Det verkligt glömda Sverige

Ett våldsdåd i Alby. Som alltid är det en tragik oavsett var det händer. Just nu pågår spaningsarbetet på samma sätt som vid andra mord och förhoppningsvis grips en gärningsman. Ibland blir ändå våldsdåd uppmärksammade på ett särskilt sätt, just därför att det händer i socialt utsatta områden, inte sällan med en förvanskning och överdriven negativ spegling. I Botkyrka kommun är brotten färre än i riket, räknat per 100.000 invånare. Våldsbrotten är färre än genomsnittligt i länet. Däremot är "ryggsäcken" med sociala, hälsomässiga och ekonomiska problem hos befolkningen betydlig tyngre att bära än i andra delar av länet och Sverige.

Det verkar som om intresset för att möta problemen i områden som Alby, Fittja, Rosengård eller Vårby har försvunnit från den politiska dagordningen. De samlade programmen för storstädernas utsatta områden ska nu ha blivit en del av "ordinarie" verksamhet i kommunerna. Visst görs en del i lokala brottsförebyggande råd. Visst talas om fler och synliga poliser. Men att göra något åt de negativa spiralerna samlat och målmedvetet som många av de utsatta bostadsområden är inne i förefaller vara ett bortglömt uppdrag.

Vi vet problemen: en högre grad av ohälsa. Fler som är arbetslösa och fler som behöver socialbidrag för sin och familjens överlevnad. Fler är fattiga. Skolresultaten når inte upp till de nivåer som elever på andra skolor presterar, vårdens resurser blir sämre trots att sjukligheten talar för det motsatta. Många unga känner en otrygghet i sitt bostadsområde. Samtidigt finns det trista att där politiken egentligen behövs mest, där är också det politiska utanförskapet större med färre som röstar och ganska ofta en lägre kunskap och förmåga att ställa krav på makthavare av olika slag.

I natt ett mord i Alby. Tidigare har bilbränder fått stå som exempel på något som pyr och snart kan explodera ute i några av våra stadsdelar. Det sista jag minns av något om de utsatta bostadsområdena från den reinfeldtska regeringen var regeringsförklaringen 2006. Det handlade om ombildning av hyresrätter. Det mesta av googlesökningningar på "storstadssatsning", "utsatta områden" och liknande ger resultat från före alliansregeringens tid. Delar av Sverige har verkligen glömts bort de senaste åren.

Jag tycker att de stadsdelar som är socialt och ekonomiskt utsatta behöver och måste få en särskild uppmärksamhet. Det är där vi hamnar på många områden när vi studerar olika problemområden. Men en ökande fattigdom, ökade klyftor och sociala spänningar handlar om hela Sverige och om alla grupper. Människor har problem också i mer välmående delar av städer och regioner. Ett samhälle med stora klyftor är stora gemensamma förluster för alla.

De utvärderingar som har gjorts av olika satsningar har förvisso inte kunnat visa några dramatiska förbättringar. Men som jag ser det var det ändå bättre att människors livsvillkor i delar av Sverige ändå fanns på åtgärdslistan. Nu förefaller ämnet vara helt avbockat och bordlagt till en obestämd framtid.

Mer läsning;
SvD, AB, Exp

Fler som bloggar:
- Maja Sigfeldt om den svenska välfärden som sanningen eller myt
- Svensson om "Rasist-Sverige".

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, klyftor, utanförskap, utsatta bostadsområden, regeringen, segregation, integration,

"Fler i jobb och färre i utanförskap"

Utanförskapet har ökat. Reinfeldt, som leder regeringen, lovade det motsatta och ljusare."Fler jobb och mer att dela på". Färre skulle vara i utanförskap. Om inte det räknas som ett av svensk politiks absolut största misslyckanden, oavsett hur rimliga förklaringarna är, då kommer ingen framöver att kunna tala om valsvek.

Jag hade i somras några tankar om att det här är starka skäl för en misstroendeförklaring i riksdagen. Just nu känns det som det kan vara. Det stora utvärdering kommer den 19 september, direkt av väljarna på valdagen. Reinfeldt själv ställer upp på vad det handlar om: Eftersom löftet var så viktigt är det just det väljarna ska mäta och döma efter. Den som läser opinionsmätningar kan ana att väljarna redan börjat förbereda domen. Ovsett hur popolär Reinfeldt kan vara som person.

Fler som bloggar:
- Martin Moberg skriver om Östros SvD-artikel
- Krassman påminner om misslyckade, borgerliga experiment.
- Ett hjärta rött om den moderatinfluerade försäkringskassan.
- Alliansfritt Sverige om att Borg har fel.
- S-buzz om att utanförskapet växer
- Måns Back Nilsson om behov av ett ideologiskt svar.
- Hans Hoff på politikerbloggen om utanförskapet.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, fredrik reinfeldt, utanförskap, arbetslöshet, val 2010, valet 2010,

Utanförskapet ökar tyvärr

en ej exakt men talande bild om utanförskapet..

I veckans Riksdag & departement (papperstidningen - ännu ej på nätet) finns en trist artikel med rubriken:
"Utanförskapet uppåt trots färre sjukskrivna". I artikeln påminns läsaren att "Ett minskat utanförskap var alliansens huvudbudskap i valrörelsen 2006".

