mkr)motsvarande 2,8 % (3,8 %) av årets omsättning.
Bidrag från Stockholm Stad och landsting 14,8 mkr (15,0 mkr) motsvarande 7,4 % (8,3 %) av årets omsättning.

Fryshuset gör jätteinsatser ideellt. För det är de värda de anslag de får över skatterna. Den som talar sänkta skatter, oavsett konkret eller som EC i mer flummiga termer får förstås berätta vad som ska bort från kostnadsposterna. Så görs inte alltid.

.Jobbskatteavdragen gör att vi kan jobba mindre utan att sänka nettolönen. Högerbacken Borg låter oss vara högeryttrar och själva göra mål

Visst. Där har nog krönikören rätt. En del får med jobbskatteavdraget möjlighet att minska arbetstiden och samtidigt få ihop lika mycket till hushållskassan. Det gäller verkligen inte alla men en del. Om det var tanken med reformen kan diskuteras. Men huvudfrågan kvarstår till de som vill att skattesänkarboden Rosenbad fortfarande ska hålla öppet: Vad ska bort?

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, svenska dagbladet, fryshuset, haro, val 2010, skatter, välfärd, moderaterna, anders borg, jobbskatteavdrag,

"Lugn och ro" för villaägare - och sänkt skatt på hyresrätt och bostadsrätt

Förslagen om fastighetsskatten, om (S) får bestämma, presenteras på DN Debatt. Att skatten finns (namnförändrad i borgerlighetens Sverige) handlar ytterst om hur välfärdens ska betalas. En del i det är att skatterna måste fördelas rättvisare: de som tjänar mest ska också betala mer, inte mindre som nu sker. Förslagen om att dyra villor ska beskattas hårdare införs samtidigt som hushållen successivt får tillbaks det man har drabbats av när alliansen införde "flyttskatten", uppskovsskatten. S-företrädarna talar i artikeln också om att hyresrätter och bostadsrätten måste få sänkta skatter som ger lägre boendekostnader.

Den samlade effekten är att mer än dubbelt så många villaägare får sänkt skatt, som de med de dyraste kåkarna som får höjd, Allt enligt riksdagens utredningstjänst.

Samtidigt börjar ett sifferkrig: Villaägarna har beställt siffror som ska motbevisa det som riksdagens utredningstjänst har räknat på vad gäller de rödgrönas förslag. Möjligen blir det som förra omgången när debatten var som hetast: När det blir tydligt att begränsningsregeln finns och utvidgas, så svalnar hettan. DN skriver att vartannat hus drabbas i Danderyd och Lidingö. Det kanske säger en del för den som varit på besök i de "stockholmsförorterna".

- Johan Westerholm skriver om de 68 fastigheter i Norrtälje som "drabbas". Svensson har också positiva synpunkter på det här sättet att betala för välfärden...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, skatter, fastighetsskatt, rödgröna, socialdemokraterna, danderyd, täby, lidingö, förmögenheter, villaägarna

Om alliansens långsiktiga skattemål - och ett helt annat Sverige

300 miljoner! Det är målet för alliansen i Huddinge när det gäller sänkta skatter. Nu gäller det inte nästa år. Inte heller nästa mandatperiod. Löftet som ställs ut är att år 2013 sänka skatten i Huddinge med tio (10) öre.

På lite längre sikt, det vill säga i en ganska oviss framtid, vågar man drömma högre (lägre): I det budgetförslag som kommunstyrelsen ska behandla på måndag skriver allianspartierna att man vill sänkta skatten ner till ett genomsnitt i länet. Idag ligger detta 1.57 under Huddinges 19.95. Det långsiktiga målet blir därmed ett skattebortfall på 300 miljoner.

Det här ger mig en del tankar och funderingar. En är att grundsynen att "skatt är stöld" är djupt rotad i moderaterna oavsett vad den används till. En annan är den uppslutning bakom de långsikta målen som kristdemokraterna och folkpartiet intar. I Huddinge står centern utanför fullmäktige. Det lokala Drevvikenpartiet får med den skrivningen också räknas till skattesänkarkramarna. En tredje tanke handlar om den blygsamma praktiken: tio-öringen. "Bättre än ingenting", kan någon säga. Det känns som man verkligen, i ryggmärg och hjärta, vill ha ett annat sätt att finansiera olika delar i samhället. Men vetskapen om att folk gillar vår modell ganska bra, gör att känslorna får pressas tillbaks. Eller? Teorier?

Moderaternas retoriska förändring får betecknas som en stor politisk succé i Sverige. Inte för att det går att jämföra med den internationellt sett unika styrka som socialdemokratin har visat under många år. Men ändå. Att mycket har varit just retorik och inte en politisk förändring har bekräftats i den förda politiken. Retoriken om "nya" vändes direkt till det vanliga som sedan 1921 har krävt en sak: "Sänkt skatt". Det låg inte särskilt mycket i Reinfeldts tal om "myntets baksida" och "gör inte moderaterna till en skattesänkarbod". Det var valvinnande.

De kraftiga sänkta skatterna på riksplanet under de fyra åren som gått ger ganska påtagliga "bevis" för teorin om bara valtaktik. Men frågan är i vilken riktning man strävar framöver? Reinfeldt lugnade ju de sina med att betona att det inte var en förflyttning på höger-vänster-skalan utan mer en fråga om tid.

