Sjöfartsverket gör pengar på oljejätten - och bryter mot regeringens regleringsbrev och sin egen miljöpolicy

[bild från Greenpeace] Maud Olofsson känner inte till affären. Men det statliga Sjöfartsverket sätter svenska statens och därmed regeringens trovärdighet på spel i klimatarbetet. Maud Olofsson som nyligen dragit igång en klimatkampanj blir säkert rejält förbannad över detta. Men skadan är redan skedd.

Den svenska isbrytaren Oden har tjänstgjort i oljejätten Exxons tjänst. Det handlar om att leta olja. Man kan älska den frihetsbringande bilen. Men ofta drivs den framåt av den sörja som i förädlad form kanske kommer att skeppas från ett av de platser på jorden där vi tydligast kan se avtrycken av samma "frihet" i form av smältande glaciärer.

Den uthyrande myndigheten som tjänat på affären kan möjligen gotta sig. Men frågan är om man följer det regleringsbrev som regeringen har utfärdat. I detta slås bland annat fast att verket ska

bidra till att bl.a. miljöpolitikens mål och delmål nås. Sjöfartsverket ska inom sitt ansvarsområde redovisa och kommentera måluppfyllelsen."

Man måste ställa sig frågan hur myndighetens redovisning kommer att gestalta sig i detta fall.

I Sjöfartsverkets egen miljöpolicy står bland annat:

Miljöhänsyn och resurshushållning ska genomsyra Sjöfartsverkets verksamhet och vägas in i samtliga beslut

Den samarbetspartner som har hyrt Oden är alltså samma företag som ägde tankfartyget Exxon Valdez. 1989 gick fartyget på grund utanför Alaska och skickade ut 50.000 ton råolja över en sträcka av 190 mil.

Exxon har förutom det kanske inte varit känt som världens mest miljöengagerade företag. I ett nyhetsbrev från Naturvårdsverket berättas att investerare i USA för ett par år sen blev rejält förbannade på oljekoncernen:

"Gruppen, som består av pensionsfondsförvaltare i åtta amerikanska delstater och staden New York samt åtta andra institutionella investerare, är oroade över att Exxon Mobil halkar efter andra oljebolag som Shell och BP när det gäller att förhålla sig till klimatfrågan.

– Som investerare är vi oroade för att Exxon Mobil inte förbereder sig tillräckligt för ”morgondagens energi”, säger en talesperson för gruppen.

I ett uttalande säger Exxon Mobil att ”ackumulering av växthusgaser i atmosfären medför en risk som kan vara betydande för samhället och ekosystemen” och att ”dessa risker motiverar åtgärder idag, men urvalet av åtgärder måste göras med beaktande av de osäkerheter som kvarstår”.

Mer om det företag som staten genom sitt Sjöfartsverk har gjort affärer med finns hos Greenpeace exempelvis på Martinas blogg. Exxon, ett företag som rankas som ett att världens rikaste. 2008 års vinst skulle exempelvis kunna täcka en inte oväsentlig del av hela EU:s klimatarbete! Det är förstås teori, alltmedan klimathotet orsakat av företagets produkter är väldigt väldigt konkret.

Mer om regeringen och klimatet:
- Alliansfritt Sverige: Om regeringen, klimatet och namninsamlingar...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, exxon, greenpeace, tv4, sjöfartsverket, miljö, klimat, EU, klimatmål, maud olofsson, klimatkampanj

Full fart för fler jobb!

Ser att den rödgröna satsningen mot ungdomsarbetslösheten som jag bloggade om i morse har fått fylligare redovisningar under dagen. Peter Johansson beskriver innehållet som också analyseras vidare av Johan Westerholm.

Satsningen innehåller fem viktiga områden:

1. Jobbstart för unga
2. Ungdomslyft
3. Fler möjligheter till jobb, utbildning och praktik – och krav på utbildning efter ett års arbetslöshet
4. Fler platser i KY och högskola – och bättre kvalitet
5. Snabbare övergång från studier till arbete

Totalt 26.000 ungdomar fler redan nästa år som kan få stöd och hjälp jämfört med regeringens förslag.

Det är de mer akuta insatserna mot den ungdomsarbetslöshet som har ökat rekordartat och nu är uppe i nästan var tredje ungdom. En snabbare ökning än övrigt i Europa. Det återstår sen att se andra inslag i budgeten som också ger jobb i välfärdssektorn och andra inslag som stimulerar tillväxten. Bra jobbat!

Fler bloggar:
- Progressiva bloggar på NetRoots om "jobbävning"
- Martin Moberg
- Mats Engström
- Krassman som bryter sönder snacket om att försämrad LAS ger jobb.

Mer att läsa:
- S-förslag inför Jobbkongressen

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, socialdemokraterna, mona sahlin, arbetslöshet, arbetslösheten, jobb, sysselsättning, val 2010

Kärnvapenfri värld -naturligtvis självklart för alla. Eller?

Under alla år jag har följt politiken har moderata företrädare aldrig engagerat sig i nedrustningsfrågor. När de har ställts mot väggen har svaren mumlats fram, i en blandning av "jo, visst är vi..emot, NATO hjälper oss, "faran kommer från öster..". Kontrasterna har varit fullkomliga när de har ställts mot internationella S-företrädare på nedrustningsområdet som Inga Thorsson, Alva Myrdal och Maj-Britt Theorin. Eller Anna Lindh och Olof Palme.

Precis som i all annan politik ska de "nya moderaterna" vända och bli bättre sossar än sossarna. Tydligen gäller det också nedrustningsfrågor. I och för sig försöker nog Gustav Blix i dagens Svd-inlägg använda kärnvapenfrågan som ett sätt att försöka splittra de rödgröna vilket är tragiskt. S-V-Mp har både höga ambitioner i nedrustningsfrågan och med de världsledande S-företrädarna ett stark "record".

Den som vill granska de borgerligas nedrustningsengagemang kan med fördel granska regeringens utrikesdeklaration från årets början. Carl Bildt uppvisar inga högre ambitioner på området. Här kan den som vill få en bättre bild också jämföra hur frågan tas upp i tidigare utrikesdeklarationer. Det finns olikheter mellan de borgerliga och socialdemokratins...

Lika uselt som Gustav Blix parti har agerat genom åren i nedrustningspolitiken, lika usla verkar hans partivänner vara att delta i manifestationer mot kärnvapen. Visst finns det undantag runt om i landet. Men i de två kommuner, Solna och Huddinge, jag har koll på har engagemanget för den budkavle som nu går runt Sverige varit tämligen uselt från den moderata företrädarnas sida.

