Vårdval med medelklassen som förlorare

Idag skriver Ilija Batljan i SvD om en ny uppföljning av vårdvalets effekter i Stockholms län. Många av oss har löpande sedan vårdvalsbeslutet pekat på hur den ersättningsmodell som tillämpas har slagit hårt mot socialt utsatta områden som samtidigt har en befolkning med hög sjuklighet. Där skulle resursförstärkningar behövas för det förebyggande hälsoarbetet. Där krävs, om man ska följa "evendens och beprövad erfarenhet" som det heter på vårdspråk, mer resurser per invånare om vården ska kunna ges efter behov. Så har inte skett. Den borgerliga politiken tog i stället resurser från de stadsdelarna. Ett av misstagen som de borgerliga gjorde var att man benhårt trodde att en tolkersättning skulle vara alltings lösning.

Idag berättar Ilija Batljan i artikeln om hur vårdvalet har slagit i "vanliga" medelklassområden:

Vårdcentraler i kommuner och stadsdelar där den rikaste fjärdedelen av Stockholms invånare bor, har under den gångna mandatperioden fått ett resurstillskott på 265 miljoner kronor eller 7,7 procent. Resten av stockholmarna är förlorare och största förlorarna är medelklassen. Mottagningar i medelklassområden har förlorat 206 miljoner kronor vilket motsvarar 6 procent av intäkterna. Resurser har alltså omfördelats från områden med medelinkomsttagare till områden med höginkomsttagare.

Möjligen skulle jag önska att en fördjupning av ett par saker. I hela vårdvalsdebatten talar alliansen om hur besöken har ökat i utsatta stadsdelar. Deras förklaring är, inte helt oväntat, att "vårdvalet rockar" för patienterna där. Samtidigt berättar personal och patientföreträdare hur besökstiderna har kortats och enbart en "krämpa" per gång tas upp. Har man fler hänvisas man till återbesök, allt för att vårdcentralen ska få fler "pinnar" och högre ersättning. Det där borde beskrivas bättre. Det är inte rimligt att vansinniga effekter i vården som drabbar patienten samtidigt används som ett skönmålning av systemet.

Jag gick hastigt in på bloggen "Filippa och jag" och såg bilden ovan. Kanske en alltför snabb publicering är gjord och inlägget inte riktigt färdigskrivet. Med bilden är talande för vad som har varit hela utgångspunkten i vårdval Stockholm. Att byta ägarform på vården i Stockholm, inte ge primärt att utveckla vården utifrån ett patientperspektiv.

Läs mer:
- Vårdvalsuppföljning.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, vårdval, val 2010, stockholms läns landsting, filippa reinfeldt

"Leve konkurrensen i sjukvården"

Det mest spridda, borgerliga flygbladet, Svenska dagbladets ledarsida, hyllar idag införandet av vårdval och apoteksavregleringen. Bakgrunden är en rapport  från Konkurrensverket om erfarenheter av vårdval. Om pillerförsäljningen kan man väl kort säga att det byte av skyltar som har gjorts på apoteket nedanför min balkong eller på de två apoteken i Solna centrum där jag jobbar knappast har förbättrat valfriheten eller ökat konkurrensen. Det är egentligen bara en ideologiskt betingad privatisering av lönsamma affärsområden till bland annat riskkapitalbolag på skatteparadisöar. Borgerlig ideologi i ett nötskal.

Om vårdvalet har mycket sagts och kommer mer att sägas. Ett av alla mina inlägg här. Visst har Filippa Reinfeldt fått inviga en del nya vårdcentraler. Och visst kan man i statistiken notera ökningar av besöken. Det där sista tillhör ju de viktigaste kritikpunkterna av vårdvalet.

Att vårdcentralerna, för att få ekonomin att gå ihop, jagar så kallade pinnar är välkänt och en av de negativa effekterna. Man tar en åkomma per besök. Patienter hänvisas tillbaks på den mest obegripliga sätt, bara för att nya besök ska registreras. Dessutom styr systemet mot "doktorsbesök", oavsett krämpa.

Fler vårdcentraler, ja. Noterar dock att länets största kommun med en kraftig befolkningsökning bara har en ny auktorisation (tillstånd att driva vårdcentral). Den har aldrig startats. Och så ser det ut i ca hälften av länets kommuner där ingen ny vård har tillkommit. Däremot har det skett i innerstaden. Förklaringen är att Alliansen i vårt landsting till skillnad från alliansen i Halland och Skåne tycker att politiken inte ska bry sig om hur vårdens resurser används. I andra landsting tycker man att behoven hos befolkningen måste få styra vart verksamheter lokaliseras om de betalas med skattepengar. Det behöver inte ha ett dyft med en positiv valfrihet för patienten att göra.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, filippa reinfeldt, konkurrensverket, apoteket,

Ett kramande över blockgränsen bättre sent än aldrig

Skulle man ställa frågan till väljarna är deras svar nog ganska glasklart: "Samarbeta mer". Det gäller nog inte bara sjukvårdspolitiken utan är något som i väljarnas ögon är positivt på många områden. Det innebär verkligen inte att svenska folket är naiva och lever i tron om politik som ett område utan motsättningar. Däremot finns det områden som helst inte borde rivas upp och göras om så fort ett nytt styre ska ta över. Jag tror att sjukvården tillhör de områden där man helst ser samarbeten.

Det gick inget vidare när vårdval Stockholm skulle införas i raketfart. Vi som tillhör oppositionen fick knappt beslutsunderlagen. De förslag till förändringar i systemet som vi trots allt hann lägga blev tomma slag i landstingsluften. Trots att mycket av vår argumentation var sådant som alliansen i andra landsting hade dragit viktiga slutsatser om. I Stockholm blev lösningen på människors olika vårdbehov en debatt om en ersättning till tolkar.

Nu verkar något vara på gång i en positiv riktning. Ilija Batljans brev om ett blocköverskridande samarbete om vårdval Stockholm verkar ha mottagits positivt av alliansen. I svaret, också omnämnt av Gustav Andersson, skriver man enligt DN att det...

vore bra om det framåtsyftande arbetet med utvecklingen av vårdvalet kunde ske i bred politisk enighet".

Positivt. Eller? Det finns en del som tyder på att det mer är politik än ett ärligt svar på ett viktigt brev. Det gäller "småsaker" som att man nu ger sken av att ha varit lyssnande tidigare, något som verkligen inte har nått fram till oppositionspartierna. Om det heter Vårdval även framöver eller byter namn till det rödgröna "Hälsoval" är möjligen en skitsak om innehållet förändras i rätt riktning.

Det stora är att man redan i svaret ger förutsättningar som handlar om viktiga principer för vad som ska påverka fördelningen av sjukvårdsresurserna. Och om det är enskilda vårdgivares behov eller patienten som ska styra. Den etableringsfrihet som alliansen i andra landsting också säger nej till är i  Stockholm så helig att det sätts som förutsättning för samtal. En invit och dörrlåsning i samma andetag?

