Första morgonen på ett par veckor som jag vaknar upp i ett Sverige som nyligen har haft val och som har en skadeskjuten arbetarrörelse förpassad till ytterligare tid i oppositionsrollens otacksamma harvande. Ska framöver försöka få en bild av det jag missat i eftervalstankar. Men borta i "värmen" på Mallorca fick jag i alla fall ihop ett dokument som jag kallat "valanalys", en del i netrootsbloggarnas samlade tankar och i min värd en uppställning av "eländen". Någon kanske kan uppfatta det som en alltför negativ ingång till något som borde vara framtidsinriktat. Då är det lätt, väldigt lätt, att i stället ta till ordet "Förnyelse". Så är saken biff. Programmet klart. Nya segrar i antågande. Är det så enkelt?
Nej, självklart inte. Och ibland känner jag behov av att varna för att det ofta stannar efter besvärjelseordet "förnyelse". Men vad är det konkret? Vad innebär det för politiken? Vad utgår förnyelsen från för värderingar och samhällsanalys? Här kan mycket göras lockande, spännande och bygga något starkt. Men om man stannar vid begreppet blir det noll och intet.
Tre perspektiv på detta med "förnyelse" som jag tror det finns anledning att fundera över. Skolförnyelsen, välfärden och vinster och så ett område där (S) förnyelse kan ställas i stark kontrast mot den borgerliga: synen på "arbete" och "bidrag" som det avspeglats i sjukförsäkringsdebatten.
Redan förra gången det begav sig (det där med "förnyelse) sattes skolfrågor högst upp på förnyandeagendan. Så skedde också i ganska rask takt och jag vill minnas att väligt få kritiska synpunkter kom fram. Vi var alla ganska nöjda med att kunskaper nu sattes i fokus. Min egen, mindre invändning, var att jag menar att socialdemokratin är mer avancerad än att bara ha en sak i huvudet samtidigt för oss borde den benfasta betoningen på kunskaper också innebära att vi lyfter fram det som är skolans största "misslyckandeproblem". Att skolan avspeglar ett klassamhälle där en del elever utifrån klass hamnar efter. Men i stort var programmet både bra och starkt.
Tyckte väljarna det? Ja, i den mån de kände till att vi hade förnyat oss så visades ingen tacksamhet på valdagen. Skolan, den fråga som var den viktigaste för väljarna enligt VALU:n, blev ingen stark S-fråga. Enligt samma VALU (hela dokumentet här) var frågan lika viktig 2010 som 2006. I årets val tyckte 52 procent att allianspartierna hade bäst skolpolitik medan 40 gillade den rödgröna.
Om det är dags för "förnyelse" i valets viktigaste fråga- igen - vad innebär då det??
Det andra perspektivet: Om skolan var den fråga där förnyelsen var konstruktiv och genomgripande blev nog (min gissning) den mest synliga delen av förnyelsen i debatten det som under förra sommaren debatterades flitigt: ska (S) acceptera vinster i välfärden eller inte? Och som ett brev på posten för den debatten nästan alltid tillbaks till grundfrågan, som enligt min mening är ganska "ute" nu med tanke på hur verkligheten ser ut: "accepterar (S) alternativ i välfärden". Partikongressen var enig om att "resurserna ska stanna i verksamheterna" men debatten som föregick beslutet fördes i termer av "förnyelse" eller inte. Om man nu ser valresultatet som ett sätt för väljarna att visa omdöme om (S)-politiken på välfärdsområdet: vilka är våra slutsatser?
Det tredje "förnyelseområdet" är en kontrast mot de borgerliga som enligt min mening hade ett oerhört trist motsatspar som också bryter mot mycket av de solidaritetstankar som har byggt välfärden: "arbete" kontra "bidrag". Konkret uttryckt i försämringar av sjukförsäkringen som enligt ett nu före detta statsråd var nödvändiga för att finansiera sänkta skatter. Det som möjligen skapade trovärdighet för alliansens linje var ett trummande av det felaktiga påståendet att den tidigare (S)-regeringen "bara" hade förtidspensionerat människor och inte satsat på rehab. Oavsett verkligheten var det nog detta, snarare än slag på de sjuka, som väljarna röstade för. Samtidigt berör frågan det som har varit arbetarrörelsens kärnområde under hela sin historia: arbetet som grunden för välfärden. Också med en moral om att "arbeta för brödfödan". Kanske blev bilden hos väljarna också den som alliansen ville sätta om ett "bidragsparti" när det i grunden handlade om att slå vakt om tryggheten för den som hamnar i sjukdom eller arbetslöshet men där arbetslinjen var och är en självklarhet.
Vad innebärt "förnyelsen i synen på arbetslinjen kontra trygghet vid sjukdom?