Förra valrörelsen, 2006, fick inte idédebatten och de långsikta målen så mycket utrymme i debatten. Att Reinfeldt deklarerat på en stämma att skattetrycket ska ner till genomsnittet i Europa skulle innebära ett bortfall av skatteintäkter på ca 250 miljarder. "Så var det inte", contrade moderatledaren.

Den där kombinationen, Reinfeldts EU-genomsnitt som skattedröm och allianspartiernas "medelskatt i länet"-dröm i Huddinge kan kompletteras med landstingsalliansens "sänka tioöring för tioöring". Frågan är vad som ska ersätta en skattefinansierad välfärd när man vandrat en bit på denna drömväg. Det låter i bland lite löjligt när man påstår att sänkt skatt med sådär en tioöring är genomgripande frihetsreformer. "Den enskilde får bestämma mer". Med de mer långsikta målen blir det förstås mer över. Det som ÄR dramatiskt i Huddinge att sänka från 19.95 till 18.38 på varje hundralapp är mycket för kommunen. Det går utan tvekan ut över välfärden. Men går det att tala med stora ord om just "frihet"? "Du ska bestämma mer"? 

Jag grubblar. Du också?

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, skatter, huddinge, huddinge kommun, val 2010, valet 2010, folkpartiet, kristdemokraterna, centern, fredrik reinfeldt

Välfärdspolitikens egen klimatfråga

Svenska Dagbladets PJ Anders Linder fortsätter i en krönika idag den viktiga diskussionen om hur välfärden ska kunna finansieras framöver. Nja, problemet med inlägget är väl att utgångspunkten är den helt motsatta mot det som många analytiker, politiker och ekonomer idag försöker ge svar på.

I stället för att bidra till lösningar på frågan blir inlägget ett blint försvar för det motsatta: att med allehanda spekulationer visa att de intäkter som samhället i form av stat, kommun och landsting behöver för att betala för det gemensamma kan minska. Det vi i dagligt tal kallar skattesänkningar. Just det föranleder också PJAL till en kort känga till delar av bloggosfären. I sig hedrande att SvD-ledaren återkommande involverar oss bloggare i debatten. Heder!

Det gick inte många minuter från att SKL-materialet blev känt till att ivriga, S-märkta bloggare slog fast att (även) detta var den slutgiltiga dödsstöten för allt vad skattesänkningar heter.

Jag vet inte om han har tagit del av mitt inlägg. Kanske. Det var i alla fall en reflektion på en rapport från Sveriges kommuner och landsting. En arbetsgrupp har funderat över hur välfärden framöver ska kunna betalas.

Enligt beräkningarna i rapporten kommer gapet mellan behov och offentliga resurser, i dagens prisnivå, vara runt 200 miljarder kronor år 2035. Det motsvarar en kommunal skattehöjning på cirka 13 kronor, det vill säga om gapet enbart skulle finansieras med skatt

SKL skriver vidare:

Problemet med den framtida finansieringen av våra välfärdstjänster är inte att det saknas resurser totalt sett, utan hur dessa ska kunna kanaliseras till välfärdstjänster

Även regeringens experter försöker seriöst ge några svar om framtiden. Ett exempel är Per Borgs rapport förra året till ESO i vilken han liknar frågan om välfärdens finansiering "välfärdspolitikens klimatfråga". Ett räkneexempel blir här inte SKL:s 200 miljarder utan något lägre, 150.

En utgångspunkt för den framtida politiken bör vara att medborgarna är bredda att betala för en konsumtion av välfärdstjänster som ökar i åtminstone samma takt som ekonomin växer. Ett räkneexempel visar att om ökningen ska vara lika med BNP-tillväxten så ska 150 miljarder kronor tillföras välfärdstjänsterna fram till 2030, utöver de skattemedel som tillförs området enligt Långtidsutredningens framskrivningar.

Inte ens en successiv avveckling av det svenska försvaret, den högre utbildningen och forskningen samt den internationella biståndsverksamheten skulle motsvara den utgiftsökningen. Om den skulle skattefinansieras krävs ökade kommunalskatt med cirka 11 procentenheter. Kommunalskatten skulle överstiga 42 procent.

Men det som PJAL nämner: Effektiviseringarna då? Glömdes det bort? Nej, ESO har också beräkningar på det. Och man presenterar beräkningarna med en viktig reservation:"Utbildning, social omsorg och sjukvård består av personliga tjänster. Produktion av sådana kan inte effektiviseras på samma sätt som annan produktion."

Genom räkneexempel visas således att hälften av den eftersträvade konsumtionsökningen om 150 miljarder kronor kan finansieras genom effektivisering och ökad sysselsättning.

Jag vet i och för sig att varje aktiv kommunalpolitiker har i princip varje år sett hur kommunala budgetar räknas upp mindre än var pris- och löneskillnader kunde motivera. Någon form av "löpande besparingar" som smygs in år efter år och som de kommunala verksamheterna hela tiden tvingas hantera. Ibland med konsekvenser i verksamheter som olika brukare och anhöriga inte sällan reagerar negativt på. Men åter till teorierna och framtidsberäkningarna. Det handlar om halva behovet, om vi för ett ögonblick antar att det första är "sannt". Hur den andra halvan ska hanteras återstår att ge svar på.