Resultatet: Ja, DN har tidigare berättat om jobblöftesbrottet. Om utanförskapet berättar R&D att ökningen har fortsatt uppåt och motsvarade i januari 890.000 personer. En ökning med 49.000 personer på ett år. Den som mot den bakgrunden synar regeringens insatser måste helt enkelt bli orolig. Ett totalt fokus på att sänkta skatter ska ordna allt, senast uttryckt i en debatt om RUT, ett avdrags för hushållsnära tjänster, som gett få nya jobb, kostar mycket och används av de som rimligen borde kunna pröjsa själva. Utanförskaps-fail, Reinfeldt.!

- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, alliansen, fredrik reinfeldt, utanförskap, arbetslöshet, val 2010, valet 2010

Ny mätning: (S) störst förtroende om jobben och arbetslösheten

Det kanske inte är märkligt att socialdemokratin, som en gång bildades i kampen för jobben och mot arbetslösheten har förtroendet hos svenska folket när det handlar om en politik för jobben. Samtidigt är det naturligt att alliansregeringen som fick väljarnas stöd att ordna "fler jobb och färre i utanförskap" får underkänt. Arbetslösheten har ökat och fler är i utanförskap. Samtidigt har (S) och de rödgröna en god grund för att "dagen efter valet" sjösätta en politisk offensiv för jobben.

Dagens mätning om partisympatierna visade på en klar ledning för de rödgröna. Debatten i Agenda mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt tydliggjorde också skillnaderna i politiken. Det verkar som väljarna, precis som pensionären Göran Persson uttryckte i Aftonbladet efter debatten, inte låter sig förledas av det ständiga skyllandet på finanskrisen som skäl till jobbmisslyckandet. Opinionen går i rätt riktning också i valets viktigaste fråga. 

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, socialdemokraterna, agenda, superveckan, jobben, arbetslösheten, fredrik reinfeldt, opinionen, opinionsläget,

DN Debatt bidrar till ett uppvaknande om segregation?

Måste säga att det ibland är svårt att förstå kriterierna för vad som har turen att publiceras på DN debatt. Att själva grundtankarna i SNS välfärdfärsrapport är inte ny. (om jag tolkar rätt i hastigheten) Människors sociala situation avgör så att säga deras varande, inte från vilket land de kommer. Därför är det teoretiskt inget problem att man bor där man vill. Den stora faran med artikeln blir att man "soppar till" och förvillar. För mig är det viktigt att hålla "segregation" som ett negativt begrepp.

Vi är i Sverige långt ifrån att ta det helhetsgrepp på alla områden samtidigt, den enda lösningen att möta de problem som ofta samlat slår mot de som bor i större, utsatta bostadsområden: hög sjuklighet, arbetslöshet, hög kompetens hos många som samtidigt efterfrågas - men också diskrimineras till utanförskap, demokratiunderskott, högt spelberoende, fler som inte klarar skolans mål, lågt deltagande i fritids- och kulturliv, negativa spiraler när det gäller offentlig och kommersiell service, sämre tillgång till vårdens resurser (relativt sjukligheten) brister i svenska språket..och mycket annat. Trots att det också finns vilja, förmåga, kompetens och engagemang hos de som bor där. Tyvärr slösar vi bort det.Visst nnehåller artikeln viktiga budskap:

I stället tror vi på en politik som fokuserar på de underliggande problemen. Långtidsarbetslösheten och fattigdomen i stora invandrargrupper är på en nivå som knappast skulle accepteras om det gällde infödda svenskar. I vissa områden finns uppenbarligen också bostäder i ett skick som inte skulle godtas i andra sammanhang.

 Man kan i och för sig ifrågasätta den ton av "omöjlighet" som jag anar när det gäller att bryta segregation:

samhället bör betrakta dem som invandrat som fullvärdiga samhällsmedlemmar med samma rättigheter som andra. Även om samhället inte helt kan eller bör utjämna alla ojämlikheter, är det med ett sådant synsätt knappast heller acceptabelt med de enorma socioekonomiska skillnader vi nu observerar.

Det är för mig orimligt att ge upp politiska ambitioner att útjämna klyftorna i samhället. De förorter som artikelförfattarna tänker på inrymmer det mesta av de stora utmaningar vi har att möta, i ett Sverige där utanförskapet växer. Mest här. Ska arbetet blir mer kraftfullt är det bara kontraproduktivt att börja mixtra med begrepp som "positiv segregation" och annat. Dessutom: att tala om rätten att bo vart man vill i vårt land får inte ses som ett budskap till Vellinge och andra kommuner som vägrat ta ansvar att detta är helt okey. Med tanke på att boendet, närheten till släktingar osv gör att miljonprogrammets områden ofta blir ett naturligt förstahands"val" för många finns det stor anledning att försöka balansera "friheten att flytta" med andra åtgärder som angriper alla utslagningsmekanismer. Det är förvisso inte lätt men det är ovärdigt att inte försöka.

Fler bloggar på NetRoots och Politometern.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, integration, segregation, SNS, DN Debatt, migration, invandring,

Bara den bästa skolan är god nog åt det yngre folket

Det är säkert en tillfällighet och lite otur för moderaterna. Samma dag som de presenterar förslag om att förbättra skolresultaten i utsatta områden så rapporterar Sveriges kommuner och landsting om viktiga nycklar till en framgångsrik skola. Mellan de två bidragen till skolans utveckling (?) är det ingen självklar koppling. Jag noterar att Huddinge finns omnämnd i båda artiklarna.