Förnyelsedebatten och eftervalsanalyserna må gå vidare och alla kloka förslag måste fram. Men ibland känner jag behovet av en större tydlighet i debattinlägg. Talar vi förnyelse - vad menar vi då? Med värderingarna? Med sakfrågorna? Med folkrörelsen Socialdemokraterna som parti och i vårt sätt att jobba? Det är inget snack om att förnyelsen behövs men låt debatten också lyfta mer än rubriken.
Mer läsvärt.
- Kajsa Borgnäs artiklar om valförlusten.
- AiP intervjuar Anna Johansson.
- SNS eftervsalsseminarium med bla. Eric Sundström.
- Monica Green med eftervalstankar.
- Lena Sommestad om Aftonbladets "förnyelsekrav". (ledare)
- Peter Högberg med lördagsbetraktelse
- Johan Westerholm med krönika.
- Kent Persson om förnyelse i politiken.
- Björn Elmbrant i LO-tidningen - eftervalstankar.
- Åsa Westlund med eftervalstankar.
- Mary Jensen med lördagstankar.
- DN om "uppslutning kring partiledare"
- Rebella om "slacker-attityder".
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010, valanalys, eftervalsdebatt, mona sahlin
Visar inlägg med etikett Valanalys. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Valanalys. Visa alla inlägg
söndag 10 oktober 2010
fredag 8 oktober 2010
En ny socialdemokrati växer fram
Sista dagen på Mallorca och jag läser medier och bloggar om förändringar i mitt parti därhemma. Och det första självklara: Ett jättegrattis till Maryam Yazdanfar och Micke Damberg från Solna som får uppgifter som talespersoner för (S).
Det gäller att kunna tänka två tankar (minst!) samtidigt! Har ett parti gjort det sämsta valet i modern tid krävs förändringar. Det enklaste och kanske ibland tryggast, är att peta på en eller annan ruta i organisationen. Flytta en eller annan funktionär. Ersätta en politisk företrädare med en annan. Delar av detta är alltid nödvändigt. En valförlust med 18 riksdagsmandat innebär tapp av pengar. Det kräver omorganisation. Stort. Svårt. Kanske tungt för många. Men ändå helt nödvändigt.
Det andra steget som måste ske efter det man får fram i sina valanalyser kan vara väl så omfattande. Där kommer politiken in, diskussioner om värderingar och mål med samhällsutvecklingen. Där ser jag också en huvudfråga hur socialdemokratin verkligen ställer om till ett öppet och utåtfokuserat parti. Inte bara med enstaka funktioner eller vid enstaka tillfällen utan totalt, i allt vi gör.
Förhoppningsvis är dagens beslut att föra till det förstnämnda. En god tanke verkar vara att få ihop de dubbla, och vid regerande, trippla organisationer som finns i form av partihögkvarter, riksdagsgrupp och regeringskansli. En organisation som med hästlängder slår den ombudsmannaorganisation till vilken jag själv hör i partiets lokala led. Den som stannar vid att förändring där är "den enda vägen" tar gruvligt fel vägval. Valresultatet och förutsättningar för att stärka socialdemokratin framöver kräver mycket mycket mer än så. Inte minst måste det perspektiv som Peter Högberg om gälla, med politik och visioner först. Sen ska organisationen stödja i det arbetet och genomsyras av samma värderingar man vill nå med samhället. Där finns förvisso mycket att göra.
Jag tycker att Calle Fridén har en viktig poäng när han för fram hur viktigt det är med perspektiv utifrån. Möjligen är det minst lika viktigt att få inflöden av "tänk" och perspektiv när det gäller politiken som vad gäller valaffischeringens omfattning. Och varför inte på allvar låta det tankesätt som Johanna Graf skriver om (med humor) också få en seriös roll i jobbet framöver.
I min egen snabbanalys förde jag fram några tankar som jag tror måste finnas med framöver.Med god kännedom om socialdemokratin vet jag att det är sådant som kommer att granskas ordentligt i olika sammanhang. Och med perspektivet att det tar tid att förändra väljarnas bilder. Ska en ny bild (verklighetstrogen sådan) kunna etableras så att den också påverkar väljarnas sätt att lyssna på oss i nästa val MÅSTE det helt enkelt vara ett snabbspår. Ett grottande under år framöver eller genom att flytta en eller annan flygbladsproducerande ombudsman må vara ett enklare sätt att dra slutsatser av valförluster. Men den lösningen ger garanterat en ännu mer svidande bakdel om några år.
