Huddinge och rent vatten i kranen?

 

Cryptosporidium oocystor (Foto: Marianne Lebbad)

Idag fortsätter SvD en artikelserie om vårt vatten. Hur ser det ut med reningen av vattnet? Finns risken att det blir som i Östersund - En hel stad som slås ut därför att en liten parasit som Cryptosporidium tar sig igenom ledningarna ända fram till våra dricksglas?

Jag blev själv orolig av händelserna i Östersund. Som nybliven ledamot i Miljönämnden tog jag därför upp frågan vid vårt möte i februari. Svaret (muntligt) från miljöförvaltningen som mycket bygger på uppgifter från leverantören Stockholm vatten är att det inte ska finnas några risker att få ett "Östersund" av hela Stockholm när det gäller vattenparasiter. Idag svarar också Stockholm vatten på frågor på hemsidan.

Av SvD-artikeln framgår att man inte överallt har UV-filter. Det gäller bland annat Norsborgsverket som ger vatten till 700.000 vattenkunder. Man är "på gång" att installera och det känns tryggt. 

 Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, vatten, huddinge, cryptosporidium, östersund, stockholm vatten

Framgångar på klimatområdet kräver bättre kollektivtrafik

Jag har letat och letat men det verkar inte ha kommit ut något från Högsta förvaltningsdomstolens prövning av Förbifart Stockholm och miljökraven som jag bloggade om tidigare i veckan. Oavsett det läser jag debattinlägget från resenärsföreningen Kollektivtrafikant Sthlm med intresse. Man riktar skarp kritik mot Trafikverket, den skrala satsningen på kollektivtrafik och därmed på att förbifarten i nuvarande form "mal sönder regionplanen".

Om det verkligen är den flerkärniga regionen eller förbättrade nord-syd-förbindelser som föreningen vill uppnå är kanske tveksamt. Men det finns läsvärda inslag värda att kommentera i artikeln.

Kollektivtrafiken behöver öka om regionen ska kunna växa samtidigt som miljöinsatser kan föras för att nå klimatmålen. Under hela processen med "Stockholmsförhandlingen" och andra överenskommelser om trafiklösningar har det funnits skillnader mellan partierna. Den allians som har lett arbetet har prioriterat kollektivtrafiken lågt och vägar högt. Detta trots att en förbättrad kollektivtrafik är förutsättningen för en hållbar utveckling. Jag ser exempelvis utvecklingen de senaste åren av huddingebornas resande med kollektivtrafik som minskar i ett läge när det i stället borde öka. Jag tror att vi måste veta mycket mer om detta men det beror säkert både på otillräckliga investeringar, kapacitetsproblem och att människor väljer bort pendeltåg som inte kommer och i stället tar bilen.

Det andra perspektivet är förbifarten i sig där föreningen lyfter fram en svag närvaro av kollektivtrafik på förbifarten. Jag har svårt att bedöma riktigheten i det. Trafikverket redovisar skälen till varför det saknas särskilda filer för busstrafiken på förbifarten och det torde mer vara bristerna på satsningar i form av linjer, bussfordon och pendeltåg som tillsammans med förseningar eller uteblivna investeringar i spårväg Syd drar ner kollektivtrafiken. Det snarare än vilken asfaltsstump som fordonen rör sig framåt på.

Det finns ibland röster som verkar tala emot varje liten vägbit som byggs utan att tänka på att vägytan också används av kollektiva färdmedel. Hur som helst är debatten viktig och den måste utgå från de fakta vi har om behovet, om hur tillväxt och jobb i regionen kan öka och om hur vi samtidigt klarar ambitiösa miljömål. Vi har inte råd med politiska beslut som ytterligare sänker förutsättningarna för en utbyggd kollektivtrafik. Svaret kan aldrig vara att blunda för att bilar och transportfordon, såväl som bussar, behöver gator att åka på. Men svaret kan vara att satsa långsiktigt och mer på regionens samlade trafiklösningar där kollektivtrafikandelen uppgraderas. Annars kommer den nedåtgående kurvan som i alla fall finns i Huddinge över resandet med kollektivtrafik att fortsätta nedåt. Det är inte bra för vare sig miljö, klimat eller för regionens utveckling. 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljö, klimat, kollektivtrafik, förbifart stockholm, huddinge

Gröna folkhemmet kan inte bordläggas

Ibland nämner jag dom i samband med att det pratas om rätten att vara kritiker inom ett parti. Han (oftast så i det här fallet::) som kom fram när partiet fanns på torget. Ur fickan vecklade han upp ett sönderläst och solkigt tidningspapper, inte sällan en artikel ur DN. Bitvis kunde texten vara markerad med överstrykningspenna. Han budskap: "Det går åt helvete om vi inte gör något". De där människorna, av en del sedda som "rättshaverister", har ett antal år senare fått stöd av hela den samlade forkarvärlden (i princip) och i stort sett av alla världens länder. Medvetenheten om en företående miljö- och klimatkatastrof om vi inte gör mer. Och förhoppningsvis medvetenheten om att vi inte länge till kan leva med det resursslöseri vi dag gör.

Om detta skriver Stockholm Environment Institute idag på DN Debatt.

