Blir Annie Lööf för Centern vad Westerberg blev för folkpartiet? Eller en ny Maria Leissner?

Jag har idag på en personligt plan gratulerat min "sociala-medier-vän" Annie Lööf till det kommande uppdraget som partiledare för centerpartiet. Jag tycker att det är lysande och ett stort framsteg för politiken att ett parti vågar välja en 28-åring som sin ledare. Och kvinna. Samtidigt har jag när det gäller politiken en mängd tankar. Rent strategiskt för mitt parti kanske valet av Lööf inte betyder så mycket eller kanske till och med är bra. Till och med i jämförelse med Maud Olofsson blir det ett välkommet förtydligande vad som är vad i den politiska fruktskålen. Vänster och höger skiljer sig åt. Det betyder mycket vilket parti man röstar på.

På jobbet bloggade jag om valet av Annie Lööf utifrån fackligt perspektiv, något som kanske kan beskrivas som "ingen hit". Annie har under åren visat tydliga linjer när det gäller motståndet mot facket, mot anställningstrygghet, support för rätten  att stå utanför facket, för lägre ungdomslöner osv. Den analys som jag har sett under dagen av flera verkar vara riktig och som kan sammanfattas av Aktuellts fråga: "Borde inte Annie Lööf tillhöra moderaterna i stället". Det var väl också bilden av hennes svar i Valpejl förra året och kanske förklaringen till att Svenska Dagbladets PJ Anders Linder hyllar valet av Lööf.

Centern har försökt och kommer sannolikt framöver att ännu tydligare försöka profilera sig till höger om moderaterna. En politik som på i princip alla områden inte har förankring hos väljarna, även dom som sympatiserar med alliansen. I Aktuellt framträder en borgerlig ledarskribent som verkar känna vemod. Och så då SvD-skribenten Linder som är desto gladare...

En annan kommentar ser jag hos Ulf Bjereld som har funderingar om Annie Lööf som en ny Bengt Westerberg. Möjligen är Ulf en aning ironisk. Det mer troliga i folkpartijämförelsen är väl att den linje som Maria Leissner en gång valde blir Annies. Som Wikipedia skriver: "Westerberg hade velat samarbeta med socialdemokraterna efter valet 1994 men under Leissners tid blev den borgerliga profilen tydligare"

Annie Lööfs väg ser mer ut som den Leissner valde än den framgångsrika Bengt Westerberg. Måhända har Centern en bas av väljare som gör det svårt för dom att förlora så särskilt många fler väljare än vad som är fallet hittills. Kanske "botten är nådd". Men en väg stängd för bredare samarbeten, en väg mot en stor del av så kallat "breda löntagargrupper", en vridning till höger om Reinfeldt och dessutom de ändå ganska färska idéerna om plattskatt, LAS-skrotande, sänkta ungdomlöner och annat gör väl att spelbolagens odds på framgångsvåg för centerpartiet framöver kommer att vara mycket höga.

En sak ska man ha stor respekt för: Inom det parti som faktiskt själva har att utse sin ledare har Annie Lööf ett fullkomligt stöd. Det behöver inte betyda att väljarna tycker detsamma.

Mer att läsa:
- Svt Debatt: Lars Pålsson om Annie Lööf som "inte riktig centerpartist".
- Svt Debatt, Fredrik Federley replikerar.
- DN1, DN2, DN3, AB, Svd ledare, SvD2,

Fler som bloggar:
Lars Bäck, Martin Moberg, Löntagarbloggen, Peter Högberg, Fredrik Federley, Claes Krantz, Johan Linander, Martin Moberg, Birger Schlaug, Peter Johansson, Sandro Wennberg, Johan Hedin, Thomas Böhlmark, Henrik Alexandersson, HAX2,  Daniel Snällman, Fredrik Axelsson, Helen Törnqvist, en stålande glad Per Ankersjö, Magnus Andersson, Maria Hagbom, Staffan Danielsson,

Snor också helt fräckt en medial lista från Sandro som har gjort ett enormt länkningsarbete!!! : :Aftonbladet, Allehanda.se, Arbetarbladet, Barometern, Bohusläningen, Borås Tidning, Dagbladet.se, Dagen.se, Dagens Industri, Dagens PS, Dalarnas Tidningar, Expressen, Expressen, Hallands Nyheter, Hallands Nyheter, Helagotland, Helsingborgs Dagblad, Höglandsnytt, Kommunistiska Partiet, Länstidningen Östersund, Metro, Metro, Nerikes Allehanda, Norra Västerbotten, Norrköpings Tidningar, Nya Lidköpings-Tidningen, Nyhet.nu, nyheterna.net, Resumé, Riksdag & Departement, Skånskan.se, Smålandsposten, Sundsvalls Tidning, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Sverige.nu, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio, Sveriges Radio Ekot, svt.se, svt.se, svt.se, svt.se, Sydöstran, Tommys tankar, TTELA.se, Upsala Nya Tidning, Vestmanlands Läns Tidning, Västerbottens-Kuriren, Västerbottens-Kuriren, VästerviksTidningen, Östersunds-Posten, Östersunds-Posten, Östran, Östra

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet,

Annie, Anna-Karin eller Anders leder Centerpartiet?

Det blir för första gången under min "karriär" som bloggare ett tredje inlägg i rad om Centerpartiet. Det är för alla oss som följer och gärna vill debattera svensk politik veckans hetaste fråga och självklart att skriva om. Alla håller inte med mig. Jag har sett en del halvförvirrade kommentarer men också debattinlägg i stora tidningar som menar att det skulle vara märkligt att personer från alla politiska läger följer och kommenterar ett byte av partiledare.  Så är det förstås inte. Och för egen del handlar det inte, som några toner i debatten antyder, ett dyft om att "skåpa ut" just Centerpartiet. Visst kan alliansen får ännu större problem om Centern förpassas ut ur riksdagen. Men chansen /risken att partiet kommer att ta röster från vänster ser jag som väldigt små. Även om centerpartister själva ser blockbytare som framtidsräddningen.

Dagen har bjudit på besked om tre kandidater som ställer upp i en månadslång process som ska leda fram till förslag om Maud Olofssons efterträdare. Här ger jag beröm. Det sätt som Centern jobbar med frågan bildar mall för andra partier också framöver, med viss reservation för att något parti redan har prövat varianten med fler kandidater (som miljöpartiet). Vi andra får rodna en aning.
Annie Johansson, Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson är kandidater som nu ställer upp. Borta är (iaf nu) Andreas Carlgren och Eskil Erlandsson.

