Under de senaste dagarna har jag tyckt mig se antydningar till att moderatledaren Reinfeldt pressas och granskas lite extra. Kanske en tom dröm. Kanske något som den där längtan efter någon form av maktgranskning i Sverige orsakar. Jag har helt enkelt fått nog av att maktens granskare gullar för mycket med makten.
Idag läser jag om gårdagens Politikerbarometer från Infopaq. (oxå SvD)Den är gjord perioden 11 juni till 15 september och granskar vilket utrymme och vilken bild de ledande politikerna får i de stora medierna. Reifeldt ligger i topp, i var tredje nyhet får moderaterna genomslag. Och det i positiva ordalag.
Man kan fundera. För ett tag sen presenterade de rödgröna en granskningsrapport över regeringens tre första år. En regering där mediernas gunstling Fredrik Reinfeldt är störst och totalt dominerande. På punkt efter punkt framträder ett Sverige som går i rakt motsatt riktning mot vad som utlovades före valet 2006. Det mandat regeringen leder Sverige på bygger i stort på uppdraget att "ordna fler jobb och färre i utanförskap".
Detta har havererat. Klyftorna ökar. Och på punkt efter punkt ökar gapet mellan bilden av politiken som skulle föras med den faktiskt förda. Bara på de områden som granskningsrapporten tar upp finns åtskilligt att "grotta ner sig i" för maktens granskare. Så sker inte.
När Reinfeldt blev statsminister skapade han en stab av pressfolk, bland annat direkt från Eko-redaktionen. Efter turbulensen i början med statsrådsavgångar och annat tyckte statsministern är medierna varit alltför grymma. För att råda bukt med detta ordnades bland annat ett möte mellan regeringskansliets politiska tjänstemän och Sveriges radios Ekoredaktion. Uppenbarligen har "samarbetet" mellan makt och medier varit lyckosam.
Kanske ändå vändningen är på gång ju närmare valet vi kommer. I sig ingen självklarhet. Vi minns bilden av "Allians för Sverige" 2006 som totalt saknade kritiska perspektiv. Men att borgarna skulle klara en valrörelse till med hela mediaSverige som snälla vidareförmedlare av regeringens pressmeddelanden är inte sannolikt.
Sen finns den andra sidan: hur alliansens motståndare speglas. Ta ett enda färskt exempel: I dag skriver Svenska dagbladets Claes Arvidsson på ledarplats om en lokal debatt i ett kvarter i Stockholm som berör ombildning av hyresrätter. (sakfrågan bloggas om separat) Titta på inledningen: "Mona Sahlin vill regera tillsammans med kamraterna i Vänsterpartiet". Arvidsson drar ut tråden till "trotskisterna" och med en ständig upprepning av just dessa kopplingar kan man förstås spekulera i syftet. Sahlin och en ombildning i Dalen??
Idag läser jag om gårdagens Politikerbarometer från Infopaq. (oxå SvD)Den är gjord perioden 11 juni till 15 september och granskar vilket utrymme och vilken bild de ledande politikerna får i de stora medierna. Reifeldt ligger i topp, i var tredje nyhet får moderaterna genomslag. Och det i positiva ordalag.
Man kan fundera. För ett tag sen presenterade de rödgröna en granskningsrapport över regeringens tre första år. En regering där mediernas gunstling Fredrik Reinfeldt är störst och totalt dominerande. På punkt efter punkt framträder ett Sverige som går i rakt motsatt riktning mot vad som utlovades före valet 2006. Det mandat regeringen leder Sverige på bygger i stort på uppdraget att "ordna fler jobb och färre i utanförskap".
Detta har havererat. Klyftorna ökar. Och på punkt efter punkt ökar gapet mellan bilden av politiken som skulle föras med den faktiskt förda. Bara på de områden som granskningsrapporten tar upp finns åtskilligt att "grotta ner sig i" för maktens granskare. Så sker inte.
När Reinfeldt blev statsminister skapade han en stab av pressfolk, bland annat direkt från Eko-redaktionen. Efter turbulensen i början med statsrådsavgångar och annat tyckte statsministern är medierna varit alltför grymma. För att råda bukt med detta ordnades bland annat ett möte mellan regeringskansliets politiska tjänstemän och Sveriges radios Ekoredaktion. Uppenbarligen har "samarbetet" mellan makt och medier varit lyckosam.
Kanske ändå vändningen är på gång ju närmare valet vi kommer. I sig ingen självklarhet. Vi minns bilden av "Allians för Sverige" 2006 som totalt saknade kritiska perspektiv. Men att borgarna skulle klara en valrörelse till med hela mediaSverige som snälla vidareförmedlare av regeringens pressmeddelanden är inte sannolikt.
Sen finns den andra sidan: hur alliansens motståndare speglas. Ta ett enda färskt exempel: I dag skriver Svenska dagbladets Claes Arvidsson på ledarplats om en lokal debatt i ett kvarter i Stockholm som berör ombildning av hyresrätter. (sakfrågan bloggas om separat) Titta på inledningen: "Mona Sahlin vill regera tillsammans med kamraterna i Vänsterpartiet". Arvidsson drar ut tråden till "trotskisterna" och med en ständig upprepning av just dessa kopplingar kan man förstås spekulera i syftet. Sahlin och en ombildning i Dalen??
Om detta lär jag återkomma. Du får själv fundera. Men att resultatet i Politikerbarometern är som det är kanske inte är så konstigt.
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, medier, journalistik, mediekritik, socialdemokraterna, moderaterna, mona sahlin, fredrik reinfeldt, svenska dagbladet, infopaq, politikerbarometern
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, medier, journalistik, mediekritik, socialdemokraterna, moderaterna, mona sahlin, fredrik reinfeldt, svenska dagbladet, infopaq, politikerbarometern