Slutsatsen blir att vi nu nått en punkt där vi överskrider flera gränser för jordens förmåga att generera social och ekonomisk utveckling på lång sikt. Vi har inte bara en klimatkris att hantera utan även en global ekosystemkris.

För att kunna möta hoten ger man tre konkreta förslag som ska ge oss bra förutsättningar att driva på den nödvändiga omställningen i internationella sammanhang. En vetenskaplig kommission för globala miljöförändringar, en ”chief scientist” i regeringen och en samordning av internationella processer för att till exempel klimatfrågan integreras med förvaltning av ekosystem, energiförsörjning och fattigdomsbekämpning.

Hur Reinfeldts regering läser inlägget idag vet jag inte. Jag hopppas självklart att man på allvar ändrar den syn som moderatledaren så sent som valet 2006 gav uttryck för i medierna när han deklarerade att miljön aldrig har varit någon stor fråga för partiet.

Socialdemokraterna har mycket stor anledning att återupprätta diskussionen om det gröna folkhemmet och lyfta det perspektivet högst på dagordningen. Ja, jag vet: En och annan kan invända med att "miljöfrågor inte är valvinnande" eller att "miljön är inte vår fråga -det är miljöpartiets". I sak är det ointressant. Varje parti som vill ha en trovärdig lösning för framtiden måste helt enkelt ha ett grönt perspektiv. Dessutom är grundtanken med det gröna folkhemmet i dess ljusa delar att den gröna omställningen genererar nya jobb och därmed tillväxt. Men det finns också ett omvänt perspektiv av hållbarhet och det gröna folkhemmet. Det är inte bara "sött, gulligt och positivt" utan också beskaffat med direkt överlevnadsperspektiv. En fråga om liv och död. Klarar vi inte omställningen ligger vi alla väldigt illa till. 

Läs också:
- SvD: Grönlands is smälter.

Fler som bloggar
- Supermiljöbloggen om bromskloss i regeringen.
- Miljödoktoranderna om konsumism.
- Karins miljöblogg om miljöfrågor.
- Martin Westin om kunskap om systemförändringar

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljö, klimat, regeringen, gröna folkhemmet, socialdemokraterna

Socialdemokrater startar miljöpolitiskt nätverk

 En kort dialog på facebook mellan mig och Nina Unesi: Så har efter ett par sekunder ett nytt socialdemokratiskt närverk fötts. Miljöengagerade i nämnder runt om i landet ska samlas för att tillsammans med andra miljöengagerade sossar visa att partiet tänker stärka sin miljöprofil. Så kan nätet också användas. Och gissningsvis blir nätdialogen möjligen något som växer till andra aktiviteter och dialoger också framöver.

Förvisso: bilden från ett tidigare rådslagsmaterial som jag själv hade förmånen att författa. Även om parollen Gröna Folkhemmet möjligen har stämplats ut som "omodern" så är sakinnehållet oerhört aktuellt, viktigt, livsavgörande och något som engagerar väldigt många. De socialdemokratiska miljöpolitikern knyter nu viktiga band...

Gå med du också!

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, miljö, miljöpolitik, klimat, socialdemokratiska miljöpolitiker

Oppositionell programförklaring för ett hållbart Huddinge

Efter lördagens medlemsmöte är det klart att jag kommer att få förtroendet att vara gruppledare i Miljönämnden i Huddinge. En annan plattform är förstås mitt ledamotskap i fullmäktige och även som styrelseledamot i Huge Fastigheters styrelse. Om den kommande mandatperiodens arbete i miljönämnden skriver jag på hemsidan:

Vi kommer att lägga mycket kraft på att visa varför socialdemokratin är och behövs som miljörörelse. Ett hållbart samhälle kommer aldrig att skapas utan tillväxt. Vi måste klara det dubbla uppdraget att förena en långsiktigt hållbar tillväxt och utveckling med miljöhänsyn. Det är en uppgift som är särskilt viktig i vår region som är och måste vara en viktig motor för jobb och utveckling i Sverige. Det är innebär stora utmaningar för en omställning som ser till båda perspektiven. Huddinges nya hållbarhetsstrategi håller ihop helheten och vi ska förstås ha ett särskilt fokus på miljöperspektiven.

I skrivande stund startar FN:s klimatkonferens i Cancún. Det kommer att beröra Huddinge och ställa krav på vårt engagemang. Varje sak vi kan bidra med för att klara klimatmålen är oerhört viktiga. Företag, enskilda, föreningsliv, kommunen och dess bostadsföretag är aktörer som gemensamt kan göra mer för att både informera om klimathänsyn och "göra verkstad" av omställningsarbetet.

Annars ser jag framför mig en socialdemokratisk grupp i miljönämnden som håller den majoritet som styr Huddinge rejält varm och på alerten och som på områden där så behövs "väcker upp och föser på". Jag tror också att vi kommer att ha mycket kontakter med miljöorganisationerna i Huddinge och med andra som vill bidra till en mer hållbar kommun.

En rysligt intressant mandatperiod har vi framför oss....

