"Min" teori har varit att när den politiska och den ekonomiska makten är samlade i samma krets riskerar löntagarna att pressas tillbaks. Hög arbetslöshet förskjuter maktrelationerna dramatiskt.
Så har vi också fått se avtal om lönesänkningar samtidigt som bonushysterin fortgår. Så försvagas facket genom ökade kostnader för medlemskapet. Så ställs kraven om försämrad anställningstrygghet. I senaste numret av Stockholms handelskammars tidning intervjuas Maud Olofsson under rubriken "Mer makt åt arbetsgivarna".
Ser nu att Alliansfritt Sverige, Kulturbloggen och Claes Krantz har bloggat om Expressens dokument: Att det i regeringskansliet finns en uttalad politisk linje att sänka lönerna i Sverige. Det verkar som de fackliga ledarna som idag uttrycker hopp om reallöneökningar på DN debatt ser läget på ett helt annat sätt.
I samma hemliga dokument ser jag också det som verkligen inte är hemligt utan välkänt. Men också skälet till intervjun med Maud Olofsson: Uppluckring av LAS som blir "en av Centerns viktigaste valfrågor". Regeringen dokument ger en mer sansad bild av läget än den Olofsson ger uttryck för i sin iver att klara Centern kvar ovanför riksdagsspärren.
Fler bloggar: Anna Vikström,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, löner, regeringen, anders borg, fredrik reinfeldt, val 2010, maud olofsson, LAS, Svenskt näringsliv, LO, TCO, SACO, arbetsmarknad