Att skriva på debattsidor är väl bra. Men ännu bättre vore det om det kombinerades med någon form av äkta engagemang tillsammans med svenska folket som i kommun efter kommun deltar i arbetet för en värld fri från kärnvapen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, fred, nedrustning, socialdemokraterna, moderaterna, regeringen, alliansen, utrikespolitik, olof palme, anna lindh, kärnvapen, fem i tolv, alva myrdal, inga thorsson,

Rödgröna satsningar mot en allians på en enda gropig väg

Precis som Aftonbladets ledare betonar håller klyftorna i Sverige på att öka mellan de som har och de som inte har jobb.
I förrgår berättade Rapport också om den kraftigt ökande ungdomsarbetslösheten i Sverige.

I juli 2008 var ungdomsarbetslösheten i Sverige 17,7 procent. Ett år senare hade den stigit till 27,3 procent. Det är betydligt snabbare än genomsnittet i andra EU-länder. Det visar ny statistik från Eurostat, EU:s statistikmyndighet,

Inom borgerligheten finns egentligen bara en lösning som förs fram: att försämra anställningsskyddet, LAS. Men som Rapport också lyfter fram (och fler än så)

Lagändringar bakom utveckling Per Skedinger, nationalekonom på Institutet för näringslivsforskning, förklarar resultatet med att lagändringar har gjort det lätt och billigt att avskeda unga människor.

Den kraftiga ökningen av arbetslösheten bland unga borde föranleda betydligt seriösare diskussioner och beslut. Någon måste så att säga göra något åt något. De rödgröna har i och för sig kommit med förslag tidigare.

Rapport "avslöjade" i går kväll delar ur det budgetalternativ som de rödgröna presenterar inom kort. Där ingår bland annat ett miljardpaket för att motverka den rekordhöga ungdomsarbetslösheten. Satsningarna handlar om både utbildning och arbetsmarknadsåtgärder. Snabbare insatser för att unga så fort som möjligt ska få en chans att komma in på arbetsmarknaden. Det behövs.

Äntligen börjar det hända saker. Och äntligen får svenska väljare ett tydligt alternativ. Alliansregeringen verkar fastlåst i tron på att jobbskatteavdrag ska lösa allt. I och för sig är alliansen splittrad om det också.

Idag får man också "stryk" av hela det samlade organisationsSverige. Det arbete som regeringens så kallade Globaliseringsråd har lagt ner på att hantera framtidens utmaningar behandlas bara "halvhjärtat" av regeringen. Förslagen sänds inte ens på remiss utan de deltagande organisationerna tvingas på DN debatt uppmana svenska folket att skriva till regeringen ändå.

Kanske är övertron på den felaktiga tesen "sänkta skatter ger fler jobb" en ny "enda väg" som för alliansen in i arbetslöshetens återvändsgränd. Samtidigt som klyftorna växer i Sverige.

Fler bloggar:
- Progressiva bloggare på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, ungdomsarbetslöshet, LAS, regeringen, alliansen, rödgrön.se, val 2010, socialdemokraterna, mona sahlin

Ny valanalys: "Oddsen inte på alliansens sida"

Nej, dagens ledare från SvD gör ingen analys över nya jobbsatsningsförslag från de rödgröna. I stället fortsätter Per Gudmundson sin och tidningens "serie" om Mona Sahlin. Något jag också skrev om igår. I och för sig kanske huvudledaren är ännu sämre, där tidningen som så många gånger förr ska "avslöja" socialdemokratins kontakter med och influens av kommunism. Så tröttsamt.

Idag är handlar PG:s ledarinlägg om att Sahlin och (S) inte är så oroliga inför valet nästa år som han menar att vi borde. Underlaget för kommentaren är "statsministerduellen", inte läget för Sahlin / Reinfeldts respektive partier. Därav de optimistiska tongångarna på ledarsidan.

En mer intressant notis hittar jag i veckans "Riksdag & departement". Statsvetaren Sören Holmberg, som i och för sig har fått äta upp prognoser förut, har analyserat SIFO-mätningar inför de tretton senaste riksdagsvalen. Tio gånger av dessa har "ledaren" ett år före gått ut som segrare i valkampen nästkommande år.

Sören Holmberg har fler anledningar till att gissa på Mona Sahlin som statsminster efter valet.
"The cost of ruling" är en faktor. Regerande partier har i 15 av de senaste 19 riksdagsvalen tappat ett par procent. En tredje vinstfaktor för de rödgröna är det monumentala stöd som de rödgröna har hos förstagångsväljarna, denna halva miljon nya väljare.

För socialdemokratins kampanjarbetare återstår dock arbetet. Sören Holmberg pekar på att socialdemokratin har förlorat varenda valspurt de senaste 50 åren. Om jag själv får vara fräck att korrigera Sveriges "stora" valforskningsguru så finns det i alla fall ett val där S gick upp i själva valrörelsen. Valet 1991, då Carl Bildt blev statsminister. Det vara således en uppgång från en mycket låg nivå.

Mätningar och historiska fakta i all ära: det är de politiska alternativen som måste vara i fokus. Om dem gäller det att prata och övertyga. I en rimlig balans mellan den egna S-politiken, det gemensamma rödgröna och som kontrast: granskningen av alliansens resultat. Men okey. Det borde rimligtvis ge samma prognos som historiska valfakta.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, socialdemokraterna, mona sahlin, fredrik reinfeldt, moderaterna, alliansen, jobbävning, arbetslöshet, opinionen, opinionsläget, sören holmberg, SOM-institutet, valforskning

Att blogga och skriva tidningsledare kräver viss självkritik. Eller?

Jag har själv funderat ibland över mina blogginlägg. Blir det alltför mycket av kritik?. Alltför mycket Reinfeldt och för lite om drömmar och framtidsfrågor? Hur ser en riktig balans ut för en bloggskrivande person som trots allt också är förtroendevald politiker i opposition?

Undrar om Svenska dagbladets ledarredaktion, vars tidning når så oändligt många fler läsare, har samma självkritiska funderingar.

Tidningen är sedan ett tag inne i en helt absurd "Mona Sahlin-fixering". Det är som jag skrev tidigare och möjligen något överdrivet snart bara väderprognoserna i tidningen som inte innehåller Sahlin-kritik. Dagens ledare är ett bra exempel. Vi har läst det förr. Visst finns värre bottennapp än dagens. DN:s Hanne Kjöller skrev för ett par dagar sedan en text som inleddes med "..i den mån Socialdemokraternas partiledare är bra på någonting..". Jag reagerade helt naturligt på eländet här.

Möjligen har PJ Anders Linder idag strukit bort den vanliga kopplingen som han och SvD har börjat köra med: "vänstern är illasinnade kommunister - Sahlin samarbetar med dem ". I stället är det ett uselt opinionsläge för Labour och det katastrofala valresultatet för partivännerna i Tyskland som är ingång. Nästan en hel artikels ingång till ett avslut som ska slå mot Sahlin och (S). Ledaren avslutas:

Men det skulle förvåna ifall en vänsterseger var S förtjänst. Vi vet inte mer om Sahlins än om Browns och Steinmeiers framtidsvägar.