Även ESO tar upp en av huvudpunkterna i problematiken. Hur vi avväger fördelningen av de resurser vi som nation "kammar in".

Före 1980-talet växte den offentliga konsumtionen ungefär dubbelt så snabbt som den privata. Därefter har dock den privata konsumtionen ökat mer än den offentliga. Med ett skatteuttag ungefär på dagens nivå bedöms välfärdstjänsterna i bästa fall kunna växa i samma takt som demografin kräver – inte mer.

Utan att nedvärdera PJAL:s bidrag till den viktiga debatten förefaller ändå hans utgångspunkter en aning verklighetsfrånvända i jämförelse med de försök som andra gör att bidra till lösningar på "den nya klimatfrågan". Det handlar inte, som exempelvis ESO-rapporten belyser, bara om att demografin ändras och att fler äldre ska försörjas av färre. Inte heller om ökade vårdkostnader för fler äldre. I mångt och mycket är det svenska folket i allmänhet som kräver högre kvalitet i välfärden. ESO beskriver det nästan som jag själv i mitt inlägg:

Opinionsundersökningar visar att medborgarna prioriterar konsumtionen av vård, omsorg och grundläggande utbildning högt och är beredda att betala för att öka den – via skatten eller enskilt. Samhällsdebatten om dessa frågor kretsar uteslutande kring frågan om hur välfärdstjänsterna ska kunna förbättras

Var och en får förstås dra sina slutsatser om vad det här betyder för dagens politik och kanske till och med för valet i höst. Möjligen är det relevant att fundera över trovärdigheten i de vallöften som ges. Kanske kan till och med moderatledarens ord vara en nyttig påminnelse. Då var det en uppmaning till de då (2005) "nya moderaterna", men den kan säkert vidgas till fler som debatterar välfärdsfinansiering och skatter.

Jag vill varna er för att göra moderaterna till en sorts skattebod, där man går in och shoppar sin egen lilla skattesänkning, sade han. ..Reinfeldt uppmanade ombuden att tänka på att varje krona i sänkt fastighetsskatt också är en krona mindre för att amortera statsskulden, sänka inkomstskatten eller förbättra skolan. En del måste stå tillbaka.

Läs mer:
- Material från SKL om "Framtidens utmaning".
- Huvudrapporten "Framtidens utmaning"
- Dick Erixon som vill folkbilda...
- Göran Pettersson om att ledarskapet prövas när förändringarna ska genomföras.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, skatter, svenska dagbladet, skl,

Ärligt om välfärden - Stjärnsmäll för den som ivrar för sänkta skatter

[uppdaterad]Dagens Nyheter berättar idag  om slutsatser från SKL:s politikergrupp som jobbar med välfärden i framtiden och dess finansiering. Slutsatserna från gruppen, som leds av moderaten Anette Åkesson, måste vara en rejäl stjärnsmäll för den som i sitt politiska liv har sänkta skatter som det överordnade målet. Skatterna måste, enligt gruppen höjas med 13 kronor fram till 2035 om välfärden ska klaras. Gruppen verkar enig om analysen. Däremot går de politiska skillnaderna igen när man antyder åtgärderna. Anette Åkesson menar att höjda skatter är den "sista utvägen" när allt annat har prövats, som försäkringslösningar och avgiftshöjningar. Till det krävs ökad effektivitet, fler arbetade timmar och, som någon säger, "mer privatiseringar" (hur det nu hjälper om det är offentlig finansiering).

Jag menar att gruppens slutsatser är viktiga på minst två sätt: Dels förstås i sak: att ge några svar på hur välfärden som vård, skola och omsorg, ska kunna betalas framöver. De allra flesta politiker talar ju dessutom mycket sällen om behov av lägre kvalitet. De allra  flesta säger sig förespåka det omvända och mer positiva. Men gruppens besked har en mer direkt effekt. Sedan alliansregeringen tillträdde 2006 känns det som att politiken har legitimerat talet om sänkta skatter utan att ens närma sig en tanke om vad skatterna går till. De 100 miljarderna som skatterna har sänkts har gjorts med lånade pengar.

Men inte ens i det läget har det funnits något starkt tryck från medier eller allmänhet att se till det som Reinfeldt själv kallade "myntets andra sida". "Gör inte moderaterna till en skattebod där man shoppar sänkta skatter" var Reinfeldts budskap när de så kallade nya moderaterna skulle profileras. Allt detta är nu stendött.

Inte en krona ska i onödan tas ut i skatt. Vi kan inte acceptera en spänn i slöseri med skattepengar. Däremot ska vi utifrån ett uppdrag från väljarna, se till att välfärden har hög kvalitet och att den möter behoven hos medborgarna. En ganska bastant majoritet av väljarna säger också att man är beredd att betala välfärden med skatter före sänkningar som försvagar välfärden. SKL:s arbetesgrupp har slutsatser som stämmer väl överens med de långtidsutredningar som jag tidigare har skrivit om från landstinget. Sätter man välfärden högt på prioriteringslistan, eller enbart vill behålla dagens kvalitet på sikt, är de sänkta skatterna något man ligger ganska lågt med. Det gäller som bekant inte alla och just därifrån väntar jag mig kloka och ingående analyser.