Framgångsnycklar är enligt SKL:s rapport (skriver DN.)

Bra ledare, kompetenta lärare, höga förväntningar och noggrann uppföljning. Lärarens kompetens, relationen mellan lärare och elev och rektors ledarskap lyfts fram i flera rapporter

I repotaget lyfts grannkommunen Haninge fram som gått exempel från Klockarbergsskolan. Om detta förväntar jag mig blogginlägg av Robert Noord.

Man ska aldrig slå bort goda förslag när någon har ambitioner att förbättra skolan. När moderaterna presenterar sin nya, mjuka linje verkar det mer vara integrationstänk än skolutveckling. I stället för batonger i förorten, eller kanske som komplement, föreslår den integrationspolitiska gruppen under ledning av Anna König Jerlmyr, att skolorna i utsatta områden får dela på en "språkbonus", där förebilden är Göran Hägglunds "kömiljard till vården. (ett system som gjort landstingens trixande med kö-matematiken ganska avancerad). Utöver bonus vill man också locka svenska elever till förorten genom att förlägga "elitskolor" där.

För att fortsätta jämföra med sjukvården. När vårdval Stockholms tokigheter att ta bort vårdresurser från förorter skulle rättas till var man först helt inställd på att "tolkersättning" skulle lösa allt. Man har sen tvingats backa och insett att det inte går att avgränsa behovet av resurser till bara " språket". Liknande fel riskerar man att göra för skolan. Först borde förstås den granskning som nämns ovan insprirera.

Lite är det som "förr i tiden". Flemingsbergsskolan som var vida känd för ett framgångsrikt arbete, trots större utmaningar att möta på grund av språksituationen men också hela den sociala och ekonomiska utsatthet som var i det område skolan verkade i. Svårigheterna ökade i takt med minskade resurer, i takt med en allt mer likställd skolpeng, i takt med allt mindre resurser för elever med behov av särskilt stöd.

Jag ser att folkpartiet dömer ut förslaget, och i stället tror att en överföring av ansvaret till staten ska lösa allt. Skolan ska, enligt folkpartiet, bli som Försäkringskassan och arbetsförmedlingen, för att jämföra myndighetsSverige.

Jag tror att det skolpolitiskt tunga allianspartiet har cyklat rejält åt fel håll med sitt fokus på förstatligande. En hokuspokuslösning som, förvisso även lärare, under många år sett som en enkel lösning på alla problem. Jag tror också att moderaterna har alltför snävt perspektiv. Skolan behöver förvissa inte fler kortsiktiga projekt. Genom att hålla inne statsbidrag till kommunerna, genom att bara möta något av kommunernas behov under nästa år och ibland genom att först sänka skatter har (m) bidraget till att basen för skolan har vittrat något. Projekt och bonusar i all ära men trovärdigheten ökar nog om man först ser till att grunden är rejält gjuten.

Alliansfritt Sverige bloggar också.
- Fler på NetRoots och Politometern.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, segregation, moderaterna, anna könig jerlmyr, folkpartiet, huddinge, haninge, integration,

Agenda: Klimatet, kravet att "sjukjobba och om ungas utanförskap i jobbkrisens Sverige

Kvällens Agenda hade tre angelägna ämnen: Först frågan om hur reglerna för sjukersättning från Försäkringskassan gäller för svårt sjuka. Eller kanske de som har varit svårt sjuka men förväntar sig tillfriskna efter en viss tid.

Jag använder väldigt sällan omdömen att en person ljuger. Jag litar på att statsrådet säger de som gäller. Lagen ska ändras så att de som är svårt sjuka inte tvingas bära samma krav som vi fullt friska när man möter myndighetsSveriges krav. Men det kan inte bara handla om det. I studion fanns två kvinnor som har gått igenom sjukdomen och förhoppningsvis blir att friskare. Den övergången, succsessivt, ska inte saboteras av dumma regler. Också detta lovade ministern. Det är alltså bara för utskottet att leverera, trots dess ordförandes tidigare uttalanden.

Klimatmötet i Köpenhamn, med de krav som politikerna har på sig och tyvärr: Om de som tycker att hela klimatfrågan är fejkad. Ofta män +69 år som i anletet ser ut som bittra professorer, säkert med ett antal konflikter bakom sig i på sina lärosäten. Kanske till och med med konktakter med intressen som sätter egna, kortsiktiga intressen före det som berör oss alla på både kort och lång sikt. Det handlar om en hel världs forskare som med ovan nämnda paranteser av forskare är överens att världen minst måste göra något för att vända utvecklingen. Typ nu!

Jag skrev min söndagskrönika om klimatkonferensen och framför allt hur besluten sen ska genomföras. Som Tord Oscarsson skriver har klimatfrågan förstås påverkan också på den svenska politiska debatten. Där tar det rödgröna laget en förtroendemässig knock-out på alliansen. Sett som två lag, alltså. Miljöpartiet står egentligen för "klimatpolitik" i Sverige, om man ska tror Westanders undersökning men också andra.