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, huddinge, huddinge kommun, socialdemokraterna, miljö, klimat,

Om Fia Arkelsten, Shell och Nigerdeltats miljöhaveri

Dagens stora media- och blogghändelse är något som kallas "avslöjande" som jag ändå har för mig att medier har skrivit notiser om tidigare. Men okey. Nu är det en nyvald, moderat partisekreterare som varit på resa och då blir även smånotiser, enligt all medielogik, något betydligt större. I dagens debatt finns olika åsikter (!) Lite förvånad blir jag över en del bloggare som faktiskt är mer försvarare av Fia Arkelstens resa än hon själv verkar vara i medierna. Andra, som Thomas Hartman, pekar på hur viktigt det är att förtroendevalda reser. Precis som Thomas verkar göra, är jag också beredd att argumentera hårt för detta. Däremot finns det sådant i det här som gör det svårt att försvara. Det handlar främst om kombinationen att Fia Arkelsten var moderaternas talesperson i miljöfrågor OCH det faktum att bolaget Shell gör som de gör.

Jag skrev för en tid sedan ett inlägg om Shells oljeutsläpp och läckande ledningar i Nigerdeltat:

Ekot har idag ett repotage som i alla fall ger mig rysningar och möjligen en känsla av dåligt samvete. Dåligt samvete därför att jag inte heller har sett det, hört det och därmed inte reagerat. I Nigerdeltat har Shell pumpat ut olja, på samma sätt som vi nu ser BP:s "hål" göra utanför USA. Ett globalt medialt fokus "over there" men knappast vad gäller Nigeria. I inslaget berättas om 5.000 olika läckage sedan företaget Shell för 50 år sedan började utvinna den nigerianska oljan. 2 miljarder liter olja rakt ut i våtmarkerna, från ett företag som idag väntas presentera ett kvartalsresultat på över 16 miljarder.

Dagens mediala debatt verkar ha fokus på att det är "mutbrott" och kanske oanständigt/omoraliskt i största allmänhet. Där menar jag att man ska vara försiktig att falla i det allmänna kvällstidningsdravlet a la Aschberg som vi har sett prov på. Ändamålet att med förutbestämd vilja och lite njutning nita just riksdagsledamöter. Om något är obegripligt är det väl att medierna inte tog perspektivet Shell och en resa med svenska riksdagsledamöter utifrån miljökatastrofen i Nigerdeltat. Så icke fallet. De 5.000 olika läckagen av olja under 50 år är noll nyhetsvärde jämfört med en moderat partisekretare som varit i Frankrike på ett företags bekostnad.

Lärdom: ska man som ledamot av Sveriges riksdag göra resor enligt "Shell-modellen" är det en fördel att kolla av bolagets laster och möjliga negativa sidor. Just det rådet verkar inte PR-konsulter ha med i sina "listor". Jag skulle gärna tillföra detta. Och just nu hör jag på TV om Hem och skola och förmodligen en av de största organisationsskandalerna i Sverige. Utifrån det repotaget känns Fia Arkelstens resa ganska patetiskt om man undantar perspektivet Shell och Nigerdeltat. Och att ta upp Shell som miljöpolitisk förebild i Sveriges riksdag, efter en sådan resa, det är ...Ush!

Medier: AB; Ekot, DN, Svd1, SvD Reinfeldt,
Bloggar:
- Fia:s kortaste blogginlägg?
- Krassman om en fashination..och hans länkningar: Alliansfritt Sverige / Röda Berget / Peter Högberg / Mina Moderata karameller / Johan Westerholm / Tokmoderaten / Jinge / Martin Moberg / Världens bästa blogg / Ett hjärta RÖTT / Svensson / Radar / Alliansfritt Sverige2 / Ann-Sofie Wågström / Annika Högberg /
- Fler: Rebella,
 
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, shell, moderaterna, fredrik reinfeldt, sofia arkelsten, miljö, klimat,

Claes Eriksson får sista versen

Claes Eriksson: "Sista versen". Mer än så behövs inte sägas som introduktion.....




Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, claes eriksson, galenskaparna, sista versen, miljö, klimat, natur

Almedalen, Lördag, Miljöpartiet, Maria och Peter

En aning förkyld och kanske till och med febrig ser jag miljöpartiets tal över nätet i stället för på gräsmattan i Almedalen. Redan före talet har Mp gått ut med några punkter om stadsplanering där ett stopp för externa köpcentrum som de heter väcker uppmärksamhet. Har skrivit om den frågan tidigare, inte minst med utgångspunkt från Stefan Edmans utredningar om hållbarhet. Edman berättar bland annat om att Sverige är undantaget, inte den som vill reglera lokaliseringar av externhandel. Och för mig var Edmans uppgifter väldigt talande:

En ökning av utsläppen med 200–1 100 procent anges för de ca 29 procent av befolkningen som på senare år systematiskt bytt från ”närbutik” till extern stormarknad för sina dagligvaruinköp.

Jag anar att partivänner kan reagera lite surt över dessa "bakåtsträvande idéer". Om man nu ser extern handel som framtid och utveckling, vill säga. Men frågan handlar både om klimatpolitik, konkret och påverkbart också för lokala politiker, och även om vår samhällsmodell och vad vi är beredda att "offra" för långsiktig hållbarhet. Är vi inte ens beredda att avstå från köplador för att klara klimatet, ja då blir jag orolig.