Läs mer:
- Johan Westerholm postade väldigt, väldigt tidigt, om detta.
- Svd,
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skatter, välfärd, val 2010, valet 2010, moderaterna,

Borgerlig skattepopulism dyrt, dumt och dåligt

Mina egna inlägg om skatter brukar återkomma med viss frekvens. En av förklaringarna är kanske att jag söker svar på en märklighet, både i borgerlig politik och i brister som jag upplever i den mediala rapporteringen. När någon talar om en ny reform krävs berättigade svar på hur det ska betalas. När någon kräver en sänkt skatt som minskar antal kronor i den gemensamma kassan är inte balansräkningens andra sida lika påpassad. Tyvärr har det gått längre än till ofinansierade förslag. Vi verkar mer och mer acceptera att beslut också genomförs utan att helheten är åtgärdad. Det får två alternativa eller ibland mixade effekter: sämre service när pengarna inte räcker. Ekonomiskt moras när obalanserna inte återställs. Om den borgerliga regeringspolitiken skriver Thomas Östros idag. Begreppet "skattepopulism används med rätta.

Riksdagens utredningstjänst har räknat på den borgerliga skattepolitiken. De visar att de samlade skattesänkningsförslagen från borgarna kostar ytterligare 92,2 miljarder. Utöver de ekonomiska effekterna ökar förslagen också klytorna ännu mer:

Den tiondel med störst inkomst skulle med denna skattesänkningspolitik få 35321 kronor per person och år.

De stora sänkarlöftena läggs ovanpå det som redan har genomförts.

Regeringen ärvde 70 miljarder kronor i överskott. Det har nu förbytts i ett underskott om 70 miljarder

I den första delen är regeringen Reinfeldt fullständigt ointresserad. Något "fördelningspolitik" - att skatter används för att utjämna mellan grupper - finns inte i den borgerliga sinnevärlden. Avdelningen "ekonomiskt ansvar" talar man förvisso om. Men så länge man inte ens andas om "finansiering" när det ska sänkas skatter är resultatet "oreda i statens finanser" givet på förhand. Välfärden får med nödvändig konsekvens ta stryk av denna ideologiska förblindninig om sänkta skatters lyckobringande effekter.

Som Alliansfritt berättade i höstas är det här inte något som helst nyhet....

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant  Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, skatter, socialdemokraterna, moderaterna,

Nyfiken på bloggtankar om Borgs höjda skatter

Efter att i går har skrivit ett inlägg om Anders Borgs planer på höjda skatter och lätt avvisande ton till sänkta har nyfikenheten slagit till i mig. Skatterna har varit mycket flitigt debatterade, inte minst när det gäller jobbskatteavdraget. Skattesänkningar som lösning för fler jobb och kanske för "färre i utanförskap". Eller som jag själv alltid brukar lyfta fram: Skatter i förhållande till den välfärd vi vill finansiera gemensamt. Claes Krantz skrev om detta nu på morgonen och Roger Jönsson och Peter Johansson har gjort detsamma. I samband med det kan man väldigt gärna läsa Marikas inlägg om hur utvecklingen av den disponibla inkomsten hos den nedersta decilen har varit de senaste åren.

Nyheten kan väl fortfarande vara ganska ouppmärksammad. Men den politiskt intresserade inser nog att utspelet i går är ganska tungt. Inte bara i sak, inte bara därför att det bryter mot den tidigare inriktningen av "jobbpolitiken" utan också därför att utspelet inte riktigt stämmer med andra utspel, exempelvis från moderatledaren. Ska läsa inlägg om detta mycket flitigt de kommande dagarna... 

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, anders borg, skatter, välfärd, fredrik reinfeldt, val 2010, valet 2010

Kan värdig äldreomsorg har något med skatter att göra?

Läser dagens "krisartikel" i SvD om äldreomsorgen. Från äldreomsorgen i Stockholm berättar man om förändringar:

En timmes promenad har blivit en halvtimme. Städtiden har förkortats med en fjärdedel och enklare morgonbestyr ska numera skötas på hälften av tiden

Visst kan problemen i välfärden ha olika förklaringar. En tjänsteman pekar på en:

–Tidigare gick all tid inte åt och eftersom det handlar om skattebetalarnas pengar måste vi se över systemet hela tiden, säger Kristina Goldring, avdelningschef för äldreomsorgen i stadsdelen.

