Konjunkturinstitutet kräver att regeringen satsar. Arbetslösheten biter sig fast och KI tycker att regeringen behöver göra mycket mer än den gör. Det förvånar mig inte. Reinfeldt vann ju valet på att lova fler jobb och färre i utanförskap. Han lovade detta helt reservationslöst. De lägre skatterna skulle ge dynamiska effekter som skulle vara detsamma som fler jobb. Det blev tvärt om. Fler arbetslösa och fler som lever på bidrag och står i "utanförskapet kalla korridor".
Vågorna av anti-LAS-fanatism dyker då upp som lösning. En del verkar nästan hysteriskt fixerade vid denna enkla lösning för fler jobb. Förslagen om sämre anställningsskydd tycks infinna sig med jämna mellanrum. Med jämna i det här sammanhanget handlar det om något som pågått i "min värld" ända sen skoldebatterna med ungmoderater i högstadiet. Och frågan är förstås äldre än så. 1906 i decemberkompromissen ingick det omvända: "arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet och att fritt antaga och avskeda..." Det var något den unga fackföreningsrörelsen bytte mot rätten att få bilda fackföreningar.
Det var länge sen. I 70-talets arbetsmarknadsreformer stärktes anställningstryggheten genom LAS. Konjunkturer har kommit och gått och LAS torde nu har verkat i tider med såväl hög som låg arbetslöshet. Det är kanske det som är skälet till moderaternas omprövning. LAS är inget problem, sa man.
Ändå haglar nu LAS-förändringskraven. Förstås från SvD:s ledarsida. På Newsmill debatterades redan i mars. Där påstods att LAS orsakade kravaller i Rosengård. Självklart finns förslaget på politikerbloggen, av en ung centerpartist. Och, kanske "försämra LAS-förespråkarna tycker" som pricken över i:et. En så kallad "tung socialdemokrat" som vill försämra LAS. Nu har denne debattör i själva verket slutat och arbetar i stället för Vårdföretagarna. Det sägs ju att intresset aldrig ljuger.
Vad säger forskningen om LAS? Om man nu väljer att fokusera på det som den enda existernade vägen. Ja, det jag ser vid en snabb sökning runt nätet är att det inte finns de entydiga kopplingarna mellan anställningsskydd och arbetslöshet som görs gällande. Vissa (även forskning finansierad till hälften av Svenskt näringsliv) pekar på att det i stort inte har något samband. Det kan ha negativa effekter för "marginalgrupper" där t.ex unga nämns men kopplats då också till anställningsformer vanliga hos unga. Som i mycket annat finns det sånt som talar för och sånt som talar emot. Plus och minus.
Den närmast berusade hyllning till sämre anställsningsskydd som en del ser som lösning mot arbetslösheten tycks sakna belägg. I alla fall inte av den graden som motiverar de lyriska tongångarna. Fram med lite nyanser i alla fall. Jag tror mer på Konjunkturinstitutets modell att satsa framåt.
Bloggar på Knuff.
Bloggare: Christer Wälivaara, Alliansfritt Sverige, Alliansfritt Sverige 2, Jacop Dalunde, Göran Johansson,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, LAS, arbetslöshet, jobbävning, anställningsskydd, svenskt näringsliv,