Annars får miljöpartiet - Maria Wetterstrand och Peter Eriksson - starkt betyg för sina tal, sett till innehållet. Däremot ger jag lågt betyg när det handlar om själva retoriken och talens uppbyggnad. Tycker att det var mycket staplande av "one-liners" på varandra och ganska osammanhängande. Att Maria körde fotbollsretoriken var okey i sak men blev lite av upprepning efter Göran Hägglund igår. En förklaring är möjligen att talarna borde ha störts av Reinfeldts tilltag att lägga presskonferens på starttiden 11.00. Tycker att det var ett av de simplaste grejerna som den här veckan har bjudit på.

Retorik är en sak: Politik delvis en annan. Dagen har visat att miljöpartiet behövs i svensk politik. Visst ser jag gärna att väljare röstar (S). Men Mp tillför engagemang i en av de viktigaste framtidsfrågorna och man bär också med sig perspektiv om en omställning av samhället som behövs.
Mp har i Svensk väljaropinions sammanställningar snart 10 procent av väljarstödet. Man är tveklöst, i väljarnas ögon, motorn (den miljövänliga!) i det rödgröna samarbetets gröna profil. Westanders mätning nyligen: 43 procent av väljarna har förtroende för Mp:s klimatpolitik. 4 procent (fyra!) för mitt eget partis...

Fler bloggar:
- Huddingeperspektiv om (mp) och bilen
- Svensson som efter mer konkreta förslag...
- HBT-sossen utvärderar och berömmer..
- Röda berget om en nitlott...

Mer att läsa:
- DN: Henrik Brors. DN: köpcentrum
- SvD med bra sammandrag av talen.
- Expressen om städer för människor
- Riksdagsrummet...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, almedalen, miljöpartiet, maria wetterstrand, peter eriksson, littorin, val 2010, klimat, miljö, westander,

Svenskt Näringslivs taskigt timade kampanj

I veckan trillade det ner ett kuvert från Svensk Näringsliv. Första tanken när jag öppnar brevet och ser innehållet är att det handlar om barns rätt, eller kanske trygghet. "Varning för barn", kanske? Nej, visar det sig när jag studerar innehållet närmare. Svenskt Näringsliv är irriterade på miljöbalken.

Exemplen kan man förvisso skratta åt, möjligen med en viss känsla av ilska över småsaker som upptar en del av det offentliga Sverige. Frågor om en kompost, en högljudd flaggstång och om rökning på egen täppa är exempel som naturligtvis underminerar trovärdigheten.

Men frågan är vad Svenskt Näringsliv vill? I foldern betonas att man "SN:s fokus är vanligtvis miljöbalkens påverkan på företag och svensk konkurrenskraft". Här "byter man sida och tar exempel från enskilda för att väcka debatt om domar och miljölagstiftning som hotar "svensk konkurrenskraft". Tankarna för i alla fall mig över Atlanten till oljekatastrofen som nu inträffar. BP:s ansvar?. Tillräckliga lagar? Konkurrenskraft ställt mot miljöhänsyn - hur ser vi på gränserna?

Ser att det finns kopplingar mellan svenka BP och Svenskt näringsliv i skepnad av C-H Svanberg. Trovärdigheten i näringslivets kampanj mot tokerier i en miljöbalk hade kunnat tas upp vid ett mer passande tillfälle. Eller..?

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, bp, miljö, miljöbalken, regeringen, svenskt näringsliv,

För lite görs för miljömålen - då skrivs de om

Läser om regeringens arbete med miljömålen. Det är ingen omfattande läsning. Det verkar som om klimat- och miljöfrågor blivit helt ointressant så  här efter ordförandeskapet och efter nederlaget i Köpenhamn. Omvänt har världen och Sverige knappast mindre behov av en offensiv miljöpolitik. Naturskyddsföreningens Mikael Karlsson konstaterar:

Det är fullständigt tomt, det är inga nya pengar, inga nya offensiva mål

Från början var tanken att målen skulle ha uppnåtts till 2020. Men som DN noterar:

 flera av dem har visat sig svåra att nå. Därför omformuleras nu flera av målen så att de ska bli lättare att uppfylla.

Hoppet för framtiden får sättas till en ny, rödgrön regering med (kanske) Maria Wetterstrand som miljöminister.  Låt så ske.

Mer i AB,
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljö, klimat, val 2010, valet 2010, maria wetterstrand, moderaterna

Miljömäktigast i Sverige - Gissa vem

Får säga grattis till Sveriges nu korade "Miljömäktigaste". Tidningen Miljöaktuellt har, föga förvånande kanske, utsett Maria Wetterstrand till nummer ett på "miljömäktigastlistan". Motivering:

Wetterstrand är en kunnig och lysande politisk stjärna som lägger grunden för en valsensation genom att med trovärdighet föra in nya idéer och skapa tankeströmningar i partiet, som i Wetterstrand fått sin första riktiga superstar.

Miljöministern, som möjligen borde ligga i topp, intar sjundeplatsen. Hans statssekreterare däremot placeras fyra. För att uttrycka det försiktigt: övriga partiledare finns längre ner på listan...Hittar dock inte Lasse Ohly eller Jan Björklund. Statsministern åtfinns på plats 16. Kul för Maria och bra också för det rödgröna laget...