Fler som bloggar:
- Robert Noord, Natasa Mirosavic, Mattias Lundbäck, Thomas Böhlmark,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin,
Det gäller att kunna tänka två tankar (minst!) samtidigt! Har ett parti gjort det sämsta valet i modern tid krävs förändringar. Det enklaste och kanske ibland tryggast, är att peta på en eller annan ruta i organisationen. Flytta en eller annan funktionär. Ersätta en politisk företrädare med en annan. Delar av detta är alltid nödvändigt. En valförlust med 18 riksdagsmandat innebär tapp av pengar. Det kräver omorganisation. Stort. Svårt. Kanske tungt för många. Men ändå helt nödvändigt.
Det andra steget som måste ske efter det man får fram i sina valanalyser kan vara väl så omfattande. Där kommer politiken in, diskussioner om värderingar och mål med samhällsutvecklingen. Där ser jag också en huvudfråga hur socialdemokratin verkligen ställer om till ett öppet och utåtfokuserat parti. Inte bara med enstaka funktioner eller vid enstaka tillfällen utan totalt, i allt vi gör.
Förhoppningsvis är dagens beslut att föra till det förstnämnda. En god tanke verkar vara att få ihop de dubbla, och vid regerande, trippla organisationer som finns i form av partihögkvarter, riksdagsgrupp och regeringskansli. En organisation som med hästlängder slår den ombudsmannaorganisation till vilken jag själv hör i partiets lokala led. Den som stannar vid att förändring där är "den enda vägen" tar gruvligt fel vägval. Valresultatet och förutsättningar för att stärka socialdemokratin framöver kräver mycket mycket mer än så. Inte minst måste det perspektiv som Peter Högberg om gälla, med politik och visioner först. Sen ska organisationen stödja i det arbetet och genomsyras av samma värderingar man vill nå med samhället. Där finns förvisso mycket att göra.
Jag tycker att Calle Fridén har en viktig poäng när han för fram hur viktigt det är med perspektiv utifrån. Möjligen är det minst lika viktigt att få inflöden av "tänk" och perspektiv när det gäller politiken som vad gäller valaffischeringens omfattning. Och varför inte på allvar låta det tankesätt som Johanna Graf skriver om (med humor) också få en seriös roll i jobbet framöver.
I min egen snabbanalys förde jag fram några tankar som jag tror måste finnas med framöver.Med god kännedom om socialdemokratin vet jag att det är sådant som kommer att granskas ordentligt i olika sammanhang. Och med perspektivet att det tar tid att förändra väljarnas bilder. Ska en ny bild (verklighetstrogen sådan) kunna etableras så att den också påverkar väljarnas sätt att lyssna på oss i nästa val MÅSTE det helt enkelt vara ett snabbspår. Ett grottande under år framöver eller genom att flytta en eller annan flygbladsproducerande ombudsman må vara ett enklare sätt att dra slutsatser av valförluster. Men den lösningen ger garanterat en ännu mer svidande bakdel om några år.
Fler som bloggar:
- Robert Noord, Natasa Mirosavic, Mattias Lundbäck, Thomas Böhlmark,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin,
söndag 3 oktober 2010
Vem byggde landet i gärning och ord?
Sitter i Mallorcas hetta och läser Svenska Dagbladets nätupplaga, och inte minst PJ Anders Linders ledare. (med reklam på bloggen) Det slår mig hur olika budskapen kan formuleras före och efter. Före och efter ett riksdagsval, exempelvis. Dagens ledare handlar om hur Sverige under lång tid, också med socialdemokratiska regeringar, har jobbat med att stärka den ekonomiska basen för välfärden. En mer balanserad ledare än ofta annars, något som hade varit viktigt också före valdagen den 19 september. Så skedde inte.
Sverige har klarat globala kriser alldeles utmärkt i relation till andra europeiska länder. Före valet gick ledartexter och politiska budskap från regeringen (ofta samstämmiga) ut på att hela grunden för detta hade lagts efter Reinfeldts tillträde 2006 vilket förstås är grovt felaktivt beskrivet. Det sista som hände när regeringen Persson tvingades avgå var rapporter från exempelvis Konjunkturinstitutet som berättade om ett högt inflöde av jobb. Ekonomin var på väg uppåt. Den globala krisen verkar sedan ha uppfattats bättre av oppositionen än av de styrande allianspartierna. Kanske en erfarenhetssak men att finansministern slog undan oppositionens krisvarningar är inget som borde ha lett till ökat förtroende för denna regering.
Möjligen att tillföra: det verkar finnas en bild av att jobben har blivit fler och att arbetslösheten har sjunkit under Reinfeldts tid vid makten. Precis som jag och många andra försökte förmedla före valdagen är detta fel.
Då gled argumenten över till "global kris". Just den kris som finansministern avfärdade i riksdagens kammare.