Det är ingen tvekan att centerpartister denna dag måste känna att processen ändå kan bli ganska tuff. Annie Johansson som har burit favoritskapet och som jag själv skrev om i går, får en klar utmanare i Anna-Karin Hatt som med sitt tal vid presskonferensen verkar ha väckt många nyfikna och kanske till och med imponerade sympatisörer. Det var ett retoriskt mycket starkt tal som kombinerade erfarenhet, närhet till makten, förhandlingsvana och regeringserfarenhet med nära förankring i människors både svåra vardag och framgångssagor. Hennes avslutning, att påminna om att hon som chef hade anställt en av motkandidaterna, var ju också ett retoriskt skickligt sätt att placera sig över i "rang".

Men trots det vill jag varna också centerns anhängare (såväl som mina egna partivänner tidigare) om att personfrågan räcker för att rädda ett parti eller för att höja sig upp till en nivå som ger politiskt inflytande. Det centrala är trovärdigheten i den egna politiken och att den är ett tydligt alternativ i svensk politik. Här ser jag dagens tal av kandidaterna bära spår av stora problem för Centern. Läs tex gårdagens innehåll i DN-artikel från lokala centerpartister. Det är friheten mer än politiken med alla sina trygghetssystem som ska bära centern framåt. Jag tror att en tonvikt idag låg på väldigt utsatta människor, minst lika framträdande som sänkta skatter eller LAS. Mest uttalat kanske i Anna-Karins berättelse om erfarenheter av att växa upp med en psykiskt sjuk pappa. Centern är ett parti för de svaga och dessutom för hållbar utveckling, var budskapen hos alla tre. Där markerade också Anders att välfärdsfrågorna hade hamnat i bakvattnet. Utan att nämna att partiet ett antal år har haft ordförandeposten i socialutskottet i riksdagen.

Om jag på något sätt skulle leva upp till misstankar om att önska kasta mörka skuggor över Centern så finns utan tvekan stoff till detta. I dagens Studio Ett i radion fick partiledarkandidaterna frågor om kärnkraften. Här markerades förstås uppslutning kring alliansöverenskommelsen men ändå att Centerpartiet i grunden har en politik som bättre passar med de rödgröna. (så sas inte rakt ut!)
Helt motsatt gällde för LAS och turordningsregler där Centern näranog ensamma i svensk politik tror att sämre villkor för anställda ger fler jobb. Och, kan man notera: även partierna LO och Svenskt näringsliv har en mycket mer nyanserad samsyn till detta än centern.

Jag tycker att barnläkaren Anders W Jonsson gör en väldigt viktigt insats för svensk demokrati. Han är i princip chanslös i partiledarkampen men kandiderar öppet med en egen programförklaring. Fler som Anders behövs oavsett om de är centerpartister, sossar, vänster eller annat. Jag själv har ett hjärta som, precis som väldigt många andras, klappar för Annie Johansson. Hos mig INTE , säger INTE, av politiska skäl utan mer vänskapliga. Men jag tror att Anna-Karin Hatt idag tog väldigt många steg framåt genom sitt skickliga tal. Det kommer att bli en tuff kamp om makten i Centerpartiet!


Mer att läsa: Ekot, Dagens Industri, Dagens Media om Annie Johansson, DN, SvD om personstrid, SvD om stort och brett parti. SvD om kampen, Hela Gotland om Annie Johansson,

Fler som bloggar: Annie Johansson om kandidaturen, Mikael Andersson, Roger Jönsson, Martin Moberg, Sebastians tankar, Rickard Nordin, Johan Hedin, Staffan Danielsson,



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, maud olofsson, annie johansson

Att leda Centerpartiet in i....vad?

Den här dagen offentliggörs ju vilka som är centerpartiets tre ledarkandidater och detta diskuterades i SvTs Gomorron Sverige. Därav min tidiga uppgång, alltså, trots semeserveckan. I studion diskuterades ledarfrågan av DNs Peter Wolodarski, av förre centerledaren Olof Johansson och av CUFs Hanna Wagenius.

Den förre c-ledaren, Johansson, ger i ett uttalande i diskussionen en bra bild av ett av centerns stora problem. Han menar att det är svårt att vara centerpartist därför att motståndet liksom kommer från alla håll. "Så är det att vara i mitten". Det tangerar det jag tror är centerns stora utmaning: att inse att man faktiskt inte är navet i svensk politik från vilket allt utgår, vare sig det gäller nya idéer eller praktisk politik. Centern verkar ibland ha problem med sin självbild ganska dramatiskt, inte minst när det kan låta som att man snarare är ett 35 procents-parti än har det lägre väljarstöd man uppnått i mätningar och valresultat (6,56) Centerpartiet måste inse att huvudproblemet snarare är att man inte framstår som så särskilt attraktiv av vare sig väljare eller andra partier som ska utse sin huvudmotståndare. Möjligen är borgarrådet och bloggaren Per Ankersjös tal om "hälsoråd från ett lik" mycket talande för att beskriva detta centerproblem. Det värsta för partiet självt är väl att man inte inser att det är ett problem.

I den vilsenheten är det lätt att springa bort sig ännu mer. En av de irrvägarna som delar av partiet verkar traska in på är det som några företrädare i dag skriver om som den "frihetliga". Ibland har det beskrivits med en geografisk punkt, Stureplan i Stockholm, som utgångspunkt, något som inte alls gillas av partiets sympatisörer. För den som har debatterat frihet med forna tiders ungmoderater är det inte alls svårt att känna igen retoriken. Den delen av centerpartiet ser positionen till höger om moderaterna som ett tomt utrymme där man kan spela roll. Problemet blir att man hamnar på en punkt av politikermisstro omstöpt till frihetsretorik som ligger nära Kd:s misslyckade tal om "verklighetens folk". Att detta och tidigare moderata försök att växa på misstro mot politiska lösningar har misslyckats borde vara varningsklocka för Centern.

Peter Wolodarski nämnde kort miljöpolitiken som en viktig fråga. Här hakade Olof Johansson på med teorin att centerns framtid och därmed vilken "sida" som styr avgörs vilket av de "två gröna partierna", Centern och Miljöpartiet" som kommer att lyckas. Jag tvivlar på hållbarheten i teorin. Som miljöpolitiker önskar jag förstås att Wolodarski och Johansson hade rätt. Men miljöfrågorna rasar i vikt hos väljarna samtidigt som medierna i princip har slutat skriva om det. Det gör att miljön knappast kommer att ha det fokus framöver som vore önskvärt. Och för att blanda mig i den där kampen om "mest-gröna-parti" som verkar föras ibland: Ska man tro mätningar som ex Westander tog fram före valet 2010 är det i ex klimatfrågan en dramatisk skillnad i förtroendet för Mp och C. Miljöpartiet som upplevdes vara "bäst" av 43 procent medan Centern i denna den viktigaste miljöfrågan uppnådde fem procent...