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, maria wetterstrand, miljöpartiet, val 2010, rödgröna, alliansen, regeringen, fredrik reinfeldt, klimat, miljö,

Ett misslyckande vi inte hade råd med

Foto: Gunnar Seijbold/Regeringskansliet

Klimatförhandlingarna i Köpenhamn är ett fiasko. Eller "skämt", som Abladet Lena Mellin betecknar det i sin kommentar. Eller kanske "skamligt" som det alternativa mötet menar. Min bild av det jag sett i medierna är att avrundningen mer än försök att rädda klimatet blev ansträngningar och en räddningsaktion för att rädda ledarnas egna ansikten.  Men det verkar väl som att inte ens den slutliga kompromissen är acceptabel för alla.

Kanske den som har läggningen att man förnekar växthusgasernas påverkan på klimatet rycker på axlarna. Väldigt många tycker nog som jag: det är oerhört oroväckande och ledsamt. Det skulle behövts långsiktiga och bindande överenskommelser med tydliga mål och med utgångspunkten att man "ordnar upp sin skit på hemmaplan". Om vår del av världen tillhör dem som faktiskt har satt mänskligheten i den rävsax vi sitter så är det orimligt att be de som fått noll och intet av våra samlade förmögenheter fixa "biffen".

Världens ledare visar inga glada miner De samlade miljöorganisationerna är förstås besvikna . Frågan är vad vi gör nu? Det gäller ju oss alla? Maria Wetterstrand (mp) skriver några förslag på DN debatt. Att det klimatprogressiva länderna ska kunna bilda mer offensiva allianser och går före. Mer sånt! Se till att Sverige nu efter ordförandeskapet kan ta såna initiativ för att det uppskruvade intresseret och temperatur som ändå finns ska kunna vändas till något positivt.

Jag fick samma tankar om det här som med det som har varit  EU-ländernas sätt att gå framåt. "Två steg framåt och ett bakåt". Kanske inte alltid det mest optimala. Men de viktiga banden mellan länderna har funnits. Politik, inte krig, har varit lösningen för EU-ländernas moderna relationer. Det finns ett problem med att tillämpa och tolerera samma princip om att tillåta framgångar och motgångar på klimatområdet: Moder jords förhållande till växthuseffekten är inte förhandlingsbar. Oavsett vad vi tycker förändras klimatet och är ett direkt hot mot oss alla. Den utvecklingen kan bara vändas med handling, inte med kompromissade avtalstexter.  
 
Läsvärt:
- Ordförandeskapets hemsida.
- Anders Ygemans blogg om klimatförhandlingarna

 - Abladet, ledare

- Bloggar: Sofia Arkelsten om ett icke hållbart FN-system, Mats Engström om Reinfeldts ansvar för misslyckandet, Johan Westerholm kommenterar i krönika, Åsa Westlund skriver också, Peter Högberg med ingång "de ekonomiska intressena större än klimatansvaret,
 - Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, köpenhamn, miljö, cop 15, maria wetterstrand, fredrik reinfeldt,

Reinfeldt rockar på efterfest men knappast till afrikansk dans

Ser efter en lång dag i "partiets tjänst" att Köpenhamnsmötet, COP 15, verkar gå in i historieböckerna som ett enda gigantiskt misslyckande. Men först ska efterfesten som nu har startat försöka hitta lösningar.Reinfeldt verkar agera men frågan är om har verkligen har förutsättningar att lyckas. Jag läser en intervju med honom i DN. Här verkar verkligen förutsättningarna finnas till ett lyckat avslut:

"Statsministern ser särskilt positivt på att finansieringsfrågan verkar vara nära en lösning.... I och med att både EU och USA visat att de är villiga att ta ansvar för finansieringen har vi kommit långt.

 DN noterar att i "nuläget skulle de samlade buden från länderna ge en total minskning på 18 procent 2020 jämfört med läget 1990. Enligt FN:s klimatpanel IPCC krävs minst 25 procent om tvågradersmålet ska nås"
Ändå säger Reinfeldt:

– Vi är inte så långt från vad som behövs,

Det om de mer välbärgade ländernas utgångspunkter. Men det är som bekant fler som borde med på tåget. Det vill säga också länder som under mötet har fått veta att de rikare staterna vill sno tillbaks lite bistånd, döpa om pengarna och sen kunna stoltsera med att vara godhjärtade. Här skiljer sig inte Sverige från andra. Och Reinfeldt är, tycker jag, tydlig om ansvaret: 

Det finns en alldeles för utbredd ovilja att ta sin del av ansvaret. Det finns en kvardröjande gammal föreställning om att en liten avgränsad krets av rika länder kan lösa problemet på egen hand. Det är det vi hela tiden haft som problem.

 En del av Reinfeldts ord kan bli ganska bevingade. Men framför allt är det olyckligt att klimatförhandlingarna, även om jag vet att det inte är så, ändå ser ut att påbörjas på plats. Reinfeldt menar att så många länder babblar om sådant som inte hör till klimatet. Jag känner en viss vånda över det som sker.

Krassman om miljöministertänder, Annarkia ger bra sammanfattning av läget, Mary håller tummarna och Bodströmsamhället kommenterar. Röda Berget skriver om saknat ledarskap i EU. Och själv skrev jag ett inlägg i gryningen.

- Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.