Jag är själv övertygad om att väljarna kommer att veta mer om framtidsvägarna när valdagen närmar sig. Både vad gäller socialdemokratin och de rödgrönas gemensamma program. Oavsett om Svd bidrar till att sakligt skriva om den eller fortsätter sin egen journalistik.

Det var trots allt länge sen Reinfeldts regering hade en majoritet av de svenska väljarnas stöd. Kanske ett ämne för SvD-ledaren att ta upp med mer systematik?

Fler bloggar: NetRoots

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, mona sahlin, socialdemokraterna, val 2010, svenska dagbladet, svd, pj anders linder, media, journalistik, mediekritik,

Sverige tappar i sjukvårdstopplista - Albanien bättre tillgänglighet

Läser om den senaste granskningen av vården som gjorts i "Euro Health Consumer Index". Sverige ligger högt när det gäller vårdens kvalitet i behandlingar. Det är sämre med tillgängligheten. En illustration är att den svenska vården har det sämre ställt med tillgänglighet än Albanien.

På Svenska dagbladets ledarsida kommenterar också Claes Arvidsson resultatet. Helt fel men ändå helt väntat får Svd-ledaren in en spark på oppositionen. Trots att det är under en borgerligt vald regering och många landstingsledningar som vi ser nedgången.

Den politiska slutsatsen är med andra ord att patienterna mår bättre med mer av vårdval – och sämre med de rödgrönas återgång till en vårdkultur från i förrgår

Också Mattias Lundbäck, tidigare Svd-ledarskribent och nu en "hälsosam ekonomist" tillika landstingskandidat för (m), kommenterar undersökningen med samma förhoppning ställd till vårdvalet. Även riksdagskandidaten Anders W Jonsson (c) kommenterar. Kent Persson noterar att "regeringen jobbar med frågan".

Visst borde det vara logiskt att fler vårdenheter förbättrar tillgängligheten. I den mån nya vårcentraler inte "bara" täcker upp behovet för allt fler invånare, exempelvis i Stockholm, borde ett positivt resultat kunna skönjas i tillgänglighetsmätningar. Tyvärr verkar så inte vara fallet. Möjligen ligger det något i vårdvalets effekter här i landstinget: fler återbesök och kortare tid med doktorn som ska inkassera fler besökskronor till vårdcentralen. Det i stället för en förbättring rent allmänt av tillgängligheten.

Jag har tidigare med "någons" envishet pekat på de uppgifter som Stockholmslandstingets egen hälso- och sjukvårdsförvaltning har tagit fram. Uppgifter som finns i årsredovisningar som är klubbade och godkända under ledning av Filippa Reinfeldt. Ta patienternas förtroende respektive utvecklingen av tillgängligheten. (för tydlighet: övre raden = årtal. Undre = andel i procent)

Utvecklingen, förtroendet för vården
-01, -02, -03, -04, -05-, -06, -07, -08
51 , 51 , 53 , 55 , 59 , 62 , 63 , 66

Utvecklingen, tillgängligheten
-01 -02 -03 -04 -05- -06 -07 -08
70, 70, 71, 73, 76, 78, 79, 81

Det verkar som om tillgänglighet och vårdförbättringar sakta släpar sig uppåt. Ganska oavsett vem som styr och inte alls som någon direkt effekt av vårdvalsreformer. Nu finns ju här inte nedbrytningar till exempelvis Norrmalm eller Östermalm, dit många av de nya vårdenheterna har sökt sig.

Det är väl inte helt orimligt att det just där ser ännu bättre ut. Kanske är också försämringen med samma logik koncentrerad till de 15 kommuner i länet som blev helt utan ny vårdcentral. I alla fall till de områden där resurserna har minskat. Där folk är sjukast.

Läs pressmeddelande.
Fler bloggar:
- Care of Lundberg,
- Henrik Alexandersson som kommenterar med i princip en rubrik...Föga analytiskt kanske.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, filippa reinfeldt, stockholms läns landsting, EU,

Inte ens färre varsel får blåfärgade bloggar att reagera

Hela dagen har gått och jag ser nu att inte ens rapporter om färre antal varsel drar igång borgerligt sympatiserande bloggare. AMS senaste siffror visar tyvärr en ökning av varslen i Stockholms län, något jag läser hos Eva-Lena. Visst. Stefan och Mattias är "på" men annars inget. Mattias spår trots det stora svårigheter framöver och noterar

Långtidsarbetslösheten uppgår till 43 000, mot 26 000 för två år sedan.

Redan tidigare har Alliansfritt Sverige undersökt (och Johan Ulvenlöv rapporterat) hur det är med inläggen om utanförskapet hos våra motståndare. Där råder "största..möjliga..tysstttn..ad". Ett genuint ointresse?

Att varslen blir färre är förstås oerhört glädjande. Ju färre desto fler som slipper uppleva att det faktiskt är ett helvete att gå arbetslös i Sverige sen den borgerliga politiken sjösattes. Eller med DN något mildare formulering:

Men de som har blivit arbetslösa kommer att ha det fortsatt svårt. Arbetslösheten bedöms stiga till runt nio procent under hösten. Och det kommer att dröja innan företagen har behov av att rekrytera

Hela allianspolitiken bygger som bekant på "fler jobb och minskat utanförskap". Teorin är att de sänkta skatterna (som förr sades vara frihetsreform") skulle fixa de nya jobben. Det är högst osannolikt att de, måhända tillfälligt, minskande varslen är en följd av den huvudinriktningen av politiken, som handlat om gigantiska 100 miljarder i minskade skatteintäkter.

För att klara det politiska skinnet har regeringen i stället börjat trixa med beräkningar. Utanförskapet har ökat. Punkt. För att klar valrörelsen har man också skjutit till extra pengar (alltför lite) till kommunerna nästa år. Men som framkom vid dagens kommunstyrelse i Huddinge så är också moderatledda kommunledningar lite vacklande om hur man ska använda de extra miljonerna nästa år. Valåret. Sen tar "satsningen" slut.

För socialdemokratin gäller det att ta rollen som opposition och granskare av resultatet av regeringens politik.

Men främst att leverera en vision för framtiden, eller frihetsberättelse som Johanna Graf beskriver det. Till det ett starkt program för jobben som involverar en grön tillväxt och det som välfärden ger i form av jobb och utvecklingsmöjligheter för sina anställda. Utöver att leverera service till medborgarna.

Partiets jobbkongress blir viktig. Det utgångspunkter som det rödgröna samarbetet har är ett kommande starkt regeringsprogram. Vi kommer garanterat att tala jobb, tala om hur utanförskapet ska brytas men också om hur den som trots allt blir arbetslös ska kunna ha en rimlig ekonomisk trygghet. Det är skillnad i politiken.