En av huvudteorierna i debatten är att centern har vunnit i inflytande på alliansen men förlorat väljarstöd för sitt parti. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: väljarna vet inte vad partiet vill efter flera vändor av samarbeten med andra partier där de egna karaktärsdragen har tunnats ut, ja kanske till och med förlorats. Väljarna ser inte någon skillnad på Centern i förhållande till andra allianspartier.
En utmaning för den nya ledaren är att måla centerpartiet i tydligare färger och gärna attraktiva sådana.

I morgon-TV talade Hanna Wagenius om den decentraliseringsideologi som centerpartister alltid har talat väl om men inte alltid levt upp till själva. Redan under Palmes tid illustrerades det ofta av den då till centerpartiet närliggande bonderörelsen och dess ständiga centraliseringar. En gång ett nedlagt mejeri i Oskarshamn om vilket Olof Palme talade: "På mejeriets tomt står bara centerpartiets skylt kvar: "Jämlikhet genom decentralisering". Möjligen ligger det i den bilden en eftertankens illustration också för den nyvalda centerledaren år 2011.

Mer att läsa: DN, lokala centerpartister skriver, DN om centerspel, SvD, Aftonbladet, ledare,
Fler som bloggar:
- I inlägg i går skrev jag mer om mina tankar inför partiledarvalet.
Johan Westerholm, Per Ankersjö, Röda Berget, Anna-Karin Hatt, Johan Hedin, Peter Högberg, Sebastians tankar,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, maud olofsson, annie johansson

Svensk politik och Centerpartiets framtid

Till skillnad från tveksamheter som bloggaren (m) Thomas Böhlmark verkar ha om att S-märkta kommenterar centerns val av ny ledare menar jag att det är ganska självklart. Inte bara en "fascination" som Böhlmark beskriver det. Att ett av riksdagspartierna byter ledarskap är självklart intressant. Att det är ett parti i den borgergliga allians som har makten gör det ännu mer intressant. Detsamma därför att det är ett parti som väljarna placerar utanför riksdagen i en del opinionsmätningar och framtiden kan avgöras av partiledarvalet. Blir en redan svag allians starkare eller svagare efter ledarskiftet? Vad är det för slags centerparti som skapas framöver av ett nytt ledarskap? Står man fast i den inhängnad, den rentav andningsnödsframkallande tillvaro och kanske till och med en situation nära självutplåning som centern befinner sig i?

För egen del tycker jag att morgonens besked med den efterföljande processen inom Centerpartiet är spännande och intressant. Lite av mina tankar går också igen när Leif Pagrotsky skriver i Expressen. Bland annat att

Å ena sidan skulle jag välkomna ett traditionellt och starkt Centerparti som luckrar upp den blockpolitik som jag och många väljare ogillar, en Center som kan göra upp med andra partier i sakfrågor av gemensamt intresse. Det skulle göra svensk politik mer effektiv.

Om det skulle få vara det som avgör (vilket det förstås inte är för flertalet centerpartister) så väljer man nog inte favoritkandidaten Annie Johansson. När Expressen frågar läsarna är det, låt vara få svarande, men ändå en mastodont ledning i förtroende som Annie har om ledarskapet. Min gissning är att det skulle vara en val som välkomnas av Reinfeldt. Det ger mer eller mindre självskrivna mandat till alliansen. Det är inte så att det sker utan motkrav men Reinfeldt lär inte tror att "runt-fyra-procents-partiet" -kommer att lyckas vända styrkeförhållandena genom en politisk retorik till höger om Reinfeldts eget. Den "Stureplanscenter" som växt fram må ha gett några platser i landstinget och en borgarrådspost i Stockholms Stadshus men är knappast en väg framåt för den som vill hålla ihop Sverige eller i alla fall Centerpartiet. Oavsett val av kandidat måste "partiet hållas ihop" och det går inte om man försöker sig på den retoriska och kanske ideologiska högerförflyttning som en del av Stockholmscentern har försökt sig på.

Kanske kan jag som sosse anklagas för att skriva om Centerns läge utifrån hur valet påverkar mitt eget parti. Måhända är misstankarna välgrundade men det är faktiskt mer av allmänpolitiskt intresse som gör att jag skriver. Jag tycker, helt privat och utan att ge något som helst stöd för det politiska bagaget, att ett val av Annie Johansson, skulle vara spännande för politiken. En del tecken finns dock om att delar av centerpartiet gärna väntar lite med ett val av Annie och låter någon "äldre man" få ta posten under en övergångsperiod...

Dessutom tycker jag att (S), trots egna tillkortakommanden, får stå som "skyldig" till att parti efter parti nu gör valprocesser allt mer öppna. Undrar om så hade varit fallet utan (S) interna brister på det området som ändå fick stor uppmärksamhet i debatten och påverkan på andra. Med de demokratiska glasögonen påsatta var morgonens artikel om valberedningens arbete i (C) välkommet. Tre kandidater är tänkbara. Ännu inte namngivna. Imorgon kommer svaren och därefter startar någon form av "valkampanj" av kandidaterna. Vad resultatet än blir kommer det på ett eller annat sätt att påverka svensk politik. Fler blogginlägg om centerpartiet är närmast givna!

Mer att läsa: DN-debatt från centerns valberedning, Expressen1, Expressen KG Bergström, SvD om tre kandidater, Centerpartister förordar Annie Johansson,

Fler som bloggar:  Mikael Andersson som också hade länkat: Magnus Andersson, Christian Ottosson, Johan Hedin, Ring Broman, Roger Jönsson, Mina moderata karameller, Jerker Nilsson, Kent Persson, Den hälsosamme ekonomisten, Thomas Böhlmark, Röda berget, Martin Moberg, Hannes Hervieu, Tommy Rydfeldt, CUF Blekinge, Peter Högberg, Johan Westerholm



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, annie johansson, maud olofsson, socialdemokraterna,

Centern, framtiden och kartritning på Schönfeldts gränd

Det kan säkert tillföras kontot "otur". Centerns förre "chefsstrateg" och,vad jag ser, en kandidat till lämplig ledig partistyrelseplats i centern -  Kristina Jonäng  - skriver i SvD med stora ambitioner för sitt parti samma dag som partiet i SIFO får den sämsta noteringen på tio år. Att en centerpartist i samma andedag skriver om en socialdemokrati som inte lär ha någon huvudroll i svensk politik framöver får väl kanske mätas in i samma strategiska misstag som chefsstrateg Jonäng förefaller ha gjort tidigare också, om man enbart dömer efter partiets läge i opinionen. Det är ju just centern, inte (S), som av väljarna har placerats precis på riksdagsspärren. Det är efter den extra partikongressen inte socialdemokratin utan centern som har en intern partiledarkris med stort förtroendefall, en fråga som allt fler verkar vilja lösa utom möjligen partiledaren själv.