Intressant?  Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, miljö, köpenhamn, cop15, bistånd, regeringen, fredrik reinfeldt,

Klimatförhandlingar på väg mot haveri - Kina tror inte på avtal

Så här från utsidan av klimatförhandlingarna verkar det som många sakta men säkert har gett upp om mer bindnande avtal. Ja, också Köpenhamnsmötet betydelse verkar medvetet ha satts ner för att rädda bilden när ett möjligt haveri är ett faktum. "Det går fler tåg", så att säga. Samtidigt funderar jag över vad som egentligen är det nya. Att rika måste stödja fattiga har stått klart länge. Att rika inte kan göra det genom att sno tillbaks bistånd är väl också en självklarhet. Och skulle det göras blir de fattiga länderna förbannade. Just det förutsägbara verkar hända nu. Och visst har Sverige en roll som EU-ordförandeland. Att vår regering ser klimatbistånd som en blandning av "nya och gamla pengar" har onekligen bidragit till svårigheterna.

Kina verkar nu på morgonen vara på väg att skrota alla ambitioner. "Något avtal denna vecka är inte möjligt", deklarerar man och förklaringen är sprickan mellan rika och fattiga. Egentligen borde "någon" ha förutsatt den självklarheten. Utifrån känns det som förarbetet inte har gjorts tillräckligt bra. Och att sno biståndspengar är inget bra sätt att få de fattiga med på klimaträddningståget. 


"- Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, miljö, köpenhamn, cop15, bistånd, regeringen, fredrik reinfeldt,

Biståndspengar till klimatåtgärder: Hur mycket blir det kvar av biståndet, Reinfeldt?

                                                                          (foto: Gunnar Seijbold/RK)
 Det svenska försvarets kostnader per år ligger väl på runt 40 miljarder. I ljuset av det kanske de 25 miljarder som EU är beredda att bistå de fattigare länderna med för att de ska komma igång på allvar med klimatpolitiken inte är särskilt mycket att skryta med. Det motsvarar bara en tredjedel av det totala beloppet man måste skramla ihop.

EU i skepnad av dess ordförande Reinfeldt verkade nöjd. Att överenskommelsen nu ska användas för att pressa exempelvis USA till större åtaganden märktes på presskonferensen.  EU går inte över mål om 20 procents utsläppsminskningar nu. Andra måste också visa vilja, tycker man.

Jag blev orolig av Reinfeldts svar i Rapport. Kritik har nämligen kommit att EU nu plockar pengar från "vanliga" biståndsbudgetar.Även det som handlar om det svenska stödet. Reinfeldt säger att det "viktiga" är att pengar kommer till klimatsatsningarna och att det blir en blandning mellan nya och gamla.Med sedvanlig ironi beskriver han det som som att det man fattar beslut om på måndagen beskrivs ibland som gamla pengar på tisdagen. 

Om det är så? Jag ser att (m) som under hela min tid i politiken har slagits för sänkt bistånd (och genomfört det i regeringsställning) fortsätter jaga kronor att skära bort. Att "Öppna upp" biståndet som det heter. Vi i västvärlden har genom åren kört på med vår höga resursförbrukning, skapat tillväxt delvis på miljöns bekostnad, lagt en del av våra rikedomar till de fattiga som "nådegåvor" utan att egentligen angripa fattigdomens orsaker. Nu tar vi tillbaks lite av det och skickar som klimatbistånd i stället. Jag tycker det smakar illa. 


Mer läsvärt:
- Mats Engström skriver om detta, Martin Moberg gör detsamma, Anders Ygeman menar att Sverige måste gå före,  
- En spännande granskningsrapport från de rödgröna .
- Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.

- DN om klimatmiljarderna.
- Ekot om klimatmötet
- Aftonbladet om Klimathotet.
- Dokument från EU-rådet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, miljö, köpenhamn, cop15, bistånd, regeringen, fredrik reinfeldt,

Sverige får förnedrande pris på Cop 15

Ser att Miljöaktuellt och de rödgröna ledarna berättar om förnedringen i Danmark. I anslutning till den stora miljökonferensen som ska lösa världens klimathot får Sverige, EU:s ordförandeland, priset "Årets fossil", utdelad av världens miljöorganisationer. Idag kommer också rapporter om splittring inom EU, bland annat på DNs ledarsida. Den redan på förhand inbyggda konflikten mellan rika och fattiga länder har förstås märkts av redan i inledningsskedet .Å andra sidan har Aftonbladetledaren sett ljus i mörkret. Samtidigt understryker man:

Till sist handlar klimatmötet givetvis om vad den rika världen är beredd att offra på hemmaplan. Både Kina, USA och EU visar välvilja. Men det räcker ju med att gå till vårt eget land för att se hur ihåligt det klimatpratet egentligen kan vara.  Svenska statens energibolag Vattenfall släpper ut 100 miljoner ton koldioxid om året.  Och det är den svenska regeringen som satsar på alla tiders största motorvägsbygge förbi Stockholm.  De riktigt svåra klimatbesluten tar man på hemmaplan och inte i Köpenhamn. 

Tack och lov så återstår mycket av mötet i Köpenhamn. Det behövs.

Mer och fler bloggar:
- På NetRoots och Politometern
- Anders Ygeman bloggar om Köpenhamn.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, miljö, köpenhamn, Cop 15, EU, fredrik reinfeldt,

Lunchblogg om klimat och sensationell utveckling i stockholmspolitiken?