Fler bloggar om detta:
- Martin Moberg: "Jobbens betydelse i valet 2010".
- Johan Westerholm: "Om halvfulla och halvtomma glas"
- Progressiva bloggare på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, jobben, val 2010, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, jobbkongressen 2009, jobbkongressen, utanförskap, utanförskapet, socialdemokraterna

Ett gott skratt förlänger blogglivet

Efter en hård dag kommen man hem och ser "dagens debatt". Det obegripliga Anna Anka-fokuset börjat släckas ner och annat kan debatteras och bloggas om. Då har det tidigare skrivna inlägget av Olah fått uppmärksamhet. Han skriver:

Jag anklagar Bloggportalen, Bloggtoppen, Bloggar.se, Knuff och Intressant.se för att vara skyldiga till partiskhet, brott mot yttrandefriheten och partipolitisk censur!

Jag har lämnat en kommentar till Olah där jag berättar att det nog bara är att blogga på så löser sig "synligheten". Däremot blir jag lite fundersam över Olahs övergång i sina kommentarer. Helt plötsligt är det inte bloggandet som bara är "de rödas". Olah flyr till någon demonstration norrut där Reinfeldt fått utstå (förstås oacceptabla) så kallade opinionsyttringar mitt under ett tal. Det skulle då vara något arbetssätt som vänstersinnade av födsel använder sig av.

Det sista..en tråkig vinkling av Olah. Det andra med "röda styrda bloggar" en rätt smålustig grej. Tycker jag precis som Johan Westerholm. För som mitt tips var till Olah: bara att skriva på, blogga på och posta...så löser det sig.

Fler har kommenterat: Alliansfritt, Johan Westerholm, Johan Ulvenlöv, HBT-sossen, Fritt ur hjärtat, Claes Krantz,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, bloggar, bloggosfären, netroots, progressiva bloggar, rödgröna.se, mitt bloggande, MUF,

Alliansens vallöftesbrott nummer två?

Ett år kvar till valet. Redan nu börjar granskningen om hotande brott mot det som utlovades väljarna för valdagen 2006. Jag skrev igår att regeringen bryter vallöftet om att avskaffa värnskatten. Idag kommer en nyhet att nästa vallöftesbrott är på gång: det utlovade riskkapitalavdraget som ses som ett viktigt stöd för fler jobb och fler företag.

Det här är uppenbarligen inget enkelt. Tre tidigare utredningar har studerat frågan, under olika regeringar. Också Reinfeldts regering har utrett. Men knepigheterna är större än vad som framgick i alliansens valmanifest som knappast andades osäkerhet om löftet:

Lättnader i form av uppskjuten reavinst och riskkapitalavdrag införs

Så verkar inte bli fallet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, företag, jobbävning, tillväxt, företagarna, riskkapital, alliansen, regeringen, anders borg, val 2010

Bra med höga skolkrav men extrem dåligt med fler utslagna i Björklunds skola

Dagens och morgondagens yrkesliv ställer höga krav på teoretiska kunskaper också i hantverksyrken. Ska alla elever få den där goda grunden för livet så krävs att skolan redan från första dagen sporrar och stimulerar eleven. Då kan också gymnasieskolan sen ställa högre kunskapskrav vid inträde. Också på yrkesprogram. Frågan är om Jan Björklunds svenska skola har den basen. Jag betvivlar det.

Jan Björklunds röst förknippar jag nog med talet om "krav "och "batong", men också om skillnader mellan teori och praktik. Det behövs inte så höga krav på den som bara ska snickra..ungefär. Idag gör Björklund en tvärvändning från den inriktningen. För att kunna plugga på yresprogram ska det krävs godkänt i svenska, engelska och matte samt ytterligare fem ämnen.

Reaktioner på omsvängningen handlar mycket om att fler kommer att slås ut från hösten 2011. Så blir det säkert om inte den där basen i utbildningen, grundskolan, har förstärkts först.
Det blir svårare att göra det med de försämringar som hotar när tusentals lärare riskerar att sägas upp. Det extra anslag som regeringen ger kommunerna är ju mindre än de fortsatta, lånefinansierade skattesänkningarna. Så pengar finns men används till annat.
Att höja krav på elever kan vara en god sak om man ger de rätta förutsättningarna. Jag är inte säker på att Björklund klarar hela kedjan. Då blir resultatet att fler slås ut. Till vad??

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, gymnasiet, betyg, jan björklund, folkpartiet, regeringen, alliansen,

Den totala tystnaden om värnskattslöftet som försvann

Det är säkert bara en tillfällighet men just nu är det problem med Svd:s nätupplaga. Men jag läste i morgonens papperstidning under rubriken "Alliansen sviker löfte om slopad värnskatt". Det verkar som om (m) tycker att det sänder helt felaktiga signaler om en helt felaktig fördelningspolitik, så här inför valet. Lennart Hedqvist, m-riksdagsledamot och ordförande i Skatteutskottet, menar att avskaffa skatten "nära inpå ett val inte är möjligt".

Jag ska inte för ett ögonblick säga emot Hedqvist. Ett klokt ställningstagande om det vore sakligt och inte bara kopplat till riskbedömningar om förlorade röster.

Det är förvånande hur få inlägg av borgerliga bloggare som har skrivits med anledning av nyheten. Letar lite på Knuff. Inget nytt på "värnskatten" eller "värnskatt". Samma värnskattstomma bloggosfär för den som testar med Googles bloggsök efter nyare inlägg. Däremot finns äldre saker skrivna såväl i gamla som nya medier.

Carl Bildt blev så glad inför valet 2006 när han till slut hittade en formulering om att avskaffa värnskatten i valmaterialen. Mats Odell tycker att den skadar Sverige och måste bort. Regeringens globaliseringsråd hade förslaget. Moderaterna hade det som en profilpunkt under den välbesökta Almedalsveckan. Svenskans ledarblogg har drivit kravet, och detsamma har Dick Erixon gjort och en gång till. Paul Lindquist bloggade glatt efter Almedalen och beskrev skatten:

Det går alltså inte att hävda att värnskatten behövs för att klara statens budget. Istället har den blivit en straffskatt på utbildning, risktagande och hårt arbete

Med beskeden i Almedalen såg PL ett krav från sexton tunga m-företrädare tas omhand av regeringen. Gudmundson har bloggat om det, precis som Ewa Westerberg både här och här. Christer G Wennerholm var mycket tydligt att moderaterna måste avskaffa värnskaffen..typ Nu.

Edvin Alam kallade det för "käftsmäll" förra gången Sen blev Edvin glad när Globaliseringsrådet föreslog avskaffande. Efter att ha sett tecken på bubblande vrede i nationen. Anders Borg meddelade att värnskatten inte skulle avskaffas. Det vill säga före sommarens besked att den skulle bort. Reinfeldts egen partiorganisation i Täby har tagit upp frågan på stämman.