Inom kort ska en ny alliansregering (tyvärr) utses. Det finns stor anledning för både bloggare och "gammelmedier" att följa den kommande ekonomiska politiken. Det är inget snack om att väljarna i valet har visat större tilltro till alliansens ekonomiska politik. En viktig förklaring till valresultatet. Men det handlar inte bara om redan bedömningar av fakta och värdering av historiska prestationer utan är mer komplicerat än så. Inte minst har väljarna tagit ställning när man haft en bild av ansvar och sammanhang som inte alltid har skapats av "neutrala" källor. Förhoppningsvis kommer SvD att tillsammans med mig och andra Netroots-bloggare vara mer "på" framöver när det gäller att ge balanserat beröm och kritik. Också före nästa val, när detta nu kommer.
Läs mer:
- Peter Högberg om historielöshet och med Söndagskrönika.
- Tokmoderaten som ger mig en ministerpost.
- Alliansfritt om olagligheter i utförsäljningar - SvDs ledare bortser från detta i hyllningar av politiken...
- Roger Jönsson om FAS 3...
- Lena Sommestad som kommenterar Katrine Kielos ledare i AB
- Storstad om jakten på medelklassen...
- Johan Westerholm om samma tema
- Peter Karlberg om att framsteg kräver tillväxt.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, socialdemokraterna, svenska dagbladet, ekonomi, valanalys, eftervalsdebatt, moderaterna, fredrik reinfeldt,
Sverige har klarat globala kriser alldeles utmärkt i relation till andra europeiska länder. Före valet gick ledartexter och politiska budskap från regeringen (ofta samstämmiga) ut på att hela grunden för detta hade lagts efter Reinfeldts tillträde 2006 vilket förstås är grovt felaktivt beskrivet. Det sista som hände när regeringen Persson tvingades avgå var rapporter från exempelvis Konjunkturinstitutet som berättade om ett högt inflöde av jobb. Ekonomin var på väg uppåt. Den globala krisen verkar sedan ha uppfattats bättre av oppositionen än av de styrande allianspartierna. Kanske en erfarenhetssak men att finansministern slog undan oppositionens krisvarningar är inget som borde ha lett till ökat förtroende för denna regering.
Möjligen att tillföra: det verkar finnas en bild av att jobben har blivit fler och att arbetslösheten har sjunkit under Reinfeldts tid vid makten. Precis som jag och många andra försökte förmedla före valdagen är detta fel.
Då gled argumenten över till "global kris". Just den kris som finansministern avfärdade i riksdagens kammare.
Inom kort ska en ny alliansregering (tyvärr) utses. Det finns stor anledning för både bloggare och "gammelmedier" att följa den kommande ekonomiska politiken. Det är inget snack om att väljarna i valet har visat större tilltro till alliansens ekonomiska politik. En viktig förklaring till valresultatet. Men det handlar inte bara om redan bedömningar av fakta och värdering av historiska prestationer utan är mer komplicerat än så. Inte minst har väljarna tagit ställning när man haft en bild av ansvar och sammanhang som inte alltid har skapats av "neutrala" källor. Förhoppningsvis kommer SvD att tillsammans med mig och andra Netroots-bloggare vara mer "på" framöver när det gäller att ge balanserat beröm och kritik. Också före nästa val, när detta nu kommer.
Läs mer:
- Peter Högberg om historielöshet och med Söndagskrönika.
- Tokmoderaten som ger mig en ministerpost.
- Alliansfritt om olagligheter i utförsäljningar - SvDs ledare bortser från detta i hyllningar av politiken...
- Roger Jönsson om FAS 3...
- Lena Sommestad som kommenterar Katrine Kielos ledare i AB
- Storstad om jakten på medelklassen...
- Johan Westerholm om samma tema
- Peter Karlberg om att framsteg kräver tillväxt.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, socialdemokraterna, svenska dagbladet, ekonomi, valanalys, eftervalsdebatt, moderaterna, fredrik reinfeldt,
lördag 2 oktober 2010
ELÄNDESVALET 2010 – Varför blev det som det blev?
Nu finns min "eländesvalsanalys" som jag förvarnade om i ett inlägg i går på bloggen Netroots valanalyser. Även här.
Läs fler analyser:
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Fler bloggar om Politik Läs även andra bloggares åsikter om politik, valanalys, val 2010, socialdemokraterna, mona sahlin, netroots
Läs fler analyser:
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Fler bloggar om Politik Läs även andra bloggares åsikter om politik, valanalys, val 2010, socialdemokraterna, mona sahlin, netroots
fredag 1 oktober 2010
En valanalys med hälsning från pool och sol
Blogguppehållet har varat lördag till nu, fredag. Rekord eftersom jag inte på ett och ett halvt år har varit off bloggen så länge. Trots ivriga påstötningar om en fullständig avhållsamhet här nere i Palma Nova, Mallorca, så väljer jag en postning direkt från barens uteservering. Noterade i dag att vi hade 33 grader i solen. Vädret har varit kanon hela veckan. "Viss färg" har jag fått. Från itt i detta paradis av avslappning, ett besök på kareokee-pub och sol och bad, har jag skrivit ner några eftervalstankar till Netroots valanalysblogg. Läggs ut så fort man hinner. Återkommer med mer blogginlägg efter denna härliga semester. Och kanske något till härifrån före hemresan om en vecka.
Inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsanalys, val 2010, mona sahlin, mallorca, semester
Inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsanalys, val 2010, mona sahlin, mallorca, semester
torsdag 8 oktober 2009
Mycket svagt mandat för Reinfelds sänkta skatter
Jag har ruskigt svårt att tänka mig att det vanligast ämnet i klagobrevsskörden till statsministern är att skatterna har sänkts. Så fungerar nog inte vi människor. Kan tänka mig en del som invänder mot den totala utmönstringen av "f ö r d e l n i n g s p o l i t i k " som fanns förr. Men att enskilda skriver brev i klagan om detta betvivlar jag.
Det utesluter inte att svenska väljare kan skilja på det privata och det som man tar ställning till när man röstar. Kanske det är en förklaring till att det "lyckorus" över alliansen som sägs ha drabbat de rödgröna väljarna i dagens tidningar inte får genomslag när väljarna anger bästa parti. Reinfeldts allians är efter.
När mandatperioden ska summeras och på valdagen utvärderas av väljarna kommer de att skilja på såväl politik och person som privat och "samhälleligt". Det bör oroa alliansens valarbetare.
När det är glädje hos folket tolereras kanske avvikelser från den utlovade politiken. Den som studerar hur mandatet ser ut i väljarnas ögon har ohyggligt svårt i valforskningen att få stöd för teorin om stora omfattande skattesänkningar.
Svenska folket valde 2006 "sin" regering i ett val där några frågor hade särskild tyngd. Till de frågorna hörde inte skatterna. Jobben var som bekant viktigast (35 %) därefter välfärd/sjukvård (32), utbildning 24, pensioner/äldrevård (21)...skatter (15)
Moderaterna är i väljarnas ögon "skattepartiet". Men även moderata väljare satte sysselsättningen högre än skatter. Och som lite kuriosa noterar jag att det val där skatter varit som mest betydelsefulla för moderata väljare blev det totalkrasch. 1994.
Av centerpartiets väljare sa lika stor andel som S-väljarna, 11 %, att skatter var viktigt för ställningstagandet. Kanske just därför som Centern egentligen inte ville ha det fjärde och 10 miljarder dyra steget skattesänkarnojan.
Här kommer något viktigt. En kompakt majoritet av väljarna angav som synes att deras viktigaste frågor handlade om närapå hundraprocentigt skattefinansierade verksamheter.
Här är förstås det tänk som Johanna Graf så klok bloggar om igen viktigt. Det är inget självändamål med en viss skattesats, vare sig hög eller låg. Börja i våra drömmar, vart vi vill. Vilka är hindren, samhällproblemen? Vad krävs av skatter för att ordna till detta? Och när vi gjort det ska vi möjligen också ställa sig frågan om hur fördelningen av såväl bördor som "nyttigheter" ska fördelas.
En av torsdagens hetades frågor blev DN:s och senare också andra mediers obegripliga sätt att upplåta sina tidningssidor till riktigt usla journalistiska produktioner. Om detta har många bloggat. Det sägs här att just de sänka skatterna är förklaringen till yran. Jag tvivlar.
Fler bloggar om detta:
- Kent Persson: "Vanligt folk gillar skattesänkningar".
- Johan Ulvenlöv: "Måste man ljuga som respondent i en undersökning..."
- Kulturbloggen: Har ledarredaktionen tagit över rubriksättningen på nyhetsplats.."
- Anna Vikström: "DN vrider till det".
- Robert Noord: "DN, gör om och gör rätt"
- Fler länkar på mitt förra inlägg.
- Nya inlägg från progressiva bloggare på NetRoots.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skatter, val 2006, valanalys, väljare, val 2010, moderaterna, alliansen, centerpartiet, DN, propaganda, mediekritik, journalistik, fredrik reinfeldt, Regeringsskifte
Det utesluter inte att svenska väljare kan skilja på det privata och det som man tar ställning till när man röstar. Kanske det är en förklaring till att det "lyckorus" över alliansen som sägs ha drabbat de rödgröna väljarna i dagens tidningar inte får genomslag när väljarna anger bästa parti. Reinfeldts allians är efter.
När mandatperioden ska summeras och på valdagen utvärderas av väljarna kommer de att skilja på såväl politik och person som privat och "samhälleligt". Det bör oroa alliansens valarbetare.