Något har hänt i Solna: kanske en huvudledning som har sprungit läck. Skytteholmsvägen utanför ser ut som Västerdalälven. Kanske en av någon högre makt utplacerad signal till mänskligheten i Solna: för mig blev det en bild av översvämningselände och annat som sannolikt slår betydligt hårdare mot mänskligheten i klimateffekternas spår.

Många gör mycket för att påverka. Förutom hela klimatkonferensen i Köpenhamn med alla dess opinionsbildare av olika kaliber på plats, medverkar också medierna. De gör det med fyllig information som SvT:s Ställ om, som DN:s "klimatmötes-avdelning". 56 tidningar i 45 länder har en gemensam ledare. The Guardian motiverar sitt deltagande med:

”Vi gör det här för att mänskligheten står inför en djup kris

We call on the representatives of the 192 countries gathered in Copenhagen not to hesitate, not to fall into dispute, not to blame each other but to seize opportunity from the greatest modern failure of politics. This should not be a fight between the rich world and the poor world, or between east and west. Climate change affects everyone, and must be solved by everyone.

Tidningen Svenska Dagbladet deltar inte. I stället låter man skribenten Per Gudmundson skriva ett tämligen nedvärderande inlägg om klimatengagemang. Pinsamt.

Mitt i allt detta känns partisympatimätningar lite avmattat. Dock: det känns som en ganska revolutionerande nyhet med miljöpartiet på en första plats: inte lär klimatfrågans fokus just nu försämra deras läge.

Vilket parti är bäst på att tillvarata stockholmarnas intressen?

Miljöpartiet: 30 procent
Moderaterna: 29 procent
Socialdemokraterna: 14 procent
Folkpartiet: 7 procent
Vänsterpartiet: 5 procent
Kristdemokraterna: 2 procent
Centerpartiet: 2 procent
Annat parti: 9 procent

Om detta kan slutsatser kanske dras för mitt partis räkning?

Läs mer:
- Aftonbladet bevakar.
- De fattigas budskap.
- Svenska ordförandeskapets webbplats.
- Nya blogginlägg från Peter Högberg om omställningen och tillväxten, Roger Jönsson om förtroende för de rödgröna i klimatfrågorna, Mats Engström om pengar för att rädda klimatet. Maja Fjaestad bloggar också och tidigare har Åsa Westlund berättat om Eu-parlamentets krav.
Johanna Graf berättar att en livvakt var gladare än Reinfeldt själv. Monica Green skriver under rubriken "..resultat för våra barn och barnbarn". Extra grönt inlägg från Jakop Dalunde. Anders Ygeman (s) har direktblogg. Martin Moberg har också ett inlägg på temat.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, köpenhamn, stockholm, socialdemokraterna, miljö, svenska dagbladet, miljöpartiet

Köpenhamn dag 1: En rasande massa klimatförnekare i svensk press

[uppdaterad] Idag ska moder jords framtid börja lösas. Hon har feber och därför träffas världens länder i den danska huvudstaden för att gemensamt skriva ihop sig om åtgärder för planetens framtid. Att man gör det är resultatet av en hel värld med komptetens som berättat om klimathotet, dess orsaker och de åtgärder som krävs.

Lite sorgligt är det att se mina två morgontidningar just på startdagen lyfta fram de ganska få som har kritik mot det som nu ska genomföras. Här finns alla varianter, från de som förnekar alla problem och hot till dem som erkänner dessa men har andra bedömningar av hotets allvar. Över lag är forskarna snarare övertygade om att det krävs mer än vad ens de mest ambitiösa målen har satts till. För oss som inte är professorer på området handlar det om förtroende. De alltmer grånande professorerna må slita varandra i stycken verbalt. Klimatskeptikerna må ha sin fanclub. Den tänker inte jag ansluta mig till.

Mellan de som tar allvarligt på klimathotet och de som virrar om lögner med allt, verkar Svenska dagbladets ledarredaktion finnas. Per Gudmundsons ledare och blogginlägg tror att klimathotet är uppskruvat i medierna därför att betydligt fler journalister än väljare (i andel) är miljöpartister. (?) Därför har t.ex. SvT en klimatsida, "Ställ om". På bloggen berättar PG att rubriken egentligen borde varit "väderflickor"... Så seriöst och trovärdigt.

Det finns väldigt många som är kritiska från andra hållet. Att klimatförändringarna kräver sina lösningar nu för att vi alls ska kunna tala om framtid är en insikt som de allra flesta har. En eller annan professor, en eller annan tokig forskare också på den sida som erkänner klimathotet...det förändrar inte min syn att resultat i Köpenhamn är oerhört viktiga. Rensa och granska gärna i det som kallas "Climatgate". Men låt energin läggas på tillräckligt bra resultat i den danska huvudstaden först.

Mer att läsa:
- DN:s temasida om klimatmötet
- SvD:s snabbguide till mötet
- Aftonbladet, karta över jordens förbränning av energi.
- Eget inlägg efter gårdagens Agenda...
- Ordförandeskapets hemsida om Köpenhamn
- Anders Ygeman (S) bloggar.