I artikeln citeras Carin Jämtin och (S) föreslår mer pengar. Moderaterna och även KD:s Ewa Samuelsson verkar tro att andra lösningar, som utbildning, kommer att avhjälpa problemen. Må så vara. Men någon form av koppling borde väl ändå finnas mellan de pengar vi gemensamt avsätter till välfärden i form av skatter och den kvalitet som verksamheten har? Inte självklart men någon koppling? Tillför man mindre pengar, som effekt av att man har mindre pengar i kassakistan så påverkar det verksamheterna. Möjligen är stockholmarna glada om mer pengar finns kvar i plånboken när skatten är dragen. Men väldigt många av dem skulle avstå de extra sedlarna om man visste att välfärden faktiskt blev lite bättre.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, äldreomsorg, stockholm, skatter, moderaterna, socialdemokraterna, carin jämtin, val 2010

Schlingmanns skatteklyftor - men maila mig gärna m-förslagen om dagis på helger och nätter

Det var väldigt nära men reporterns avbrott sabbade tyvärr allt: för första gången, vad jag sett, skulle nu en ledande moderat - Per Schlingmann - ställas till svars i Agenda för de uppenbart vilseledande och upprepade uppgifter om sänkta skatter som en satsning man gör på de med låga inkomster. De allra flesta tror jag inte accepterar "formella " procenttal. Det handlar om hur våra totala skatteinkomster används. Om hur den totala politiken slår, skatter såväl andra föreändringar i hushållens inkomster.

Den största klyftan mellan männskor i vårt land skapas förstås av arbetslösheten. Regeringens stora valsvek om jobben är på så sätt det mest allvarliga. Hushållens förändringar efter regeringens försämringar av a-kassan påverkar också hushållens disponibla inkomster. Därtill alltså fördelningen av de sänkta skatterna med lånade pengar. Man prioriterar inte bara bort förstärkningar i välfärden före sänkta skatter. Man genomför också skattesänkningarna på ett sätt som utan tvekan och utan möjlighet att pladdra bort gynnar de som redan är ganska välbeställda. Mer om detta på Marikas ypperliga blogg "Storstad", från vilken jag har lånat bilden. Och för att dementera en uppgift som Schlingmann påstod: att man från moderat håll driver rätten för föräldrar till förskola på nätter och helger.

Per: maila mig gärna de förslag och finansiering som du och moderaterna har lagt om detta. Jag är rysligt nyfiken.

Fler inlägg av mig om detta ex här.
- Edvin Alam har bloggat med andra perspektiv...
-
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
  Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, val 2010, skatter, välfärd, förskola, per schlingmann, agenda, valet 2010, opinionen

Reinfeldt stryker skattesänkningar?

Till medier säger sig moderatledaren nu svänga i synen på vad som är viktigt. Att kompensera grupper som pensionärer sägs plötsligt vara eftersträvansvärt och fortsatt sänkta skatter får komma längre ner på prioriteringslistan. Det finns i sak inte något att invända över. Att fortsätta skattesänkningsvägen utan att hela tiden kopplas till den välfärd de ska betala var redan från början fel spår.

Frågan är vad det leder till för slutsatser om man synar den hittills förda argumentationen. Reinfeldts försvar har varit att skatterna framöver måste fortsätta sänkas för att fler jobb ska skapas. Inget av detta har visat sig fungera i praktiken. Men moderaterna har vidhållit linjen. Jag hoppas att fler än jag framöver kommer att rota efter bra citat av det valutspel som moderatledaren nu plötsligt gör. Opinionssiffrorna rockar moderaterna?

Fler bloggar- Röda Malmö, Röda berget om att Reinfeldts utspel är en fusköverenskommelse

 - Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, moderaterna, valfläsk, val 2010, valet 2010, pensioner, skatter

"Gör inte moderaterna till en skattebod där man shoppar skattesänkningar"

En bra tumregel för den som filar på budskap inför hösten val är att ha fokus på framtiden. "Prata framtid - använd historia bara om den kan vara viktig för att ge trovärdighet till det budskapet. Ett strålande exempel minns jag när jag ser att moderatledaren har skrivit på Aftonbladet. Minnet går tillbaka till Alliansfritt Sveriges lilla sammanställning av moderata valaffischer.

Sänkta skatter är inga modeata nyheter. Därför innehåller Reinfeldts artikel inte så mycket att bli mer än vanligt upprörd över. En kommentar irriterar mig i och för sig. Reinfeldt påminner om att krisen kunde mötas på en ganska stabil grund i ekonomin.

vi hade – till skillnad från många andra – byggt upp skyddsvallar genom en ansvarsfull ekonomisk politik med stora överskott i budgeten. Vi skickade inte in skattepengar i bankerna eller i industristöd. Vi lyssnade inte på oppositionen.

Man behöver inte påminna väljarna om att skyddsvallarna tog några år att bygga. Logiskt sätt gjordes det alltså före Reinfeldts tid vid makten. Och här tror jag att Reinfeldt på en punkt missbedömer väljarna. Att skriva artiklar om mer i plånboken vid lönedagen i månaden är möjligen smart men verkligen inte en garanti för att den politik man bedriver får väljarnas stöd. De extra hundralapparna värmer möjligen hjärtat för en stund. Den som i nästa tanke kopplar de pengarna till köer i sjukvården, till bristerna i stödet till de egna barnen i skolan eller till behovet av mer personal på mammas eller pappas äldreboende tänker i väldigt många fall om. Då kan de där extrapengarna vara.