Jonäng ger en del intressanta bekräftelser.

När alliansregeringen ritat om kartan de senaste åren har det i hög grad skett från Moderaternas partikansli, inte i ett brett samspel mellan de fyra partierna.

En information som inte på något sätt är förvånande eller ny men alltid viktig att notera. Och jag tror också att det där ligger ett budskap som de alltmer "stureplansorienterade" vägrar ta till sig. Det funkar inte för centern att vara en del av en högerallians. För delar av centern ja. Men det verkar som partiet har kärngrupper utanför Stockholm som verkligen önskar något annat än det ständiga tysta tassandet i Reinfeldts fotspår som dessutom bara trampar på samma stigar oavsett vart färden ska föra borgerligheten.

Jonäng skriver om "industripolitik". Hon kommer inte att se röken av en sådan med Reinfeldt. Däremot talade Håkan Julholt om just detta igår. Jonäng skriver om bostadspolitik och trafik. Ja, bostadspolitiken existerar inte längre i någon störra grad. Trafikpolitiken behöver verkligen lyftas men tyvärr för centern snodde ju moderaterna tillbaka ansvaret för trafik och infrastruktur från centern. I delar av detta gissa jag att ett centerparti som hittar sina rötter i den "svenska myllan" igen, skulle kunna göra mycket bra med socialdemokratin. Kan inte låta bli att där nämna centern i Huddinge som gott exempel med företrädare (Christian Ottosson) som mer ser till politiken som verktyg för att göra bättre än bara släpa sig efter moderaterna i alla lägen.

Det ska förvisso bli mycket intressant att se reaktioner på dagens inlägg och vad som framöver händer inom de krisande centerpartiet..

Mer: AB; Exp, GP, DN, GP,
Bloggar:  Peter Högberg om ord, Peter Johansson om opposition som tar befäl, Sebastian StenholmMartin Moberg om en skamlig sjukförsäkring,  Kent Persson med krönika,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, alliansen, opinionen, opinionsläget, om rödgrönt i täten,

Grattis, Maud Olofsson och trevlig invit

Medier, de där i pappersform, berättar att Maud Olofsson nu har regerat sitt centerparti i tio år. Och i DN:s papperstidning blir ett uttalande av Maud Olofsson upphissat av rubriken "Olofsson sänder invit till den nye S-ledaren". I artikeln verkar centerledarens omdöme om Juholt vara att han är att lita på. En överenskommelse är en överenskommelse. Nu kan man kanske se det där som ett mer artighetens ord utslängda i en festfylld omgivning mer än övertänkta inviter inför framtiden. Men samtidigt är politik politik. Hur mycket man än från centerns sida kramat och kramar allianssamarbetet är det tydligt att moderaternas dominans och stöddighet irriterar de andra. Så möjligen finns det med Håkan Juholt som nyvald ledare nya öppningar i ett nytt politiskt landskap i Sverige. 

Maud Olofsson i alla ära. Det är en ny generation på fram framåt i centerrörelsen och frågan är väl hur den drar politiken. Centern ligger på gränsen till att klara riksdagsspärren i många mätningar men fick ändå nära 400.000 röster i september. Centern må ses av många som "mossigt" men med en ny ledargeneration som Annie Johansson och Fredrik Federly kan det utvecklas till något annat än Olofssons parti. Eller möjligen börja trängas i Stureplans inneklubbars köer så pass intensivt att man inte släpps innanför repet till festvåningarna. Oavsett det så är signaler om samarbete i stället för ställningskrig något jag uppskattar i svensk politik.

Mer: Aftonbladet, Karin Pettersson om Juholt är höger?
Bloggat:  Roger Jönsson om energi till (S),  Raymond Svensson om centerpartiet, Magnus Andersson om samma partis öppenhet och idéer, Westerholm om falukorv, LO-bloggen om den svenska modellen, Christian Ottosson om ett nybyggarlän och så Peter Högberg med reklam: "Idag skriver Jag tillsammans med Martin Moberg, Alexandra Einerstam och Johan Westerholm på SVT-debatt kring höger media,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, maud olofsson, socialdemokraterna, håkan juholt,

Centerpartiets valanalys om alliansskugga och finansdepartementet

Det som kommer att uppmärksammas mest av medierna av centerpartiets valanalys som nu har kommit blir säkert förslaget att stärka partiledningen med en vice. Ordinarie partiledare ska i alla sin upptagenhet av regerandet kunna delegera arbete till en vice. Men minst lika intressant är Annie Johanssons uttalanden i Ekot. Begreppet "alliansskugga" berättar om en stor moderat "kloss" i regeringen som lägger de övriga i skugga. Och en intressant iakttagelse: Annie Johansson tycker inte att ett parti som centern ska vara en "satellit till finansdepartementet".

I sak inget nytt att svensk politik på allvar påverkas av Finansdepartementet, finansministern och inte minst de tjänstemän som går under namnet "finansens budgetavdelning". Vi kan med säkerhet slå fast att även socialdemokrater genom åren har tvingats anpassa budskap till de regler som i och för sig riksdagen har bestämt men som de plikttrogna tjänstemännen upprätthåller med emfas, och ibland tillåts det styra alltför mycket av politikens budskap. Men att enskilda partier i sin eftervalsdebatt lyfter fram finansens makt är väl ovanligt, minst sagt. Oavsett detta går det aldrig att skylla på någon tjänsteman. Det är alltid politiken som äger frågan, som har makten och som klubbar besluten.

Det gäller också sjukförsäkringen där centern ser frågan som en förklaring till det skrala valresultatet. Jag kan i och för sig inte förstå varför just centern och inte de ledande moderaterna har drabbats av väljarförluster på den frågan.

Svensk politik är sannerligen inne i ett intressant skede. Kristdemokraterna och centern har tillsammans med vänsterpartiet fått syna riksdagsspärren på nära håll. Mitt eget parti står för sina utmaningar. En regering som inte har egen riksdagsmajoritet och ett främlingsfientligt parti som "ställer till det". Och ovanpå det ett stort moderat parti som totalt dominerar just nu och som riskerar självblindhetens grundstötning. Så sent som i skrivande stund framhåller delar av panelen i SvTs morgonsoffa att det förr hade varit otänkbart att det ser ut i medierna som i veckan: Fyra moderata ministrar som får stå för "en ny bild av Sverige". Och som bekant kan grundstötning både ge läckage, vatteninflöde och till och med undergång.