Nya kvastar ska förvisso sopa i landstingskorridorerna. Må de också lägga kraft och tid till att sopa där det är som lortigast.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval Stockholm, hälsoval, val 2010, valet 2010, stockholms läns landsting

Öppet blogginlägg till alla jublande vårdvalsälskare

[uppdaterad]Ser att dagen har upptagits av en rad inlägg som med jubel i tonerna uttrycker en anda av "äntligen" över morgonens DN debatt. Där skriver några logopeder om hur bra vårdvalet har varit för deras patienter och passar också på att rikta kritik mot oppositionen. I veckan presenterade de rödgröna ett förslag till hälsoval, som alternativ till vårdvalet. Och, skulle jag vilja notera, alternativ till de tokiga delarna av vårdvalet.

Det handlar i mångt och mycket om primärvården, vart vårdcentraler lokaliseras, hur ersättningssystemet ser ut som leder till korta besök också för de som har fler diagnoser. Det handlar om kritik mot att områden med patienter som är sjukare får mindre resurser. Det handlar om att vårdcentralerna inte får tillräckligt i ersättning för det förebyggande hälsoarbetet, samarbete med andra. Det handlar om att vårdvalet utgår från den som ska ge vård mer än utifrån patienten. Det handlar om rena galenskaper som att först slå sönder väl fungerande närakuter och äldrecentraler för att sen lägga ansvaret på vårdcentralerna, byta namn och kanske återuppväcka något liknande.

Det handlade om Nacka familjecentral som hade svårt att komma igång därför att vårdvalet inte tillät (i praktiken) att lokalkostnader delades med kommunen. Det handlar om Sigtuna kommuns framgångsrika hemsjukvård som av "vårdvalsideologiska skäl" har förbjudits. Det har handlat om äldreteam i min kommun som fått svårt att ta emot patienter. Vårdcentralen ville behålla de "inkomstbringande" patienterna. Det har handlat om att vårdcentraler berättar att doktorn sätts att ta emot patienter i "första linjen" och om det är en lindrigare sjukdom så remitterar han / hon till sjuksyster därför att en sådan ordning ger vårdcentralen mer intäkter. Och så vidare.

Ingen är mer glad än jag om logopederna känner att vårdvalet fungerar för dem. Kanske blir de efterföljande delarna av vårdvalet som nu genomförs efter utredning lika framgångsrika. Det är vårdval kopplade till olika diagnoser där oppositionen vad jag minns inte har några större negativa invändningar.

Men kära vårdvalsdebattvänner: Att vårdval Stockholm varit framgångsrikt på något eller kanske framöver på många områden förtar inte ett uns av den kritik som ligger i de punkter jag nämner ovan. Den kritiken utgår ju från en primärvård där hänsyn inte tas till vårdbehovet, något som görs nästan nog totalt mellan befolkningsgrupper när det gäller den akuta vården men inte i primärvården.

Det är förstås möjligt att vårdvalet kan förbättras när den moderatledda landstingsledningen nu har släpats till att tänka om när det gäller ersättningssystemen. Det var från början "tolkersättning" som skulle bryta klyftorna i vården. Så blev det inte. Något som någon sa något om redan vid beslutet.

En del inlägg: (milt uttryckt)

Vänstern har fel om vårdvalet!  Jonssons funderingar

Vårdvalet blev en succé för elever med dyslexi    Lotta Edholm

”Vårdvalet blev en succé för elever med dyslexi” Grufman

Vårdvalet gör det lättare för mig att byta Mellanvård Maria Byström

Vårdval Stockholm är en succé  Seved Monke

Vårdval Stockholm och utredning av dyslexi Lars Björndahl (M)

Vårdval Stockholm Eva Westerberg

 Vårdval vs planekonomi Kalles blogg

Vårdval Stockholm – en succé  Anna Starbrink

 Vårdvalet ÄR en framgång Ledarredaktionens blogg

Vårdval Stockholm har blivit en succé! Olov Lindquist (FP)

Vårdvalet är bra Magnus Andersson

Vårdvalssuccé´  Rydbergs recept - för liberal landstingspolitik Birgitta Rydbergs blogg

Valfrihet och tillgänglighet - för barn med dyslexi och andra  Rasmus (liberal)

HBT-sossens fromma förhoppningar  Andersson på Kungsholmen

Vårdval Stockholm succé för elever med dyslexi´ Mark Klamberg

 - även Babysessan, 
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
 Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm

Sjukvården och väljarna: Filippa Reinfeldt ska tala och säga...??

När nationen delvis verkar vara upptagen med handväskdebatt så här en fredag ser jag att moderaterna har presenterat sina talespersoner i det som valrörelsen egentligen handlar om. Politik. Sakfråkor. Hur Sverige ska vara och ska bli. En av de viktigaste frågorna när väljarna tar ställning är sjukvården.

Om det länge har varit intressant att studera just Stockholms sjukvård blir det ännu viktigare nu. Den riktning som Filippa Reinfeldt har fört länets vård i, blir med stor sannolikhet också hela Sveriges. Filippa Reinfeldt har tidigare lett moderaternas arbetsgrupp och sjukvård, tillsammans med bl.a. allas vår bloggvän Kent Persson. Därför ska nu politiken granskas. Full förståelse för att tiden kräver också andra insatser, som mode, men nu ska väljarna ha besked om framtiden. Som Mary skriver handlar det också om att ta kvinnor i politiken på allvar. Filippa Reinfeldt har haft för lite tid i medierna där hon ställts till ansvar för vårdens brister. Det är dags att ändra på det nu. 

Vårddebatten fram till valet måste handla om hur de växande köer som skapats i vården ska minska. Väljarna kräver verkligen att få veta hur det blir med vården i de områden som förlorat stora resurser. Främst är det områden i vårt län där sjukligheten är störst.

När Filippa Reinfeldt presenterade sin arbetsgrupps tankar på Newsmill lät det oerhört "sossigt", med termer om "jämlik vård" och garantier att vården ska finansieras över skatten. Ska man klara en god kvalitet i vården, kanske till och med förbättra, så måste var och en som hör ordet skattesänkning fråga hur det påverkar resurserna till vården. Även vårdens anställda och deras löner. 

Det finns andra stora skillnader mellan tal och den politik man för. Vi ser att vården trots allt prat om motsatsen nu har öppnats för privata intressen att bedriva verksamhet i den offentliga vårdens lokaler. Vi ser de rena privata intressena, som barnsjukhuset Martina, som signalerar att moderaterna ÄR beredda att låta privata försäkringslösningar bli ett betydande inslag i vården.

För oss som jobbar för en mer jämlik vård är valet viktigt. Jag tänker tillsammans med mina sossevänner jobba för en sjukvård där resurser fördelas efter de behov patienten har, där det är patientens som väljer vårdcentral, inte omvänt, där politiken därför kan styra etableringar. Jag vill också ha en vård där den vård som bedrivs i landstingets regi får goda möjligheter att utvecklas. Inte betraktas som någon form av parasit i sjukvården.

Det finns kort sagt all anledning att se fram emot det verkliga vårdVal som äger rum i september. 

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
 Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, filippa reinfeldt, moderaterna, vårdval, vårdval stockholm, val 2010, valet 2010,

Bekräftad kritik mot Timbro-rapport om byråkrater

Under julhelgen kom Timbro med en rapport som väl var tänkt att bevisa en tes att mer pengar till kommunerna är onödigt. "Det är bara att skära ner på byråkratin", var det utgångspunkt man verkade ha. Som bevis för det hade Timbro granskat hur kommuner och landsting tidigare har använt ökade resurser. En riktig byråkrat-explosion "avslöjades". Rapporten var tämligen tunn. Den tidsperiod man mätte var 2000-talet fram till 2007, dvs i huvudsak då S-regeringar påverkade situationen. Timbro kunde också slå fast att det minnsan inte fanns något som tyder på att valfrihetsreformer eller konkurrensutsättning har ökat byråkratin.

