Efter det usla valresultatet i söndagens val börjar råd delas ut frikostigt om vad socialdemokratin ska göra. Och det behövs förvisso idéer. Även om Stockholms läns socialdemokrater själva har en diger samling goda förslag. Inte minst är diskussionen om hur partiet ska kunna attrahera storstadslänens väljare viktig. Även om en och annan fortfarande har svårt att acceptera det så är det fakta: nästa års val ska svenska folket välja ledamöter till en riksdag som för första gången har en majoritet ledamöter från storstadslänen.
För mig och många andra som är uppväxta utanför storstaden men flyttat hit senare är det ganska enkelt att kombinera stödet för hela landet med insikten att storstadens villkor ställer särskilda krav på partiet. Jag behöver inte blunda för problemen i landet samtidigt som jag kan peka på min nya hemregions stora rikedomar men också svåra problem. Klarar inte socialdemokrater i hela landet att enas kring en slagkraftigt politik som möter både medelklass och människor i förorternas miljonprogram kommer också sossar i Gävle, Uppsala, Valdemarsvik och Kalix att få leva med Fredrik Reinfeldt som statsminister fyra år till. Så enkelt är det.
Skattebetalarnas förening tror att S-krav på sänkta skatter ska ge återhämtning. Visst är det alltid trevlig att kunna sänka skatter. Nu står oftast inte det överst på Stockholms medelklass önskelista. Till skillnad från skattesänkarlobbyn så kopplar länets invånare alltid skatt till det man får för skatten. Och länsborna sätter kvaliteten i skolan, i sjukvården och annan samhällsservice högst.
Det är också anledningen till att skattebetalarna står ganska ensamma om att bara prata skattesatser. Till och med Reinfeldts regering är beredd att höja skatter. Visst har de sänkt skattetrycket med 85 miljarder. Mest för de mer välbeställda. Men de vet samtidigt att de garanterat får svårt i nästa val med besparingar i välfärden och fortsatt arbetslöshet.
Skattebetalarna står ganska ensamma.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skatter, skattebetalarna, välfärd, regeringen, politikerbloggen, socialdemokraterna, eu, eu-val
3 kommentarer:
Först måste jag säga att ordet "skattetryck" är ett uselt ord för att beskriva skattenivån och som socialdemokrat borde vi motverka sådana nyliberala begrepp att få en hegemoniska ställning. När vi själva använder deras ord så är vi på farlig bana. Det borde helt enkelt stå "skattenivå". Tryck ger en negativ känsla av skatten och det är väl inte det som byggt upp Sveriges välfärd?
Sedan tycker jag att det du helt och hållet försummar är valdeltagandet. Titta närmare på valmyndighetens sammanställningar och jämför valdeltagandet hos kommuner med socialdemokratisk majoritet med kommuner med borgerlig majoritet. Du ser tydligt hur sosse-kommuner har väldigt lågt deltagande medan Danderyd där moderaterna får runt 50% och vi runt 6% har en av landets högsta deltagandesiffror. Därmed är vårt misslyckande faktumet att vår högervridning för att anpassa sig till av liberalerna påhittade samhällsklassen, medelklassen där konstigt nog alla vill känna sig i, har minskat incitamenten för arbetarklassväljare att rösta i och med att de inte ser så stor skillnad mellan en blå och en röd regering. I din text framgår att du inte ens tänker på de som inte röstar utan vill vinna de väljare som röstar som till stor röstar blått. Nej säger jag, vi vinner inte valet på borgerliga väljare utan med våra egna väljare vilket kräver incitamentsskapande i form av tydligt alternativ till borgarnas blå politik.
Både socialdemokraterna och moderaterna talar om företagarna eldsjälar nuförtiden medan arbetarna som är de riktiga eldsjälarna och gör jobbet struntas i. Vi har tappat vår identitet och därför är arbetarklassområden till stor del likgiltiga till att rösta för kom ihåg att bara för att man flyttar från en del av landet till en annan byter man inte automatiskt klasstillhörighet. Klasskillnader återspeglas i att de fattiga flyttar till fattigare områden och de rikare till rikare områden. Är man städare blir man inte direkt läkare genom att flytta till en storstad. Därför yrkar jag faktiskt avslag på det förändringsmandat du ger för jag ser lösningen hellre i en tydlig vänsterpolitik där våra egna väljare i LO och TCO ser skillnaderna och därmed känner det lönsamt att rösta. Mitt förslag är "stoppa högervridningen och återgå till en socialdemokratisk linje där vi representerar arbetarna och värnar om namnet arbetarparti annars är det väl löjligt att heta det?"