Fler som bloggar.
- Martin Moberg om allianspartier och välfärd.
- Roger Jönsson om socialdemokratins framtid
- Helen Pettersson om Maud Olofsson och elpriser
- Annarkia om vem som byggde landet
- Ett hjärta rött om några som är ute och cyklar
- Christian Ottosson om att förnya alliansen
- HBT-sossen om en partiledarkandidat (S)
- Mats Engström om partiledarkandidater (S)
- Storstad om den apolitiska samtiden
- Kristina Persdotter om tusenlappar.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, centern, annie johansson, eftervalsdebatt, alliansen, finansdepartementet

Centern vissnar i skuggan av svampen

 

Orginalfoto: Daniel Mott, (Wiki)

Aftonbladets ledare, signerad Anders Lindberg, belyser idag centerpartiets problem. Sveriges ekonomiskt rikaste parti men samtidigt med överhängande dödshot över sig. Anders Lindberg slutar ledaren med en bild:

Varken de som brukade rösta på partiet eller de nya väljare som varit Maud Olofssons stora politiska projekt finns längre kvar. Nu företräder man ingen.Enligt Svenska svampodlarföreningen är shiitakesvamp svårodlad. Förmodligen ingenting mot vad nya centerpartister är.Både på Stureplan och på landet.

När Fälldin bildade regering efter valet 1976 gjorde han det med stöd av 24,08 procent av väljarkåren eller 1.309 669 röster. I valet 2010 blev resultatet magrare: 6,56 procent eller 390 804 röster. De efterföljande opinionsmätningarna ger ganska tydliga signaler om att många väljare har stött centern för att rädda kvar partiet och därmed Alliansen i riksdagen. 3,8 procent i senaste mätningen. Ett snart väljartomt parti som ändå hade ett politiskt gods med sig som borde gett möjligheter.

Decentraliseringstankarna i en allt mer globaliserad värld och viss EU-skepsis hos svenska väljare. Ett klimat- och miljöhot där centerpartister varit tidigt ute men där andra har kört om. Och så, efter en tid där partiet tog ansvar för krisbekämpningen, tappade väljare och gjorde partiledarbyten, gjorde centern sin riktigt skarpa mot-avgruden-gir i riktning mot Stureplan, Stockholm. Man placerade sig till höger om de "nya moderaterna", blev något av kärnkraftskramare i stället för en av dess kritiker och egentligen bara med en stor profilfråga: "LAS är dum".

Centern har under Maud Olofssons ledning marginaliserat sig själva. Man kunde ha vuxit på att vara en verklig "alliansens gröna röst" men valde högerpassagen i stället. Den där skepsisen mot "sossar" som lever i partiet är verkligen inget nytt. Men det är inte i relation till (S) som centern möter den politiska döden utan i konkurrensen med Reinfeldts moderater.

Centerns problem kanske bäst belyses av centerpartister själva. Redan inledningen av partiets videosnutt från 100-årsdagarna i Skövde ger en del. På frågan om varför just centern har blivit 100 år blir det första svaret: det är en jättesvår fråga som inte jag kan svara på. I de efterföljande svaren finns analyser att det handlar om allt från idéer, folkrörelsetraditionen, en ständig "utveckling" (!) och en god överlevnadsstrategi. Stina Bengtsson menar att det beror på att "vi har roligt". Johan Hedins analys är att överlevnaden har kommit tack vare motionerande om plattskatt och "gurkätning". Mot den bakgrunden är kanske partiets placering under riksdagsspärren inte helt omotiverad.

Fler som bloggar:
- Johan Hedin om att förändra partiets "säljorganisation".
- Hanna Wagenius om regerandets påverkan på centern...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, opinionen, , opinionsläget, alliansen

Maud Olofssons krisanalys: "Okunskap" hos väljarna

I går skrev jag ett inlägg om opinionsläget och det förnyelse- och eftervalsarbete som pågår i många partier. Inte minst i mitt eget. Bland annat skrev jag om centerpartiet, det parti som med dunder och brak vann det val som jag först minns att jag sett valvakan till. Fälldin blev statsminister. Jag skrev:

"Annie Johansson är nu mer intressant än Maud Olofsson. Hon ska leda centerns analysgrupp och man ser verkligen fram emot de slutsatser som gruppen kommer med.

Med mycket stor förvåning, men också med en bekräftelse av teorin ovan, hör jag idag centerledaren Maud Olofsson i Aktuellt. Hon leder ett parti som i detta val tappade 46.585 väljare. Och hennes förklaring är att väljarna är "okunniga". De har inte fattat att regeringen gjort så väldigt mycket bra för landsbygden. Dessbättre för centern talar Maud Olofsson samtidigt om nya förmågor som kan "leda centerpartiet". Är månne Anna-Karin Hatt den av Olofsson tänkta efterträdaren?

Att i en intervju om en eftervalsanalys och krishantering kalla väljarna "okunniga" talar sitt tydliga språk. En del centerväljare längtar säkert efter en rejäl förnyelse av partiet. Om nu inte strategin är att kämpa om storstaden och - rakt ut- skita i övriga landet. Men det leder fel det också. Om jag inte är helt felunderrättade träffades just Stureplanscentern ikväll. Vinnarna?

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, eftervalsdebatt, centern, maud olofsson, anna-karin hatt, val 2010

Almedalen, Onsdag, Centerpartiet, Maud Olofsson

En svalare luft verkar ha dragit in över Visby och det är inte helt opassande också centerpartiets dag. I valet 1976 nådde centerpartiet ett valresultat där 1,3 miljoner svenskar visade sig vara centerpartister. 24,08 procent av väljarna stödde Fälldins parti och Centern var det ledande partiet i den nybildade, borgerliga fyrpartiregeringen. Den första på 44 år som ersatte långvarigt (S)-styre. 34 år senare mäter centern 3,1 procent i en mätning från Demoskop. Det är i ingången år 2010, ett valår som spås bli historiskt jämnt och hårt. 

Det är inte utan utmaning som Maud Olofsson äntrar almedalsscenen i kväll. Även om jag tror att väljarnas fingertoppskänsla kommer att ge partiet tillräckligt med röster för att klara spärren till riksdagen är det inte utan viss nyfikenhet man inväntar Olofssons tal. Kräftgången och oförmågan att vinna ett ökat stöd verkar hänga ihop med förflyttningen bort från det "folknära" och "hela Sverige ska leva"-budskapet till något som spirar fram i trakterna av Stureplan, Stockholm. Det centerparti som förvisso var "icke-socialistiskt", talade decentralisering och som ändå upplevdes stå för "de små" talar nu mest om sämre anställningstrygghet som lösning på jobbkrisen. Centern som länge tog samhällsansvar genom blocköverskridande samarbete minskade i opinionsstöd i takt med det närmare samarbetet i Reinfeldts allians.