Där hade jag invändningar i ett par inlägg. Min egen tes som var mer reaktion från erfarenheter än mer omfattande faktaunderlag. I dag skriver DN om något som jag ser som en bekräftelse på felaktigheterna hos Timbro. I en artikel berättar man om det misstänkta fusket med ersättningarna till vårdcentralerna, en del i konstruktionen av vårdval Stockholm. Artikeln, som ännu saknas på nätet, inleds: "Landstinget har anställt en medicinsk revisor som ska kontrollera om besöken på vårdcentralerna registrerats på rätt sätt.."

Det finns all anledning att granska frågan framöver. Visst behövs många duktiga byråkrater som håller ordning och reda, planerar, ser till att regelsystem följs och att de direkta välfärdsarbetarnas förutsättningar att jobba funkar. (lokaler, köhantering, budgetar, administrativ avlastning osv) Men det får förstås inte ersätta de direkta satsningar på personal direkt i verksamheterna. Då får heller inte idelologsika avgränsningar göras i uppföljningar som att undanta områden bara för att resultatet kan verka kritiskt mot saker man själv tror på, som i Timbros fall privatiseringar.

 Kolla bloggar via NetRoots och Politometern 
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, timbro, välfärd, kommuner, landsting, vårdval, vårdval stockholm, stockholms läns landsting

Var väldigt försiktig med skattepengar till myndighetskampanjer

[uppdaterad] Politiker, det gäller förstås alla, ska vara oerhört försiktiga med skattebetalarnas pengar. Det gäller särskilt om det handlar om saker som kan gynna det egna partiet. Det gäller förstås också om det finns egna vinningar eller närståendes vinningar av ett visst beslut. Då är det ett skarpt läge för jäv.

Näringsminister Maud Olofsson anmäldes före jul till riksdagens Konstitutionsutskott av (S)-ledamoten Helén Pettersson. Då gällde det om näringsministern verkligen hade hållit rågången mellan statsrådsuppdraget och de privata intressena. Ett tillstånd för en vindkraftspark där sonen jobbar verkade ha fått snabbspår i tillståndsgivningen. Ärendet granskas sedvanligt av detta de folkvaldas kontrollorgan. Idag ser jag att Olofsson verkar vara ute på hal is igen. Centerledaren har anmälts till KU av Peter Hultqvist i en annan fråga. Reklamradion har spelat upp ett inslag med en kvinnoröst som uttalar ett budskap om kvinnliga företagarambassadörer. Allt betalt med skattepengar.

Den som har det politiska makten får ett naturligt försprång genom sitt uppdrag att presentera förslag som seda kan bli verklighet. Men det gäller att se upp och vara mycket återhållsam med hur funktionen "statsråd" deltar i myndigheters kommunikation. Det gäller inte bara valår men kanske man ska tänka till lite extra just då.

Det är inte första gången som man kan ana en sammanblandning med partiintressen. Jag blev själv oerhört irriterad på moderaterna i landstinget som under EU-valrörelsen körde en informationskampanj om vårdval Stockholm. Just två veckor före ett val där man själv drev frågan om "vårdval i Eu" och när den kraftigt ökade floran av samhällsbudskap rimligen gav landstinget mindre uppmärksamhet än vad som varit fallet om kampanjen kommet efter valet. Om den alls behövdes.

Just den frågan har inte kunnat prövas av något Konstitutionsutskott eftersom en liknande funktion saknas i kommun och landsting. Kanske borde det inrättas för att ge samma möjligheter till en prövning av liknande och andra fall. Det får förstås inte handla om att använda viktiga kontrollorgan som en väg att "komma åt" politiska motståndare. Det handlar om att hålla politiken ren från ens misstankar om att skattepengar vid sidan om beslutade partistöd används för parti- eller privata intressen. Sverige är inte och ska verkligen inte bli ett Berlusconi-Italien på det här området. För att vara tydlig: jag säger inte att det är så. Men frågan förtjänar att ständigt uppmärksammas.

- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern 
- Mer i Svd.
Intressant?  Läs även andra bloggares åsikter om politik, demokrati, riksdagen, konstitutionsutskottet, maud olofsson, stockholms läns landsting, vårdval, vårdval stockholm, filippa reinfeldt, moderaterna, regeringen, centerpartiet

Bluffen med sjukvårdens kömiljarder - Dubbla köer i Stockholm

Det märks att något är fel redan i socialminister Göran Hägglunds presentation av hur utfallet har blivit med den så kallade kömiljarden till sjukvården. Kd-ledaren säger nästan direkt under presskonfererensen att  statsmakterna under 2000-talet har skjutit till det väldiga beloppet 45 miljarder för att förbättra tillgängligheten men det har varit svårt att utläsa några förbättringar. Sen avslöjar han om regeringen att  "Vi har tänkt efter..". Det är den ena miljarden, just den han själv har avsatt som har gett effekt.

Under dagen har Göran Hägglunds skrytvals kommenterats. Visst jublar exempelvis Kent. Precis som tidigare har de på förhand självklara rapporterna kommit om att man i landstingen, genom att beräkna på olika sätt, försöker sno åt sig pengar. Begreppet "självvald väntan" förbättrar läget och ministern får glänsa. Jag ser att "Omvård", den prisbelönta webbplatsen, tar upp frågan. Artikeln avslutas:

Det är lovvärt att försöka korta köerna. Men om ett resultat är att landstingen skyfflar runt sina patienter i olika köer borde nog regeringen hålla inne sin generösa utdelning av 1 000 000 000 kronor. Eller belöna de landsting som faktiskt står för sina köer och jobbar aktivt med att förkorta de riktiga köerna.

När det gäller utvecklingen i Stockholm finns en redovisning på (S) hemsida. 

Jag har tidigare visat några siffror om utvecklingen i Stockholm. Då handlar det om tillgängligheten till primärvården. Borgarna vill ju gärna tro att vårdval Stockholm är förklaringen till en förbättrad tillgänglighet.
Det har under hela 2000-talet varit en positiv utveckling. Ganska sakta, men dock. Källa: Filippa Reinfeldts egna tjänstemän.

Utvecklingen, förtroendet för vården  
år och procent som upplever förtroende/tillgänglighet

-01, -02, -03, -04, -05-, -06, -07, -08
51 , 51 , 53 , 55 , 59 , 62 , 63 , 66

Utvecklingen, tillgängligheten
-01 -02 -03 -04 -05- -06 -07 -08
70, 70, 71, 73, 76, 78, 79, 81

En stadig utveckling till det bättre. Jag hade förtroendet att under 2003-2006 vara ordförande i en av landstingets sjukvårdsberedningar. Med den erfarenheten kan jag garantera: Filippa Reinfeldt har sina föregångare när det gäller politiker som slåss för bättre tillgänglighet.

 - Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval Stockholm, vårdköer, göran hägglund, sjukvård, val 2010, valet 2010

Vårdköer, bluffköer och ett vårdval med "groteska inslag"

Dagen kommer möjligen att innehålla en radda inlägg i bloggosfären om vården. Dagens nyheter "avslöjar" återigen nya brister i hur ersättningarna i vårdval Stockholm slår. Samtidigt kommer Göran Hägglund klockan 11 att ha en presskonferens om den så kallade kömiljarden. Bland annat Stockholms landsting kammar hem ett par hundra miljoner därför att man har klarat gränser och rapporteringsgrad. Det finns mycket att säga om detta.

Först ska man förstås vara glad om det är som Filippa Reinfeldt brukar säga: "fler får komma till". Ska vi kalla oss välfärdssamhälle är det förstås orimligt att inte ens komma fram på telefon till sin vårdcentral eller att behöva vänta i ändlösa köer. Det finns mycket att upprepa kring de effekter som vårdval Stockholm har fört med sig. Det är inte själva valet i sig som är problemet utan de regler och ersättningssystem som den borgerliga alliansen har konstruerat. Jag ser tre problem som jag inte ha fått svar på när jag har ifrågasatt den himmelska bild som man målar upp:

*  Hur stor andel av de fler besök som redovisas beror på att länets invånare har ökat med 30.000?
* Hur stor andel av ökningen är, som redovisas i måndadsboksluten, korrigeringar av tidigare felregistreringar? 
.och kanske viktigast..
* Hur stor andel av ökningen beror på att patienter som tidigare togs omhand under ett besök nu får springa gatlopp mellan bostad och vårdcentral, allt för att vårdcentralen ska få ihop sin ekonomi?

Ett ersättningssystem som bygger på att vårdcentralen får mer pengar ju fler besök man tar har fått orimliga konsekvenser i kortare besök. Det bör granskas mer i utvärderingen av vårdvalet. Så länge kan man ta del av vad läkarna själva berättar, och som de styrande vägrar lyssna på. Systemet styr mot läkartider, snarare än mot en helhet i vården med olika kompetenser för olika behov. Eller som en vårdcentralschef berättade:

  "för att få ihop ekonomin är det nästan så att doktorn tar emot och sen om så krävs remitterar patienten till sjuksköterskan..."

Det är nog så allvarliga effekter. Men valfriheten i all ära så känns det mest plågsamma (ja, rätt ord) med hela systemet att man vägrar förstå att ohälsa har en stark koppling till segregation, att den är oerhört olika mellan länets invånare och det borde vara en viktig faktor när man fördelar resurser. Vårdvalets brist på politisk styrning (som jag kallar ansvarstagande) är helt orimligt. En innerstad med redan väl tillgodosett vårdutbud får ännu mer samtidigt som länsdelar medsämre utbud och större ohälsa till och med fått minskade anslag.(Detta debatterades bland annat vid senaste landstingsfullmäktige och kan ses på webb-TV.

Jag tillhör dem som tror att ideologisk förblindning är väldigt farligt. Just det gör att vårdval Stockholm i stället för en positiv reform med en tydlig rätt för patienten är det nu en producentfokuserad förändring som styr fel, styr orättvist och styr i motsatt riktning mot vad behoven definierat som sjuklighet och ohälsa borde innebära.

- För strålande och även faktamässiga inlägg om bl.a. detta rekommenderas Marikas blogg "Storstad".
- OM det där i rubriken: "Groteska inslag" Läs DN här.
- Fler blogginlägg på NetRoots och Politometern.

Intressant?  Läs även andra bloggares åsikter om politik, vård, sjukvård, filippa reinfeldt, vårdköer, stockholms läns landsting, göran hägglund,

Avslag 79-56 till social hänsyn när vårdresurser fördelas

En flera timmar lång debatt avslutades nyligen i landstinget. Ämnet var det föga upphetsande men ack så viktiga ämnet om hur vårdens resurser ska fördelas. Skiljelinjerna var mycket väl kända sen tidigare. Vårdval Stockholm som "himmelrike" eller "helvete" fanns som en röd tråd. Samt den möjligen inte så överraskande men felaktigt styrande uppfattningen att det är människor, inte bostadsområden, som är sjuka.

Något nytt? I sak inte. Allianspartierna har tidigare backat, i alla fall verbalt. Från en tro på "tolkersättning" som automatiskt skulle sköta fördelningen har Filippa Reinfeldts allians börjat titta på en annan modell. Gott så. Däremot tror jag att det största hindret för en jämlik vård  framöver i Stockholm är djupa ideologiska skillnader: Allianspartierna erkänner inte förekomst av klassbunda, sociala skillnader. Och ärlig som jag är: jag tror inte att vården kommer att vara lika för alla utan de perspektiven.

Mina vårdvalsinlägg på bloggen är många redan tidigare. Tror inte att jag har nämnt ett perspektiv tidigare, som nog förklarar en del: "Feghet". Alla vet att vårdens resurser, precis som andra, är begränade. Alla vet också att den demografiska utvecklingen gör att vården kommer att behöva mycket mer pengar framöver. Att ge sken av att man både ska täcka brister i vårdens utbud där människors hälsa är mer omfattande, samtidigt som man avstår från att styra vart vården ska lokaliseras är antingen att vilseleda eller feghet. Att inte våga tala prioriteringar. Att inte våga tala omfördelning efter behov. Drömmer man sen våta drömmar om sänkta skatter så ökar trycket ännu mer.

Jag höll själv ett anförande om detta och tog en del favoritexempel av skevheterna i vården. En av dem är följande: Enligt våra kloka forskare behöver vissa områden dubbla läkarresurser (eller till och med mer) jämfört med andra och mer "genomsnittligt sjuka" delar av länet. Om människor (enskilda) i praktiken ska få samma kvalitet på vården. Avstår man från att styra blir effekten en fortsatt ojämlik vård. Det finns det ingen i den här salen som säger sig försvara.

Motionen som var upphov till debatten avslogs efter votering med 79 för avslag och 56 för motionen. Noll avstod och 14 frånvarande.


Fler bloggar: 
- Marika om klassamhälle och vården
- Fler bloggar på NetRoots och Politometern

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, stockholms läns landsting, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm,

Filippa Reinfeldt - makthavare och statsministerfru

Precis som Karin har jag på morgonen läst en söndagsintervju med Filippa Reinfeldt. Och som Karin är det bara att gratulera (m) för gratis drömrepotage, till rätt målgrupp, med rätt budskap. Precis som maken Fredrik har också Filippa hamnat i motsvarigheten till mediadrev: ett ständigt upprepande om personliga godheter och egenskaper mer än kritiska analyser av den politik som drivs.

Det finns ganska många tecken på mediernas svårigheter att hantera kvällstidningsstuket med att skriva vackert om Filippa som gift med statsminstern och som den högst ansvariga för sjukvården i Stockholm. Där politiker i vanliga fall ställs till svars för brister i välfärden, verkar Filippa Reinfeldts dubbelrollen avhålla medierna från att utkräva ansvar. Det är olyckligt eftersom makthavare alltid måste granskas.

Filippa Reinfeldt har en retorisk linje som klippt och skuren ur socialdemokratiska värderingar. Jämlik vård, vård efter behov, finansiering genom skatter, är budskapet. Samtidigt borde det ställas mot hur politiken faktiskt förs och vilka resultat den får.