De reaktioner som regeringen har mött på försämringarna av sjukförsäkringen är också bra exempel på att både välfärdens innehåll och att den betalas med (rättvisa) skatter (efter bärkraft) har en starkt stöd i Sverige. Som Krassman påminner om: "varje krona i sänkt skatt har en baksida". Det var Reinfeldts kloka uppläxning vid moderatstämman 2003.(?) hittar inte..har m raderat gamla tal också) Hittade ett citat från stämman 2005 i Örebro som delvis återges i rubriken:

Jag vill varna er för att göra moderaterna till en sorts skattebod, där man går in och shoppar sin egen lilla skattesänkning, sade han.

Reinfeldt uppmanade ombuden att tänka på att varje krona i sänkt fastighetsskatt också är en krona mindre för att amortera statsskulden, sänka inkomstskatten eller förbättra skolan. En del måste stå tillbaka.

Det var före valet 2006.  Nu är det inte sänkt skatt som får stå tillbaka. De sjuka, arbetslösa, de med lägre löner, de som önskar mer och bättre av vården och omsorgen- de vet ...

- Om detta skriver också Veronica Palm som påminner om fler i utanförskap. Ett hjärna rött utvecklar kritiken, Johan Ulvenlöv kopplar till sjukförsäkringsdebatten.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, fredrik reinfeldt, skatter, val 2010, valet 2010

Sjukskrivna jagas - varför inte sätta åt skattesmitare också?

I dag kallade Reinfeldt till presskonferens i en miljö som såg ganska ny och pampigare ut. Lite "USA-presidentinspirerat" kanske. Han trodde häromdagen att de dåliga siffrorna och kritiken mot sjukförsäkringen berodde på att han själv inte hade deltagit i debatten. Nu ska allt rättas till.

Problemet är att många förbannade väljare kommer att "se" en bristande sjukförsäkring så fort Reinfeldt talar. Enligt Reinfeldt är mediernas exempel inte mycket att utgå ifrån, något som var och en förstås får bedöma. När borgarna har försämrat sjukförsäkringen har det handlat om att få ihop pengar till skattesänkningarna. Det har regeringen genom statsrådet Husmark Pehrsson bekräftat. Ibland har en annan förklaring uttryckts. Att stoppa fusk.

Jag tycker det är bra. Ett system kan bara få stöd av folk om reglerna följs. Och internationellt sett är Sverige ett land med få fuskare. Jag gör bara en slarvig snabbsökning och hittar RFV:s uppgifter i Ekot 2004. "Få fuskar". Trots det tas detta upp ganska regelbundet i den politiska debatten. Jag vill minnas att fuskbeloppet har redovisats till en miljard ungefär.

Men en sak nämner borgerliga företrädare väldigt sällan. Skattefusk. Samma brott mot samma lagstiftning. Och ett brott som totalt kostar oss alla och faktiskt låter våra skatter ligga kvar på högre nivåer än vad som annars vore möjligt. Om man nu inte använde det till välfärdsförbättringar. 130 miljarder.

Varför är de borgerliga partierna så intensivt nitiska om fuskbekämpning på ett område men helt avstår från att ta upp det när det gäller skattefusk? Märligt. Och ruskigt svårt att förstå.

By the way..håller jag med Johan Westerholm i berömmet av Ceclilia Malmströms insatser i dagens utfrågning i Europaparlamentet. Även en sosse måste kunna berömma...Och kolla också in Åsa Westlunds kommande bloggning om detta så att Tv-intrycket också fanns i parlamentet. Ser att Marita Ulskog har skrivit om vissa brister i Malmströms "att göra"- record...

Mer att läsa:
- De rödgrönas förslag till en rättvisare sjukförsäkring presenterades i dag.
- Veronica Palm bloggar om förslaget.
- Nästan skämmiga kommentarer från den regering som har lagt det tidigare eländesförslaget om sjukförsämringen.,,,


Ännu fler bloggar: Mitt i steget, Johan Westerholms blogg, Röda Berget, Innerstadens S-förening i Landskrona, Robert Noord, [ s-buzz ], Fredrik Pettersson, Kent Persson (m) blogg, Ulrika Falk, SOLIDARITET & RÄTTVISA, Högbergs tankar, Mark Klamberg, Martin Mobergs blogg, Under den lugna korkeken, annarkia, In Your Face, Ett hjärta RÖTT

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?

 Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, skattefusk, sjukförsäkring, val 2010, socialdemokraterna, fredrik reinfeldt,

Fel förslag vid fel tidpunkt kan straffa sig

Strax innan sömnbehovet gör sig märkvärdigt påkallande ser jag nyheten som verkligen signalerar valår. Med versaler. Moderaten Tomas Tobé lägger förslag om omfattande skattesänkningar: bolagsskatt, utdelningsskatt och vinstskatt ska sänkas kraftigt. Men inte bara det. De så kallade "reformerna" går vidare:

• Utbyggt jobbskatteavdrag.
• Sänkta sociala avgifter för företagen, genom ett grundavdrag.
• Rut- och rot-avdragen bör kompletteras med ett så kallat rit-avdrag som gör it-tjänster i hemmen billigare.
• Marginalskatterna ska ned genom höjd brytpunkt i skatteskalan så att färre betalar statlig inkomstskatt. Värnskatt ska bort på sikt. 

Nu är det inte "krånglet" att starta företag som är något problem. 