Så, vilket blir kvällens centerbudskap? Ärligt talat vet jag inte om det blir så mycket annorlunda än det vanliga. Maur lär le. Möjligtvis undvika att nämna Sahlin vid namn men ändå slå härsan och tvärsan mot de rödgröna. Säkert tala både "landsbygd" och "stad". Samtidigt byter Solveig Tärnström parti och går till de rödgröna. Just där ska jag lyssna särskilt noga i kväll: Har Maud Olofsson något budskap till de väljarna som bar upp Centern till ledande borgerligt parti? Exempelvis kärnkraftsskeptikerna.

Fler som bloggar.
- Mats Engström med en snarlik analys.
- Martin Moberg med sin Center-analys
- Dick Erixon som hört Maud säga att de rödgröna smutskastar...
- Krassman om "avhoppens dag".
- Ulrika Falk om en centerrörelse i förvirrat tillstånd.

Andra:
- DN om väljarnas syn på Centern.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, almedalen, centern, centerpartiet, kärnkraft, val 2010, valet 2010, maud olofsson

Rubriken "Centern behöver en ny ledare"

Svenska dagbladets ledarblogg får en rad kritiska kommentarer till ett blogginlägg från igår. Egentligen handlar inlägget om det finländska valet och centerns ledare Matti Vanhanens inblandning i oegentligheter. När SvD bloggar om det sätts rubriken som ger utrymme för helt andra tolkningar. Det är inte helt orimligt att läsaren förleds och tror att den stora morgontidningen nu tar sig an borgerlighetens problem: Att partier som centern och kristdemokraterna riskerar att peta Reinfeldt från "makttronen", trots att moderaterna i sig (som vanligt) har goda opinionssiffror. I SCB-mätningen fick det svenska centerpartiet 4,6 procent, en nedgång med 0,8. Men partiet startade året med en bottennoteringar på 3,1 procent.

Centerledaren är en av fyra i den borgerliga alliansen. Man kan säga att Reinfeldt står och faller med Maud Olofsson. Att utvärdera henne som partiledare ankommer förstås på centerpartiet. Men något av huvudet på spiken träffar nog Alliansfritt som efter SCB-mätningen såg ett pressmeddelande från centern om hur man ska göra för att återvinna ungdomsväljare: Svaret är "uppluckring av arbetsrätten", den fråga där partiet också driver kamp mot moderaternas motstånd.

Om Svenska Dagbladets rubrik enbart är en tankevurpa, oaktsamhet, en "grej" som man tror lockar fler läsare än vanligt eller en medveten vinkling för att sända signaler lite sofistikerat är förstås omöjligt för en utomstående att veta. Kanske återkommer Claes Arvidsson i frågan?

Uppdaterat: ...med justering av rubriken: Ordet "parti" i "ledare" fanns inte i SvD:s bloggrubrik....Korrekt ska det vara.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, centern, centerpartiet, maud olofsson, fredrik reinfeldt, matti vanhanen, finland, opinionen, opinionsläget, Svenska dagbladet, SvD Ledarblogg

Hvad vilja Centerpartiet?

Inför dagens utfrågning av Maud Olofsson hade TV4 beställt en undersökning om partiernas tydlighet. Eller dess motsats. För centerledaren var mätningen inte alls lustigt, om än säkert inte oväntad. Väljarna vet inte vad partiet vill. Det är det mest otydliga partiet i riksdagen, tycker dom. Mätningen kommer samtidigt som alliansens egen "kvällstidning" Expressen skriver om alla växlingar av positioner inom borgarlägret. Höger blir mitten och mitten blir höger. Staden blir landsbygdsparti och glesbygdspartiet flyttar till Stureplan.

Den som såg utfrågningen av Olofsson kanske blev tydligare. Så inte jag. Möjligen ska man inte se garantier i att höga staplar i tydlighet ger plusvärden i politiskt stöd. Det kan ha koppling till vad det är man är tydlig i. För centerns del verkar det gå snett på många plan.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, centern, centerpartiet, maud olofsson

Maud Olofsson i riskfylld utmaning av Maria Wetterstrand

"Här är riksdagsspärren..."

Maud Olofsson har inte lyckats slita upp sitt centerparti från den så skräckinjagande spärren till riksdagen. Tidigare har centerledaren och bloggaren försökt profilera sig genom att utmana Mona Sahlin. Olofsson verkar nu har insett de informella reglerna i politiken och gör nu i stället försök att utmana Maria Wetterstrand. Olofsson är skarp i angreppet:

Miljöpartiet vill nu frånta människor rätten att bestämma själva i välfärden, införa socialistiska kontrollmekanismer i friskolorna och chockhöja inkomstskatter för vanligt folk och företag.

SvD-ledaren bistår inte oväntat med stöd till denna ganska nedsättande beskrivning av Mp, som förstås handlar om valtaktik från de borgerliga sida. Sofia Arkelsten hakar på.

Idag utmanar alltså Olofsson den kanske starkast lysande politiska stjärnan på den svenska politiska himlen. De rödgröna leder i opinionen och har inte minst med Maria Wetterstrands lyskraft stor chans att peta Reinfeldts regering. I det perspektivet kan man förstå bakgrunden till dagens utspel. Utgångsläget gör väl att Olofsson tar stora risker för sin egen del när hon vill få väljarna att jämföra henne och hennes parti med Maria Wetterstrand och Mp.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, maud olofsson, val 2010, valet 2010, opinionen, opinionsläget, centern, centerpartiet, alliansen, miljöpartiet, maria wetterstrand

Centerns kris

I morgon-TV var det centerpartistiskt inbördeskrig. Partiet som tidigare har satt mål om att få 16 procent av väljarnas stöd, därefter reviderat det till 10, ligger nu och pendlar kring riksdagsspärren, 4 procent.
Börje Hörnlund pekade på Maud Olofssons ansvar och inte minst att centern har släppt frågor som regionalpolitiken. En teori från Hörnlund var att centerns högerförskjutning har skadat partiet. Alla slåss nu om att ligga i mitten. Centern låg där förut och skulle haft stora förutsättningar. Men i stället lade man sig höger om (m), vilket orsakat krisen, enligt Hörnlund.

Federly tyckte Hörnlund "låter som en sosse" och är för taskig mot Maud.
            
