måndag 22 juni 2009

Jobb, välfärd och hur allt ska betalas

Jag börjar med en vild (?) gissning: När socialdemokrater tillsammans med vännerna i miljöpartiet och vänsterpartiet har slipat färdigt på politik, texter och konkreta förslag inför valet 2010 så kommer jobben, den gröna omställningen, rättviseperspektivet och kvaliteten i välfärden att vara de viktigaste frågorna.

Ska välfärdens kvalitet kunna bevaras och till och med förbättras så ska den betalas. Redan idag är det kärvt. Visst har den globala krisen påverkat också Sverige. Kostnaderna för arbetslösheten blir alltmer kännbara. Samtidigt har stat, kommun och landsting ibland valt att avstå intäkter som hade behövts till välfärden men som av ideologiska skäl har sänkts. Det har kostat, och kommer att kosta, i form av försämringar i skola, vård och omsorg. Men det har också kostat och kommer att kosta i form av färre jobb och ökade klyftor.

Att gå till val enbart på höjda skatter är ingent "höjdare". Men att sätta det i sitt sammanhang i ett mer långsiktigt framtidsprogram för Sverige där finansieringen av det man vill göra beskrivs ger trovärdighet. Ser man det så har Aftonbladets ledare en viktig poäng.

Jag begriper inte hur den nuvarande regeringen, och för den delen även debatterande partivänner, får det att gå ihop. Här hemma markerar statsministern att sänkta skatter är inriktningen också framöver.
Samtidigt anklagas oppositionen för att hota statsfinanserna. När han vänder sig till en mer internationell publik så är det höjd skatt som aviseras. Eller som sägs i Financial times:
“We need to raise taxes and cut expenditures [in Europe] rather than increase the stimulus,” Fredrik Reinfeldt, prime minister, said on Tuesday. “
Tidningen ETC har fört ett samtal med de fyra ledarna för S, v, mp om den kommande inriktningen av politiken. Några viktiga perspektiv lyfts fram på skattepolitiken:
MS: Det är en annan sak som är svår att förklara för folk ibland. Nu har ju regeringen tagit bort i stort sett alla omfördelande progressiva skatter, och så låtsas man att man inte höjer skatterna, men man tvingar kommunerna att höja skatterna om de vill behålla välfärden.

MW: Precis.

MS: Den skatten är platt. Så det vi är på väg mot är att det omfördelande försvinner bort och det platta går upp. Lite i det tysta så har man inte bara sänkt skatten utan man har gjort om skattesystemet.

LO:
Precis.

PE:
Men där tror jag att vi kan avge ett löfte faktiskt. Vi kommer att införa och förändra skattesystemet så att det blir mer progressivt. Så att de som har mer pengar och inkomster kommer att betala en högre skatt om vi får chansen att bilda en gemensam regering.

MW: Och de skattesänkningar vi gjorde förra gången, de riktades ju väldigt tydligt mot låg- och medelinkomsttagare i huvudsak. Vi höjde miljöskatterna och sedan så sänkte vi för dem med lägst inkomster genom att vi höjde grundavdraget. Vi hade ju en helt annan fördelningsprofil på våra skattesänkningar även förra mandatperioden.
Trovärdigheten nästa år är viktig för det rödgröna samarbetet. På många sätt kommer Sveriges förutsättningar att vara mycket annorlunda: det finns inget överskott att leka alla goda gåvors givare med. Arbetslösheten kommer att kännas in på hud och skinn för många och politiken kommer att möta skarpa krav på att göra det den inte har mäktat med under nuvarande regering.

Det bästa vore förstås om Reinfeldt samlade ihop en från landstinget och några kommunföreträdare. Tillsammans kunde de deklarera misstaget att utan inbördes samordning har ställt till det genom att sänka skatter samtidigt alla tre. Fördelningspolitiskt tokigt. Ekonomiskt galet. "Vi behöver nog pengarna", kunde vara budskapet. Men det är inte sannolikt. De rödgröna måste själva vinna debatten. Men med tanke på att en ganska kompakt majoritet har samma syn på jobb, välfärd och skatter så borde uppgiften vara möjlig.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,