Köerna till vården är oacceptabla i Stockholm. Vårdvalet, där rätten att välja är viktig men där effekterna har blivit helt bisarra, måste rättas till men väldigt lite görs. Filippa Reinfeldt har accepterat framväxten av privat sjukvård där egen betalning gör att man går före i vårdkön. I dagens intervju beskriver hon det med att:

Man kan inte hindra människor från att investera i en operation i stället för en utlandsresa.

Nu var det inte detta vårdpolitiken skulle handla om? Det var ju avskaffade köer? Det var allas rätt? Det var jämlikhet och vård efter behov? Inte privat finansiering. Inte behov att köpa vård själv? Kanske nästa Dagens Nyheter pressar vårdens högst ansvariga politiker i Stockholm på detta. Hon är ju dessutom ansvarig för hur hela moderaternas vårdpolitik utformas inför framtiden. Visst är Filippa värd mycket positiva omdömen, både som effektiv och duktig politiker och som sympatisk person. Men det får aldrig förta granskningen av henne som den makthavare hon precis som maken faktiskt är.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, fredrik reinfeldt, filippa reinfeldt, moderaterna, val 2010,

S-budget: Sjukvårdsköer bort och bättre vårdkvalitet är värt återställd skatt

Egentligen är det förb. trist. Det där med skattesatser upp och ner. För den som sänker tenderar problemen och den retoriska bördan bli mindre, ja till och med vänd till något postivit. Men för den som säger "vi har inte råd," "vi måste möta behov" eller "se till att pendeltågen går som de ska först" verkar bevisbördan vara tyngre. Det riktiga problemet är förstås om man gör båda sakerna samtidigt. Det vill säga minskar "pengar in" samtidigt som man ökar "pengar ut".

Vårdköerna i länet är inte borta. Såg en rad i den S-budget som jag ser att medierna tagit del av och som presenteras i morgon:

"Sedan 2006 har andelen patienter som väntat längre än vårdgarantin ökat med 132 procent."

Den är ett skäl till en sån där "återställare". Den nuvarande landstingsmajoriteten har sänkt skatter trots att pengarna behövdes till att klara grundläggande vård. Skillnaden på 700 miljoner i skatteintäkter är faktiskt mer pengar än vad de extra resurser som regeringens ökade anslag ger för 2010. Och de pengarna vet vi inte vad som händer med 2011.

En positiv satsning i S-budgeten gäller Spårväg syd med start 2013. För ett år sen spred moderaterna glädje om detta. Nu skulle det hända. Efter det har satsningen kastats in i dunkel dimma, ytterst i regeringskansliet, där den lär ligga gömd tills nya kvastar börjar sopa. Men man kan ju alltid rösta för den satsningen vid budgetsammanträdet i slutet av november.

Väljer man att rösta på hela S-budgeten /rödgröna budgeten röstar man också för annat positivt: Rättvist vårdval och ett klart nej till höjda patientavgifter. Billigare SL-kort och avskaffat zonelände inom kollektivtrafiken.

Undrar du hur alliansen tänker finansiera de "satsningar" man kommer att försöka möta S-budgeten med? Jag undrar också. Ser föresten att Carharina Elmsäter-Svärd (m) ger en strålande bild av hur man måste lägga upp retoriken om man inte har pengar. Först lägger man ner. Sen startar man om och döper det till "nysatsning".

Om du hör någon som antyder att de skattepengar som S-budgeten tar in mer än alliansens: fråga gärna hur man tänker betala för kortare köer och bättre kollektivtrafik. Svaret är viktigt också för dig.

S-budgetens satsningar är på riktigt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdköer, vårdval, vårdval stockholm, stockholms läns landsting, alliansen, socialdemokraterna, val 2010,

Barnets bästa och kvaliteten i välfärden - före ideologiska blockeringar

Det finns en uppenbar paradox i hur "förnyelse" ska hanteras. Du har säkert som jag hört efterlysningar om S-förnyelsen. Tyvärr alltför ofta har det satts likhetstecken mellan "förnyelse" och mer eller mindre genomtänkta borgerliga förslag som att skrota anställningstryggheten. Oaktat detta är förnyelse viktigt i politiken. Det handlar i grunden om att man följer med i den samhällsuteckling som man själv verkar i.

Inte sällan får partier som förnyar sig efter ett tag äta upp den förändrade politiken. Möjligen gäller inte det den reinfeldtska förnyelsen av moderaterna, där hela politiken i ett nafs slängdes på sophögen till förmån för en mer "sossig". Om detta har jag bloggat mycket. :-)

Ett bättre exempel är dagens "Signerat" i DN där Peter Wolodarski under rubriken "Ekon från 1984" skriver ett inlägg inför den debatt om vinster i välfärden som förväntas avhandlas på S-kongrssen. Thomas Bodström får positiva ord om sitt engagemang i Pysslingen. PW:s kritik drabbar i stället Carin Jämtin och den debatt om vinster i välfärden som startade på sensommaren, men som har kommit ut från partiledningen i form av förslag till kongressen.

Att socialdemokratin som stor rörelse och statsbärande parti måste utvecklas i takt med tiden är självklart. När Wolodarski sätter Olof Palmes inlägg från mitten av 80-talet som referenspunkt för debatten om välfärdssektorn gör han "saken" en otjänst. Sen den tiden har alternativen växt fram. Mest i storstäderna vilket innebär att det på andra håll är ett ganska ovanligt "fenomen".

Kanske det inte bara har att göra med att det utanför storstäderna finns tvekan inför privata och vinstdrivande alternativ. Möjligen pekar det också på en svårighet för dem som argumenterar för t.e.x Pysslingen, som har följande fördelning av verksamheterna över landet. Som på andra områden där privata intressen med just vinstintresse ska agera styrs verksamheten ofta inte till glest befolkade områden, till områden där barn och unga har stora/större behov av särskilt stöd. Samma trend ser vi i vårdetableringar efter Vårdval Stockholm. Pysslingens etableringar har följande fördelning:

Danderyd	2	Kristianstad	1	Tyresö	2
Ekerö	2	Lund	1	Täby	6
Enköping	1	Nacka	10	Vaxholm	1
Haninge	6	Salem	2	Värmdö	1
Helsingborg	2	Sigtuna	1	Västerås	4
Huddinge	5	Sollentuna	1	Örebro	1
Hässleholm	1	Solna	2
Järfälla	3	Stockholm	25
Knivsta	1	Sundbyberg	1

Den som inte ser de bakomliggande intressekonflikterna mellan vinst och avkastning ("god affärsverksamhet") med de höga krav vi ställer på kvaliteten i den skattefinansierade välfärden gör riskerar att göra de alternativa aktörerna en otjänst.

Den ideologiska blockeringen med nej till privata aktörer verkar ha förts över från det Wolodarski tar upp, 80-talets socialdemokrati, till företrädare för borgerligheten. När Wolodarski och andra helt enkelt tar för givet att privat är bättre, privat är billigare och privat behöver inte styras så är det att låta ideoloigin spira helt förblindat.

Nyligen tvingades den moderatledda majoriteten i Huddinge backa från ett avtal med Pysslingen om nybyggnation och drift av en förskola. Den moderatledda ledningen fick efter en stor försening gå tillbaks till det kommunala bostadsföretaget för att beställa bygget. Pysslingen var för dyr. Men ideologin hade viskat att just det företaget bars SKA driva projektet. Såna kostnader för en viss politisk linje ställer inte väljarna upp på.