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, val 2010, valet 2010

Vem och varför? Frågor kräver svar från Svenskt Näringsliv

Dagens scoop: Alliansfritt och unge herr Utbult, som har avslöjat ännu mer raderande på nätet för att försöka behålla trovärdighet i politik. Allianspolitiken alltså. Anders Utbult redovisar hur Svenskt näringsliv gått in för att "rädda" Maud Olofssons argumentation om de hushållsnära tjänsternas förträfflighet. För att citera, några textstycken snodda direkt från Johan Westerholms blogg:

Så här såg artikeln ut när den publicerades den 25, cachad av Google.
Så här såg den redigerade versionen ut, efter Olofssons framträdande i Agenda på söndagskvällen.
Så här såg den ut igen på måndagseftermiddagen efter att vi börjat utreda saken.

Man ställer sig onekligen ett antal frågor kring detta. Frågan är vem och om någon tänker besvara dem.

Fler bloggar
- Lisa, Erik, Calle, Anders Utbult om raderandet och mixtrandet på Newsmill

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 

Läs även andra bloggares åsikter om politik, svenskt näringsliv, centern, centerpartiet, val 2010, maud olofsson, valet 2010, hushållsnära tjänster, pigavdrag

Maud Olofsson ny kandidat som alliansens statsminister?

Nej, så är det förstås inte. Maud Olofsson är näringsminister och centerledare. Inte kandidat att ta över efter Reinfeldt om nu, vilket gud förbjude, de borgerliga får fyra år till. Nu kan väl den mest optimistiske valarbetare för de borgerliga se lite tecken som sporrar i kampen. Dagens sammanvägda mätningar av opinionsmätningar ger de rödgröna nära hälften av väljarstödet men en aning "doppande" kurva. Och omvänt för de rödgröna. Samtidigt får Maud Olofssons parti se ett litet snäpp uppåt som räddar (c) från den obarmhärtiga riksdagsspärr där KD nu hänger sig fast.

Och Maud då? Varför min fråga? Ja, under dagen har det spritts ett litet rykte i kretsen av alliansbloggare med en viss tyngd åt centerns nätaktivister. Här talas om hushållsavdrag och ibland sägs det att Sahlin, och jag citerar faktiskt, "vågar inte möta Maud..." (var på väg att länka denna blogg också men där var musiklänkarna av sån hög kvalitet...så den bloggen bör besökas av det skälet. :-) Maud har ju själv också "utmanat" Sahlin på debatt idag. Så måste det förstås bli om Maud Olofsson är alliansens kandidat som statsminister. Då ska hon möta Sahlin om helheten i politiken, må vara hushållsavdrag, jobben eller världsfreden.

Om inte få centerledaren finna sig i att träffa riksdagsledamöter. Men Maud O bör i varje sådant möte ha i baktankarna att det troligen är en blivande minister som står där. Bäst att ta det säkra före det osäkra. Mona Sahlin bör ha fokus på så många debatter som möjligt med den som är allianspartiernas statsministerkandidat. Mandatperioden som gått ska utvärderas. Framtidsalternativen ska mejslas ut. Det räcker gott nog...

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, maud olofsson, val 2010, valet 2010

Morötter eller piskor för bättre skola? Eller annat?

Idag ser jag att centerpartiet visar valårstakter: Det är februari och i september är det val, något som kräver sina utspel och reformförslag. Skolan är föremål för dagens utspel och på ett sätt som påminner om den misslyckade kömiljarden för sjukvården tror centerpartiet att skolans resultat kan förbättras genom en prestationsbonus. Nyligen hade centern snott ett förslag om flexiblare föräldraförsäkring. Idag har man alltså snott "kömiljardstänket" från Kd.

Edvin Alam har kloka invändningar. Och visst behövs, som EA skriver, insatser på flera områden för att möta skolans brister. Nuvarande regeringen har tyvärr verkat acceptera att en negativ utveckling med nödvändighet måste pågå flera år till. Och jag funderar lite på hur man faktiskt tar till sig de kunskaper vi har om bakgrunden till sämre resultat. I höstas kom Skolverket med en rapport som påvisade att segregeringen i samhället var en viktig förklaring till att en del skolor presterar sämre. Det är förstås något som borde ligga till grund för skolreformer, såväl som andra erfarenheter. En sådan punkt är att inte nödvändigvis lägga pengar till "de bästa". "I framgångsrika skolkommuner arbetar man aktivt för att fånga upp barn och elever i behov av särskilt stöd."

- Robert Noord om skolframgångar (S) i Haninge.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?  
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, val 2010, valet 2010, centern, centerpartiet, sjukvård, kömiljard, socialdemokraterna, haninge

Blev det bättre i Sverige med en borgerlig regering?

Det finns viktiga och mindre viktiga saker inför ett val. Svenska väljares viktigaste fråga inför sitt partival kommer att vara om det blev bättre i Sverige när Reinfeldts allians fick makten? Det handlar om de stora perspektiven som de växande klyftorna och ett Sverige där ordet "tillsammans" inte längre hyllas av de som har makten. Det kokar förstås ner till konkret politik. Jobben som nummer ett där resultatet av Reinfeldts politik är tvärt emot vallöftet. Något som alltid straffar sig på valdagen. Dagens rapport från OECD att Sverige klarat krisen sämre än andra länder kommer säkert att bli het ända fram till valdagen.

Ju närmare valdagen desto fler kommer att berätta om resultatet. DN försökte med en artikel att visa hur jobbpolitiken har misslyckats. Och fler tar upp den tråden. Jag ser en intressant sak på L-O Petterssons blogg. Lars-Olof Pettersson berättar om en rapport från Institutet för Näringslivsutveckling. Under rubriken "Håller regeringens jobbstrategi" har Magnus Henrekson gått igenom resultatet. Hans slutsatser är verkligen inte till regeringens fördel.

Skatten på arbete har sänkts med totalt närmare 100 miljarder under mandatperioden. Ökningen i sysselsättningen var blygsam även innan den globala krisens effekter började slå mot sysselsättningen.

Enligt rapporten är det främst friskare äldre och studenter som har arbetare mer.

Enligt Arbetsmarknadsdepartementets definition var antalet personer i utanförskap 1 562 500 i juli 2009, vilket var exakt samma nivå som vid ingången av 2006 och drygt 50 000 fler än vid valet 2006.

Trovärdigheten i regerandet och i att sköta ekonomin är också central. De 100 miljarder som skattesänkningarna har kostat illustrerar väl hur alliansens ideologiska blindhet är ett direkt hot mot sunda statsfinanser. Man gör helt enkelt vad som helst oavsett kostnader när det gäller skattesänkningar och man gör det utan att ta hänsyn till Reinfeldts tidigare insikter: "Varje krona i sänkt skatt har en baksida" som kopplats till välfärden. Mindre till välfärden om det kommer in mindre pengar i skatter.

