När man som jag kommer från en dag med budgetredovisning i landstinget inser man direkt att stora grupper av väljare kommer att bli besvikna. Regeringen tillskjuter som bekant inte några nya pengar i år till vård och skola. Trots att arbetslöshetens kostnader börjar gnaga på kommunerna. Nästa år skjuter man inte till det som behövs för att upprätthålla kvaliteten. Det blir besparingar. För de landsting och kommuner som frivilligt avstått från intäkter (= sänkta skatter) blir det förstås än värre. En miljard extra till sjukvården i Stockholm nästa år täcker inte ens kostnadsökningarna för inflation och fler i befolkningen. Allt kommande pladder om att det "satsas" är just...pladder. I stället innebär det låga anslaget (hälften av vad som gavs 2009 till sjukvården) i praktiken ett direkt besparingsbeting.
En sak slår mig och upprör i undersökningen. Det finns hos borgerliga väljare stöd att sänka löner till de redan uselt avlönade medarbetarna i offentlig sektor. Var fjärde borgerlig väljare tycker det är helt i sin ordning.
En annan uppseendeväckande del i undersökningen är att i valet mellan besparingar och skattehöjningar väljer över hälften av de borgerliga väljarna detta om skola och sjukvård hotas. Här finns i artikeln en kommentar från FSI om att så ska det inte tolkas. Men tabellen som följer med är ganska tydlig.
Jag blir rätt irriterad över att det kanska uppenbara utfallet av begreppet "sänkt skatt" inte förekommer som en viktig faktor i debatten. Man gör som politiker ett val med begränsade resurser i kassan. Fortsätter man att ta in pengar kan man också ha utgifter. Ökar man intäkterna kan man kosta på sig lite mer. Minskar man intäkterna kan man INTE kosta på sig mer. Tvärt om. När jag skriver ovan om landstinget så har den politiska majoriteten sänkt skatter. 700 miljoner kronor skulle ha kunnat tillföras vården ytterligare varje år om detta inte hade gjorts.
Visst har det funnits de som talat om "dynamiska effekter", det vill säga övertygelsen att "om vi minskar skatter så ökar inkomsterna när folk jobbar mer. Problemet är att folk gärna jobbar mindre. Problemet är att teorin aldrig har fungerat. I stället har underskott skapats vid de tillfällen då modellen har prövats i Sverige. De tidpunkterna sammanfaller väl med tidpunkter för borgerligt regeringsinnehav.
En tänkvärd skrivning om undersökningen till:
– Samtidigt ser vi att kravet på sänkt skattetryck har minskat påtagligt sedan slutet av 90-talet bland båda blockens väljare, säger FSI:s opinionsanalytiker Joachim Timander.Det var väl det jag tänkte. Svenska folket är ett klokt och förståndigt folk.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, skola, sjukvård, skatter, FSI, opinionen