I landstinget har jag saknat engagemanget för den egna landstingsdrivna verksamheten, från alliansens företrädare. Att på samma sätt ha fokus på vem som gör det snarare än hur och med vilka förutsättningar och krav är förstås orimligt. Lika orimligt är det att låtsas som att valfrihet också måste gälla rätten att välja t.ex. en kommunal förskola. I Huddinge kommun är ett av fyra barn i alternativt och således tre av fyra barn i kommunal förskola. Det har föräldrarna sökt och valt!

Fokus måste vara att hela tiden förbättra kvaliteten i de viktiga välfärdsverksamheterna. Att följa upp och ställa krav på hur skattepengar används också i alternativ måste vara lika självklart som att föräldrar och elever faktiskt VILL välja kommunal verksamhet.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, förskola, pysslingen, välfärd, vinster, carin jämtin, partikongress 2009, jobbkongressen, socialdemokraterna,

Sverige tappar i sjukvårdstopplista - Albanien bättre tillgänglighet

Läser om den senaste granskningen av vården som gjorts i "Euro Health Consumer Index". Sverige ligger högt när det gäller vårdens kvalitet i behandlingar. Det är sämre med tillgängligheten. En illustration är att den svenska vården har det sämre ställt med tillgänglighet än Albanien.

På Svenska dagbladets ledarsida kommenterar också Claes Arvidsson resultatet. Helt fel men ändå helt väntat får Svd-ledaren in en spark på oppositionen. Trots att det är under en borgerligt vald regering och många landstingsledningar som vi ser nedgången.

Den politiska slutsatsen är med andra ord att patienterna mår bättre med mer av vårdval – och sämre med de rödgrönas återgång till en vårdkultur från i förrgår

Också Mattias Lundbäck, tidigare Svd-ledarskribent och nu en "hälsosam ekonomist" tillika landstingskandidat för (m), kommenterar undersökningen med samma förhoppning ställd till vårdvalet. Även riksdagskandidaten Anders W Jonsson (c) kommenterar. Kent Persson noterar att "regeringen jobbar med frågan".

Visst borde det vara logiskt att fler vårdenheter förbättrar tillgängligheten. I den mån nya vårcentraler inte "bara" täcker upp behovet för allt fler invånare, exempelvis i Stockholm, borde ett positivt resultat kunna skönjas i tillgänglighetsmätningar. Tyvärr verkar så inte vara fallet. Möjligen ligger det något i vårdvalets effekter här i landstinget: fler återbesök och kortare tid med doktorn som ska inkassera fler besökskronor till vårdcentralen. Det i stället för en förbättring rent allmänt av tillgängligheten.

Jag har tidigare med "någons" envishet pekat på de uppgifter som Stockholmslandstingets egen hälso- och sjukvårdsförvaltning har tagit fram. Uppgifter som finns i årsredovisningar som är klubbade och godkända under ledning av Filippa Reinfeldt. Ta patienternas förtroende respektive utvecklingen av tillgängligheten. (för tydlighet: övre raden = årtal. Undre = andel i procent)

Utvecklingen, förtroendet för vården
-01, -02, -03, -04, -05-, -06, -07, -08
51 , 51 , 53 , 55 , 59 , 62 , 63 , 66

Utvecklingen, tillgängligheten
-01 -02 -03 -04 -05- -06 -07 -08
70, 70, 71, 73, 76, 78, 79, 81

Det verkar som om tillgänglighet och vårdförbättringar sakta släpar sig uppåt. Ganska oavsett vem som styr och inte alls som någon direkt effekt av vårdvalsreformer. Nu finns ju här inte nedbrytningar till exempelvis Norrmalm eller Östermalm, dit många av de nya vårdenheterna har sökt sig.

Det är väl inte helt orimligt att det just där ser ännu bättre ut. Kanske är också försämringen med samma logik koncentrerad till de 15 kommuner i länet som blev helt utan ny vårdcentral. I alla fall till de områden där resurserna har minskat. Där folk är sjukast.

Läs pressmeddelande.
Fler bloggar:
- Care of Lundberg,
- Henrik Alexandersson som kommenterar med i princip en rubrik...Föga analytiskt kanske.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, filippa reinfeldt, stockholms läns landsting, EU,

Vinster i vården i debatt S mot Kd

Debatten om vinster i vården går vidare efter DN:s artiklar om de stora vårdbolagens vinstuttag. Om detta bloggade jag som många andra igår. Idag följs de första artiklarna upp med fler i papperstidningen. Skattepengarna förs över till skatteparadisen, är budskapet. Detta har också följts upp av andra.

Socialminister Hägglund och Ylva Johansson (S) möttes nu på morgonen i SvT:s morgon-TV. Göran Hägglund har inget problem med de stora vinsterna utan upprepar att det är en fråga om upphandlingar, kvalitetsjämförelser, tillsyn och att nya aktörer kan bidra till att utveckla vården. Några synpunkter på de aktuella fallen med skattepengar som blir tillgångar i finansbolag utomlands verkade han inte ha.

Ylva Johansson talade om den bristande styrningen av vården. Den fungerar inte och samtidigt med stora vinster har vi stora vårdbehov som inte tillfredsställs. Ylva Johansson bekräftar med inläggen det som Carin Jämtin och också Mona Sahlin tagit upp: om att det framöver måste vara så att vinster från vården stannar i verksamheten.

Jag tycker att Ylva tog med ett perspektiv värt att fundera över. "Vi ska hela tiden förbättra vården. Vinster som skapas genom att ersättningssystem sätter ett fast pris för en patient är inte lämpligt utifrån detta". '

Det där tangerar det jag själv inte kan skjuta bort och det gäller både skola, förskola, äldreomsorg och sjukvård: att det är en gemensam ram av våra skattepengar som beslutas för viktiga verksamheter. Att varje krona (skattekrona) borde prövas utifrån hur de kan möta de behov som de som betalat skatten / har. Oavsett om man gillar eller hatar vinster kommer man inte ifrån att varje krona som blir till vinst utanför verksamheten är en förlorad (skatte-)krona för patienten. Eller?

Ylva Johansson nämnde också skevheter i styrsystem som leder till att privata och offentliga vårdaktörer lockas att ta de lätta patienterna är inte lämpligt.

Det sistnämnda ser vi i Vårdval Stockholms kölvatten. Där handlar det inte om huvudmannaskapet utan mer om vilka drivkrafter som används. "Besöken ökar" sägs det och visst stämmer det kanske. Men bakgrunden är att vården för att få ekonomin att gå runt försöker skrapa ihop så många läkarbesök som möjligt.

Jag tror att det mesta av de avarter vi ser kommer från tidigare upphandlingar som inte varit "helt lyckade". Där skiljer det mot när ersättningar ges utifrån ett politiskt beslutat ersättningssystem som är lika för såväl offentliga som privata aktörer.