– Problemet är inte att det är svårt att starta företag i Sverige. Problemet är lönsamheten. Fler måste bli framgångsrika som företagare, säger Tomas Tobé.

Timingen av förslagen kunde knappast ha varit sämre. Nyligen har Tobés parti tagit debatten för kraftiga försämringar i sjukförsäkringen. En politik som gjort att alliansen har förlorat 350.000 väljare. Jag gissade i ett inlägg i går att det tappet nu är ännu större. Samtidigt har pensionärerna retats upp ordentligt genom sämre pensioner. Tack och lov är alliansen splittrad. Man var det om det fjärde steget i jobbskatteavdraget men där var (m) för tunga att stoppa. Frågan är vad en omvald alliansregering kommer att göra för prioriteringar.

Förslaget tycker jag är ett bevis på att talet om "nya" framför partinamnet moderater handlar om retorik, inte om det politiska innehållet. Man fick så att säga dyngtorsk av väljarna förra gången man vågade tala om detta. Då hette partiledaren Bo Lundgren. Efterträdaren Reinfeld talade i andra tungor men Lundgrens politik, ja den genomför han tämligen metodiskt.


- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? - Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, alliansen, skatter, företag, val 2010, valet 2010

Arga pensionärer på G inför valet

(foto Åke Allard)

Det har bubblat av ilska ganska länge inom väljargruppen "pensionärer". När regeringen har tillämpat sin "jobblinje" har det inte bara gått ut över sjuka. Också den som har jobbat ett helt liv och nu gått i pension har fått en känga utifrån tesen: "det är fult att inte jobba". Om detta och om (S) löften till pensionärerna skriver Thomas Östros idag på Brännpunkt. Regeringen, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt bör läsa inlägget. Arga pensionärer inför ett val är INTE att leka med.

Fler bloggar på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skatter, PRO, pensionärer, val 2010, valet 2010, socialdemokraterna, thomas östros, alliansen, regeringen, fredrik reinfeldt, Anders Borg,

Beslut om sjukvården - som landstinget inte fattade...

Kvällen i landstingets budgetdebatt har övergått till rubriken "Landstingsstyrelsen". I övrigt har dagen upptagits av sjukvårdsdebatt om de alternativa budgetförslagen. Jag berättade själv om hur våra förslag ser ut för psykiatrin, där också mer pengar avsätts. Jag gav en del beröm för att det finns delar i psykiatrin där fler patienter får behandling. Men förstås också kritik mot brister där köerna måste bort. Det lovade alliansen före valet.

Debatten om sjukvården handlade mycket om de köer som finns, om för- och nackdelar av vårdval Stockholm. Frågan om vården blir jämlikare och fördelad efter behov eller ej var en röd tråd i debatten. Oppositionen pekade bl.a. på krisen inom barnsjukvården. Där ser jag också att bloggosfären har en debatt på gång om det privata Martina. Johanna Graf bloggar här och Nathalie Sundesten-Landin oxå, som berättar om sonen som inte var önskad på det privata sjukhuset. Han har hjärtfel.

Medierna kommer säkert att berätta om en del av besluten. Här är några som INTE fattades. (dvs avslogs)

* Avslag på S-förslaget att öppna en "Hälsocentral" på T-centralen.
* Avslag om att ge uppdrag om att mer krafter ska läggas på att skapa en vård efter behov på lika villkor...för hela befolkningen.
* Inget erbjudande till patienter på sjukhusen att kunna hyra datorer och webbkameror för att kunna kommunicera med anhöriga utanför kontorstid.
* Avslag på förslaget att införa sprutbytsprogram
* Avslag på förslaget att landstinget ska fixa pappagrupper i länet
* Ingen reform med jourläkarbilar riktade till barnfamiljer
* Avslag om fler familjevårdsplatser inom neonatalvården
* Avslag om att öppna ytterligare en närakut för barn på Huddinge sjukhus
* Avslag om att förstärka de barnmedicinska mottagningarna.
* Avslag att ge kommuner som vill överta ansvaret för hemsjukvården
* Avslag om uppdrag att planera för ny upphandling för sjukhusmat från produktionskök vid varje sjukhus.

I något fall kan det i politiken vara så att man tycker samma sak som oppositionen men ändå avslår. Av princip, så att säga.

Fler bloggar:
- Bloggen om rikemanssjukhuset Martina.
- Progressiva bloggar på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, stockholms läns landsting, alliansen, socialdemokraterna, kollektivtrafik, spårväg syd, vård, sprutbyte, birgitta rydberg, folkpartiet, trafik, kollektivtrafik, spårväg syd, martina,

Budgetlandsting dag 2: Blir det beslut om en rättvis och jämlik sjukvård?

Snart är det dags för den andra dagen av landstingets budgetsammanträde. Hälso- och sjukvården kommer att dominera dagen. (S) förslag till budget skrev jag om igår. Den känns mycket mer offensiv och upplyftande än det som alliansen presenterat. De pratar mycket om det som varit och det som kanske kommer i en framtid. Men förslagen för nästa år är väldigt magert.