Jag tänker inte skriva att (m) har litet men dock större trovärdighet än mitt eget parti i den frågan. Det är alltför skämmigt. Förklaringen är måhända dels att allt det rödgröna förtroendekapitalet på något sätt automatiskt seglar iväg till mp. Att (m) får högre stöd, ett parti som är usla sakligt sett och har en statsminister som före mars 2007 inte ens erkände klimatfrågan, beror nog på en automatisk effekt av ordförandeskapet. Att Reinfeldt blir talesperson för EU och "syns" i klimatarbetet. Socialdemokratin har en jätteläxa i att fundera över den egna bilden. Kanske den som följer Anders Ygemans rapporter från Köpenhamn kan få en bättre inblick. Hoppas jag.

Avslutande ämnet i Agenda får jag återkomma till. Det var intervjuer från Oxelösund där den höga ungdomsarbetslösheten märks på socialkontoret. Utanförskapet börjat tidigt för alltför många, i detta Sverige år 2009. Repotaget bygger på Anna Angelin vid Lunds universitets studie "Den dubbla vanmaktens logik", som jag tänker läsa vid tillfälle.


Fler blogginlägg:
- Mitt inlägg inför Agenda.
- Mitt inlägg om klimatkonferensen i form av söndagskrönika.
- Fler bloggar på NetRoots och Politometern.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, agenda, utanförskap, jobb, jobbävning, försäkringskassan, sjukförsäkring, regeringen, alliansen, köpenhamn, klimat, miljö, maria wetterstrand, miljöpartiet, moderaterna, westander

Lunchnotis: om bidrag som tyvärr ökar i Sverige

I morse såg jag de rödgrönas konkreta förslag för att förbättra stödet till de som står längst från arbetsmarknaden. I ett Sverige där arbetslösheten ökar och allt fler fastnar i det som förr kallades utanförskap, kunde man önska sig en regering som gör mer för "fler jobb och färre i utanförskap".

Så lät vallöftet 2006.

Under tredje kvartalet ökade socialbidragen med 23 procent. Eller som Dagens samhälle skriver:

Sammantaget betalade kommunerna ut 2 722 miljoner kronor i ekonomiskt bistånd under tredje kvartalet. Räknar man bort introduktionsersättningen till flyktingar så är kostnaderna 2 153 miljoner kronor.

Spontant tycker jag att någon borde ha sett till att introduktionsstödet inte alls togs upp i det här sammanhanget. Till skillnad från en del annat trixande och fixande med statistik borde det vara tydligt vad som är kostnader på grund av utanförskapet. "Gör om och gör rätt".

Mer på socialstyrelsens webbplats.
Mer på Svd och Expressen
Fler bloggar (progressiva) på NetRoots.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobb, jobbävnining, socialbidrag, utanförskap, arbetslöshet, regeringen, alliansen, val 2010

Befriande rödgröna förslag - med någon skönhetsfläck

Den senaste tiden har försämringarna i stödet sjukskrivna uppmärksammats mer. Ja, Aftonbladets webbfråga har till och med en signal till politikerna att frågan kommer att avgöra valet. Det är viktigt att den omvänt rättvisa politik som först sätts i fokus. Det kräver också konkreta förslag till förändringar och förbättringar från oppositionens sida.

Idag skriver de rödgröna ledarna på Brännpunkt. Förslaget är att försäkringskassa, arbetsförmedling och kommunerna ska öppna "en dörr in" för stödet till de som står utanför arbetsmarkanden på olika sätt. Ett bra och viktigt förslag. Idag är det för splittrat. Varje myndighet har sina små kassakistor, sina regler, sina traditioner, sina politiker men jobbar ofta mot (eller för?) samma människor. Därför är förslaget välkommet.

En skönhetsfläck dock: inte ens den stora Ansvarsutredningen klarade av att ge sig på den statliga styrningen på allvar. Samma med de rödgrönas förslag. Det är den kommunala organisationen som ska möjliggöra det här samarbetet. Men min tolkning är att de nationella organisationerna fortsätter som förut.

Den som har följt de senaste turerna av organisationsförändringar inom F-kassan och A-förmedlingen drar snabbt slutsatsen att allt inte alltid fungerar till hundra procent, även om man har samverkansambitioner lokalt. Ska de nationella myndigheterna lämnas "fredade" krävs ändå väldigt skarpa direktiv som stöd för det lokala arbetet.

Ytterligare ett frågetecken kan man sätta för hur landstingens agerande kommer att påverka eller "störa". Många gånger handlar det om att få ett fungerande samarbete för att den som är långtidssjukskriven ska få en insats för att kunna komma tillbaks. Detta bör, som det heter, beaktas i kommande propositionsskrivande om förslaget.


Fler blogginlägg om detta, förutom på NetRoots:
- Johan Westerholm som skriver om fler fallgropar.
- Claes Krantz har också förbättringsförslag.
- Peter Högberg om hur Zlatans sjukersättning ser ut?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, sjukpenning, alliansen, regeringen, val 2010, utanförskap

S förtjänar historisk kritik för systemförsvar - men obegripligt försvar av idioti, Reinfeldt!

Igår skrev jag om det "vettlösa Sverige". Bakgrunden var den obegripliga tillämpning av regler om Arbetsförmedling och Försäkringskassa gemensamt görs sig skyldiga till. I går handlade det om att en person som är deltidssjukskrivning och jobbar måste ta tjänstledigt för att vara sjuk. Och omvänt: en sjuk måste registrera sig som arbetslös även om han (i det här fallet) har ett jobb.