När det är glädje hos folket tolereras kanske avvikelser från den utlovade politiken. Den som studerar hur mandatet ser ut i väljarnas ögon har ohyggligt svårt i valforskningen att få stöd för teorin om stora omfattande skattesänkningar.
Svenska folket valde 2006 "sin" regering i ett val där några frågor hade särskild tyngd. Till de frågorna hörde inte skatterna. Jobben var som bekant viktigast (35 %) därefter välfärd/sjukvård (32), utbildning 24, pensioner/äldrevård (21)...skatter (15)
Moderaterna är i väljarnas ögon "skattepartiet". Men även moderata väljare satte sysselsättningen högre än skatter. Och som lite kuriosa noterar jag att det val där skatter varit som mest betydelsefulla för moderata väljare blev det totalkrasch. 1994.
Av centerpartiets väljare sa lika stor andel som S-väljarna, 11 %, att skatter var viktigt för ställningstagandet. Kanske just därför som Centern egentligen inte ville ha det fjärde och 10 miljarder dyra steget skattesänkarnojan.
Här kommer något viktigt. En kompakt majoritet av väljarna angav som synes att deras viktigaste frågor handlade om närapå hundraprocentigt skattefinansierade verksamheter.
Här är förstås det tänk som Johanna Graf så klok bloggar om igen viktigt. Det är inget självändamål med en viss skattesats, vare sig hög eller låg. Börja i våra drömmar, vart vi vill. Vilka är hindren, samhällproblemen? Vad krävs av skatter för att ordna till detta? Och när vi gjort det ska vi möjligen också ställa sig frågan om hur fördelningen av såväl bördor som "nyttigheter" ska fördelas.
En av torsdagens hetades frågor blev DN:s och senare också andra mediers obegripliga sätt att upplåta sina tidningssidor till riktigt usla journalistiska produktioner. Om detta har många bloggat. Det sägs här att just de sänka skatterna är förklaringen till yran. Jag tvivlar.
Fler bloggar om detta:
- Kent Persson: "Vanligt folk gillar skattesänkningar".
- Johan Ulvenlöv: "Måste man ljuga som respondent i en undersökning..."
- Kulturbloggen: Har ledarredaktionen tagit över rubriksättningen på nyhetsplats.."
- Anna Vikström: "DN vrider till det".
- Robert Noord: "DN, gör om och gör rätt"
- Fler länkar på mitt förra inlägg.
- Nya inlägg från progressiva bloggare på NetRoots.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skatter, val 2006, valanalys, väljare, val 2010, moderaterna, alliansen, centerpartiet, DN, propaganda, mediekritik, journalistik, fredrik reinfeldt, Regeringsskifte
onsdag 7 oktober 2009
Regeringsskifte nr 1/09 - Alliansregeringens svaga övertag
Tidigare försök med bloggning efter eller under bokläsning har inte riktigt tagit fart. Problemet är väl att mitt läsande ofta kretsar kring andra slags pappersbuntar. Det litterära har får ligga till sig. Jag tänkte ändå med viss hastighet ta mig igenom en hyfsat modern bok: Henrik Oscarssons och Sören Holmbergs "Regeringsskifte". (undertitel "Väljarna och valet 2006". Men det förra sporrar mer!)Idén till att läsa och reflektera på bloggen kom nästan direkt. Fastnade vid en sen länge självklar uppgift men ack så ofta vi glömmer. Det var ett svagt valresultat av alliansen. Ibland tror man att hela Sverige röstade fram de organge-färgade och Reinfeldt. Men läser och minns:
"Vinstmarginalen för alliansen (+2,1 procentenheter eller 119.000 väljare) måste rimligen betraktas som liten. Riksdagsvalet 2006 var ett jämnt val - det fjärde jämnaste sedan blockpolitiken...gjorde entré...under 1960.talet"Jag jobbade i valet-06. Fanns ju till och med mitt inne i regeringskansliet. Men lyftes också ut därifrån efter valdagen. Så valet var definitivt intressant på många sätt.
Men ärligt talat: det som lockar mest med att läsa boken nu är att den väcker drömmar om framtiden. Bara titeln ger känslor av välbehag.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, sören holmberg, henrik oscarsson, Regeringsskifte, väljarna och valet 2006, socialdemokraterna, mona sahlin, alliansen,
onsdag 30 september 2009
Ny valanalys: "Oddsen inte på alliansens sida"
Nej, dagens ledare från SvD gör ingen analys över nya jobbsatsningsförslag från de rödgröna. I stället fortsätter Per Gudmundson sin och tidningens "serie" om Mona Sahlin. Något jag också skrev om igår. I och för sig kanske huvudledaren är ännu sämre, där tidningen som så många gånger förr ska "avslöja" socialdemokratins kontakter med och influens av kommunism. Så tröttsamt.Idag är handlar PG:s ledarinlägg om att Sahlin och (S) inte är så oroliga inför valet nästa år som han menar att vi borde. Underlaget för kommentaren är "statsministerduellen", inte läget för Sahlin / Reinfeldts respektive partier. Därav de optimistiska tongångarna på ledarsidan.