Jag saknar också inlägg om löftessveket av, kanske Johan Ingerö och från landstingskollegan Lennart Kalderén. Christian Fredh blev glad att folkpartiet ville ta bort skatten.

Varför detta ständiga lovande och detta "aldriga" avskaffande av en skatt som sägs vara så skadlig (av en del) berättade Makthavare.se efter Almedalsveckan. Och jag noterar att idag när beskedet kommer igen om brutet vallöfte från Alliansmanifestet där formuleringen var att det var angeläget. Men står det i ett valmanifest så står det.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, folkpartiet, värnskatt, värnskatten, valöften, alliansen, fredrik reinfeldt, stureplanscentern, skatter, anders borg,

Socialdemokraterna versus moderaterna eller Sahlin mot Reinfeldt?

Bloggarvännen Kent Persson (m) är orolig för socialdemokratin. Kent har läst mätningar om förtroendet för de två statsministerkandidaterna. Sen slås han både av att S-bloggar "låtsas som det regnar" och att borgerliga bloggare inte tar mer sansat på Reinfeldts höga siffror. Jag får själv en gliring för min rubrik om att det politiskt står 6-0 till S mot M.

Visst. Det ligger något av ironi i min rubrik, riktad främst mot att politik framställs som en boxningsmatch. Mot att medier som själva bidrar till att slå ner på "det motsatta lägret" förmedlar demokratin som ett spel mellan två individer.

Och inte bara det. Jag citerar DN:s Hanne Kjöller som i går skriver om Mona Sahlin: "..i den mån Socialdemokraternas partiledare är bra på någonting..".. Det där tillhör dyngjournalistiken. Ingen skulle bli gladare än jag om ledande moderater tog avstånd från det, i stället för att hänga på "drevet" direkt eller indirekt.

Kent Persson skriver mycket riktigt att

ytterst är det politikens innehåll som kommer att avgöra hur valet 2010 kommer att gå.

Just därför är det politiken som måste finnas högst på dagordningen. Just därför ska de politiska alternativen granskas. Höger eller vänster? Moderater eller Sossar? Därefter Reinfeldt eller Sahlin? Inte tvärtom. Moderaternas partisekreterare försökte göra EU-valet till ett personval Reinfeldt/ Sahlin. Som bekant blev valet närapå en katastrof för båda.

Det finns ett stort allvar i mitt inlägg om förtroendebarometern. Jag menar på fullt allvar att de rödgröna har en ledning. I opinionsmätningar, ja men också enligt det jag (personligen) tycker är helt rimligt och naturligt. Främst därför att alliansen har misslyckats med sin viktigaste fråga om jobben och utanförskapet. Johan Ulvenlöv berör det perspektivet här. Om detta är borgerliga bloggare och företrädare tysta.

Jag menar att det finns god anledning till en rödgrön valseger just därför att den skola som alliansen sa sig värna visar sämre resultat efter tre år med alliansen vid makten. Samma med klimatet: Troligtvis kommer vi (alla) att misslyckas med ett livsviktigt avtal om klimatet i Köpenhamn. (även om Reinfeldt verkar något positiv efter USA-mötet...)

Fler anledningar till väljarnas stöd för de rödgröna än så tror jag kommer att märkas på valdagen. En viktig del är granskningen av hur alliansens politik har förts efter 2006.

I frågan finns förstås viktiga demokratiperspektiv. Det är - förlåt för tydligheten - vare sig Kent Persson, jag själv, Dagens nyheter eller Hanne Kjöller som väljer socialdemokratisk partiledare. Inte ens den gode Göran Skytte. Det är den socialdemokratiska partikongressen, ytterst beroende på hur ombud som medlemmarnas röster väljer att agera. Den kongress vi har i Älvsjö om en månad kommer inte att ha frågan på dagordningen. Det gjordes våren 2007.

Att det skulle vara helt tyst på S-bloggar stämmer nog inte. En eller annan har nog, främst på den mer interna bloggportalen S-bloggar, gett utryck för kritik. Ibland av samma slag som DN eller Svenska dagbladets ledarredaktioner. (och förstås också citerats där).

Jag kommer att ägna tid och kraft inför valet nästa år till att samtala med väljare som vad som är bäst för Sverige den kommande mandatperioden. Jag kommer att berätta om en S-politik för framtiden som möter de vardagsproblem och orättvisor som människor möter men som också kan stå för förnyelse och förändring i ett bra men trots det ett Sverige med växande klyftor och utanförskap.

En del av tiden kommer jag också att berätta varför jag tycker att de borgerliga partierna oavsett vad man kallar sig, är olyckliga för Sverige. Och varför en ny regering behövs. Där är det en konsekvens av politikbytet att Reinfeldt måste avgå.

På samma sätt är det inte alls någon undervärdering att jag helst ser Kent själv fortsätta som oppositionsledare i landstinget Örebro, inte i majoritet. Det handlar alltså inte ett dugg om personen Reinfeldt eller Persson utan om val av politisk färdriktning. Tyvärr gör det det alltför ofta när det gäller "domar" om Sahlin.

Om det finns partivänner som hellre använder tiden till att prata om en vald partiledare för S som jag själv har mycket stort förtroende för så är det upp till var och en. Jag kommer inte att ha tid till det.

Att ledande borgerliga företrädare hellre vill ha debatt om person än politik förstår jag mycket mycket väl. Dels verkar det vara ett starkare område för borgarna. Svaga när det gäller den politik som väljarna ska rösta fram. Starkare just nu i förtroendemätningar för personer. Men det finns förstås ett inslag som för oss tillbaks lång tid i historien. Att söndra och härska har varit en känd krigsstrategi.

Det är inte alldeles omöjligt att just den tanken kommer att ge fler debattinlägg som till det yttre verkar utgå från en omtanke om socialdemokratin.

Fler bloggar om detta:
- Mattias Andersson, Piratpartist som funderar..
- Karin Bergh: ..om stereotypa svenskar..
- Anna Vikström om tryggheten i fakta om S-stödet...
- Olah Örtengren (m) apropå min skrivning ovan om politik som boxning..
- Ewa Jansson...om statsman slår partiledare..och kvinnligt contra manligt..
- Progressiva bloggare på NetRoots om Mona Sahlin.
- Progressiva bloggare på NetRoots om Fredrik Reinfeldt.
- Monica Green om politik före person...
- Jonas Morian om bl.a. att Reinfeldt till skillnad från Sahlin faktiskt HAR fått chansen att leda landet...ännu.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin, val 2010, personval, alliansen, fredrik reinfeldt, regeringen, statsministerduellen, opinionen, opinionsläget

En förprogrammerad dator regerar lika bra som Reinfeldt?