I dag försvarar moderatledaren idiotin.

Socialdemokratin förtjänar kritik och bör ägna sig åt självkritik därför att vi traditionellt har hamnat i försvar för byråkratier och myndighetsmissbruk i vissa fall. Inte minst har det gäller institutioner som Arbetsförmedlingen. Med Sven-Erik Österbergs utspel och sen kongressbesluten om att förändra förmedlingen tycker jag att vi ligger mer rätt.

Att Reinfeldt nu har hamnat i försvar för myndighetsSverige och vettlösa regelverk är djupt tragiskt.

Andra som har bloggat om tokerierna är MinaModerataKarameller med kommentar att det inte var bättre förr, Claeskrantz.se om en inhuman politik, Martin Mobergs blogg som nämner eländet, Ett hjärta RÖTT pekar på jämställdhetsaspekterna, Roger Jönsson visar att det handlar om människosynd, Veronica Palm med ett inlägg liknande mitt, Björn Andersson om det absurda att tvinga ut sjuka i ett arbetslöshetens Sverige.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, sjukpenning, alliansen, regeringen, val 2010, utanförskap

Vettlösa Sverige tvingar sjukskrivna begära tjänstledigt

Detta är helt sanslöst i dagens Sverige. Jag hör Ekot berätta om vad som händer efter årsskiftet
En fjärdedel av de som har förbrukat sina sjukpenningdagar är deltidssjukskrivna. Efter årsskiftet blir det andra bullar. Alliansregeringens så kallade jobblinje slår igenom. Även om sjukvården har bedömt någon som sjuk finns det ett politiskt dekret som sägar att många av dem i alla fall är friska utifrån någon form av generell "politisk diagnos".

De ska nu tvångsinskrivas på arbetsförmedlingen för att delta i förmedlingens härliga introduktionskurs. Gör man inte det kan man stå utan ersättning. Den nationella samordnaren för denna allt märkligare del av det svenska välfärdssystemet svarar förstås som alla i samma position: "Sådana är reglerna".

Ekot intervjuar William Hemberg som idag jobbar med att utveckla affärssystem för datorer. Han är delvis sjukskriven efter sviterna av borelia. Något problem att fixa jobb och därmed ett behov av arbetsförmedlingens tjänster har han inte.

"Jag har fixat jobb själv - jag har inga problem att få jobb. Problemet är att jag har ont i huvudet. Jag behöver bli av med det..och jobba mer.

Om Wiliam inte börjar på introduktionskursen får han inget aktivitetsstöd. Snurren i snurren är attt arbetsförmedlingen kräver att man skrivs in som arbetssökande även om man har ett jobb. Snurrens absoluta snurr är att denna vettlösa institution, som jobbar efter vettlösa regler som bygger på likartade riksdagsbeslut, kräver att man ska begära tjänstledig för att vara sjuk i stället för sjukskrivning. Deltidssjukskrivning blir till deltidsarbetslöshet. Om arbetsgivaren beviljar tjänstledigt förstås.

Grunden till det här eländet i välfärden är förstås att människor inte tillåts vara sjuka utan alltid ska ifrågasättas och betraktas som arbetsskygga. Att återställa (just så) välfärden i socialförsäkringssystemet är den första åtgärden för en ny regering. Men det gäller också att spränga de system som av godhet och omtanke har byggts upp men som utvecklats till gigantiska byråkratier vars regelverk och vällovligt arbetande tjänstemän inte klarar sina uppgifter med bibehållen respekt för sina "kunder" / klienter / gäster" eller hur definitionen nu låter.

Mer att läsa:
DN, AB, SvD

Bloggar:
Fler progressiva på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, sjukpenning, alliansen, regeringen, val 2010, utanförskap

En inriktning på integrationspolitiken som garanterar haveri

Läser idag om regeringens nya inriktning på den politik som ska öka integrationen. Den arbetsförmedling som egentligen borde sprängas och göras om till något bättre, som inte idag klarar uppdraget, ska alltså få ansvaret. Att förslaget möter kritik från SKL är självklart. Och trots misslyckandet med coacher verkar det vara modebegrepp i Regeringskansliet. Också här återkommer "coachandet" som lösning på ett samhällsproblem. (S) har tidigare föreslagit att Arbetsförmedlingen ska göras om till mer av en kompetensförmedling. Jag tror att det är en bättre väg.

Mest sorg över förslaget känner jag därför att politiken aldrig verkar lära sig. Den som ska öka integrationen och bryta segregationen kan inte göra det på ett isolerat område. Det har försökts tidigare. Det har varit "invandrarpolitik". Det har varit "bostadspolitik". Det har varit "fler jobb och färre i utanförskap". Det har knappast blivit bättre. Helt enkelt därför att problemen sammanfaller (också med andra). Ska integrationens lyckas krävs mer på flera områden samtidigt. Inklusive att möta och mota den diskrimiering som ställer väldigt komptenta människor utanför arbetsmarknaden trots behoven av deras komptens.

Med regeringens nya förslag börjar man om på ruta ett. Men integrationspolitiken kan inte lösas av ett statsråd. Inte ens av Nyamko Sabuni.