En mer intressant notis hittar jag i veckans "Riksdag & departement". Statsvetaren Sören Holmberg, som i och för sig har fått äta upp prognoser förut, har analyserat SIFO-mätningar inför de tretton senaste riksdagsvalen. Tio gånger av dessa har "ledaren" ett år före gått ut som segrare i valkampen nästkommande år.
Sören Holmberg har fler anledningar till att gissa på Mona Sahlin som statsminster efter valet.
"The cost of ruling" är en faktor. Regerande partier har i 15 av de senaste 19 riksdagsvalen tappat ett par procent. En tredje vinstfaktor för de rödgröna är det monumentala stöd som de rödgröna har hos förstagångsväljarna, denna halva miljon nya väljare.
För socialdemokratins kampanjarbetare återstår dock arbetet. Sören Holmberg pekar på att socialdemokratin har förlorat varenda valspurt de senaste 50 åren. Om jag själv får vara fräck att korrigera Sveriges "stora" valforskningsguru så finns det i alla fall ett val där S gick upp i själva valrörelsen. Valet 1991, då Carl Bildt blev statsminister. Det vara således en uppgång från en mycket låg nivå.
Mätningar och historiska fakta i all ära: det är de politiska alternativen som måste vara i fokus. Om dem gäller det att prata och övertyga. I en rimlig balans mellan den egna S-politiken, det gemensamma rödgröna och som kontrast: granskningen av alliansens resultat. Men okey. Det borde rimligtvis ge samma prognos som historiska valfakta.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, socialdemokraterna, mona sahlin, fredrik reinfeldt, moderaterna, alliansen, jobbävning, arbetslöshet, opinionen, opinionsläget, sören holmberg, SOM-institutet, valforskning
tisdag 3 april 2007
Socialdemokratisk valanalys, SSU och mer skräp i DN
Lika säkert som att solen går upp varje dag, lika säkert är det att SSU efter ett val kommer med den mest läsvärda analysen. Så också nu. Den uppfattningen delas inte av alla och självklart inte av Dagens nyheters ledarsida. Med en nivå på den politiska analysen som påminner om ett mittuppslag i Expressen blir DNs kommentarer om valanalysen ett blajande om en saknad affär.
Verkligen låga kvalitetskrav!
För den som går till källan finns en hel del att hämta. Där finns både kloka analyser av vad som gick fel och vad partiet bör lära av framtiden. Utöver vad som tidigare lyfts fram i debatten och också av mig själv i en kommentar till partiets analys hittade jag följande noterbara stycke:
Socialdemokraterna gick i samma tankefälla som vi och många andra gjorde under valrörelsen, nämligen att betrakta politiken som en detaljhandel där enskilda gruppers särintressen styr vem man lägger sin röst på. Politiken måste betraktas som en helhet eftersom livet och samhället hänger ihop. ... Vi måste inse att samhället, livet och politiken hänger ihop och att en sammanhållen politik har störst chans att lyckas.
Ska man ha någon kritik mot SSUs analys så är det väl på organisationssidan. Att förbjuda "tjänstemän" anställda i rörelsen att vara ombud på kongresser är väl för det första inte det avgörande för att bygga partiet starkt. Och för det andra i viss mån redan tillämpat. Själv tvingades jag också avstå min ombudsplats till kongressen redan 1990 därför att jag blev anställd. Inte heller är väl de "miljöpartiinfluerade" tankarna om uppdragsbegränsningar eller hårdför ålderskvotering särskilt uppbyggande och konstruktivt. SSU:s organisatoriska kompetens har betydligt mer än så att tillföra partiets olika led.
Intressant: Andra bloggar om: SSU, socialdemokraterna, val2006, valanalys, politik
Verkligen låga kvalitetskrav!
För den som går till källan finns en hel del att hämta. Där finns både kloka analyser av vad som gick fel och vad partiet bör lära av framtiden. Utöver vad som tidigare lyfts fram i debatten och också av mig själv i en kommentar till partiets analys hittade jag följande noterbara stycke:
Socialdemokraterna gick i samma tankefälla som vi och många andra gjorde under valrörelsen, nämligen att betrakta politiken som en detaljhandel där enskilda gruppers särintressen styr vem man lägger sin röst på. Politiken måste betraktas som en helhet eftersom livet och samhället hänger ihop. ... Vi måste inse att samhället, livet och politiken hänger ihop och att en sammanhållen politik har störst chans att lyckas.