I jämförelse med det man sa sig vilka göra före valet är skillnaderna betydande. Ta sänkta skatter och skatteutjämning till exempel. Det lät före valet som att skatterna skulle sänkas med de 1.95 som hade höjts för att klara det ekonomiska moras som tidigare borgarmajoriteter hade fixat till. Det blev 17 öre under perioden. Ingen sänkt skatt nästa år. Bra, men inte vad man lovade. Samma med skatteutjämningen där man under fyra år pratade som om Stockholm skulle vinna miljarder med en borgerlig regering. Det blev ett par hundra miljoner.

S-förslaget ger mer resurser till vården än i borgarnas förslag. Inte bara resurser utan också en fördelning som möter stockholmarnas behov. Vi har stora hälsoklyftor i regionen. Vårdval Stockholm är bra i meningen rätt att välja vårdgivare. Men totalt fel när man ser till att resurserna nästan går i omvänd riktning mot behoven hos befolkningen. I de områden med större sjuklighet får vården sämre, inte bättre, resurser.

Det som möjligen är tråkigt med budgetdebatter är om man själv ska debattera och har en tilldelning av tid som inte räcker till särskilt mycket. Jag ska upp och prata psykiatri och missbruk på sådär fyra minuter. Där tänker jag bland annat pressa alliansen på frågan om sprutbyte. De flyr undan frågan.

Oaktat det blir det en lång dag. Vid tillfälle ska jag försöka förmedla lite i något ytterligare inlägg.

- Fler bloggar på NetRoots. Shashikas blogg,

Tidigare rapporter från budgetlandstinget: här, här,

Ännu fler:
- efter förmiddagens allmänpolitiska debatt med gruppledarna.
- inför trafikdebatten
- morgonens inlägg inför fullmäktige med bl.a. punkter ur S-förslaget till budget.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, stockholms läns landsting, alliansen, socialdemokraterna, kollektivtrafik, spårväg syd, vård, sprutbyte, birgitta rydberg, folkpartiet, trafik, kollektivtrafik, spårväg syd

Det lilla partiet med de stora orden

Centern. Det bland åkrar och ängar sprungna partiet har i alla fall ett medialt flyt idag. Partiet har turen att både få in debattinlägg i DN och på SvD. Därmed inte sagt att budskapet gör att partiet lyfter från den riksdagsspärr man balanserar så när på. Det verkar generellt vara som Fredrik Mellgren idag skriver i Svd efter gårdagens landstingsdebatt i Stockholm. "Har alliansen glömt sina svaga kort?" Till dem hör just Centerpartiet.

Maud Olofsson har dagens DN debatt. En omväxling för henne att slippa prata Vattenfail, sonens vindkraftföretagande eller inte ens den nyuppseglande SAAB-krisen. I stället får Maud Olofsson prata centerpartistiska hjärtefrågor. Nej, det är inte företagandet jag tänker på. Ett parti som har medverkat till att höja arbetsgivaravgiften generellt, till företagarnas stora förtret, kanske ska hålla fanan något lägre. Centern har krav på lägre lön till ungdomar och vill försämra arbetsrätten. I och för sig inget nytt.

Så gör man det som Centern måste ha gjort i alla tider. Jag hör i mitt inre det ångermanländska dialekten från den tidigare partiledaren Fälldin. "Men Olo´Palme. Det är väl bättre att ungdomarna har något jobb att gå till än inget alls". Det är cynsikt. Det är kallt.

Att använda arbetslösheten som ett sätt att pressa tillbaka löntagarna, att hota med arbetslöshet om man kräver för mycket, att hota med utanförskapet om man önskar anställningstrygghet - det är ännu ett skäl till att arbetslöshet är så förödande. Och i veckan ordade Svenskt näringsliv om just det. Det är en förflyttning av makt och en försvagning av de anställda. Inte ett nytt jobb skapas av detta.

Centerpartiets ekonomifolk skriver samtidigt på SvD. Redan rubriken saknar ju helt och fullt relevans i verkligheten. Att låga skatter skulle vara en direkt förklaring till vänstånd är så kallt skitprat. Och ännu säkrare : att låga skatter och den uteblivna fördelningen av det som skapas i form av tillväxt skulle bli bättre och omfatta alla...är samma slags tomprat.

Det är utmärkt att alternativen blir tydliga. Tron att sänkta skatter ger fler jobb har redan försatt Sverige i ett svårt läge med hög arbetslöshet och växande utanförskap. Hade man inte varit fastlåst vid sina tomma teoretiska modeller a la doktor Borg, hade man kanske gjort mer verkningsfullt för jobben.

Och det stora hotet finns där: att man fortsätter med sin ivriga tävlan om "mest sänkta skatter" samtidigt som man tävlar om "vem ger flest reformer". Minskade intäkter och högre utgifter. Ökade underskott och högre räntor. Besparingar och förlorade jobb. Så brukar det bli.

Mitt i läsningen av de bedrövliga förslagen är det i alla fall en sak som är spännande: Att följa hur de tidigare som kramiga allianspartierna allt mer måste positionera sig från varandra. För centern är det livsavgörande.

Media: DN, AB, SvD,
Bloggar:
- Progressiva på NetRoots.
- Peter Högberg, Roger Jönsson,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, centern, centerpartiet, maud olofsson, vattenfall, saab, vindkraft, skatter, fördelningspolitik, jobb, arbetslöshet, jobbävning