Fler bloggar på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, segregation, integration, ams, arbetsförmedlingen, nyamko sabuni, regeringen, alliansen, jobb, jobbävning, utanförskap,

Svag arbetsmarknadspolitik som försvagas ännu mer

Jag hör att arbetsförmedlingen inte tänker förlänga avtal med de så kallade jobbcoacher som man har infört, en av regeringens få initiativ. Coacherna coachar uppenbarligen inte. Men de får 9.000 per "klient" av skattebetalarnas pengar. Nu ska man vara lite försiktig med kritiken. Att det går fel kan drabba den bästa. Vanligtvis gör regeringen för lite. Här har ändå något försökt göras. Inte heller är det självklart att det är just de privata företagen som ska slås på. Helt klart finns brister (stora) också på den offentliga arbetsförmedlingen.

Dock: ideologin att det är bra bara för att det är privat har visat sig mycket olycklig ännu en gång. Allt medan regeringen själv sitter och friserar siffror på utanförskapet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, val 2010, fredrik reinfeldt, alliansen, moderaterna,

Redovisa utanförskapet för väljarna, Reinfeldt. - Även om det kommer att svida

Dystert. Ser att långtidsarbetslösheten ökar. Kraftigt. A-kassorna havererar under trycket av alla som behöver ersättning. Något "fler i arbete - mer att dela på" blev det inte. Tvärtom.
Det värsta är förstås att hundratusentals enskilda med familjer ofta hamnar i rena katastrofläget. Ekonomiskt men också när utanförskapet tär på relationer och självförtroenden. Arbetslösheten kostar på alla tänkbara sätt för hela samhället.

Mitt i det eländet borde politiken finnas. För att underlätta. Skapa bättre förutsättningar. Se till att tryggheten kan finnas mitt i de svåra tiderna. Där finns inte den svenska regeringen.

Idag ser jag att kraften i stället verkar läggas på siffror. Arbetslöshet och utanförskap blir inte de vanliga hushållens tragik att ta i tu med. I stället handlar allt om att frisera så mycket man kan så att jämförelser med före valet blir svårare. Att utvärdera alliansens tid vid makten ska göras så knepigt som möjligt. Varför är ganska uppenbart: fler jobb blev färre. Färre utanför blev fler. Om man räknar på samma sätt.

Man förlorar val om man missar jobben. Om det nu inte finns mänskliga, ekonomiska och moraliska skäl att göra vad man kan utan det syftet. Med det i tankarna förstår jag trixandet. Man jag kommer aldrig att kunna acceptera det. Demokratin kräver att väljarna kan utvärdera och döma. Låt dom göra det, även om det kommer att svida, Reinfeldt.!

Fler bloggar:
Ett hjärta rött, S-buzz, Krassman, Haningeposten, Mitt i steget, Fredrik Pettersson, Roger Berzell

Fler bloggar på NetRoots.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, val 2010, fredrik reinfeldt, alliansen, moderaterna,

Arbetslösheten och ett centerparti snart i politikens utanförskap

Om de fler jobb som blev till ökad arbetslöshet och om det utanförskap som skulle sjunka men som ökade med Reinfeldts regering skriver Tomas Eneroth idag på Politikerbloggen. Arbetslöshet handlar i grunden om människors möjligheter att leva drägliga eller till och med mycket bra liv. Arbetslösheten är ett stort hinder för det, en av de värsta frihetsinskränkare vi känner till. Möjligen var det också därför som budskapet "fäste" i väljarnas medvetande val 2006.

Tomas Eneroth skriver:

Sedan september 2006 har sysselsättningen enligt SCB nämligen sjunkit med två procentenheter. Dessutom har arbetslösheten ökat med 114 200 personer sedan Maud Olofsson tillträdde – trots att man har hunnit med både en högkonjunktur, en lågkonjunktur och en begynnande vändning.

Värst av allt är sannolikt det faktum att “utanförskapet” – enligt moderaternas egen definition från valrörelsen 2006 – har ökat med 70 000 personer.

Lösningar? Ja, socialdemokratin har kört en hel jobbkongress om en politik för jobb. Resultatet finns sammanfattat i riktlinjer och andra beslut som tillsammans blir en rejäl katalog med insatser för jobben. Centerpartiet, regeringspartiet, verkar bara ha ett par lösningar. Sänk lönen för de unga. Slå sönder Lagen om anställningsskydd. Jag har förut skrivit om hur arbetslösheten används för att pressa tillbaks löntagarna. Centerförslaget är ytterligare ett sådant inslag.

Annie bloggar om det:

Genom ett frivilligt anställningskontrakt kan man komma överens att mot lägre lön (minst 2/3 av den avtalsenliga lönen) i 12 månader få komma in och arbeta. För den enskilde innebär detta att man för första gången får en lön överhuvudtaget.

Ser på twitterflöden att Annie Johansson som talar för centerns förslag är på väg till en konferens på Rönneberga. Av rent moraliska skäl hoppas jag att hon lämnar kvar sina förslag i stan. Att släpa in det på just Rönneberga kursgård passar särskilt illa. Minst lika illa som att släpa in de i riksdagen som verkliga propositioner. Mer sånt och Centern kommer snart att vara ett före detta riksdagsparti.