Fler bloggar på NetRoots.
Ha koll på inlägg på Politometern.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, miljö, köpenhamn, barack obama, al gore, Kongo, klimatförändringar, klimatförnekare, klimatskeptiker

Agenda: Klimatet, kravet att "sjukjobba och om ungas utanförskap i jobbkrisens Sverige

Kvällens Agenda hade tre angelägna ämnen: Först frågan om hur reglerna för sjukersättning från Försäkringskassan gäller för svårt sjuka. Eller kanske de som har varit svårt sjuka men förväntar sig tillfriskna efter en viss tid.

Jag använder väldigt sällan omdömen att en person ljuger. Jag litar på att statsrådet säger de som gäller. Lagen ska ändras så att de som är svårt sjuka inte tvingas bära samma krav som vi fullt friska när man möter myndighetsSveriges krav. Men det kan inte bara handla om det. I studion fanns två kvinnor som har gått igenom sjukdomen och förhoppningsvis blir att friskare. Den övergången, succsessivt, ska inte saboteras av dumma regler. Också detta lovade ministern. Det är alltså bara för utskottet att leverera, trots dess ordförandes tidigare uttalanden.

Klimatmötet i Köpenhamn, med de krav som politikerna har på sig och tyvärr: Om de som tycker att hela klimatfrågan är fejkad. Ofta män +69 år som i anletet ser ut som bittra professorer, säkert med ett antal konflikter bakom sig i på sina lärosäten. Kanske till och med med konktakter med intressen som sätter egna, kortsiktiga intressen före det som berör oss alla på både kort och lång sikt. Det handlar om en hel världs forskare som med ovan nämnda paranteser av forskare är överens att världen minst måste göra något för att vända utvecklingen. Typ nu!

Jag skrev min söndagskrönika om klimatkonferensen och framför allt hur besluten sen ska genomföras. Som Tord Oscarsson skriver har klimatfrågan förstås påverkan också på den svenska politiska debatten. Där tar det rödgröna laget en förtroendemässig knock-out på alliansen. Sett som två lag, alltså. Miljöpartiet står egentligen för "klimatpolitik" i Sverige, om man ska tror Westanders undersökning men också andra.

Jag tänker inte skriva att (m) har litet men dock större trovärdighet än mitt eget parti i den frågan. Det är alltför skämmigt. Förklaringen är måhända dels att allt det rödgröna förtroendekapitalet på något sätt automatiskt seglar iväg till mp. Att (m) får högre stöd, ett parti som är usla sakligt sett och har en statsminister som före mars 2007 inte ens erkände klimatfrågan, beror nog på en automatisk effekt av ordförandeskapet. Att Reinfeldt blir talesperson för EU och "syns" i klimatarbetet. Socialdemokratin har en jätteläxa i att fundera över den egna bilden. Kanske den som följer Anders Ygemans rapporter från Köpenhamn kan få en bättre inblick. Hoppas jag.

Avslutande ämnet i Agenda får jag återkomma till. Det var intervjuer från Oxelösund där den höga ungdomsarbetslösheten märks på socialkontoret. Utanförskapet börjat tidigt för alltför många, i detta Sverige år 2009. Repotaget bygger på Anna Angelin vid Lunds universitets studie "Den dubbla vanmaktens logik", som jag tänker läsa vid tillfälle.


Fler blogginlägg:
- Mitt inlägg inför Agenda.
- Mitt inlägg om klimatkonferensen i form av söndagskrönika.
- Fler bloggar på NetRoots och Politometern.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, agenda, utanförskap, jobb, jobbävning, försäkringskassan, sjukförsäkring, regeringen, alliansen, köpenhamn, klimat, miljö, maria wetterstrand, miljöpartiet, moderaterna, westander

"Skjut fler vargar", sa kungen...

Hörde just Ekots lördagsintervju med miljöminister Andreas Carlgren. Mest handlade programmet om det kommande klimatmötet i Köpenhamn. (dit regeringen skickar en praktikant i stället för Maria Wetterstrand) Intrycket blir att Carlgren försöker göra allt för att rädda bilden av mötet och kanske främst av det svenska ordförandeskapets prestationer. Här agerar och har tidigare Danmark agerat och i vissa fall kört förbi Sverige. Reinfeldt är också positiv till att Obama ändrar sina planer och i stället medverkar i slutet av Köpenhamnsmötet. Carlgrens budskap i intervjun är att det egentligen bara är juridisk formalia som ska fixas efter Köpenhamn.

Följ Köpenhamnsmötet på Anders Ygemans blogg.

Annars avhandlades också vargjakt. Här spelades ett (kanske tidigare sänt?) inslag med kungen upp. Kungen hade suttit när och räknat på vargars förökning. Två vargar (par) ger x ungar, och så hotar vargexplotionen. Kungen vill därför skjuta av fler djur.

Hans majestät har förstås rätten att jaga om han finner det trevligt. Möjligen kan man tycka att monarken med den speciella situation han har skulle vara försiktig när har uttalar sig om känsliga frågor i samhällsdebatten. Liknande utspel gång på gång riskerar att bli någon form av vådaskott, inte på vargen, utan på trovärdigheten mot det styrsskick vi har valt i Sverige. En monarki, hur fel det än är, men som inte blandar sig i väsentligheter.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, miljö, socialdemokraterna, köpenhamn, anders ygeman, maria wetterstrand, fredrik reinfeldt, barack obama, jakt, kungen, vargar, varg