onsdag 30 september 2009

Kärnvapenfri värld -naturligtvis självklart för alla. Eller?

Under alla år jag har följt politiken har moderata företrädare aldrig engagerat sig i nedrustningsfrågor. När de har ställts mot väggen har svaren mumlats fram, i en blandning av "jo, visst är vi..emot, NATO hjälper oss, "faran kommer från öster..". Kontrasterna har varit fullkomliga när de har ställts mot internationella S-företrädare på nedrustningsområdet som Inga Thorsson, Alva Myrdal och Maj-Britt Theorin. Eller Anna Lindh och Olof Palme.

Precis som i all annan politik ska de "nya moderaterna" vända och bli bättre sossar än sossarna. Tydligen gäller det också nedrustningsfrågor. I och för sig försöker nog Gustav Blix i dagens Svd-inlägg använda kärnvapenfrågan som ett sätt att försöka splittra de rödgröna vilket är tragiskt. S-V-Mp har både höga ambitioner i nedrustningsfrågan och med de världsledande S-företrädarna ett stark "record".

Den som vill granska de borgerligas nedrustningsengagemang kan med fördel granska regeringens utrikesdeklaration från årets början. Carl Bildt uppvisar inga högre ambitioner på området. Här kan den som vill få en bättre bild också jämföra hur frågan tas upp i tidigare utrikesdeklarationer. Det finns olikheter mellan de borgerliga och socialdemokratins...

Lika uselt som Gustav Blix parti har agerat genom åren i nedrustningspolitiken, lika usla verkar hans partivänner vara att delta i manifestationer mot kärnvapen. Visst finns det undantag runt om i landet. Men i de två kommuner, Solna och Huddinge, jag har koll på har engagemanget för den budkavle som nu går runt Sverige varit tämligen uselt från den moderata företrädarnas sida.

Att skriva på debattsidor är väl bra. Men ännu bättre vore det om det kombinerades med någon form av äkta engagemang tillsammans med svenska folket som i kommun efter kommun deltar i arbetet för en värld fri från kärnvapen.

Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

"Kraftfullt arbete - såsom manifestationer", "internationella företrädare - såsom Majbritt Theorin". Vidare kommentarer i dessa avseenden är överflödiga;-))

70-talets nedrustningsmantra har, tack och lov, mött eftertankens kranka blekhet och tonats ner, efterhand. Den naiva, men ack så förnumstigt uppläxande, attityd som mätta småstater (med Sverige i den pinsamma spetsen) hade för 40 år sedan har förbytts i en insikt att vissa konflikter faktiskt kan vara värda att ta. Är det verkligen fred vi vill ha - till varje tänkbart pris? I så fall är ensidig och omedelbar avrustning naturligtvis svaret! "Utan motvärn inget slagsmål" - och ingen kontrovers/konflikt överhuvud taget, faktiskt...

Kärnvapnen lät oss, hittills, slippa ett tredje världskrig och kapprustningen knäckte Sovjetunionen! Är det en "track record" som Theorin et al kan mäta sig med? Det vore en jättefredlig värld om alla lobotomerades till vegetariska pacifister, men är det verkligen en sådan värld vi vill ha..