Uppdatering: och folkpartiet hakar nu på och vill försämra anställningstryggheten

Fler bloggar: Röda berget, Monica Green, Aurora Felderman, Alliansfritt Sverige 1, Alliansfritt Sverige 2, Roger Jönsson, Annie Johansson bloggar om sitt förslag.
Sanna Rayman och även Edvin tycker inte att det är något att avslöja :-)

Progressiva bloggare på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, jobbkongress, jobbkongressen, kongress, centern, maud olofsson, val 2010, alliansen,

"Den lju(s)nande framtid är vår"

Dagen före jobbkongressen. Mona Sahlin intervjuas av Svd om politikens utmaningar inför framtiden och om kongressens knepiga frågor. En tydlig jobblinje kan man lätt konstatera. Efter de sötebrödsdagar som svenska folket - de flesta- kunnat avnjuta under en mastodont fyrtiotalistgenerations uppväxt och liv är det nu dags att ändra kursen något.

Fler måste jobba mer. Det är färre som ska försörja fler. Tre år till på jobbet är vad som krävs. Förvisso ärliga och säkert helt riktiga besked som dock inte minskar min djupa suck. Inte över Monas slutsatser. Mer för egen del.

Mona kommenterar frågan om jobben. Hon lyfter fram en punkt i förnyelsen som gäller synen på företagare och entreprenörskap. Att det är riktigt ser den som läser förslaget till riktlinjer: här börjat jobbasvnittet med just företagandet, inte med AMS-åtgärderna.

En viktigt markering att jobben i företag som verkar i en ekonomi som växer och som har "glada konsumenter som har råd". Möjligen med tillägget att socialdemokratin klarar att både säga det OCH stå för den gemensamma sektor som både är jobb, som bidrar till en fungerande ekonomi, som höjer människors kompetens och får samhället att fungera.

Stockholmsväljaren som sägs fly partiet vill Sahlin vinna tillbaks genom att bland annat tala om barnen, om bostäder för unga och om kvaliteten i skolan och vården.

Sahlin får också ett gäng av kongressens knepiga frågor för kommentarer. En av de mest bevakade debatterna blir säkert den om vinster i välfärden, även om jag har en känsla av att få ombud kommer att beträda kongressens scen och talarstol för att tala väl för vinster i vården.

Den som på något sätt tänker försvara det som gårdagens Rapportinslag berättade, om vinster på vårdcentralsavknoppningar (Hantverksdoktorn), kommer att få sig en mycket berättigag retorisk avhyvling av ganska många ombudskamrater.

Andra heta frågor sett till SvD:s frågor kommer att vara föräldraförsäkringen, skolan, Ipred, och utanförskapet. Tidningen oroas också över "vänstervridning" i det rödgröna samarbetet. Möjligen har tidningen missat att såväl aktuell politisk debatt som väljarströmmar tyder på att den gröna samarbetsvännens alternativ verkar ha en något starkare dragningskraft än allmän "vänstervridning".

Fler bloggar om intervjun
- Johan Westerholm: "Om Mona Sahlin (S) och en stundande kongress"
- Fler progressiva bloggare på NetRoots.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, kongress, jobbkongress, jobbkongressen, mona sahlin, fredrik reinfeldt, jobbävning, arbetslöshet, utanförskap, socialdemokraterna, moderaterna, fredrik reinfeldt, val 2010, stockholm, sjukvård, pension,

Jobben och trovärdigheten

I en hastigt nedtecknad bloggpost skrev jag tidigare om den viktiga förskjutning som verkar ha skett i väljarnas syn på hur jobbpolitiken ska skötas. Enligt en mätning från Westander har (S) fått ett kraftigt ökat stöd och glappet mellan alternativen blir större. Visst är det glädjande att den kommer ett par dagar före en (S)-kongress med jobben som det viktigaste temat. En kongress som ska skärpa politiken ännu mer. En kongress som måste fortsätta ta tillbaks partiets trovärdighet i en fråga som satts högt och ofta högst upp sen partiet bildades. Så viktigt är jobbfrågan för oss. Och både förr och nu beror det inte främst på att partiets medlemmar har studerat teorier om samhället och upptäckt att noll arbetslöshet ger de vackraste pilarna eller mest guldkantade siffror. Att jobben har varit och är så viktiga beror på att arbetslöshetens förbannelse alltid har funnits i partiets sympatisörers vardag. Mer än för andra grupper.

Jag ser att Westanders undersökning säger att (S) är det "bästa" partiet för 35 procent när det gäller jobben. (M) har en liten uppgång till 28. Även om det är helt olika mätningar och säkert inte kan jämföras så tillåter jag mig det trots allt.

När Sören Holmberg och Henrik Oscarsson mätte efter 2006 (boken Regeringsskifte) visade siffrorna: bästa parti när det gäller jobben:

S 21 och M 35. Vid segervalet -94 sågs S som bäst på jobben av 36 procent av väljarna medan m hade stöd av låga 15.

En jobbkongress kan förstås bara förbättra. Det försämres inte heller av att regeringen får ny kritik av Finanspolitiska rådet för sina ofinansierade jobbskattesänkningar och trixande med utgiftstaken. Något som inte visar på tillräckligt ansvarstagande för finanserna och som innebär ökad osäkerhet när det gäller jobben. Tack föresten, Jonas Morian för tipset.

Krassman skriver om avsaknade mediakommentarer. Och kanske kommer någon "alliansbloggare" att skriva något. Vem vet. Det har varit tyst om jobben förr.