Ska man ha någon kritik mot SSUs analys så är det väl på organisationssidan. Att förbjuda "tjänstemän" anställda i rörelsen att vara ombud på kongresser är väl för det första inte det avgörande för att bygga partiet starkt. Och för det andra i viss mån redan tillämpat. Själv tvingades jag också avstå min ombudsplats till kongressen redan 1990 därför att jag blev anställd. Inte heller är väl de "miljöpartiinfluerade" tankarna om uppdragsbegränsningar eller hårdför ålderskvotering särskilt uppbyggande och konstruktivt. SSU:s organisatoriska kompetens har betydligt mer än så att tillföra partiets olika led.
Intressant: Andra bloggar om: SSU, socialdemokraterna, val2006, valanalys, politik
torsdag 29 mars 2007
S valanalys - 157 sidor bara att läsa på
Det är 157 sidor valanalys som nu presenterats av Socialdemokraterna. De tre huvudförklaringarna till valförlusten bedömer gruppen vara
• Väljarnas förtroende för socialdemokratins förmåga att klara jobben
sviktade. Målet är full sysselsättning, men politiken för att nå dit var inte
tillräckligt kraftfull och åtgärder för att driva ner den öppna arbetslösheten
sattes in för sent. Det sysselsättningspolitiska budskapet hamnade ”i obalans”.
Det kom att handla för lite om hur jobben kan ”skapas” och för mycket om akassan
och trygghetsanordningarna på arbetsmarknaden.
• Socialdemokraterna ”glömde bort” att gå i opposition,
samhällskritiken kom i skymundan och socialdemokraterna framstod som
alltför stolta över vad som uträttats och alltför lite missnöjda med
samhällsproblem och orättvisor.
• Borgerligheten var mer enad än tidigare. Moderaterna ”triangulerade,” d
v s lade sig med sitt budskap och sin argumentation tätt intill
socialdemokraterna. Centerpartiet och folkpartiet tog stora steg högerut och
summan blev att borgerligheten mer än tidigare framstod som ett dugligt
regeringsalternativ.
Till dessa tre lägger gruppen ytterligare ett:
• Socialdemokratin hade problem med bilden av sig själv. Den kan bäst
sammanfattas som kluven. Å ena sidan uppfattas socialdemokraterna som ett
parti som utgör en garant för trygghet och ”står på de svagas sida”, å andra
sidan som ”myndighetsmaktens parti”, med företrädare som inte lyssnar och
inte ”lever som de lär”. Olika ”affärer” som fick stort utrymme hade betydelse
för den kluvna bilden.
För aktiva sossar är det bara att läsa på, ge egna reflektioner och tankar. Den äntligen presenterade rapporten blir viktig som underlag för hur arbetet för valseger 2010 ska läggas upp.
Andra Intressanta bloggar om: politik, valanalys, socialdemokraterna, val2010,
• Väljarnas förtroende för socialdemokratins förmåga att klara jobben
sviktade. Målet är full sysselsättning, men politiken för att nå dit var inte
tillräckligt kraftfull och åtgärder för att driva ner den öppna arbetslösheten
sattes in för sent. Det sysselsättningspolitiska budskapet hamnade ”i obalans”.
Det kom att handla för lite om hur jobben kan ”skapas” och för mycket om akassan
och trygghetsanordningarna på arbetsmarknaden.
• Socialdemokraterna ”glömde bort” att gå i opposition,
samhällskritiken kom i skymundan och socialdemokraterna framstod som
alltför stolta över vad som uträttats och alltför lite missnöjda med
samhällsproblem och orättvisor.
• Borgerligheten var mer enad än tidigare. Moderaterna ”triangulerade,” d
v s lade sig med sitt budskap och sin argumentation tätt intill
socialdemokraterna. Centerpartiet och folkpartiet tog stora steg högerut och
summan blev att borgerligheten mer än tidigare framstod som ett dugligt
regeringsalternativ.
Till dessa tre lägger gruppen ytterligare ett:
• Socialdemokratin hade problem med bilden av sig själv. Den kan bäst
sammanfattas som kluven. Å ena sidan uppfattas socialdemokraterna som ett
parti som utgör en garant för trygghet och ”står på de svagas sida”, å andra
sidan som ”myndighetsmaktens parti”, med företrädare som inte lyssnar och
inte ”lever som de lär”. Olika ”affärer” som fick stort utrymme hade betydelse
för den kluvna bilden.
För aktiva sossar är det bara att läsa på, ge egna reflektioner och tankar. Den äntligen presenterade rapporten blir viktig som underlag för hur arbetet för valseger 2010 ska läggas upp.
Andra Intressanta bloggar om: politik, valanalys, socialdemokraterna, val2010,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)