Debatten är välkommen och jag hoppas att den fortsätter. Lite tråkigt att Göran Hägglund i en viktig debatt avslutar med den förmodligen utarbetade talregeln att alltid i alla sammanhang göra en koppling till Lars Ohly och Vänsterpartiet. Lite patetiskt, faktiskt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, vinster, carin jämtin, privatiseringar, DN, göran hägglund, ylva johansson

Köp en hjärtoperation för 150.000 - eller vänta i Filippas kö

I går skrev Filippa Reinfeldt på Newsmill. Jag bloggade om det så fort jag kunde. Det lät som socialdemokratisk politik. Men samtidigt vet jag ju att det hon, moderaterna och allianspartierna gör i verkligheten i landstinget är tvärt om.

I dag får Filippa Reinfeldt ett skarpt svar av Dag Larsson, (S) gruppledare i Hälso- och sjukvårdsnämnden.

Alldeles nyss har de två debatterat vårdvalets effekter i landstinget. Dag Larsson frågade för xx gången varför Filippa Reinfeldt för över pengar från fattiga områden med sjukare invånare till andra stadsdelar med friskare invånare. Som vanligt hänvisade FR till att besöken ökar i fattigare områden. Det menar många läkare och vårdchefer handlar om ett skevt ersättningssystem. Inte riktigt klokt.

Dag Larsson slår sönder myten om de "sossiga" moderaterna som säger sig hylla skattefinansierad välfärd:

Ett citat Rakt in från Södersjukhusets huvudentré kan man numera gå in till företaget Arrhythmia och köpa sig en hjärtoperation för omkring 150 000 kronor. En operation som du kan få vänta upp till ett år på att få utförd i landstingets regi, men som med Filippa Reinfeldts politik går att köpa sig gräddfil till

Artikeln rekommenderas till läsning.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, filippa reinfeldt, val 2010, dag larsson, stockholms läns landsting

Moderat sjukvårdsoffensiv - är den trovärdig?

Idag skriver sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt på Newsmill. Precis som tidigare, och tidigare observerat av mig, tillhör Filippa en av de moderata företrädarna som är bäst och mest konsekvent i att använda klassiskt socialdemokratiskt språk. Att den politik hon för där hon själv ansvarar vård vården inte hänger med ordflödet bör lyftas fram i ljuset.

Newsmill-artikeln är en lång hyllning till den skattefinansierade välfärdssamhället. De sänkta skatter som landstinget har genomfört försvårar förstås det. Hon talar förstås mot köer i vården och jag noterar att dessa består. Viktigt är att FR talar mot det försäkringsbaserade vårdsystem som exempelvis Timbro kämpar för.

Men med kännedom om att tankesmedjan brukar vara långt före de politiska förslagen, genom att bana väg för framtiden, är det inte orimligt att förslag om detta kommer så småningom. När retoriken får tala är också Filippa en stor förkämpe för jämlik vård, inte minst när det gäller jämförelser mellan landsting.

Sjukvården i Sverige är inte jämlik. Patienter i olika delar av landet får inte vård på lika villkor.

I Stockholms läns landsting har Filippa Reinfeldt ärvt ett arbete från den programberedning om "Jämlik vård" som jag själv var ledamot i förra mandatperioden. Ska jag vara ärligt så har inte mycket hänt av det (konstruktiva) arbetet vi gjorde. Samtidigt är just klyftorna i vården betydande.

Så sent som idag har jag hört ett par exempel. Södra länet har fått 6 nya vårdcentraler, länet som helhet ca 30. Lägre än befolkningsandelen. Av verksamma privata specialister i länet (811 st) finns 54, eller 6,7 procent i de tio söderkommunerna. (befolkningsandel, 28,6%). Av privata sjukgymnaster finns 90 st verksamma "söder om Slussen", dvs 11,4 procent.

Läser man om tillgång till vård jämfört med ohälsotalens finns nästan ett omvänt samband, utom när det gäller slutenvård. Vårdval Stockholm förvärrar läget genom att flytta resurser från områden med många fattiga och sjuka till områden med mer välbärgade och friskare befolkning. Så är det.

Det finns förstås annat i artikeln som är bra. Öppna jämförelser, Kvalitetsarbetet. Sådant är viktigt och tar också i ganska bred politisk enighet.

När det gäller patientsäkerhetsarbetet såg jag en siffra idag som är både skrämmande och talande: För Stockholms läns landsting kostar vårdrelaterade infektioner inom akutsjukvården 1,2 miljarder per år. Det vill säga dubbelt upp mot vad dagens utspel om mer pengar till kommuner och landsting ger Stockholm. Det är alltid viktigt med perspektiv.

Moderaterna går verkligen till offensiv på ett område som väljarna tycker är ett av de viktigaste och samtidigt där socialdemokratin har ett starkt stöd. Att då låta väldigt sossig samtidigt som den praktiska politiken är en annan är måhända en smart strategi. Kanske alltför smart om någon berättar eller ser verkligheten.

Bloggar:
- Opinionsbloggen
- Progressiva bloggar på Netroots om sjukvård

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, filippa reinfeldt, sjukvårdsförsäkringar, jämförelser, stockholms läns landsting, val 2010, socialdemokraterna,

DN-debatt och Ekot i lansering av ny webbplats för vårdjämförelser

Det är möjligen inte varje företag och initiativ som får plats att berätta om sin lansering på Dagens nyheters debattsida. Idag händer det. Webbplatsen Omvård.se med tillhörande blogg startar på allvar.

Svenskt näringsliv, IT-företaget Sanocore och OmVård.se:s medicinska råd står bakom webbsatsningen. Att det ligger mycket spinn bakom lanseringen märk genom att Dagens Eko samtidigt snällt rapporterar om dåliga landsting, där Svenskt näringsliv egna portal ska göra saker bättre.

Jag tycker i grunden att det är bra. Vi har inte för lite öppen redovisning. Kan redovisningen fungera som press på vårdgivare är det bra. Valfrihet ska gälla i vården och patienten måste få något rimligt underlag att använda vid sitt val. Att sen landstinget i mitt län redan har samma funktion, hos oss Vårdguiden, kan möjligen förvirra men vad gör väl det. En del andra initiativ finns också, där t.ex. enskilda doktorer rankas.

Sen är frågan om patientnyttan: vårdvalet i Stockholm har hittills medfört att ganska få väljer. (15 %) De som väljer gör det nära hemmet eller jobbet. Och som medierna berättat är det inte alltid som man tillåts gå till den vårdcentral man önskar. Trebarnsmamman från Södertälje som gjort precis som "vårdrankningen" ska vara till för hade sett att Äppelviken var en bra vårdcentral. Hon fick dock inte komma dit.

Om det är så att lanseringen av Omvård.se har lyckats "spinna in" att Svt just i dag ska ha repotage om vårdval är väl skrivet i stjärnorna. Just nu diskuteras detta i Svt. Chefer från Jordbro och Trollbäckens vårdcentral berättar om sina olika villkor. Om detta negativa med vårdvalets effekter har jag bloggat mycket.

Man får väl ändå säga välkommen till Svenskt näringslivs nya vårdsite. Att man sen på sin blogg har valt att ta bort länkar till vårddiskuterande bloggar, som funnits under "provtiden", är bara att beklaga. Men kanske passar kritiska röster från kritiska bloggare inte in i konceptet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, patienträttigheter, valfrihet, omvård.se, svenskt näringsliv

Moderaterna och sjukvården

Idag ska den samlade moderatstämman i Västerås diskutera sjukvård. Inför den presenterar Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann på DN debatt de förslag som partistyrelsen lägger. Tidigare har de två skrivit om förslagen på Newsmill.