Idag summerar Dagens nyheter sin "punktserie" med förslag inom att antal politikområden. En del i sammanfattningen är Peter Wolodarskis ledare där han berättar utgångspunkterna och lite om läsarredaktioner. Att DN:s ledare har haft serien verkar bygga på upplevelsen att "våra politiska ledare lämnar framtidsdebatten vidöppen".

Det verkar också finnas ett inneboende missnöje inom alliansen som DN ger uttryck för: PW skriver:

I dag är det oklart vad Fredrik Reinfeldt vill i rollen som statsminister, annat än att fortsätta öka storleken på jobbskatteavdraget. Men för att uppfylla denna torftiga vision skulle Reinfeldt lika gärna kunna låta en förprogrammerad dator sköta regerandet.

Oj!

Jag tillhör dem som tycker att alla inlägg i den politiska debatten är viktiga. Ledarsidor, bloggar, partiernas egna debatter, är det som håller demokratin levande. Ur det perspektivet har också DN:s ledarredaktion bidragit till något värdefullt.

Men det mesta kan vändas på. En utgångspunkt i viss journalistik är inte att granska, berätta och analysera maktens politik och förslag. Det är i stället att alla politiker försöker förföra väljare. Därför kan inte väljaren själv lämnas ensam med de onda politikerna. Det behövs "någon" som berättar vad som egentligen sägs, vad som egentligen avses. Bakom de vackra orden.

Om detta, behovet av att bekräfta journalistiken som minst lika viktig demokratisk kraft som politiken, är skälet till att DN-ledaren har skrivit sin artikelserie så är det tråkigt.

Jämförelse kan göras med partiernas egna "rådslag". Peter Wolodarski är stolt över att flera hundra mejl har skickats" in. Det kan jämföras med alliansens "Samtal med Sverige" där 1.400 personer medverkade. Eller kanske också jämföras med socialdemokraternas rådslag: 450.000 medverkande.

Sakinnehåller då? PW berättar att människor tycker att skatterna har varit viktiga att diskutera. Att det "finns åtskilliga väljare som vill att något parti talar om skatter utifrån individens perspektiv." Hittar i och för sig en kommentar från Soya i dag som i stället skriver:

Ett allmänt gnällande på att skatterna är för höga. Vad är ett rätt skattetryck? Rätt skattetryck är de skatter man kan förankra hos befolkningen och som människor är villiga att betala.
Problemet med skatterna i Sverige är att staten inte står upp och försvarar dessa.

Möjligen får det inte något större utrymme i DN:s kommande ledare.

Bland förlagen i de olika ledarna vet jag inte heller om det är så särskilt mycket nytt. Den som framöver jämför ledarna med partiernas program kommer sannolikt återfinna de flesta punkterna i något eller hos flera partier.

Några punkter i serien är: "Bygg kärnkraft" (miljö), "Värna sjukförsäkringen" (hälsa) "Nykter syn på FN, (Världen) "Friare hyror" (Stockholm), "Se arbetsgivarna" (välstånd) eller "Avgift på högskolan" (Kunskap). I det mesta är DN på en tydlig allianslinje och inte sällan har man anammat smala frågor som folkpartiets "bygg ny kärnkraft". Punkten om "värna sjukförsäkringen är vändning av språket: i själva verket ett försvar för nuvarande regeringspolitik som kastar ut 54.000 från trygghetssystemet.

Peter Wolodarski avslutar med en anmärkning.

Om artiklarna skrivits i dag hade utsattheten i miljonprogrammets bostadsområden varit en given punkt, inte minst i artikeln om Stockholm. Den diskussionen borde inledas här och nu, inte om ett eller två år

Om det är "batonglinjen" som konkurrenten SvD driver, inte minst i dagens ledare, så är det väl bara för DN att haka på. Jag tror ingen i Sverige vill ha brinnande bilar i sina kvarter. Men som många gånger är målen ganska lika medan det är i lösningarna vi ser skillnaderna. Om detta bloggade jag här med andra tankar kring just lösningarna.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, DN, val 2010, peter wolodarski, fredrik reinfeldt, regeringen, alliansen, rödgröna.se, miljö, stockholm, välstånd, kunskap, demokrati, media, journalistik, FN, kärnkraft, sjukförsäkring,

Det växande väljarstödet för de rödgröna

Min morgonbloggning handlade om tänkbara förklaringar till den så kallade statsministerduellen. I den visade jag dels att för Fredrik Reinfeldt kan mycket hända i fråga om trovärdigheten. Nedåt. Kärnbudskapet var ändå att det skiljer mellan person och politik. Väljarstödet för de rödgröna är större än för den borgerliga "gammelalliansen".

Sen dess har jag genom Johan Ulvenlöv och Alliansfritt Sverige sett Henric Oscarssons sammanställning av mätningar. Den rödgröna kurvan uppåt och den nedåtgående allianskurvan är hoppingivande. En trevlig bekräftelse jag hade under morgonens bloggande.

Ibland har partivänner kommenterar liknande "optimistiska" inlägg med att "det är inte klart än". "Det ser sämre ut där jag bor". Ibland lyser till och med en ganska sorglig ton igenom som om det vore icke önskvärt att vara optimist. Den som känner mig vet att jag är sörmlänning. Det vill säga inte, som "nerkingen", uttrycker att "det går aldrig" utan mer sörmländskt "det är inte färdig än". Viktigt både och. Att komma ihåg att vallokalerna inte ens har öppnat. Men också att tillåta sig vara optimist, men väl medveten om hindren på vägen.

En sak att följa. Som flera har uppmärksammat är många medier och bloggare knäpptysta med Reinfeldts misslyckande om jobben. Däremot är hastigheten i att haka på missnöjesyttringar som handlar om person mer än politik ganska imponerande. Ser att Oscar Fredriksson är "på" om dagens förtroendemätning och börjat spekulera kring de rödgrönas laguppställning. I sig helt gripet ur en egen drömvärld.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, jobbävning, Miljö- och klimatpolitik, moderaterna, mona sahlin, Politik, regeringen, Skola och förskola, Socialdemokraterna, val 2010

Skolan - ett klassamhälle? Har socialdemokratin de rätta lösningarna?

Någon gång 1979 gick en ung SSU-are i väg på studiecirklar varje lördag morgon mellan 9 och 12 (!!) Det var i skol- och stiftsstaden Strängnäs. Den unga gossen var jag. En av cirklarna handlade om skolpolitik. Till cirkeln använde vi (för gossen var jag) materialet "Skolan - ett klassamhälle?".

Trettio år senare (!) presenterar Skolverket en rapport som slår fast att sämre resultat beror på sociala skillnader. Eller en tydligare variant som inryms i begreppet segregation. Det här är en sorglustig historia. Inte minst för de elever som drabbas, som inte får hjälp att fylla igen sina kunskapsluckor och som får sämre förutsättningar inför framtiden.