När de stora, viktiga frågorna inte känns attraktiva att prata om tar annat över. Thomas Gür tar upp frågan om borgarna ska ha en valallians. Som jag bloggat om tidigare finns redan registreringen gjord hos valmyndigheten av "Allians för Svergie" som parti. Det där är nog minde viktigt att prata om.

Idag talar Reinfeldt för moderata valarbetare. Jag ser främst fram emot att han klarar ut veckans virrvarr. Först lovade han "högre löner" till välfärdsarbetande (kvinnor) genom sänkta skatter. Några dagar senare hade detta ersatts med att sänkt skatt för pensionärer var viktigast. Hela den så kallade "arbetslinjen" hade i ett nafs skrotats, något som också moderata bloggare önskade mer information om. I takt med att valdagen närmar sig övergår alliansen till något annat: varje parti ska profilera sig / lova så mycket som möjligt. För Centerns del handlar det om att överleva och kostnadskrävande reformförslag börjar dugga tätt samtidigt som finansieringen inte redovisas. Det känns som hela alternativet borgerlig "Allians för Sverige" spricker sönder alltmer...

Fler som bloggar om liknande:
- Roger Jönsson har också läst om OECD-rapporten: "Sverige klarade krisen sämst"
- Martin Moberg om krisen för Centern
- Krassman om Centerförslag....
 -Alliansfritt Sverige om förslag inom alliansen om lönesänkningar...

'Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?   Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, centern, centerpartiet, moderaterna, fredrik reinfeldt, alliansen

Avvecklingen av centerpartiet fortsätter?

Just idag får Centern en del uppmärksamhet när man har kommundagar. Intresset för partiet beror också på det krisläge man befinner sig i. Centern som under Fälldins tid fick stöd av var fjärde väljare såg sig i förra månaden placerad under spärren till riksdagen. Suckar av lättnad blev det möjligen från centerpartistiska strupar efter dagens mätning.

Idag skriver också Peter Hultqvist (S) en analys över centerns läge. Analysen visar partiets utveckling från en folk- och bonderörelse som tog samhällsansvar och som kunde säga nej till kärnkraft med ett djupt miljöengagemang. Den vägen kördes av och i stället fördes partiet av Maud Olofsson till att

"landa i nyliberalism och förtvinade rötter. Centern är idag ett parti som skvalpar omkring i den etablerade borgerlighetens högra ytterkant. Det visar sig i form av punktvisa krav på lägre löner för ungdomar och försämrad anställningstrygghet.

I stället för att avveckla kärnkraften som partiet har stått för "i alla tider" verkar man inte riktade på att avveckla sin egen "rörelse."

Maud Olofsson gör samma misstag som Reinfeldt. Hennes tes är precis som moderatledaren att politiken är helt rätt men att den har kommunicerats allför dåligt. Att människor själva ser och känner andra som blir utförsäkrade verkar man inte förstå. Att arbetslösheten slår hårt mot enskilda är en del av den svenska verkligheten, inte ett kommunikationsproblem. Att det fortfarande finns behov av att förbättra vården, skolan och omsorgen ser väldigt många. Det kräver både politik och pengar för att kunna betala för de lösningar man vill se genomförda. De sänkta skatterna som nu verkar lite oklart med, har hittills gått före sådana investeringar i vår gemensamma välfärd. 

Kampen fram till valdagen blir tuff. Ett inslag kommer att vara den borgerliga alliansens tjat om att de rödgröna saknar färdiga förslag. De själva framställer sig som färdigpratade men så är det inte. Precis som de rödgröna har alliansen arbetsgrupper som senare ska presentera politik. Och visst är det lite talande att Reinfeldt i gårdagens frågestund i riksdagen pikade Peter Eriksson (mp) för att inte ge besked förrän i april. Samtidigt ser jag Maud Olofssons svar om allianspolitiken: de kommer i vårbudgeten (april) och i ett valmanifest i höst.   

- Mats Engström om vikten att rädda C, Mats Berglund skriver om centerns högersväng, Törnebohms Hotspot om en "kylig och oberörd Maud Olofsson", Fredrik Pettersson om att c har sålt sin själ,
- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, val 2010, valet 2010, fredrik reinfeldt, moderaterna

Maud Olofssons ex-chef och Alliansens sista suck

foto: Vanja Wikström, KK-stiftelsen

[uppdaterad] En av Sveriges mest erfarna politiker, centerpartisten Börje Hörnlund, skriver idag en debattartikel i Aftonbladet. Hörnlund är före detta arbetsmarknadsminister, på den tiden med centerledaren Maud Olofsson vid sin sida. Han tillhör den generation centerpartister som tog ansvar för Sverige tillsammans med S-regeringen, mycket utifrån den känsla för välfärdsSverige som ändå har inrymts i centerleden. Det var innan mer nyliberala inom Stureplanscentern tog över. Med Maud Olofsson som lydig marionett.

Hörnlund skriver om sjukförsäkringseländet. En av de frågor som gör att alliansen har förlorat kanske en halv miljon väljare. En fråga som tillsammans med andra har förvisat centerpartiet under riksdagsspärren i opinionsmätningarna. Hörnlund är inte nådig:

Regeringen och vissa alliansföreträdare skyller allt på Försäkringskassan. Det är inte trovärdigt. Det regeringen har sysslat med är ett riktigt dåligt, oekonomiskt och omänskligt agerande.

Det före detta centerpartistiska statsrådet fortsätter:

Det är fler och fler som upplever att regeringen har ett omänskligt egoistiskt anletsdrag. Sjuka, arbetslösa, fattigpensionärer verkar regeringen se som en restpost som kollektivt skall bestraffas.Regeringen räknar väl med att många som har det bra och som storgynnats av dess politik skall bli goda alliansanhängare. Jag tror dock att många av dessa har känsla för alla dem som alliansen drabbat med försvårat utanförskap. 

Så tror jag också. Svenska folket accepterar inte regeringens motsättning mellan "jobba" och ett system med försäkring när du blir sjuk. Inte "bidrag" som Reinfeldt påstår. Just därför förlorar allianspartierna stöd. Just därför är Centerpartiet utanför riksdagen i mätningarna. Just därför är det mycket troligt att Hörnlund inte bara skriver som Hörnlund utan säger vad väldigt många i Sverige just nu känner.
Det finns alternativ till en sån regering.


Fler som skriver:   Alliansfritt Sverige berättar också. Johan Ulvenlöv har också reagerat.
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Viktigare debatt än detta.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, alliansen, centern, centerpartiet, val 2010, valet 2010, börje hörnlund, fredrik reinfeldt, moderaterna, sjukförsäkring,