I Newmill-artikeln betonade man också en förändrad syn på vem som ska driva vården och hur den ska betalas: det är inte viktigast med vem som driver vård. Vården ska betalas med skatter, inte med privata sjukvårdsförsäkringar, sa man.

Det finns bra omsvängningar i programmet. Det är ingen tvekan om att (m) har påverkats av förtroendet som socialdemokraterna har i vårdpolitiken. Precis som man skriver i artikeln så har också svenska folket en bergfast uppfattning att vård ska ges på lika villkor, efter behov. Att politiken förändras efter opinionen är vanligt inom de "Nya moderaterna". Så även här.

Men det är väl självklart att man också vill uppnå viktiga mål med vården. Partiet har svängt ordentligt i sin syn på det förebyggande folkhälsoarbetet. Fram till nu har man varit emot mycket av den politiken med hänvisning till "individens frihet". Man har reservationer kvar om detta med inriktningen av "Hälsosamma Sverige" är en välkommen reträtt från blind ideologi.

Att man nu börjar tala om rättvisa och jämlikhet får väl också betraktas som en framgång för dem som alltid hävdat den inriktningen. Kanske också ett resultat av en mastodont "folkrörelse" mot de orättvisor som Vårdval Stockholm" har skapat. I ett motionssvar skriver man också

Vår utgångspunkt är att den ska vara solidariskt finansierad via skatten, ges efter behov och vara tillgänglig för den som behöver den. Vi vill se en ökad mångfald i vården men en viss driftsform har inget egenvärde.

På samma gång lockar artikeln fram vissa obehagliga känslor. När moderater börjar använda ord som "jämlikhet" och "rättvisa" måste man också ställa krav på att politiken ska leva upp till det. Och i dagens diskussion är jag glad för att man talar om rättvisa i hela Sverige men rädd för att Filippa Reinfeldt inte har någon som helst självkritik för hur det ser ut på hemmaplan, där hon själv är ansvarig.

För där är det tvärtom. Till skillnad från moderaterna i Halland valde Filippa Reinfeldt att inte låta politiken styra vart etableringar av vård ska göras, efter behov. I Stockholms län blev det fri etbableringsrätt som en del av vårdvalet. Det har lett till en kraftig koncentration av ny vård till områden som redan har ett tillfredsställande utbud.

På samma gång har ersättningssystem urholkat, ja försämrat vården, i områden där människor är mest sjuka. Filippa har försvarat det med att "det är inte husen som är sjuka". Må så vara men i hennes eget landsting har vårdklyftorna ökat. Resurser har gått i omvänd riktning; från sjukare till friskare. Att tala om rättvisa i Sverige men inte där man själv styr leder till en försvagad trovärdighet.

Hur vården ska betalas framöver är skrivet i stjärnorna för många vårdpolitiker. De jätteglapp som riskerar att uppkomma mellan kostnader och intäkter är enbart i Stockholm gigantiskt. Den medicinsk-tekniska utvecklingen gör samtidigt att allt mer kan behandlas, kraven ökar, fler liv kan räddas och människor ställer högre krav. Att då samtidigt tycka att viktiga resurser som skulle kunna användas till vården i stället ska gå till sänkta skatter är obegripligt sett till vårdens behov.

Jag hoppas att de moderata stämmodeltagarna får en givande diskussion och att inte privatiseringskramare och skattesänkningsivrare går alltför hårt åt Filippa. Men möjligen ska hon ligga lågt med att ta exempel från det egna landstinget. Risken finns att någon alert journalist börjar gräva efter verklighetsexempel från Filippa Reinfeldts eget landsting.

Mer om detta:
- Kent Persson: Dags för Moderaterna att bli Sveriges bästa sjukvårdsparti!"

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, filippa reinfeldt, moderaterna, vårdval, vårdval stockholm, socialdemokraterna, val 2010, stockholms läns landsting, nya moderater,

Vem vinner på vinster i vården?

Göran Rosenberg lägger ytterligare bränsle på "vinst i välfärden-debatten" i en krönika i dagens DN.

Med vinsten som drivkraft ska vårdköerna avskaffas, vårdkostnaderna sänkas och vårdkvaliteten förbättras. Inget av detta är dock nödvändigtvis sant. Köerna kan bara avskaffas om tillgången på vård styrs av efterfrågan, men i ett offentligt och solidariskt finansierat vårdsystem är det inte efterfrågan som styr utan behovet

Hans avslutande tes är:

Vi vårdar inte våra sjuka och svaga därför att vi kan tjäna pengar på att göra det. Vi vårdar våra sjuka och svaga därför att vi som samhälle mår bättre av det. Det är den verkliga vinsten i vården.

Inlägget är nog lika mycket en replik på Pernilla Ströms hyllning av vinsten som drivkraft som ett stöd för Carin Jämtins krav på vinstbegränsningar. PS menade:

Och det är just privata vinstintressen som har fått skolor och andra offentliga verksamheter att lyfta sig i håret, ifrågasätta invanda mönster, ompröva och effektivisera.

Den som för ett ögonblick vågar lägga debattlusten åt sidan och tänka till om sakfrågan hinner också se ett annat perspektiv: läkaretikens, moralen i ett välfärdssamhälle, svåra prioriteringar och ett sätt att få behov, efterfrågan och tillgängliga resurser att balansera. Om detta har t.ex PC Jersild skrivit.

Det mest extrema exemplet är förstås USA där kanske 15 procent av BNP används till vården (Sverige 8-10%) samtidigt som nästan 50 miljoner människor står utanför vården. Vi har förstås avvägningar att göra i Sverige också. Ett exempel är förstås effekterna av Vårdval Stockholm.

Hur ser vi på det förebyggande arbetet, högt i prioriteringsordningen (enligt riksdagen) men kanske en vård som produceras men inte direkt efterfrågas? Men som är hälsomässig och ekonomiskt lönsam investering.

Hur avvägs resurser till den hemlöse med många sjukdomar jämfört med den välavlönade mannen från Danderyd som genom kontakter med vårdgarantikansliet får något av en förtur till vård? Vad gör vi åt att vården i vissa fall överproducerar på grund av efterfrågan, men som inte har någon medicinsk nytta? (exempelvis överkonsumtion av läkemedel eller så kallad inopportun screening) Och hur ser vi på att vårdens resurser ínte aktivt styrs geografiskt till områden där sjukligheten är högre utan i stället koncentreras till friskare stadsdelar med större möjligheter till "konsumtion" av vård?

Göran Rosenberg tycker sig se en

förskjutning av vårdens resurser och inriktning från allmänvård till specialistvård, från vård som relation till vård som vara, från behov som prioriteringsprincip till efterfrågan.

Att kasta sig över Rosenbergs artikel i iver att försvara vinster som drivkraft i sjukvården kanske är en bedrift som ger stjärna i någon retorikutbildning. Men på ett område som handlar om liv och död, om avvägningar, om begränsningar och om behov som finns men som inte möts och tvärtom är det inte till någon större hjälp. Risken är att man slänger sig över potentiella patienter med fullständigt fel syften.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vård, sjukvård, göran rosenberg, carin jämtin, pernilla ström, vårdval, vårdval stockholm, filippa reinfeldt