Är inte (s) stora problem att om man ska få storstadsväljarna att välja (s) så blir övriga (s)-väljare i resten av landet rosenrasande för att (s) går mot mitten politiskt sett.
Ska (s) få (s)-väljare utanför storstäderna så tappar (s) automatiskt storstadsväljarna till andra partier för att man gått för långt till vänster.
Socialdemokraterna har allvarliga problem: Hur ska man få med sig folkets röster när folk själva står så långt från varandra. Antingen försöker man tänja ut (s) kostymen ännu mer för att få med alla (Alla ska med) eller så blir man ett parti likt centerpartiet med starkt stöd utanför storstäderna och litet stöd i storstäderna.
Risken med att gå mot mitten för att få med sig storstadsväljarna är att besvikna (s) väljare röstar på (v) eller ännu värre (sd).
Reza: Kan först hålla med om ordet "skattetryck". Även solen har sin fläckar och här har borgerligheten slagit rot också i min hjärna. :)
När det gäller lågt valdeltagande i ex miljonprogrammets områden så går det som en röd tråd i många av mina inlägg. I detta skriver jag möjligen inte ordet men lyfter fram att vi måste vinna "både den allt viktigare medelklassen och de av partiets kärnväljare som inte lika lätt släpar sig till vallokalen": Det där sista var alltså om valdeltagandet.
Om du har följt mina inlägg så vet du att jag så gott som dagligen har perspektiv på det klassklyftor som finns i dagens Sverige. Valdeltagandet är ett viktigt uttryck för det. Jag har det engagemanget i ryggmärgen men har fått det "in på skinnet" genom att ha bott i Flemingsberg i sex år och jobbat politiskt i 20 år i en segregerad kommun som Huddinge. MItt engagemang lägger jag också i landstinget. Ohälsoklyftorna är också högst i samma områden som har lägst valdeltagande, högre arbetslöshet, lägre utbildningsnivå, fler flyktingar, högre andel allmänt med utlänsk bakgrund, större behov av särskilt stöd i skola o förskola, fler placeringar, högre psykosocial ohälsa, förmodligen också minst pengar till semester, snålaste julklappskassorna, minst erfarenhet av utlandssemestrar, sämre anställningsvillkor...Listan över vad klassklyftor i praktiken är kan göras längre än så.
När du med viss kritik skriver att partiet "vill vinna de väljare som röstar som till stor röstar blått" så håller jag inte med om att de grupper vi talar om är "blåa". De vi talar om röstade 2002 på S och har samma värderingar som vi men tyckte (av någon anledning) att Reinfeldt hade bäst svar på jobbfrågorna och ex skolfrågorna. De väljarna är medelklass men delar vår samhällssyn.
När det gäller "arbetare" så kan man väl notera att idag har "arbetare" som byggnadsarbetare en tillhörighet som närmast får beskrivas som "medelklass", medan tjänstemannen (eller kvinnan) som är sjuksköterska är tjänsteman till benämning men kanske inte när det gäller lönen. Men socialdemokratin är ett stort parti som har haft inflytande på Sveriges utveckling därför att vi genom politiken har förenat stora gruppers intressen. Därmed - genom den generella välfärden som betalas av skatt efter bärkraft (som tanken var innan borgarna gröpte ur detta) - finns också en solidaritet och en vilja att slå vakt om både välfärden i sig och det sätt vi betalar den på (skatter)
Du skriver om hur man ser på skillnader mellan höger och vänster: ":..har minskat incitamenten för arbetarklassväljare att rösta i och med att de inte ser så stor skillnad mellan en blå och en röd regering." Där har du en viktig poäng. Däremot tror jag att det mer har att göra med Reinfeldts retoriska förändring än med någon kursändring av S. Att den praktiska politiken ofta är mer höger än på länge finns anledning att bli bättre på att belysa.
Sen kan man säkert föra ett mer teoretiskt ideologiskt resonemang om "arbetarklassen". I Marxistisk mening är det ju inte vad man jobbar med utan hur relationen ser ut till "kapitalet". I den meningen är således många i svensk medelklass "arbetare" eftersom man står till "kapitalet" tjänst mot lön. Möjligen spännande och viktigt i några sammanhang. Ska vi vinna val och förändra samhället tror jag dock att väljarna också kräver mer konkreta besked om vår färdriktning och sakpolitik.
Micke: Du sätter fingret på ett huvudproblem. Jag tror att lösningen ligger i det jag svarar Reza, att bygga på S historiska framgång att förena olika gruppers intressen...men du..har som sagt..många poänger i en fråga värd mycket tankemöda.
peter
Skicka en kommentar