Om detta har också andra bloggat:
- Alexandra Einerstam: "M tappar jobbfrågan"
- Monica Green: "M tappar jobbfrågan".
- Kristian Krassman: "Media avgör"
- Johan Westerholm: "Alliansen tappar jobbfrågan"
- Peter Högberg: "Vi är arbetarpartiet - inte moderaterna".
- Ingemars nya blogg :"Höst för Reinfeldts politik"
- Fler progressiva bloggar på NetRoots.
- De rödgröna på just Rödgrön.se
- Stefan Wikén: "Jobbkongressen startar i medvind".
Pressmeddelande från Westander

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, kongress, jobbkongress, jobbkongressen, mona sahlin, fredrik reinfeldt, jobbävning, arbetslöshet, utanförskap, socialdemokraterna, moderaterna, fredrik reinfeldt, val 2010

Mona Sahlin och S tar över jobbfrågan från M och Reinfeldt

Lagom till att S-kongressen börjar, den som kallas jobbkongress, ser jag att Alexandra (som jag helt enkelt snodde bilden från) har en viktig postning. Enligt Dagens industri har moderaterna nu tappat jobbfrågan till förmån för (S). Uppgiften bygger på en Sifo-mätning. Mona Sahlin har där större förtroende än statsminister Reinfeldt.

Jag är inte ett dyft förvånad. Fler jobb och färre i utanförskap" var det stora vallöftet. Verkligheten blev den motsatta. Det är inte konstigt att väljarna reagerar som de gör. En tröst i bedrövelsen är att alla som förväntar sig en aktiv politik för fler jobb kan följa S-kongressens viktiga diskussioner och beslut de kommande dagarna.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, kongress, jobbkongress, jobbkongressen, mona sahlin, fredrik reinfeldt, jobbävning, arbetslöshet, utanförskap

Det kalla språket som vinnande politisk strategi?

Dagens Agenda hade finansministerdebatt. Den nu sittande och den, förhoppningsvis, blivande. Huvudtemat var skatterna, med upplägget "vänster vill höja / höger vill sänka". Möjligtvis en aning förenklat. Kanske alltför mycket frånkopplat från det skatterna ska användas (eller inte) till .

Jag slogs av Anders Borgs språkbruk. Det var som man hörde rösten från pressekreteraren som ger rådet: "Prata inte om a-kassa. Prata inte om sjukersättning. Att helt kort kalla det för bidrag är mindre känsligt. Mindre politisk risk. Väljarna gillar inte "bidrag" och utan orden "sjuk" och arbetslös" blir budskapet mycket bättre.

Det kalla språket som valvinnande strategi? Kanske. Annars var det en debatt vi har sett och kommer att se igen. Fortfarande känns den där frågan obesvarad som Karin Åberg från Harbo ställe upprepade gånger till Borg i ett telefonväkteri. Hon nöjde sig inte med de svävande svaren om "drivkraft för arbete". Hon pressade finansministern på svaret HUR politiken ger fler jobb.

Tvärtom har det ju i verkligheten inte blivit fler utan färre jobb, fler arbetslösa. Och inte färre i utanförskap utan 70.000 fler.

Jag ser att medier kommenterar. Expressen har tråkigt nog en beteckning om "bråk". Som politisk debatt tycker jag den var lugn, sansad och skillnaderna kom fram. Såg vi samma sak?

Aftonbladet dömer Östros som vinnare i kväll och utan tvekan instämmer jag. Varje gång som skatter inte får stå för sig själva utan, precis som Östros gjorde, kopplar det till den välfärd och trygghet som skatterna ska betala så vinner välfärdsförsvarande i Sverige. Och dessutom är inte svenska folket okänsliga inför samhällsklyftor. Tvärtom accepterar man inte att klyftor ökar. Det gör de idag. Kanske därför som opinionsvindarna blåser åt rätt håll.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, anders borg, tomas östros, ekonomi, jobbävning, arbetslöshet, utanförskap, regeringen, alliansen, socialdemokraterna,

bild: Carl-Johan Friman RK

Jobben och statistiken

Läser att AMS´generaldirektör tycker att den ändring av att räkna arbetslöshet som regeringen har gjort inte ska användas. Den visar på alltför höga siffror för ungdomars arbetslöshet. Nej, i stället ska Sverige försöka se till att världen ändrar sitt sätt att räkna och mäta. Det blir bättre så.

Visst är varje liten positiv ljusglimt viktig. Världen ska inte förmörkas mer än nödvändigt. Det räcker som det är. Hur statistikproffsen än vänder och vrider på sina tabeller är det viktiga att politiken inriktas på att minska arbetslösheten, att ge inte minst de unga en god start i livet. Oavsett siffrorna är det inte så idag. Alltför många unga möter livet efter skolan i arbetslöshet.
Därför är jobbpolitiken den viktigaste i nästa års val.

Om jobben, ungdomarna och statistik bloggade Alliansfritt Sverige och även jag själv. (och här)

Fler bloggar om detta:
- Edvin Alam: "Dölj inte arbetslösheten"

- Progressiva bloggare på NetRoots
- Läs mer om jobbpolitik i S-motionen om budgeten.
- Läs mer om de rödgrönas jobbpolitik här.


Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, regeringen, alliansen, utanförskap, rödgrön.se, socialdemokraterna, jobbävning, arbetslöshet, ungdomsarbetslöshet, budget