Vad ska då göras? Ja, svensk skoldebatt har under de trettio åren som har passerat sen min cirkel varit upptagen med i huvudsak tre frågeområden: betyg, kommun eller inte kommun och friskolor eller inte friskolor. Ett fjärde ben, som jag menar är mer relevant, har varit resursfrågor. Det hänger intimt ihop med skolans förmåga att ge elever tillräckligt stöd. Skolverket skriver i pressmeddelandet:

Men idag ser vi att skolor ofta kompenseras blygsamt för socioekonomiska faktorer. Inte ens i de mest segregerade kommunerna tilldelas skolorna alltid extraresurser.

Skolverket bekräftar här något som är viktigt för mig men i min egen kommun helt borta nu: man måste veta hur det ser ut. Förr fanns en ganska bra kunskap utifrån bostadsområden och stadsdelar. I dag har jag bara sett material som utgår från en "likhet" där alla skolor indiviuellt ska jämföras med varandra oavsett sociala förhållanden där man verkar.

Jag beskrev 90-talisternas "hämnd" mot politiken i ett inlägg om att 60 procent av dem stöder de rödgröna. Där får mina teorier och erfarenheter också belägg i Skolverkets granskning. Det är från besparingsåren under Bildts regering 1991 till 1994 som skolproblemen kan hänföras. Stödet som försvann för många barn redan i förskolan, det särskilda stöd som hade behövts i skolan som inte gavs osv.

Utvecklingen i skolan handla förstås inte om enstaka år eller regeringar. Ibland blir det ganska patetiskt i debatten att man pekar finger åt en eller annan och glömmer att det handlar om långsiktighet, fler aktörer och inte minst det faktum att undervisningen sker mellan lärare och elever i klassrummet. Det hindrar inte att politiska ledare ska ha berättigad kritik. Läs den rödgröna granskningsrapporten om skolan under Reinfeldt: den slår bland annat fast att

Andelen behöriga till gymnasieskolans nationella program har minskat de senaste åren enligt statistik från Skolverket.

Det har varit sämre med andra perspektiv i skoldebatten. Ett fortfarande totalt förbjudet ämne handlar om något så centralt som att lärare kan vara bra eller mindre bra eller kanske till och med rena katastrofen för eleverna. I stället fastnar mycket i organisationsfrågor eller mätning om de kunskaper som pedagogik och resurser ska tillföra eleverna.

Det måste bli tillåtet att "titta in" bakom klassrumsdörren också på lärarens prestationer. Ett av flera steg är att återuppväcka det jag upplever som en ganska död debatt om hur elevernas inflytande i skolan ska kunna öka och samtidigt bidra till en bättre skola.

Vi får se om S-kongressen kommer att vara framåtsyftande och lyckas slita sig från det olyckliga ältandet av ägarformer i sig i stället för kvalitetsaspekterna. Obs "ägarformer "i sig". Den som läser Skolverkets rapport ser att

De politiska riktlinjerna tar upp något av problemen. I motioner finns en rad förslag som kommer att debatteras. Jag hoppas för allt i världen att man väver in något av det viktiga som Skolverket tar upp. (se gärna Skolverkets presskonferens här). Skolverket skriver bland annat:

"..det blivit vanligare att elever med likartad bakgrund samlas på samma skola. Det har också inneburit att resultatskillnaderna mellan skolor och elevgrupper har ökat och att föräldrarnas utbildningsnivå har fått större betydelse.

Så är det.

Mer läsning:
- SvD om rapporten.
- DN:s Malin Siwe
- Aftonbladet
- Marika Lindgren Åsbrink på Storstad skriver utmärkt
- Roger Jönsson,
- Progressiva bloggar på NetRoots om skola

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, förskola, skolan, friskolor, socialdemokraterna, klassamhälle, skolverket, val 2010, segregation, förstagångsväljare, granskningsrapport, alliansen, jan björklund

Socialdemokraterna - Moderaterna 6-0

DN publicerar idag den så kallade "Statsministerduellen" mellan Reinfeldt och Sahlin. Synovate visar på en stor ledning för statsministern. De borgerliga jublar, även om Kent Persson (m) varnar: Det är inte på gamla meriter utan genom framtidspolitik som man vinner val.

När det gäller politiken ser det ju annorlunda ut. Det nämns sällan i borgerliga ledare eller på bloggar, men faktum är att de rödgröna i så gott som alla mätningar leder i opinionen. Väljarna uppskattar måhända Reinfeldts person men inte hans politik. Det förstår jag mycket väl.

Det ojämförligt största hotet mot Reinfeldt är politiken. På tre områden kan förtroendefallet bli mycket djupt och dramatiskt och därmed avgöra valet. Det handlar nämligen om tre av väljarnas viktigaste frågor:

1. Jobben: De borgerliga vann valet på löftet "fler jobb och färre i utanförskap". Resultatet är det motsatta. För att klara debatten börjar moderaterna nu slira på siffror, ändra i sättet att räkna och på alla sätt dölja misslyckandet. När detta bli till medvetenhet hos väljarna ligger Reinfeldt pyrt till.

2. Skolan: De borgerliga pratade mycket skit om skolan och lovade förbättringar. Det blev försämringar. Resultaten sjunker också i de ämnen som Jan Björklund pekat ut som viktiga förbättringsområden. Skolan är avgörande sakfråga i valet 2010. Reinfeldt får stora problem att kunna stå för försämringarna.

3. Miljö och klimat. Om eller när Köpenhamnskonferensen kraschar är misslyckandet ett faktum. Det är förstås inte de svenska moderaterna som orsakat fallet. Men fakta är fakta. Även om Reinfeldt försöker smyga bort i Brännpunktartikel genom att beskriva förberedelserna i Pittsburgh som "positivt".

Det Fredrik Reinfeldt ska ställas till svars för i Sverige är att regeringen drivit en alltför svag linje inom EU och framför allt när det gäller vad Sverige själva ska och kan göra. Ett EU där nu dess domstol kan fälla miljöarbetet.

Det är den politik Reinfeldt för och vill föra som blir hans och regeringens fall. Men hoten finns också i själva statsministermatchen. Det är kanske inte konstigt att en praktiserande statsminister leder över Sahlin som inte haft positionen. Reinfeldt "företräder Sverige," "leder regeringens arbete", har sin allians i riksdagen, måste leda Sverige vid kris och företräder mer än någonsin Sverige i EU.

Den svagaste området för Reinfeldt är om han kan inguta hopp om en bättre framtid. Den av de sex frågorn som kanske närmast beror på politiken. Om svenska väljare tycker att han är bäst på det internationella arbetet även efter ett misslyckande i Köpenhamn återstår att se.

En sprängkraft ligger i frågan om han kan "skapa majoritet i riksdagen". Det kan bli oerhört komplicerat med ett Kd som faller utanför riksdagen och ett nytt, främlingsfientligt parti, Sverigedemokraterna in. Med KD ut är majoriteten borta. Att Reinfeldt försöker hålla dörren öppen genom att vägra svara på om beroendet till Sd är med det perspektivet ganska solklart.

Den som blir förvånad över att S-politiken och de rödgröna får sånt starkt stöd medan Sahlin ligger lågt i ledarskapsmätningar ska komma ihåg detta. Men du kan bara i dag titta på två ledarskrivningar så ger det fler förklaringar.

Hanne Kjöller i DN inleder sin så kallade analys med: "I den mån Socialdemokraternas partiledare är bra på någonting.."

Och i Svenska dagbladet fortsätter den tidningens egna kampanj. Här görs en daglig koppling mellan "kommunism," vänsterpartiet, Lars Ohly (det vill säga enligt SvD allt hemskt på jorden) med Mona Sahlin. Att syftet är ganska smutsigt är för mig uppenbart.

Valet vinns i september 2010. Väljarna kommer att döma av främst det politiska budskapet som partierna har för framtiden. Men också granska hur regeringen har skött sitt uppdrag. (se här) Kent Persson har rätt. Allians-fansen riskerar att jublet fastnar i halsen ordentligt.

Läs mer:
SvD om statsministerduellen.
Aftonbladet om dito.
- Expressen

Bloggar: Johan Westerholm, Mina moderata karameller, Feel in the blogg, Dick Erixon,
Progressiva bloggar på NetRoots om "Mona Sahlin"

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, mona sahlin, socialdemokraterna, moderaterna, alliansen, regeringen, rödgrön.se, val 2010, statsministerduellen, jobbävning, skola, miljö, klimat, dn, svd,

Tystnad om utanförskapet räddar inte kvar regeringen

Arbetslöshet och utanförskap: det var två flitigt använda begrepp av moderaterna och alliansen för valet 2006. Det gav ett slagläge mot en klassisk S-politik och var det som "sakligt" byggde under pratet med, som det lät, hållbara teorier.

Anders Borg som skrev i Ekonomisk debatt, med både texter, pilar och siffertabeller, hävdade:

Till att börja med är det viktigt att klargöra att moderaterna inte har ett förslag om att sänka ersättningen vid sjukdom, arbetslöshet eller förtidspension, utan ett brett program som syftar till att förbättra ekonomins funktionssätt genom att öka arbetsutbudet, förstärka efterfrågan på arbetskraft och att höja produktionsförmågan varaktigt.

De senaste dagarnas avslöjanden om raderade texter på hemsidor, om olika definitioner beroende på vem som styr och rena osanningar från ett statsråd i riksdagen visar den explosiva sits regeringen har försatt sig i. Skillnaderna - eller ravinen - mellan regeringens löften och det verkliga resultatet är tillräckligt för att få väljarna att ge Reinfeldt sparken.

Riksdagens utredningstjänst visar både läget och varför moderaterna tar risken att radera äldre uppgifter. I augusti i år är utanförskapet enligt RUT 21,5 procent (1.278.000) enligt moderaternas gamla definition (en av dem) mot 20,7 i augusti 2006 (1.209.000 personer)

I riksdagens frågestund svarade arbetsmarknadsminister, Littorin

Herr talman! Som Sven-Erik Österberg vet har vi haft samma sätt att mäta utanförskapet sedan 2004, tror jag, när vi började redovisa på detta sätt och började prata om det. Vi har över huvud taget ingen anledning att ändra på det sättet att mäta och har inte heller gjort det.

Utanförskapet. Före valet 2006 I de moderata motionerna användes ordet "Utanförskap" i 16 dokument riksmötet 2008/09. Direkt efter valet föll användningen (riksdagsåret 2006/07 var siffran 7. Och på sin blogg berättar Robert Björkenwall att ha noterat tidigare rensningar av moderaterna: ordet "bred arbetslöshet" rensades redan 2007. Det passade tydligen inte. Och redan från början har (m) haft sin egen tolkning av begreppen, allt i politiska syften.

Om arbetslöshet, utanförskap och jobbävning är det som Johan Ulvenlöv har visat knäpp tyst från borgerliga bloggare. Man förstår varför.

Fler andra bloggar: Roger Jönsson, S-buzz, HBT-sossen, Sjölander, Martin Moberg, Peter Högberg, Johan Westerholm, Alliansfritt Sverige, Progressiva bloggar på Netroots

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetslöshet, jobbävning, regeringen, alliansen, val 2010, sysselsättning, utanförskap, fredrik reinfeldt, Sven-Otto Littorin,

Nord mot Syd? Oavsett det - Stand up and fight, Syd!

Nord och Syd från det amerikanska inbördeskrigets dagar ska möjligen inte vara utgångspunkten. Men visst: det finns oerhört stor anledning för Södertörn, 600 000 invånare söder om Slussen i tio kommuner, att "Stand Up And Fight".

Det har varit snett länge. Södertörn som "trean" när city och nord fått sitt. Det har inte minst handlat om sjukvårdens resurser och satsningar på infrastruktur. I vårdvalets Stockholm var det ohyggligt glest med nysatsningar söder om Östermalm. När vägar dras genom Huddinge verkar det självklart att de ska gå över värdefulla naturområden men i exemplet med Förbifart Stockholm går det bra att håva upp miljarder för tunnlar förbi "Kungens slott". När viktiga satsningar har gjorts för fler universitet i landet, stannar dessa satsningar av så fort Södertörn närmas.

Igår var det dags i gen. De borgerliga väljer att ge förtur till Spårväg city, en "shopping- och turistspårväg" som ska trafikera innerstaden. Det blir enklare att färdas till NK för att shoppa men ännu trängre i innerstadstrafiken på exempelvis Hamngatan.

Det må fungera att ändå acceptera att beslutet om detta är fattat. En miljon kronor per meter, typ! Men i samma andning som det görs skjutsar den moderatledda majoriteten i SL in Spårväg syd mellan Älvsjö och Flemingsberg (och vidare..) i en mycket oviss framtid. Men det är inte bara en spårväg man skjuter på. Man bordlägger också viktiga förutsättningar för fler företag på Södertörn. Man försvårar medvetet för de allt fler boende att klara sitt vardagspendlande.

Hela Stockholmsregionen är överens om att det inte bara är en punkt kring kungliga slottet som ska utvecklas utan också ett antal regionala kärnor som Flemingsberg och Kungens kurva/Skärholmen. Det får vara slut på detta ständiga åsidosättande av Södertörn och över en halv miljon människor som valt att bo, eller gärna vill bo, här.

Läs också:
- Lotta Andersson, Stockholms handelskammare.
- Lasse Dahlberg (S)
- Kommentarer om beslutet i SL:s styrelse

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, södertörn, stockholms län, stockholms läns landsting, SL, spårväg syd, spårväg city, infrastruktur, förbifart stockholm, miljö, klimat, moderaterna, socialdemokraterna, huddinge